ErebAltor.se

Tycker det låter som en bra indelning. Ska själv sätta mig in i de odöda och kolla böckerna. Återkommer

Rickard skrev: Det här är väl inte min indelning, utan snarare den som står i Monsterböckerna. Mitt huvudbryderi är varför alver inte kan bli vandöda. Sjukdomarna förstår jag, men resten..? Och vad händer egentligen om man lemlästar ett skelett eller en zombie? Fortsätter den delen att leva vidare eller bryts magin helt när "föremålet går sönder?

Indelningen är vettig.

Vad gäller alver har jag också funderat på det utan att kunna hitta något definitivt svar. Men lite lösa teorier har jag. Det som gör en vandöd (bättre ord, ja) till vandöd är att spår av den tidigare "värden" finns kvar om än i rudimentär form. Vissa kan tom minnas hela sitt liv som levande. Alltså får vi anta att "något" finns kvar. I en fantsivärlds är det lockande att kalla detta "något" för själen. Alverna har ju ingen själ utan drar sin kollektiva livskraft direkt ur Tevatenu. Det skulle i så fall innebära att ett alvlik saknar de mentala rester en nekromantiker måste ha för att skapa sin vanlik. Funkar det?

Jag brukar helst vilja säga "vandöda" om dessa. Odöda känns som en tjaskig översättning av undead, oavsett om det nu är det eller inte, och dessutom så låter vandöd mer stämningsfullt i mina öron.

Faktum är att odöd är ett mkt gammalt ord... "odödher" på äldre svenska. Ordet har alltså en mycket gammal historia, och en etablerad betydelse i svenska...
Dock är det ju inget fel på ordet vandöd...

adragoor skrev:Faktum är att odöd är ett mkt gammalt ord... "odödher" på äldre svenska. Ordet har alltså en mycket gammal historia, och en etablerad betydelse i svenska...

När jag kollade upp det där så betyder "odödher" mer "bråd/olycklig död" under 1500-talet. I betydelsen gengångare så kom det först på 1800-talet. Vandöd kunde jag dock inte hitta någon information om. Det enda jag kom till var en massa rollspelssidor.

När jag kollade upp det där så betyder "odödher" mer "bråd/olycklig död" under 1500-talet. I betydelsen gengångare så kom det först på 1800-talet. Vandöd kunde jag dock inte hitta någon information om. Det enda jag kom till var en massa rollspelssidor.

Och i en adjektivisk betydelse "något som inte ännu är dött". Det finns f.ö. två "odöd", det ena stammar från ordet "odö" med betydelsen "fruktansvärd, horribel", det andra från "o-död", dvs. "icke-död". "Gengångare" är egentligen det ord som bäst motsvarar engelskans "undead" rent semantiskt.

"Vandöd" verkar vara en nybildning som används i vissa rollspel. Det enda problemet med det ordet skulle kunna vara den betydelse som ordets beståndsdelar kan föra med sig. "Van-" betyder ju "fel, felaktig" i t.ex. "vanskapt", "vanföreställning" och liknande. "Vandöd" skulle då betyda "fel-död" och kunna ge associationen "ngt som har dött på ett felaktigt sätt", vilket ju stämmer när det gäller folktrons spöken, men knappast när det gäller en död kropp som animerats av en nekromantiker i Ereb.

"Nekromanti" är ju f.ö. en dålig benämning på konsten att väcka upp döda... Ordet kommer från grekiskans "nekros" - död, och "manteia" - spådomskonst. Nekromanti är alltså en benämning på spådomskonst med hjälp av döda kroppar eller dödas andar... Jmf. t.ex. "kartomanti" dvs. "konsten att spå i kort".

En mer riktig benämning skulle kunna vara "nekrogersi", av grekiskans "nekrougersis" som betyder "uppväckande av döda"...

Sen finns det ju en anledning till att nekromanti har fått betydelsen "svartkonst"... Senmedeltidens lärde förstod inte grekiska och misstog "nekros" för latinets "niger, nigro-", som ju betyder "svart"...

Bara för att vara petig och märka ord...

adragoor skrev:

När jag kollade upp det där så betyder "odödher" mer "bråd/olycklig död" under 1500-talet. I betydelsen gengångare så kom det först på 1800-talet. Vandöd kunde jag dock inte hitta någon information om. Det enda jag kom till var en massa rollspelssidor.

Och i en adjektivisk betydelse "något som inte ännu är dött".

Fast jag tolkar det mest som att något som man försöker ta kål på och som ännu inte dött, och att det mest i bildligt uttryck.

Svenska Akademins Ordbok skrev:BRUK: (numera bl. tillf.)
som icke (ännu) är dödad; i sht bildl., om (köttsliga) begär o. d.: icke undertryckt, icke tillintetgjord. För kötit skull thet än nw odödhat är, ärom wij än nw syndare

adragoor skrev:"Vandöd" verkar vara en nybildning som används i vissa rollspel. Det enda problemet med det ordet skulle kunna vara den betydelse som ordets beståndsdelar kan föra med sig. "Van-" betyder ju "fel, felaktig" i t.ex. "vanskapt", "vanföreställning" och liknande. "Vandöd" skulle då betyda "fel-död" och kunna ge associationen "ngt som har dött på ett felaktigt sätt",

Snarare "något som är dött på ett felaktigt sätt". Du kan ju inte bara byta form. Än tydligare blir det om man specificerar en varelse (eftersom dött både är imperfekt och presens): "Någon som är död på ett felaktigt sätt".

Med andra ord går vandöd att applicera på alla odöda.

Snarare "något som är dött på ett felaktigt sätt". Du kan ju inte bara byta form. Än tydligare blir det om man specificerar en varelse (eftersom dött både är imperfekt och presens): "Någon som är död på ett felaktigt sätt".

Med andra ord går vandöd att applicera på alla odöda.

Så här är det: (Och detta börjar bli lite väl OT) "Död/dött" är perfekt participformen av verbet "dö". Denna form är adjektivisk och betecknar något som har hänt. (Om någon har dött, kommer denne därefter att vara död/ha dött.) Om någon är död förutsätter detta att personen har dött. En punktuell händelse i förfluten tid har inträffat. (Punktuell därför att döden i sig själv bara kan inträffa vid ett givet tillfälle.) "Död/dött" är alltså i sig själv perfektiviskt (och då inte ur temporal synvinkel), och står varken i imperfekt eller presens (en nominalfras böjs inte efter tempus i svenska). Däremot kan formen ingå i en sats med ett huvudverb i vilket tempus som helst, därav mångtydigheten... Imperfektformen av "dö" är ju f.ö. inte "dött" utan "dog".
Motsvarande adjektivisk presensform kallas presens particip och betecknar något som håller på att hända. "Döende" alltså. Denna form är egentligen inte heller en tempusform utan betecknar något som är pågående (progressivt). Också presens particip kan ingå i en sats där huvudverbet kan stå i vilket tempus som helst. Han är döende. Han var döende. Han har varit döende, etc.
Min poäng med att märka ord var att både "odöd" och "vandöd" är ungefär lika dåliga/bra ord ur en semantisk synvinkel, samt att "gengångare" är den bästa översättningen av "undead". Valet mellan "vandöd" och "odöd" är ju rent estetiskt egentligen. Vissa tycker att det ena ordet är "snyggare" än det andra helt enkelt...

Jag ser ingen som helst anledning till att ändra från Odöd till Vandöd. Står det mellan två väl fungerande ord så tycker jag att vi plockar det etablerade och officiella; Odöd

Spelknepe skrev:Jag ser ingen som helst anledning till att ändra från Odöd till Vandöd. Står det mellan två väl fungerande ord så tycker jag att vi plockar det etablerade och officiella; Odöd

Speciellt inte efter utläggningen ovan. Å andra sidan anser jag att vi som skiver kan använda båda orden medan den regelmässiga formen är Odöd. För en eventuell monsteravhandling är det odöd som gäller men vill vi prata om Palinors hjältar går det bra med vilken form man vill. Inte minst för att det är bra att kunna variera språket.

Jag tycker att Psipo lade fram det hela väl. Så gör vi.

Kan inte fatta att det här är det 4e mest omskrivna "folkslaget" i ereb.

Jag tycker inte det låter lämpligt att vi börjar kalla odöda för vandöda. Enligt "Den Femte Konfluxen" så har häxan Rirba skapat en ritual som förvandlat Crurerna till vandöda. Dessa vandöda är egentligen inte döda och skiljer sig i flera avseenden från de odöda.
Det känns därför fel att börja förväxla dessa begrepp om nu målet med detta projekt är att hålla oss så mycket som möjligt efter det som redan är utgivet om Ereb.

I så fall har vi ännu en mycket god anledning att låta bli. Bra Didra.

Alla överens om att låta de odöda förbli odöda?

*väntar 5 minuter*

Perfekt... då heter odöda fortfarande odöda, med undantaget att någon kultur kanske använder en annan benämning av dem i rent kulturellt avseende, samt att kanske vissa kallar dem felaktigt för vandöda. Men det officiella namnet är odöd.

Palinors odöda riddare:

Vad är dessa? Följande alternativ:

1) Sin egen grej. Helt enkelt en egen form av Högre Odöda. Vill man ha en term skulle man kunna kalla dem "Gravriddare". Men helst ser jag att odöda överlag behandlas som unika fenomen, inte "Dödsriddare" "Dödsgastar" etc.

2) Skall man ha kvar och begränsa sig till de existerande odöda kan det vara så att palinors odöda riddare är olika typer: överlag Mumier, Dödsriddare och Dödsgastar.

3) Slutligen kan det vara så att de alla är Dödsriddare (eftersom de är odöda riddare och dödsriddarnes framtoning passar dem väl. Dessutom passar den palinor-narguriska tron att man får dem man dödar som tjänare väl in med banemännen) eller som Mumier (eftersom de säkerligen är återuppståndna balsamerade lik, detta ger dock fel vibbar)

Vad tycker ni?