Hur kunde jag glöma dig Adragoor. Du har ju utlovat en karta sedan Kardien blev klart. Skicka FGS!Adragoor skrev:Jag har en halvfärdig karta över Jorpagna med samma detaljrikedom som Kardien ungefär... Har nog inte tid att färdigställa den just nu, men skulle kunna skanna den halva som är klar och skicka till Spelis vid tillfälle, så kan ju han fortsätta utveckla geografin...
Jorpagna
Utkast över Jorpagna
http://www.erebaltor.se/tmp/jorp_utkast.jpg
namn på städer, byar, skog, etc får avvaktas till någon "tar tag" i Jorpagna.
http://www.erebaltor.se/tmp/jorp_utkast.jpg
namn på städer, byar, skog, etc får avvaktas till någon "tar tag" i Jorpagna.
I det här getingboet vågar jag inte rödmarkera direkt, men jag tror att jag har fåt ihop det mesta... Håll till godo och håll pennan vass! 
Den Jurpagniske rötan
Det första tecknet på att du har fått den Jurpagniske rötan är att din hud plötsligt blir mycket känslig. Vid minsta blessyr faller delar av den bort och lämnar vattniga sår efter sig. Dessa sår läker sedan aldrig utan sprider sig över din stackars lekamen. Snart omvandlas såren till varande bölder. Efter en fortdag når så sjukdomen sin första vändpunkt. Mången sjuk man och kvinna visar härefter tydliga tecken på tillfrisknande och får ej värre men av sjukdomen än missprydande ärr och kanske en släng av galenskap. För de flesta sjuka innebär dock vändpunkten en försämring. De varande bölderna börjar kollapsa och falla sönder i en ruttnande gegga, inte helt olikt ett bortglömt äpple i en källare om våren. Odören är dock betydligt värre och mången drabbad drivs till vansinnets rand av stanken och dödsskräcken. Efter ytterligare en fortdags sjukdom når sjukdomen ånyo en kritisk punkt. Lemmar börjar falla av. För mången drabbad inträffar nu döden, en plågsam och utdragen död som du inte önska din värste ovän. I andra fall inträffar ett mirakulöst tillfrisknade. De delar av lekamen som ruttnat bort går för alltid förlorade, men i övrigt sker en långsam förbättring. Den som överlever en långt gången Jurpagnisk röta är dock för evigt vanställd, många så illa ett ej ens en mor längre kan älska dem. Dessutom blir många förvridna till sinnet, ondsinta och elaka eller förvandlas från småtröga till lallande idioter. – Lärde Bonfermik den Allvetande
Den Jurpagniske rötan är allestädes närvarande i Jorpagna. Vanligtvis inträffar det bara enstaka fall och det är endast i städernas slum som man kan vara säker på att alltid finna smittade. Men så, omkring en gång per generation och av orsaker som endast gudarna känner till, byter smittan karaktär och plötsligt så sprider den sig över nejderna. Från by till by vandrar den och lämnar överallt döda och vanställda och vansinniga efter sig. Ett vanligt utbrott varar i omkring ett år och når under denna tid Jorpagnas alla hörn. Från tid till annan spiller smittan över till andra delar av Ereb och den har drabbat såväl Berendien som Hynsolge och Aidne. En tumregel tycks vara att omkring en av tio smittas av rötan och av dessa överlever en av tre. Under vissa utbrott har dock så många som var tredje person drabbats. Det tycks även som att rötan sätter sig på sinnet, många av de som överlever korrumperas till anden och blir tungsinta och sadistiska, eller helt enkelt vansinniga. Det tycks även som att det föds betydligt fler deformerade barn efter det att ett utbrott passerat förbi och här tycks det som att det inte spelar någon roll ifall modern har smittats eller ej. Många menar även att det föds fler barn med fallenhet för magi, även om detta faktum är omtvistat bland Erebs lärde.
Rötan är omgiven av mycken vidskepelse. Det finns otaliga huskurer som sägs hjälpa, och än fler råd om hur smittan skall undvikas, men likväl tycks den var gång ostoppbar i sin framfart. Rykten säger att det en gång utvecklats en mödosam magisk ritual som kan betvinga sjukdomen hos en drabbad, men den kunskapen tycks ha gått förlorad. Andra rykten förknippar den Jurpagniske rötan med Oktagonen och demonfursten Maal, även om sjukdomens främste expert, mandelmunken Bonfermik den Allvetande, menar att sjukdomen uppstår ur de ångor av dålig luft som är allestädes närvarande i Grivelas slum.
Den Jurpagniske rötan
Det första tecknet på att du har fått den Jurpagniske rötan är att din hud plötsligt blir mycket känslig. Vid minsta blessyr faller delar av den bort och lämnar vattniga sår efter sig. Dessa sår läker sedan aldrig utan sprider sig över din stackars lekamen. Snart omvandlas såren till varande bölder. Efter en fortdag når så sjukdomen sin första vändpunkt. Mången sjuk man och kvinna visar härefter tydliga tecken på tillfrisknande och får ej värre men av sjukdomen än missprydande ärr och kanske en släng av galenskap. För de flesta sjuka innebär dock vändpunkten en försämring. De varande bölderna börjar kollapsa och falla sönder i en ruttnande gegga, inte helt olikt ett bortglömt äpple i en källare om våren. Odören är dock betydligt värre och mången drabbad drivs till vansinnets rand av stanken och dödsskräcken. Efter ytterligare en fortdags sjukdom når sjukdomen ånyo en kritisk punkt. Lemmar börjar falla av. För mången drabbad inträffar nu döden, en plågsam och utdragen död som du inte önska din värste ovän. I andra fall inträffar ett mirakulöst tillfrisknade. De delar av lekamen som ruttnat bort går för alltid förlorade, men i övrigt sker en långsam förbättring. Den som överlever en långt gången Jurpagnisk röta är dock för evigt vanställd, många så illa ett ej ens en mor längre kan älska dem. Dessutom blir många förvridna till sinnet, ondsinta och elaka eller förvandlas från småtröga till lallande idioter. – Lärde Bonfermik den Allvetande
Den Jurpagniske rötan är allestädes närvarande i Jorpagna. Vanligtvis inträffar det bara enstaka fall och det är endast i städernas slum som man kan vara säker på att alltid finna smittade. Men så, omkring en gång per generation och av orsaker som endast gudarna känner till, byter smittan karaktär och plötsligt så sprider den sig över nejderna. Från by till by vandrar den och lämnar överallt döda och vanställda och vansinniga efter sig. Ett vanligt utbrott varar i omkring ett år och når under denna tid Jorpagnas alla hörn. Från tid till annan spiller smittan över till andra delar av Ereb och den har drabbat såväl Berendien som Hynsolge och Aidne. En tumregel tycks vara att omkring en av tio smittas av rötan och av dessa överlever en av tre. Under vissa utbrott har dock så många som var tredje person drabbats. Det tycks även som att rötan sätter sig på sinnet, många av de som överlever korrumperas till anden och blir tungsinta och sadistiska, eller helt enkelt vansinniga. Det tycks även som att det föds betydligt fler deformerade barn efter det att ett utbrott passerat förbi och här tycks det som att det inte spelar någon roll ifall modern har smittats eller ej. Många menar även att det föds fler barn med fallenhet för magi, även om detta faktum är omtvistat bland Erebs lärde.
Rötan är omgiven av mycken vidskepelse. Det finns otaliga huskurer som sägs hjälpa, och än fler råd om hur smittan skall undvikas, men likväl tycks den var gång ostoppbar i sin framfart. Rykten säger att det en gång utvecklats en mödosam magisk ritual som kan betvinga sjukdomen hos en drabbad, men den kunskapen tycks ha gått förlorad. Andra rykten förknippar den Jurpagniske rötan med Oktagonen och demonfursten Maal, även om sjukdomens främste expert, mandelmunken Bonfermik den Allvetande, menar att sjukdomen uppstår ur de ångor av dålig luft som är allestädes närvarande i Grivelas slum.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9041
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Gillar!Regil skrev:Den Jurpagniske rötan
Det första tecknet på att du har fått den Jurpagniske rötan är...
Skrev för ett tag sen en egen tolkning men inte vågat mig in på en postning - förran nu:
Den jorpagniska rötan - pesten
Pesten är Jorpagnas gissel, dets röta, skälet till varför detta land med sitt heroiska förflutna är en skugga av fornstor glans. Genom historien har varje ansats till övergripande samhällsbildande förr eller senare krossats av pesten. Likt en förbannelse verkar den söka sig till dådkraftiga furstar, initiativrika köpman, mäktiga magiker och vältaliga präster. På vägen dödar den folket, hundratals och tusentals, varje gång den slår till. Jorpagna är splittrat och dets furstar har svårt för att samordna karantäner och strukturerade nerbrinningsaktioner vilket i andra länder brukar vara tilltak att försöka värja sig med. Dessutom verkar rötan också drabba hårdare i Jorpagna än annorstädes. Varför det har sig så har aldrig säkert kunnat fastställas men det finns knappt någon teori som inte har framlagts som orsak, alltifrån förbannelser och argsinta gudar till miasmiska flöden och astronomiska konstellationer. Jorpagniernas egna syn på pestfarsoterna har blivit en slags stillatigande acceptans av något det inte går att ändra på men som man samtidigt lär sig att leva med och uthärdar. Mandelordens Lärde inom medicination tror dock att pesten har sitt ursprung i en olycklig kombination av sjukdom som svartfolken fört till landet under Mörkertiden och den typ av gråsork som talrikt lever på stäppen i sydvästra Jorpagna och ibland svämmar över landet i oförklarliga mängder.*
Ogimund, historisk betraktare och tidigare en av de Tolv Store vid Biblioteket i Entika.
*Även Mandelorden kan ta fel.