Odöda

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Har funderat på dina olika förklaringar ett bra tag nu och har fruktansvärt svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, så det kanske får bli alternativ fyra då. :P

Iaf gillar jag idéen om lokal variation. Om man knyter an det till tro hos lokalbefolkningen kanske även punkt två och tre skulle bidra till att vissa gasttyper är vanligare i vissa regioner, men att det även kan förekomma andra gastar i sällsynta fall.

Men måste jag välja blir det nog förslag 1.

När det gäller gastarnas språk sattsar jag nog mina sista slantar på Buntilia Pennkrafse.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Hmm, denna tråden har jag nog missat, åja...

Jag tycker alternativ 1 ligger på en ganska intressant nivå. Det gör gastarna lite mer varierade beroende på vart man befinner sig.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

En given fyra: visst finns det områden där vissa typer av hemsökelser är vanligare: de ylande nattgastarna i södra ljusna, jorpagnas kummelgastar och palinoriska kättargastar. Men i grund och botten tycker jag att man som SL bör känna att varje odöd är i sig unik: det är ett helt livsöde som förklarar varför den döde inte kan lämna vår värld, och då känns det bara naturligt att låta detta livsöde forma den odöde. Detta gäller alltså inte bara gastar, utan även spöken, vålnader etc. Tycker överlag att man inte behöver sätta för skarpa gränser för dessa heller.

E.g.

Gråtargumman: En hemsökelse i norra Kardien. Lyvea Harsdotter förlorade tre män till sjöss, och levde sedan ett ensamt liv som änka. I sin lilla stuga höll hon minnessaker över var och en av de döda. Själv fick hon inga barn med någon av dem, och framlevde sina sista dagar i ensamhet. Dödsstöten var när hon i en av köpingens oäktingars slitna anletsdrag kände igen sin senaste makes arv. Tillintetgjord av det posthuma sveket och ytterligt ensam gick hon bort i förtvivlan. Nu smyger hon som en gråtande gast runt bygdens stugor, på jakt efter lyckliga familjers unga söner. Man brukar finna de dränkta på platsen där gumman brukade stå och spana efter sina makar.
Användarens profilbild
Alendor
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 840
Blev medlem: 2007-05-25 14:44
Ort: Västerås
Kontakt:

Inlägg av Alendor »

Varför blir man en gast? På lyckt gubbe står det ju att dom som dör i ett träsk kan bli men på dom andra är det ju inte mycke som står varför och vilka som blir?
Det enga gemenskamma dom verkar ha är ju att det enbart verkar va rätt onda personer som blir en.

Edit:

Det bör ju bero på mycke var man dör och personen som dör om vad han blir för nå om han kommer tillbaks. Hur han dog och av vem.
En vanlig man som blir dödad av något rövarband eller nå bör ju tex inte bli en dödsgast. medans om en stor krigare och hans familj blir brutalt slakdad av en ökänd banditkung så kanske denna blir så full av hat och hämd att han återvänder som en gast av något slag.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Medhåll om fyran. Jag har nog alltid ansett gatarna som unika varelser där kummelgast, dödsgast och mörkergast endast är arketyper eller spelhjälpmedel.

Skulle jag slänga in "gråtargumman" i en kampanj och plötsligt behöver stats på henne pga av någon överambitiös "slayer-of-the-undead-rollperson" eller ngt så plockar jag antagligen en kummelgast eller så och moddar, voila. Beskrivningen gör henne ändå unik och cool. Och jag benämner henne aldrig kummelgast utan bara gråtargumman.

Sedan finns det ju naturligtvis en uppsjö av lärda som bara MÅSTE kategorisera ALLT varesig det är älvfolk, gastar, gudar, drakar eller zorakiska skotyper. Detta inte sagt att dom behöver ha rätt, men JAG älskar att läsa de lärdas katgoriserande uppsatser, så som dom börjar dyka upp här:)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Jerry
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 27
Blev medlem: 2007-04-28 15:38

Mer gastande

Inlägg av Jerry »

Efter att ha mediterat lite på saken har jag själv kommit fram till att jag föredrar nummer fyra jag också. Maximal öppenhet åt alla håll ger dynamik åt spelvärlden och spelledaren kan fritt välja vilket som passar dennes kampanj och spelstil bäst. Detaljerade karaktärsgastar, epidemiska massgastar eller anarkoutformade improvisationsgastar - don efter situation. Personligen är jag fortfarande en smula förförd av Peters gråtargumma och vill gärna uppmuntra en djupare och mer differentierad syn på odöda. Gärna stöpt i grundmurad osäkerhet, för att hålla små spelare på sin vakt och intellektuellt käbbel vid liv.

Vid det tredje nekrologseminariet i Fontra Cilor enades de lärde vid definitionen av ordet "gast" som en odöd som:

* icke inkorporerar delar av sin tidigare kropp i sin odöda manifestation
* icke av nödvändighet är bunden till specifikt uppdrag, plats eller föremål, s.k. "fjättrar"
* vid minst ett tillfälle uppgett ett vinande skri, s.k. "gasttjut"
* vid minst ett tillfälle angripit levande varelse genom att direkt suga ut livskraft ur denne, s.k. "gastkram"

Enighet lyckades inte nås om vilka enskilda faktorer som skapar gastar. Buntilia Pennkrafse framlade i ett medlande föredrag tre huvudorsaker till gastdöd.

Pro primo: Religiös avsvärjelse. Istället för att hämtas av sin religions respektive "färjkarl" har själen genom motvärn, olyckliga omständigheter eller brist på religiösa kännetecken blivit kvar i de levandes värld. En naken själ utan gudomlig beskyddare brukar vara ett lätt byte för kringosande odygdsandar och andra spiritofager, men de som genom instinkt eller träning lär sig att hämta livskraft genom gastkram kan hålla sig vid skenliv utan gudomligt beskydd.

Ett exempel på medveten avsvärjelse är Kopparhammarorden i Zorakin, som efter att (troligtvis av ekonomisk-politiska skäl) ha anklagats för kätteri mangrant gick in för att fjärma sig från den kyrka som de ansåg svikit dem. Under väl dokumenterade desekrekationsceremonier läste de högsta ordensriddarna samtliga ordenslöften, initiationsböner och ritualtexter baklänges. Avslutningsvis förstörde de sina ordensinsignier och ströp ceremoniellt varandra på hemlig plats. Hade Ljusa Handen kunnat stoppa dem innan detta kätteri, funnit dem och givit dem en ordentlig begravning hade landet sannolikt varit många koppargastar fattigare.

Pro secundo: Själstrauma. Alla de vanliga orsakerna för gengång appliceras också på gastar. Stor sorg, verkliga eller inbillade orättvisor, högmod, infernoskräck, omättlig girighet, ostillad makthunger, hämndbegär - allt detta och mer driver själar till odödens käftar.

Den skrämmande apparation som gått under den folkliga benämningen Skribblargubben har efter efterforskningar identifierats som den krunska kalligrafen Ghuno, som vandrat Altor runt i sökandet efter en anfangmålare som rätt förstår att inleda hans sista verk. Hans förakt för mediokritet drev honom att suga livslågan ur alla anfangmålare vars kritskisser var sämre än något han själv skulle åstadkommit, medan hans tvångsmässiga avundsjuka drev honom att göra detsamma med alla som var skickligare än honom själv. Gasten ifråga kvästes av skrivarlärlingen Mehzud, som försvagade Ghuno genom att lura honom att skriva sin autograf med välsignat vatten och därefter "dräpte" honom med dennes egna pennkniv. Mehzud konstaterade i sin självbiografi att gasten ifråga enbart blödde bläck, men att allt som skrevs med detta bläck omformade sig till blodisande förbannelser.

Pro tertio: Nekrokinetiska flöden. Månens faser, andlig oro i luften, ogynnsamma stjärnor och förbannade platser tycks ha effekt på själarnas benägenhet att gasta. Det är inte för inte som ökenremsan Shinta Bati i Efaro kallas för Gastmarken, eller att de som går ner sig i de Lyckliga Dårarnas Kärr i Felicien ofta står upp som vanvettiga skrattargastar.

En teori går också ut på att somliga platser bebos av illvilliga gammelgastar, som hjälper till att gömma nydöda själar undan färjkarlar och slukarandar för att sedan kalasa på deras kvarvarande mänsklighet som lön. Dessa gammelgastars existens är inte bekräftad, men Buntilia Pennkrafse intygar sammanbitet deras existens.

Någon som har något att tillägga om gastarna?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

I denna idé torkans tid inget annat än; Vackert, både innehåll, språk och erebisk kuriosa! :D
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Någon som har något att tillägga om gastarna?
Nä... :)

Tycker du har sammanfattat detta riktigt bra. Min tanke är hur det ska användas i praktiken. Vad är egentligen en Skrattargast, Koppargast och Skribblargubben? Eller får spelledaren själv forma dessa och sätta "värde och siffror" på dem?
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Snabb fråga: Vad gör en mara på dagarna?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Grisodlar'n skrev:Snabb fråga: Vad gör en mara på dagarna?
Dagdrömmer i en murken stubbe. 8)
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Mikael skrev:
Grisodlar'n skrev:Snabb fråga: Vad gör en mara på dagarna?
Dagdrömmer i en murken stubbe. 8)
:lol:
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Oj vad många idéer :)

Jag tycker att det kan finnas hur många olika odöda som helst även om de kanske liknar varandra i stats så kan de ha olika förmågor beroende på vart man befinner sig. Lokala varianter och olika uppväckningsätt, nya framforskade besvärjelser och sjukligt intresse för de odöda borde få fram nya och bättre sorter hela tiden (om nu inte nekromantikerna är jättekonservativa och inte intresserar sig för nya landvinningar inom sitt skrå.

Tupilaken tycker jag är fånig. Varje kombination som är en tupilak är naturligvis unik och har sitt eget namn bland nekromantikerna. Varje tupilak har dessutom tagit år av forskande för att komma fram till hur man animera och sätter ihop muskler och nerver för att de magiska krafterna skall flöda rätt.

Ett förslag är följande uppdelning

Gastar/andar
Spöken, gastar och övriga odöda andar.

Odöda (eller animerade odöda)
Delas in i tre olika 1. Zombier (de som är i föruttnelse) 2. Skelett (de som saknar alla mjukdelar) 3. Mumier (de vars mjukdelar har bevarats på något sätt, alltså inte bara lindade mumier utan också de som har förtorkat kött på benen eller vars mjukdelar annat sätt bevarats).

Vandöda (eller levande odöda)
De som består av både av både ande och kropp. Dessa odöda försöker imitera de levande genom att fästa sin ande eller själ i en död kropp (eller med hjälp av en nekromantikers besvärjelser).

Speciella odöda
Dödsängel och liknande. För övrigt tycker jag att det känns konstigt att dödsängeln räknas som en odöd då han snarare är en gudomlig varelse vars klassifickation inte borde vara så banal som odöd.
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

Låter mycket bra, tycker jag. Helt logiskt.

Sedan finns det ju en ganska klar skillnad, som möjligen borde deklareras på något sätt: mellan de odöda som uppstått spontant (eller i alla fall fortplantar sig spontant), som likätare och vampyrer, och de som måste skapas av en magiker, som t.ex skelett.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bra indelning tycker jag, röstar på följande rubriker.

Andar

Magiska odöda

Vandöda

Speciella odöda

Vad har vi mer här? Dödsängeln och dödskeruber (tex) tycker jag går bort ur odöda då de är av mer dimensionsdemoniskt ursprung.

Skall vi ha en rubrik:
Berömda odöda
tex Döende Hindens kapten, dödriddaren i Krilloanäventyret...
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Mikael skrev: Speciella odöda[/b]
Vad har vi mer här? Dödsängeln och dödskeruber (tex) tycker jag går bort ur odöda då de är av mer dimensionsdemoniskt ursprung.
Fanns det inte något som hette Svart Väktare eller liknande i Mbox. En mäktig demon som har besatt en odöd.
Mikael skrev: Skall vi ha en rubrik:
Berömda odöda
tex Döende Hindens kapten, dödriddaren i Krilloanäventyret...
Kan man inte bara lägga de berömda under Monster och Män/ Personer och sedan länka från tex berömda vampyrer under Vampyrer.
Skriv svar