Expert Redux: Bestiarium

Skriv om ditt projekt, dela med dig av husregler.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Expert Redux: Bestiarium

Inlägg av Grisodlar'n »

Först en liten bakgrund till allt. Just nu håller jag på att fila på ett bestiarium till mitt Expert Redux. Många av varelserna är bearbetade versioner av de som finns i Monsterböckerna och Monster-boxen, egna varelser och varelser som beskrivits i detta forum. En av tankarna bakom varelsebeskrivningarna är att ge dem en lite starkare anknytning till Altor än vad som exempelvis fanns i monsterböckerna från ÄS.

Just nu så är jag inne på kapitlet Legendvarelser: Bestar, där jag har samlat en rad ointelligenta legendvarelser som t ex fanns i ÄS produkter och vår egen världs olika myter och legender. Vissa varelser jag funnit helt ointressanta har fått stryka på foten. Ögonbest och vädur är bara två exempel. Jag tänkte använda den här tråden till att presentera lite varelsestoff, få lite synpunkter på eller tillägg till det skrivna materialet eller, om ni så orkar, förslag på helt nya varelser.

En del material är norpat från det här forumet, men alla enskilda författare är nämnda i pdf:en, så att ingen behöver känna sig förnärmad eller bestulen.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Akrogalisk tyrannbjörn

Inlägg av Grisodlar'n »

”På de vilda akrogaliska slätterna sägs det existera en björn av sådan storlek att alla andra björnar kommer på skam. Detta är sannerligen björnarnas konung. Denna ohyggliga best sprider fruktan bland akrogaliska ryttarfolk. Jag har personligen fått undersöka en gammal skalle från ett av dessa monstrum, och kan försäkra att de nordröna nomadernas historier om dess skräckinjagande storlek vare sig är överdrifter eller amsagor.”
–ur en reseskildring av Otharo Rådsfaste



Den Akrogaliska tyrannbjörnen är troligtvis Altors största björnart. Det är en skräckinjagande allätare som lever och jagar på slätter i subarktiskt eller nordligt tempererat klimat. Den påträffas främst i Akrogal, vilket också har skänkt björnen dess namn. Rykten om att monsterbjörnen även ska ha skådats i Barbia måste dock tas med en nypa salt.

Utseende
Denna koloss till björn kan sägas vara Altors motsvarighet till vår egen världs utdöda Arctodus Simus eller Ursus maritimus tyrannus. Björnen har en kroppslängd på 3,7–4 meter (drygt 12–13 fot), en matchvikt på 600–1200 kg (ca 1400–2800 skålpund) och en mankhöjd runt 1,6–1,8 meter (drygt 5–6 fot).

Uppträdande
Tyrannbjörnen är en solitär opportunist vars primära taktik går ut på att använda sin respektingivande kroppshydda för att driva bort andra rovdjur (t ex vargar, sabelkatter och grottlejon) från deras nedlagda byten. Den lever också av as, fisk, bär och växtlighet när tillfälle ges. När den väl jagar själv så brukar den söka sig till större bytesdjur såsom bison och indrikkalvar (Akrogalisk stäppindrik).
[/quote]


KUNSKAP OM TYRANNBJÖRNAR

Flora & Fauna: Bestiologi I. Tyrannbjörnen hyser, till skillnad från de flesta övriga björnar, ingen större fruktan för människor, dels p g a sin fysiska storlek och dels beroende på att kontakten med människor och andra humanoider är så sparsam. En genomsnittlig människa är svag och långsam nog för att ses som potentiellt byte.

Flora & Fauna: Bestiologi II. Den akrogaliska tyrannbjörnen är liksom andra björnar en solitär opportunist. Dess enorma storlek gör dock att den saknar den snabbhet, uthållighet och jaktskicklighet som annars utmärker många rovdjur som lever på Akrogals vidsträckta grässlätter. Istället har den funnit sin nisch som en slättens översittare. Den driver helt enkelt bort mindre akrogaliska rovdjur som varg och sabelkatter. Den största delen av sin animaliska föda får den dock genom att äta kadaver.

Kulturkännedom. Den akrogaliska tyrannbjörnen anses vara en helig varelse bland ett fåtal ryttarfolk. Bland dessa så är det en del av mandomsriten att rida förbi en tyrannbjörn och vidröra björnens huvud med spjutskaftet. (SL: Snarlikt vår världs prärieindianer och deras counting coup.)
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Basilisk

Inlägg av Grisodlar'n »

”Mina garvade medresenärer berättade om ett odjur som enligt legenderna sägs leva bland Gizurbergens vilda nejder. Detta besynnerliga monstrum kallas för basilisk. Basilisken sägs kläckas ur ett ormägg utan gula, ruvat av en sjuårig tupp under onda himlakroppars inflytande. Dess exakta utseende var inte bekant bland mina nyfunna vänner, men enligt deras mer trovärdiga utsagor skulle det röra sig om en styggelse, en hädisk hybrid mellan fjällig reptil och rovnäbbad fågel. Jag förstod inte skälet till varför detta kritter var så fruktat förrän jag fick höra att dess blotta blick kunde förvandla en fullvuxen man till sten. Detta på trettio stegs avstånd. Hur skulle det ens vara möjligt att undfly en dylik best?”
–ur en reseskildring av äventyraren Goffrei Slaggskägg



Basilisken är en märklig hybridvarelse som är djupt fruktad för sin förmåga att kunna förstena folk med blicken. I vissa kulturer kallas varelsen för kockatris. Den första basilisken som såg dagens ljus i Altor framavlades av Uzohl Den Galne i en magisk ritual. Ett ägg från en solunsk spottkobra hade förberetts genom att ruvas av ett gampar, förhäxas med kraftfull magi för att slutligen kläckas under den röda månen Raukhras onda inflytande. Detta skedde strax innan den Tredje Konfluxen, då Raukhra låg väldigt nära Altor i sin elliptiska bana. Uzohl som frambringat denna urbasilisk mötte dock sitt öde när skapelsen öppnade sina ögon för första gången. Den söndervittrade stenstod som en gång var magikern kan fortfarande skådas någonstans bland Traxilmes ruiner.

Utseende

Basilisken är ungefär lika stor som en medelstor hund. Bestens kropp och svans är en mörkspräcklig, fjällig ödlas medan de kloförsedda benen och huvudet är en fågels. Huvudet är krönt av en kronliknande kam, vilket gör det tuppliknande. Basiliskens ögon är stora och mjölkvita. Den flyger med hjälp av svarta, läderartade vingar, men är inte en särskilt graciös flygare, utan föredrar att glidflyga från högt belägna platser och utnyttja t ex termikvindar.

Uppträdande
Basilisken är en enstörig varelse som söker sig till högt belägna håligheter, t ex naturliga grottor och skrevor eller gamla, ihåliga träd. Den är en rovvarelse men dess matvanor eller fysiska storlek är inte av sådan natur att någon rollperson behöver oroa sig för att bli lunch. Vad som däremot är det största hotet är basiliskens förstenande förmåga i kombination med dess extremt territoriella läggning.
Basiliskhonor lägger ett endaste ägg men ruvar det inte på normalt sätt utan gräver ned det i lös sand eller jord. Honan överger sedan ägget för att låta solen värma det fram till kläckningen. Ägget kläcks efter 50–80 dagar varpå den nykläckta ungen gräver sig ut med hjälp av klorna. Ungen har redan då full flygförmåga och är redo att klara sig själv.


KUNSKAP OM BASILISKER

Flora & Fauna: Bestiologi II
. Det enklaste sättet att dräpa en basilisk är att överrumpla den när den är i färd med att fånga ett byte. En säck används lämpligen för att täcka dess huvud.

Flora & Fauna: Bestiologi III
.Legenderna om att basilisken lever på det salt den kan utvinna genom att slicka sina förstenade offer är inte sanna. Basilisken är en rovvarelse som äter mindre reptiler, gnagare, insekter samt as i viss mån. Den använder endast sin unika förmåga att kunna förstena andra varelser som en renodlad försvarsmekanism.

Handel: Värdesätta
. Ett okläckt basiliskägg kan säljas för tusentals silver om man bara hittar rätt köpare, vilket oftare rör sig om någon magiker eller alkemist av den skummare sorten.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Flygödla

Inlägg av Grisodlar'n »

Flygödlor är stora, flygande reptiler med väldigt vingspann som mestadels påträffas i Soluna och längs med den vidsträckta Drakryggen i Samkarna. I likhet med gripar och hippogriffer så har det hänt att intelligenta varelser lyckats föda upp och tämja dessa flygande rovvarelser.
För att kunna träna en flygödla till att acceptera en ryttare så krävs det dock att djurtränaren är ytterst skicklig och begåvad med en närmast obeveklig vilja. Att tämja en vild flygödla eller att tämja en åt någon annan ryttare är i stort sett omöjligt. Reptilen måste ha präglats på tränaren/ryttaren sedan kläckningen. Detta gör att det är en extremt svår, årslång process som troligtvis bara kan motiveras av kulturella skäl. Bara att hitta ett ägg kan vara en rejäl utmaning, då ett rede oftast är beläget på en svårtillgänglig plats och skyddat av ett aggressivt flygödlepar. Ett ägg kläcks efter drygt 40 dagar.

Utseende
Flygödlans kraftiga kropp är smutsbrun, försedd med korta ben samt täckt av läderartat skinn. Den har en kroppsvikt på drygt 250 kg (ca 590 skålpund). Dess näbbliknande käft är försedd med små sylvassa tänder. Det första man dock lägger märke till hos en flygödla är de väldiga läderhudade vingarna med ett vingspann på drygt 10 meter (ca 33 fot). Vardera vinge är försedd med en fri klo, som hos vissa fladdermöss. En altorisk flygödla är kroppsligt ungefär lika stor som vår världs utdöda Quetzalcoatlus northropi, men med betydligt kortare hals och bakben.
Det andra man garanterat lägger märke till är flygödlan oerhörda stank. Odören är såpass stickande stark att man inte har något problem att upptäcka den inom 30 meters håll. Det är okänt bland lärde varför ödlan stinker så fruktansvärt, men det finns några teorier. En populär sådan är att stanken är en slags försvarsmekanism, likt skunkens. En annan teori är att odören signalerar att flygödlan är könsmogen. Båda teorierna verkar ha visst fog då stora rovdjur verkar undvika att ta mogna flygödlor som byte. Det är också känt att väldigt unga flygödleexemplar saknar den vidriga kroppsodören.

Uppträdande

Flygödlan är primärt en asätare som letar efter sin föda under dagtid. Den har dock setts jaga ensamma däggdjur av mindre storlek. Vilda flygödlor brukar oftast sväva i cirklar likt gamar, med hjälp av termikvindar. Nätterna spenderar den högt beläget, i reden på platåer, skrevor eller andra håligheter bland berg. Den är känd för att vara extremt aggressiv och ettrig nära sitt rede, och drar då sig inte för att anfalla humanoider eller andra större varelser.


KUNSKAP OM FLYGÖDLOR


Flora & Fauna: Bestiologi II & Medicin: Zootomi II. Flygödlans vidriga mysk är ett effektivt medel för att repellera rovvarelser med gott luktsinne. Vätskan kan utvinnas från reptilens myskkörtlar beläget kring dess anus.

Kulturkännedom: Poktier I
. Azkaberah-stammen som lever i södra Pokti är troligtvis de enda i Soluna som systematiskt föder upp och tränar flygödlor. Stammen har sin hemvist bland bergen öster om Al’Zindi.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Formlös fasa

Inlägg av Grisodlar'n »

Den Formlösa fasan är en gigantisk amöbaliknande varelse vars egentliga ursprung inte kan spåras till Altor, utan till en främmande dimension. Denna anomali har dock existerat på Altor minst lika länge som alverna. Varelsen har påträffats i tropiska och ultratropiska klimatzoner i Soluna och Samkarna, i närheten av vattensamlingar samt i fuktdrypande djungler och grottor.

Utseende
Denna ohyggliga och primitiva livsform liknar mest en slemvåt, grötaktig snusksörja. Varelsen kan uppnå en storlek på nästan 10 meter i diameter (ca 33 fot) och dess glatta slemmassa kan då nå en fullvuxen karl till midjan.
I varelsens fruktansvärda kroppsgröt kan man skönja de utsörplade och halvsmälta resterna av allehanda kadaver, vaxartade lik i upplösningstillstånd. Dess solkiga stinkkropp bubblar, sjuder och pulserar likt en besynnerlig muskel. Här och var formas och skjuts slemdrypande tentakler ut, och ibland kan primitiva, halvfärdiga ögon skönjas i den vedervärdiga smeten.

Uppträdande
Den Formlösa fasans enda livsuppgift går ut på att suga i sig och förtära organiskt material. Den lurpassar på alla slags ätbara byten upp till sin egen STO och fångar dessa med de långa fångstentakler som skjuter ut från kroppsmassan. De infångade bytena dras in och absorberas av dess kropp, där de löses upp av starkt frätande kroppsvätskor.
Men de få som har observerat den trögflytande mardrömsvarelsen har även berättat om andra uppvisade jaktlister. De flesta återgivningarna handlar om hur varelsen har observerats använda en lång och späd, vajande tentakel till att locka till sig nyfikna varelser för att sedan gripa tag i dem med kraftfullare fångstarmar och dra in dem i den orena sörjan. En äventyrargrupp som stötte på ett gigantiskt exemplar i en dygöl i Gizurbergen (Soluna) år 605 e.O. återgav dock en betydligt märkligare och mer skrämmande jaktmetod. Istället för den späda locktentakeln hade varelsen omformat en del av sin likgyttja till en slemmig efterapning av en levande varelse, i det här fallet deras efariska vägvisare som försvunnit spårlöst vid ett tidigare tillfälle, troligtvis slukad. Jaktbluffen var mer makaber än framgångsrik, då den slemdrypande replikationen av efariern vajade onaturligt fram och tillbaka och saknade återgiven underkropp. Hela händelsen kan dock ses som ett mycket oroväckande tecken på att den Formlösa fasan har förmågan att utveckla sina jaktmetoder om den lever tillräckligt länge.
Den Formlösa fasan förökar sig genom delning strax efter att den blivit fullvuxen (STO 50). Dess massa sönderdelas i 1T4 nya varelser som delar på dess ursprungliga STO. Varelserna växer långsamt, med takten av 5 STO per decennium (upp till maxvärdet).
Den främmande livsformen har dock ett stort behov att hålla sin kroppsmassa fuktig, och torkar lätt ut och dör om den inte finner tillräckligt fuktiga miljöer. Ju större den är, desto mer fukt behöver den. Den är dessutom känslig för kyla och tål inte saltvatten. Allt detta begränsar varelsens geografiska spridning.


KUNSKAP OM DEN FORMLÖSA FASAN

Flora & Fauna: Bestiologi III. Varelsen är väldigt långsam och man kan lätt springa ifrån den. Den dras dessutom till värmekällor, och kan luras med hjälp av lyktor, facklor och liknande.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Fler varelser som ingår i kapitlet är grip (och kungsgrip), grå mareskunk, hippogriff, några olika jättespindlar (som t ex bergslevande etterkopp och samkarnisk gropspindel), kalydon, kimera, kraken, monsterhaj, pälsödla, rock, rovtrana, samkarnisk titanboa, skolopod, tandakajisk vildman (korsning mellan yeti och Gigantopithecus blackii), terrorödla (liknande Megalania prisca), tunnelmask (och glaciärmask) och ulv.

Klistrar in mer vid ett senare tillfälle...
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Strålande!
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Mycket trevlig läsning.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Tack. Jag har laddat upp ett utkast till kapitlet Djur: Rovvarelser här:

http://www.speedyshare.com/files/234719 ... utkast.pdf

Kapitlet behandlar dels rovdjur från vår egen värld som också existerar i Altor, samt en rad varelser unika för spelvärlden. Det är väl så gott som komplett, men vissa speldata (naturliga vapens skada, t ex) och lite annat lull-lull saknas. Kom gärna med kommentarer och kritik, förslag på nya unika rovdjur eller korta texter jag skulle kunna ha i marginalerna.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Riktigt snyggt! Gillar typsnitt, layout, bakgrund och färgerna! :)

...och texten förstås! ;)
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Kul att höra! :D
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Lite ur den Mireliska faunan kanske?
Över Ain-Ezehs högrygg rör sig stora mängder vilt under somrarna och företar en halsbrytande migration från Nordnacken över Karlockerflodens sanka delta ända ner till Ormviddernas fjärran slätter. Främst rör det sig om raggpälsade kungshjortar och bergsantiloper. I låglanden finns också rikligt med piggtäckta vattensvin, myrslok och högresta ibishägrar.
I Grå skogen och från Ljusnas mörka inre påträffas ibland det fruktade rotvältarsvinet, en kolossal allätare med vild förstörele i sinnet. Lindormar och mindre s.k. kullerormar påträffas också ibland, i synnerhet i Unurien, och det antas att de lägger sina ägg i Mefamirs strandslam och Karlockerflodens osunda vattenmarker.
De sanna härskarna över Mirels ödemarker är dock de uråldriga vargflockarna, vildulvarna och de ensliga dimbestarna. Dessa rovlystna bestar har hållit landet i sitt grepp sedan tidernas begynnelse.
Dimbestarna vill jag minnas fanns mer av i den tråden :twisted:
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

...och här finns ett av caddos få rovdjur;

http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... ergspanter
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n »

Jättebra, Fafnir! Ska ta med de där varelserna också. :D Dimbesten, rotvältarsvinet och kullerormen platsar nog i kapitlet Bestar (dvs legendariska monster och liknande). Den grå bergspantern tar jag med i Rovvarelser.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

I bestariet på wikin finns kanske ett och annt du kan använda: http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... h_Män#Djur

Kryddtext kan möjligens hittas i beskrivningen av Feliciens fauna: http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... cien#Fauna
Skriv svar