Regil skrev:DHOO måste ju ha tagit sig rätten att avrätta kätterska missdådare.
Som dalker bör man inte ens sätta sin fot i deras län, detta har drabbat orden ekonomiskt men i viss mån gynnat Erebos etintrogna handelsmän.Jorpagna
Tänkte lite om adelsmän.
Vi är ju rörande överens om att det finns en uppsjö av titlar att välja emellan och att en markgreve inte nödvändigtvis är rikare än en riddare (även om det kanske är sannolikt).
vad skiljer dem åt?
vem får utnämna en adelsman?
Mikael hade tidigare Kurfurstar som no 1 bland adeln, dessa får då välja kejsaren. jag tycker att vi kör på det. ett tjugotal kurfurstar äger rösträtt i kejsarvalen. Desa har också rätt att föreslå kandidater. De flesta av kurfurstarna är mäktiga furstar, några ganska fattiga, men kan hålla sig kvar vid furstetiteln och undestödjs av någon mäktig borggreve som vill ha ett ord med i omröstningen. När valen går fel utropar kurfurstar ibland självsvådligt egna kejsare. Själva systemet med kurfurstar och kejsare är vad som utgör grunden för själva Jorpagna och alla som spelar med i maktspelet tvingas att acceptera de grundläggande förutsättningarna. Sen finns det tusen vägar att komma runt begränsingarna, men det är en annan sak.
Sedan så borde det också vaar så att endast vissa furstar har sedvanerätt att utnämna nya adelsmän. kanske endast kejsaren, eller kurfurstarna. eller...
Vi är ju rörande överens om att det finns en uppsjö av titlar att välja emellan och att en markgreve inte nödvändigtvis är rikare än en riddare (även om det kanske är sannolikt).
vad skiljer dem åt?
vem får utnämna en adelsman?
Mikael hade tidigare Kurfurstar som no 1 bland adeln, dessa får då välja kejsaren. jag tycker att vi kör på det. ett tjugotal kurfurstar äger rösträtt i kejsarvalen. Desa har också rätt att föreslå kandidater. De flesta av kurfurstarna är mäktiga furstar, några ganska fattiga, men kan hålla sig kvar vid furstetiteln och undestödjs av någon mäktig borggreve som vill ha ett ord med i omröstningen. När valen går fel utropar kurfurstar ibland självsvådligt egna kejsare. Själva systemet med kurfurstar och kejsare är vad som utgör grunden för själva Jorpagna och alla som spelar med i maktspelet tvingas att acceptera de grundläggande förutsättningarna. Sen finns det tusen vägar att komma runt begränsingarna, men det är en annan sak.
Sedan så borde det också vaar så att endast vissa furstar har sedvanerätt att utnämna nya adelsmän. kanske endast kejsaren, eller kurfurstarna. eller...
Jag tänkte nog Kurfurstarna mer som ett mäktigt parti som konkurrerar med andra mäktiga adelsmän som delar utnämningsmakten med dem. 50 platser i valrådet, varav kurfurstarna vanligtvis har en knapp majoritet av tradition, men Regils idé funkar också.
Rätten att utnämna ny länsherre har den som har makten över den mark man skall ge bort. Sedan bör kanske Kejsaren ha någon mkt sällan använd rätt att utse nya länsherrar, men som också förutsätter mycket komplicerade situationer vilka är väldigt ovanliga.
Rätten att utnämna ny länsherre har den som har makten över den mark man skall ge bort. Sedan bör kanske Kejsaren ha någon mkt sällan använd rätt att utse nya länsherrar, men som också förutsätter mycket komplicerade situationer vilka är väldigt ovanliga.
Jag tror du missuppfattar mig. Det är inte den lokala riarken eller bontisalen som TAR sig makten, det är Fursten (men naturligtvis vågar få riarker och bontisaler säga emot) som tar sig rätten i trons namn. Inte för att det är mkt populärare hos exarken, men han är än längre bort än Kejsaren...anders skrev:Visst kan någon TA sig rätten att avrätta, men det är i regel inte något som exarken gillar (men det beror naturligtvis på vem som f.n. är exark). Det tenderar att orsaka allsköns utrikiska konflikter när kyrkan utför kronans uppgifter och privilegier.
Nej, jag missuppfattar dig inte. Citatet ovan var ett svar på Regils kommentar "DHOO måste ju ha tagit sig rätten att avrätta kätterska missdådare."Mikael skrev:Jag tror du missuppfattar mig. Det är inte den lokala riarken eller bontisalen som TAR sig makten, det är Fursten (men naturligtvis vågar få riarker och bontisaler säga emot) som tar sig rätten i trons namn. Inte för att det är mkt populärare hos exarken, men han är än längre bort än Kejsaren...anders skrev:Visst kan någon TA sig rätten att avrätta, men det är i regel inte något som exarken gillar (men det beror naturligtvis på vem som f.n. är exark). Det tenderar att orsaka allsköns utrikiska konflikter när kyrkan utför kronans uppgifter och privilegier.
Lite tankar...
Jag är som jag tidigare nämnde på det stora hela inne på samma spår som Regil.
När det gäller centralstyret är jag dock av den åsikt att det inte skall vara svagt utan snarare obefintligt. Jag vill verkligen inte ha något gemensamt råd som utser någon officiell kejsare. Istället anser jag det vara mer lämpligt med att jorpagniska furstarna glorifierar sitt ursprung genom att "de alla" kan åberopa kejserliga ättlingar och därav anse sig ha rätten att utropa sig till kejsare av den kända världen och rättmätig regent av det jorpagniska riket. Problemet är ju bara att grannfursten har gjort det samma...
Överlag vill jag se ett Jorpagna som det som peter målar upp i sin tidigare post:
Självklart finns en hel del andra sammanslutningar och enskilda furstar av varierande livskraft i landet som om kurfurstarna skulle växa sig för starka troligtvis skulle alliera sig med varandra, men som läget är nu nöjer sig med att försöka utmanövrera varandra och växa sig starka på varandras bekostnad.
Sen så vill jag inte ha någon total dominans av LV, utan jag ser gärna en mer mångfacetterad religiös situation. Alltså en något större betydelse för de golwyndiska gudarna, de unga gudarna, parabagerna m.fl. Furstarna kan gärna överlag vara pragmatiskt inställda till gudarna, medan för de lägre ståden, speciellt bönderna, ger gudarna tröst i ett många gånger mycket hårt liv.
Sådär, det får räcka för nu... avslutar detta inlägg med att betona att jag gärna inte ser för mycket välorganiserade områden i Jorpagna, utan jag vill ha det uppsplittrat och "vilt" och oöverskådligt...
Jag är som jag tidigare nämnde på det stora hela inne på samma spår som Regil.
När det gäller centralstyret är jag dock av den åsikt att det inte skall vara svagt utan snarare obefintligt. Jag vill verkligen inte ha något gemensamt råd som utser någon officiell kejsare. Istället anser jag det vara mer lämpligt med att jorpagniska furstarna glorifierar sitt ursprung genom att "de alla" kan åberopa kejserliga ättlingar och därav anse sig ha rätten att utropa sig till kejsare av den kända världen och rättmätig regent av det jorpagniska riket. Problemet är ju bara att grannfursten har gjort det samma...
Överlag vill jag se ett Jorpagna som det som peter målar upp i sin tidigare post:
Detta hindrar ju inte att det i vissa regioner i landet finns mer av organiserade maktstrukturer. Jag skulle t.ex. kunna tänka mig att kurfurstarna skulle kunna vara en sammanslutning av furstar som bekänner sig till fastlandsgrenen av LV, allierade med DHOO. Även om mindre splittringar emellanåt krackelerar den sammanhållna ytan kan dessa kontrollera ett omfattande område och vara en av de mäktigaste grupperingarna i landet. De skulle vidare kunna genom någon form av råd utse sin kejsare, som för dem självklart är den rättmätiga kejsaren av Jorpagna med provinser. Med tanke på kurfurstarnas gemensamma maktmedel och tillhörighet till fastlands LV har deras "huvudstad/kejsarsäte" erkänts som Jorpagnas huvudstad och kejsare av majoriteten av erebs länder med intressen i Jorpagna. Då skulle ju DHOO kunna fungera som livvakt åt denna kejsare, som micke skrev. Om ni skulle köra med någon annan typ av kejsare för hela joarpagna tycker jag det känns olämpligt med DHOO i denna roll.Min tanke är väl att varje furstes (och med furste menar jag lokalpotentat) aldrig når längre än denne kan skicka sin lilla riddarhär, lag och ordning beror på direkt våldsmakt. Samtidigt har flera folk dragit förbi eller till Jorpagna, och kulturella skillnader kan vara mycket stora. Småfurstarna utnyttjar alla möjligheter att berika sig, främst genom tull på olika handels- och reseföljen. Följden av den osäkra situationen är att varje bosättning är högst isolerad - samtidigt som dess långa historia (de kan ofta räkna sin härkomst tillbaka till en närliggande ruinstad) ger bosättningarna både stolthet och särprägel. Adelshärskarna kännetecknas av rampant självintresse, blodsfejder och en högst pragmatisk inställning till ingångna avtal, etc. Även om varje furste ser sig själv som en högst legitim företrädare av en högst legitim ätt (oavsett om så är fallet eller ej) beter sig de flesta som bångstyriga banditer. Vid kusten kan dock handelsvägar över vattnet skapa handel, välstånd och säkerhet.
Självklart finns en hel del andra sammanslutningar och enskilda furstar av varierande livskraft i landet som om kurfurstarna skulle växa sig för starka troligtvis skulle alliera sig med varandra, men som läget är nu nöjer sig med att försöka utmanövrera varandra och växa sig starka på varandras bekostnad.
Sen så vill jag inte ha någon total dominans av LV, utan jag ser gärna en mer mångfacetterad religiös situation. Alltså en något större betydelse för de golwyndiska gudarna, de unga gudarna, parabagerna m.fl. Furstarna kan gärna överlag vara pragmatiskt inställda till gudarna, medan för de lägre ståden, speciellt bönderna, ger gudarna tröst i ett många gånger mycket hårt liv.
Sådär, det får räcka för nu... avslutar detta inlägg med att betona att jag gärna inte ser för mycket välorganiserade områden i Jorpagna, utan jag vill ha det uppsplittrat och "vilt" och oöverskådligt...
OK, det funkar för mig. Vi skippar rådet/riksdagen.Regil skrev:Jag tänkte att om det är kurfustarna som väljer så blir det enkelt att få ihop en oorganiserad politik. Ett råd som väljer kejsaren kräver en del organisation, men omdet är så att det är Kurfurstar som har rätt att välja och ingen annan göre sig besvär så blir det tydligt nog för alla.
Aha,Anders skrev:Nej, jag missuppfattar dig inte. Citatet ovan var ett svar på Regils kommentar "DHOO måste ju ha tagit sig rätten att avrätta kätterska missdådare."
, och ja de är ju en order som endast erkänner exarken som överhuvud så honom vill de väl inte stöta sig med kan jag tänka. Å andra sidan är DHOO landägare och har en egen våldsapparat att hävda sin makt i Jorpagna med, så där är det De som har rätten att avrätta från början. Bergdahl: Att Kejsartiteln endast är en historisk ambition som alla furstefamiljer har för sig själva har en viss komisk poäng, men liknar väl mkt Morëlvidyns många piratkungar. Att alla familjer ändå försöker påstå sig vara ättlingar och bäst lämpade är en annan sak, självklart finns detta med när kurfurstarna väver ihop vilken marionett som är lämplig samtidigt som det gärna få ge den egna ätten lite imperiell glans.
Jag gillar också Peters beskrivning, men allt för glesbefolkad vildmark med isolerade vitt skilda kulturer gör det svårt för mig att förstå varför det är ett rike över huvudtaget? Jorpagna har getts gränser och sköld i EA, så vad binder riket samman? Vad har folket inanför gränserna gemensamt?
Jag håller med dig om religionen, men vill fortfarande att Jorpagna är i huvudsak Etintroende. Jag har inget emot att folket (som i Berendien) tror på andra gudar, tvärtom, stor del av nyjorerna gör det, ibland parallellt, men att adeln i huvudsak bugar för en Exark (de väljer mellan de två). Anledningen till att jag vill se Jorpagna som ett LV land är att (inte bara EA kampanj) detta är en utmärkt plats för stridigheterna och konflikten mellan LVs vägar att fortfarande pågå och vara het. Det saknar jag i Ereb. Anledningen till att jag vill se Kurfurstarna som trogna Caddos lära är att jag tycker det vore spännande med en numerärt underlägsen, men maktmässigt överlägsen grupp furstar av "fel" tro på fastlandet som lyckas balansera utan att falla offer för de andra furstarna.
Adragoor: Toppenidé, gillar det.
Jag hade missat att kurfurstarna skulle bekänna sig till den dalkiska grenen av LV. Men blir det inte lite konstigt om dessa kurfurstar är dem som utser en kejsare ifall de alla hör till den dalkiska grenen? Vad tycker övriga furstar som inte bekänner sig till denna trosinriktning? Det känns inte helt genomtänkt...
Angående religionen så ser jag inte några problem med att göra majoriteten av jorpagnierna etintroende, men för den skull behöver det inte röra sig om uppemot 80%. Skulle runt hälften av dem vara det finns det ju gott om plats för de andra gudarna. Jag ser ju gärna att det i de mer perifiera områdena finns plats för de andra gudarna och speciellt mot berendien de unga gudarna dyrkas. Vidare kunde det vara en ide att låta folket runt den forna ärorika staden Grivela i stor utsträckning vara trogna den golwyndiska gudarna. Dessa besöker nu de gamla templen i ruinstaden och försöker hålla dessa i så gott skick som går med deras begränsade resurser samtidigt som man tillber gudarna. Folket kring Grivela skulle ju kunna vara de som mest hårdnackat håller fast vid det gamla, vilket kanske inte är så konstig när man dagligen får bevittna de stordåd och monument som deras förfäder uppförde.
Nu menar jag ju inte att de alla skall hävda att de är ättlingar till samma kejsare, det hans ju med en hel del. Sen behöver det ju inte betyda att alla hävdar släkskap, men troligtvis gör många det för att ge politisk/historisk trovärdighet och glans till maktanspråken.Att Kejsartiteln endast är en historisk ambition som alla furstefamiljer har för sig själva har en viss komisk poäng, men liknar väl mkt Morëlvidyns många piratkungar. Att alla familjer ändå försöker påstå sig vara ättlingar och bäst lämpade är en annan sak, självklart finns detta med när kurfurstarna väver ihop vilken marionett som är lämplig samtidigt som det gärna få ge den egna ätten lite imperiell glans.
Först och främst, en gemensam historia av inte ringa betydelse med ett gemensamt kulturarv. Sedan har man vidare ett gemensamt språk. Vidare kan det vara så att de flesta (om inte alla) jorpagnier ser just Jorpagna som ett rike, problemet är bara vem som skall styra det. Jämför t.ex. med Kina och Taiwan. Sen så kan man ju ställa sig samma fråga för t.ex. Klomelien, varför är det ett rike med en sköld? Samma med Trakorien osv. Moderna stater är ju mindre vilka många erebstater visar likheter med är ju mindre troligt... Vitt skilda kulturer kommer det ju inte heller att vara även om det finns stora skillnader mellan jorpagnier har de ju ett ännu större gemensamt arv.Jag gillar också Peters beskrivning, men allt för glesbefolkad vildmark med isolerade vitt skilda kulturer gör det svårt för mig att förstå varför det är ett rike över huvudtaget? Jorpagna har getts gränser och sköld i EA, så vad binder riket samman? Vad har folket inanför gränserna gemensamt?
Angående religionen så ser jag inte några problem med att göra majoriteten av jorpagnierna etintroende, men för den skull behöver det inte röra sig om uppemot 80%. Skulle runt hälften av dem vara det finns det ju gott om plats för de andra gudarna. Jag ser ju gärna att det i de mer perifiera områdena finns plats för de andra gudarna och speciellt mot berendien de unga gudarna dyrkas. Vidare kunde det vara en ide att låta folket runt den forna ärorika staden Grivela i stor utsträckning vara trogna den golwyndiska gudarna. Dessa besöker nu de gamla templen i ruinstaden och försöker hålla dessa i så gott skick som går med deras begränsade resurser samtidigt som man tillber gudarna. Folket kring Grivela skulle ju kunna vara de som mest hårdnackat håller fast vid det gamla, vilket kanske inte är så konstig när man dagligen får bevittna de stordåd och monument som deras förfäder uppförde.
Jorpagni enhet:
Det är ju onekligen något att fundera över varför Jorpagna betraktas som ett land. tycker absolut att det går att tänka att det i grunden beror på att man ser sig som ett land... (ohhh, tungt!
) Någon gång i slutet av mörkertiden enades landet under en kejsare och styrdes framgångsrikt tills dess att han avled och delade upp riket mellan sina 19 söner. Alla
Det är ju onekligen något att fundera över varför Jorpagna betraktas som ett land. tycker absolut att det går att tänka att det i grunden beror på att man ser sig som ett land... (ohhh, tungt!
) Någon gång i slutet av mörkertiden enades landet under en kejsare och styrdes framgångsrikt tills dess att han avled och delade upp riket mellan sina 19 söner. AllaDe är naturligtvis irriterade på detta, men det är en tung tradition, liksom kejsarämbetet, och kurfurstarna vet att de sedan schismen måste utföra en hårfin balansgång för att traditionen skall överleva och därmed deras makt att välja kejsare. (Sedan tänker jag mig att 1-3 av dem tror på Aidnes tolkning vilket gör det hela än mer komplicerat, men innehar rätt värderingar för att vara kurfurste). Här intrigeras och utförs öppen och hemlig diplomati över trosgränserna för att finna tillräckligt stöd. Det är just denna inneboende konflikt som jag är ute efter, starka religiösa motsättningar i botten, lojalitet mot månghundraåriga traditioner och pragmatisk diplomati.Jag hade missat att kurfurstarna skulle bekänna sig till den dalkiska grenen av LV. Men blir det inte lite konstigt om dessa kurfurstar är dem som utser en kejsare ifall de alla hör till den dalkiska grenen? Vad tycker övriga furstar som inte bekänner sig till denna trosinriktning? Det känns inte helt genomtänkt...
Jo jag förstod att det var till olika kejsare och jag har inget emot att många ätter, riktigt många, pekar på sina tjusiga släktträd med kejasare osv, men jag tycker inte att det skall vara standard med dussintals kejsare samtidigt. Att det vid särskilt oroliga tider vid några tillfällen funnits flera samtida kejsare tycker jag är bra och ger gnistor till äventyruppslag, men vanligtvis har det funnits en kejsare eller vissa perioder ingen alls.Nu menar jag ju inte att de alla skall hävda att de är ättlingar till samma kejsare, det hans ju med en hel del. Sen behöver det ju inte betyda att alla hävdar släkskap, men troligtvis gör många det för att ge politisk/historisk trovärdighet och glans till maktanspråken.
*Jorpagnas enighet?
Med många kulturella grupper i landet så menas alltså inte mer än i Kardien eller Zorakin? Det låter OK. Och om dessa grupper i huvudsak uppstod under Mörkertiden ur för 3K grupper, så ännu bättre. Frågan om vem som skall styra och hur, finns i alla stater, men en viktigare fråga är hur de definierar Jorpagna och varför det området ses som en enhet. Historien till trots så bröts ett väldigt imperium upp och Jorpagna är sist att återhämta sig. Någonstans och av några anledningar förutom antiken så uppstod känslan av Jorpagna med en sköld. En sådan symbol kan vara kejsaren som väljs av patriciernas arvtagare furstarna, av vilka många själva har kejsarblod i ådrorna. Man har histroiens ärorika vingslag, Kejsare som förr, en Riksstadga med några grundlägande definitioner om vad Jorpagna är och hur Kejsaren utses (men ytterst lite om maktfördelningen och definitivt "frihet" för markägarna/furstarna). Religiöst är man splittrade så det enar inte. Kulturellt är man inte lika olika som jag uppfattade Peters förslag. Tillsammans ser man det som självklart att Jorpagna är ett rike, att åldriga traditioner skall följas (kan finnas flera otidsenliga som man ändå följer) och att det är varje Jorpagnier/nyjoriers rätt att käbbla om hur det faktiska styret, "under Kejsarens överinseende" skall se ut, det har inga utlänningar med att göra.
*Jag kan inte riktigt Japans historia, men är inte min "vision" lite likt Shôgunperioden? Symbolisk Kejsare (visserligen ärftlig) men fullt krig mellan olika furstar, allianser, olika religioner...? ANders? Jadelotus?
*Religion
Jag samanfattade bara, 80% var väl min toppnotering. Vad sägs om 60% som en kompromiss? Det ger stort utrymme för andra gudar, men ändå en majoritet av etintrogna. I övrigt tycker jag dina idéer låter mkt bra.
Håller med Bergdahl här. Jag ser gärna landet som riktigt vilt med hänsynslösa rövarfurstar utan tanke på annat än sitt eget bästa.
Gillar kurfurstarna, men dom behöver ju definitivt inte alla höra till samma religion, eller vara på nåt vis enhetliga, mycket hellre tvärtom. Gillade också jorgundiska förbundet eller vad det nu hette. Bra med små sammanslutningar med egna agendor, kanske främst mot kusten. Ju längre in i landet man kommer desto mindre väger överenskommelser och avtal, och desto mera det egna överlevandet.
Ingenting håller samman, men allt förenas av det mäktiga kulturarvet.
Gillade också skarpt det här:
?
EDIT:
Visst kan det ju finnas en kejsare, men bara han är ytterst svag, utan stöd, och utan ett stadgat system med rikslagar och faderullan bakom sig. En skör marionett eller en brutal våldsgörare med tillfälligt flyt...(?)
Annars försvinner lite den sköna rovriddarkänslan och den postapokalyptiska hårdheten. Eller ?
Gillar kurfurstarna, men dom behöver ju definitivt inte alla höra till samma religion, eller vara på nåt vis enhetliga, mycket hellre tvärtom. Gillade också jorgundiska förbundet eller vad det nu hette. Bra med små sammanslutningar med egna agendor, kanske främst mot kusten. Ju längre in i landet man kommer desto mindre väger överenskommelser och avtal, och desto mera det egna överlevandet.
Ingenting håller samman, men allt förenas av det mäktiga kulturarvet.
Gillade också skarpt det här:
Vill Fraxinus sprida den pagniska rötan i sitt rikePeter skrev: Ifall jorpagna hemsökts av en pest kan bristen på välstånd och handel förklara varför den inte spritts till omkringliggande länder. Eller också är det just vad den gjort (min favolösning, om den funkar med historieskrivningen). Särskilt Zorakin vore härligt att hemsöka med den "Jurpagniske Rötan" - medans de gemene dör massdöden i Pendons Karantän, flyr de besuttna till avlägsna gods och godar - i tron att de är onåbara för den dödliga soten....
?EDIT:
Visst kan det ju finnas en kejsare, men bara han är ytterst svag, utan stöd, och utan ett stadgat system med rikslagar och faderullan bakom sig. En skör marionett eller en brutal våldsgörare med tillfälligt flyt...(?)
Annars försvinner lite den sköna rovriddarkänslan och den postapokalyptiska hårdheten. Eller ?
Kan vi inte spika det här?vije skrev:EDIT:
Visst kan det ju finnas en kejsare, men bara han är ytterst svag, utan stöd, och utan ett stadgat system med rikslagar och faderullan bakom sig. En skör marionett eller en brutal våldsgörare med tillfälligt flyt...(?)
Annars försvinner lite den sköna rovriddarkänslan och den postapokalyptiska hårdheten. Eller ?
Det finns en kejsare (eller borde i alla fall).
Oftast har han varit ytterst svag, men han hjälper till att definiera vad som är Jorpagna. Några enstaka gånger har kejsaren varit stark, men sen har han dött och allt fallit sönder i krig igen. och några enstaka gånger har det funnits fler än en kejsare. Kejsarens påbud är för det mesta något som följs lika hårt som medeltidens påvars bullor om förbud mot armborst eller dagens förbud mot preventivmedel. Men alla måste låtsas att de vördar kejsaren, annars så tappar man mycket i trovärdighet (om nu inte kejsaren är fel och man har hittat en bättre vill säga och kämpar ädelt för att föra honom till makten).
Senast redigerad av Regil den 2008-06-25 10:49, redigerad totalt 1 gånger.
Kan spikas för min del.Regil skrev: Kan vi inte spika det här?
Det finns en kejsare (eller borde i alla fall).
Oftast har han varit ytterst svag, men han hjälper till att definiera vad som är Jorpagna. Några enstaka gånger har kejsaren varit stark, men sen har han dött och allt fallit sönder i krig igen. och några enstaka gånger har det funnits fler än en kejsare. Kejsarens påbud är för det mesta något som följs lika hårt som medeltidens påvars bullor om förbud mot armborst eller dagens förbud mot preventivmedel. Men alla måste låtsas att de vördar kejsaren, annars så tappar man mycket i trovärdighet (om nu inte kejsaren är fel och man har hittat en bättre vill säga och kämpar ädelt för att föra honom till makten).
Tycker att vi spikar 60% också. Det blir en majoritet, men med stort utrymme för golwyndiska gudar och SLs påhitt.Mikael skrev: *Religion
Jag samanfattade bara, 80% var väl min toppnotering. Vad sägs om 60% som en kompromiss? Det ger stort utrymme för andra gudar, men ändå en majoritet av etintrogna. I övrigt tycker jag dina idéer låter mkt bra.