Sida 1 av 1

Nidländska reningen (Femtekonfluxen stil?)

Postat: 2015-10-20 11:57
av Templar
Rykten som går runt kopparhavet
"När mörkret växer sig stark i öst, skall två vägar gå en för att ge ljus åt mörkret."
Av Uddios Orneabagus från S:t Amundsklostret - profetia

En stor fågel sägs hemsöka natt himlen i de norra delarna i Hynsolge.

En stor eld ses skiner upp himlen om natten samt på dagen skymtas en stor rökpelare över Grynnerbergen. Det sägs att bergets hjärta har vaknat.

Stora alvsällskap har setts vallfärda mot Landori.

Grynnebergsdvärgarna har har inte setts till över jord sedan några år tillbaka. Sedan 609 e.O..
(Gruppen kan få reda på senare att: Hynsolgiska adelsmannen Parakilas Måånsköld gjorde ett anfall mot dvärgarna för x antal år sen.)

Slutet av 611 e.O. Misslyckat attentat mot exarken i Kardien. Ogärningsmännen på fri fot.

611-610e.O. Krun blir drabbad av landsomfattande sjukdoms epedemier. Kruns gränser stängs.

Slutet mellan 611 e.O. Det Berendiska hovet har dragit skam över sig. Konung Frekvand av Berendien, har förskutit sin dotter Melindor, och i och med detta gjort henne arvlös.

Upptakten
Rollpersonerna har spelat hynsolges inbördeskrig där de träffat Kharman och Jean. Kharman som med soldat och Jean handhavande av löner i den nya armeen. Kriget är snart slut.
Rollpersonerna undersöker varför Jean inte har setts till på flera dagar i uppdrag från sin dotter. De hittar Esur den rödes grav med Wotans budskap (Ag`Rachts). Ett ankare som står på torra land. Ser ut som det har dragits en bit på marken. I en timmerstuga med segeldukstält som tak finns två bäddar och ena bädden ligger Kharmans tillhörigheter se helvetetsfortet. Budskapet är ingraverat på väggarna i graven.

SLPS
Jean Perius "Akil (den inteligente)" Af Silverspjut
”Låt mig göra en grundlig undersökning av denna artefakt.” Jean Perius halvalven, är den sanne historikern/arkeolog som har sett sitt kall att kartlägga de historiska händelserna runt om i kopparhavet. I Pendon fick han för frågan av en fint klädd österländsk herre, om han undersökte en historisk händelse och plats, skulle den fine herren finansiera en expedition för Jean. Det tog inte lång tid förrän utrustning och expeditionen var redo att resa. Hans tid på fältet har varit lång och fylld av äventyr. Genom ödets nyck blev han fast i det Hynsolgiska inbördeskriget efter en längre resa från Krun. Hans kvarvarande rese kassa och fältutrustning blev olyckligtvis konfiskerad av några simpla rövare. Jean är en mycket intelligent och underskattad lärd man. När han började gå djupare i de historiska började han nästla fram saker som han inte skulle gjort. Som den Nidländska reningen och vem egentligen Vicotnik är. Just nu hankar han sig fram med hjälp av i den ädla skrivkonsten, då upprättande av testamenteten och avtal verkar vara stort.

Dorothea Perius "Akil et Jahara" (Den intelligentes dotter) Af Silverspjut
"Stackars barn, vad kan jag göra för dig" Dorothea dottern till den bereste och intellgente Jean. Lika intelligent som sin far men med en stor empati och medmännsklighet. I krigets Hynsolge har hon adopterat den tio åriga Furia, som hade blivit föräldralös. Hon är även involverad i nya arméens köks tjänst och på sin fritid håller hon på med att bygga upp ett barnhem för barn som har blivit av med sina föräldrar i inbördeskrigets Hynsolge.

Kharman
n man som börjar närma sig trettioårsåldern med österländskt utseende. Han är ungefär en och sjuttio lång, med en relativ senigt byggd med lite underhudsfett ser han vältränad ut. När han inte har på sig sin turban har han ett kortsnaggat svart hår och hans kinder och skägg visar på lätt skäggstub. Förutom turbanen går han klädd i normala hynsolgiska kläder. Kharmans dåliga ölsinne är ökänd och blir en helt annan människa under alkoholens påverkan. I normala fall är han tillbakadragen men inte folkskygg utan uppfattas snarare blyg. Kharman träffade den kringresande Zorakiern historikern och notarien Jean Perius Af Silverspjut. De två fattade tycke för varandra och Kharman behövde ekonomiska medel och Jean behövde en tolk och hjälp. Som Kharman har som smeknamn till Jean ;"Akil (den inteligente, Krunska)"till Dorothea;"Akil et Jahara" (Den intelligentes dotter, Krunska)


Mettaplott lånat från http://erebaltor.se/forum/viewtopic.php?f=8&t=978

Långt innan tiden före människan, som nu endast drakarna minns, fanns den vackraste varelse som denna världen Altor skådat. Hon var högt älskad av alla. Hennes namn var Calis, den gyllene skönheten. Calis vandrare Altor för att se till sina två barn. Rube och Grahë som skulle befolka dåvarande Altor. Både Rube och Grahë älskade Calis över allt annat.

Ödet ville att det skulle falla på Rubes lott att stå vid Calis sida. Grahë kände sig förbisedd och försummad och gjorde allt för att visa sig för Calis. Grahë kom med tiden att nära en svartsjuka som inte visste några gränser. Hans förälskelse var så stor till sin moder att han ville för alltid vara vid Calis sida. Han ville ta sin rättmätiga plats bredvid sin mor. Vid Mithras sista besök förkunnade han sina att Calis skulle äntligen ta plats vid hans sida som gudom. Detta gjorde Grahë till vansinne, han skulle aldrig få sin födelserätt. Han hade gjort sig till härskare över Hongria och svor inför sitt folk att Calis hjärta skulle bli hans en dag. Detta var början på de tre krafternas krig.

De tre krafternas krig slutar med att Calis och Rube faller för Grahës makt, och Grahë sliter Calis hjärta ur hennes bröst. Grahës far Mithra och drakarna hade älskat och högaktat Calis, och deras vrede vändes nu mot Grahë. Detta var början på gudarnas krig och gudarnas vrede kom att förändra Altor för all framtid. Mithra svor hämnd över Grahë och med hjälp av drakväktaren Ag'Racht Wotan.

Grahë ser sin undergång komma närmre, men i sista stunden finner han en allierad från oväntat håll. I drakväktarnas led, mörkerdraken Akasha som hade vid denna tid fattat tycke för Grahë. Drakväktarnas inbördeskrig hade på börjats. De två lyckades klyva Mithras utsände hämnare i två delar, en ond och en god. De två delarna bands i två spiror. Ag'Racht Wotan lyckas stjäla den onda spiran och gömmer den hos Rubes ättlingar. Medans den goda spiran lyckas Akasha ta tillbaka, men av ljuset som strålar ut från spiran blir Akasha skadad och tar med sig spiran till det som senare blir Yndar.

Calis dog på den plats som senare kom att kallas Cereval och gudarnas tårar är det som senare kom att kallas månsilver. Den gyllene kraften begravdes med henne. De tårar som föll på hennes kropp gjorde att hon inte vittrade bort. Calis kropp begravdes och skyddades lång under det berg som senare kom att kallas Cerbergen. Drakarna som högaktat henne svor att skydda hennes grav och kvarlevor, och platsen betraktades hädanefter som helig för drakarna.

Rubes kropp blir den speciella sten som står i Hynsolge bredvid den grav som är av Rubes sista ättlingar. Om man tittar riktigt noga och tar bort den lava och mossa som har vuxit på stenen kan man skönja inne i den lätt transparenta stenen, en vacker kvinno kropp frusen i tiden med en obestämd ras tillhörighet.

Av den magiska kraftmätningen som Grahë frammanar, dras en del av det magiska flödet ur honom. Under striden flyr Grahë obemärkt och anses av sina fiender död, men i själva verket bidar han sin tid.

Grahë gömmer sig långt ifrån gudarnas syn, för att sedan åter vandra till en värld han inte känner igen, som sista överlevande av en utdöd ras. Han tar sig namnet Jachul. På den plats där han föddes, vars natur var starkt magisk, uppför han staden Densel. I Densel uppförs en staty till Jachuls avbild. Jachul går ut i den nya världen för att söka spår efter sitt syskon. Densel världens mitt, Karn-Hyrtia.

Jachul vet att Calis, den gyllenes, fall stod längre norrut, sett från deras födelseort. Han vandrar genom ett magiskt land där gudarnas tårar ligger som dagg på marken och vet att Cails är nära. Han upptäcker att hennes grav är skyddad mot honom, djupt under Cerbergen, och han söker någon som kan gräva fram henne. Jachul beger sig till Landoris alver. Där lär han ut magi och skrivkonst, och får en skara anhängare. Denna skara förmår han att utvandra från Landori för att ta sin boning i Cerbergen. Denna skara magikunniga och lärda alver kom att kallas högalver och månalver, och de byggde staden Elglador, och sökte bergets magiska hjärta. I Elglador uppfördes en staty till Jachuls avbild.

Den mest framstående av dessa högalver, Ergala, anförtror sig Jachul åt vid ett svagt tillfälle, och sedan den dagen slog ett tvivlets frö rot i henne, om det riktiga i att söka bergets magiska hjärta. Efter detta frö är sått tar Ergala kontakt med sina fränder i Landori, nämligen Pargal som är vid denna tid en framstående krigare och respekterad alv ledare.

Grahë (Jachul) och Aksha finner varandra åter. Jachul forskar i mörka magier för att kunna återställa och hela Aksha från de skador hon ådrogs sig från den goda spiran. Efter ett tag antar hon humanoid skepnad och kallar sig Althea. Ovetande om Alvernas konspiration mot Jachul fattar de två tycke för varandra och idkar älskog passionerat. Jachuls har funnit lycka igen, efter alla dessa år. Det trodde han aldrig att han skulle uppnå igen. För ett tag glömmer Jachul sitt mål mot gudomlighet. De två började bygga ut Densel gudarnas stad i folk mun och började försöka överträffa varandra med små tävlingar som ledde till färgförändringar himlen och hav. De började skapa berg, dalar och raviner.

Gudarna har sett vad Jachul försöker åstadkomma, Mithra lägger märke till att mannen som kallar sig Jachul är Grahë och han är vid liv. Mithra förstår att han inte kan krossa Jachul själv på grund av den stora maginod som Jachul tar kraft i från. Han väcker Ag'Racht Wotan ur sin långa sömn och ber honom att ta kontakt med de två alv stammarna. Ännu en gång strider Ag'Racht mot Grahë (Jachul). Med hjälp av högalverna och skogsalverna. Under striden lyckas Ergala rädda Ag'Racht från säker död. Ag'Racht förbinder sig i blodsed att drakarna skall tjäna högalverna tills skulden är återbetald, drakmästarna i Cereval är födda. Drakmästarna blir införstådda i månsilvrets hemlighet.

De allierade lyckas fjättra honom i Tartaros, och begraver staden Densel i en sandstorm som varar i 100 år. Althea (Akasha) I sin fångenskap är det längtan för hämnd för sin käresta Akasha´s död, som driver honom till en kraftansamling att bryta sig loss, något som nästan kostar honom livet. Grahë ångrar nu att han i högmod och avundsjuka slitit hjärtat ur Calis.

Femtusen år har gått i fångenskap och när Jachul åter kommer till Altors yta har Ergala slutit en pakt med drakarna i Cerbergen, som högaktade Calis, den gyllene, med draken Ag Racht i spetsen, som stänger hans väg. Försvagad skriker han ut sin hämnd på alla alver och drakar. Han har i sin långa fångenskap ömsom längtat, och ömsom djupt ångrat att han bragt Calis, den gyllene, om livet. Hans önskan och mål är att få Calis och sin mördade Akasha tillbaka till livet igen, och han tänker inte ge sig förrän han försökt. Men innan dess måste han förstöra Mithra själv och hans makt på Altor.

Han tar sig namnet Margyl och träffar under sina vandringar på ett folk med stora talanger inom magi, som blir hans lärjungar. För att kunna utveckla sin nya magi behöver han försökspersoner, och därför invaderas Yndar. Samtidigt ta kontroll över den goda spiran som Akasha förde till Yndar under de tre makternas krig. Med hjälp av denna stav kan han locka till sig Mithra och kanske besegra honom för alltid. När han kommer till Yndar får han reda på att i det sexuella umgänge som han i form av Jachul och Althea hade i Densel har givit frukt, i form av halvdemondrak humanoiden (se sidan 40 i Nidland slutstriden) vid namn Nasli (avkomman) även senare kallad Wuuhg -spirans väktare.

Då Margyl beslutat sig att gå till botten med problemet med odödlighet och återuppväckelse lär han ut mycket av sin kunskap till Margylerna, för att utöka sannolikheten för ett lyckat forskningsresultat. På början på den tredje konfluxen kommer ögonblicket Margyl har längtat så efter, med all hans kvarvarande gudomliga kraft, med ett genialt drag lurar gudomen Mithra. Detta slutar i att den goda spiran som känner av Mithras vrede hämndbegär försänker honom i dvala och fängslar honom i berget. Så hans egna hämnd verktyg fjättrar honom. Margyl söker upp alla lösa trådar med de följare av Mithra. Han döper den hand som står upp ur klippan som är den extremitet av Mithra som inte är helt omgärdad av berget, till Hertach arm. Han placerar spiran omgärdad av kristall hånande i handen. Han placerar sin son som väktare av spiran. Den stad som nämns i historien Krau-Ki vet vi ej vad som hände för att den skulle flyttas till Marjura

Under det kaosartade förhållandet en konflux kan vara märker till sist gudarna att Margyl har fängslat sin kollega och åter igen, fjättrar gudarna åter Margyl i Tartaros. Efter tusen års fångenskap lyckas han efter stora uppoffringar bryta sig fri. Han kommer ut till en av konfluxen förändrad värld, och tar sig namnet Vicotnik. Han träffar en magiker vid namn Treh´al Kash som lär sig utav för att senare mörda.

I fångenskap har även denna gång längtan efter sin moder och sin enda kärlek hållit honom vid liv. Genom studierna i odödlighet och återuppväckelse i Yndar besitter han nu kunskapen att driva igenom sina planer att få tillbaka Calis och Akasha. Det han behöver är Calis kropp i Cerbergen, den gyllene kraften och den andra delen av spiran. Platsen för ritualen måste vara Densel. Platsen där syskonens föddes.

I tråden som jag lånade denna del av var ambitionen att ge Vicotnik och drakmästarna ytterligare makt i regionen. Med tanken om på i tråden i drakar http://erebaltor.se/forum/viewtopic.php ... 1&start=60

Tanken var att ge var riktig elementar drake i denna historia en drakmästare. Där Eld draken Ag´Racht spelar en stor roll då gruppen kan finna i en vapen vän mot Vicotnik. I Budskapet som skrevs av Esur under magisk influens av Ag´Racht under eran av Imperium Jorpagnum. Varför? För att följa gudarnas spelregler skapades ett budskap för att ledda rollpersonerna på rätt väg.

Wotans Budskap – Esur den Rödes grav

Historia – det som hänt - Mettaplott
012. I gryningens tid klingar klockan
022. Syskon tvenne sprungen ur Gyllene balans,
032. Makten står svarslös när bror övergår till vannsinne
042. Livgiverskans sista andetag.

013. Rube i sten av Väktares anddräkt
023. Den främste stiger åter fram
033. Tårögda rasar tvehågen hämnd
043. Månens glitter likt brusten is.

014. Väktaren söker visdom i bergets hjärta
024. Drakens Öga, öppen för syner och visdom, stängs
034. Under berget vilar
044. I Gravens djup av ättlingar av syster finns den Ena

015. Ensam sviker pilarnas styrka
025. Tvåhövdad nu med kraft
035. En skall falla av tvåhövdad, två skall fjättras
045. I lönndom skuggan, viker i tron om död.

016. Till härskares sal vill den andre styra
026. Älskog i Världens mitt, Nasli vaktar Ena (Den ena spiran)
036. Form på berg, flod, och färg på hav och sjö ,föränderlig tills makten fick nog
046. Vrede och bortom allt förstånd i en storm av jord.

017. Skogens träd och vinden, väktare går mångfalt mot Världens mitt
027. Den ensamme vaknar till sången från öst, och leder
037. Väktarnas lag blir känd hos vinden
047. Mörkeret åter i underjorden, fjättrad

018. Makten äro blind av hat, i gudars namn förtappad av sitt eget raseri
028. I strävan mot död och liv, härskare över dûmak
038. Likt ett hån i Mithras hand, försluten och skyddad av tidens tand finns Ena (Den ena spiran)
048. Gudarnas flytt av forntida härskare

019. Blod färgar marken blå och röd
029. Vredet och stöveln drabbar insekten
039. Väktarens syn nedsatt, men dock klar
049. Kedjor av stål fjättrad i mången år

0110. Djup under mörker, tidens hämnd
0210. Ur mörkets bojor, forntida Herre söker
0310. Lärlingens lön åt mästaren är frihetens gåva
0410. Sakta i lönndom går i fäders spår

0111. Illgärningar och lögnens slöja ger folket lugn
0211. Likt ormens vighet och styrka, stryper offret
0311. Röda spiror, sprider mörkrets och kylans ord
0411. Mörkrets furste vet stjärnornas väg

412. Skymingsljuset föder nutid
422. Stjärnornas språk skall stå i rad
432. Den främsta av mörka furstar träder åter fram
442. Himmel och jord tillsammans.

Det som kommer att ske - Kampanjen
413. Ljusets och mörkrets spjut hastar mot samma mål
423. Om ett antal Akrogaliska varv skall Altor sköljas
433. Den Ena blir fri och vandra öst
443. Kaos och Mörker pakt om två

414. Då musen är orädd katten
424. Mörkrets furste reser mot horisonten
434. Dagen ett minne blott
444. Slav blir den som sover ensam

612. Slaven blir härskare, ödlan blir vis
622. När drakens syn blir hel
632. Den gyllenes avkomma
642. Giftig sömn ej mer

613. Nattens ljus, bistår Mörkret
623. De Ena, blir två
633. Mystik minne blott
643. Visan går om två

614. Infernos borg ett minne blott, eldhav
624. Örnens domän, frälsning av de oinvigda
634. Mörkrets moln sveper över
644. Om inte de ovetandes ger ljus åt altor

615. Söner och Döttrar av sten och berg, skyddar
625. Sök vägledning av Vägg, två portar mot Söder
635. Förbud att beträda äldre, mörkets säd skyddar ovetande glob
615. I bergets hjärta där gryningsljuset möter dagen, ger synen åter

616. Ättling till först född ruvar på svar
626. Ritual av dunkel och svek
636. Fäste av Guld stänk, styrt av Klon, men spik av Silver
646. Mellan Guld, Silver fäste och Järnstavens forna domän ligger den Ena (Den andra spiran, i Rubes grav, svar på var graven finns)

617. Förstfödd i sten vaktar svaret
627. Ritual för kaos och mörker
637. Sten kedjan i öst med två port mot sten hjärta
647. Mellan hammaren som slår mot blått och Ljuset i guld mot blått ligger den Ena (Den andra spiran, i Rubes grav, svar på var graven finns)

812. Mörkrets furste med ny makt
822. Makt fullkomlighet och andling bön
832. Till gudars boning är strävan
842. Upphöjdhet är syftet

813. Två ljus blir en, driver mörkret bort
823. Ljus och mörker, envar runt smaragdgrönt djup, trycker fursten åter
833. På nytt född svan återupptäckt i fjärran land
843. Skogens krona nyckeln till Lejonets blomstrande

814. En avhuggen hand stoppar sjukdomens spridning, sök sanningen innan
824. Blodtörstig djävul stjäl nyckeln från djurens konung
834. Lögn bryter trolöshetens band, räven dansar runt lejonets kalla svans
844. Mentorn blir de ödestyngdas ledare

815. Den Enögde blir åter hel
825. Reptilens makt tar del av den Gyllene livgivaren
835. Mot det tårögda glittret i norr
845. Under de högsta torn i norr mot ostens bitar

816. Liten sten i hav, där forna herrar lurar makten
826. I förstenad hånad hand vid dödens topp greppar den Ena
836. I Yndars mörka ravin döljer sig ynglet
846. Kultist, Präst, Mästare, Gesäll, Novis, Mörk, Död, Liv , Magidöd

817. Världens mitt, skall förlösa
827. Mystikens mäktigaste center skall förlösa
837. De Ena Ljus och Mörker tänder åter hopp
847. Nattens ljus ett minne blott

818. Se Mästares slakt under måne
828. Bordets skiva skall osten stjäla
838. Hugg huvudet av ormen om lammen skall leva
848. Vid nidgärningars mitt skall det ta sig till ända

819. Trädens stammar är räknade då mörkret faller över kronan
829. Lyssna på vävaren vid källan
839. Drakens budbärare är en vän
849. Skogens syster faller för budet och charmen

9110. Den minsta spindelns bet är värst
9210. Rosens törnen äro vassa men sköna
9310. Likt Fenix, skall askan förlösa
9410. Ge syn åter till, Ge två till en i stormarnas sal, vid Altors Mitt

Den röda visan "En ballad"

Trollens ögonsten döljd av svek och mörker. Två parter står på knä och blöder i samma tårar. Med tankens makt spelas de ut varandra med ormens kluvna tunga. Men om dimman som döljer sveket blåser an, blir synen klar för fyra ögon.

Kluvna viljor i väst ger elden fart i öst. Då splittrande av landmassor kan ge tröst.

Man kan satsa på en och samma häst men glöm ej att den har fyra starka hovar. Även varelser och sällskap döljt av mörker kan antas var bundsförvanter i kampen mellan ljuset och mörkeret. Glöm ej de små och bräckliga.

En vit, en eldröd, en svart, en grå och den gulbleke skall rida ut på Altor när första sigillet blir brutet. Ljus, Huvudlös, Kämpe, Hunger, Fallen Ängel rider mot samma mål.

Väktarna i bergen, misstron mot Eld, Jord, Luft, Vatten, Ljus och Mörker. Fåtal kvar då Mörker fattas, och misstron mot Eld består. Men synen ger makten åter. Kämparna väntar på den Gyllenes makt. Åter skall de mången fösvarare som skapats eoner sedan som sprungen ur elementen, ge försvar mot den mörke, under de höga spiror.

Två ljus blir en, driver mörkret bort. Ljus och mörker, envar runt smaragdgrönt djup, trycker fursten åter. I enad fana kan Mörkret fördrivas; Såsom när Lejonet som bär på Nyckeln och Sparren som hjälper de Kungliga Örnarna. Men glöm Ej Drakens dräkt som går hand i hand med Solens strålar. Båten och Tunnan skall vara färdmedlen för de alla till Ljusets stjärna. De förtappade själar av Måne och Svärd skall bistå med den kraft som kan förnimmas. En ädel krigare med godhet i sitt hjärta från lägre börd, stjäler prinssessans hjärtas kärlek skall vara hjälpen.

Skogens och Bergets barn, enande skall ge hop åter. Källan skall ge kraft åt de ovetande men vid Systrars och Döttrars blod spillan skall den bli besudlad. Men dock ej förlorad. Det sista avgörande slaget kommer att stå i Norr under sten och Mull mot Gravens kraft.

En av de två äldre skall hjälpa, ej stjälpa.
En av de två äldre skall stjälpa, ej hjälpa.

-Esur Den Röde

Tanken var att försöka ge den nidländska reningen den femte konfluxens vox ranzina del. Håller på att sammanfatta materialet jag har i min byrålåda detta är bara en del av materialet mycket kvarstår kommer att delge detta när jag får ner det i datorn.