* Etik och moral

Esoteriska tankar om Altors metafysik och kosmologi

Moderator: Brior

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

* Etik och moral

Inlägg av Brior » 2007-09-06 13:07

Finns gott respektive ont eller är det bara en fråga om perspektiv? På vilka grunder kan man hävda att en handling är rätt eller fel?

Delanoir
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 129
Blev medlem: 2007-08-26 16:27
Ort: Helsingborg

Inlägg av Delanoir » 2007-09-14 20:51

Nu när jag äntligen lyckats hitta rätt tråd tänkte jag lufta lite tankar kring konceptet ont och gott.

Inom fantasygenren (gällande såväl rollspel som böcker) är det ju som bekant väldigt populärt att dela in världen i ont mot gott. I vissa fall, med Sagan om Ringen som ett tydligt exempel, kan jag tycka att det fungerar utmärkt rent dramaturgiskt. Men generellt sett är jag inte så förtjust i en så svart-vit och förenklad skildring av världen. En vidsträckt gråskala utan någon objektiv ondska eller godhet erbjuder i mitt tycke en mer realistisk värld och mer nyanserade karaktärer.

Avsaknaden av en objektivt förekommande ondska eller godhet förhindrar på inget sett att det kan finnas personer, folkslag eller regimer som uppfattas (exempelvis av rollpersonerna) som onda - men det hela handlar om perspektiv, baserat på världsåskådning och de egna moraliska fundamenten.

Ondska för ondskans egen skull känns onyanserat, orealistiskt och klichéfyllt. För att det som av majoriteten (eller av rollpersonerna) uppfattas som ondska ska kännas realistiskt krävs att ondskan i sig har ett syfte, en poäng. Få skulle frivilligt deklarera "Jag är ond" och motivera det med "För att jag är... öh... ond...?". Personer som uppfattas som onda har helt enkelt ett annat perspektiv, med en annan världsåskådning och andra moraliska principer än de man själv anser sig representera, och däri ligger kärnan till konflikter och respektive sidors uppdelning i vad som uppfattas som ont och gott.

För att exemplifiera med Ereb Altor som utgångspunkt kan Vicotnik och Shagul inklusive deras underlydande nämnas. De flesta lär betrakta dessa som onda, och även bemöta dem som onda. Frågan är om dessa betraktar sig själva som onda...? Jag skulle åtminstone tro att de INTE gör det - jag tror snarare att de följer sin egen agenda, och anser sig ha rätt att handla som de gör, baserat på att de har andra moraliska principer än exempelvis rollpersonerna; för att de anser att ändamålen helgar medlen; för att de anser sig stå över andra människor och därför kan handla som de vill etc. Istället för att tillskriva deras handlingar en inneboende ondska finns det ett motiv bakom deras handlingar. Att sedan deras världsåskådning (och handlingar) går stick i stäv gentemot den övriga världens (och obstinata rollpersoners...) uppfattningar om hur man ska bete sig är en helt annan sak... "Bad guys" är sällan demokratiska eller humanistiska...

...vilket för oss in på en annan sak:

I fantasygenren framställs vanligtvis rollpersonerna (eller huvudpersonerna, om det handlar om film och böcker) som förkämpar för det goda. Det är visserligen helt i sin ordning - de flesta vill nog se det som att man kämpar för det man anser vara rätt eller gott, och hjälterollen är naturligtvis spännande och smickrande att spela. Att sedan rollpersoner eller huvudpersoner i allmänhet i fantasygenren väldigt ofta har ganska rymliga samveten trots sin utmålade godhet kan tyckas vara en smula ironiskt eller paradoxalt...

En sak som jag tycker kan vara lite märklig vad gäller personskildringar och karaktärsdrag i fantasysammanhang (i synnerhet vad gäller huvudpersoner) är att de påfallande ofta verkar vara moderna människor i medeltidskläder. Allt som oftast verkar huvudpersonerna/rollpersonerna tänka och agera som om de vore västerländska, demokratiska, förnuftiga och fördomsfria 2000-talsmänniskor. Är detta trovärdigt i en fantasyvärld som maximalt nått en utvecklingsnivå som kan motsvaras av vår medeltid...? Känns det inte mer troligt att invånare i en sådan fantasyvärld har en helt annan syn på tillvaron än vad vi i vår moderna, upplysta värld har...? Jag tänker här på aspekter som exempelvis slaveri, prostitution, synen på andra länder/raser, synen på andra religioner, det egna religionsutövandet, synen på klassamhället, synen på dödsstraff/kroppsstraff med mera, med mera. Hur många rollpersoner har egentligen ägt slavar, för att det är ett naturligt inslag i hans/hennes land...? Hur många gånger har rollpersonerna under äventyr bevittnat en offentlig avrättning och ryckt på axlarna, för sådana är ju landets lagar...? Hur många gånger har rollpersonerna besökt templets hieroduler för att det ingår i religionsutövandet...? Frågeställningar likt dessa kan jag tycka vara tänkvärda vid utformandet av karaktärer och kulturer i fantasysammanhang. Det handlar ju trots allt om rollspel; rollpersonens handlingar behöver ju inte på något sätt spegla spelarens livsåskådning eller moral, och att försöka gestalta en karaktär som skiljer sig från det egna jaget i en uppdiktad värld kan vara nog så spännande, intressant och utmanande.

***

Det blev ett rätt långt inlägg till sist, som bitvis kanske svävade ut från huvudspåret men jag hoppas att ni kan finna det läsvärt trots allt!

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-09-14 22:57

För att separera rollspelandet och realismen för en sekund.

Att rollspela elak är INTE enkelt, jag har i min kampanj (Svavelvinter, utspelar sig i allas vårt favoritland Trakorien) en överjävlig överklassman, spelaren som spelar adelsmannen (han smyger runt här på forumet och kan säkert slänga in ett par ord själv) tycker helt enkelt att det begränsade ovett och den otrevliga stil han måste hålla sig med är svårspelad, den är gnetig, irriterande och helt enkelt....jobbig.

Att spela slavägare, hallick osv är det snäppet värre. Vi är helt enkelt så socialiserade att vi inte KLARAR av att vara jävliga hela tiden, att uppträda så illa som man kanske borde kunna förvänta sig. Därför passar hjälterollen (såvida den inte blir för präktig)

Jag tycker själv att det är hejdlöst roligt att spela elaking, men vill trots allt ändå att mina kära spelare skall åsamka SLP:n lite fysiskt lidande för att jämna ut vågskålarna, så snäll ÄR jag.
A fat man brings a cushion wherever he goes

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av Brior » 2007-09-14 23:56

Några av mina egna tankar i ämnet finns nedan. Funderingar runt samhälle-individ och deras drivkrafter tycker jag är själva grunden för att bygga fantasiländer och intriger byggda på motstridigheter. Det är inte alltid så lätta resonemang men nästan alltid givande i praktisk spel- /romankonstruktion.


Vitsen med en samhällsmoral

Användbarheten av begreppen gott och ont hänger nära ihop med individens motiv för sitt handlande. Handlingar kan till exempel utlösas av mer eller mindre automatiska beteenden inkodade i arten, oreflekterade svar på stimuli eller inlärda svar / vanor som inte föregås av några funderingar. Påståendet att en viss handling är god eller ond, rätt eller fel implicerar dock någon slags eftertanke bortom rent reflexmässigt agerande.

Min utgångspunkt är att varje individ med något slags intelligens strävar efter det som ger personlig tillfredsställelse och söker undvika det som ger personlig otillfredsställelse (leda / samvetskval / frustration / fysisk smärta etc). Många skulle kalla sådan ensidig strävan mot personlig tillfredsställelse för egoism men jag kan inte se hur man rationellt kan agera annorlunda. Varför skulle jag exempelvis ägna mig åt välgörenhet eller politik om det inte gjorde mig mer tillfredsställd än om jag lät bli?

Problemet ur ett samhällsperspektiv är att strävan efter personlig tillfredsställelse i primitiv form knappast gagnar samhället, dvs det vore svårt att upprätthålla en stad där alla agerade som treåringar och ryckte till sig sådant som de vill ha. Min tes är alltså att moralregler som definierar gott och ont är nödvändiga i ett samhälle för att modifiera individernas beteende så att samhället blir stabilt. Moralreglernas roll är att dämpa respektive stimulera individens beteende så att det blir mer gynnsamt för samhället.
Exempel: Varför hyllar man hjältar? Jo därför att hjältar förväntas kämpa och kanske dö för gruppen, något som låter ansträngande och farligt ur ett individuellt perspektiv. Alltså har man infört konstlade belöningar för att väga upp obehaget och ge större incitament till hjältedåd.

En moralisk människa har genom moralen tillförts konstlade belöningar och straff för handlingar som gagnar samhället på individens bekostnad. Samvetskval hindrar henne exempelvis från att utföra handlingar som skadar samhället medan tillfredsställelsen efter en god uppoffrande gärning genast värmer inombords. Belöning och straff kommer alltså genast och utan yttre inblandning. Jämför med formella lagar som fungerar mycket sämre: Jag lyder lagar för att slippa straffets obehag, men om jag inte har någon moralisk koppling till dem så lyder jag bara så länge jag inte riskerar att bli ertappad (fartkontroller någon?). Lagen kräver alltså en kontroll- och straffapparat medan moralen gör individen till sin egen domare och bödel.

Relativ godhet

Köper man att begreppen gott-ont främst har en samhällsbevarande funktion så kommer bedömningen av vad som är en god handling att skifta med samhällets behov. Det som anses vara gott på en plats anses vara ont på en annan. Min personliga mening är att det är just så moral fungerar i vår värld: ett samhälle håller sig med den moral det behöver och anser sig ha råd med. I en fantasyvärld så ska man förstås ta ut svängarna och ge varje samhälle en passande moral kopplad till samhällets karaktär.

Man ska dock komma ihåg att moralen inte kan kasta om från dag till dag eftersom det inre belönings- /bestraffningssystemet kräver inlärning och därför har en tröghet. Kanske kan man inte tänka om förrän en hel generation dött ut.

Vilken moral vinner?
OK, ett samhälle får den moral det behöver, men man ska samtidigt inte glömma marknadföringens makt. Formerna, miraklen och karisman hos ledarna spelar förmodligen större roll än kvalitén när det gäller vilken moral som ska dominera. Kanske är behovet i en kris snarast att få någon gemensam grund som helst för att rädda ett sönderfallande samhälle snarare än att få en viss ändamålsenlig moral. Då kan förmågan att attrahera massorna vara viktigare än att sakinnehållet. Coolast vinner.

Absolut godhet
Man kan alternativt tänka sig att det finns något absolut gott, exempelvis att det finns en högsta gud som påbjuder vad som är rätt och fel på mer eller mindre förklarade grunder. Det är helt OK, men jag tycker att en sådan etisk grund redan har belysts i många böcker och att den är mindre givande eftersom man tappar beteendekopplingen mellan moralregler och samhällsutveckling. Diskussionen uteblir därför att "det bara är så, punkt slut".

Dock ska man betona att absoluta moralregler inte behöver likna dem i vår värld eller det gängse ont-gott i existerande fantasy så temat kan fortfarande varieras och bli intressant.

Samhälle byggt utan moral
Kan ett samhälle utan moral vara stabilt? Ja varför inte, men utgångspunkten blir därmed att individerna bara kommer att handla i samhällets intresse när det gynnar dem själva via externa belöningar eller för att undvika bestraffningar. Man kan då tänka sig en sammanslutning av egoister som direkt tjänar på samhällets bestånd, till exempel en härskarklass som får stora personliga fördelar av samhällsordningen. I andra änden finns arbetande massor som lyder order därför att de annars straffas högst påtagligt. Moderna polisstater fungerar på det sättet eller varför inte en orchstam där ledaren lappar till alla som inte håller med. Dock bör ett samhälle drivet av terror snabbt kunna falla samman när hotet om straff borfaller.

God anarki
Anarkosyndikalismen hävdar att människan innerst är god och att kollektivet utan ledare kommer att organisera ett fungerande samhälle på närmaste socialistiska grunder. Man kan tolka det som att individer styrda av "god" egoism kommer att bilda sammanslutningar och samarbeta nerifrån och upp genom förhandlingar mellan intressgrupper därför att alla tjänar på det. Det är en vacker tanke som väl aldrig fungerat i Europa men kanske bland indianerna i zapatistarörelsen som har "anarktistiska" traditioner. Jag kan mycket väl tänka mig ett liknande styre i Melukha eller bland byarna på Saphyna, länder där man kan leva ganska bra av marken och folk är relativt godmodiga. Två uppenbara problem: (1) människan kanske inte är naturligt god. (2) Om mitt personliga handlande styrs av resonemang snarare än av en inlärd moral så finns det ingen anledning att agera för samhällsintresset när jag inte tjänar på det.

Den onde skurken
Hur många gånger har man inte sett skurkar berätta för hjälten om sina slemma planer med ett ondskefullt "Mua-ha-ha-haaaa". Den sortens beteende förefaller antingen drivet av ett patetiskt självhävdelsebehov eller av patologisk sadism. Båda dessa drivkrafter är ganska uttjatade och begränsade och jag tycker att det blir mer givande när skurken agerar rationellt utifrån sina mål. Det är så jag försöker porträttera Shagul vilken varken ser sig som ond eller god utan som agerar enligt sina syften och hatar gudarna för att de förslavat människorna - han är lite som Prometeus. Shaguls brist på empati och hans hänsynslösa agerande gör honom dock till ond i de flesta samhällens ögon vilket också är helt i sin ordning. Jag tänker mig honom ofta som en katt som helt enkelt inte har någon känsla för en flock och därför är svår att dressera. Kanske ett tips för moralen hos ett kattfolk?

Moralen i ett polyteistiskt samhälle
Västerlandets medeltid och renässans var starkt präglade av två hårt moraliserande monoteistiska religioner: kristendom och Islam. Jag tycker att man i en polyteistiskt fantasyvärld gott kan undvika sådana religioner utom på begränsade områden just för att få en mer varierad värld, inte bara kulturellt utan också moraliskt. Ett polyteistiskt samhälle bör av nödvändighet vara mer tolerant och öppet för nya tankar.

Användarvisningsbild
Otvin Käkslite
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 205
Blev medlem: 2007-03-03 22:34
Ort: Stockholm

Inlägg av Otvin Käkslite » 2007-09-15 10:35

Sopodlare skrev:För att separera rollspelandet och realismen för en sekund.

Att rollspela elak är INTE enkelt, jag har i min kampanj (Svavelvinter, utspelar sig i allas vårt favoritland Trakorien) en överjävlig överklassman, spelaren som spelar adelsmannen (han smyger runt här på forumet och kan säkert slänga in ett par ord själv) tycker helt enkelt att det begränsade ovett och den otrevliga stil han måste hålla sig med är svårspelad, den är gnetig, irriterande och helt enkelt....jobbig.

Att spela slavägare, hallick osv är det snäppet värre. Vi är helt enkelt så socialiserade att vi inte KLARAR av att vara jävliga hela tiden, att uppträda så illa som man kanske borde kunna förvänta sig. Därför passar hjälterollen (såvida den inte blir för präktig)

Jag tycker själv att det är hejdlöst roligt att spela elaking, men vill trots allt ändå att mina kära spelare skall åsamka SLP:n lite fysiskt lidande för att jämna ut vågskålarna, så snäll ÄR jag.

Jag håller med om Sopodlares teori om att dagens människa, såvida man inte är utbildad skådis kanske, har väldigt svårt att spela jävlig, självisk eller t.o.m. ond.

Och ang. min karaktär i Sopodlares Svavelvinterkampanj:

Ja det är verkligen jobbigt. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det... Tänk på vilket annat spel som helst inom närliggande genrer. Fable(tm), FallOut(tm), WoW(tm).... I alla dessa spel kan man vara "elak" eller "snäll" att vara jävlig och självisk framkallar många problem...

"Hej främling, har du lust att hjälpa mig slå ihjäl de här banditerna som äter upp all min potatis?"

"Skit på dig gubbe... Jag har viktigare saker för mig"

Jämfört med

"Hej främling.... banditer...potatisar...?"

"Självklart min gode man ska jag hjälpa dig utplåna dessa parasiter som inmundigar alla dina grödor!"

exempel #1 innebär i såna här onyanserade datorrollspel (där man omöjligt kan ta i akt allla nyanser av folks beteende och attityd) att man förlorar XP. I DoD... byt ut termen XP mot valfri hårvaluta: Social acceptans från samhället, pengar, vänner....

exempel #2 ger fullt av "XP"...

Min karaktär rör sig som fisken i vattnet när han är på akademin i Tricilve, nu är han långt hemifrån, har bara "drägg" att umgås med och det värsta av allt är att han faktiskt behöver "dräggens" hjälp.

Jag har hittills varit alldeles för tyst i spelargruppen och alldeles för snäll. Jag räddade tillochmed en annan rp's liv. Tystnaden därför att jag helt enkelt inte vet hur jag ska bete mig vid vissa situationer. Snäll/generös eller elak/självisk.

Jag själv anser att jag är en väldigt snäll människa :twisted: så jag har faktiskt problem att sätta mig in i en roll där svaga får skylla sig själv, fattiga är inte tillräckligt mycket värda för att ens notera, människors värde mäts i hur mycket nytta de kan göra o.s.v... o.s.v ... listan på själviskhet hos rika människor i Tricilve kan göras låååååång.

Nu märkte jag att den här posten blev ganska låååång också så jag ska sluta prata nu. Jag kände mig bara tvungen att försöka utveckla mina känslor inför att spela nåt annat än helyllesnäll eftersom Sopodlare tog upp mig som exempel.



//M
Senast redigerad av 1 Otvin Käkslite, redigerad totalt 2007 gånger.
"Do not meddle in the affairs of dragons, for you are crunchy and good with ketchup..."

Mikael
Admin
Inlägg: 5074
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-15 11:47

Ond och God är infallsvinklar. Jag tror inte ens Sauron eller Vicotnik ser sig som onda. De gör det som är rätt (för dem själva, för Melkor, för erebs folk, för...). De onda i fantasy brukar alltid vilja förstöra den dominerande världen (bränna den till marken eller förvandla den till ingenting). Detta för att ersätta den med sin egna världe som de självklart föredrar och tycker är fördelaktigare än den gamla (goda) världen. För att åstadkomma detta måste en massa folk köras över vilket innebär våldsamheter. För att lyckas med detta skaffar man sig allierade, andra som suktar efter förändring i den rådande samhällsordningen. Tillsammans tvingas de som snart skall bli anfallna att stå upp mot hotet. Hotet blir ont. Men se på det från andra hållet. De onda allierade ser sig som frihetskämpar mot majoritetens diktatur. De för en god kamp. Det hela blir alltså på ett sätt ointressant då god och ond inte finns utan endast olika perspektiv på en och samma maktkamp. En grå massa av egoister.

För att krydda upp detta i tex. Ereb kan man göra som i Krilloan-äventyren där föreställningarna om klassiska klichéer som svartkonstnärer och animister ställs på sitt huvud, satansdyrkan mot kyrkans män...det är kul.

Men jag tror även att föra in Ondskan och Godheten som polära element i gudarnas kamp kan ge krydda, även om det innehller klichéer. Kaos kamp för att slita världen i stycken mot Moder Jord som bara försöker uppnå harmoni och balans i skapelse. :roll:

Att försöka föreställa sig vad som är ont och gott i en medeltida värld är allt för svårt. Men jag utgår från att samma grundprinciper som alltid funnits ligger i bakgrunden. Man får inte slå ihjäl varandra hur som helst (idag som förr finns undantag när tagandet av liv är OK). Den som har makt och styrka får inte missbruka den (inte hur mkt som helst i alla fall). Överheten har rätt att slå ner de som stör freden, men de förtryckta har rätt att resa sig och skaffa nya ledare.
Men jag tror inte man skall lägga för mkt tid på att försöka sätta sig in i hur världen såg ut för medeltidsmänniskan det är för svårt. Bara en sådan sak som döden...helt annat perspektiv och värde än idag. :?

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av Brior » 2007-09-15 17:31

Mikael skrev:Ond och God är infallsvinklar. Jag tror inte ens Sauron eller Vicotnik ser sig som onda.
Men glöm inte en av mina favoriter från litteraturen:

"And therefore, since I cannot prove a lover,
to entertain these fair well-spoken days, -
I am determined to prove a villain,
and hate the the idle pleasures of these days."


dvs. man kan vilja vara ond:
Den som inte blir älskad vill bli respekterad
den som inte blir respekterad vill bli fruktad.

Mikael
Admin
Inlägg: 5074
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-15 21:15

Brior skrev:
Mikael skrev:Ond och God är infallsvinklar. Jag tror inte ens Sauron eller Vicotnik ser sig som onda.
Men glöm inte en av mina favoriter från litteraturen:

"And therefore, since I cannot prove a lover,
to entertain these fair well-spoken days, -
I am determined to prove a villain,
and hate the the idle pleasures of these days."


dvs. man kan vilja vara ond:
Den som inte blir älskad vill bli respekterad
den som inte blir respekterad vill bli fruktad.
Sant de psykopaterna finns ju också.

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-09-16 10:29

Mjae, är inte bara ett psykopatdrag. Vet inte hur många gånger de överöst oss med det argumentet under min lärarutbildning "Om eleverna inte har en chans att bli bäst så finns det en stor risk att de väljer att bli bäst på att vara sämst"
A fat man brings a cushion wherever he goes

Mikael
Admin
Inlägg: 5074
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-17 09:50

Jag hoppas för elevernas skull att du gör skillnad på när de är ondskefullt elaka och när de bara är sämst på att göra läxan. :D

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-09-17 12:45

Sjävlklart, är de sämst är de svaga och kasseras, är de onda har de iallafall potential.
A fat man brings a cushion wherever he goes

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2057
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2007-09-17 13:10

Ja ungar, då har vi upprop.
Vicotnic?... ja
Tengil? ...Ja e här
Kato? ...jupps
Shagul... jajjemän.
Sauron?
Sauron?, nähä, han verkar skolka igen...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Mikael
Admin
Inlägg: 5074
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-17 13:24

:lol:

lawisendro
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 78
Blev medlem: 2010-07-18 20:29

Re: * Etik och moral

Inlägg av lawisendro » 2010-07-30 16:36

Brior skrev:Finns gott respektive ont eller är det bara en fråga om perspektiv? På vilka grunder kan man hävda att en handling är rätt eller fel?
Ja, det finns gott och ont. Jag säger det inte bara som kristen, utan även som övertygad av andra skäl (Kan man kalla det annat än ont att döda en annan utan att någon tjänar på det alls, som om jag bara skulle gå fram till en på stan och hugga ihjäl denne med en kniv. Ingen skulle tjäna på det. Det skulle bara bli fel. Det är onskefullt av ta en annans liv för endast din egen vinning) Finns det en enda ond respektive god sak som man kan enas om så måste svaret vara ja. (Jag är öppen för kommentarer och argument)
Nungwam concedû
Mitt motto på Jori

Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1430
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2010-07-30 16:52

Det där är lite av ett cirkelargument: ondska finns därför att det finns saker och handlingar som vi väljer att kalla onda och när de inträffar så bevisar det att ondska finns. Man behöver inte använda ordet ondska för våld för att tycka att det är negativt eller avskyvärt. Frågan är snarare: finns det något inneboende i handlingen som är ont eller gott, eller är det snarare så att det är vi som människor som väljer att värdera handlingar på olika sätt (där ont och gott bara är två av alternativen). I det tidigare fallet uppstår en dikotomi i verkligheten: man tillhör det ena eller det andra lägret: de onda eller de goda. I det senare fallet kan man fortfarande aktivt fördömma våld och förstörelse - men inte utifrån eviga värden utan utifrån den mänskliga vardagen.

Hursomhelt: det här är ju en av moralfilosofins eviga stötestenar. Det vore visserligen roligt om vi kunde lösa de här frågorna inom ramen för ett rollspelsforum, men kanske inte så troligt. Däremot är det ju relevant att enas om vad som är ramen och basen för den erebiska metafysiken. Här har Erik Granström byggt upp en subtil och berättelsefokuserad metafysik sedan 80-talet som jag tycker är en av de solidaste och smartaste i hobbyn. Även om man nu tror på Gott och Ont så kanske man kan acceptera en relativstisk spelvärld: gudarna skall veta att jag som relativist fått stå ut med ÅTSKILLIGA svartvita spelvärldar med Gott och Ont - och i det sammanhanget känns detta som en frisk fläkt.

p.s. Detta är dessutom en urgammal Sinkadusdiskussion. Favorit i repris :)

Skriv svar