Kardien

[vije]

Nu har det här kanske redan tagit en annan vändning, men jag spånar på (när jag nu redan tänkt tanken) lite om drakar och tidsdöda zoner i skogens hjärta.

Tänker mig att om tiden står stilla inne i skogen, så kunde det ju bli en ypperlig begravning för döende druider; ett evigt liv som levande mumimifierad, dinglande från grenen till nåt kraftigt urträd.

Den behornade kunde ju också vara ett levande fossil av en död drake, kanske med en uppsättning ägg i dvala som druiderna sköter om. Druiderna har i tidernas begynnelse ingått en pakt med drakarna och är nu de sista väktarna av drakarnas stolta era.. (och kanske inväntar den rättta tid då äggen skall föras ut i världen för kläckning och en ny draktid skall ta vid... (hmmm... eller nåt, om det går att snyggt knyta till andra företeelser (historiska mm) i Kardien. Som sådant kanske lite klyshigt))

Drogerna som druiderna tuggar kanske är till för att anpassa puls osv till den tidlösa existensen i skogsmitten.

Vad kunde man annat klämma för skoj ur ett område utan tid? Kanske man bör passa sig när man rör sig i skogskärnan så att man inte villar bort sig i tidlöshet (?) och kommer ut i framtiden eller dåtiden....

[Regil]

(och kanske inväntar den rättta tid då äggen skall föras ut i världen för kläckning och en ny draktid skall ta vid... (hmmm... eller nåt, om det går att snyggt knyta till andra företeelser (historiska mm) i Kardien. Som sådant kanske lite klyshigt))

Ja, faktiskt...

Tankarna om tiden, begravning av druider, tidslöshet, tidresor etc tycker jag låter utmärkt. Man drakarna blir lite för mycket amerikansk high-fantasy för mig (som iofs kan vara mycket bra, men ändå inte vad jag söker just nu).

Därför... kan du omformulera drakarna så att det blir mer Cthulu och mindre GRRRRRRRR Martin/ Robin hobb (de två jag omedelbart tänker på. finns säkert fler)? Dvs inte drakar utan något annat...

[Ahnìon]

Man har således kanske tre viktiga guddomar? Khallill modergudinnan, föderskan, jorden. Loki/Låge/Lugh: Eldguden, förgöraren/livgivaren. Den Behornade: Den vilda jakten, den som ger god jakt och fiske, skogarnas, vilddjurens och jägarnas beskyddare.

Mycket trevlig idé. Det blir mycket mer dynamiskt och användbart om det finns tre istället för två. Dualism tenderar automatiskt att bli polarisering.

...men snälla... inte bunta ihop Lugh och Loke. Lugh är en lekfull solgud och en synnerligen trevlig snubbe som associerats med oväntad hjälp, läkedom och annat mysigt, medan Loke är associerad med mörkret och en okänslig och/eller elak djävel.
Det finns teorier om att de har samma ursprung, (ibland draget så långt tillbaka som den vediska Savitar) men de har isåfall utvecklats åt tydligt olika håll, och tanken på att slå ihop dem - även om det är i en påhittad värld - bekymrar mig.

[Regil]

Kvinnliga frukbarhetsprästinnor vs manliga druider - går sålunda bort.

Kvar blir... Druider. Kvinnliga och manliga. Åtminstone tre per stam, en för varje guddom.

[Fraxinus]

Man har således kanske tre viktiga guddomar? Khallill modergudinnan, föderskan, jorden. Loki/Låge/Lugh: Eldguden, förgöraren/livgivaren. Den Behornade: Den vilda jakten, den som ger god jakt och fiske, skogarnas, vilddjurens och jägarnas beskyddare.

Mycket trevlig idé. Det blir mycket mer dynamiskt och användbart om det finns tre istället för två. Dualism tenderar automatiskt att bli polarisering.

...men snälla... inte bunta ihop Lugh och Loke. Lugh är en lekfull solgud och en synnerligen trevlig snubbe som associerats med oväntad hjälp, läkedom och annat mysigt, medan Loke är associerad med mörkret och en okänslig och/eller elak djävel.
Det finns teorier om att de har samma ursprung, (ibland draget så långt tillbaka som den vediska Savitar) men de har isåfall utvecklats åt tydligt olika håll, och tanken på att slå ihop dem - även om det är i en påhittad värld - bekymrar mig.

Du tänker på Loke, jag tänker på Loki (vilket sannolikt kan ha varit samma guddom). Lokis bröder heter Kari och Agir (eller Ägir). De är elementargudar. Loki = Lågan, Kari= Vinden och Agir-Vattnet (Mer känd som havets gud).

Man skulle kunna använda Belenus i stället för Lugh om det är ett problem. Det kanske är ännu mer passande.

[Ahnìon]

Du tänker på Loke, jag tänker på Loki (vilket sannolikt kan ha varit samma guddom). Lokis bröder heter Kari och Agir (eller Ägir). De är elemantargudar. Loki = Lågan, Kari= Vinden och Agir-Vattnet (Mer känd som havets gud).

Man skulle kunna använda Belenus i stället för Lugh om det är ett problem. Det kanske är ännu mer passande.

Ah, ok. Då får du ursäkta. Det har blivit lite av en instinktiv reaktion att sticka upp huvudet så fort någon försöker få det till att Lugh var ond och illvillig (hej, kristnandet.) Det har tyvärr blivit vanligt. Samtidigt vill jag nog gärna att man undviker att använda flera olika "riktiga" gudanamn för ett gudskoncept i en fantasyvärld. Om guden skiljer sig märkbart borde man nog ta ett annat namn.

Du har nog alldeles rätt i att Belenus passar bättre om vi pratar eldgud.

(Visst offrade man till Lugh, precis som man offrade till andra gudar som i övrigt ansågs goda.)

[Fraxinus]

Kvinnliga frukbarhetsprästinnor vs manliga druider - går sålunda bort.

Kvar blir... Druider. Kvinnliga och manliga. Åtminstone tre per stam, en för varje guddom.

Låter bra. Men borde inte tidlösheten var särskilt reserverad för druiderna. (Om inte annat lär det sitta en väldig massa folk och idissla svamp i träden om alla "begravs" på detta sätt.)

Folket kanske begravs genom att brännas och placeras i lerurnor som grävs ner i gravfältet (likt europeisk brons- och järnålder). Eller blir de mumifierades efter sin död eller kanske lagda på bårar uppe i träd eller träställningar med ansiktet mot himlen så som vissa indianstammar hade förvana?

Eller kanske olika för olika personer beroende på vad de haft för sysselsättning i sitt liv.

Kanske låter Khallilldruiderna begrava sig i grottor inne i den tidlösa zonen (för att vara nära jordemodern) medan den Behornades, Mokyliders(?) Druider kanske begravs "inne" i murkna träd eller uppe i de gigantiska grenverken i fornträden (för att vara nära skogens andar).

Frågan är då var elddruiderna tar vägen.

[Fraxinus]

Du tänker på Loke, jag tänker på Loki (vilket sannolikt kan ha varit samma guddom). Lokis bröder heter Kari och Agir (eller Ägir). De är elemantargudar. Loki = Lågan, Kari= Vinden och Agir-Vattnet (Mer känd som havets gud).

Man skulle kunna använda Belenus i stället för Lugh om det är ett problem. Det kanske är ännu mer passande.

Ah, ok. Då får du ursäkta. Det har blivit lite av en instinktiv reaktion att sticka upp huvudet så fort någon försöker få det till att Lugh var ond och illvillig (hej, kristnandet.) Det har tyvärr blivit vanligt. Samtidigt vill jag nog gärna att man undviker att använda flera olika "riktiga" gudanamn för ett gudskoncept i en fantasyvärld. Om guden skiljer sig märkbart borde man nog ta ett annat namn.

Du har nog alldeles rätt i att Belenus passar bättre om vi pratar eldgud.

(Visst offrade man till Lugh, precis som man offrade till andra gudar som i övrigt ansågs goda.)

Nå jag menade nu inte att man direkt ska ta några historiska gudanamn. Snarare ville jag framhålla dem som exempel. Belenus och Lugh är kanske lite för kända för att användas direkt i Erebaltor. Man bör alltså förvanska dem något.

[Fafnir]

Helt irrelevant, och på kardientrådens bekostnad, så vill jag bara inflika att jag också läst att loke (i detta fall den fornnordiska trickstern) utalades locke eller locki och betydde spindel. Lockespindeln har vi kvar som ett arv därutav. Nog om det och sorry Regil

[Fraxinus]

(och kanske inväntar den rättta tid då äggen skall föras ut i världen för kläckning och en ny draktid skall ta vid... (hmmm... eller nåt, om det går att snyggt knyta till andra företeelser (historiska mm) i Kardien. Som sådant kanske lite klyshigt))

Ja, faktiskt...

Tankarna om tiden, begravning av druider, tidslöshet, tidresor etc tycker jag låter utmärkt. Man drakarna blir lite för mycket amerikansk high-fantasy för mig (som iofs kan vara mycket bra, men ändå inte vad jag söker just nu).

Därför... kan du omformulera drakarna så att det blir mer Cthulu och mindre GRRRRRRRR Martin/ Robin hobb (de två jag omedelbart tänker på. finns säkert fler)? Dvs inte drakar utan något annat...

Måste man precisera vad det är? Jag trivs rätt bra med den Behornade som något mystiskt väsen som beskrivs som med hjortliknande horn och anletsdrag korsade mellan människa och hjort (hur nu det ser ut....fafnir...anders...lite tecknarhjälp?) och humanoid kropp(?)

Andra kanske menar att det där med att den går på två ben är struntprat. Den har kroppen av en lindorm och bål hals och huvud likt en hjort.

Kanske är sanningen den att den kan anta olika gestalter precis som Skogrået.

[Fraxinus]

!!!!

Det får bli svedjebruk och slutna cirklar. Penterna uppehåller sig gladaskogens urskogar, väl på avstånd från övriga människor, men inte för långt in i skogen. Dit går man bara vid speciella tillfällen.

Det första man gör när man når ny boplats är att tala om för skogens andar att man är här och att de skall hålla sig borta: detta genom en tidskrävande ritual. Sedan kan man bränna jorden och offra till gudarna.

Sen så vill jag också blanda in mängder av ritualiserad vidskepelse, man offrar en guldpeng till skogstomten, några löv till anden i askträdet brevid åkern, två (måste vara just två, annars blir det inte rätt) pärlor till dimälvorna i skogstjärnen, tre vackra sånger till vindanden i dalen nedanför, fyra vackra gråstenar till stenknytten bakom jättestenen och så vidare, en lock från en echtisk jungfru till den pilska vattenanden i bäcken där man hämtar sitt vatten osv osv. Allt måste gå till exakt som förra gången.

Absolut!! Ju fler märkliga ritualer desto bättre!! Någon utstött pent som bor bland de andra folken håller fast vid sin vidskepelse och alla skrockar att han är lite vrickad. Men när en lite flicka försvinner så är det han (eller hon) som hittar tösen
( Ja se de va snuvan som förtäljde för mi va flickebarnet va, goe herrn!)

Eller när en svår epedemi härjar så är det penten som överlever och vårdar folket i den echtiska byn.

(Jag såg skvadern flyga förbi stugknuten förra månan å då visste jag att blodfebern var å färde. Så de var bare å ge vättarna bakom kvarnen lite till skänks å de lovade skydda mig från det onda så som de alltid gör.)

[Ahnìon]

(Jag borde säkert hålla fingrarna i styr men jag är alldeles för intresserad.)

Därtill kommer det som Pratchett så snyggt kallar "headology", det vill säga erfarenhet av människors tro, tänkande och psyken. En druid, likt en häxa, lever också mycket på sin vana vid att handskas med människor. I en situation med en bortsprungen dotter har druiden med sitt lugna sinnelag lättare att (medvetet eller undermedvetet) tänka sig vart flickebarnet kan ha tagit vägen. Vanligt folk är såklart övertygade om att det handlar om magisk insikt, och det kanske finns en sådan del också, men mest handlar det nog om erfarenhet och knipslughet.

[vije]

Som sådant kanske lite klyshigt))

Ja, faktiskt...

Heh, helt riktigt. Jag tror den idén lugnt får självdö (Däremot så kan ju faktiskt (om man spinner vidare på temat med tidlöshet - all tid) högt stående druider tänkas kunna bända tidlösheten så att de upplever och kommunicerar med draken som bodde i Gladaskogen (Tallerin ellervaddenhette). Som en källa till kunskap el.dyl. (Vilket de facto borde leda till att draken också skulle kunna ploppa upp på nytt när som helst... ))

Tycker den behornade som hjortaktigt skogsväsen låter utmärkt!

[Fraxinus]

Nu har det här kanske redan tagit en annan vändning, men jag spånar på (när jag nu redan tänkt tanken) lite om drakar och tidsdöda zoner i skogens hjärta.

Tänker mig att om tiden står stilla inne i skogen, så kunde det ju bli en ypperlig begravning för döende druider; ett evigt liv som levande mumimifierad, dinglande från grenen till nåt kraftigt urträd.

Den behornade kunde ju också vara ett levande fossil av en död drake, kanske med en uppsättning ägg i dvala som druiderna sköter om. Druiderna har i tidernas begynnelse ingått en pakt med drakarna och är nu de sista väktarna av drakarnas stolta era.. (och kanske inväntar den rättta tid då äggen skall föras ut i världen för kläckning och en ny draktid skall ta vid... (hmmm... eller nåt, om det går att snyggt knyta till andra företeelser (historiska mm) i Kardien. Som sådant kanske lite klyshigt))

Drogerna som druiderna tuggar kanske är till för att anpassa puls osv till den tidlösa existensen i skogsmitten.

Vad kunde man annat klämma för skoj ur ett område utan tid? Kanske man bör passa sig när man rör sig i skogskärnan så att man inte villar bort sig i tidlöshet (?) och kommer ut i framtiden eller dåtiden....

Jag gillar idéen om de döende druidernas tidlösa mumifiering och det eviga livet sittande i något träd eller i en grotta (beroende på vilken guddom man var utvald att tjäna under sin livstid.) De druider som är verksamma nu kan då gå in i den tidlösa delen och samtala och inhämta kunskap från de tidsmumifierade (men teoretiskt sett levande) druiderna.

Dessa blir då en kunskapsbank (ett muntligt bibliotek) som man först kan komma åt om man med diverse droger försänker sig i trans och försätter sig i samma tidlösa tillstånd som de gamla druiderna, så som Vije beskrev. Kanske har detta pågått under väldigt lång tid vilket gör att penterna bakom alla sina vidskepelser och konstiga manér etc ändå är de som sitter inne med mest kunskap om tiden före den tredje konfluxen. (förvrängd bakom svamprus men ändå)

[Regil]

Gravarna, domarringarna och bautastenarna fungerade som fast revirmarkeringar som sade till andra kringvandrande folk att en stam hade sin boplats och sina jaktmarker i detta område.

Jag gillade tanken på att förfädernas andar finns kvar på boplatsen. på så vis kan de tala om för skogens väsen att platsen är bebodd, "mina ättlingar är inte här just nu, men var god och maka på er för det här är våran plats och i rödaste rappet om sisådär 25 år så kommer de tillbaka. Seså, försvinn med dig nu du!"

Så - khelillan druider begravs i åkrarna tillsammans och bidrar på så vis till att öka deras fertilitet. "Låge (namnförslag emmottages tacksamt, tycker vi skall ha ett eget)" - bränns upp på en ställning ovan fälten. Den behornade - inne i skogen. Måste begravas av en annan druid. Färden dit och tillbaka är ett äventyr i sig och slutar ibland med två döda druider.

Övriga begravs runtom boplatsen. Platsen markeras med en sten. man söker placera ut gravarna symmetriskt, men har extra många i den riktning som det finns extra starka andar.

Jag tänker mig penterna som reltivt välmående. inte så att de badar i lyx, men deras skördar är tillräckligt stora och det finns ganska gott om vilt i skogen. Däremot så får varje stam räkna med att förlora åtminstone en stammedlem till skogen varje år, trots all vidskepelse. Boplatserna är säkra, här hålller andar, älvor och knytt sig borta ifrån, men skogen i övrigt har sina faror även för penter. Dessutom är de ganska rika även när det kommer till guld. Nu är penter egentligen inte intresserade av guld, men deras örter & droger inbringar stora summor när de går till försäljning. För de pengarna köper man redskap i metall (knivar, spjutspetsar, mortlar, kopparkittlar, yxor, hackor, spadar etc.) och tyger. Att se en pent strosa omkring i skogen i purpurrött grilnuytyg är ingen ovanlighet. De får mer pengar än de behöver, har inget behov av massa prylar då dessa bara är ivägen nästa gång man skall flytta. Istället har man råd att köpa den bästa kvalité av det man köper. De köpmän som har haft nöjet att handla med penter har alltid varit nöjda.