Kampanjen skulle starta med stjärnans fall, "mordet" och det skulle vara startbanget som skulle hålla spelarna krokade och involverade under hela kampanjen.
Efter alla mina storsvulade ord om tidernas bästa kampanj mm, så är det kanske på sin plats att påpeka att jag inte på nåt sätt tror att detta skall bli något sådant.
Tanken är bara en stor kampanj med hela Altor som möjlig spelplan. Jag vet inte heller om det här uppfyller de tankar jag haft, men det vet man väl aldrig helt säkert förrän man testar nåt konkret. Jag startar alltså en egen tråd om det här så kan man fortsätta allmänt spåneri i den andra tråden.
Först lite allmänt funderande kring aftonstjärnans fall:
Vad får stjärnans fall för följder i Altor:
- Navigering blir helsvårt, skepp går på grund osv
- Spådomar slår ut fel, siare går bet
Lite kraftigare grejer:
- Stjärnbilderna förändras, öden skrivs om och horoskop stämmer inte mera.
- Altors fundament ruckas. Stjärnorna utgör fästpunkter för världen, och håller skapelsen på rätt plats i multiversum. Nu förskjuts Altors läge när en viktig fästpunkt faller bort.
• Väderfenomen hänger inte med, häftiga hagelstormar osv. Översvämmningar.
• Skogar, öar, berg osv försöker korrigera sin felaktiga placering genom att självmant röra på sig.
• Tiden börjar till slut gå fel, natten varar för länge osv.
Varför störtas stjärnan, dvs möjliga MOTIV:
- Drakens stjärnbild blir kraftig när Aftonstjärnan är borta. Kanske draken blir tvåhövdad då bakomliggande stjärnor nu får plats att synas och framträda tydligt. Altor ligger nu starkt i den tvåhövdade drakens tecken.
- Stjärnans bortfall lämnar ett öppet fält, ett hål i stjärnornas skyddande sfär mot Multiversums kaos och det namnlösa urmörkret. Skumma varelser och otäckingar kan ta sig in i Altor.
- Avundsjuka, tex Morgonstjärnan har alltid avundats sin kvällsyster.
- Ändra så att en viktig spådom (som kanske gudarna motarbetar) uppfylls, eller tvärtom, att få en avgörande profetia att slå fel.
- Bara allmänt skada Altor...
- Avledande manöver för nåt helt annat...
- Stjärnorna används av gudarna till att förmedla sin outgrundliga visdom till mänskorna på Altor. Någon vill förhindra ett viktigt meddelande från att nå fram.
- Självdåd. Stjärnan kastade sig självmant (eller lät sig kastas) från sitt himlafäste av någon anledning.
Tänkbara Uppdrag
Det gäller att återbörda stjärnan till sin plats på himlavalvet
- Hon behöver sitt riddjur, sin Stykna-bagge. (Alla stjärnor dras/rider på Stykna-baggar, och Aftonstjärnans kraschade som en enorm eldboll nånstans på Altor).
Den skall alltså upphittas, fångas in och på nåt sätt förmås att ta sig upp till himmeln igen. (Den kanske tycker jordytan är kanon, och vill definitivt inte bort därifrån)
- Hitta en stege eller passage upp till världstaket, himlavalvet. Det går ju givetvis inte att flyga dit.
- Återbörda själen till den kropp som stjärnan nu besitter, dvs kroppens rätta ägare. (Värdshusdottern) Själen kanske är i dödsriket eller irrar omkring, fångats av någon osv. Stjärnan kan alltså inte lämna sin lånade kropp innan dess rätta ägare finns tillhands och genast kan återta den.
- Ge henne nytt ljus då hennes stjärnljus slocknade under kraschen.
- Bara hålla henne i liv, då giftet ständigt angriper henne. Hindra mördare från att nå henne.
- Hitta och fånga ”mördaren” (för endast den som gjort, kan göra det ogjort). Se misstänkta och motiv.
Så här börjar det
Rp kan befinna sig varsomhelst på Altor. De är av en eller annan orsak på jakt efter en mystisk man (vi kallar honom tex mystikern). Det kan vara resultatet av ett annat äventyr, eller så har han tex stulit en häst av rp, eller kanske han är någon bekant som betett sig underligt och försvunnit. På ett värdshus får rp veta att mystikern setts i närheten och värdshusdottern vet var han befinner sig. Man ger sig iväg med värdshusdottern som guide. (På vägen ser man en drake flyga österut (tex) högt uppe i kvällshimlen) Till slut når man en glänta där mystikern sitter gråtande med pergament och mätinstrument ikring sig. Han är nersölad med blod från en offrad get och mässar sakta om världens undergång och Altors sorgliga öde. Åt rp säger han sorgset ”Här och nu skall vi dö mina vänner. Säg era sista böner för undergången är här”
Plötsligt lyses den mörka himlen upp och en meteor, ett brinnande eldklot, glider över kvällshimlen. Först verkar den vara på väg rakt mot gläntan, men snart märker man att den är på väg mot öster (tex) och den försvinner småningom i horisonten. Himlen lyses plötsligt kraftigt upp där eldklotet försvann och sen blir det mörkt igen. Allt är tyst. Mystikern reser sig upp, petar lite bland sina papper och muttrar generat nånting om svårigheten med multiversiella uträkingar, besvärliga järtecken och värdelösa assistenter.
Plötsligt hörs ett kort vinande ljud och värdshusdottern tar sig med ett förvånat utrop om halsen, och faller ihop i gräset. Hon har träffats av en svart pil från ett blåsrör. Värdshusdottern (som nu alltså är stjärnan som tagit tillflykt i en mänskokropp för att överleva krashen och/eller kanske undgå mördare) trycker en liten persikokärna i rps hand (hennes ljus/essans/pleroma/minne/hjärta el dyl. Hennes stjärnighet helt enkelt) innan hon sakta glider in i medvetslöshet.
Rp får jaga mördaren och fånga honom (kan vara en bra ledtråd. Han har tungan avskuren – tecken på att han tillhör ”de stumma syskonen”, en ökänd lönnmördarorganisation från Kopparhavsområdet). Man hinner dock inte göra några djupare förhör innan den lokala markherrens trupper attackerar gläntan . Det kryllar strax av dem och rp får fly hals över huvud med stjärnan (lite som i ”Minority Report”). Markherren har lovats värdshusdottern till fru, men en gammal bysierska har spått att främmande mänskor skall ta henne ifrån honom. När han fick höra att rp traskat iväg med henne var han säker på att spådomen fullbordats och samlade ursinnig sina män.
När man väl kommit i säkerhet kan man se att stjärnan/värdshusdottern har en massa kryptiska tecken skrivet på handflatan och underarmarna, halvt bortsmetade under flykten. Dessa kan fungera som förklaringar till vad som hänt och vad som bör göras (dvs agera ”uppdragsgivare”) tillsammans med svaga mumlanden från stjärnan och eventuella tolkningar av mystikern. Bäst är det givetvis om spelarna själva får lista ut/bestämma sina ”uppdrag”.
Så här ligger det till/BAKGRUND
Aftonstjärnan har haft en kärleksaffär med någon viril fruktbarhetsgud och blivit gravid. Nu vill hon föda sina barn. Detta går endast på Altor (dvs det går inte att få avkomma som stjärna uppe i himlasfären). Hon vill absolut ha egna barn (hon börjar vara i den åldern.... eller nåt
) och tar sig ner till Altor, men fruktbarhetsgudens fru (eller han själv) får nys om det hela och vill ha livet av henne...och hennes barn. Fruktbarhetsguden försöker dock hålla allt hemligt inför andra gudar (för att inte förlora fejset totalt (att vänstra med en stjärna är mycket ansvarslöst – se bara hur det gick nu...)) Samtidigt har Aftonstjärnan satt igång onda krafter av oanade proportioner med sitt agerande. Krafter som såg sin chans i hennes fall. En stjärna kan inte kasta sig själv ner till jorden bara genom egen vilja, det krävs synnerligen mäktiga krafter för det. Aftonstjärnan anlitar det Namnlösa Urmörkret, det uråldriga element som omger Altor. Man tror allmänt på Altor att det är stjärnorna som upprätthåller en skyddande sfär runt Altor mot allehanda styggelser (bla mot just Urmörkret som antas villa sluka allt och tränga sig in över Altor), men de facto så är det Urmörkret som bildar denna skyddande sfär och upplåter sin insida åt stjärnorna att färdas på. Stykna-baggarna som stjärnorna rider på är speciella varelser som kan fästa med sina ben på mörkermaterian.
Aftonstjärnan lovar sitt ena barn åt Urmörkret (vad fasen skall det med ett barn...??) och får genom det Mörkret att öppna sig under fötterna på den intet ont anande Stykna-baggen, och stjärna och bagge faller handlöst ner på jorden.
Aftonstjärnans plan är att föda sina barn (hon vet att hon får två...) och sedan sticka upp tillbaka så fort som möjligt innan hela skapelsen är på ända. Sen kan hon leva lycklig... Hon planerar dock inte under några som helst omständigheter att ge bort ett av sina barn åt Urmörkret utan tänker dra det vid näsan (hur...?? Kanske be om skydd av någon gud eller gömma barnet el.dyl.).
Överenskommelsen var att mörkret skulle stänga sig genast efter fallet, men en demon hade fått nys om överenskommelsen (hur...?? Bara tur?), tog chansen att komma in i Altor och lyckades klämma in huvudet i öppningen efter stjärnan. Nu kämpar den sig in i Altor genom hålet i Urmörkret, sakta men säkert.
Stjärnan hade förberett sitt fall genom att välja ut en bra kropp att bo i och sköta graviditet och förlossning i. (Givetvis är värdshusdottern gravid med markherrens barn) Hon visste att hon skulle förlora sin essans, sin ”stjärnighet” när hon kom till Altor, så hon hade skrivit upp en massa viktiga grejer för att inte glömma bort det i sin skröpliga och opålitliga mänskoform. Detta är de kryptiska ledtrådar hon kan ge rp, och persikokärnan är hennes egentliga låga. Hon minns alltså mycket litet av fallet och hela livet som stjärna överhuvudtaget. Sen försvåras allt ytterligare av giftpilen som halft tar livet av henne just i ögonblicket då hon övergår från stjärna till mänskokropp.
Draken är anlitad av fruktbarhetsguden (eller hans fru) att se till att inga av stjärnans avkommor överlever. Inga bevis får bli kvar av gudens pinsamma förhållande med stjärnan. Dvs draken kan väl tänkas vilja ha livet av stjärnan också. Draken anlitades för att den är diskret och säkert inte skvallrar åt gudanära mänskor om diverse genanta gudomliga klantigheter. Dessutom är en drake eventuellt det enda på Altor som kan rå på en stjärna eller avkommor till en stjärna och en gud. Den tvåhövdade draken har dessutom intresse av att Aftonstjärnan inte finns på himlavalvet eller åtminstone inte lyser så väldigt starkt och lyckligt.
Draken är också kopplad till demonen då denne ju försöker tränga sig in genom drakens stjärnbild. Detta representeras i Altor av att draken ”är med ägg” och ur ett av äggen kommer demonen att födas. Draken kommer alltså att värpa demonen.
Kanske demonen som sakteligen tränger sig in, representeras av ett antal olika grejer. Tex säg att den har bara huvudet inne då spelet börjar. Huvudet representeras av Xoloman Môh i Altor. Xoloman är ledare för ett framgångsrikt handelshus i Kopparhavet, insyltat i piratverksamhet, smuggel, slavhandel, palatsfiffel och storslagna invasionsplaner. Efter en tid lyckas demonen krångla in sin ena arm. Detta blir tex en odöd magikerlärling från gravkumlen i Sombatze, eller kanske en vanlig handelsman som rp råkat ta till fånga i ett helt annat syfte, osv. Drakens ägg är det slutliga, demonens hjärta/själ el dyl, med förmåga att förena de andra delarna. Alla delar bör givetvis ha något gemensamt drag, likadan ögonfärg el.dyl. Kanske de också på nåt vis är ofullständiga, saknar skugga osv. Demonens främsta mål till en början bör vara att utplåna stjärnan och Urmörkrets representanter på Altor så att ingen skall kunna tipsa vaktgudar och andra väsen om hans prekära situation där han sitter halvt fastklämd i ett hål i himlavalvet. Kanske han själv har koll på Urmörkret så att det inte yppar nåt (hur...??), men prästerskapet på Altor har han ingen koll på. Ännu... Kanske Urmörkret iom det utlovade stjärnbarnet skulle ha fått en mäktig representant på Altor, något som knappast skulle ses med blida ögon av andra stormakter. Urmörkret ville därför hålla sin överenskommelse med Aftonstjärnan hemlig och demonen (som tjuvlyssnat) hotar att berätta allt om Urmörkret skvallrar om demonens inkrälarplaner. Urmörkret försöker därför självt kväsa demonen, men det går allt sämre då demonens representanter på Altor går bärsärkagång mot de fåtaliga präster som finns av Det Namnlösa Urmörkrets orden.
Högeligen insyltade på Altor
(och alltså troligen spelarnas primära misstänkta, i något skede iaf) är därmed
- Draken. En tvåhövdad uråldrig och slemmig sak, blind och blek (lite som en olm). Bor i sötvattensgrottor under Nargurs urskogar.
- Det Namnlösa Urmörkrets Svurna
- Handelshuset ”Tre pärlor” med den storhetsvansinnige efariern Xoloman Moh i spetsen. Senare även andra falanger och personer med samma eller liknande agenda.
Ytterligare ingredienser att skopa in enligt smak
- Alverna. En grupp alver hittar Stjärnan och rp, och erbjuder sig att ta hand om henne. Snart klarnar det dock att de inte alls tänker låta henne återta sin plats på himlen utan håller henne mer eller mindre fången. De kanske anser att det var Tevatenus avsikt att hon föll och man skall inte gå och peta i kosmiska skeenden.
- Morgonstjärnans tempelorden. Den avundsjuka Morgonstjärnan har satt sitt prästerskap i arbete för att försäkra sig om att Aftonstjärnan inte kommer tillbaka till himlafästet. Morgonstjärnan njuter av att vara vackrast och vill fortsätta med det. Prästerskapet är inga kallblodiga mördare utan försöker på andra sätt sabotera för rp, kanske försöker de få dem att fokusera på annat, desinformation osv. Prästerna är intrigerande och ryktesspridande jungfrun och ungmöar i bästa skolmobbar-anda.
- Ett uråldrigt stentroll har vaknat från sin stensömn. Detta skulle enligt sägnen ske ”när Aftonstjärnan slocknat...osv” Trollet är ännu delvis av sten (en arm och ett ben tex) och försöker hitta stjärnan för att släcka den totalt och för alltid.
Trollet blir antagligen upp över öronen kärt i stjärnan om han får se henne och kan bli en bra allierad.
- En besynnerlig magiker. Vill flytta Altor närmare nån viss maginod/fluxpunkt och gläds storligen åt Aftonstjärnans fall. Ett falskt spår (?)
Nu låter ju allt det här extremt "high" med drakar och stjärnor och fastklämda demoner och allt (därtill låter det ju också extremt töntigt, men det tar jag ingen stress över då dylikt kortfattat funderande oftast gör det
), men tanken är att detta bara är bakgrundsstoryn som skymtar till då och då för spelarna, och som kanske sakta rullas upp. Spelarnas upplevelse kan alltså ändå i de olika äventyren vara ett enda gyttjekrälande bland grisar och tandlösa bybor. Vad tror ni?
Är tex inledningsbanget tillräckligt engagerande? Borde rp ha nåt annat till som skulle locka dem att ta itu med det hela? Är bakgrundsstoryn uppenbar eller helt ofattbar, eller skulle den kanske behöva någon stor twist till?
Många roliga idéer, med viss doft av både femte konfluxen serien Lucifer. God potential till ävetyrande, även om det kan bli rörigt för den stackars spelledaren att få ihop trådarna något sånär på slutet om man kör en superöppen kampanj enligt Psipos modell.
) det är väl mera en fråga om att jag knappast kommer att ha tid för det...
