Nidländska reningen (2ed)

Har du något äventyr som ligger och dammar? Dela gärna med dig!
Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-09-27 22:08

Aningen rusig av ale fick jag ytterligare en idé :wink:
Skulle vara kul att vinkla reningen till att spela nidlänning.
Sprida profetens svarta lära till de kätterska folken :twisted:

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2009-09-28 07:55

Varför inte? Korsriddare inspirerar ju fortfarande nog för att Arn skulle ta platsen som dyraste film i norden någonsin. Att som Lhassuit följa sin levande profets (rätt ord?) order parallelt (dvs som motståndare till den andra spelgruppen) kan ju minst sagt vara spännande.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-09-28 16:28

gtjorgo skrev:Varför inte? Korsriddare inspirerar ju fortfarande nog för att Arn skulle ta platsen som dyraste film i norden någonsin. Att som Lhassuit följa sin levande profets (rätt ord?) order parallelt (dvs som motståndare till den andra spelgruppen) kan ju minst sagt vara spännande.
Ja jag funderade på detta. Lite som i femte konfluxen, med 2 eller flera spelgrupper 8)

Behöver inte betyda så mycket mera jobb heller. bara vinkla händelser åt båda håll. Skulle kunna vara spännande :twisted:

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-04 20:35

Skriver Centuriones Marus Mazzarellas dagbok från Kejsar Tamsolions kampanj i Nargus 906 f.O

Den gode centuriones Mazarella var Varion Robigalias adjutant och en kejserlig praetorian.
Dagboken kommer innehålla massvis med godishemlisar som kommer visa sig vara till yttersta hjälpen för hjältarna i reningen. Massa ledtrådar 8)
Ja hans upptäckter följer Mazzarella med resten av de sju legionerna i efterlivet. Min framtida ambition för spel är att trycka ut dagboken i pappersform för att låta spelarna bläddra i vid spel. Med inspiration från vox ranzina.

Nargur döljer , i min värld för reningen, många mysterium :twisted:

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-04 21:30

Kommer rucka och lirka på bakgrunden och orsakerna till kriget i nargur.
Var kejsar Tamsolion ute efter annat än upprättelse månne? Vad är det för hemligheter som än i dag döljs i de djupa skogarna? De som visste svaret på detta ligger sedan länge förmultnade i myllan i Nargur och den enda skrift som avslöjar är en viss Principale centurione Marus Mazzarellas dagbok.
Men vart finns den? :lol:

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6822
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-10-04 22:46

Nu är jag nyfiken leinder! :)

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6822
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-10-10 11:21

leinder skrev:Kommer rucka och lirka på bakgrunden och orsakerna till kriget i nargur.
Var kejsar Tamsolion ute efter annat än upprättelse månne? Vad är det för hemligheter som än i dag döljs i de djupa skogarna? De som visste svaret på detta ligger sedan länge förmultnade i myllan i Nargur och den enda skrift som avslöjar är en viss Principale centurione Marus Mazzarellas dagbok.
Men vart finns den? :lol:
Har nu gått igenom mina egna notater kring Nargur och förhållandet till Kejsardömet Jorpagna, samt vad som redan postats och vad som finns i det officiella materialet. Tamsolions invasion 906 fO är rätt grundläggande och innan vi ändrar på bakgrund och orsaker bör vi kanske diskutera lite om din tolkning av Nidländska Reningen skall passas in. Nu har jag ingen aning om vad du tänker dig men om dina ideer skiljer sig mycket från det officiella i Imperium Iorpagnum-artikeln samt Torshem- och Barbia-modulen vilket är det jag utgått ifrån, skulle eventuella dolda motiv och skäl företrädas av ej-officiella men ändå mäktiga(?) krafter i kejsardömet. Tror du om något sådant leinder? :?

Invasionen av Nargur 906 fO hänger ihop med Rådsmötet i Grafferburg 912 fO och politiken kring det viktiga Nidapasset men även med provinsen Trasimo Superior som upprättades 935 fO efter kriget 944-935 fO mot mirelier och nargurer vid Nargurs gräns i sydväst (dagens Trasimo). Kejsardömet och Nargur ligger princip i krig från ca 950 fO de två kulturerna för allvar möts och fram till Jorpagnas fall 599 fO. Perioder av fred råder, både längs hela gränsen och vid vissa delar av den (ex bakom Nargurervallen 935-715 fO i Trasimo och nedom Nidapasset 681-599 fO i Torshem), men relationerna präglas av det ständiga motsättningsförhållandet som alltså är mycket större och mer komplicerad än invasionen 906 fO (en hädelse som dock i sig var mycket viktig och hade avgörande betydelse för hela krigstiden).

Skall försöka posta mer av mitt material i Nargur-tråden så att ni kan tycka till om det där.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-10 18:03

Bra info Birke! Ska absolut ta det i beräkning. Ser fram emot mer i Nargur-tråden.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-25 12:03

Berättelsen utspelar sig i Obermunst, Jorpagna och handlar om curfurstätten Korolinger och deras allierade såväl som deras antagonister.
Politik, krig, kärlek och storslagna hjältar i Ereb Altors värld.
Furst Wenger Korolinger beundrade sin älskarinna medan han klädde sig. Hon var verkligen en klassisk skönhet med korpsvart långt hår som efter deras vilda akt nu låg utspritt över hennes svettiga kropp. Hon flämtade fortfarande och skulle vara öm ett par dagar nu visste hon.
Wenger var en enorm man, till stod likt en mäktig fura över sina storväxta riddarbröder. Fursten stod 230 cm över marken och var försedd med massiva muskler som utan problem kunde slita armen av en vuxen man. Ättens alla män var storväxta ty de härstammade från gudarna stod det skrivet.

Wenger visste att flickan med allra största säkerhet skulle råka illa ut om deras affär skulle komma i dagen vid hovet och skulle bli jagad i landsflykt eller till och med bli dödad. Att fresta en furste till köttsliga lustar skulle utan tvekan stämpla henne som häxa, men hon var redo att riskera stitt liv och sin själ för sin älskade och den gode fursten kunde omöjligt slita sig från hennes mjuka barm.

Furst Wenger var en man av stål men när han hörde sin kärestas klagan bakom sig när han gick kunde han för en kort stund känna en längtan efter något annat är ett liv i fält. Raskt skakade han denna nonsens ur huvudet och vandrade ut mot stallarna där den alltid trogne Liudolf hade sadlat hästarna och förberedde furstens pansar .

-Ärade furst riddar Korolinger, er springare är sadlad. Låt mig hjälpa fursten med pansaret.
-Tack broder Liudolf, svarade Wenger som under en tyst halvtimma blir påklädd sin rustning.

Ungmön Henriette såg sin riddare och hans väpnare rida bort längs den leriga vägen som gick igenom Burgerland och den ökända burgenskogen.
Burgerland var ett annekterat bontisât som nu låg i Obermunst sydvästra kant.. Burgerland var fortfarande upproriskt och skogen var långt ifrån en säker plats för en Korolinger. Men gränsfortet Stolborg låg enbart 600 meter rakt genom den djupa skogen med många dolda gamla smuggelvägar man kunde ta.
De båda riddarbröderna hade kämpat tillsammans i 3 år nu sedan Liudolfs föregångare fick en pil förgiftad med svartblod i höger skinka och dog en lång smärtsam död i de norra skogarna. Linodolf kom från en soldatsläkt som tjänat Korolinger troget i tre generationer, men denna mans lojalitet låg helt hos furst Wenger och de två var som bröder. Mer bröder än Wengers bröder av blodet , som båda höll på med politiska ting och hjälpte curfurst Arnim korolinger med styret av Obermunst och
Oststiernmark . Furstinnan Elanior Wadenstierna av Oststiernmark var äktad med Arnim, Wengers fader och familjerna höll ett starkt grepp om detta nordöstra hörn av Jorpagna. Krig rasade oavbrutet med de kringliggande furstedömmena som suktade efter rikedomarna den uråldriga ätten Korolinger njöt utav i både mark och guld.

Som så många andra gryningar red de två längs de gamla smuggelvägarna mot Obermunst och de samtalade lågt angående dagens göromål och inspektionen av de nya rekryterna i furstens privata slott, Altenburg.
Just som de två red över en grund bäck tystnar fåglarnas sång och en oroväckande tystnad väcker de stridsvana riddarbrödernas uppmärksamhet. En torr gren som knäcktes bakom de två var bekräftelsen på vad de båda tänkte utan att yttra i ord. Nu skymtades flera skepnader på båda sidor om dem och frustande hästar bakom dem. Enda vägen var framåt , mot ett garanterat bakhåll visste de, men manade deras hingstar fullt ut ändå. Efter 100 meter dök de två ut på en äng där det väntade bakhållet ägde rum bestående av armborstförsedda rebeller. Flera lod fann sin väg i hästkött och frustande störtar de mot marken och kastar av deras ryttare. Liudolf var snabbt på fötter och greppade sitt fruktade två hands svärd och stormade fram mot skyttarna. Sekunder senare kommer den tyngre rustade Wenger upp på fötter , skymtar Liudolf framför sig svingande sitt svärd i vindlande anfall mot de överaskade skyttarna som inte hade annat skydd än torftiga läderskjortor som lika gärna kunde varit hö. Det stora två hands svärdet i händerna på sin mästerliga fäktare fällde motståndare likt en lie fäller höet.
Instinktivt känner Wenger ett sting av irritation över att inte bli lämnad något rebellkräk för sin egna stridslust. Men sekunden senare skymtade han deras förföljare komma ur skogen. Minst 30 rebeller. Bra tänkte Wenger och drog sin hjälmkrossare i högra handen och morgonstjärnan i den vänstra och med ett leende på läpparna inväntade han sina motståndare med delvis skydd i ryggen av sin fallne hingst och sin trogne Liudolf var där ute kunde han tydligt höra. Första motståndaren var en medelålders man beväpnad med ett enkelt bredsvärd i sina händer. Wenger ändade hans liv med ett rappt slag med vänstern mot hans käke. Han kände inget nämnvärt motstånd i slaget när morgonstjärnan slog av käken helt från skallen och krossade ansiktet helt. Hjärnan uppfattade inte det skedda på någon sekund och kroppen skulle ta ytterligare något steg utan huvud. Nästa slag
kom med högern och träffade nästa motståndare rakt i buken. Kraften i slaget var något missbedömt och den stackars rebellen fick en luftfärd på några meter och landade i gräset med innanmätet spritt i gräset runt honom. Blodet, skriken och fruktan i sina motståndares ögon eggade Wenger till ett bärsärkaraseri. Världen färgas röd och den tidigare så fridfulla ängen färgas röd av blod och kroppsdelar.

Liudolf hade precis huggit upp bröstet på den sista skytten när han hörde sin furstes härskri. En djup suck kom från honom och han föll rebellavskummet i flanken -helt fokuserade på den rasande riddaren framför sig kunde de plockas utan direkt inblandning från vännerna. Men snart skulle segervittringen blekna när en ny grupp kom ridande ur skogen. De nyanlända pryddes av Burgerlands vapen vilket berättade att de tillhörde de överlevande från Burgerlands garde.

Detta garde hade innan annekteringen tjänat bontisâtet som elitvakt och resterna av gardet bildade nu kärnan i motståndsrörelsen mot Korolingerätten. De var mycket dugliga riddare.

Den vilt rasande Wenger kände inte smärtan när hans vänstra axel slogs ur leden när en av gardisternas hingst red rakt in i honom och slungade honom hårt mot marken. Wenger började få tillbaka medvetandet efter raseriet och kunde nu urskilja det nya hotet. Han såg sin trogne Liudolf ta en träff i bröstet och segna ner i marken även han. Wenger kunde inte urskilja något livstecken från sin kamrat och denna smärta han kände rusade ny kraft i honom och han var raskt uppe på fötter och gick till anfall med sin friska högra vapenarm. I diset mellan efterlivet och denna värld kämpade Wenger mot denna övermakt utan fruktan. Medan han krossade höften på en riddare kände han en bränade smärta när han själv tog en träff i ansiktet och han kunde nu inte se på högra ögat och kände hur blodet rann rikligt i ansiktet.

Nu halvvägs i efterlivet kunde Furst riddar Wenger höra ett horn ljuda. Hoppet tändes när han urskiljer ett kompani riddarbröder storma in bakom honom. Ett förvridet skrapande hördes när kompaniet red rakt in i rebellavskummet. Rebellerna flyr hals över huvud från denna övermakt som ett kompani riddarbröder var.
Bröderna fångade upp sin ledare och hjälpte honom upp på en häst och man ville dra sig tillbaka för att undvika ytterligare bakhåll i de förrädiska skogarna. Wenger såg sin kamrat i gräset. Han var nu hos förfäderna med huvudet högt och hjärtat fullt med stolthet.

Hämnden skall slå ner hårt och det snart, tänkte Wenger innan han tappade medvetandet

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6822
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-10-26 21:02

Genomläsningen av detta alster gav mig en kusligt nära känsla av ...Jorpagna! :D

Stämningen helt rätt, både det politiska spelet som anas i bakgrunden och den blodiga verkligheten som beskrivs. Kopplingarna till det tyska kanske något för framträdande i namnen (vi röstade oss tidigare fram till att tona ner detta) så vad om de modifieras något, ekempelvis: Oststiernmark till Öststiernamark; Altenburg till Altenborg och Obermunst till Öfvre Munst ? Löjligt små ändringar kanske men jag försöker liksom kompromissa...

Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl » 2009-10-26 22:05

Kan inte annat än att hålla med Birke, trevlig läsning. Dock håller jag även med Birke när det gäller tyskan, vi kom för länge sedan fram till att vi inte ville ha en massa tyska namn i Jorpagna. Det postades en hel del namn i Jorpagna-tråden som åtminstone jag tycker låter betydligt fräckare och mer jorpagniska, se följande sida: viewtopic.php?t=12&postdays=0&postorder=asc&start=120

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-26 22:12

Tackar. Ja och fortsättningen följer :twisted:
Jag har läst en del i Jorpagna tråden och försökte följa debatten men såg inget beslut. Kan se över tyskan men gillar stänket av tyskan. Suck. Men ska inte haka upp mig i detta. Det går utan allt för stort jobb justera bort det mesta av tyskan.. Med viss smärta :wink:

Användarvisningsbild
Wolfhart
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 28
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Vasastan

Lite trådnekromanti

Inlägg av Wolfhart » 2010-04-06 09:07

Jag sitter också och försöker få en annan spinn på den Nidländska reningen med utgångspunkt från det officiella materialets krigsförlopp. Just nu försöker jag reda ut hur olika grupper som inte nämns i det officiella materielet ställer sig till reningen.

Två intressanta religiösa grupper i geografisk närhet till reningen är Kashim- och Zeeriskulterna. Stöder dessa den Nidländska reningen i någon sorts allmän solidaritet mellan ondskefulla kulter, eller ogillar de att betraktas som kättare och gör motstånd för att inte domineras av någon annan religion än deras egen? Får dessa lite oväntat och tillfälligt en gemensam fiende med sina traditionella motståndare Wegil- och Delithakulterna?

Landori är att betrakta som alvernas moderland i Ereb, så hur reagerar alverna i Goiana, Nordbergaskogen, Ljusna, Kardskogen och Gwondel Leigû när vetskapen om hotet mot Landori sprids? (via magi, pegasburna budbärare, brevbärarörnmän, el.dyl.) Kommer alver från övriga Ereb att resa till Landori för att delta i försvaret liksom de gjorde vid Goianas bildande och som de erbjöd sig att göra till stöd för månalverna i Cereval?

När nidlänningarna invaderar Landori hamnar jorerna i Torshem och deras howathiska grannar plötsligt i krigets omedelbara närhet. Hur troligt är det att någon nidländsk här avdelas för att gå mot dessa?

Cerevaltrollen står också plötsligt med en oönskad granne när nidlänningarna erövrar Cereval hela vägen upp till Trollfjärden. Förbereder de motstånd mot dessa intränglingar som ringaktar månlagen, eller anser de att detta är människornas affärer som inte rör svartfolkens kejsare?

Den riddarhär i Jorpagna som stoppar reningen i västerled och som består av trupp från Zorakin, Kardien och Magilre: står den ensam eller har den stöd av lokala jorpagniska furstar? När nu till och med magiller deltar, varför inte också LV-trogna klomellier från ex. Addiaska och Yolev?

Och den första av alla städer i Ereb Altor som jag lärde känna, mitt älskade Kandra, blir den intagen och skövlad? Var går egentligen den berendiska motståndslinjen?

Mikael
Admin
Inlägg: 5016
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2010-04-06 17:08

Jag misstänker att ingen får mer än initiala fördelar av att alliera sig med Nidlands horder, så nej efter ett tag är även "ondingarn" i strid med ockupanterna. Makttörstande kulter har ofta svårt att dela med sig. Så snarare i så fall gemensam fiende, fiendens fiende osv.

Naturligtvis kommer det frivilliga alver farande i ganska stort antal, men knappast någon dagen D operation.

Torshemarna får säkert smaka på en mindre avdelning från den armé som invaderar Landori.

Officiellt material tror jag säger att cerevals troll stoppar invasionen på vatten och i skogen. Drakmästarna deltar pockså i den slutliga uppgörelsen så cerevals invånare kan nog känna säg trygga i jämförelse med sina andra grannar.

Jorpagnas furstendömen skickar naturligtvis trupp i ett sedan Imperiets fall inte skådat samarbete. Frivilliga riddare från lite varstans finns säkert som legosoldater runt om.

Kandra? Minns inte om jag lät Kandra intas eller om den endast fick utstå belägring? Skövling klarade staden sig dock ifrån. (Den fick Zeeris tjänare stå för något decennie senare :twisted: )

Mina enkla tankar

Användarvisningsbild
Wolfhart
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 28
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Vasastan

Inlägg av Wolfhart » 2010-04-07 07:20

Mina tankar tycks lika enkla som dina, då jag hade kommit fram till ungefär samma svar som du :D

Jag tänker också att Kashim- och Zeerisdyrkarna gör motstånd, först i försvar av deras fästen och tempel, sedan som egna grupperingar bland motståndsrörelser. Ett Ereb behärskat av kuzherismens Nidland skulle göra det mycket svårt för dem att nå sina respektive mål, och då nidlänningarna inte är nämnvärt intresserade av samarbete med lokala förmågor så har man egentligen inget annat val än att slåss. Kashim- och Zeerisdyrkare är emellanåt i strid med motståndsrörelser av annan tro och värderingar, men tvingas ibland av nödvändighet att samarbeta även med sina traditionella fiender (liksom kommunistiska vs. nationalistiska motståndsrörelser under 2vk).

Instämmer också i att älvfolk av olika slag kommer att avmarschera till Landoris försvar och senare befrielse, särskilt när anfallet blivit känt. Vad jag inte ännu lyckats reda ut är hur de skulle organisera sig: om de ankommer krigsskådeplatsen som små separata grupper och infiltrerar fiendens territorium liksom moderna jägarförband, eller om de samlar ihop större styrkor för att genomföra regelrätta anfall i syfte att återta förlorad terräng. Det första låter mer alviskt, men det senare är nödvändigt för att faktiskt lyckas befria Landori.

Vi är överens om att Torshem blir mål för en här avdelad från huvudarmén som just intagit Landori. Howatherna har fördelen av att inte ha några centrala stödjepunkter som kan erövras, vilket gör dem svårknäckta. Staden Torshem torde dock falla efter en kortare belägring, men då har redan en del av dess invånare satt sig i säkerhet hos howatherna. Andra har blivit evakuerade sjövägen där bara nidlänningarnas luftburna trupper skulle kunna nå dem, och dessa är förmodligen mer behövda på viktigare fronter.

Jag hade faktiskt missat att skogarnas cerevaltroll är nämnda i de officiella källarna, så där finns inga frågetecken längre.

Den zorakisk-kardisk-magilliska riddarhären i Jorpagna borde som du skriver också samla såväl lokala feodalhärar som riddare från andra håll. Denna här behöver en lite närmare beskrivning när det gäller varför den överhuvudtaget existerar. Både Zorakin, Kardien och Magilre har fiender på betydligt närmare håll, för att inte tala om de sedvanliga inrikes spänningarna mellan olika maktintressen inom en feodalstat. Särskilt den magilliska kontingenten är anmärkningsvärd då dessa verkligen färdats långväga för att delta. Och vem har egentligen högsta befälet över riddarhären? Finns någon monark närvarande?
Som jag ser det är religionen den enda rimliga förklaringen till riddarhärens existens: Deus vult! Det är alltså ett korståg... förlåt, soltåg. Gemensamt för Zorakin, Kardien och Magilre är att de alla tillhör fastlandsgrenen av den Lysande Vägen, och därför förmodar jag att det är exarken själv som tagit initiativet till denna operation, och att den åtminstone formellt leds av någon kyrklig dignitär på mycket hög nivå. Detta vore också den enda rimliga förklaringen till varför den Lysande Vägen införs som officiell religion i det ockuperade Nidland efter Vicotniks fall, då ingen av de fyra ockupationsmakterna tillhör den Lysande Vägen till 100%.

Glad att höra att Kandra klarade sig från skövling, åtminstone hos dig! Förhoppningsvis överlevde också dess mest notabla invånare som vid detta lag känns som gamla vänner :)

Skriv svar