Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Herr Mervald Knape fick syn på några kardiska riddare i andra änden av torget, och skyndade sig bort för att förklara att konflikten inte angick dem. Spelknepe tog farväl av mig och gick i maklig takt, utan att låta sin sinnesro störas av fallande stenbumlingar, iväg för att ta itu med sina plikter, vilka den här eftermiddagen innebar en stillsam tupplur på de mjukaste kuddar ambassaden kunde uppbringa. Vodelheim rådde mig att vara försiktig, och höjde sig därefter som en såpbubbla i luften och svävade iväg för att få en bättre överblick över situationen.
Själv lät jag mig ryckas med av den allt större folkmassa som orädd pressade sig fram mot Maure medan stenarna for över våra huvuden. Det verkade som alla var glada över att arbetsveckan var slut. Flaskor svingades och öl spilldes över alla och envar. När vi kom fram till kajen mot Maure såg vi att en lika stor massa av cvyrdobor hade samlats på andra sidan floden.

Cvyrdo, Mercanas nordvästra halva och eviga arvfiende, höjer sig högt över både rådhuset, Olems kupol och Bozsas ambassad. Cvyrdos adelsmän älskar höga och snirklande torn av sten, fulla av tinnar och krusiduller, och även en inbiten patriot som jag själv måste erkänna att Cvyrdos skönhet överträffar Mercanas. Det vill säga, tills jag sänkte blicken och såg den eländiga smuts och de skamliga hyddor som de ofrälse tvingades leva i. Det sägs att magillerska baroner inte riktigt kan glädjas åt sin rikedom om de inte är omgivna av fattiga stackare, och det kan jag gott tro. Cvyrdo har liknats vid en handfull juveler som släppts ner i en komocka, och Mercana vid en grönsakshandlares vagn som välts upp och ner. Mercana är långt mycket större än Cvyrdo, och breder ut sig längre längs med Maures inre lopp, medan Cvyrdo är en högre och tätare stad. Mercana är till stora delar byggt av tegel och trä, medan Cvyrdo är hugget i sten. Ett flertal gamla bastanta stenbroar med höga räcken leder över Maure. Den skambelagda handel som dock bedrivs mellan städerna sköts där över, om den inte sköts med båt. Inflödet av spioner, infiltratörer och sabotörer från bägge sidor begränsas bara av de stora risker som dessa tar.

På kajen såg jag för första gången Segermonumentet, Klomelliens eviga utmaning mot Magilre, ett monument inte över en forntida seger, utan över den framtida seger över adelsmännen som man vet skall komma. Tre man hög står den mitt på kajen och blickar mot Cvyrdo med ett aldrig döende hat, väldig och oförstörbar. Berättelsen om Segermonumentet är också berättelsen om Kradin den Evige, dess skapare. Kradin, en mästersmed bland dvärgar, miste redan vid unga år sina tre söner och sina egna ben under en av de magillerska jakterna. Kradin svor evig hämnd mot baron Marcinus av Cvyrdo och dennes släkt, som torterat honom och dödat hans älskade söner. På den här tiden fanns dock inga mästeranimister i Klomellien som kunde hjälpa honom att få tillbaka sina ben och låta honom utkräva hämnden själv. Kradin drog sig tillbaka till sin smedja för att tänka, och snart hörde man återigen det maniska hamrandet från hans hammare och det ilskna pumpandet från hans väldiga underjordiska bälgar. Nästa gång ett av handelshusen hamnade i konflikt med Cvyrdo hoppade Kradin fram på sina träben, med det vitnande skägget i oordning och ögonen rinnande av tårar, vissa säger av sorg, andra säger av trötthet, då han sällan vilade, och erbjöd mästerligt smidda svärd och kompletta helrustningar till de krigare som stod i begrepp att ge sig av till Magilre, för en bråkdel av vad han kunnat få på marknaden. Han lovade också rikliga belöningar till de som förde tillbaka liken eller huvudena av magilriska adelsmän, och en furstlig skatt till den som dräpte Marcinus. Kradins dvärgabröder såg med oro på hans beteende, men valde att inte stå mellan en fader och hans vrede. Under tvåhundra och femtio år fortsatte sedan Kradin sitt krig mot Magilre, Cvyrdo och huset Marcinus. Marcinus själv dog i en hovkomplott, men hans släkt lever vidare än idag, ledd av baronessan Marcia. Kradin levde längre än någon hade trott, därav namnet Den Evige, och många unga dvärgar lyssnade på hans ord om människans medfödda ondska. Mot slutet av sin levnad påbörjade han Segermonumentet, ivrigt påhejad av stadens stadsmästare. Det är smitt nästan helt i härdat järn, och dess fundament sträcker sig långt ner i Mercanas jord, där det är fast förankrat i urberget. Till sin form är det en klomull i naturlig storlek, som under sig krossar en magillersk ziplodit. Klomullen har dock ett mänskligt ansikte, en man med dragen förvridna av vrede och lust. Ziploditen har ett kvinnligt ansikte, förvridet av smärta och lust. Klomullen är också utrustad med en biologiskt helt felaktig, och överdimensionerad, mansslem, med vilken den gör ziploditen sin kur. Turligt nog kan just denna skymf mot Magilre inte ses från Cvyrdos sida, men den väcker alltid munterhet från passerande mercanier. Jag har flera gånger hört dem jämföra sin egen eller sin mans personliga utrustning med klomullens. Förståeligt nog så hatar cvyrdoborna Segermonumentet, men Kradins konst har motstått alla försök att skada det. Cvyrdoborna har därför tvingats nöja sig med att smutsa ner det, vilket var den formella anledningen till eftermiddagens kravaller. Någon hade i hemlighet lyckats måla klomullens ansikte illrött, och till cvyrdobornas stora förtjusning så hade mercanierna inte lyckats få bort färgen. Rött är annars en färg som är förbunden med Segermonumentet. Klomullen har fyra klor på varje fot, smidda i ren mithril, fyra decimeter långa och vassa som lönnmördarknivar ännu efter flera hundra år. Jag behöver knappast påpeka att klomuller saknar klor. Alla förrädare och spioner som fångas släpas under spott och spe till Segermonumentet, där de i full åsyn från Cvyrdo hängs upp nakna och utsätts för långsam tortyr. Ett särskilt grymt (och omtyckt) straff är att hänga förrädaren i en rännsnara från klomullens hals, och därefter dra bort fotstödet, för att på så sätt ge honom en långsam död. Medan stackaren långsamt kvävs sprattlar han med benen och söker stöd, men det enda stöd som finns att få är de vassa klorna. Till stadsbornas munterhet kan en sådan avrättning dra ut på tiden medan den dömde ömsom långsamt kvävs till döds och ömsom skär och spetsar sina egna fötter och ben, och därmed också långsamt blöder till döds. Dessa avrättningar har gett upphov till uttrycken ”att spetsas på klomullens klor” och ”att färga klomullen röd”, förolämpningar som används mot fiender och folk man inte tycker är tillräckligt patriotiska.

Cvyrdo har på sin sida av Maure ställt upp en hög helgonstaty och en schavott med stupstock och galge som ett svar på Segermonumentet. Mercanierna säger att Segermonumentet förkroppsligar konflikten mellan Klomellien och Magilre, men själv tror jag att den snarare förkroppsligar Kradins hat mot alla människor. Det sägs att Kradin gjorde en andra staty, och att den är ett verk av stor skönhet, men var den finns, och vad den föreställer, vet ingen människa.

Kradin har nu varit död i tvåhundra år, men hans arv lever vidare. Om det inte varit för Kradin hade dvärgarna förblivit neutrala i de flesta mänskliga konflikter. Precis som Kradin manar dvärgarna inte sina fränder att spilla blod under mänskligt befäl (hamuriterna undantagna), men de stöder och rustar Mercana i alla dess ansträngningar att hålla Magilre på avstånd.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Över floden hörde jag nu sång. Cvyrdoborna hade stämt upp en känd hymn till Etins ära:

Framåt Etins krigsmän
Vi tågar ut i strid
Vi krossar varje kättare
Vår Odo är så blid

Solen lyser vägen
Där helgon gått förut
Vi vandrar i de fotspår
Där otron stampats ut

Mercanas borgare svarade med en oanständig visa:

Kungen i Munzga har en kort, kort kjol
Kort, kort kjol
Kort, kort kjol
Men ingenting därunder

Marcia i tornet har en stor, stor påk
Stor, stor påk
Stor, stor påk
Men ingenstans att stoppa’n

Visan beskrev sedan ett möte mellan kungen och baronessan, där diverse otuktiga och anatomiskt omöjliga saker tilldrog sig. För de oinsatta så kan jag berätta att baronessa är känd för att få sin vilja igenom, och att kungen av Munzga har setts i plagg som med lite illvilja skulle kunna kallas korta kjolar. De som inte sjöng försökte sig på att slänga sten över Maure, med föga framgång. Katapultstenar ven i luften med jämna mellanrum, och när en landade i Maure med ett stort plask framkallade det jubel från båda sidor. Inte ens när en stor bumling, avskjuten av den egna sidan, slog ner i kajen, och krossade en mercaniers ben, avtog den allmänna feststämningen. Företagsamma gatpojkar sålde kaststenar och ankor krängde öl från tunnor på hjul, medan gatflickor helt oblygt antastade borgarna. Jag fick också en förklaring till Mervald Knapes ord tidigare under dagen, då jag såg att flera mercanier bar en sorts skölpaddsskal på huvudet. Jag tror inte att de hade skyddat mot katapultstenar, men de visade åtminstone i vilket läger de hörde hemma. Jag satte mig och iakttog tumultet på håll. En orch med en rese i släptåg passade på att vittja några överförfriskade borgares fickor. Jag hade god lust att släppa lös några salamandrar på dem för att jaga bort dem. Sedan tänkte jag att salamandrarna nog kunde göra bättre nytta bland Cvyrdos pack. Jag uttalade de första orden av besvärjelsen, men sedan mindes jag de kalla, hårda golven på min akademi, och alla timmar jag tillbringat med att putsa dem. Återhållsamhetens Principer, som jag ristat med krita, gång på gång och varv efter varv på den offentliga toalettens vägg, lös för min inre blick. Jag kom ihåg min egen enfaldige elev, ransarden Andarov Kalamir, som färgar skägget vitt och som med bestämdhet hävdar att allt löser sig bara magiker får ta hand om styret i Klomellien. När han lämnade Bozsa på försök började han envisas med att alla borde kalla honom Ärkelord Mästermagiker och tände eld på allt som han störde sig på och skickade salamandrar på alla som inte visade honom respekt. Bozsa fick släpa hem honom till skolbänken, och jag hoppas att han inte blir utsläppt så länge jag är i livet. Jag suckade och avbröt min besvärjelse. Resen fick för sig att det skulle vara lättare för orchen att knycka börsar om offren var medvetslösa, så han började klubba ner folk med sin stora träklubba. När folk började hugga efter dem så hoppade orchen upp på resens rygg och de rände bort längs kajen. Saker löser sig själva, som vi säger där hemma. Senare fick jag veta att de misslyckade brottslingarna gick under namnen Hurduck och Tugg Tugg Slafsaren.

Plötsligt gick ett argt sus genom folkmassan och allas ögon vändes uppåt. På det högsta tornets krön syntes en liten prick till person, utstyrd i praktfulla kläder i regnbågens alla färger. Baronessan hade nedlåtit sig till att själv titta på spektaklet. Någon måste ha försökt skjuta ner henne, och även om det var omöjligt på det avståndet, så förstår jag honom. Cvyrdoborna var inte sena att besvara beskjutningen, och snart slängde sig alla på marken eller sökte skydd bakom stånd eller lådor. Sången avbröts och ersattes med ilskna glåpord. Medan pilarna och skäktorna flög genom luften så sökte jag mig till en lugnare del av kajen. Mercanas kaj är hög och stensatt, och byggd i flera terrasser, på det att de årliga översvämningarna inte skall störa kommersen. En klomull betade lugnt av murens alger, medan en hisskovitisk skeppare satt på sin last av tegel på pråmen bakom, och väntade på att bråket skulle ta slut.
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

Torquemada skrev:Spelknepe tog farväl av mig och gick i maklig takt...
:lol:
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Jag funderade över vem som skulle kunna vara Bozsas ambassadör i Mercana. Elementarmagikern Vodelheim är mäktig och till stor nytta för Mercana, men å andra sidan har han inte tid att gå på långa middagsbjudningar, och dessutom vill Bozsa inte ge intryck av att vara mäktigt och hotfullt.

En harmonist vore det bästa valet, för att få maximal popularitet och välvilja (ingen litar på en illusionist...). Harmonister spelar instrument, och magiker hemlighåller gärna sina sanna namn, så Spelknepe passade väldigt bra... Hoppas han inte tar illa vid sig.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Torquemada skrev:När wikin tar form ser jag gärna att en separat krönikesektion bereds plats.
Det finns redan en plats där Vidinas krönika borde kunna läggas upp: Berättelser & Sägen
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Utmärkt. När den blir sammanhängande och inte består av utryckta stycken...
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Vid närmare eftertanke så är några texter ju redan färdiga som de är - någon som kan hjälpa mig att lägga upp dem?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Leta upp de textavsnitten som du anser färdiga och quota dem var för sig här i tråden, lättast att få översikt då och vi andra får en sista chans att tycka till, typ så:
Vidina om ...
Vidina om ...
Vidina om ...
Sen kan jag lägga upp dem i wikin ...om du då inte vill göra själv och i så fall går till väga enligt följande: viewtopic.php?p=3950#3950
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Strålande Torquemada!

Vidinas resor i Klomellien har utgjort en utmärkt grund att bygga staten på i mitt tycke!

Var hon månne förbi Triska något innan hon föll i havet?
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Tackar, tackar.

Vidina besökte varje stad, område och sevärdhet i sitt land innan hon dog på vägen till Magilre. Dimmiga Dalen möjligtvis undantagen :)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

:lol:
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

http://yfrog.com/b6triskagrnserj
Utlovade högsäten.

Från norr till söder, röd gula fyrkanter:

1. Peffomir

2. Cudda

3. Vildbete

Gröngul prick = erfalaklostret

Svartröd prick = Garrika
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

ursäktar den lilla skalan, man kan zooma in på länken tror jag.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Bild
By gtjorgo at 2010-02-21


nu kanske det syns bättre
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

hmm hur får jag till stora bilder på imageschack?
Skriv svar