En rad äventyr i Felicien

[Spelknepe]

Jag känner att jag måste delge er av mina äventyr i Felicien som jag tycker har utspelat sig ganska intressanta. I texten nedan är där åtskilliga stavfel då jag inte har korrigerat något.

Rollpersonerna
Selene - Felicisk slavjägarinna
Alaric - Palinorisk riddare
Gaia - Morelvidynsk barflicka - tjuv
Darvis - Dalkisk överklass - bågskytt

Introduktion Tyros - Felicien

När kampanjen startade så pågick där en epidemi i Tyros - Feliciens huvudstad.

Slavsjukan
Epidemin drabbade främst de fattiga och svaga i staden och artade sig genom att de fick svullnader på kroppen som sedan utvecklades till bölder. Tillsammans med en kraftig feber så sprack bölderna och det slutade oftast med att de drabbade dog. Epidemin fick sitt namn p.g.a. att prästerna och överklassen snabbt lade skulden på slavarna. Det fick som följd att väldigt många slavar som misstänktes vara bärare av sjukan avrättades. Detta ledde i sin tur till att många slavar försökte fly, ofast i följd av att de riskerade eller miste livet. En av de flyende var en Efarisk schaman. Till sanningen hör att smittspridarna var en slags flugor som kallas för Sjöbromsar. De håller till vid kusterna och följer med sjömen ut till havs. De är stora, äckliga och riktigt irriterande. Jag beskrev mycket av flugorna, hur de kryper på rollpersonerna och sätter sig i deras mat och dricka.

Del I - Schamanen

Mitt första äventyr handlade om Selene och Gaia. Äventyret gick ut på att Selene, som är en smått karismatisk slavjägare (en person som spårar upp förrymda slavar) fick som uppdrag av Goobius Gravelo, en riktigt tjock och grisig slavhandlare att spåra upp en Efarisk äldre man med vita kritsträck i huvudet. Schamanen hade flytt från sin herre, som behöver honom för att tillreda Vallmorus - en rökelse som är eftertraktad bland präster (för dess visionära effekter) samt av överklassen (för dess avslappnade effekter). Schamanen var adelsmannens personliga örtmakare som tillredde ett ypperligt rus av Vallmo, självklart är han väldigt viktig för honom. Goobius Gravelo är en mellanhand som hade kunnat sälja sin egen mor för att tjäna en hacka pengar. Två herrar vid namn Akko och Borlas fick samma uppdrag. Goobius brydde sig inte om vem som gjorde det, den som hittade Schamanen först skulle få betalt.

Samtidigt så arbetade Gaia på en sjabbig krog vid namn "Kroken"

Kroken
Kroken har fått sitt namn av den första ägaren vars "krokhand" hänger som dekoration vid entren. Kroken ägs nu av Gravius "Höken". Han kallas för "höken" p.g.a. sin väldiga höknäsa, fast många har av misstag kallat honom för "kroken" och sen fått ansiktet inslaget av Gravius själv. Krogen Kroken är iaf en ganska avslappning plats, nästan den enda platsen där ett myller av utlänningar samlas. Felicien är ju inte direkt känt för att vara så vänliga mot icke-felicier. Pakhi, kruniern sitter jämt och spelar på sin flöjt, Gaia som är från sydländsk härkomst jobbar i baren och "Näbbarn" (jag snodde namnet från krogen i Montager) är en svart anka som gärna berättar om när han och hans gäng plundrade Nohstril i fyllan.

Ett spår...
på baksidan av Kroken så ligger den en gränd. Där brukar Gravius och Gaia kasta ut flaskor och rester åt råttorna. En kväll när hon skulle göra detta så såg hon ett ansikte i ett av fönsterna mitt emot Krokens baksida. Ansiktet tillhörde en mörk erfarisk man och han hade märkliga kritsträck i ansiktet. Ännu märkligare är att huset har stått tomt i åratal. När mannen såg Gaia så stängde han snabbt luckorna till fönstret.

Rollpersonerna möts
Selene - Slavjägarinnan fick som tips att hon skulle höra sig för nere i hamnkvarteren. Goobius - slavhandlaren misstänkte nämligen att Schamanen skulle försöka ta sig hem, och då borde han finnas i hamnen. Så Selene och de andra slavjägarna (Akko och Borlas) begav sig iväg på olika håll för att snoka upp schamanen. En hel dag utan framgång så snubblar då Selene in på Kroken för att runda av dagen och ta något att dricka. Där träffar hon på Gaia och nämner väl i förbifarten att hon letar efter en man med kritsträck i ansiktet... och där knöts säcken ihop. Gaia visste var denna man befann sig men ville samtidigt passa på att tjäna en smula pengar, så hon förhandlade information mot pengar, och att hon då skulle få följa med Selene för säkerhets skull.

En familj i sjukan
Epidemin drabbade såklart även slavarna. Främst de fattiga slavarna. Schamanen som är en kunnig örtmakare hade flytt från sin herre för att hjälpa sin familj som också var slavar i Felicien. Med värdesaker och pengar från sin herre hade han (mot ett otroligt överpris förstås) lyckats rädda sin familj - en efarisk kvinna, en man och deras son, för att sedan bota dem mot sjukan. Märkligt nog så KUNDE shamanen bota dem mot sjukan. En av ingredienserna var vallmon, som han hade upptäckt genom sina blandningar för att främställa vallmorus åt sin herre.

Under nattens mörker smög Gaia och Selene in i huset genom en dold ingång (dold av bråte och en segelduk). Där överumpade de Schamanen och dess familj för att ta dem tillbaka till Slavhandlaren och få sina pengar.

Hur det går i andra grupper är nu upp till spelarna. Här kan allting ta olika vändningar. Hursomhelst så spelade jag ut slavarnas besvikelse och rädsla. Schamanen berättade för Selene och Gaia varför han hade rymt och att han hade botmedlet mot Epidemin. Selene som var väldigt hängiven sitt yrke brydde sig inte och ville ta tillbaka familjen till dess ägare, medan Gaia såg en chans till pengar och berömmelse. Schamanen fick under ett dygn bevisa att han hade botmedlet genom att bota en av sina familjemedlemmar. (Mina rollpersoner trilskades lite här, så jag bestämde att Gaia hade blivit smittat, vilket gjorde det ÄNNU mer intressant för henne att få fram ett botmedel.)

Schamanen övertygade rollpersonerna och de begav sig till en drogmakare i staden som hade fullt upp med att sälja "hitte-på-botmedel" till en lång kö av sjuka. De bevisade även för honom att de hade ett botmedel och i detta ögonblick blev droghandlaren väldigt intresserad. Han erbjöd rollpersonerna en stor summa pengar för att få ensamrätt på receptet. Rollpersonerna tackade ja, och med hjälp av pengarna så anlitade de "Näbbarn" (den svarte ankan på Kroken) för att skeppa familjen tillbaka till Efaro.

Slutet gott allting gott, men i detta ögonblick hade Selene skaffat sig en fiende - Slavhandlaren Goobius som inte alls var glad för vad som hade hänt. Goobius försökte kontakta Selene, men Selene höll sig undan, och när Goobius anlitade Akko och Borlas för att "hämta" henne så förolämpade hon slavhandlaren samt Akko och Borlas in i det grövsta...

DEL II - Hämden smakar blod

Under detta äventyr hade Mattias (som spelar Selene), bestämt sig för att göra en ny rollperson - en Palinorisk riddarman med ett mörkt förflutet. Jag funderade länge på hur jag skulle avsluta Selene och fick sedan en nog dramatisk idé...

En chock på kroken...
Några dagar senare så öppnades dörren till kroken och en man med påbyltade kläder stod i dörröppningen med en säck i handen. Gaia som stod bakom baren mitt emot tittade förvånat, och i samma ögonblick kastar mannen in säcken mot baren och den landar med ett dovt ljud på golvet. Mannen försvinner snabbt därifrån.

I säcken låg Selenes huvud. Gaia blev ledsen och rasande och beslöt genom en del dramtiskt rollspel att utkräva hämd. Hon skulle minsann bege sig till Goobius hus och skära halsen av honom. Men eftersom hon inte ville göra detta ensam så frågade hon på Krogen Kroken ifall någon ville följa med. Alla gästerna skruvade på sig och tittade bort UTOM (såklart) två herrar vid namn Alaric (Den palinoriska riddaren) och Darvis (den dalkiska överklassbågskytten). Gaia, som har kontakter i undre världen begav sig iväg för att säkerställa sig om att det verkligen var Goobius. De begav sig till Selenes stammisställe - Grå Sol, ett värdshus där massa slavjägare håller hus, och där de brukar få uppdrag av olika slavhandlare.

Grå Sol
Detta värdshus är byggt med förstavåningen i sten och andra våningen i trä. De har lagt båtmaster som bjälkar till andra våningen, och hela taket är lågt och lutar svagt innåt. Varje gång någon slår huvudet i en bjälke så skålar gästerna på Grå Sol. Värdshuset ägs av en stor Felicier med tjock slokmustash. Han vet en del som pågår och hör mycket om olika uppdrag.

Gaia, Darvis och Alaric förhörde Värdshusvärden, först genom sedvanliga metoder och sedan med våld. De pressade honom på information och fick då reda på att det var Goobius som låg bakom Selenes död, och även vart Goobius hus fanns. (I de lite finare kvarteren).

Nattliga begär
Gaia, Darvis och Alaric begav sig under mörkret iväg för att söka upp Goobius residens, och hela äventyret tog här en smygande och gömmande vändning. De undvek vakter, dyrkade upp lås, håll utkik, klättrade över murar och smög, smög smög runt i den karta jag hade ritat upp över Goobius residens. I detta skede hade jag bestämt att Goobius var borta. Endast två vakter och en Efarisk ung slavflicka var kvar i huset. Rollpersonerna klumpade till sig rejält, väckte vakterna och det blev en strid under totalt mörker. (Ganska intressant strid). Rollpersonerna dräpte vakterna och sökte sen igenom huset, inget spår av Goobius, men...

Goobius - Mer än vad ögat möter
Uppe i Goobius arbetsrum hittade rollpersonerna ett brev på skrivbordet som ser ut såhär. Nu började rollpersonerna tolka fritt och det är alltid intressant som spelldare att lyssna. Alaric - Paladinen kunde med sin Heraldik se att det röda sigillet var av Erebosiskt härkomst. Med kulturkännedom visste de att namnen "Der Maavis" är en inflytelserik erebosisk handelssläkt.

Efter lite diskussion kom de mycket riktigt fram till att Goobius säljer information om Kapare till ett handelshus i Erebos - för att handelshuset ska kunna undvika olika rutter, fartyg och slippa få sina skepp plundrade av pirater med kaparbrev. Detta är information som Goobius på något sätt har fått tag i (upp till SL att brodera ut). Goobius är alltså en landsförrädare, och med lite vett och administration så vet de alla att det är dödsstraff.

Rollpersonerna hittade även ett lönnfack med en sigillring i guld. Med hjälp av heraldik kunde de se att ringen tillhörde en Felicisk adelsman vid namn "Pivo Vassilidis".

Äventyrarna runt det runda bordet
De räddade den efariska flickan och betalde en båt som skulle föra henne tillbaka till Efaro. Rollpersonerna tog nu under ett dygn reda på mer information om Pivo Vassilidis, som visade sig vara en högt uppsatt man som har många järn i elden, framförallt slavtraden, där han har ett finger med i försäljning av slavar, samt som finansiör åt olika konvojer som hämtar slavar från Efaro och Sombatze. Dagen efter samlades de runt ett bord på Kroken för att reda ut vad de skulle göra härnäst...

Del III - Svart opal med tigeröga
Dörren öppnas till Kroken och en lång man med täckande kläder tar sig in. Gaia som satt vid bordet ställer sig misstänksamt bakom baren och mannen tar sig dit. Han frågar med stark brytning efter Gaia - hon som kan rädda slavar i nöd. Detta fick Gaias spelare att sätta i halsen. Hade nu hon fått ett rykte om att kunna "fixa ut folk ur staden". Intressant upplevelse för henne iaf.

Mannen visade sig vara av Sombatzinsk härkomst som hade betalat sin livsfarliga resa till Felicien för att söka upp sin försvunna syster. Mannen berättade att han tillhör en viktig släkt i Sombatze och att hans syster måste återföras. Vad som utmärker dem båda är att de har gulaktiga, nästa gyllende ögon... eller väldigt ljus, ljusbruna. Han plockade fram ett Sombatzinsk armband i guld, samt en liten guldstaty föreställande en Sombatzinsk krigare. Helt oviktigt för honom men väääldigt viktigt för rollpersoner.

Dock hade rollpersonerna fortfarande sin förra hämd till Goobius i tankarna, och det var inte helt oplanerat av mig att starta upp något annat i denna röra.

Den som söker han finner... eller inte
De började med att söka efter Majaves syster. De trodde nog att det skulle bli en lätt match. De begav sig till slavtorget och pratade med slavhandlare, men ingen hade sett en Sombatzinsk kvinna med gyllende ögon. Efter en hel dag av trampande så beslöt de sig för att lämna tillbaka sigillringen till Pivo Vassilidis (se del II, ringen som de hittade hos Goobius). Rollpersonerna var väldigt osäkra ifall Pivo var inblandat i förräderiet med att sälja information till Erebos. Och de undrade också varför Goobius hade en ring med Pivos sigill.

Pivo Vassilidis
Att beskriva överklassens kvarter var trevligt som kontrast till där rollpersonerna brukade irra runder. Lummiga trädgårdar, fontäner, valv och små bassänger, vita pelare och vita fasader, mer vakter och utsmyckningar i varje vrå och hörn. De hittade Pivos hus och blev insläppta av en Felicisk tjänare efter att ha visat upp ringen. De övertygade även tjänaren att de ville prata med Pivo själv, vilket de fick genom lite färdighetsslående.

Två slavar serverade rollpersonerna vin och druvor medan de väntade på Pivo - herren i huset. Pivo är en gammal man i 60 års ålder, nära 1.90 lång med långsmalt ansikte. Hans ögon visar tecken på erfarenhet och visdom. Han ser ut att vara slipad och respektabel. Efter en konversation med Pivo så försäkrade han rollpersonerna om att han ville få tag i Goobius personligen för att "samtala med honom". Han hade ingen aning om varför hans ring låg hos Goobius och blev rasande över detta. Visserligen hade han haft kontakt med Goobius gällande slavar och så, men i Pivos ögon var Goobius bara en liten fet skit. Pivo ville inte att rollpersonerna skulle lämna in Goobius till Felicien, utan han ville träffa Goobius först.

Den som söker han finner...
Återigen ger sig rollpersonerna ut för att söka upp Goobius. Det börjar bli kväll och enligt mina planeringar är de lite sent ute. De hittar inga spår och begar sig till Grå Sol (minns värdshuset där många slavjägare håller till). Där drar de ett strå av desperation och frågor lite osmidigt vart Goobius är. De får reda på att han kom tillbaka denna morgon, men begav sig sedan hastigt iväg. Efter vääääldigt mycket mutande så fick de reda på att Goobius har en kontakt i "Ajvo", en liten by 2 dagar norr om Tyros. Brevet nämner ett namn - Athilos, som avslöjade honom som Goobius kontaktperson. (Egentligen så hade rollpersonerna kunnat upptäcka detta genom att snoka i Goobius räkenskaper bok. Där loggar Goobius lite inköp och försäljning, och en misstänksam rad där en liten kista med Vallmorus transporterades till Ajvo skulle ge ledtråd till att Athilos befann sig där (se brevet igen)).

I all hast begav sig Gaia och Alaric tillsammans med Majave för att spåra upp Goobius och utkräva sin hämd... eller föra han till den Feliciska staden för bedrägare... eller föra honom till Pivo för "ett litet samtal". De red på snabba hästar och förstod att de hade väldigt brottom. Antagligen skulle Goobius lämna landet, han hade ju förstått att någon att stulit brevet och ville inte riskera att dö för landsförräderi i Felicien.

Slaget i Ajvo
En liten by vid kusten som specialiserar sig på vin. Runt hela Ajvo finns vingårdar. Ajvo har även en liten hamn för småskalig sjöfart. Rollpersonerna red snabbt i in Ajvo, och fick se en kogg som precis skulle bege sig därifrån. Ända sättet att hinna dit innan de drog upp bryggan var att rida upp på båten med hästarma. De såg även Goobius på skeppet, nervös och mycket angelägen om att lämna. Det blev en stor strid - Tre rollpersoner med fem vaktor, däribland Akko och Borlas. Rollpersonerna segrade och fann sig omringade av Ajvos stadsvakt med en kniv under Goobius hals...

Fångar och hjältar
Rollpersonerna togs in i förhör, och där avslöjade de Goobius planer, varför han skulle lämna. De nämde även Pivo men ingeting om Pivos ring. De blev transporterade till Tyros för en stor rättegång. Där gick jag igenom rättegången, spaltade upp för och nackdelar, vittnesmål. Även Pivo närvarade som fick sitt samtal med Goobius innan rättegången. Det slutade med att rollpersonerna blev hyllade som rättvisans kämpar. De avslöjade Goobius planer, hindrade honom från att fly. Pivo blev också nöjd i slutändan och blev en kontakt till rollpersonerna. (Ifall Pivo hade ett finger med i förräderitet är upp till SL, i mitt fall så blev han aldrig anklagad, antingen för att han inte var skyldig eller för att han snirklade sig ur det).

Ett sista samtal med Goobius
Rollpersonerna fick ett sista samtal med Goobius Gravelo, där de förolämpade honom och påpekade att det som har hänt var en följd av Selenes död. Don't mess with us. De frågade aldrig Goobius om Majaves syster, som jag hade bestämt att han skulle veta. Som nödplan hoppas jag att de frågar Pivo, som kan svara på vart Majaves syster är.

DEL IV - Sierskan från Sambhuz

Detta äventyr ska vi spela idag och jag har följande tankar...

Rollpersonerna vet fortfarande inte vad Felicierna har Majaves syster till. Men de frågar Pivo och Pivo, berättar att det utförs mycket beställningsjobb och specifika ordrar från vissa köpare. Många slavägare har alla möjliga önskemål om hårfärg, ögonfärg, typ, ras, slag, yrke, etc. Vad gäller Sombatzinska kvinnor så har han hört att en Sombatzinsk kvinna var väldigt eftertraktad bland Feliciska präster...

Kort och gott har jag planerat följande. Rollpersonerna skaffar information bland prästerna, och får reda på att hon ska finnas i ett tempel bland de Feliciska bergen. (Inspiration - Oraklet i Delphi). Rollpersonerna får problem med att luska ut platsen, men får så småningen reda på det från en leverantör som fraktar förnödenheter till templet.

Ruiner
När rollpersonerna efter flera dagars färd anlädner så ser de tecken på svartfolk. De feliciska bergen är nämligen tillhål (enligt officielt material) för väldigt många svartfolk, och här får jag en chans att visa svartfolkens kultur. Templet ska vara beläget på en hög topp och blivit anfallet och plundrat av svartfolk. De har dräpt väldigt många präster och vakter och ingen har kunnat överleva för att varna. Massakern har skett nyligen och i detta skede ska rollpersonerna antingen smyga sig in, eller slå sig in.

Vad de än väljer så kommer de efter lite bankade komma fram till toppen av templet, där Majaves syster sitter som i ett fruktansvärt rus. Hon babblar osammanhängande och sitter i ångor från bergets inre (Japp, oraklet i Delphi!). Majaves syster är en Sierska, där prästerna har rusat henne för att hålla henne i schack och få henne mer medgörlig. Nu visar det sig att när de ska rädda henne så är hon direkt livsfarlig för att hon vaktas av [Något, kanske en form av väktare] som hon själv har frammanat. Hon såg att svartfolken skulle komma, och mellan rusen och som en sista ansträngning skaffade hon sig en vakt. Hursomhels så ser inte denna vakt skillnad på rollperson eller svartfolk, så rollpersonerna måste "stänga berget", ett stort metall-lock som drivs av ett hjul, samtidigt som svartfolk försöker bryta sig in, samtidigt som Sierskan anfaller rollpersonerna, samtidigt som Majave insisterar på att hon inte får skadas. Ända utvägen är nämligen att lägga på locket från berget så att Sierskans rus avbryts och väktaren försvinner.

Framtiden...
När rollpersonerna stiger in i rummet så kommer de höra Sierskan babbla osammanhängande. Vissa ord betonar hon starkt, och en följd av dessa ord ger ledtrådar till kommande äventyr. I mitt fall så talar hon om "Stora flottor med månars segel, stora skaror av sablar, uppbyggnaden av Raas Narram och hur den förstörs, där tusen skepp krossas mot kopparhavet" jag inflikar även en rollperson (som jag nu får hålla vid liv tills detta sker)...

...är ljus och mörk
Jag hoppas att de ska följa med Majave och hans räddade syster till Sombatze. Där kommer de bli hyllade av Sombatzinerna för att ha återfört de höga prästerna. Sierskan kan nu sia om den Sombatzinska framtiden och tiderna visar sig vara mörka. I horisonten nalkas faran och Sierskan såg inte detta en dag försent...

To be continue...

[Otvin Käkslite]

Fan va braaaaa

Jag önskar att mina spelledanden blev så här bra.



//M

[Lindén]

Det är säkert 5:e gången jag läser dessa äventyr nu och jag tycker dom är skitbra! tyvärr blev det ingen fortsättning men jag väntar ivrigt!