Trakorien

Samlingsplats för alla länder och platser
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Favorit i repris!
Regil skrev:Började fundera lite på rollbesättning i Svavelvinter och det slutade inte förrän jag skrivit ned det här... :D

Svavelvinter – the Movie
Så är det nu officiellt! Svavelvinter skall bli film. Efter många turer har projektet till sist rotts i hamn. Filmen väntas bli den mest påkostade i svensk filmhistoria med en budget som överskrider de båda Arn filmerna. Regissör blir Kjell Sundvall (Jägarna, Tomten är far till alla barnen m.m.) och filmen kommer att spelas in huvudsakligen på Svalbard under sommaren 2009.

Röster om filmen
”Det här blir fett. Vi skall fläska på så in åt h-vete. Zombies, eldbollar som flyger genom luften, det här skall bli riktig fantasy! Shakespeare referenser? Nja, och det här eviga tjatet om Kastyke får nog stryka på foten för lite mer Aktijööön, om ni förstår vad jag menar!” – Kjell Sundvall, regissör.

”Ja, helt plötsligt stod jag där, omringad av Conan och fyra hollywoodadvokater och hux flux visade det sig att Klas Malmberg ägde rättigheterna till allt jag har skrivit!” – Erik ”Brior” Granström, författare

”Det här blir fett!” – Klas Malmberg

”Jag ser Perrima som en riktigt urstark, urbra, Urkvinna!” – Lena Endre

”Tror inte att de lyckats få in Kjelle Bergkvist, Lena Endre och Rolf Lassgård i en och samma film sedan Tre solar, en film som nog också kommer att bilda måttstock för Svavelvinter the Movie är jag rädd… Jag tror att många renläriga nördar kommer att uppvärdera Peter Jackson efter det här.” – Regil, 32 år, arbetssökande

”Jag tror att filmen blir ganska medioker, Kjell Sundvall är ju inte von Trier om man säger så, men jag får bra betalt som vanligt” – Stellan Skarsgård

I rollerna
Pranz da Kaelve – Mikael Persbrandt
Goba da Grummi – Susanne Reuter
Arn Dunkelbrink – Dolph Lundgren
Brior Brådfot – Gustaf Hammarsten
Baldyr Brummare – Kjell Bergkvist
Isdruiden Perrima – Lena Endre
Nin Hallaska – Tuva Novotny
Hildur Ornetand – Rolf Lassgård
Rurik Ornetand – Andreas Wilson
Dolken Demens – Per Oscarsson
Kung Ottar – Max von Sydow
Jarmona av Frand – Sofia Helin

Och som Shagul:
Stellan Skarsgård
Lillen
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 57
Blev medlem: 2010-05-27 21:12

Inlägg av Lillen »

Definitivt en film jag skulle se!

Magnus
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Noterade att Trakorien på wikin är helt tomt (med undantag av Torilialänken). Sitter själv och sammanställer Trakoriens historia. Har rödmarkerat lite i tråden också. Vi väntar väl alla på rollspelet för fler idéer, men snart lägger jag upp kronologin här.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Lägg upp kronologien tycker jag. Har själv en del årtal som kan flätas in där.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Jag har sammanställt vad som skrivits på tråden, snabbkontrollerat årtal mot kronologin i Trakorien. Finns säkert mer att göra.

TRAKORIENS HISTORIA

Ca 10.000 f.O. Den första Konfluxen drabbade Ereb. Fokalerslätten på Palamux uppstod då stormguden Marduk slungade ett eldklot mot det hedniska Woddam för att sätta stopp för woddamiternas demondyrkan. Legendernas Urlaaber sattes på Fokalerslätten av Gudarna att vakta mot woddamiterna som flytt under jord.

Ca 9.000-4.000 fO Urlaaberna var aldrig talrika, men familjer, grupper och stammar spred sig så sakteliga över Palamux. På så skilda platser som skogarna, bergen och slätterna växer de i vissa fall isär till olika folk under årtusendena.

Woodamiterna försökte finna väg ut ur sitt underjordiska fängelse men besegras av urlaaberna. Efter att urlaaberna i en slutlig strid lyckas försegla woddamiterna i underjorden drabbas urlaaberna av högmod och går under när ett kannibalistiskt folk, Lumarierna (?), invaderar. En grupp urlaabättlingar som kallade sig Hueler adopterade urlaabernas traditioner som väktare och tar över Fokaler med dess myter.

Ca. 4.000 fO (ev. tidigare) dyker älvfolk upp på Palamux invandrade söderifrån från Saphyna dit de anlänt ännu tidigare.

1400-1000 fO Under en mindre istid kommer svartfolk till öarna via Trinsmyra.

Ca 700 f.O. Från Västerhavet antas ett folk ha anlänt till södra Palamux som av lärde kallas Saniter. Folket är sedan länge borta och arvet efter dem är främst språkligt.

Ca 650 fO De första joriska kolonisterna på öarna var flyktingar från Jorpagna. Denna koloni var faktiskt människors första på Saphyna och grundades av en liten filosofisk sekt redan decenniet innan Imperiet skickade en officiell expedition hit. Man steg i land vid floden Rubakins utflöde och förhoppningen var att Imperiet man flytt ifrån inte skulle finna dem här.

627 f.O. Efter ett par decennier skickade Imperiet en kolonisationsexpedition för att söka ny mark. Denna militära expedition landsteg först i Miasma på Saphyna (och led manfall till följd av sjukdomar), fortsatte västerut längst vildmarken för att slutligen hitta spår efter de saphynska jorerna vid Rubakins mynning. Skeppsmaster stack upp från flodens botten och i närheten återfanns plundrade joriska gravar. Man fann också spår av svartfolk och jättar. Detta avskräckte expeditionen från att stanna och man fortsatte västerut förbi det synnerligen oinbjudande Rosthavet och okända fenomen i Krindenland. Expeditionen fortsatte ytterligare västerut förbi Pansarklacken och korsade Thimasergapet, för att slutligen sikta ön Bhannavil. Där påbörjades det som kom att bli Imperiets sista kolonisationsprojekt med tusentals kolonister och en hel legion som skydd.

Efter att de nya kolonierna på Palamux hade etablerats skickades nya expeditioner till Saphyna för att undersöka ön och fann då den äldre kolonin. Vid denna tid var svartfolksanfallen ovanligt svåra och även om älvfolken inte gärna såg maniplar av imperiets soldater på ön kunde man inte förneka människorna i deras önskan om ökad säkerhet.

600-598 f.O. Tredje Konfluxen drabbar Ereb. Yndar drabbades inte direkt av konfluxen, men ådrog sig gudarnas vrede genom att gå för långt i sitt magiska forskande. Stora delar av ön lades i mörker. Staden Krau-ki som befolkades av nekromantiker flyttades av gudarna till ön Marjura där ett nytt rike, Cruri, grundades.

När kontakterna med kontinenten bröts p.g.a. Konfluxen valde det joriska ledarskapet att överge den saphynska kolonin pga av att man ansåg att de Palamuxiska kolonierna behövde förstärkas i dessa oroliga och svåra tider. Utan legionärernas stöd ansåg jorerna att kolonin inte kunde överleva och under 580-t fO lämnades Saphyna för Lasemos eller kontinenten.

550 f.O. Joriska kolonisatörerna i Lasemos och Laabne försöker reorganisera sig i konfluxens efterdyningar. Konflikter uppstår om vem som skall styra. Konflikterna kommer att vara i flera hundra år.

500 f.O. Isbarbarer bosätter sig på Trinsmyra.

Ca 475 fO En ny fri koloni till det Kontinentaljoriska riket byggd av flyktingar, straffångar, och modiga nybyggare (varav flera halvlängdsmän) grundades på Saphyna. Denna koloni blev grunden till staden Frimbole Olvi. Dessa kolonister utgör i själva verket själva fonden till den gryta som senare skulle komma att bli Saphynas inhemska mänskliga befolkning, men detta faktum är känt av få och på Saphyna plågas man knappast av någon rotlöshet. Kolonin är anledningen till att man idag talar en kontinentaljorisk dialekt på Saphyna. Som militär styrka följde också med en manipel kentaurer att hålla reda på straffångarna och freda bosättningen mot faror. Dessa kentaurer blev efter några decennier befriade från sin tjänst då de hade tjänat sin tid och antalet straffångar minskat väsentligt. Jorerna ansåg sig nu också själva kunna sköta sitt försvar. Kentaurerna fann sig tillrätta i Tocmeskogen, men kunde ibland ses i full galopp över grässlätterna. När det Kontinentaljoriska riket gick under i Mörkertiden bröts kontakterna med fastlandet helt. De små jordbrukssamhällena förenades under små råd av obekymrade men eftertänksamma ledare. Något ens upplevt behov att förena öns invånare under en kung, hövding eller flagga fanns inte ännu.

465 F.O. Storjarlen Rotnar Storblote av Jorduashur förde en expedition att utforskade de öar som idag kallas Trakorien. Öarna var kända av nordborna från stormblåsta och felnavigerande sjöbusars historier. På den nordligaste ön mötte expeditionen först ett krigiskt eldkastande folk. Efter att "vild eld" sänkt flera skepp och man i land mött besvärjare som skickade skolopodbestar mot dem, lämnade man ön ifred och for vidare. På Palamux fann man inget annat än primitiva folk utan rikedom. En expedition inåt land konstaterade att inlandet var onaturligt hett och befolkat av storvuxna jägare utan silver eller guld. Trots att infödingarna varnade för trollkarlar och tjurmän längre söderut följde Storblotes flotta öns kust söderut och passerade vilda klippiga kuster och täta skogar innan man en omensfylld natt skådade trollkarlars violetta himlar och såg eldar brinna på bergstopparna. Efter de rysliga erfarenheterna i norr tvingades jarlen av sina mannar att vända flotta österut igen. På dagens Saphyna fann man dock byte hos fredliga bönder vars hövdingar man efter initial plundring fick årlig tribut ifrån under de kommande 350 åren. Endast under svältår i Jorduashur plundrade man på Saphyna. På Paratorna fann man ett folk som man kuvade och Rotnar lämnade en mäktig hird på öns östkust att härska över undersåtarnas då största by (i dagens Ruhl) och vaka över kornboden Saphyna.

400 f.O. Crurerna byggde staden Esachrha (nuvarande Isakra) på Trinsmyra men kom genast i krig med milacker och rungler. De två kulturerna kom att blandas samman.

Ca 380-250 f.O. En falang magiker tog makten i Laabne på Palamux och uppförde Trakoriens första akademi i staden Voag Aspede. Magikerna isolerade sin stad för att få studiero medan striderna om herraväldet på Palamux fortsatte. Magikerna kom att kallas de Grå Eminenserna. Voag Aspede blomstrade i överdåd och världsfrämmande färger så att ingen vågade närma sig staden. På grund av dem och deras trolldom kom Laabne så småningom att förvandlas till grå ödemark. Många flydde landet medan andra tynade bort stirrandes på stadens magiska färger.

300 f.O. Cruri grundar livskraftiga kolonier på Chrachz och i Kargom på norra Palamux.

Efter att ha erövrat Orghinska halvön på 300-t fO bildade den joriske skeppsjarl Finn Aperama en allians med isbarbarerna och förde en ny expedition mot Trinsmyra. Tjugerna som även de dyrkade eldens gudinna visste hur de skall skydda skeppen mot fiendens ”vildeld”. Nordmännen hade vissa framgångar mot rungler och milacker, men snart mötte man ett annat folk som stred sida vid sida med undervärldens odöda. De använde mäktig magi och jorderna tvingades lämna ön efter intensiva och fasansfulla strider. Därefter ansåg jorderna ön vara ondskefull tabu och kallade ön för ”dödsriket Isaker” efter dödsdyrkarnas stad.

290 f.O. Folken i östra Lasemos knyter kontakter med älvfolken i Gwondel Leigu under gemensamma strider mot svartfolken från Klagga. Alverna berättade för människorna om rika slätter österut och började odla marken på den Moskoriska slätten. De kallade sig Klavyker av ”klavys” som betyder nyckel ty de hade låst upp ett förlovat land.

I Moskorien och Fokale fanns vid klavykernas ankomst ett nomadiserande samlar- och jägarfolk indelat i stammar. Här fanns också den hueliska prästkasten av utvalda som bevakade Woddamporten och fungerade som Fokalerslättens (men i mindre utsträckning Moskoriens) religiösa rådgivare. Denna prästkast tog när så behövdes in noviser från alla stammar men föredrog ingifte. Deras utsända levde bland stammarna men prästerna hade ett eget område nära Woddamporten vilket sedermera blev Soerrastammen. När klavykerna anlände så kom folken på Fokalerslätten alltmer att identifieras med prästkasten eftersom det var deras enda kulturella särdrag med styrka. De moskoriska nomaderna assimilerades eller flyttade västerut. Klavykerna kom att kalla alla stammar på Fokalerslätten för hueler och lät dem hållas i sitt heliga hörn. Under klavykerkrigen blev Hueli det kulturellt sammanhållande namnet i Fokale och folken kallade sig från denna tid för hueler. I Soerraområdet fanns det ursprungliga prästerskapet kvar med delvis anpassad historia - de kallar sig för "de ursprungliga huelerna" med viss rätta.

253-249 f.O. I Lasemosi märkte man hur Laabne började suga landets kraft. De Grå Eminenserna var förblindade och lät förhäxa alla besökare. Baskimer Brushane störtade de Grå Eminenserna med list efter flera grymma slag och härskade sedan över allt Lasemos där all magi förbjöds.

222-218 f.O. Den milackiske fursten Ctagon uppförde Rakmakolonnaden vid Etemenankitemplet utanför Isakra på norra Trinsmyra. Rakmakolonnaden är en triumfport uppburen av tretton krigarstatyer.

200 f.O. Marjura täcks av is och Svavelvintern inleds som sägs skola vara i 800 år. Ungefär samtidigt bosätter sig ”isbarbarer” på Paratornas östkust.

135-131 f.O. Lasemos drabbas av den otäcka skallspräckarsoten, en dödlig sjukdom. För att skona Moskorien stänger alverna i Gwondel Leigu vägen genom skogen. Moskorerna missförstår det hela och försöker med vapenmakt undsätta sina fränder. Sjukdomen dör så småningom ut men förtroendet mellan alver och människor är för evigt brutet liksom Lasemosi makt.

130-68 f.O. I Moskorien spreds vatten ut över slätten från floden Gushars så att den blomstrade. På Fokalerslätten byggdes slott och trädgårdar. Träden gav tredubbel skörd. Med sådant överflöd kunde klavykerna bygga en högkultur på slätten mellan städerna Yoh och Albarunzia. Jägarfolk blev avundsjuka och ville ha tillbaka markerna varför krig utbröt. Krigen kom att kallas Klavykiska krigen. Klavykerna allierade sig med tolgulderfolket och de har sedan dess varit allierade. Urinvånarna, huelerna, å sin sida allierade sig med bergsfolken från Kargom och Nastrol.

68 f.O. Klavykerna vinner kriget mot jägarfolken och Klavykiska riket föds bestående av Moskorien, Fokale, Nastrol och nuvarande Kishatet. Kriget slutade med festivalen i HOXOH.

62-25 f.O. Eniaken, svampen som numera utgör mur mot Kargom på norra Palamux, flöt iland i Lasemos. Astrologer förutspådde att den skulle utgöra skydd mot kargomiterna och svampen började odlas i norra Nastrol. Kargomiterna fattade ingenting men anföll för säkerhets skull. Efter bittra strider bildades ordern Hyperernas munkordern med uppgift att vaka över eniaken.

50 f.O. – 150 eO Klavykerna börjar göra upprepade och ständigt misslyckade försök att rensa Kargom från måndyrkare, nekromanti och svartfolk. Man håller på i tvåhundra år utan att nå framgång. Dessa tvåhundra år kallas på Palamux kristallens sekler.

0 Från Melukha dök en märklig farkost upp med böner om hjälp. Den heliga ön Kymm hade börjat sjunka och man behövde skepp. Efter frikostiga löften och gåvor skickade klavykerna en stor flotta som undsatte öns befolkning. Detta är känt som de heliga svanarnas seglats.

50 e.O. Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.

97-113 eO Kejsar Hosin av Klavykiska riket regerar, den tredje kejsaren att även bära hederstiteln Kung av Kymm till minne av De Heliga Svanarnas Seglats.

100 Klavykernas Kejsar Hosin bestämmer sig för att anlägga en flottbas i Bzegusta, Magillre, och lyckas med detta efter ett femtiotal år. Magillerna gör efter bästa förmåga motstånd. Klavykiska kolonister far till Stegos och Paratorna där städerna Zaroflas, Siola och Melse grundas.

102 Från polarisen norr om Trakorien lossade ett stort isblock som flöt söderut rakt mot Melukha. Shamanfurstinnan skickade som tack till köldgudarna en stor guldhäst på ett norrgående fartyg men fartyget förliste tragiskt nog vid Ferrofagerna.

130 De belgothiska klanerna i Ljusna besegrades av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Kornella grundade efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.

137 Efter en märklig spådom anländer trakoriska fartyg till Kardien och grundar kolonin Torilia. Kung Kleodrik och hertig Ekker från Nordmark försöker förgäves driva iväg trakorierna.

150 På Trinsmyra växer en mördarsekt som uppkallas efter RhabdoRana, en strimmig groda som sägs vara moder till alla giftiga varelser. Sekten känner sig kallad att bistå demonen Ghumgakk i dennes uppdrag från Inashtar att ta hämnd på mänskligheten.

181 Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonin på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.

187 Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.

191 Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.

200-250 Fokalerslätten på Palamux är nu försaltad och inga grödor kan längre odlas. Detta är en av anledningarna till palamoxernas dystra sinnelag. Anledningen till försaltningen är den konstbevattning med salt vatten som bedrivits i flera hundra år.

220 Palamuxiska nybyggare gör flera försök att kolonisera Trinsmyra men slås tillbaka. Under striderna enas milackerna mot den gemensamma fienden.

Ca 250 Den segerrika klavykiska flottan besegras av en underlägsen fiende från Trinsmyra. De snabba katremasserna seglade runt de klavykiska fartygen och satte eld på dem. Innan man visste ordet av hade horder av milacker, rungler och karker som i förbund med isbarbarer från norr landstigit vid HOXOH för att marschera mot huvudstaden. Inom en vecka hade Frimbole Olvi plundrats då rikets huvudstyrka fortfarande vaktade Saphyna mot ransarder.

277-310 Ransard sluter en allians med Magilre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro (”Den galne milacken”) som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magilre.

I skuggorna av krigen mellan klavyker och trinsmyrer vaknar på Paratorna en önskan till oberoende. Man förklarar sig fritt från det uttröttade klavykiska riket år 304. Händelsen kallas den Kastykiska omvändelsen eftersom gudinnan Kastyke instiftas som Paratornas officiella skyddsväsen. Den nybilda de nationen bestående av Paratornas sydliga områden Ralorge och Karamak, kallade sig Trakorien, av orden traekor som betyder att andas fritt.

311 På Palamux märktes efter de misslyckade krigen en väckelse för att frigöra sig från sitt tragiska klavykiska förflutna. I staden Frand uppstod Shamashkulten som snart spred sig som en löpeld, flera sekter och ordnar bildades och snart väcktes krav på en religiös stat. Det heliga Kishatet grundades.

350 Klastobrest Dimvett börjar predika guden Remuntras läror. Först på Saphyna och senare Palamux. Han seglade sedermera västerut med halva Palamux flotta för att aldrig återvända.

370 Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så vortigern Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna.

380 Av misstag råkade man i bråk med en dvärgklan på Klomelliens kust när trakorierna förföljde ransarderna under andra ransarderkriget. Dvärgarna återfördes till Palamux för att arbeta som slavar i Kopparbergen men gjorde sig snart fria och grundade ett rike som finns än idag.

385 Trakoriska riket grundas. Man förklarar sig som arvtagare till Klavykiska riket och övertar dess styrelseform. Man har efter det andra ransarderkriget en koloni på Palamux, staden Soblak. Efter att ransarderkriget inledde man ett utrotningskrig mot Paratornas svartfolk.

400-t Huelerna var nu återigen ensamma på den förr så bördiga men nu försaltade och ofruktbara Fokalerslätten eftersom de sista klavykerna dragit sig tillbaka från slätten.

405 På Trinsmyra hade grupper börjat plädera för alla människors lika värde men dessa åsikter förbjöds av Ganfryd Åålskalle och grupperna flydde till Marjura där de grundade Arhem och andra kolonier. Namnet Marjura stammar från denna tid. Nybyggarna livnärde sig på fiske och fårskötsel. Även innan kolonisterna kom till ön fanns där dvärgar, jättar och kvurer.

428 Adeln på Trinsmyra är missnöjda och revolterar. Ganfryd Åålskalle blev kung.

440 Stegoserna beslutar sig att förekomma trinsmyrerna som närmar sig Albarunzia på Palamux östkust genom att själva plundra staden. Man var trots allt de närmast sörjande och som det heter i ett gammalt moskoriskt talesätt ”Det är inte borta, det som rinner ur näsa till mun.” Shamash vrede drabbade Stegos som förföll i permanent mörker. Det blev också omöjligt att resa till eller från ön.

458 Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.

460 Trakorierna har rensat Paratorna från svartfolk och upprättat lönsam handel med omvärlden. Man erövrar Ilibaurien på norra Paratorna, Ilibaurierna har länge varit en nagel i ögat för trakorierna. Alkemikern Astrumal diFoldt anlitades för att lansera opianderkryddan bland ilibaurierna och när dessa gått ner sig i drogträsket kunde de besegras utan strid. Än idag lider områdets befolkning av svårt drogmissbruk och är Trakorien till liten nytta.

462 Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.

497 Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna. Efter ett antal förödmjukande förhandlingar där hot och mutor begagnades har också de gamla klavykiska kolonierna övergått till att vara trakoriska. Det Klavykiska riket existerar inte längre.

507 Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.

510 Från Trinsmyra fördrevs allehanda sekter i en av Åålskallarna ledd utrensning, däribland shaguliterna som flydde till Marjura från den transmyriska staden Vumbra. Shaguliterna bygger ett järntorn i norra Marjuras Dymrabergen med hjälp av dvärgar.

520 Saphyna startar ett uppror mot den trakoriska överheten. Upproret slås ner fem år senare.

523 Trakorien försöker invadera Mereld men misslyckas på grund av mereldernas kraftfulla magiker. Merelderna bad om att få missionera på Trakorien och trakorierna vågade inte säga nej. Sedan dess sköter Kafrilersekten fattig och sjukvård inom trakoriska riket vilket alla är nöjda med.

525 Ylarnas afton. Nationalister på Saphyna uppviglar en här av kriminella och slavar som drogats med zombin. Zombinet fick kämparna att lyda alla order blint, tyvärr också fiendens. Slaget kallas ylarnas afton eftersom bägge härförare skrek ikapp för att få kontroll över hären. Den högröstade trakoriske härolden Skrynk avgjorde till trakorernas favör.

530 Trakorien invaderar Trinsmyra och införlivar ön med sitt rike. Åålskallarna, som regerade över Trinsmyra, flydde upp till de otillgängliga bergen i Rung. Landsdelen Kark gjordes till en del av Trakorien men Milacke fick behålla sin självständighet.

550 För att utsträcka sitt rike skickar Trakorien en expedition mot den mytiska västern, mest av misstag upptäcker man Jih-puhn och Tsun-kuo på andra sidan Västerhavet.

595 Svavelhandeln har länge varit en eftertraktad handelsvara. Arhem på Marjura ockuperas och man tar kontroll över svavelgruvorna.

600 Dimratraktatet undertecknas av Trakoriens kejsare. Traktatet låter shaguliterna praktisera sina läror utan inblandning så länge trakoriska lagar efterlevs och bara slavar eller infödingar används till experimenten.

604 Kronolaben i Tricilve invigs.

605 Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.

606 Ransard smider planer och mobiliserar för en slutgiltig konfrontation med Trakorien. Guldfynd från nordvästra Marjura förs till Trakorien och väcker stor uppståndelse. En mindre guldrush följer men flera expeditioner försvinner spårlöst. Draken Blattifagus anfaller och ockuperar dvärgarnas kvicksilvergruva på Marjura. I all hast sluter man en överenskommelse med odjuret som går ut på att förse det med mat i utbyte mot att det inte ställer till med bråk.
Senast redigerad av Mikael den 2012-07-04 22:01, redigerad totalt 7 gång.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Väl jobbat. Mina kunskaper i ämnet är allt för ringa för att bistå konstruktivt, men jag kommer likväl med glada tillrop :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Ankorna då? Hur och när kom de till Paratorna?

1. En tanke jag haft är att ankor tas som fångar av jordiska vikingar som rövar i västra Morëlvidyn på 300-t fO. Någon gång 200-150 fO flyttas de flesta ankträlarna till den jordiska kolonin i Ruhl. Under århundraden når de viss självständighet. (varför och varför övriga ankor i Kard tycks försvinna in i Kardskogen är en annan historia)

2. Briors Trakorien har träskmännen (ankornas ersättare) som urbefolkning på Paratorna. Kan det vara så att ankorna alltså kom till Paratorna lååångt tidigare (800-t? fO)? Att de sökte skydd för skeckerna i träskmarkerna men senare bosatte sig i den jordiska/isbarbariska kolonin i Ruhl?

3. Ankorna flyttade in långt senare och är en relativt sen koloni. Ankorna invandrade från Mercana/Klomellien ca 300 eO sponsrade av Magilriska intressen med förhoppning om att infiltrera och ekonomiskt underminera de trakoriska rikena?
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Jag hade en ide om att ankorna kom till trakorien under eller efter den kastykiska omvändelsen. Dessa från Kopparhavet. Det känns som att denna historiska händelse passar bra ihop med ankornas kynne, om än med ett större fokus på familjen än individen.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

gtjorgo skrev:Jag hade en ide om att ankorna kom till trakorien under eller efter den kastykiska omvändelsen. Dessa från Kopparhavet. Det känns som att denna historiska händelse passar bra ihop med ankornas kynne, om än med ett större fokus på familjen än individen.
Jag tror jag förstår hur du menar, men varför hamnar de i Ruhl som då inte är del av Trakoriska riket?
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Hmm.. upplever att de både hamnar i Ruhl men även på övriga bralorge. Det var väl dock endast i det sparsamt befolkade Ruhl som dock ligger väldigt bra till för handel med kontinenten, exempelvis Mercana och staden O. I Ruhl finns dessutom terräng som lämpar sig väl för ankiska smarrigheter som grodor och alger. Ankorna behövde en beskyddare från piraterna som dock inte är stark nog för att kunna utmana deras önskan till visst autonomt styre. Därav kanske man hjälpte bralgerna ekonomiskt mot Klavykiska lojalister samt senare mot ilibaurier.
Numera är man en så vital del av trakorisk trad att bodaken inte kan slå till mot Ruhl utan att kraftigt skada handeln. Detta främst med Mercana, Caddo och erebos. Ankorna håller således ihop även över landgränserna. Exempelvis då de inte sällan får tjäna hos sin farbror, helst så lång från kläckningsplatsen från möjligt. Detta för att den unge ankan skall få så stor och bred kunskap om sin omvärld som möjligt.

tror jag :)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Förslag till vidareutveckling: Det fanns ankor redan på östra Paratorna vid tiden för Kastykiska omvändelsen 304 eO. Dessa hade då redan etablerat början till dagens goda kontakter med Mercana, Staden O, Caddo och Erebos men denna slog först ut i full blom när bralorgerna bildade sitt nya kommersialiserade rike Trakorien. Ankorna i Ruhl kom ursprungligen från havet i egna båtar någon gång före Mörkertiden eller så hamnade de där med jordukaerlarnas hjälp ca 200 fO. Kanske både och? Denna tidiga ankbosättning levde dock relativt ostörda från de övriga trakoriska öarna även om de första klavykiska kolonisterna på 100-talet eO bosatte väst- och sydkusten samt seglade i farvattnen mellan Paratorna och Staden O (som etablerades ca 130 eO). När sedan en större koloniseringsvåg av nybyggare från Palamux under ledning av de sju(åtta) familjerna anlände i tiden före Kastykiska omvändelsen började saker hända. Ankorna i Ruhl utvecklade sina handelskontakter och bidrog till att knyta band mellan det nya Trakoriska riket som bildades och handlare i Mercana, Staden O, Caddo och Erebos mfl.

Sedan följer gtjorgos beskrivning av läget. :)
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Låter strålande birke! :)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

:lol:
Ankornas ankomst till Trakoriska öarna visade sig mer fasetterad än jag trodde.

De första ankorna tycks ha kommit till Paratorna redan för minst 1200 år sedan. De jagades dock av urbefolkningen och tvingades gömma sig i träskmarkerna där de lättare kunde undkomma.

I samband med märkliga händelser i Kard fördes ett större antal ankträlar med jorderna till deras koloni i östra Paratorna på 200-t fO. Snart därefter tappar jorderna herrarväldet, "isbarbarer" invandrar och östra Paratorna blev självstyrande.

Med tiden kom ankorna att etablerat sig som Ruhls handelsmän och hade sporadiska men goda kontakter med städerna Mercana och O, men deras rykte hade spritt sig ner till Kopparhavets ankfamiljer. När senare på 300-t eO en större koloniseringsvåg av nybyggare från bl.a. Kopparhavet anlände i tiden före Kastykiska omvändelsen ökade handeln. Ankorna behövde en beskyddare från piraterna, en beskyddare som dock inte var stark nog för att kunna utmana deras önskan till visst autonomt styre. Därav hjälpte man bralgerna ekonomiskt mot Klavykiska lojalister samt senare mot ilibaurier. Ankorna i Ruhl utvecklade sina handelskontakter och bidrog till att knyta band mellan det nya Trakoriska riket som bildades och handlare i Mercana, Staden O, Caddo och Erebos mfl.

Numera är man en så vital del av trakorisk trad och bankväsen att Bôdaken inte kan slå till mot Ruhl utan att kraftigt skada handeln. Detta främst med Mercana, Caddo och Erebos.
Senast redigerad av Mikael den 2012-03-07 13:17, redigerad totalt 3 gång.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Mikael skrev::lol:
Ankornas ankomst till Trakoriska öarna visade sig mer fasetterad än jag trodde.
Svårt att låta bli när anledningen så fint bjuds till att dra historiska trådar och sammanhang. :wink:
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

ser mycket bra ut!
En fråga bara: menar du i följande mening inte Paratorna isället för Palamux?

I samband med märkliga händelser i Kard fördes en stor grupp ankträlar med jorderna till deras koloni i östra Palamux på 200-t fO. Snart därefter tappar jorderna herrarväldet, "isbarbarer" invandrar och östra Palamux blev självstyrande.
Skriv svar