Felicien

Samlingsplats för alla länder och platser
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Mandeliten Palien skriver i sin "Vita Rex Hamiloni" att den tillfångatagna mörkeralsvfursten Kilaliar sade till Kung Hamilon att feliciernas fall står skrivet i stjärnorna varpå Hamilon replikerade att "Och ditt skall stå skrivet i ditt ansikte". Men när järntatuerarens blodiga arbete stod färdigt och Kilaliar förts till den slavsmedja han sköter till denna dag skall tysta tårar ha runnit längs Hamilons kinder. Hans unge son Prins Kithagil skall då ha frågat sin far varför han grät. Hamilon citerade då en rad ur Kalameikiden: "Den dag skall komma då det heliga Garumos skall sjunka i havet och Kiolomon och allt hans folk gå under".

Demografi
Feliciens befolkning är ca 4 500 000 (svartfolk ej inräknade) med ytterligare ca 500 000 i kolonierna. Det gyllene Tyros är den största staden med ca 42 000 invånare. Sidon, Elikon, Caraidon och Bylos har kanske 20 000 invånare var. De övriga stamsätena har befolkningar på 5-10 000 invånare liksom Amara, Derk och Idhram. Utöver det finns flera kimzonerstäder och några tolanerstäder med runt 1000 invånare. Felicien är med erebiska mått mätt mycket urbant (nästan jämförbart med Caddo och Erebos) och kimzoner och tolanerädlingar med lantägor lämnar oftast skötseln av dessa till andra för att bo i städerna. Befolkningen är koncentrerad till kusterna, floddalarna och de fåtaliga sjöarna.

Befolkningen fördelas efter följande juridiska grupperingar:
Kimzoner, 25%
Tolaner, 20%
Geroner, 10%
Tolaniner, 20%
Slavar, 25% (huvudsakligen av efariskt, tolanskt och berendiskt ursprung med samkarniska, narguriska och sombatzinska slavar som minorititeter)

Tolaniner och slavar är alla fattiga, men inom de övriga gruppern återfinns allt från enkla daglönare, fiskare och hantverkare till mäktiga ämbetsmän, köpmän och plantageägare som förfogar över land, folk och skepp. Utseendemässigt skiljer sig de olika befolkningsgrupperna åt men inte så mycket och om man skulle se en felicier naken finns det inget säkert sätt att avgöra grupptillhörighet. Kimzoner tenderar att vara relativt slanka och långa, olivhyade med svart hår och mörka ögon. Tolaner och tolaniner är oftare något kortare och kraftigare byggda än kimzonerna och har ofta brunt hår, är ljushyllta och har ibland blå ögon. Geroner och slavar domineras av efarer, mörkhylta kvinnor och män med krylligt vitt hår som ofta flätas och rätas ut med heta järn. Många geroner och slavar har dock annan bakgrund än efarisk. t.ex. blonda eller rödlätta nargurer eller de mörkt olivhyade samkarnerna. Århundraden av samliv mellan befolkningsgrupperna har dock gjort skillnaderna mindre.

Kritos är den landsdel med störst andel tolaner då större delen av inlandet är Tolanerland. Gerdikkarkepelagen domineras helt av kimzoner då öarna var nästintill obebodda vid kimzonernas ankomst. I de efariska kolonierna finns den största andelen slavar och de kimzonska kolonisterna utgör där en utpräglad plantageägarklass som också dominerar handel och fiske.

På norra Kritos, t.ex. i Furstendömet Amara, finns små grupper av halvlängdsmän och vita ankor förekommer i litet antal i Feliciens största städer. Dessa minoriteter är dock mycket små och bildar inte ens tillsammans en procent av hela befolkningen. Juridiskt har de samma status som geroner. Många felicier känner dvärgar och andra alver än mörkeralver enbart från möten i främmande hamn och om dessa två folk florerar det i Felicien många myter.

I Erbulas berg lever orcher och ulvberidna svartalfer och i bergens djup vättar. Svartfolken utför ibland räder, men flyr snart upp i bergen och in i grottor när tolanerfurstarnas kavalleri och avdelade marinkårsförband anländer. Vid speciellt tunga räder kan de uppretade tolanerna och kimzonerna genomföra längre kampanjer i bergen och dess grottor. Detta sker ungefär en gång varje svartfolksgeneration (ung. vart 20 år) och håller svartfolksbefolkningen nere men orsakar också vanligtvis allvarliga förluster hos felicierna.

Kung Kithagils far Kung Hamilon föll i strid mot svartfolk i just en sådan större underjordisk kampanj. Den hämndkampanj som Kithagil och hans två bröder Asdrilon och Magon bedrev de tre följande åren drev många av svartfolken att plundrandes fly över till den berendiska sidan i bergen och de som stannade kvar gömde sig sina allra djupaste hålor. Tolv år har gått sedan dess men Kithagil är fortfarande trygg i att hans norra flank är relativt skyddad.

I de pelenosiska bergens djup bor de demoniska illvättarna som ibland utför nattliga räder där de sprider eld, död och demonisk förintelse. Dessa attacker är korta och intensiva - de varar oftast inte mera än en natt. Illvättarna leds av ett mindre antal mörkeralviska bergsfurstendömen - det exakta antalet är okänt för felicierna. Tidvis har dessa mörkeralviska furstendömen lyckats utkräva tribut av pelenosierna men under sista fjärdedelen av 500-talet har felicierna lyckats slå tillbaka mörkeralvernas attacker och har också helt förstört en mörkeralvisk borg efter en brutal belägring. Feliciernas erfarenhet av mörkeralver har starkt influerat deras relationer till andra älvfolk - till det negativa. Samtidigt har felicierna lärt sig mycket infanteriteknik från mörkeralverna samt har numera relativt stor erfarenhet av strid mot magiker, demoniska styrkor samt flygande trupper. Ett fåtal mörkeralver är förslavade. Alvslavar fungerar ofta som smeder eller andra typer av hantverkare och lever under hård bevakning bl.a. är de alla tatuerade i ansiktet med järnoxidsbaserade färger vilket omöjliggör bruk av magi. Ofta stympas de också.

I Tigranes södra skogar i Efaro har har felicierna allierat sig med några kattmänsstammar. Kattmännen används som spejare i räder mot efarerna som tidigare förtryckte dessa kattfolk. Feliciernas vördnad för och uppskattning av kattfolken grundas i deras tro att dessa stammar från de kimzonska gudarna Shahadon och Shaladon, Felis bröder. Kattfolken låter gärna felicierna hållas i den tron då det tjänar deras egna syften.
Senast redigerad av DrHus den 2009-05-02 11:51, redigerad totalt 2 gång.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ser mycket bra ut mäster Hus! :)

Fast mörkeralvers existens har tidigare på forumet betvivlats starkt...

Skulle det kunna vara en ide att göra alverna i bergen mera som grottalver (även om denna "ras" heller inte existerar, utan som möjligtvis en bergslevande kultur av vanliga alver), att de är "mörka" är endast feliciernas tolkning och åsikt? Kanske finns det ett stråk av yndarisk ondska i det feliciska samhället (margylerna på Yndar sägs ha otaliga alvers liv på sitt samvete) som ser på alven som varken av Philas eller Paridons skapelse och därför inte mycket värd?
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

DrHus skrev:Mandeliten Palien skriver i sin "Vita Rex Hamiloni" att den tillfångatagna mörkeralsvfursten Kilaliar sade till Kung Hamilon att feliciernas fall står skrivet i stjärnorna varpå Hamilon replikerade att "Och ditt skall stå skrivet i ditt ansikte". Men när järntatuerarens blodiga arbete stod färdigt och Kilaliar förts till den slavsmedja han sköter till denna dag skall tysta tårar ha runnit längs Hamilons kinder. Hans unge son Prins Kithagil skall då ha frågat sin far varför han grät. Hamilon citerade då en rad ur Kalameikiden: "Den dag skall komma då det heliga Garumos skall sjunka i havet och Kiolomon och allt hans folk gå under".

Demografi
Feliciens befolkning är ca 6 500 000 (svartfolk ej inräknade) med ytterligare ca 750 000 i kolonierna. Det gyllene Tyros är den största staden med ca 42 000 invånare. Sidon, Elikon, Caraidon och Bylos har kanske 20 000 invånare var. De övriga stamsätena har befolkningar på 5-10 000 invånare liksom Amara, Derk och Idhram. Utöver det finns flera kimzonerstäder och några tolanerstäder med runt 1000 invånare. Felicien är med erebiska mått mätt mycket urbant (nästan jämförbart med Caddo och Erebos) och kimzoner och tolanerädlingar med lantägor lämnar oftast skötseln av dessa till andra för att bo i städerna. Befolkningen är koncentrerad till kusterna, floddalarna och de fåtaliga sjöarna.
.
Underbar inledning! :P

Sen tycker jag att 6,5 miljoner låter högt med tanke på vad vi har kommit fram till gällande andra kopparhavsländer. (Caddo 2,4 milj, Kardien 4,5 milj, Zorakin ca 7. Felicien seglar upp som kopparhavets kanske mest folkria nation, i konkurrens med Zorakin och Krun...

Spontant så tycker jag att det kanske borde ligga på 4-5 miljoner för att få en balans mellan länderna (Felicien blir fortfarande tättbefolkat relativt andra länder) Se tråden "Ännu en revidering av befolkningssiffror?" under Övrigt... :D
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

birkebeineren skrev:Ser mycket bra ut mäster Hus! :)

Fast mörkeralvers existens har tidigare på forumet betvivlats starkt... Skulle det kunna vara en ide att göra alverna i bergen mera som grottalver (även om denna "ras" heller inte existerar, utan som möjligtvis en bergslevande kultur av vanliga alver), att de är "mörka" är endast feliciernas tolkning och åsikt? Kanske finns det ett stråk av yndarisk ondska i det feliciska samhället (margylerna på Yndar sägs ha otaliga alvers liv på sitt samvete) som ser på alven som varken av Philas eller Paridons skapelse och därför inte mycket värd?
Ah, ok. Jag tycker själv att mörkeralver är ganska cheesy faktiskt, men kände att det behövs motståndare av viss tyngd för att någonsin kunna klämma tribut ur felicierna. Jag skulle vilja undvika att måla upp felicierna som onda i fantasymening. Arroganta, aggressiva imperialister, ja absolut - precis som ranerna och trakorierna eller de antika jorerna. Tortyr, demondyrkan och svartkonst för dess egen skull, nej. Den bild jag har av dem har de inte glömt vilka krafter som en gång drev bort dem från Garumos - precis som den mäktige magikern säger om felicierna i EA-boxen.

Finns det någon annan fantasyfolk som skulle kunna leva i Pelenos berg som skulle kunna bjuda ett enat Felicien motstånd? Kanske alver från Assabaniks skog som flytt in i bergens djup? Men isåfall bör det vara en alvnation långt mera centraliserad och beredd på offensiv krigföring mot Pelenos allmogebefolkning än vad den vanliga bilden av alver ger för handen. Enligt EA-boxen är det helt enkelt vanliga svartfolk, men de borde då stå under någon form av mera skicklig ledning - som Aidnes svartfolk under Häxmästaren.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Regil skrev: Sen tycker jag att 6,5 miljoner låter högt med tanke på vad vi har kommit fram till gällande andra kopparhavsländer. (Caddo 2,4 milj, Kardien 4,5 milj, Zorakin ca 7. Felicien seglar upp som kopparhavets kanske mest folkria nation, i konkurrens med Zorakin och Krun...

Spontant så tycker jag att det kanske borde ligga på 4-5 miljoner för att få en balans mellan länderna (Felicien blir fortfarande tättbefolkat relativt andra länder) Se tråden "Ännu en revidering av befolkningssiffror?" under Övrigt... :D
Jag hade i en arbetsversion först skrivit 3,5 miljoner, men började googla runt om medeltida demografi och dessutom sitta med linjal och EA-boxens kartor (Erebs länder är stoora!). Om Englands (alltså inte Storbritanniens) högmedeltida befolkning var ca 5-6 millioner så måste Erebs nuvarande (610eO) befolkningstäthet generellt vara en bit lägre än det högmedeltida Europas . Jag räknade på att Felicien ungefär är 300 000 kvadratkilometer och har en genomsnittlig befolkningstätehet motsvarande Englands på tidigt 1300-tal (ca 20-25/kvadratkilometer) - och det är ändå en bra bit lägre än det högmedeltida Frankrikes eller Italiens befolkningsdensitet. Svårt att få ihop en mindre befolkning än så med att en av anledningarna till Feliciens koloniverksamhet är överbefolkning. När det gäller städerna så tripplade jag helt enkelt Tyros befolkning i EA-boxen (från 14 000 till 42 000).

Och nu ser jag att jag återupprepar Adragoors argument från den andra tråden (jag säger dito!). Fast jag ska också säga att dessa siffror ju inte spelar någon egentlig roll för en rollspelare - poängen som jag skulle vilja få fram är att Felicien just nu är såpass befolkat att det är mera lockande för de styrande i landet att ta andras nationers mark (läs: Efaro och Berendien) än att låta bryta ny mark i eget land.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

DrHus skrev: Jag hade i en arbetsversion först skrivit 3,5 miljoner, men började googla runt om medeltida demografi och dessutom sitta med linjal och EA-boxens kartor (Erebs länder är stoora!). Om Englands (alltså inte Storbritanniens) högmedeltida befolkning var ca 5-6 millioner så måste Erebs nuvarande (610eO) befolkningstäthet generellt vara en bit lägre än det högmedeltida Europas . Jag räknade på att Felicien ungefär är 300 000 kvadratkilometer och har en genomsnittlig befolkningstätehet motsvarande Englands på tidigt 1300-tal (ca 20-25/kvadratkilometer) - och det är ändå en bra bit lägre än det högmedeltida Frankrikes eller Italiens befolkningsdensitet. Svårt att få ihop en mindre befolkning än så med att en av anledningarna till Feliciens koloniverksamhet är överbefolkning. När det gäller städerna så tripplade jag helt enkelt Tyros befolkning i EA-boxen (från 14 000 till 42 000).

Och nu ser jag att jag återupprepar Adragoors argument från den andra tråden (jag säger dito!). Fast jag ska också säga att dessa siffror ju inte spelar någon egentlig roll för en rollspelare - poängen som jag skulle vilja få fram är att Felicien just nu är såpass befolkat att det är mera lockande för de styrande i landet att ta andras nationers mark (läs: Efaro och Berendien) än att låta bryta ny mark i eget land.
Om vi konsekvent genomför den här typen av argument kommer vi att hamna på ungefär dubbla de siffror som vi kom fram till i tråden. Och vi kommer att få ett Ereb som har högre befolkning än Europa innan digerdöden. Kanske 150 miljoner, dubbla Europas. jag tror faktiskt att det här sättet att utgå ifrån medeltida demografi kommer att göra att vi modellerar allt efter Frankrike, men om hela europa sett ut som frankrike eller Italien så hade befolkningen varit mycket större än den var. Felicien är trots allt ganska bergigt och måste inte ha 20 inv/km2 i hela landet!

Ereb är som det är beskrivet i nuläget inte överbefolkat på det sätt som europa var i mitten på 1300-talet...
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Siffran 20 är ju just ett genomsnitt - på vissa ställen bor ingen, på andra 40/kvadratkilometer. Hade jag modellerat efter tidigt 1300-tals Frankrike hade befolkningen varit ännu högre.

Det var hursomhelst inte meningen att återuppväcka en död debatt. Igen, själva siffran är inte särskilt viktig men jag hade velat få fram poängen att Felicien är överbefolkat - i syfte att få materiella motiv för en militaristisk och aggressiv felicisk utrikespolitik. Tillsammans med Trakorien och Ransard (samt Vicotniks Nidland om den versionen lever?) är ju Felicien ett av få länder i Ereb som är militärt aggressiva - övriga Ereb är vad gäller relationer människoländer emellan mycket fredliga. Har inget problem med siffran 4-5 millioner för Feliciens invånare men behöver då andra argument än landhunger för felicisk expansionism.

EDIT: Ändrar ursprungsstyckets befolkningsnivå till lägre siffror.
Senast redigerad av DrHus den 2009-05-02 11:50, redigerad totalt 2 gång.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

DrHus skrev:Ah, ok. Jag tycker själv att mörkeralver är ganska cheesy faktiskt, men kände att det behövs motståndare av viss tyngd för att någonsin kunna klämma tribut ur felicierna. Jag skulle vilja undvika att måla upp felicierna som onda i fantasymening. Arroganta, aggressiva imperialister, ja absolut - precis som ranerna och trakorierna eller de antika jorerna. Tortyr, demondyrkan och svartkonst för dess egen skull, nej. Den bild jag har av dem har de inte glömt vilka krafter som en gång drev bort dem från Garumos - precis som den mäktige magikern säger om felicierna i EA-boxen.

Finns det någon annan fantasyfolk som skulle kunna leva i Pelenos berg som skulle kunna bjuda ett enat Felicien motstånd? Kanske alver från Assabaniks skog som flytt in i bergens djup? Men isåfall bör det vara en alvnation långt mera centraliserad och beredd på offensiv krigföring mot Pelenos allmogebefolkning än vad den vanliga bilden av alver ger för handen. Enligt EA-boxen är det helt enkelt vanliga svartfolk, men de borde då stå under någon form av mera skicklig ledning - som Aidnes svartfolk under Häxmästaren.
Kopplingen till margylerna på Yndar blir kanske lite för ondskefull. Har dock för mig att alver inte står så högt i kurs hos felicierna i det officiella materialet (kan inte kolla nu, möjligens bara min gamla tolkning)?

Ett folk som bjuder motstånd i bergen? Räcker det inte med de demoniska ilvättarna från Svartfolkmodulen, tycker de är fullt kapabla helt på egen hand (ocHmed sin demongud som stöd)?

I eget material har jag skapat en lite Spartacusliknande upprorsarme bestående av förrymda slavar i Feliciens berg. Under ledning av en alvkvinna (engång slav vid Kuthegils hov) bedrivs ett blodigt geriljakrig mot feliciska slavägare och denna friarme är en högst oberäknelig faktor i landet.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

birkebeineren skrev: Kopplingen till margylerna på Yndar blir kanske lite för ondskefull. Har dock för mig att alver inte står så högt i kurs hos felicierna i det officiella materialet (kan inte kolla nu, möjligens bara min gamla tolkning)?
Jo, det stämmer - alvernas profetia om att felicierna fall står skrivet i stjärnorna är hämtat från EA-boxen liksom att alver är högt skattade slavar i Felicien. Det jag i demografistycket letade lite efter är en anledning till felicisk-alvisk antagonism. Enligt EA-boxen bor inga alver på södra Tolan. Genom att introducera någon form av alvrike där så försökte jag hitta en förklaring som funkar samt en närliggande om än liten och svårfångad källa till alvslavar.

Nu velar jag lite - får fundera på om felicierna kanske drivit ut en grupp alver ur Assabs skog och att dessa fortsätter sitt motstånd från grottor i de centralpelenosiska bergen. Ska kolla igenom alvtråden - det får inte vara den typ av alver som finns i många rollspel: långlivade finlemmade skogshippies som ändå lyckas spänna en 150lbs båge. Något "elakare" tarvas. Blodsalver i förstenade cederträdsskogar kanske?
birkebeineren skrev: Ett folk som bjuder motstånd i bergen? Räcker det inte med de demoniska ilvättarna från Svartfolkmodulen, tycker de är fullt kapabla helt på egen hand (ocHmed sin demongud som stöd)?
Kommer inte ihåg exakt, men klarar illvättarna av längre perioder av solljus? Utan sådan förmåga blir ju deras aktionsradie extremt kort. Det var lite den effekten jag var ute efter med illvättarna - plötsliga nattliga utfall där illvättarna anfaller som "eldkastarbestyckat lämmeltåg" men som är tvungna att återvända till sina grottor innan gryningen.
birkebeineren skrev: I eget material har jag skapat en lite Spartacusliknande upprorsarme bestående av förrymda slavar i Feliciens berg. Under ledning av en alvkvinna (engång slav vid Kuthegils hov) bedrivs ett blodigt geriljakrig mot feliciska slavägare och denna friarme är en högst oberäknelig faktor i landet.
God idé! Jag har lekt med liknande tankar, men inte så mycket Spartacus utan mera den Haitiska Revolutionen - en potentiell efarisk revolution med kopplingar till extatisk andedyrkan.

Gemensamt för både slavarméer, alver och illvättar som jag ser det är deras förmåga att utföra räder och vara en spik i foten, men att inte har organisation eller numerär till att möta 10 000 feliciska marinkårssoldater på öppna fältet. Enbart om Felicien är i krig med främmande makter har de en möjlighet att skaka Felicien i dess grundvalar som t.ex. under Det Sombatzinska Kriget.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Ny demografitext. Jag har gjort alverna mera neutrala (felicierna kallar dem för skuggalver, vad de kallar sig själva och vilken "typ" av alver det rör sig om lämnar jag öppet) och även introducerat grupper av förrymda slavar (tack birkebeineren!). Slutligen är den totala befolkningen sänkt ett snäpp så att den synkar mera med övriga Erebs länder.

Demografi

Mandeliten Palien skriver i sin "Vita Rex Hamiloni" att den tillfångatagna alvfursten Kilaliar sade till Kung Hamilon att feliciernas fall står skrivet i stjärnorna varpå Hamilon replikerade att "Och ditt skall stå skrivet i ditt ansikte". Men när järntatuerarens blodiga arbete stod färdigt och Kilaliar förts till den slavsmedja han sköter till denna dag skall tysta tårar ha runnit längs Hamilons kinder. Hans unge son Prins Kithagil skall då ha frågat sin far varför han grät. Hamilon citerade då en rad ur Kalameikiden: "Den dag skall komma då det heliga Garumos skall sjunka i havet och Kiolomon och allt hans folk gå under".



Feliciens befolkning är ca 4 500 000 (svartfolk, alvfolk och ksaramaccor ej inräknade) med ytterligare ca 400 000 i kolonierna. Det gyllene Tyros är den största staden med ca 42 000 invånare. Sidon, Elikon, Caraidon och Bylos har kanske 20 000 invånare var. De övriga stamsätena har befolkningar på 5-10 000 invånare liksom Amara, Derk och Idhram. Utöver det finns flera kimzonerstäder och några tolanerstäder med runt 1000 invånare. Felicien är med erebiska mått mätt mycket urbant (nästan jämförbart med Caddo och Erebos) och kimzoner och tolanerädlingar med lantägor lämnar oftast skötseln av dessa till andra för att bo i städerna. Befolkningen är koncentrerad till kusterna, floddalarna och de fåtaliga sjöarna.

Befolkningen fördelas efter följande juridiska grupperingar:
Kimzoner, 25%
Tolaner, 20%
Geroner, 10%
Tolaniner, 20%
Slavar, 25% (huvudsakligen av efariskt, tolanskt och berendiskt ursprung med samkarniska, narguriska och sombatzinska slavar som minorititeter)

Tolaniner och slavar är alla fattiga, men inom de övriga gruppern återfinns allt från enkla daglönare, fiskare och hantverkare till mäktiga ämbetsmän, köpmän och plantageägare som förfogar över land, folk och skepp. Utseendemässigt skiljer sig de olika befolkningsgrupperna åt men inte så mycket och om man skulle se en felicier naken finns det inget säkert sätt att avgöra grupptillhörighet. Kimzoner tenderar att vara relativt slanka och långa, olivhyade med svart hår och mörka ögon. Tolaner och tolaniner är oftare något kortare och kraftigare byggda än kimzonerna och har ofta brunt hår, är ljushyllta och har ibland blå ögon. Geroner och slavar domineras av efarer, mörkhylta kvinnor och män med krylligt vitt hår som ofta flätas och rätas ut med heta järn. Många geroner och slavar har dock annan bakgrund än efarisk. t.ex. blonda eller rödlätta nargurer eller de mörkt olivhyade samkarnerna. Århundraden av samliv mellan befolkningsgrupperna har dock gjort skillnaderna mindre.

Kritos är den landsdel med störst andel tolaner då större delen av inlandet är Tolanerland. Gerdikkarkepelagen domineras helt av kimzoner då öarna var nästintill obebodda vid kimzonernas ankomst. I de efariska kolonierna finns den största andelen slavar och de kimzonska kolonisterna utgör där en utpräglad plantageägarklass som också dominerar handel och fiske.

På norra Kritos, t.ex. i Furstendömet Amara, finns små grupper av halvlängdsmän och vita ankor förekommer i litet antal i Feliciens största städer. Dessa minoriteter är dock mycket små och bildar inte ens tillsammans en procent av hela befolkningen. Juridiskt har de samma status som geroner. Många felicier känner dvärgar och andra alver än mörkeralver enbart från möten i främmande hamn och om dessa två folk florerar det i Felicien många myter.

På flera avlägsna ställen i Felicien finns mindre grupper av förrymda slavar som organiserat sig i egna starkt befästa och dolda byar under ledning av efariska andebesvärjare. Förutom egen odling och djurhållning livnär de sig också ofta av att plundra plantager. Felicierna kallar dessa rymlingar för ksaramaccor och jagar dem ständigt. Trots detta verka deras antal inte minska - helt enkelt för att en del av de slavar som varje år förs till Felicien rymmer och ansluter sig till dem. Deras antal uppgår uppskattningsvis till några tiotusental.

I Erbulas berg lever orcher och ulvberidna svartalfer och i bergens djup vättar. Svartfolken utför ibland räder, men flyr snart upp i bergen och in i grottor när tolanerfurstarnas kavalleri och avdelade marinkårsförband anländer. Vid speciellt tunga räder kan de uppretade tolanerna och kimzonerna genomföra längre kampanjer i bergen och dess grottor. Detta sker ungefär en gång varje svartfolksgeneration (ung. vart 20 år) och håller svartfolksbefolkningen nere men orsakar också vanligtvis allvarliga förluster hos felicierna.

Kung Kithagils far Kung Hamilon föll i strid mot Erbulas svartfolk i just en sådan större underjordisk kampanj. Den hämndkampanj som Kithagil och hans två bröder Asdrilon och Magon bedrev de tre följande åren drev många av svartfolken att plundrandes fly över till den berendiska sidan i bergen och de som stannade kvar gömde sig sina allra djupaste hålor. Tolv år har gått sedan dess men Kithagil är fortfarande trygg i att hans norra flank är relativt skyddad.

I de västra pelenosiska bergens djup bor de demoniska illvättarna som ibland utför nattliga räder där de sprider eld, död och demonisk förintelse. Dessa attacker är korta och intensiva - de varar oftast inte mera än en natt och liknar nästan lämmeltåg där illvättarna svärmar och bränner ner allt i sin väg. Lika plötsligt som dessa eldtåg börjar i skymningen avslutas de i gryningen.

I Assabs skog fanns fordom ett mindre alvrike. Redan under 100-talet eO fördrevs dess invånare till de centrala pelenosiska bergen och de har där format ett mindre antal väl dolda och befästa hövdingadömen ledda av en furste. Tidvis har detta alviska furstendöme lyckats utkräva tribut av pelenosierna, men under sista fjärdedelen av 500-talet har felicierna lyckats slå tillbaka alvernas attacker och har också helt förstört en alvisk befästning efter en brutal belägring. Dessa alver kallas ibland av felicierna för skuggalver och de är väl organiserade för gerillakrigföring och har ett mera krigiskt sinnelag än många andra alvgrupper. Feliciernas erfarenhet av skuggalverna har starkt influerat deras relationer till andra älvfolk till det negativa. Ett fåtal alver är förslavade - de är svåra att hålla fångna långa en längre tid och många tynar bort. Alvslavar fungerar ofta som smeder eller andra typer av hantverkare och lever under hård bevakning bl.a. är de alla tatuerade i ansiktet med järnoxidsbaserade färger vilket omöjliggör bruk av magi. Ofta stympas de också.

I Tigranes skogar i Efaro har har felicierna allierat sig med några kattmänsstammar. Kattmännen används som spejare i räder mot efarerna som tidigare förtryckte dessa kattfolk. Feliciernas vördnad för och uppskattning av kattfolken grundas i deras tro att dessa stammar från de kimzonska gudarna Shahadon och Shaladon. Kattfolken låter gärna felicierna hållas i den tron då det tjänar deras egna syften.
Senast redigerad av DrHus den 2009-05-09 17:30, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Krig, konflikter och slag från olika källor:

Felicien - Berendien Från officiella källor men har sedan inte utvecklats mycket.
344-411 eO
Felicien förklarar krig mot Berendien, ett krig som pågår med varierande intensitet fram till år 411, på land misslyckas felicierna göra framsteg då man inte lyckas ta sig över Erbulasbergen som skiljer Felicien från Berendien men till havs gör man stora framsteg. Mest känt är sjöslaget vid Selim år 392 då den zorakiska flottan besegrades.


Felicien - Zorakin Från officiella källor och delvis utvecklat av Fraxinus.
370 eO
Zorakin går med i Berendiens krig mot Felicien vilket visar sig vara ödesdigert då kriget blir väldigt dyrt och felicierna lyckas blockera Zorakins hamnar. Zorakins ekonomiska framgångar ändas därmed.

392 eO
Vid sjöslaget vid Selim krossas den Zorakiska flottan av Felicien vilket får till följd att pirater börjar plundra Zorakins kuster.

394 eO
Fred sluts mellan Felicien och Zorakin. Zorakin tvingas avträda sin koloni Hakkai.


Felicien - Krun Utvecklat av Bergdahl & Birke (dock ej färdigt?).
Bergdahl skrev:Har dock tänkt mig att Krun försökte etablera kolonier/besittningar även väster om Raas Narram men att de förlorade dessa till felicierna efter ett antal mindre sjödrabbningar.
Bergdahl skrev:
birkebeineren skrev:
När tänker du dig att Krun har gjort dessa västliga framstöt?.

Jag tänker mig att de nya herrarna behöver ett antal år för att konsolidera sina nya domäner och bygga upp en kopparhavsflotta, men att man efter detta följer upp med att försöka erövra vad man ser som gamla joriska kolonier/städer och därav tillhörande Krun, i Efaro. Antagligen är väl detta lämpligt när dermanerna är som svagast alltså i samma veva som Felicierna besegarede dermanerna (ca 310 eO? 344 eO). Efter mindre skärmytslingar osv förlorar Krun dock sina västefariska besitningar till Felicien vid sjöslaget vid Lopenta år? 451 eO (kanske kan vara ett av namnen på någon av kolonierna i Efaro som nu tillhör Felicien Ön syns på kladdkartan över Solstaten och Feliciens kolonier), och sedan denna tid råder en viss fiendeskap mellan länderna och man försöker manövrera ut varandra från Efaro genom att bl.a stöda olika efariska stammar osv. Detta är även en av anledningarna till att felicierna fruktar att krunierna lyckas reparera slusstrappan vid Stabul, för då skulle Krun kunna föra över en del av dess stora Golwyndaflotta och på allvar hota Felicien, dess kolonier och dess sjövälde i Kopparhavet..
451 eO
Lopentaslaget
Efter en lång tid av småstrider med det expansiva Krun som försöker styrka sin ställning i Efaro på bekostnad av Felicien, drabbar de två staterna samman i ett väldig sjöslag. Utanför ön Lopenta utkämpas östra Kopparhavets största batalj någonsin. Striden blir hård men efter tre dagar drar sig krunierna tillbaka. Följderna blir att Krun tvingas ge upp sina efariska planer. Dock behåller de kontrollen över Lopenta som de feliciska belägringsmaskinerna trots envetna försök inte lyckats krossa.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

När det gäller feliceirnas syn på alver och relationerna med dessa.

För det irriterande skuggväldet bestående av svartfolk tycker jag det kan ledas av en (eller flera) blodsalv med förstenade cederträd, då kan det fungera. Hur kom de dit? Från Hynsolge? Direkt från Landori? Nargur? Eller förmörkades deras sinne i samband med att felicierna anlände och högg ner den mångtusenåriga stjärnmagnolian som stod där Tyros hamn nu breder ut sig? (Skall försöka sammanfatta Blodsalvsidéerna som spanns på i vintras.)

Men felicierna har naturligtvis kommit i kontakt även med andra alver. De dyraste är de alvslavar som morëlvidynska slavhandlare lyckas fånga i räder mot Sivoa och Melukha...ovanligt men det händer. "Gråalverna" i sina enorma skepp har säkert också kommit kontakt med felicierna. Alvernas kritiska syn på felicierna baseras nog på folkets attityd mot ickemänniskor och pga slavhandeln. Kanske äve pga landets import av virke för sina galärer. Som den störste importören av slavar och virke undantaget Trakorien kan det finnas anledning att känna fiendeskap med felicierna...eller vad tror ni?
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Mikael skrev:När det gäller feliceirnas syn på alver och relationerna med dessa. För det irriterande skuggväldet bestående av svartfolk tycker jag det kan ledas av en (eller flera) blodsalv med förstenade cederträd, då kan det fungera. Hur kom de dit? Från Hynsolge? Direkt från Landori? Nargur? Eller förmörkades deras sinne i samband med att felicierna anlände och högg ner den mångtusenåriga stjärnmagnolian som stod där Tyros hamn nu breder ut sig? (Skall försöka sammanfatta Blodsalvsidéerna som spanns på i vintras.)
Jag skulle föreslå att de en gång fanns en liten alvgrupp i Assabs skog (vid staden Assabanik, se tidigare karta, jmf. t.ex Gwondel Leigu i Trakorien vad gäller "skala" på alvbosättningen) och att de drevs ut därifrån och då i sin desperation valde en snarlik väg som blodalverna en gång gjorde: att förekomma istället för att förekommas och förkomma.

De behöver egentligen inte nödvändigtvis vara blodalver tycker jag, utan i alvtrådens anda där alvraser med statiska egenskaper bör undvikas, en grupp alver i en mycket specifik situation som tvingar dem att vara långt mera krigiskt organiserade än andra alvgrupper behöver. Till skillnad från Landoris alver har de ingen magisk sköld att huka bakom. Istället är rörligheten, nattstridsförmågan och guerillataktiken deras sköld.
Mikael skrev: Men felicierna har naturligtvis kommit i kontakt även med andra alver. De dyraste är de alvslavar som morëlvidynska slavhandlare lyckas fånga i räder mot Sivoa och Melukha...ovanligt men det händer.
Jo, fast antalet alvslavar i Felicien måste ju vara högst begränsat (med tanke på hur ovanliga alver är och vilka svårfångade rackar de är!) och även om många felicier är sjömän är de flesta inte det och således torde de känna alver mest från historier över ett glas vin på närmsta taverna.

Mikael skrev: "Gråalverna" i sina enorma skepp har säkert också kommit kontakt med felicierna. Alvernas kritiska syn på felicierna baseras nog på folkets attityd mot ickemänniskor och pga slavhandeln. Kanske äve pga landets import av virke för sina galärer. Som den störste importören av slavar och virke undantaget Trakorien kan det finnas anledning att känna fiendeskap med felicierna...eller vad tror ni?
Gråalverna har jag uppfattat från alvtråden lever främst i det stora Västerhavet? Även om felicierna ibland handlar norrut mot Mercana och Tricilve (mindre ofta nu än tidigare, betänk att Erebos och Caddo måste passeras på vägen) känns det inte som att de skulle ha särskilt många beröringspunkter med varandra. Ett möte mellan en ett alvskepp och en felicisk galär torde vara något som händer ett par gånger per sekel.

Slaveri och träldom finns i väldigt många andra delar av Ereb och Altor än i Felicien så då borde ju krunier, efarer, morelver, krilloaner, jorder, trakorer m.fl. var lika illa sedda. Jag har svårt för generella utsagor som "Alver (alla) tycker illa om felicier (alla)" utan tycker bättre om specifika friktionsytor som förklaring till konflikt. T.ex. en i grunden territoriell konflikt på Pelenos: alverna anser att Assabs skog är alvernas, felicierna tycker att den är feliciernas, resultatet är krig och fiendeskap på just den platsen.

Sedan är t.ex. Caddo och Erebos större sjöhandelsnationer än Felicien men Caddo är långt mindre än Felicien till ytan och borde således importera mera timmer. En karack kräver dessutom långt mera virke än en galär. Så varför tycker alver inte illa om dalker? Eller ereboser som ju precis som felicierna har en stor skeppsflotta och håller slavar? Tycker inte timmerimport är en särskilt bra konfliktförklaring - såvida det inte är Landorilindar som importeras och inte ens felicierna är så arroganta (ännu).
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

birkebeineren skrev:Krig, konflikter och slag från olika källor:

Felicien - Berendien Från officiella källor men har sedan inte utvecklats mycket.
344-411 eO
Felicien förklarar krig mot Berendien, ett krig som pågår med varierande intensitet fram till år 411, på land misslyckas felicierna göra framsteg då man inte lyckas ta sig över Erbulasbergen som skiljer Felicien från Berendien men till havs gör man stora framsteg. Mest känt är sjöslaget vid Selim år 392 då den zorakiska flottan besegrades.


Kortar citatet lite här. De flesta av dessa tror jag jag fått med i kronologin på sidan 8 i tråden (hur länkar man till ett specifikt inlägg förresten?).

Vad gäller Berendien-Felicienkriget så hittade jag en mera detaljerad krigsberättelse på wikin.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Intro till stycket om Feliciens styrelseskick och administration:



Arkidamos DiLochos stod iklädd full stridsmundering på Elikons hamnplaza och viftade med sin hillebard. Harnesket av kopparhavsblå sjöormslamell blänkte ovanför den knälånga ringbrynjan och spaulderna av blåmålad stål med försilvrade kanter gjorde honom mera bredaxlad än Paridon hade skapat honom. Vid sin sida hängde hans argaldiska långsvärd i en hajskinnsklädd skida som idag var fredslindat med blåa band. Hjaltet var skyddat av parerstång och ringbygel i den nya stilen som blivit alltmer populär i Felicien efter sammanstötningar med erebosiska och dalkiska knektar i Enios sund.

Runt om Arkidamos stod andra rustade män med spjut eller åra i handen samt ett antal kvinnor som deltog i skeppsrådet då deras söner var minderåriga eller deras män i örlog. De kimzonska kvinnorna bar också spjut eller åra men deras rustning var av ett helt annat slag än männens: skeppsrådet till ära bar de den färgstarka kimzonska högtidsklänningen som lämnar brösten bara. Närmast Arkidamos stod de spjutbärande medlemmarna i hans marzonor, hans brödragillen från den första sjöormsjakten till tolvmannagruppen i Havskåren, i rustning och tittade spänt på honom. Deras hopp om ära hängde nu på Arkidamos vältalighet, respekt och kontakter i skeppsrådet.

Anledningen var att Asdriel DiMattan, av skeppsrådet utsedd domare för det 637:e året efter ankomsten till Koalint, en minut tidigare hade höjt sin ämbetstav av snidat elfenben och ropat ut en uppmaning till alla fria män och kvinnor i skeppsrådet att gå samman och rusta skepp och väpna män och kvinnor till strid mot de erebosier och dalker som vägrar att stryka flagg för Hans Majestät Konungens skepp i Enios sund. Detta sund som med all rätt var ett feliciskt sund där ingen åra skall gripa vatten eller segel fånga vind utan tillbörlig respekt mot Paridons smorde.

Domare Asdriel pekade nu på Arkidamos och ropade: "Här står en kimzon av kimzan född med spjut i hand! Vill Ni höra honom?". Hans fråga möttes av skeppsrådets unisona: "Ja!". Alla blickar vändes nu mot Arkidamos. Han tog nu av sig sin blåmålade barbut med dess vita strutsplym, tecknet att han var en Sagar i Havets Söner, och talade...


...vid sidan av hamnplazan stod de köpmannen Iorvand, son av Kiorlik, och Shahalon Dansaren och betraktade skeppsrådet. Den förste en kort, ljus tolan med bruna ögon och ett sinne för affärer och den andre en lång och kraftig geron, son av en efarisk mor och en nargurisk far. För sina trogna tjänsters skull hade de frisläppts i samma testamente som hade gjort Arkidamos till Huset Lochos manliga överhuvud.

- "Kommer de att bifalla hans förslag att upplåta ett brigandonskrov från reserven?", undrade Iorvand.
- "Oroa er icke, Herr Iorvand. Arkidamos mor och Domare Asdriels hustru är systrar i Felisophorernas procession. Deras systramarzanos möttes igår till Felis ära. Havet är stillat." replikerade Shahalon.
- "Då hoppas jag vid Sharrapis eld på att min andel av bytet skall täcka min investering i rigg, utrustning och proviant."
- "Loa Agive, Havsängeln, Snäckornas furste, kom till mig i dansen igår. Jag såg en skrattande Arkidamos i den blodbestänkta fören på en brigandon. Skeppskatten satt på hans axel. Dess ögon lyste och såg allt liksom skeppets. Inget byte skall undkomma. Sådan är Felis vilja."
Senast redigerad av DrHus den 2009-05-09 17:36, redigerad totalt 1 gånger.
Skriv svar