Regil skrev:Nu skall jag också försöka komma med lite åsikter. För det första så kommer jag att behålla e tio hertigarna. Inte för att jag hade konstruerat det likandant från början själv (mina hertigar hade varit kungasöner ellr i praktiken självstående furstar), utan för att det redan är bestämt så, kartorna är ritade etc. Bättre då att vrida lite på själva titeln så att vi får till det vi vill ha ut av den. vad är då det? I första hand ökad dynamik och fler konflikter. Då edsbanden i Kardien är extremt starka (tänk mer japan och seppukku än europa) så duger det ite om systemet ärför strömlije format där all baroner svär trohet till sin greve, alla grevar till sin hertig och så alla i sin tur till kungen.
Jag gillar tanken på hertigen som "den främste bland likar" snarare än grevarnas herre. Vad om grevarna inte är hertigens vassaler? Hertigen är då istället landskapets rikaste och mest inflytelserika greve (med annan titel) och ansvarar för att medla i konflikter, samla hären mot yttre fiende och leda landskapets regimente när kungen kallar. Han skall också tillvarata övriga adelsmän i landskapets intressen i rådet.
Hertig: har många gods, ungefär fem gånger så många som en greve. Hälften runt sin borg, övriga spridda i landskapet. Avgörande skillnad mot greve är rang, rätten att sitta i rådet och ansvaret för försvaret av landskapet mot yttre fiende. Endast ett fåtal adelsmän i landskapet svär trohet till hertigen. Hertigen ansvarar inför kungen att det råder fred och ordning i landskapet och har sina hushållsriddar till förfogande för att se till att så sker. Hertigen kan aldrig kräva av sina grevar att de går i strid för honom, men han har rätt att samla dem till rådslag och be dem om deras stöd i en konflikt. Greven måste hörsamm kallelsen, men kan neka hertigen stödet.
Greve: ungefär fyra gånger så stora godsintäkter som en baron. Nästan alla baroner i ett grevskap svär trohet till greven, men många baroner svär trohet till mer än en greve på grund av spritt ägande. En greve måste söka råd av sin vassaler innan han begär deras stöd i en konflikt, men dessa har en plikt att bidra med sina trupper under en bestämd tid då greven kallar. gör de inte det har han rätt att avsätta dem på samma sätt som kungen gör med de adelsmän som inte kommer till härmönstring.
I varje nivå så gäller principen - en ensam vassall kan inte sätta sig upp mot sin herre, men tillsammans så kan vassallerna störta en orättfärdig herre, enligt Baronen av Bredas maktedlingsprincip. Gäller hela vägen Kung-Hertig-Greve-Baron.
Detta är inte skrivet i sten, jag spånar min väg fram, så fortsätt gärna att komma med åsikter.
Nu tänkte jag skrive lite mer ingående om detta. Jag gillar hur adelsstrukturen utvecklas i Kardien och det blir mer och mer likt mina egna tankar även om det fortfarande finns saker som jag inte helhjärtat stöder med ditt Kardien tycker jag blir riktigt häftigt. Nu till saken.
Jag förstår både din och Fraxinus ståndpunkt om att kartorna är gjorda över Aidnes hertigdömen och greveskap som inte bara är fast i nästan alla kartor utan förekommer i väldigt många källor vilket skulle vara mycket svårt att ändra på. Vad jag dock har problem med att samma struktur och framförallt linjestrukturen i adeln finns i varje hertigdöme. Det borde vara möjligt att det finns hertigdömen där ingen hertig finns eller att inga grevar finns men samtidigt finnas hertigdömen där faktisk den klassiska pyramidhierarkin finns.
Inte förvånat gillar jag väldigt mycket att hertigen är den främsta av grevarna då grevarna kommer fram på ett helt annat sätt i maktkampen vilket är något som jag känner starkt för. Dock är helt klart hertigar mäktigare, rikare och mer betydelsefulla. Denna typ av hertig tycker jag kan passa i ett flertal hertigdömen så som Havsmanland, Darenslätt, Grinfara och Haperike då de är innehåller fyra till sex grevskap och ligger tämligen nära huvudstaden, grevarna och hertigen i dessa hertigdömen tycker jag kan vara direkta vasaller till kungen. Orsaken att jag inte har med Satgherin i denna lista är om jag minns rätt så är det Månesläktens hertigdöme och bör frångå denna ordning.
Men det finns även väldigt små hertigdömen som endast innehåller två till tre grevskap och när hertigen håller det mäktigaste av dessa så kommer han en väldigt starkt inflytande över de andra. Inmark och Philmark innehåller tre var och ligger även i närheten av svarta tornets territorium vilket är mycket intressant. Det innebär att kungen har ett intresse att ha en stark länsherre som kan organisera ett initialt försvar mot angrepp och invasioner från dessa. Detta är vad jag skulle kalla marker (marches) och har en speciell krigsorganision med ett system för att snabbt kunna mönstra stora styrkor. Därför bör här finns en stark länsherre som antingen har alla tre grevskap ihopslaget i ett mark eller direkt överhöghet över dessa genom trohetseder. Länsherrens titel kan vara hertig, markgreve, greve eller något helt annat t.ex. väktare. I Inmark bör tornriddarnas ledare tagit över denna funktion. Det finns dock ett annat hertigdöme som är intressant ur denna funktion och det är Ridmark som endast innehåller två grevskap. Här skulle jag sätta att herren av Ridmark håller båda grevskap personligen då det finns ingen egentligen orsak till steg mellen Ridmarks herre och baronerna. Personligen skulle jag inte sätta en hertigtiteln på denna utan endast greve men han har givetvis en högre status och anseende än den vanliga greven. Möjligen kan han hävda hertigtiteln men kungen har inte erkänt denna.
Till sist har vi de två nordliga hertigdömen som dels ligger långt ifrån huvudstaden och kungens makt samt är tämligen stora hertigdömen med sju till åtta grevskap. Dessa tycker jag skulle fungera som mer eller mindre självständiga länsherrar och inte säkert att de har svurti trohet till kungen. Om det finns grevar här vet jag inte men den lokala adeln är trogen sin herre. Här har jag en del tankar på en alternativ titel till hertigen skulle vara jarl men fungerar precis som allt annat.
Gällande betitlade adelsmäns makt och egendomar så tänker jag inte första hand på gods då dessa är omfattande och deras primära inkomstkällor. Det är någonting som jag ser baroner och lågadeln beskrivas men grevar och högre beskrivs i hur många grevskap de håller. Ett grevskap är alltid en stad och den omkringliggande landsbygden och visserligen håller grevskapets herre omfattande landegendomar men det som är den stora skillnaden är beskattningsrätten över staden, som kungens representant så tillfaller dömda böter honom (åtminstone till en viss del) och har exklusiv rätt till vissa inkomster som gruvor, skeppsbrott, myntslagning, gruvdrift mm. Visserligen är det möjligt att kungen vill ha delar av dessa men det är fortfarande stora skillnaden.
Med detta som bakgrund så om hertigen endast håller ett grevskap och han har diverse baroner i sitt grevskap (vilket jag har för mig vi var överrens om) så är han endast marginellt rikare än de grevarna i hertigdömet. Jag såg det mer troligt att en hertig höll två till tre grevskap och därmed ville jag minska antalet hertigar då det blir så få grevskap kvar till vanliga grevar. Ser även att kungens domäner även beskrivs på detta sätt, han håller ett antal grevskap i riket som sköts av hans drotsar men behöver nödvändigtvis inte vara endast i Ekenfara.
Undergrevar som jag nämnde tidigare är något jag gärna skulle vilja se i Aidne som i stort sett fungerande som grevar men med något lägre status, makt och rikedom. De är fortfarande rika jordägare med tämligen stora krigsföljen, borgar och inflytande. Undergrevar vill givetvis bli upphöjda till grevar och deras domäner är mer stora baronier men något slags extrainkomst i form av en köping eller mindre stad, gruva eller något liknande. De kan vara vasaller till greven, hertigen eller kungen beroende på hur stark de olika länsherrarna är. De är inte starka nog att utmana greven ensamma men är inte långt ifrån och betydligt starkare än den typiska baronen.
Viktigt tycker jag är att gränserna på hertigdömena, grevskapen och andra provinserna har inte varit statista sedan echterna tog över. De ändras ständigt med äktenskap, arv och strider. Genom äktenskap kan en greve har fått kontroll över en närliggande grevskap, samtidigt så kan sönerna har bråkat och arvet har delats mellan dem. Detta kan givetvis hända i alla nivåer av högadeln.
Min tanka på hur stor del av länet som länsherren kontrollerar är mellan en fjärdel och femtedel är normalt, vilket både gäller för grevar och hertigar. De flesta hertigdömen består av ungefär fem grevskap vilket gör att hertigen kontrollerar en till två grevskap. I typiskt grevskap finns vanligtvis tio baronier (variera mellan fem och tjugo) vilket gör en typisk greve kontroller två till tre baronier. Gäller i och för sig även för baroner som har likaså tio vasallerr i form av förlänade riddare och har själv motsvarande två till tre gånger så mycket egendomar som en typisk landägande riddare. I min mening så har en typisk landägande riddare två gods och kontroll av upp till fyra - fem byar.
Kungen verkar dock endast ha en tiondel av rikets grevskap men har även ändra inkomster och håller mycket rika grevskap så det jämnar väl ut sig.
För att göra en summering så tror jag att dels svamlade lite och det blev lite otydligt och ofokuserat men vad jag vill få fram är ;
1) En dynamisk feodalstruktur är någonting som är väldigt attraktivt för mig och jag vill gärna se många mindre länsherrar som är starka i sina egna områden men reser på egen risk utanför.
2) Tycker sammankomster av stormän som leds av hertigen som något väldigt intressant och möjligheter till äventyr.
3) Få adelsmän är starka i sin egen kraft utan förlitar på sina vasaller och allierade för militär och politisk styrka. Tycker blodsband och äktenskapsförbindelser är viktigt inom rikets maktspel.
4) Jag gillar Kardien och mina kommentarer är mer tänkt för att få ett större djup och inte att några radikala förändringar av vad du har skrivet.
Hoppas det finns någonting du tycker är användbart.
har dock endast tid med ett kort svar men kommer med mer ingående senare.
