Kardien
Inget att be om ursäkt för
här kommer en ny samhällsklass som jag helt glömde av tidigare:
Utstött Tillhör de echter som har blivit utstötta ur samhället och som inte längre räknas som goder echt. Möter ett massivt förakt från alla echter och utnyttjas hänsynslöst. Försörjer sig som latrintömmare, hästslaktare, prostituerade, daglönare eller stråtrövare. De flesta i den här samhällsklassen äger inte mer än kläderna de går i.
observera att det inte är echter utan hundar och faltrakier som äter hästköttet som de utstötta slaktar... echter äter inte häst
här kommer en ny samhällsklass som jag helt glömde av tidigare:
Utstött Tillhör de echter som har blivit utstötta ur samhället och som inte längre räknas som goder echt. Möter ett massivt förakt från alla echter och utnyttjas hänsynslöst. Försörjer sig som latrintömmare, hästslaktare, prostituerade, daglönare eller stråtrövare. De flesta i den här samhällsklassen äger inte mer än kläderna de går i.
observera att det inte är echter utan hundar och faltrakier som äter hästköttet som de utstötta slaktar... echter äter inte häst
Detta kaptel tänkte jag faktiskt lägag under religion:
Valentin Echthe
Valentin Echte föddes till stordåd och storslagenhet. Från det att han föddes visste han att gudarna hade något stort i åtanke för honom. Då tredje konfluxen inträffade insåg Valentin att detta var en del av planen för hans liv. Fem år senare stod han som ledare för folket på Divras udde. Valentin Echthe kallade från första stund sina följeslagare för Echther. Han skapade så en första antydan till statsbildning efter katastrofen och skapade en ny grund för sammanhållning. Alla som kom till Valentin mottogs med öppna armar så länga han var beredd att leva efter Valentins påbud. Dessa var ganska många och omfattade heder, ordhållighet, barmhärtighet mot den som visar ånger och kyskhet. Runt Valentin Echthe uppstod en personkult som lever kvar 1200 år senare. Hans ord kom aldrig att nedtecknas i någon officiell version utan har levt kvar genom muntlig tradering. De har så småningom kommit att sättas på pränt av ett flertal historiker, men ingen av dessa versioner har erhållit kanonisk status.
År 610 e.O.
År 610 e.O. så vördas Valentin Echthe fortfarande varmt av alla Echter. Näst efter Odo ses han som den störste man som någonsin har levat och han har även kommit att gudomligförklaras av Exarken i Ekeborg. Runt Valentins namn frodas en personkult som varje år når sin kulmen den 15:e öppne då Valentin Echthes dag firas. Denna dag hålls lika helig som soldagen och etinsdag. För echterna representerar Valentin inte den moraliskt felfria människan utan den perfekte ledaren. Om Odo kan sägas visa echterna den moraliskt stigen de bör vandra så visar Valentin Echthe vägen genom ett hårt liv där tuffa beslut måste fattas, ibland med moraliska kompromisser som följd. Odo är på det viset den perfekte religiöse ledaren, Valentin den perfekte kungen. Alla echter hyser en bergfast tro att på Valentins förmåga och den retoriska frasen ”Hur hade Valentin Echthe handlat om han levat idag?” är så uttjatad att magistrar i retorik numera starkt avråder sina skolaster från att använda den. Vilket de givetvis sedan gör i alla fall.
Valentin Echthe
Valentin Echte föddes till stordåd och storslagenhet. Från det att han föddes visste han att gudarna hade något stort i åtanke för honom. Då tredje konfluxen inträffade insåg Valentin att detta var en del av planen för hans liv. Fem år senare stod han som ledare för folket på Divras udde. Valentin Echthe kallade från första stund sina följeslagare för Echther. Han skapade så en första antydan till statsbildning efter katastrofen och skapade en ny grund för sammanhållning. Alla som kom till Valentin mottogs med öppna armar så länga han var beredd att leva efter Valentins påbud. Dessa var ganska många och omfattade heder, ordhållighet, barmhärtighet mot den som visar ånger och kyskhet. Runt Valentin Echthe uppstod en personkult som lever kvar 1200 år senare. Hans ord kom aldrig att nedtecknas i någon officiell version utan har levt kvar genom muntlig tradering. De har så småningom kommit att sättas på pränt av ett flertal historiker, men ingen av dessa versioner har erhållit kanonisk status.
År 610 e.O.
År 610 e.O. så vördas Valentin Echthe fortfarande varmt av alla Echter. Näst efter Odo ses han som den störste man som någonsin har levat och han har även kommit att gudomligförklaras av Exarken i Ekeborg. Runt Valentins namn frodas en personkult som varje år når sin kulmen den 15:e öppne då Valentin Echthes dag firas. Denna dag hålls lika helig som soldagen och etinsdag. För echterna representerar Valentin inte den moraliskt felfria människan utan den perfekte ledaren. Om Odo kan sägas visa echterna den moraliskt stigen de bör vandra så visar Valentin Echthe vägen genom ett hårt liv där tuffa beslut måste fattas, ibland med moraliska kompromisser som följd. Odo är på det viset den perfekte religiöse ledaren, Valentin den perfekte kungen. Alla echter hyser en bergfast tro att på Valentins förmåga och den retoriska frasen ”Hur hade Valentin Echthe handlat om han levat idag?” är så uttjatad att magistrar i retorik numera starkt avråder sina skolaster från att använda den. Vilket de givetvis sedan gör i alla fall.
Bra text. Jag har svårt att tänka mig att Zorakerna bryr sig så mycket om Valentin Echte. Personkult råder det definitvivt inte. Däremot erkänner man Valentin som en viktig historisk person som var en stor militär ledare och slug politiker. Men för att citera de torra Mandelisterna;
"att med säkerhet kunna härleda alla de tusenden av ordspråk och citat som än i dessa dagar läggs i Valentins mun låter sig svårligen med säkerhet göras då de skriftliga källorna från denna tid i Echternas historia är i det närmaste obefintliga".
Det finns i princip endast tre kända verk från denna tid i Echternas historia och de är Dirivins brev, Dikt till Ljuva Jungfru Annabella Aretuna och Valentins domarbrev. I "Dirivins brev" langriper den unga kvinnliga advokaten Dirivin i en rad retoriskt mycket välformulerade pamfletter främst sin motståndare, den jordiske generalen Jegher. I det siste angriper hon dock Valentin Echte där hon i förtäckta ordalag anklagar honom inte bara för löftesbrott utan även för otrohet i sängkammaren (med henne?). Kort tid senare förvisas både hon och Jegher till en i dag okänd ö av Valentin. De Echter som känner till breven förkastar all det sistnämnda brevet som ogin smutskastning utan verklighetsförankring. Dessa brev finns idag i Mandelordens eget bibliotek i Pendon. Exarken i Ekeborg har förövrigt länge velat komma över dem.
Något som skulle kunna ge stöd till Dirivins anklagelser i alla fall när det gäller Valentins otrohet i sängkammaren är ett brev som påstås vara ett brev skrivit av Valentin själv. Brevet är en dikt till "Ljuva Jungfru Annabella Aretuna" där jungfruns behag prisas närgånget och övermåtta och där diktaren vällustigt fortsätter med att i flortunnt förtäckta ordalag omnämna hur han avser att behandla dessa nästa gång han har vägarna förbi Sathgerin. Dikten avslutas med en hälsning till jungfrun "från din Valentin". De få Echter som känner till dikten förkastar den lika kategorisk som Dirivins brev då alla vet att Valentin var gift och redligt trogen "väna" änkan Brythilde av Storegaard.
Detta brev påstås finnas i original inlåst någonstans i Exarkens bibliotek i Ekeborg. En kopia som ska ha tillverkats 168 fO av en Mandelmunk vid namn Usnar Långnäsa finns dock att beskåda i biblioteket i Luksilo.
Utöver dessa texter finns också slutligen ett sigillerat dokument med fyra domslut där Valentin dömer i en landtvist mellan två storbönder, en tvist mellan en echtisk bonde och en ryttare om huruvida ryttaren gjort bondens dotter med barn, en tvist mellan en kvinna och en köpman där köpmannen anklagas för att väga falskt samt en tvist mellan en bonde och en förtrollad get där geten anklagar bonden för att ha svurit falskt.
Texten innehåller flera kända citat och beskrivningar som idag flitigt används i när man refererar till Valentins klokhet och duglighet som ledare och domare. De kallas allmänt för "Valentins domarbrev" och behandlas med stor vördnad bland Echter. Fler sådana här domarbrev har dykt upp under historiens gång men dessa fyra första är de enda som man faktiskt tror sig kunna härleda tillbaka till Valentin.
Men hur är det. Reagerar Echterna någonting på att Penner och övriga Zoraker inte tycks vörda Valentin som Echterna själva och Ekeborg gör? Zorakerna vördar å andra sida inte heller någon av sina egna kungar på det dyrkande sätt som Echterna gör. Visst man hyllar visserligen vissa kungar som Valien Valiensson Riksbyggaren och Valien den store men man dyrkar inte dem. Oftare så är det enskilda riddare och adelsmän som förekommer i Zorakernas minnessånger, legender och som riddarhelgon däribland Hertig Miskruns sorgesång.
Andra mycket populära visor och ballader i Zorakin är de så kallad nidevisorna där man ofta driver med överheten. Exempelvis de grovt satiriska Hertigens hjärtekval och Pendoniska pinligheter där den förstnämnda behandlar en icke namngiven hertig (alla vet dock vem visorna hänsyftar till då karikatyren är omisskännlig) och dennes kärlekseskapader och försök att vinna en hustru. Pendoniska pinligheter är en samling nidvisor över olika mer eller mindre impopulära kungligheter i Zorakin (nuvarande kungen förskaffade sig stor skandal och popularitet när han som ung prins lyckades bli haffad av stadsvakten en natt sedan han och en grupp andra acolyter från Mandelorden i berusat tillstånd befanns skrålandes på ett stycke ur dessa visor som avhandlade hans farfars farfar Ragnvald den skönes eskapader i den (o)trogna sängkammaren).
Och förlåt Regil för att jag drar Valentin lite i smutsen. Jag kunde inte låta bli. Han var på väg att bli för präktig.
"att med säkerhet kunna härleda alla de tusenden av ordspråk och citat som än i dessa dagar läggs i Valentins mun låter sig svårligen med säkerhet göras då de skriftliga källorna från denna tid i Echternas historia är i det närmaste obefintliga".
Det finns i princip endast tre kända verk från denna tid i Echternas historia och de är Dirivins brev, Dikt till Ljuva Jungfru Annabella Aretuna och Valentins domarbrev. I "Dirivins brev" langriper den unga kvinnliga advokaten Dirivin i en rad retoriskt mycket välformulerade pamfletter främst sin motståndare, den jordiske generalen Jegher. I det siste angriper hon dock Valentin Echte där hon i förtäckta ordalag anklagar honom inte bara för löftesbrott utan även för otrohet i sängkammaren (med henne?). Kort tid senare förvisas både hon och Jegher till en i dag okänd ö av Valentin. De Echter som känner till breven förkastar all det sistnämnda brevet som ogin smutskastning utan verklighetsförankring. Dessa brev finns idag i Mandelordens eget bibliotek i Pendon. Exarken i Ekeborg har förövrigt länge velat komma över dem.
Något som skulle kunna ge stöd till Dirivins anklagelser i alla fall när det gäller Valentins otrohet i sängkammaren är ett brev som påstås vara ett brev skrivit av Valentin själv. Brevet är en dikt till "Ljuva Jungfru Annabella Aretuna" där jungfruns behag prisas närgånget och övermåtta och där diktaren vällustigt fortsätter med att i flortunnt förtäckta ordalag omnämna hur han avser att behandla dessa nästa gång han har vägarna förbi Sathgerin. Dikten avslutas med en hälsning till jungfrun "från din Valentin". De få Echter som känner till dikten förkastar den lika kategorisk som Dirivins brev då alla vet att Valentin var gift och redligt trogen "väna" änkan Brythilde av Storegaard.
Detta brev påstås finnas i original inlåst någonstans i Exarkens bibliotek i Ekeborg. En kopia som ska ha tillverkats 168 fO av en Mandelmunk vid namn Usnar Långnäsa finns dock att beskåda i biblioteket i Luksilo.
Utöver dessa texter finns också slutligen ett sigillerat dokument med fyra domslut där Valentin dömer i en landtvist mellan två storbönder, en tvist mellan en echtisk bonde och en ryttare om huruvida ryttaren gjort bondens dotter med barn, en tvist mellan en kvinna och en köpman där köpmannen anklagas för att väga falskt samt en tvist mellan en bonde och en förtrollad get där geten anklagar bonden för att ha svurit falskt.
Texten innehåller flera kända citat och beskrivningar som idag flitigt används i när man refererar till Valentins klokhet och duglighet som ledare och domare. De kallas allmänt för "Valentins domarbrev" och behandlas med stor vördnad bland Echter. Fler sådana här domarbrev har dykt upp under historiens gång men dessa fyra första är de enda som man faktiskt tror sig kunna härleda tillbaka till Valentin.
Men hur är det. Reagerar Echterna någonting på att Penner och övriga Zoraker inte tycks vörda Valentin som Echterna själva och Ekeborg gör? Zorakerna vördar å andra sida inte heller någon av sina egna kungar på det dyrkande sätt som Echterna gör. Visst man hyllar visserligen vissa kungar som Valien Valiensson Riksbyggaren och Valien den store men man dyrkar inte dem. Oftare så är det enskilda riddare och adelsmän som förekommer i Zorakernas minnessånger, legender och som riddarhelgon däribland Hertig Miskruns sorgesång.
Andra mycket populära visor och ballader i Zorakin är de så kallad nidevisorna där man ofta driver med överheten. Exempelvis de grovt satiriska Hertigens hjärtekval och Pendoniska pinligheter där den förstnämnda behandlar en icke namngiven hertig (alla vet dock vem visorna hänsyftar till då karikatyren är omisskännlig) och dennes kärlekseskapader och försök att vinna en hustru. Pendoniska pinligheter är en samling nidvisor över olika mer eller mindre impopulära kungligheter i Zorakin (nuvarande kungen förskaffade sig stor skandal och popularitet när han som ung prins lyckades bli haffad av stadsvakten en natt sedan han och en grupp andra acolyter från Mandelorden i berusat tillstånd befanns skrålandes på ett stycke ur dessa visor som avhandlade hans farfars farfar Ragnvald den skönes eskapader i den (o)trogna sängkammaren).
Och förlåt Regil för att jag drar Valentin lite i smutsen. Jag kunde inte låta bli. Han var på väg att bli för präktig.
Senast redigerad av Fraxinus den 2009-03-21 19:56, redigerad totalt 2 gång.
Präktig... snarare sjävgod och egenkär med total oförmåga att se sina egna fel och brister.
Jag tror inte heller att zorakerna vördar Valentin Echthe. Snarare är man trötta på att höra sina echtiska vänner orera om allt som denna man sa och gjorde för 1 200 år sedan.
Jag gillar dina tilläg. Så mycket att jag gör så här:
Skriftliga källor från Valentins tid
"att med säkerhet kunna härleda alla de tusenden av ordspråk och citat som än i dessa dagar läggs i Valentins mun låter sig svårligen med säkerhet göras då de skriftliga källorna från denna tid i Echternas historia är i det närmaste obefintliga".
- Lärde Elkan Klumpfot av Mandelorden
Det finns i princip endast tre kända verk från denna tid i Echternas historia och de är Dirivins brev, Dikt till Ljuva Jungfru Annabella och Valentins domarbrev. I "Dirivins brev" angriper den unga kvinnliga advokaten Dirivin från sin fängelsecell i en rad retoriskt mycket välformulerade pamfletter främst sin forne motståndare, den joriske generalen Jegher. I det siste angriper hon dock Valentin Echte där hon i förtäckta ordalag anklagar honom inte bara för löftesbrott utan även för otrohet i sängkammaren (med henne?). Kort tid senare förvisas både hon och Jegher till en i dag okänd ö av Valentin. De Echter som känner till breven förkastar all det sistnämnda brevet som ogin smutskastning utan verklighetsförankring. Dessa brev finns idag i Mandelordens eget bibliotek i Pendon. Exarken i Ekeborg har förövrigt länge velat komma över dem.
Något som skulle kunna ge stöd till Dirivins anklagelser i alla fall när det gäller Valentins otrohet i sängkammaren är ett brev som påstås vara ett brev skrivit av Valentin själv. Brevet är en dikt till "Ljuva Jungfru Annabella" där jungfruns behag prisas närgånget och övermåtta och där diktaren vällustigt fortsätter med att i flortunnt förtäckta ordalag omnämna hur han avser att behandla dessa nästa gång han har vägarna förbi. Dikten avslutas med en hälsning till jungfrun "från din Valentin". De få Echter som känner till dikten förkastar den lika kategorisk som Dirivins brev då alla vet att Valentin var gift och redligt trogen "väna" änkan Brythilde av Storegaard.
Detta brev påstås finnas i original inlåst någonstans i Exarkens bibliotek i Ekeborg. En kopia som ska ha tillverkats 168 fO av en Mandelmunk vid namn Usnar Långnäsa finns dock att beskåda i biblioteket i Luksilo.
Utöver dessa texter finns också slutligen ett sigillerat dokument med fyra domslut där Valentin dömer i en landtvist mellan mellan två storbönder, en tvist mellan en bonde och en hirdman om huruvida hirdmannen gjort bondens dotter med barn, en tvist mellan en kvinna och en köpman där köpmannen anklagas för att väga falskt samt en tvist mellan en bonde och en förtrollad get där geten anklagar bonden för att ha svurit falskt.
Texten innehåller flera kända citat och beskrivningar som idag flitigt används i när man refererar till Valentins klokhet och duglighet som ledare och domare. De kallas allmänt för "Valentins domarbrev" och behandlas med stor vördnad bland Echter. Fler sådana här domarbrev har dykt upp under historiens gång men dessa fyra första är de enda som man faktiskt tror sig kunna härleda tillbaka till Valentin.
För övrigt så var ju geten obetalbar...
Jag tror inte heller att zorakerna vördar Valentin Echthe. Snarare är man trötta på att höra sina echtiska vänner orera om allt som denna man sa och gjorde för 1 200 år sedan.
Jag gillar dina tilläg. Så mycket att jag gör så här:
Skriftliga källor från Valentins tid
"att med säkerhet kunna härleda alla de tusenden av ordspråk och citat som än i dessa dagar läggs i Valentins mun låter sig svårligen med säkerhet göras då de skriftliga källorna från denna tid i Echternas historia är i det närmaste obefintliga".
- Lärde Elkan Klumpfot av Mandelorden
Det finns i princip endast tre kända verk från denna tid i Echternas historia och de är Dirivins brev, Dikt till Ljuva Jungfru Annabella och Valentins domarbrev. I "Dirivins brev" angriper den unga kvinnliga advokaten Dirivin från sin fängelsecell i en rad retoriskt mycket välformulerade pamfletter främst sin forne motståndare, den joriske generalen Jegher. I det siste angriper hon dock Valentin Echte där hon i förtäckta ordalag anklagar honom inte bara för löftesbrott utan även för otrohet i sängkammaren (med henne?). Kort tid senare förvisas både hon och Jegher till en i dag okänd ö av Valentin. De Echter som känner till breven förkastar all det sistnämnda brevet som ogin smutskastning utan verklighetsförankring. Dessa brev finns idag i Mandelordens eget bibliotek i Pendon. Exarken i Ekeborg har förövrigt länge velat komma över dem.
Något som skulle kunna ge stöd till Dirivins anklagelser i alla fall när det gäller Valentins otrohet i sängkammaren är ett brev som påstås vara ett brev skrivit av Valentin själv. Brevet är en dikt till "Ljuva Jungfru Annabella" där jungfruns behag prisas närgånget och övermåtta och där diktaren vällustigt fortsätter med att i flortunnt förtäckta ordalag omnämna hur han avser att behandla dessa nästa gång han har vägarna förbi. Dikten avslutas med en hälsning till jungfrun "från din Valentin". De få Echter som känner till dikten förkastar den lika kategorisk som Dirivins brev då alla vet att Valentin var gift och redligt trogen "väna" änkan Brythilde av Storegaard.
Detta brev påstås finnas i original inlåst någonstans i Exarkens bibliotek i Ekeborg. En kopia som ska ha tillverkats 168 fO av en Mandelmunk vid namn Usnar Långnäsa finns dock att beskåda i biblioteket i Luksilo.
Utöver dessa texter finns också slutligen ett sigillerat dokument med fyra domslut där Valentin dömer i en landtvist mellan mellan två storbönder, en tvist mellan en bonde och en hirdman om huruvida hirdmannen gjort bondens dotter med barn, en tvist mellan en kvinna och en köpman där köpmannen anklagas för att väga falskt samt en tvist mellan en bonde och en förtrollad get där geten anklagar bonden för att ha svurit falskt.
Texten innehåller flera kända citat och beskrivningar som idag flitigt används i när man refererar till Valentins klokhet och duglighet som ledare och domare. De kallas allmänt för "Valentins domarbrev" och behandlas med stor vördnad bland Echter. Fler sådana här domarbrev har dykt upp under historiens gång men dessa fyra första är de enda som man faktiskt tror sig kunna härleda tillbaka till Valentin.
För övrigt så var ju geten obetalbar...
Tack för komplimangen (att du Wikifierar texten).
Jag hade för övrigt tänkt lägga till att i tvisten mellan bonden och geten fälldes bonden för att ha svurit falskt och dömdes bli brännmärkt som löftesbrytare samt betala 10 örtugar i skadestånd till geten.
Geten i sin tur dömdes sedan att betala 10 örtugar till Jarlen (Valentin) då geten farit med osanning när den svurit att den inte stod i förbindelse med mörka krafter och magiker. Detta blev uppenbart för Valentin då han upptäckte att geten hade en fläck i form av en femuddig stjärna på baken. Även geten blev således brännmärkt för att ha farit med osanning i rätten och den tvingades sedan framleva resten av sina dagar i kungliga stallet där den dagligen störde ordningen genom att försöka föra konversation med stallpigorna.
Men jag tyckte texten blev lite för lång och omständig och avstod därför detta tillägg. Dessutom tänkte jag att du själv kanske ville tänka ut domsluten då Valentin är "ditt" ansvar.
Jag hade för övrigt tänkt lägga till att i tvisten mellan bonden och geten fälldes bonden för att ha svurit falskt och dömdes bli brännmärkt som löftesbrytare samt betala 10 örtugar i skadestånd till geten.
Geten i sin tur dömdes sedan att betala 10 örtugar till Jarlen (Valentin) då geten farit med osanning när den svurit att den inte stod i förbindelse med mörka krafter och magiker. Detta blev uppenbart för Valentin då han upptäckte att geten hade en fläck i form av en femuddig stjärna på baken. Även geten blev således brännmärkt för att ha farit med osanning i rätten och den tvingades sedan framleva resten av sina dagar i kungliga stallet där den dagligen störde ordningen genom att försöka föra konversation med stallpigorna.
Men jag tyckte texten blev lite för lång och omständig och avstod därför detta tillägg. Dessutom tänkte jag att du själv kanske ville tänka ut domsluten då Valentin är "ditt" ansvar.
Lysande läsning från Mäster Regil och Mäster Fraxinus
Har spårat ett litet fel här:http://www.erebaltor.se/wiki/Kardiens_regentl%C3%A4ngd
Beronrik, den siste i den Brandiska dynastin, tycks ha fötts samma år som han trontillträdde.
Har spårat ett litet fel här:http://www.erebaltor.se/wiki/Kardiens_regentl%C3%A4ngd
Beronrik, den siste i den Brandiska dynastin, tycks ha fötts samma år som han trontillträdde.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Det är enligt källorna. Vi får anta att gossebarnet föddes, hans far dog samma år och sedan så hade han förmyndare som styrde landet (Jarlar och hertogdar) tils dess att han blev myndig.Fafnir skrev:Lysande läsning från Mäster Regil och Mäster Fraxinus
Har spårat ett litet fel här:http://www.erebaltor.se/wiki/Kardiens_regentl%C3%A4ngd
Beronrik, den siste i den Brandiska dynastin, tycks ha fötts samma år som han trontillträdde.
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Slaget om Blodsglantan utspelade sig 412 eO enligt Sinkadus 16. Att den kardiske kungen då lat "...sanda en stor skara riddare att organisera motståndet i provinsen..." kan enkelt tolkas som att ett kardisk formyndarråd i den blott åttaårige Beronriks namn skickade ut undsattningsstyrkan. Eller ar det saker i Kardins historia vi inte vet (annu)?
Slaget dar svartfolk, kardiska riddare, alver och satyrer kampar tycker jag oavsett bor få lite mera kott på benen.
Slaget dar svartfolk, kardiska riddare, alver och satyrer kampar tycker jag oavsett bor få lite mera kott på benen.
Baron Riddar Gadaryus Stolpe av Rosenskog, Slaktare av Grinfaraormen
"Väl hemma vilade jag endast en vecka i Ekeborg, ty jag ville inte förslöas. Jag, Nacolia och Justin begav oss snarast till Rosenskog, ty lång tid hade förflutit sedan jag sist besåg mitt baroni. De första dagarna besvärades vi av ihållande höstregn, men det klarnade upp och vi fick en hänförande resa i ett Grinfara i höstskrud! Rosenskog äro i sanning en läkande plats för själen. Här går livet sin gilla gång och jag tackar Etin för att jag fick en sådan plats som förläning! Vi anlände till godset vid middagstid. Det var med stor glädje i mitt hjärta som jag återsåg min bror! Han mottog oss med öppna armar och ställde till med en mindre fest. Det kändes en smula märkligt, som om jag var gäst i mitt eget hus. Så redan dagen därpå gick vi igenom alla praktiska saker, vilket var tämligen tråkigt, men visade sig vara nödvändigt. Jag korrigerade en del saker som jag ville ändra på i styret av baroniet, och instruerade min gode broder hur jag ville ha det.
När det trista var avklarat begav vi oss av på en inspektionsrunda i baroniet. Bönderna i den här trakten är sävliga och lugna, men vid gott mod och är trygga i sina själar. De är nöjda med sina liv precis som bönder ska vara. Den tredje dagen gick jag och Kayan på vildsvinsjakt. Min bror tog med sig sin äldste son, fjortonårige Anvil, en lång och gänglig pojke, och blond precis som jag. Jag tog tillfället i akt att öva litet på kastspjut med blandade resultat. Snart gick jag över till armborst istället, ett vapen jag inte brukat på länge. Med det gick det bättre och jag fällde en präktig galt. Även Kayan fick sin del av jaktlyckan, en sugga som han prickade på tjugo meters håll. Det höll dock på att sluta illa när tjänarna missade en stor galt med nätet och besten rusade rakt mot Anvil. Denne blev skräckslagen, men stod vid sin post! Med sitt kortspjut försökte han ränna djuret i bogen, men lyckades bara rispa det. Istället flög han omkull då svinet sprang omkull honom och träffades av en av betarna i benet. Jag och Kayan sprang efter och fällde djuret. Det var ingen större fara med Anvil och Kayan och jag dunkade honom i ryggen och gratulerade den unge mannen till sin första batalj och sitt första sår. Pojken var först tagen av händelsen men väl hemma morskade han upp sig och jag hörde honom skryta som en riktig echt inför sina syskon. Kayan undrade om inte Anvil var ett ämne för väpnare åt mig, och jag var inte främmande för idén, men det får nog vänta litet tills pojken växt till sig. Jag och Kayan ägnade hela nästa förmiddag åt svärdsfäktning med Anvil och hans elvaårige bror Rynan. Jag sade dem att de nog ska bli stora riddare själva en dag.
Efter två veckor började min hustrus tjat bli så enerverande att vi gjorde klart för avfärd. Färden till Ekeborg blev händelselös sånär som på en liten incident vid en bro en dagsritt från Ekenfara. En tölp till fogde hade mage att vara oförskämd mot min hustru. Jag tog helt sonikum och slängde kanaljen i floden. När han plötsligt låg där i vattnet och förvånat flöt omkring på sitt feta fläsk förklarade jag vem jag var och vi hörde hans ursäkter säkert en fjärdingsväg därifrån!"
Skrivet av Ghazam...
"Väl hemma vilade jag endast en vecka i Ekeborg, ty jag ville inte förslöas. Jag, Nacolia och Justin begav oss snarast till Rosenskog, ty lång tid hade förflutit sedan jag sist besåg mitt baroni. De första dagarna besvärades vi av ihållande höstregn, men det klarnade upp och vi fick en hänförande resa i ett Grinfara i höstskrud! Rosenskog äro i sanning en läkande plats för själen. Här går livet sin gilla gång och jag tackar Etin för att jag fick en sådan plats som förläning! Vi anlände till godset vid middagstid. Det var med stor glädje i mitt hjärta som jag återsåg min bror! Han mottog oss med öppna armar och ställde till med en mindre fest. Det kändes en smula märkligt, som om jag var gäst i mitt eget hus. Så redan dagen därpå gick vi igenom alla praktiska saker, vilket var tämligen tråkigt, men visade sig vara nödvändigt. Jag korrigerade en del saker som jag ville ändra på i styret av baroniet, och instruerade min gode broder hur jag ville ha det.
När det trista var avklarat begav vi oss av på en inspektionsrunda i baroniet. Bönderna i den här trakten är sävliga och lugna, men vid gott mod och är trygga i sina själar. De är nöjda med sina liv precis som bönder ska vara. Den tredje dagen gick jag och Kayan på vildsvinsjakt. Min bror tog med sig sin äldste son, fjortonårige Anvil, en lång och gänglig pojke, och blond precis som jag. Jag tog tillfället i akt att öva litet på kastspjut med blandade resultat. Snart gick jag över till armborst istället, ett vapen jag inte brukat på länge. Med det gick det bättre och jag fällde en präktig galt. Även Kayan fick sin del av jaktlyckan, en sugga som han prickade på tjugo meters håll. Det höll dock på att sluta illa när tjänarna missade en stor galt med nätet och besten rusade rakt mot Anvil. Denne blev skräckslagen, men stod vid sin post! Med sitt kortspjut försökte han ränna djuret i bogen, men lyckades bara rispa det. Istället flög han omkull då svinet sprang omkull honom och träffades av en av betarna i benet. Jag och Kayan sprang efter och fällde djuret. Det var ingen större fara med Anvil och Kayan och jag dunkade honom i ryggen och gratulerade den unge mannen till sin första batalj och sitt första sår. Pojken var först tagen av händelsen men väl hemma morskade han upp sig och jag hörde honom skryta som en riktig echt inför sina syskon. Kayan undrade om inte Anvil var ett ämne för väpnare åt mig, och jag var inte främmande för idén, men det får nog vänta litet tills pojken växt till sig. Jag och Kayan ägnade hela nästa förmiddag åt svärdsfäktning med Anvil och hans elvaårige bror Rynan. Jag sade dem att de nog ska bli stora riddare själva en dag.
Efter två veckor började min hustrus tjat bli så enerverande att vi gjorde klart för avfärd. Färden till Ekeborg blev händelselös sånär som på en liten incident vid en bro en dagsritt från Ekenfara. En tölp till fogde hade mage att vara oförskämd mot min hustru. Jag tog helt sonikum och slängde kanaljen i floden. När han plötsligt låg där i vattnet och förvånat flöt omkring på sitt feta fläsk förklarade jag vem jag var och vi hörde hans ursäkter säkert en fjärdingsväg därifrån!"
Skrivet av Ghazam...
Kul att ni gillar. Texten var ursprunligen dubbelt så lång, men resten av den är för kampanjspecifik. Jag tänkte att det här skulle funka på samma sätt som stämningstexterna i Aidne. Observera att Gadaryus är en mycket idealistisk riddare. Alla echter är inte fullt så romantiska i sin inställning till sina bönder.Mikael skrev:Stämningsfull text Mäster Ghazam!