Felicien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Kan vi inte göra så att om felicierna vill handla med dvärgagods så gör de det med några av rikerna i Grynnerbergen? Felicien har goda kontakter med Hynsolge och borde kunna bedriva handel genom landet, antingen själva eller med hynsolgiska mellanhänder.

Gillande som sagt tankarna kring sydvästra Cereval-nordöstra Hynsolge som ett handelsknutpunkt och tycker vi kan behålla dessa även om inte Nidadvärgarna är involverade. Får jag föreslå antingen Tarat-Khôn under de mellersta/norra Grynnerbergen eller det något mindre Imith-da-Khôn under de norra bergen (och även en bit under det flacka grynnerpasset) för felicierna att handla med, kanske via Bolbosa eller Thamborg i norra Hynsolge?

Karta som i variant även synts till annorstädes: http://img13.imageshack.us/img13/9753/h ... ndaros.png

Notera att den mörkröda vägen är Kejsardömet Jorpagnas vägbygge och kanske inte längre existerar i hela sin längd. De ljusröda vägarna är tänkt vara vägar som berendierna använder.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Mikael skrev:gillar inte att även dvärgrikena skall ha handelsrutt.
Varför inte? Råder det fiendeskap mellan Nidadvärgarna och Grynnerdrvärgarna?

Grynnergapet är den kortaste sträckan mellan syndöstra Nidabergen och nordvästra Grynnerbergen och även den enda sträcka där emellan som inte med tvåmng måste passera Landorkontrollerat territorium. Förefaller för mig att då vara den väg dvärgarna skulle välja.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

birkebeineren skrev:Kan vi inte göra så att om felicierna vill handla med dvärgagods så gör de det med några av rikerna i Grynnerbergen? Felicien har goda kontakter med Hynsolge och borde kunna bedriva handel genom landet, antingen själva eller med hynsolgiska mellanhänder.

Gillande som sagt tankarna kring sydvästra Cereval-nordöstra Hynsolge som ett handelsknutpunkt och tycker vi kan behålla dessa även om inte Nidadvärgarna är involverade. Får jag föreslå antingen Tarat-Khôn under de mellersta/norra Grynnerbergen eller det något mindre Imith-da-Khôn under de norra bergen (och även en bit under det flacka grynnerpasset) för felicierna att handla med, kanske via Bolbosa eller Thamborg i norra Hynsolge?

Karta som i variant även synts till annorstädes: http://img13.imageshack.us/img13/9753/h ... ndaros.png

Notera att den mörkröda vägen är Kejsardömet Jorpagnas vägbygge och kanske inte längre existerar i hela sin längd. De ljusröda vägarna är tänkt vara vägar som berendierna använder.
Jag har inget emot att felicier handlar med grynnerdvärgar (eller att någon annan gör det heller). Däremot har jag fått intrycket att grynnerdvärgarna har avbrutit sina kontakter med hynsolgerna efter en hynsolgisk attack. Eller minns jag fel? Isåfall lär de väl även ha stoppat andra köpmän att handla med dem via Hynsolge?

Sedan tycker jag att det är synd att "stänga av" två av de få handelsvaror som nämns specifikt för Felicien i EA-boxens Felicienkapitel (furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden).

Givet din eminenta karta så tycker jag fortfarande att det vore konstigt för dvärgar från Nida att ta någon annan väg än tvärs över Grynnerpasset för att besöka sina fränder - och vice versa för grynnerdvärgar på väg till Nidabergen.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

DrHus skrev:
Mikael skrev:gillar inte att även dvärgrikena skall ha handelsrutt.
Varför inte? Råder det fiendeskap mellan Nidadvärgarna och Grynnerdrvärgarna?

Grynnergapet är den kortaste sträckan mellan syndöstra Nidabergen och nordvästra Grynnerbergen och även den enda sträcka där emellan som inte med tvåmng måste passera Landorkontrollerat territorium. Förefaller för mig att då vara den väg dvärgarna skulle välja.
Vet jag inte. Jag har bara föreställt mig att Grynnerdvärgarna ser ner lite på de som flyttade, att de svek genom att inte stanna. Jag har uppfattningen att dvärgarna konkurerar med samma varor och att man därför inte handlar speciellt med varandra.

Samt att dvärgar normalt sett inte önskar kontakt med andra utanför egna staden/riket annat än om de måste. De trivs bäst med egna familjen, klanen och vid egen härd. Varför lämna det egna samhället, det är ju farligt där uppe och finns inte mycket att hämta förutom guldslantar kanske...jag gillar helt enkelt tanken på att dvärgar helst isolerar sig från omvärlden.

Visst förekommer det udda besök, ambassader, missioner, utbyte och kanske även vissa högättade bröllopp...och då färdas man landvägen (eller kansek genom den farliga urgrottsvärlden).

Och jo, jag tror det stämmer att de år 610 stängt Grynnerbergen vilket tvingat både hynsolger och nidlänningar att söka vapen och malm annorstädes.
Senast redigerad av Mikael den 2009-06-13 16:26, redigerad totalt 2 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Sedan tycker jag att det är synd att "stänga av" två av de få handelsvaror som nämns specifikt för Felicien i EA-boxens Felicienkapitel (furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden).
Klart det skall vara med, men jag ser två alternativ:

1. Berendierna kan inte tåla felicierna och släpper inte in dem i Remos eller Lindaros. felicierna handlar därför varorna från Hynsolgisk hamn, förslagsvis Olsehem eller Fervidun där trader från Berendien, Remos och Östern möts.(furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden). Denna lösning gillar jag bäst.

2. Att berendierna accepterar felciska köpmän och att de tillåts handla i Lindaros men mot högre tullar sedan kaparverksamheten startade.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

DrHus skrev:Jag har inget emot att felicier handlar med grynnerdvärgar (eller att någon annan gör det heller). Däremot har jag fått intrycket att grynnerdvärgarna har avbrutit sina kontakter med hynsolgerna efter en hynsolgisk attack. Eller minns jag fel? Isåfall lär de väl även ha stoppat andra köpmän att handla med dem via Hynsolge?

Sedan tycker jag att det är synd att "stänga av" två av de få handelsvaror som nämns specifikt för Felicien i EA-boxens Felicienkapitel (furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden).

Givet din eminenta karta så tycker jag fortfarande att det vore konstigt för dvärgar från Nida att ta någon annan väg än tvärs över Grynnerpasset för att besöka sina fränder - och vice versa för grynnerdvärgar på väg till Nidabergen.
Dvärgarna i Tarat-Khôn avbröt sin handel med Hynsolge (och Nidland) 609 eO efter att den hynsolgiske ädlingen Paraklias Måånsköld försökte inta en av deras portar (Källa: Helvetesfortet). Detta borde rimligtvis då gälla även andra folks om handlar via norra Hynsolge så som berendier, cerevallier och felicier. Handelskontakterna har alltså precis avbrutits men kan också fortgå med andra dvärgriken i Grynnerbergen (exempelvis det nämda Imith-da-Khôn). Interessanta scenarion kan har tänkas både för handlare och äventyrare.

Att felicierna handlar med nidadvärgarna krockar egentligen helt med Nargur och den utveckling av politik och historia som getts där. "Silvret från Nidabergen" kan antingen gått via Trasimo eller vi ändrar till Grynnerbergen. "Fururna från Torshem" har någonstans diskuterats som en miss skapat av Äventyrspels inte helt koordinerade material (timmerflottning genom ett mäktigt rike kontrollerat av skogsälskande alver!! :shock: ) och getts betydningen Furor från Nargur som skeppats ut från Mastika Agga i norr. Mastvirket från denna timmermetropol är kanske Altors bästa och hittar till skeppsbyggare långt in i Kopparhavet och även ner i Ormsjön.

Om kontakterna mellan nidadvärgarna och grynnerdvärgarna skall jag försöka reda ut i tråden för Dvärgar.
Mikael skrev:1. Berendierna kan inte tåla felicierna och släpper inte in dem i Remos eller Lindaros. felicierna handlar därför varorna från Hynsolgisk hamn, förslagsvis Olsehem eller Fervidun där trader från Berendien, Remos och Östern möts.(furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden). Denna lösning gillar jag bäst.
Röstar för denna lösning.
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Mikael skrev:
Sedan tycker jag att det är synd att "stänga av" två av de få handelsvaror som nämns specifikt för Felicien i EA-boxens Felicienkapitel (furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden).
Klart det skall vara med, men jag ser två alternativ:

1. Berendierna kan inte tåla felicierna och släpper inte in dem i Remos eller Lindaros. felicierna handlar därför varorna från Hynsolgisk hamn, förslagsvis Olsehem eller Fervidun där trader från Berendien, Remos och Östern möts.(furor från Torshem, silver från Nidadvärgarna, berendiskt grilnutyg och akrogaliskt helsiden). Denna lösning gillar jag bäst.

2. Att berendierna accepterar felciska köpmän och att de tillåts handla i Lindaros men mot högre tullar sedan kaparverksamheten startade.
Röstar helt klart på nr 1. Solklart
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Jag släpper handelsfrågan för jag tror vi har svårt att mötas. Ändra i de texter jag skrivit så som ni önskar.

Istället lägger jag ut den sista av mina feliciska texter som är ett allmänt kapitel om felicisk kultur. Absolut inte heltäckande men det är inte heller avsikten. Styckena om klädedräkt och gastronomi är baserade på äldre material i denna tråd (de minoiska klänningarna) och tråden om kultur och handel (kläder, mat) men formulerad i mera generella termer.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Introduktion

Utdrag ur den feliciska Mandelacolyten, salamanderkonstnären och äventyraren Saphunianat DiKandalos seglatslogg från sommaren 633 år efter Ankomsten.

Till Galmons klipptempel i Porto Horyni reser unga feliciska kämpar för att uppleva platsen där Galmon först uppenbarade sig för att befria det heliga Felicien från de dermanska barbarernas ok. I klipptemplets grottor och skulpterade nischer söker kämparna skydd från salamanderhettan. Under ledning av Galmons döttrar och De Avskiljda lär de sig att frigöra och fokusera den inneboende kraften som Paridon andats in i alla människor. Till ljudet av dubbelflöjtens frenetiska musik dansar de med spjut och svärd tills alla kämpar snurrar, hoppar och duckar i exakt synkroni. Vapendansen kan pågå i flera timmar då Galmons kraft är i dem. Hit kom jag själv för att finna kraften och lära mig dansa med svärdet.

I klipptemplet finns det skattkammare i vilka Hus och Stam visar upp de främsta av de krigsbyten de tagit i Feliciens krig. Då templet är hugget ur klippan skiljer sig skattkamrarna här från de hemma i Tyros och är precis som templet självt skulpterat ur den rosenröda sten som bergen kring Porto Horyni består av. Jag tillbringade timmar i skattkamrarna för att skåda de byten som mina fränder och landsmän har offrat här: snidade oliphanter, trumpeter av sjöormshorn, efariska stålstandar, poktiska dolkar med skaft av noshörningshorn och fanor och flaggor tagna i strid med alla de folk som seglar de sex haven. Själv hade jag kommit till Porto Haryni för att finna vägen till de sjunde: Maar Lacra och vägen till salamandrarnas söder.

I Huset Carais skattkammare, full av byten ty detta hus har kämpat i mången strid i kungens tjänst, fann jag en flaska av sidonskt klarglas i vilken jag kunde skönja en skriftrulle. Då jag lirkat ur skriftrullen ur flaskan kände jag att den vare sig var gjord av papir eller pergament utan av fint linne. Jag lossade snöret och vecklade ut rullen och läste där de joriska tecknen:

"Må Fraschikel, hon som är, har varit och skall vara, ge mig nåd! Må Hon låta vindarna och havet föra detta brev till Targero, Beyural eller Dakkilo på det att min kära familj skall känna mitt öde och köpa mig fri. Jag, Algar Ermini, sitter fången på den feliciska kapargalären Scoliodon. Mina skeppskamraters öden känner jag icke då de högättade fångarna skiljdes från de lågättade efter det att de djuriska felicierna bordade vårt skepp i natten.

Vi hade precis siktat sydöstra Tolokfes dimhöljda kust med tusentals säckar med spannmål och dussintals balar grilnutyg i lasten. Vår kogg "Vågornas moder" seglade för nordlig vind mot Targero då utkiken ropade ut ett skepp vid babords låring. Skeppet var snabbare än vårt eget och närmade sig så Kapten Lann beordrare Vindhäxan Sigelgaita att med sin magi försöka avgöra om skeppet var vän eller fiende. Vindhäxan reste sin stav mot skyarna och sjöng med låg röst en rytnmsk ramsa medan hon stirrade stint mot skeppet. När hon rapporterade att skeppet som förföljde oss var en galär som förde flaggor prydda av en silverne haj på azur bleknade såväl Kapten Lann som min läromästare och farbror, Vito Ermini. Jag frågade min farbror vilken nation eller stad som förde hajen som vapen och med bister min svarade han: "Det kimzonska huset Carai.".

Kaparen närmade sig och på avstånd kunde vi höra den feliciska dubbelflöjten egga roddarna till allt högre fart. Farbror Vito och Kapten Lann beordrade vindhäxan att väcka en runvind att föra oss snabbare mot Targero och trygg hamn i Thurbel och vi bad alla till Fraschikel att rädda oss från den feliciske kaparen. Efter att lagt ut ett pentagram i salt bakom stormasten knäböjde Sigelgaita i dess mitt, sänkte huvudet och höjde sin stav. Efter ett djupt andetag andades hon ut och en stark vind fyllde seglet och vår fart ökade markant. Vi jublade alla, tackade Fraschikel och hurrade för vindhäxan.

Till en början ökade avståndet mellan oss och vår förföljare, men kaparen reste nu sina egna segel på två´gigantiska rår och hennes röda segel fylldes liksom av våra av vind som syntes komma från hennes akter trots att vinden var nordlig. Trots detta började kaparen att sacka efter och hon försvann efter ett par timmar bortom horisonten. När det skymnade höll Vito och Lann ett rådslag där de beslutade att istället för att fortsätta på kursen mot Thurbel söka skydd i en liten fiskehamn på ön Charun i Megalossundet. De menade att detta skulle lura kaparen att fortsätta mot Thurbel i mörkret. Den sista timmen innan nattvakten ankrade vi upp i Charous lilla naturhamn. I hamnen låg också flera fiskebåtar från Targero då vattnen runt ön är rika på svärdfisk. Trött av anspänning föll jag i min hårda säng i hytten jag delade med min farbror.

Jag hade sovit i kanske ett par timmar då jag hörde skrik och ljuden av svärd mot svärd ute på däck. Min farbror och jag tog våra svärd och smög ut på däck där kaos rådde. Vid akterkastellets dörr låg Kapten Lann på rygg med två harpuner av stål stickandes ur hans kropp. Nakna feliciska kapare hade överväldigat våra matroser och enbart vindhäxan Sigelgaita såg ut att hålla stånd med sin blixtrande stav och pilar svävade på vindar kring hennes huvud. I månljuset såg jag då en drypande våt felicier klättra över relingen bakom Sigelgaita och jag skrek ut en varning. Häxan vände sig om och en av en hennes vindpilar slog in i felicierns axel och han stapplade till, men fortsatte fram mot häxan. I det bleka månljuset tyckte jag mig kunna se att hans ansikte var förvridet och sågtandade huggtänder glänste i vad som enbart kunde kallas en hajkäft. Tyst och med stirrande svarta ögon rusade han fram mot häxan och skakade av sig den blixt hon slungade mot honom. I hans händer var hon enbart en trasdocka och med pumpande gälar slöt sig hans käftar kring hennes hals. För ett kort ögonblick kunde jag höra Sigelgaitas gurglande skrik innan en tystnad lade sig över skeppet. Runt omkring oss stod nu ett halvdussin felicier och riktade sina vapen mot mig och min farbror. Jag kunde se stirrande svarta ögon dra sig in i ögonhålor, käftar fyllda av sågtandade tänder återgå till mänsklig form och gälar slutas till slät hud på feliciernas halsar. Feliciern som hade dödat Sigelgaita slängde nu hennes livlösa kropp över relingen och steg fram till sina män. Även hans ansikte hade nu återgått till mänsklig form men han var täckt av sitt eget och vindhäxans blod. Han bugade för oss och talade: "Tillåt mig att introducera mig själv. Jag är Mattiel DiCarai och ni, detta skepp och all dess last tillhör nu Huset Carais hajmän! ".

Prisbesättningen låste in oss i vår hytt och vi kunde höra ljudet av segel som restes och långsamt gled Vågornas moder ut till havs. Efter ett halvt glas flyttades vi över till den feliciska galären som DiCarai sade hette Scoliodon och var en kapare i Hans Majestäts tjänst. Vinden steg nu och Scoliodon och Vågornas moder satte kurs rakt österut mot Darition. Jag och min farbror låstes in i olika sektioner av galärens lastrum. Det är från detta fängelse jag skriver mitt nödrop. Om Fraschikel är nådig leder hon detta brev till en vänlig erebosisk själ och jag och min farbror kan köpas fria på marknaden i Kasyr! Skrivet av Algar Ermini i det 604:e året efter den dalkiske krukmakarens uppenbarelse."


Jag tänkte nu att pojken trots allt hade funnit ett sätt att stjäla en flaska och slänga den och sitt brev i havet, men att erebosierns gudinna inte had hört hans bön. Typiskt en erebosisk snedseglare att inte förstå att mellan Targero och det sköna Felicien blåser vindarna från nord och strömmarna leder till Vägen ut. Flaskan måste ha förts in i Ormsjön och sedan hela vägen av strömmarna till Porto Haryni där någon hade insett att det rätteligen var Huset Carais byte. Fraschikel är en mäktig gudinna men hennes folk är vekt. Paridon och Galmon skänke oss styrkan att segra!

Nu hörde jag sången från Galmons döttrar i templets korridorer. Kungadömets stridshymn signalerade kattvaktens begynnelse och jag lämnade Huset Carais skattkammare för denna gången.



Noter:
Salamanderkonst är en felicisk magisk tradition som fokuserar på studiet av eldmagi och sinnespåverkande magi. De flesta salamanderkonstnärer är män (till skillnad från de flesta vindväverskor och vågtämjare som är kvinnor).

Den feliciska dubbelflöjten används i såväl festliga, religiösa som militära sammanhang. Den ljuder vid gillefester, marsch och rodd. Dess register sträcker sig från en mörk klarinettliknande ton till gälla panflöjtslikande trillar.

De sex haven är i kimzonsk tradition: Kopparhavet, Golwyndas sötvattenshav, Västerhavet, Masevabukten, Glashavet och Ormshön. I Porto Haryni kallas Maar Lacra ibland Det sjunde havet och enligt myten kan här vägen till Ärans Salar och Salamandernas söder finnas.

Huset Carai är ett av tre Stora Hus som ända sedan Kalameikos och Elissas tid lyder direkt under kungen. Sönerna i Huset föds ibland med gåvor givna av Paridon: de kan av egen vilja delvis anta formen av hajar. Till skillnad från äkta hajmän kan det inte fullständigt förvandla sig till hajar utan som mest förändra sin ben till en hajstjärt, en hajfensliknande utväxt på ryggen, gälar på halsen, stirrande svarta ögon med skyddshinna mot vatten samt stora förvridna käftar prydda va rader med sågtandständer. Förvanlingen är viljestyrd och extremt smärtsam. Huset Carais hajmän sägs också vara starkare, uthålligare och läka fortare än vanliga människor. Doften och smaken av blod kan driva dessa hajmän till frenetisk stridslusta. I varje generation föds kanske ett par dussin hajmän och deras insatser i Feliciens krig är legendariska.

Skattkamrarna är i andra tempel utspridda på tempelgårdarna eller inlemmade i templens omgivande kolonnader och tar själva formen av miniatyrtempel med pelare, skulpturer och friser. Där gudastatyn annars skulle stå finner man istället altare där skatterna vigts till guden. Här finner besökaren rika rustniungs- och vapensamlingar, fanor och annat rikt krigsbyte.

Seglatsen är en resa som många unga felicier gör efter att de nått sin myndighetsålder. En seglats måste omfatta en sjöresa om minst ett år och en dag. Destinationerna varierar men Porto Horyni, Pandarelia, Melukha, Tricilve och Halle är vanliga destinationer. De allra mest äventyrliga fortsätter från Halle eller Triclve till Babor, Cereval och Demontungan.

De Avskiljda är krigare som dedikerat sina liv till Galmon och ett liv av meditation, asketism och studiet av vapenkonster. I övriga Ereb kallas de ibland för Galmons riddare. Något som skulle chockera såväl riktiga riddare som en Avskiljd.

Galmons döttrar är prästinnor som tjänar Galmon. De rekryteras på minst nio år och lever då i celibat med undantag för vissa religiösa högtider.

Den dalkiske krukmakaren är en term som vissa erebosier använder för Odo.


Rödmarkerat /Admin.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Om den feliciska kulturen
Den feliciska kulturen är en säregen blandning av det kimzonska, det jorisk-tolanska och det efariska där kimzonska kultur formar ett superstrat över ett huvudsakligen tolanskt och delvis efariskt substrat. Sålunda är också feliciska ett blandspråk mellan kimzonska och jori med visst efariskt inslag.

Den ursprungliga kimzonska kulturen företräds framförallt av ledande och mera välbärgade kimzoner sk. Storkimzoner. De lär sig tala och skriva den klassiska kimzonska som används i alla officiella skrifter, i lagtexter, i lärda verk, i inskrifter på gravar och monument, i åtegivandet av Kalameikiden och andra diktverk. Storkimzonerna klär sig också mera traditionellt kimzonskt, t.ex. är det nästan enbart storkimzonska kvinnor som till vardags bär den typiska kimzonska klänning med volangkjolar och hårt åtsittande bröstliv som lämnar brösten bara. Storkimzonerna är dock inte på något sätt opåverkade av jorisk eller efarisk kultur, även om de gärna vill tro det.

Småkimzoner, fria men inte nödvändigtvis rika kimzoner, talar huvudsakligen feliciska och har i sitt vardagsliv anammat många joriska och efariska traditioner. Vid högtidliga tillfällen klär de sig dock också i traditionell kimzonsk dräkt och använder mödosamt inövade kimzonska fraser. Vissa tolanska seder har dock även småkimzoner svårt för som t.ex. varför någon skulle vilja strida sittandes på en häst, släppa in en hund i sitt hus eller undlåta sina barn att lära sig simma.

Tolanerna är ättlingar till de jorer som bodde i södra Tolan och är numera starkt påverkade av kimzonsk kultur. Generellt sett kan man säga att tolaner som lever i huvudsakligen kimzondominerade städer i dagligt liv inte skiljer sig från småkimzoner, medan tolaner som lever i de självstyrande tolanerlanden är mindre påverkade av kimzonska seder och bruk.

De frigivna, geroner, kommer oftast från en bakgrund som hushållslavar (slavar som arbetar på plantage eller i gruvor eller stenbrott har mindre chans till frigivning) hos kimzoner och delar oftast deras traditioner då de antingen är födda slavar eller fångats och sålts i ung ålder. Från framförallt geronerna har dock flera efariska seder kommit in i det feliciska samhället som t.ex. rikt snidade dörrar och extatisk andekult med magiska inslag. Det sistnämnda oroar många konservativa kimzoner.

Slavarna, huvudsakligen efarer, och de livegna, tolaniner, delar på många sätt sina härskares kultur men den som sliter på plantage, stenbrott eller gruva lever ett hårt och torftigt liv. Det sägs dock att dalkiska missionärer i hemlighet lyckats konvertera en del slavar till den Lysande Vägen.

Kimzonerna som kulturbärare
När kimzonerna anlände till Ereb i slutet av Mörkertiden kom de med nya grödor och kunskaper som när de spreds runt Kopparhavet bidrog till en ny era. Främst bland dessa är siffran 0, mousserande vin, skepp byggda spant först, kimzonerseglet (latinseglet), astrolabiet och kompassen. NB: I Trakorien hade flera av dessa teknologier redan anammats under påverkan av yndariska flyktingar och numera är trakorier, ereboser och dalker blivit skickligare än felicierna på instrumentnavigation. Bland grödor som kimzonerna förde med sig till Koppargavet kan nämnas aubergine, okra, citron och pomerans vilka alla var vanliga inom den yndariska kultursfären.

Arkitektur
De vanligaste byggmaterialen i felicisk byggnadskonst är huggen kalksten för grunder, bärande väggar och valv. Vitkalkad soltorkad eller bränt tegel används för väggar och trä för loftgångar och balkonger . Marmor, alabaster och stucco utnyttjas som dekorationsdetaljer. Den vita marmorn och andra arkitektoniska detaljer är rikt bemålade - det är egentligen så att felicierna tycker om vit marmor för att de är ett så gott underlag att måla på. Egentligen föredrar de färgad och strierad marmor.

Felicierna är i sin monumentalarkitektur förtjusta i en myckenhet av pelare, ofta i form av atlantider och karyatider, samt fristående pelare eller obelisker krönta av pyramider.

Peristylhuset
Den vanligaste hustypen är peristylhus som byggs kring en pelaromgärdad innergård. Innergården har ofta en cistern i mitten som både är dekorativ och samlar regnvatten. Huset byggs ofta i två till tre våningarna där de övre loftgångarna kring innergården är byggda av trä.

Torn
Typiska feliciska större plantager kallas för torn. Anledningen är att det centrala peristylhuset ofta har ett "hörn" kring peristylgården byggd i solid kvaderhuggen kalksten i form av ett krenelerat torn som är flera våningar högre än det omgivande huset. I detta torn kan plantagens invånare dra sig tillbaka och uthärda attacker - huset runtomkring kan plundras men felicierna överlever för att återuppbygga. Kring större plantager finns också en omkrinliggande låg mur inom vilken trädgårdar, ekonomibyggnader och baracker för tolaniner och slavar är utplacerade.

Öar
I de feliciska städerna byggs ofta peristylhusen upp till hela sex våningar (de övre två våningarna är då oftast helt i trä) i vilka flera familjer bor och undervåningen är för affärslokaler. Sådana hus kallas för öar.

Mausoleer
I Felicien kremeras de döda. Anledningen till detta går tillbaka ända till Garumos och kampen mot Valadun då kimzonernas döda restes mot dem i jättelika arméer av odöda. Feliciska familjer bygger ofta mausoléer i vilka deras dödas aska urneläggs. Mausoleerna kan vara allt från enkla hus eller klippkammare till stora tornliknande monument med rik skulptural utsmyckning.

Tempel
Feliciska tempel är oftast inte alls lika stora som Den Lysande Vägens. Anledningen är att templet ses som gudens bostad och inte som en församlingslokal i vilka många bedjande ska kunna samlas. I plan är feliciska tempel ofta rektangulära med skulpterade pilastrar, ofta i karyatid eller atlantidfrom, längs sidorna och med stora rikt skulpterade och bemålade kolonner som bildar en front framför själva tempelrummet där gudastatyn står eller tronar. Taket är oftast tegleklätt, men kan också prydas av pyramider. Kupoler tillhör inte den "ursprungliga" kimzonska arkitekturen men har blivit vanligare under dalkisk och krunsk påverkan.

Istället för inne i templet samlas de dyrkande i den omgivande tempelgården där flera olika altare och statyer är utplacerade och där offer utförs. I större tempelanläggningar är gården omgiven av pelarförsedda arkader i vilka prästerna och lärjungarna lever och där de också sker handel med offerdjur samt ibland mottagning av skadade och sjuka. Den omgivande tempelgårdens port är ofta monumental och extremt hög och pyramidkrönt.

Ett säreget inslag i de feliciska tempelkomplexen är de sk skattkamrarna. Dessa miniatyrtempel i templen byggs av feliciska Hus och Stammar och de deponerar där delar av de byte de tar i krig, örlog och kaperi.

Paridontempel har ofta olika vattenanläggningar i form av pooler och fontäner fyllda av helig fisk.. Ibland är själva templet byggt på en ö eller som en ö i en naturlig eller konstgjord sjö. Paridontempel saknar ofta heltäckande tak och är delvis öppna för regn som samlas i öppna cisterner - molnen föds ur havet och regnet är Paridons gåva till människan.

Felis och Philastempelns gårdar är ofta fulla av katter och det sägs att de skulpterade lejoninnor som avbildar Felis katta till moder på natten kommer till liv och vakar över templens skatter.

Om talen tre och nio
Talen tre och nio är ständigt återkommande i kimzonsk mytologi, dikt, astrologi och spådomskonst. Även andra tal som bildas av att tre multipliceras av sig själv förekommer ofta.

Själva det kimzonska talsystemet och tideräkningen är dock baserat på 12 (så t.ex. 1 tyrint a 12 sm a 24 km) liksom indelningen av de feliciska stridsenheterna.

Katter och hundar
Kimzoner menar att "Ett hus utan katt är inget hem" samt "Ett skepp utan katt hittar inte till hamn". Den kimzonska fiskarkatten är en nätt och smidig katt med strimmig päls. Den "talar" mycket och räds inte vatten - de ses ofta fånga fiskar och småkrabbor i tidvattenspölarna. Denna tradition med huskatt och skeppskatt har numera anammats brett och är sant felicisk.

Hundar däremot anses av kimzoner vara ett smutsigt djur och tanken på att släppa in ett sådant djur i sitt hem är motbjudande. Tolaner däremot använder hundar såväl för jakt, vallning och som vakthundar. Flera tolanerfurstar har dock börjat använda importerade efariska geparder i den jakt där tidigare vinthundar användes och även tama karakaler används vid fågeljakt.

Heraldik
En av de många joriska sedvänjor kimzonerna anammat är heraldiken. Kimzonerna själva hade en tradition av sigillmakeri, mönstrade segel och fanor när de anlände till Ereb, men bruket av symboler har formaliserats i kontakten med tolaner och Solfarare och följer oftast den joriska heraldikens regler.

Varje stam, hus, stad, regemente och större tempel och gillen har också sina egna vapen. Populära symboler bland kimzonerna är t.ex. triton, purpursnäcka, haj, delfin, tonfisk, sköldpadda, hippokampryttare, katt, lejon, havsörn, häger, pelikan, ibis, korp, skepp, åror och stjärnor. Hos tolaner domineras motiven av de djur och växter som lever i de feliciska bergen, t.ex. lejon, lo, kejsarörn, gam, eklöv och flera bergsblomster. Feliciska vapen uppfattas ofta som enkla av aidniska heraldiker då de oftast består enbart ett centralt motiv.

Det är vanligt hos felicier att tatuera sig och motivvalen hämtas då oftast från heraldiken.

Några feliciska vapen:
  • Feliciens riksvapen är en kvadrerad sköld med två silverne skepp på djupröd purpur och korsad shamshir och labrys och blå vindruvsklase på guld.Skeppen är symboler för det kimzonska folket, shamshir och labrys på gudomligt sanktionerad vapenmakt och druvklasen för det förlorade brödrafolket farkhonerna. Rätten att använda detta sigill faller enbart på Det Kungliga Skeppsrådet. I störra framställningar av vapnet flankeras riksvapnet ofta av framställningar av Kalameikos och Elissa samt kröns av Korphjälmen.

    Kalameikos och Elissas dynastiska vapen är nio skepp i silver i en halvcirkel ovanför Korphjälmen på ett fält av tyrisk purpur. Enbart den sittande monarken har tillgång till detta sigill. Detta vapen placeras ofta som hjärtvapen i många andra feliciska vapen som ett tecken på trohet till monarken.

    Huset Carais vapen är en silverne haj på ett fält av azurblått.

    Huset Castrans vapen är en gyllene havsrocka på ett fält av azurblått.

    Huset Alkymades vapen är en röd sjöorm på ett fält av silver.

    Huset Mattans vapen är en grön havsköldpadda på ett fält av silver.

    Huset Lochos vapen är en silverne rödögd lejoninnemaskaron på ett svart fält.

    Huset Kandaulos vapen är en röd drake på ett gyllene fält.


Vapendansen
Ett vanligt inslag i felicisk kult är vapendanser med spjut och svärd till ljudet av dubbelflöjten. Dansarna är ofta helt nakna och inslag av självplågeri som t.e.x att snitta sig själv med svärden eller sticka spetsar genom delar av anisktet förekommer också. Dansen, musiken och smärtan för in dansarna i ett extatiskt tillstånd där de är ett med sig själva, sitt vapen och de omgivande dansarna. Detta tillstånd kan vissa feliciska krigare, speciellt De Avskiljda, efter lång träning uppnå vid vilket tillfälle som helst.

Duellen
Dueller förekomme oftar i Felicien. Män duellerar med män och kvinnor med kvinnor. Dueller mellan män och kvinnor anses tabu, men det förekommer framförallt i feliciska myter och legender att kvinnor klär ut sig till män för att dueller med en man eller, i komiska framställningar, män som klär ut sig till kvinnor för att duellera med en kvinna. Dessa halvmytiska dueller tenderar att sluta i giftermål mellan parterna och förekommer sällan i verkligheten.

De flesta dueller sker som del av rit, lek eller träning och utförs då med träkäppar i svärdsform eller spjutform. En annan vanlig duellform ingår i vapendansen och i det extatiska tillstånd dansarana då befinner sig i följer duellen vissa virvlande mönster och det är sällan någon kommer till skada.

Mera allvarliga dueller är ofta till första blodsdroppen. Vid sådana tillfällen är duellanterna nakna och vapnens eggar är slöa för att undvika allvarligare skador. En variant av denna duell kallas "De nio blodsdropparna" och pågår tills dess att den ene av duellanterna blöder från nio sår.

Den allvarligaste formen av duell är till döden eller kapitulation. Vid sådana dueller är duellanterna ofta tungt rustade och traditionen påbjuder att duellanterna måste godkänna varandras utrustning och svära att vare sig bruka magi eller magiska föremål. Segraren kan välja att ge förloraren nåd, men traditionen påbjuder då att förlorarens rustning och vapen tillfaller segraren.

En speciell form av duell som felicier finns högst romantisk är den mellan rivaler om en kvinnas hand. Högsta formen av sådan romantisk duell är när de blödande rivalerna är likvärdiga i strid och kvinnan intevenerar med ett löfte om att gifta sig med dem båda "då deras blod nu är blandat och de är vapenbröder, jämlika i värdighet och stolthet.".

Alla kimzoner anser sig vara av adlig börd visavi utländska adel och tvekar inte att duellera med joriska riddare. En känd sådan duell är Duellen i Ventimiglia där den feliciska amiralen Kuthoz DiMethil besegrades av den unge berendiske väpnaren Nevin.

Seglatsen
Seglatsen är en resa som många unga felicier gör efter att de nått sin myndighetsålder. En seglats måste omfatta en sjöresa om minst ett år och en dag. Destinationerna varierar men Porto Haryni, Pandarelia, Melukha, Tricilve och Halle är vanliga destinationer. De allra mest äventyrliga fortsätter från Halle eller Tricilve till Babor, Cereval och Demontungan. Seglatsen görs i åminnelse av kimzonernas seglats från Garumos och Felicien.

Klädedräkt
Traditionell kimzonsk mansklädsel är baserad på tunikan (kimzon "chiton"). Vardagstunikan för män är kortärmad och räcker ner till strax över knäna. I mer formell klädsel används en fotsid tunika med långa ärmar. Tunikorna tillverkas i många material - ofärgad vadmal, luxuöst kläde, fint linne, och skimrande siden. De kan också smyckas med figurvävda border och paneler eller vara rikt broderade. Under tunikan bär kimzonen ett höftskynke av linne. Vid mycket hårt arbete kan höftskynket var det enda plagget en kimzon bär. Bälten används till tunikan för att hänga kniv, börs och små väskor från. Tunikan kombineras med kort eller fotsid mantel som fästs kring halsen med fibulor av olika former. Den långa manteln anses mer formell. Även mantlar pryds ofta av vävda band och/eller broderier. Byxor används numera även av kimzoner speciellt under vintertid eller under tyngre rustningar. Tolaner klär sig numer snarlikt kimzonerna, men bär mera ofta just byxor.

Till huvudbonad används framförallt band av tyg som knyts till pannband eller till en tight "bandana". Det finns också mössor och hattar av olika former. Dessa används framförallt vintertid eller är rituella hattar som bärs av präster och prästinnor. Fotbeklädnaden består av snörade sandaler av läder, tygklädda skor eller låga stövlar av läder. De fattigaste har inga skor alls.

Traditionell kimzansk klädedräkt består av en klänning med volangkjolar och ett hårt åtsittande bröstliv som lämnar brösten bara. Numera täcks oftast brösten, en anpassning av kimzonsk till tolansk sensibilitet, men vid högtidliga och speciellt rituella tillfällen är den nästintill obligatorisk som kulturmarkör. Över klänningen bär kvinnor mantel, kort eller fotsid, där den fotsida är mera till dagligdags och den fotsida mera formell. Gifta kvinnor bär sjal som täcker hår och axlar Sjalarna är oftats vävda av fint linne eller tunt silke och döljer i realiteten föga. Den vanligaste fotbeklädnaden för kvinnor är sandaler som snöras upp på skenbenen. Kvinnoklädseln är ofta rikt dekorerad.

En accessoar som är populär bland feliciska kvinnor är parasollet. Anledningen är att blek hy anses vacker på kvinnor och det är även ett tecken på rikedom. Välbärgade kimzaner låter ofta slaven bära parasollet när hon lämnar bärstolen.

Barn bär enkla tunikor och sandaler som inte skiljer sig nämnvärt mellan könen. Först i de tidiga tonåren, 13-15 år, börjar felicisk klädedräkt könsdifferentieras.

Såväl män som kvinnor bär gärna smycken och sminkar sig - ringar och band i olika material och av olika värde. Män bär dock oftast enklare smycken och använder endast kohl kring ögonen. Näsring/nit, kedja mellan nässmycke och öronhänge, navelring, magkedjor och ankelkedjor är typiskt kvinnliga ornament.

Gastronomi
Basen i det feliciska köket är bröd och arisah (=bulgur)/arisahin (=cous cous). Arisah och arisahin görs av durumvete och gulris. Arisah/arisahin blandas ofta med linser, bönor och kikärter, speciellt av de fattiga som inte har råd med fisk eller kött. Det är också mycket vanligt att blanda nötter (ffa valnötter) och frukt (ffa fikon, aprikos, dadel, granatäpple) i såväl arisah som bröd.

Till denna bas äter man i kusttrakterna framförallt grillad fisk (sardin, mulle, tonfisk, pigghaj, sjötunga m.fl), bläckfisk eller pilgrimsmussla. Ångade musslor och snäckor är också mycket vanliga. I inlandet ersätts fisken oftast med kyckling, get eller lamm grillad på spett. Säsongsvis äts mycket kramsfågel och vilt, vanligen hare eller sjöfågel. Biff och annat vilt är mycket dyrt och äts enbart av de rikaste i form av stekar eller grillat på spett. Som komplement eller ersättning till fisk eller kött äts ofta får- och getost, yoghurt och kokta ägg.

Oliver och olivolja är ett stående inslag i alla feliciska maträtter liksom citron, pomerans och torkad eller färsk frukt (kombinationen syrligt-sött är eftertraktad i felicisk matlagningskonst). Till fisken och köttet grillas också ofta olika grönsaker som aubergine, okra, lök och palsternacka. Fyllda vindolmar är vanliga liksom de också är i Berendien och Krun. Vanligt folks mat är örtkryddad medan de rika gärna använder mera exotiska kryddor ffa peppar, ingefära, kryddnejlika, kanel, spiskummin och socker.

Såser, utöver den nästan obligatoriska olivoljan, i Felicien är oftast baserad antingen på en olivoljerik kikärtspuré, vitlöksrik yoghurt och den mustiga och örtrika fisksåsen garum.

Efterrätt kommer oftast i form av nötter och frukt inbakade i honungsdrypande bakverk sk. phyllobakelser. Vanlig är också yoghurt med honung, frukt och nötter.

I felicisk matlagning föredrar man vanligen att äta flera små olika varma och kalla rätter än ett fåtal större.

Som dryck ingår alltid vin och vatten. Feliciska viner är kända om än inte för sin kvantitet så för sin kvalitet - kända feliciska viner är det lätta och pärlande Chyros, det söta och starka gyllene Passos, den tegelröda lätt söta och mycket fylliga Amarantos, det fruktiga och purpurröda Xinomauros som jorerna kallar Culaisson och det nästan svarta bäriga Maforafos. Billiga vita viner retsineras ofta och är en vanlig bordsdryck som felicierna finner hälsosam och uppfriskande. Utlänningar finner den oftast avskyvärd. På vinterns dricks ofta glödgade och kryddade viner. Öl dricks inte, däremot i viss omfattning likör (citronlikör, mandellikör och mastixlikör) och sprit (efarisk dadelsprit och anis- eller citrus/pomeranskryddad sprit destillerad från druvor). Barn dricker get- och fårmjölk till 12-13 års ålder varpå de anses vuxna nog för vattenblandat vin.

Gillena
I Felicien är gillen, på kimzon marzonos, som samlar utövare av samma yrke, delägare i ett skepp eller en vingård, eller medlemmar i samma tolft mycket viktiga i det sociala livet. Varje gille är dedikerat till en viss gudom och bröderna och systrarna möts för att till gudens ära äta och dricka tillsammans. Ibland genomför man också processioner där en avbild av gudomen bärs eller ros på tron.

Även om gillena egentligen inte har ett ekonomiskt syfte bildar de viktiga nätverk och i samband med mötena har mången affär slutits. Fruar får följa med på sina mäns gillesmöten, men inte omvänt. Detta innebär att feliciska män hyser många fantasier och missuppfattningar om vad som försiggår på systragillena (marzanos).

Gillena är kimzonska till sitt ursprung men numera ingår de flesta felicier (tom slavar och livegna bildar gillen) i ett eller flera gillen. Det är dock ovanligt att man är medlem i flera gillen än kanske tre-fyra stycken.

Marzonos och marzanas är långt viktigare i det feliciska samhällslivet än många utomstående betraktare förstår. Kontakterna inom gillena är oerhört viktiga i affärer och politik och är dessutom en av få feliciska institutioner som är öppna för såväl tolaner, geroner som kimzoner.


Spådomskonster
Kimzonerna är skickliga astrologer, kanske en konsekvens av den likaledes väl utvecklade navigationskonsten. Även numerologin är avancerad och kopplas även ibland just till de många matematiska tabeller som används inom astrologin och navigationen.

Flera tempel i Felicien har öppna tempelgårdar där de troende sover en natt i hopp om profetiska drömmar, sk inkubation. Många sjömän och Paridonpräster säger sig se omen i fåglarnas flykt och molnens former. Specialiserade tolanerpräster kallade aruspixer spår också i fåglars flykt men även i djurlever.

Magi
Förlusten av hemlandet Garumos till en post-yndarisk här av odöda och demoniska varelser har gjort att kimzonerna förbjudit all magi som reser odöda (Nekromanti) eller åkallar demoner (Demonologi). Straffet är att järnspikas på ett kors och brännas. Askan blandas med järnfilsspån. I vissa undtagsfall, t.ex. ungdomligt oförstånd, kan felicierna visa nåd och straffet reduceras till tatuering med järnoxidsfärger.

De egna magikerna fokuserar framförallt på vädermagi och elementarmagi (ffa elementen vatten och luft) och kallas därför ofta Havsmagiker även om någon egentlig sådan magiskola inte finns. Sedan Elissas tid ses magi som en framförallt kvinnlig syssla och kimzonska män som studerar magi anses omanliga (även om få vågar säga det till dem). Ett undantag är det ovanliga studiet av sk Salamanderkonst, elementarmagi med eldfokus samt sinnespåverkande mentalism, som praktiseras framförallt av manliga magiker.

De infödda tolanernas magiska traditioner var kopplade till framförallt gudakulterna och inriktade mot att bemästra naturen speciellt regn och fåglar. Då många felicier är av efarisk börd har också efariska former av Spiritism spritts i landet. Många felicier fruktar spiritismen då de anser den stå nära nekromantin, men den är inte förbjuden i lag.

Feliciska magiker bildar inte skolor eller akademier utan sprider sin tradition direkt från mästare till lärjunge. En mästare har sällan fler än en handfull lärjungar samtidigt. Däremot bildar små grupper av magiker gillen, vilka fungerar som kanaler för samarbete och kunskapsspridning. Magikergillena är dock inte alls lika fasta, prominenta eller permanenta som de joriska magikerakademierna, vilket har lett många joriska magiker att felaktigt tro att feliciernas magiska traditioner är svaga.

Kimzon
Kimzon är ett språk besläktat med ithilgrom och vissa västkamsunska språk (ungefär lika närstående som tyska och svenska). Liksom ithilgrom skrivs kimzon med ett konsonantalfabete från höger till vänster. Skriftspråket finns i två former: En kursiv form som skrivs med fjäderpenna på papyrus, papir och pergament eller med stylus på vaxanteckningsblock och en geometrisk blockform där bokstäverna målas med pensel eller graveras på sten, metall eller trä. Blockformen används i mera officiella sammanhang och kursivformen är numera i det närmaste utkonkurrerad av skriven feliciska.

Dagens felicier använder kimzon i formella sammanhang, monumentalinskrifter och lärda verk. Enbart storkimzoner lär sig att tala och läsa/skriva kimzon fullt ut och småkimzoner kan oftast språket endast hjälpligt. En del tolaner och geron lär sig också kimzon speciellt om de är socialt ambitiösa.

Eftersom kimzon skrivs med enbart konsonanter transkriberas kimzonska namn och ord ofta med olika vokaliseringar beroende på den som läser eller den kimzontalandes accent. Så kallas t.ex. Feliciens kung Kithagil på klassisk kimzon men Kuthegil på koalint-felicisk dialekt.

Feliciska
Felciska är ett språk som uppstått i mötet mellan tolansk jori, aidnisk jori, kimzon och efariska. Det har en blandad vokabulär (ungefär 50% jori, 30% kimzon, 20% efariska) och en enkel och regelbunden grammatik utarbetad av mandelmunkar. Det skrivs med det joriska alfabetet från vänster till höger. Språket används i dagligt tal av alla felicier och även i enklare korrespondens och räkenskap.

Inom feliciskan finns ett flertal dialekter:
Koalintfeliciska (som är mest jorifierad)
Österbuktsfeliciska
Gerdikkfeliciska (som ligger närmast kimzon)
Sydpelenosisk feliciska
Kolonialfeliciska, talas i de efariska kolonierna och har starka efariska inslag
Horyniska, talas i Porto Horyni och är en mycket säregen felicisk dialekt med inslag av pokti och niferländska

En del lärde anser att krilloanska är en felicisk dialekt, medan andra anser att det är ett eget språk. Vissa lärde anser att frågan är meningslös tills dess att en överenskommen distinktion mellan språk och dialekt kan definieras.

Om betydelsen av vissa kimzonska och feliciska ord, ortnamn och namn
Paridon= Allhärskaren
Philodon= Den älskade härskaren som på feliciska kallas Philas= Den Älskade
Galadon= Stridens härskare, son till Felis, Paridon och Dagon. Kallad Galmon på feliciska.
Anatadan= Den lyckliga härskarinnan, kallad Felis på feliciska
Adon= Herre, Härskare. Som suffix då ordstammen slutar med vokal försvinner begynnelse A:et, så Pari(a)don.
Adan= Härskarinna. Tilltalstitel för varje vuxen och gift kimzan, speciellt om man tilltalar henne i hennes eget hem.
Lotan= Ormkvinnan, Kaos, urhavets gudinna som besegrades av Paridon och Philas.
Dagon= Döden, Paridons ständige ärkefiende, Besudlaren, Lögnaren.
Lot=Orm
Dag=Död
Galad= Strid
Anat= Lycka
Phil=Kärlek
Ko= adj. lysande, glimrande, skimrande
Porelo= ädelsten, pärla
Lint= Vik
Garum= Fisksås
Carai= Haj
On= Man (också vanligt suffix i kimzonska mansnamn t.ex. Kiolomon)
An= Kvinna (också vanligt suffix i kimzonska kvinnonnamn t.ex. Arishan eller Imilkan)
In= Barn, Omyndig. Generell diminutivform
-os= suffix som indikera bestämd form singular.
-or= suffix som indkerar bestämd form pluralis.
Mea = Stadsdel
Ksar= Befästning, Borg
Porto= Port
Il/El= gud
Tyros= Klippan, Kortform för Den Gyllen Klippan
Sidon= Jägaren, Kortform för Den Drömmande Jägaren
Elikon= gudomligt skimrande, kortform för Den Gudomligt Skimrande Staden.
Kithag= Korp
Kithagil= Guds korp, namnet på Feliciens nuvarande konung, på feliciska Kuthegil.
Carai(a)don= Hajarnas herre
Koalintos= Den Lysande Blå (viken). Det slutmål som Paridon lovade kimzonerna i Kalameikos dröm.
Kimzon= Fri man
Kimzan= Fri kvinna
Tolanon/Tolanan= Tolansk man/kvinna (beteckning på Tolans fria ursprungsbefolkning)
Geron/Geran= Gäst, beteckning på frigivna slavar
Tolanin= Tolans livegna befolkning, "Småtolaner".
Joranon/Joranan= Jorisk man/kvinna (generell kimzonsk beteckning på jorer)


Rödmarkerat /Admin.
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Jag är helt såld :)
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Felicien var redan favoriten bland kopparhavskulturerna. Nu änmer än förut.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Genomarbetat och strålande vackert mäster Hus! :D

Alla detaljer du fått med från både källorna och forumet gör det också ännu bättre. Jag vill äventyra i Felicien!!
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Har inte varit alls aktiv i den här tråden, men det här var riktigt, riktigt vackert! Bra jobbat!! :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Hurra för Herr Mäster DrHus! Hurra för Felicien! :D
Skriv svar