Lite komisk kan han verka, men det är kanske just så det enkla folket gillar att framställa honom, och lite folkkär? Det kan också finnas en underliggande samhällskritik i "Berättelsen om riddar Burtum Barks sista strid", och även att man driver lite med adeln.
Åhh vad glad jag blir att det inte gick obemärkt förbi!
Hur sanningen är låter vi inte vara helt uttalat, men det man antar är:
Solserafen är rent påhitt och inget annat. Det fattar vilken Exark som än besitter stolen.
Den ofödde sonen var ett sätt att besätta det nya baroniet, som togs från en i kriget utslocknad baronätt. Hertig Rixard hade vid tillfället ingen son, men fick senare tre. De senare sönerna blev med födseln satta på andra poster och baroniet vandrade vidare till näste ofödde son. Varje gång sattes en fogde för att sköta baroniet tills näste son föddes och då kunde man enkelt byta ut fodgen till någon annan som stod i hertigens gunst. Den tidigare fogden kunde inte knorra för det var ju premissen han (eller hon) fick baroniet från början. Ett sätt att komma undan arvsrätten helt enkelt. Riddar Barks ätt är helt utslocknad och blev det redan under kriget, som många andra echtiska ätter i Philmark. Statyn restes i förhärligande syfte då behovet av hjältar var stort.
Skål på det!
Det här blev ett lite underlig inlägg som började som ett försök till saklig förklaring men som verkar ha slutat med någon lokal barkbo över det där stopet öl. Inte blev det särskilt ärofullt för den där Rixard Dagge som jag inte vet mycket om heller. Känn dig fri att ignorera skriverierna.
Rixard har gått till historien som Fils försvarare. Även om han i själva verket misslyckades. Hans legend fick oväntad hjälp av Tofia där ädlingar menade att Hertig Rixards fördöjande av svartfolken gjorde att den östra delen av stan hann mobilisera sig. Hertiging själv var inte sen att trolla fram lite högljudda vittnen om den sakens riktighet och vips en hjälte till var född. Hertig Rixard var på riktigt en kompetent stridsman och duglig politiker, men kanske inte förtjänade den hjältegloria han fick.
Andra kriget mot Svarta Tornet? Då lär han vara rätt gammal, 70-80 år, men det är ett alternativ. Eller så hittar vi någon helt annan konflikt där det kan ha förekommit en belägring. En liten lokal konflikt eller en någon större farsegels Kardien, kanske i Jorpagna, Magilre eller Addiaska i Klomellien? Beror kanske lite på hur hjältemodig han skall vara?
Jag tänkte honom som sagt som lite äldre, men egentligen inte gammal. Det är iofs inget problem om han skulle vara det. Är han med i slutskedet och relativt ung tänker jag mig att han landar över 70. Frågan blir då hur gamal hertig Stirzberg är? Är han gift med systerdottern är ju hertig Stirzberg knappast 20? Jag vet inte varför, men min bild av hertig Stirzberg har alltid varit Duke of Argyll från Rob Roy filmen.
https://www.imdb.com/title/tt0114287/
Det gör om det tas även honom till en äldre herre.
Kanske var hertig Dagge som riktigt ung med sin far vid kriget? Eller så väljer vi ett annat krig. Eller bara en marktvist som slutar i en segdragen belägring.
Det sista kan ju vara att det är en politisk belägring? Någon gång har hertigen på halfult sätt "belägrat" rådsmötet på Ingemansön och pressat igenom sin vilja i någon fråga. En fråga som resten av parterna var mer eller mindre emot. Hertingarna är därför inte såta vänner. När då sedan Daggas egen systerdotter (Eller syster, eller kanske änkemoder...) gifter sig med Leonid utan förhandlingar och med kärlek som motivasion vingklipps Dagge och han får fira ansträngda jular framöver.