Fraxinus skrev:Redigerat
Kommentarer om kriget mellan Zorkin och Felicien samt dagens förhållandet mellan Zorakin och Felicien.
SNIP
Klipper citatet lite så det inte blir för långt.
Låter som en alldeles utmärkt historia!!! Felicierna och Zorakierna är ju definitivt den typen av prestigemänniskor som tycker att en fråga om flaggetikett är en god orsak till fullt krig. Påminner mig lite om den här historiska
incidenten.
Ett krig mellan Felicien och Zorakin är ett krig mellan två nationer som måste sträcka sin logistiska förmåga till max för att kunna slå mot varandra - det är nästan 200 mil mellan västra Felicien och östra Zorakin. Det innebär också att den som slåss på hemmaplan har alla fördelar. Jag kan tänka mig att Felicierna slog till mot Hakkai och att zorakierna då försökte undsätta den belägrade kolonin och därmed tvingas till ett avgörande sjöslag på "felicisk planhalva". När felicierna sedan attackerar östra Zorakin är de långt hemifrån och har inte en chans till annat än kusträder - om de skulle ha försökt tränga in i landet skulle de definitivt ha fått en näsbränna. Än mer så idag för Felicien har inte ens i närheten av 3x80 000 man, inte ens 80 000 totalt. Jag hade tänkt köra "stridskrafter är ca 1% av totala befolkningen"-tumregeln så Felicien har ca 50-60 000 man vid maximal mobilisering och sådan mobilisering kan inte deras egna ekonomi bära någon längre tid om inte kriget kan föras på fientligt territorium.
Om man ska gå efter EA-boxen, och jag hade tänkt det åtminstone i huvuddragen, så är Felicien 610 eO ett land i någon form av allians med Hynsolge men med relativt dåliga relationer med övriga Kopparhavsstater. Antagligen har Hynsolge, som är stort och föga urbaniserat, varit Feliciens främsta handelspartner vad gäller spannmål och timmer. Med tanke på det hynsolgiska inbördeskriget så lär den källan till spannmål och timmer ha sinat ordentligt och berendierna exporterar sitt spannmålsöverskott till Krun och Erebos. Vad gäller metaller så är felicierna starkt importberoende, än mer än vad gäller timmer. De köper nog järn, koppar och tenn av alla de kan och klämmer dessutom efarerna på dessa varor allt de kan.
I EA-boxen anges att Felicien i övrigt har goda relationer med Jordusahur, Cereval och Barbia. Föga realistiskt tycker jag med tanke på de enorma avstånden dessa länder emellan. Jorduashur har jag hittat en någorlunda rationell förklaring till - närvaron av flera mindre förband jordiska legosoldater i Felicien (felicierna har lärt sig av efarerna att det kan vara en god idé) och med lite tur och en god vindvävare kan feliciernas årliga Västerhavskonvoj via Moril Dilaz och Tricilve nå Halle och komma hem till Felicien innan vinterstormarna.
Cereval och Barbia är så fjärran länder att jag inte vet hur goda relationer, eller ens relationer överhuvudtaget utöver mycket sporadiska sådana, har uppstått. Handel finns säkert i viss mån (en "Pälsled" från Barbia till Torhsem och en karavanled genom Hynsolge och Grynnerpasset till Cereval verkar troligt) men i så fall säkert via många mellanhänder. Idéer?
Felicierna skulle gärna utveckla sina handelsrelationer med Zorakin och Kardien. De har inga territoriella ambitioner i Aidne och inga i Jorpagna heller (däremot skulle de gärna ta över Erebos roll i fisket längs Jorpagnas kust). Problemet är att Caddo och Erebos redan har starka handelspositioner där och att de två länderna rent fysiskt ligger emellan. Precis som Felicien är väl geografiskt positionerat att skära av Erebos och Caddos handel med Krun, Torshem, Efaro och Krilloan så är Caddo och Erebos i position att skära av Feliciens handel med Aidneländerna och Västerhavsländerna.
Sedan är det stor skillnad mellan vad felicierna borde göra och vad de faktiskt gör. De borde satsa allt på att få in en kil mellan Caddo och Erebos - hade jag varit Kuthegil hade jag erbjudit Caddo nästan vad som helst för att få dem neutrala i konflikten med Erebos eller allrahelst få dem att inse att de borde använda Feliciens krig med Erebos för att slå ut Erebos en gång för alla, typ "ni får handeln i hela västra Kopparhavet och ger oss fri lejd till Västerhavet, vi får handeln i hela östra Kopparhavet och ger er fri lejd till Ormsjön och Krun, Erebos får våra spjut och era pilar".
Om Felicien försöker erövra Berendien och knäcka Caddos och Erebos flottor på en och samma gång - vilket kan bli resultatet av en kompromiss mellan tolanska falangen och handelsfalangen - så kan jag inte förutspå annat än ett stort feliciskt misslyckande. Det är en alldeles för stor tugga att svälja.