Kalmurri

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Relevanta klimatzoner för Kalmurri borde vara 5, 7 och 10

Bild
Tempererade områden
5 Nordligt tempererat klimat (Nordligaste Akrogal, södra Orghin)
Årsmedeltemperatur: +4
Månad: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Temp: -11 -6 -5 +4 +11 +14 +19 +14 +7 +4 -1 -6
Nederbörd: KN KN KN KN LN LN LN LN LN LN KN KN

7 Tempererat inlandsklimat (Mellersta Ereb och Mellersta Akrogal)
Årsmedeltemperatur: +7
Månad: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Temp: -8 -8 -3 +7 +17 +19 +22 +19 +9 +5 +2 -3
Nederbörd: KN KN KN KN LN LN LN LN LN LN KN KN

Medel områden
10 Golwyndaklimat (Länder runt södra Masevabukten och Golwyndahavet som ej är subtropiska)
Årsmedeltemperatur: +14
Månad: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Temp: +2 +5 +12 +16 +19 +22 +26 +26 +22 +12 +4 +2
Nederbörd: KN VM VM KL KL KN KN KL KL KL LN KN
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Jag tänkte väl att vi behandlar en geografisk komponent i taget, wikifierar den etc.

Lidhia är en kall och snabb flod som föds ur tre mindre floder som forsar ner från höga höjder bland Latar bergen och formar Kalmurris norra gräns mot Dharbia. Det minsta tillflödet som rent formellt ligger på Kalmurrisk mark kommer från en del av bergen där många år isen aldrig helt smälter bort, rent glaciärvatten. Under en stor del av sin sträcka på slättmarken så flyter den genom en odräglig och kall träskmark som sträcker sig mil norr och söder om floden. När den närmar sig kusten så vidgar den sig och blir långsammare i en stor våtmark. Lidhia träsket är farligt sommar som vinter, med tjock dy som kan fånga likväl varelser som mindre båtar. På den varma årstiden är det svårt att hitta farbara leder och det ryktas om vattenlevande djur som välter mindre flottar och kanoter för att äta båtsmännen. När det är kallare så fryser isen bedrägligt, även erfarna jägare från lokalbefolkningen trampar igenom för att aldrig ses igen.

.

Ska man ange staden Lidhia och ex armegarnisionen Gränsvakten?

.
Senast redigerad av Gabriel den 2013-05-27 11:31, redigerad totalt 4 gång.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Lidhia och Gränsvakten, tillhör inte de Dharbia? Annars bör de nämnas.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Kanske kan man inkludera Dharbia i Kalmurri-pdfen. Egentligen är ju landet redan rätt välbeskrivet, men skulle behöva lite uppdateringar. Jag tänker mig att en omskriven landsbeskrivning skulle kunna bli några sidor. Kanske inte tillräckligt för en egen pdf men utmärkt som ett kapitel i Kalmurri-pdfen. Länderna har ju också till stor del samma historia.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Tycker jag låter som en bra ide. Vi gjorde ju så med dvärgriket Kûldkres i Palinor-pdfen. Eller vad sägs Gabriel?

Och gör du uppdateringarna Adragoor?
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

birkebeineren skrev:Lidhia och Gränsvakten, tillhör inte de Dharbia? Annars bör de nämnas.
Tillhör Dharbia, så kanske inte.

Man kanske inte är så orolig för en Dharbi'sk invasion från Kalmurri's håll, så man nöjer sig med några enstaka patruller på häst och hippogriff i området?

--

Gällande vad som ska med i Kalmurri pdf'en så böjer jag mig för de som varit med tidigare.

Dock skulle jag vilja föreslå att ex Ödemarken med alla dess mycket intressanta fenomen har en naturlig plats - bör i alla fall nämnas med en separat karta, liksom det dvärgrike som ligger i Ödemarkens yttre kant förtjänar ett litet kapitel.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gabriel skrev:Man kanske inte är så orolig för en Dharbi'sk invasion från Kalmurri's håll, så man nöjer sig med några enstaka patruller på häst och hippogriff i området?
Så kan det vara. Troligen fruktar dharbierna en invasion från Kalmurri mycket mera än tvärtom. Vet inte exakt hur ni tänkt er förhållandet mellan Dharbia och Kalmurri men en tanke är att dharbierna har hyrt in cerevalliska artillerister för att bevaka gränsen. De cerevalliska bystaterna är kända för sitt luftförsvar då de genom historien inte bara har utsatts för otaliga hippogriffburna räder från andra sidan Maseva utan även anfall från mindre drakar.
Gabriel skrev:Dock skulle jag vilja föreslå att ex Ödemarken med alla dess mycket intressanta fenomen har en naturlig plats - bör i alla fall nämnas med en separat karta, liksom det dvärgrike som ligger i Ödemarkens yttre kant förtjänar ett litet kapitel.
Det är Adragoors alster men ett alternativ är att Ödelandet/Ödemarken beskrivas som en Plats i Kalmurriartikeln och få kompletterande uppgifter under beskrivningen av staden Kernath och Dvärgarna (dvärgarna i Yah'Kzim och dvärgarna under Trimbusbergen är väl två olika riken/kulturer men de kan ju båda nämnas). Kartan över både Kernath och Ödelandet kan vi bifoga som appendix i Kalmurri-pdfen och i wikin lägger vi upp kartorna under relevant beskrivning.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Ok. Wikifierar jag nu Lhidia floden eller lägger jag upp fler här i en klump?

Är det lagomt omfång rörande floden? Kanske något om varför träskmarken är riskabel?

.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gabriel skrev:Ok. Wikifierar jag nu Lhidia floden eller lägger jag upp fler här i en klump?

Är det lagomt omfång rörande floden? Kanske något om varför träskmarken är riskabel?

.
Lägg till en mening eller så om varför floden är farlig, det borde räcka. Förslagsvis lägger du upp flera bitar innan wikifiering. Spelar kanske ingen roll men jag brukar tycka att det är lättare att få det snyggt och översiktligt med mer material åt gången när jag wikifierar.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Lidhia är en kall och snabb flod som föds ur tre mindre floder som forsar ner från höga höjder bland Latar bergen och formar Kalmurris norra gräns mot Dharbia. Det minsta tillflödet som rent formellt ligger på Kalmurrisk mark kommer från en del av bergen där många år isen aldrig helt smälter bort, rent glaciärvatten. Under en stor del av sin sträcka på slättmarken så flyter den genom en odräglig och kall träskmark som sträcker sig mil norr och söder om floden. När den närmar sig kusten så vidgar den sig och blir långsammare i en stor våtmark. Lidhia träsket är farligt sommar som vinter, med tjock dy som kan fånga likväl varelser som mindre båtar. På den varma årstiden är det svårt att hitta farbara leder och det ryktas om vattenlevande djur som välter mindre flottar och kanoter för att äta båtsmännen. När det är kallare så fryser isen bedrägligt, även erfarna jägare från lokalbefolkningen trampar igenom för att aldrig ses igen.

Dalmoth är namnet på vidsträckt och mäktig urskog som sträcker sig från staden Ashat i söder men även på sjön Dalmoth i norr där skogen slutar - likväl även den mäktiga flod som flyter igenom skogens längd. Det är en blandskog bestående i stor del av asktall, som växer sig mycket höga med grå stammar och låg björk och nordlig plattalm - med stora fläckar av grå-brun kråkrished där himlen är fri men marken är svårforcerad till fots. Sikten är god till stora delar och ryttare kan med lätthet passera igenom skogen förutom vissa delar, där kuperad terräng och tät grundvegetation har gjort att inga hovavtryck synts till på hundratals år. Skogen och slätten direkt öster om denna är huvudsakligen domän för en av Akrogals största populationer av Vargmän vilka följer på sitt sätt den officiella Måndyrkan och svär lojalitet till Kejsaren. Vargmännens stammar har några hemliga heliga platser djupt inne i skogarna, väl försvarade av den naturliga terrängen men även av bålverk av timmer och staplade vallar av sten.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Fortsätt! :)
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Lidhia är en kall och snabb flod som föds ur tre mindre floder som forsar ner från höga höjder bland Latar bergen och formar Kalmurris norra gräns mot Dharbia. Det minsta tillflödet som rent formellt ligger på Kalmurrisk mark kommer från en del av bergen där många år isen aldrig helt smälter bort, rent glaciärvatten. Under en stor del av sin sträcka på slättmarken så flyter den genom en odräglig och kall träskmark som sträcker sig mil norr och söder om floden. När den närmar sig kusten så vidgar den sig och blir långsammare i en stor våtmark. Lidhia träsket är farligt sommar som vinter, med tjock dy som kan fånga likväl varelser som mindre båtar. På den varma årstiden är det svårt att hitta farbara leder och det ryktas om vattenlevande djur som välter mindre flottar och kanoter för att äta båtsmännen. När det är kallare så fryser isen bedrägligt, även erfarna jägare från lokalbefolkningen trampar igenom för att aldrig ses igen.

Dalmoth är namnet på vidsträckt och mäktig urskog som sträcker sig från staden Ashat i söder men även på sjön Dalmoth i norr där skogen slutar - likväl även den mäktiga flod som flyter igenom skogens längd. Det är en blandskog bestående i stor del av asktall, som växer sig mycket höga med grå stammar och låg björk och nordlig plattalm - med stora fläckar av grå-brun kråkrished där himlen är fri men marken är svårforcerad till fots. Sikten är god till stora delar och ryttare kan med lätthet passera igenom skogen förutom vissa delar, där kuperad terräng och tät grundvegetation har gjort att inga hovavtryck synts till på hundratals år. Skogen och slätten direkt öster om denna är huvudsakligen domän för en av Akrogals största populationer av Vargmän vilka följer på sitt sätt den officiella Måndyrkan och svär lojalitet till Kejsaren. Vargmännens stammar har några hemliga heliga platser djupt inne i skogarna, väl försvarade av den naturliga terrängen men även av bålverk av timmer och staplade vallar av sten.

Ryh är en medelstor ö som utgör den syd-västligaste punkten av det Kalamurriska riket och är befäst med en militär garnision och en militär hamn på den södra sidan av ön. Öns östra sida mot fastlandet bär en del höga klippor, sedan sluttar den neråt mot väst - större delen av det västra appendix på ön är så lågt benäget att det blir översköljt av havet under vinterstormarna och en iskarm formas. Den centrala ön har kvar en del barrskog, huvudsakligen nordligare arter av tall. Många träd har dock huggts ner för att bygga befästningar, bostäder och bryggor.

.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Utmärkt Gabriel! Bara en sak: Dalmoth ska vara Daimoth. Tror Spelis råkade stava fel när han la till namnen på kartan.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Lidhia är en kall och snabb flod som föds ur tre mindre floder som forsar ner från höga höjder bland Latar bergen och formar Kalmurris norra gräns mot Dharbia. Det minsta tillflödet som rent formellt ligger på Kalmurrisk mark kommer från en del av bergen där många år isen aldrig helt smälter bort, rent glaciärvatten. Under en stor del av sin sträcka på slättmarken så flyter den genom en odräglig och kall träskmark som sträcker sig mil norr och söder om floden. När den närmar sig kusten så vidgar den sig och blir långsammare i en stor våtmark. Lidhia träsket är farligt sommar som vinter, med tjock dy som kan fånga likväl varelser som mindre båtar. På den varma årstiden är det svårt att hitta farbara leder och det ryktas om vattenlevande djur som välter mindre flottar och kanoter för att äta båtsmännen. När det är kallare så fryser isen bedrägligt, även erfarna jägare från lokalbefolkningen trampar igenom för att aldrig ses igen.

Daimoth är namnet på vidsträckt och mäktig urskog som sträcker sig från staden Ashat i söder men även på sjön Daimoth i norr där skogen slutar - likväl även den mäktiga flod som flyter igenom skogens längd. Det är en blandskog bestående i stor del av asktall, som växer sig mycket höga med grå stammar och låg björk och nordlig plattalm - med stora fläckar av grå-brun kråkrished där himlen är fri men marken är svårforcerad till fots. Sikten är god till stora delar och ryttare kan med lätthet passera igenom skogen förutom vissa delar, där kuperad terräng och tät grundvegetation har gjort att inga hovavtryck synts till på hundratals år. Skogen och slätten direkt öster om denna är huvudsakligen domän för en av Akrogals största populationer av Vargmän vilka följer på sitt sätt den officiella Måndyrkan och svär lojalitet till Kejsaren. Vargmännens stammar har några hemliga heliga platser djupt inne i skogarna, väl försvarade av den naturliga terrängen men även av bålverk av timmer och staplade vallar av sten.

Ryh är en medelstor ö som utgör den syd-västligaste punkten av det Kalamurriska riket och är befäst med en militär garnision och en militär hamn på den södra sidan av ön. Öns östra sida mot fastlandet bär en del höga klippor, sedan sluttar den neråt mot väst - större delen av det västra appendix på ön är så lågt benäget att det blir översköljt av havet under vinterstormarna och en iskarm formas. Den centrala ön har kvar en del barrskog, huvudsakligen nordligare arter av tall. Många träd har dock huggts ner för att bygga befästningar, bostäder och bryggor.

Sandens rike är vad man benämner den enorma tempererade sandöken som ligger norr om Ushesh skogen och söder om Alen'lum och staden Yem. Den sträcker sina sandiga händer från kusten i väster långt österut gott och väl in mot mitten av det kalmurriska kejsardömmet. Landet är dött här, vatten nästan obefintligt och även den handfull av människor som gör sitt levebröd att färdas här tar med sig det mesta av det vatten man behöver. "Torr som sandens rike" säger man i södra Kalmurri. Det finns ett antal Margyliska ruiner begravda i sanden och fornlämningar hittas ibland av resande och handelsmän. Sandens rike är en naturlig buffert mellan de mest sydliga delar av Kalmurri som man erövrat av Furgia i urtiden och Kejsardömmets hjärta som ligger längs Kau flodens dalgång - liksom alvernas hemvist i Alen'lum. Djurlivet är mycket magert, men vissa djur har sin hemvist här. Berättelser om sanddrakar liknande dem i det Nidlänska området på andra sidan havet samt tveksamma rapporter om ökenlevande troll har spritts av resenärer.

.
.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Lidhia är en kall och snabb flod som föds ur tre mindre floder som forsar ner från höga höjder bland Latar bergen och formar Kalmurris norra gräns mot Dharbia. Det minsta tillflödet som rent formellt ligger på Kalmurrisk mark kommer från en del av bergen där många år isen aldrig helt smälter bort, rent glaciärvatten. Under en stor del av sin sträcka på slättmarken så flyter den genom en odräglig och kall träskmark som sträcker sig mil norr och söder om floden. När den närmar sig kusten så vidgar den sig och blir långsammare i en stor våtmark. Lidhia träsket är farligt sommar som vinter, med tjock dy som kan fånga likväl varelser som mindre båtar. På den varma årstiden är det svårt att hitta farbara leder och det ryktas om vattenlevande djur som välter mindre flottar och kanoter för att äta båtsmännen. När det är kallare så fryser isen bedrägligt, även erfarna jägare från lokalbefolkningen trampar igenom för att aldrig ses igen.

Daimoth är namnet på vidsträckt och mäktig urskog som sträcker sig från staden Ashat i söder men även på sjön Daimoth i norr där skogen slutar - likväl även den mäktiga flod som flyter igenom skogens längd. Det är en blandskog bestående i stor del av asktall, som växer sig mycket höga med grå stammar och låg björk och nordlig plattalm - med stora fläckar av grå-brun kråkrished där himlen är fri men marken är svårforcerad till fots. Sikten är god till stora delar och ryttare kan med lätthet passera igenom skogen förutom vissa delar, där kuperad terräng och tät grundvegetation har gjort att inga hovavtryck synts till på hundratals år. Skogen och slätten direkt öster om denna är huvudsakligen domän för en av Akrogals största populationer av Vargmän vilka följer på sitt sätt den officiella Måndyrkan och svär lojalitet till Kejsaren. Vargmännens stammar har några hemliga heliga platser djupt inne i skogarna, väl försvarade av den naturliga terrängen men även av bålverk av timmer och staplade vallar av sten.

Ryh är en medelstor ö som utgör den syd-västligaste punkten av det Kalamurriska riket och är befäst med en militär garnision och en militär hamn på den södra sidan av ön. Öns östra sida mot fastlandet bär en del höga klippor, sedan sluttar den neråt mot väst - större delen av det västra appendix på ön är så lågt benäget att det blir översköljt av havet under vinterstormarna och en iskarm formas. Den centrala ön har kvar en del barrskog, huvudsakligen nordligare arter av tall. Många träd har dock huggts ner för att bygga befästningar, bostäder och bryggor.

Sandens rike är vad man benämner den enorma tempererade sandöken som ligger norr om Ushesh skogen och söder om Alen'lum och staden Yem. Den sträcker sina sandiga händer från kusten i väster långt österut gott och väl in mot mitten av det kalmurriska kejsardömmet. Landet är dött här, vatten nästan obefintligt och även den handfull av människor som gör sitt levebröd att färdas här tar med sig det mesta av det vatten man behöver. "Torr som sandens rike" säger man i södra Kalmurri. Det finns ett antal Margyliska ruiner begravda i sanden och fornlämningar hittas ibland av resande och handelsmän. Sandens rike är en naturlig buffert mellan de mest sydliga delar av Kalmurri som man erövrat av Furgia i urtiden och Kejsardömmets hjärta som ligger längs Kau flodens dalgång - liksom alvernas hemvist i Alen'lum. Djurlivet är mycket magert, men vissa djur har sin hemvist här. Berättelser om sanddrakar liknande dem i det Nidlänska området på andra sidan havet samt tveksamma rapporter om ökenlevande troll har spritts av resenärer.

Det östra gränslandet är i huvudsak tempererat slättland med många hjordar strövande klövdjur. Det finns ett stort antal stammar bland nomaderna och deras framgångs stjärna stiger och sjunker. Ibland svär de Kejsaren trohet, ibland krigar de med Kalmurri. Den östra gränsen är därför ganska rörlig och varierar med säsongerna, även om den norrut är stabilare i närheten av Daimoth skogen.

Emren är en stad som är central för hela den östra gränsen, detta är politiskt sett den viktigaste staden i Centrala Akrogal för de nomader som lever öster om Kalmurri. Här samlas stammarna för att förhandla med Kejsaren, för att handla och utbyta kunskaper, för att svära Kejsaren trohet och för de nomader som dyrkar Mångudinnan så är det en möjlighet att förnya sin tro och att se gudinnans son i egen hög person. En gång var femte år så kommer Kejsaren till Emren i sin ceremoniella flygande pyramid av magiskt trä. Den ligger längs samma flod som huvudstaden Kaupukuu och är en viktig militär garnision - liksom den östligaste punkten för Kejsardömmet. Staden har sin rygg mot floden samt en tät skog, med århundraden av försvarsverk väl planerade för att motstå just angrepp av nomadstammar.


.

.
Skriv svar