A) Vedehalls kärntorn är i dag byggt i sten. Pga områdets krigiska natur har man kommit fram till att sten motstår anfall lite bättre än trä. Vissa delar av yttermurarna består dock fortfarande av träpalissader förstärkta med jordvallar. Främst då norra och nordvästra sidan som vätter mot en liten men strid och djup å. En mindre vallgrav omsluter södra och östra sidan som dessutom förstärkts med en stenmur stöd av en jordvall. Byggnadsverket skulle inte ha vunnit någon arkitektonisk skönhetstävling. Men den fyller sitt syfte väl. Dvs skydd mot plundrande svartfolk. Till vedehall finns en mindre köping. Den lär inte heller vinna något skönhetspris men det är en viktig handelsplats för bla virke och pälsverk. Orten omgärdas av en träpalissad förstärkt med jordvall på insidan och stentorn vid de båda entréerna. Ohälsosamt många av byborna kan hantera en båge eller ett armborst.
Aha. Jag har fattat det som att Vedehall är namet på själva köpingen inte godset i sin helhet. Då kanske Paar Splintersköld är fogde i köpingen och Marsken Markgreve vid godset Vedehall?
B) Angående adelskvinnor (och kvinnor generellt) så är Zorakerna något mer liberala än Kardierna. Det är å andra sidan inte någon större bedrift. Men det finns flera Zorakiska adelsdamer som spelar framträdande roller i politiken, i skötseln av godsens ekonomi och inte minst vid krigföring. Så det är inte något unikt. Inte så sällan är det hustrun som ansvarar för borgens försvar när maken är frånvarande. En av de mer omtalade belägringarna i Zorakin hade en kvinna som försvarare. Jag har för mig att jag beskrivit den belägringen tidigare. Hur som helst vann hon på ett ganska listigt och spektakulärt sätt.
Delar helt dina tankar. Menar att det finns ett konservativt och machodominerat tänk runt kvinnor, men att kvinnorna är de som sköter och tar beslut i männens frånvaro. Skulle männen vara hemma tar de över igen. Även om kvinnorna är bättre lämpade. I Paar Splinterskölds fall är han hemma, men överlåter ändå skötseln åt frun. Fru Axman är respekterad för sin kompetens. Eorl Joms är gamaldags, men progresiv i tankarna runt kvinnorna. Tack vara deras kompetens.
C) Återkommer om Junemarks hustru. Kan vara att han redan är bortgift.
Då kallar jag henne fru Axman tillsvidare
D) Slaget vid Svarte vad ligger en bra bit upp i Aidnebergen. Finns en beskrivning av slaget någonstans i all denna textmassa. Reträtten efter slaget var det som gav Arviden den V epitetet den Klenmodige (bland vissa adelsgrupper).
Jag har letat runt efter beskrivningen, men inte hittat mer än att slaget finns och att det föranleder reträtten.
E) Regaliegardena är vältränade soldater som står utanför det traditionella feodala systemet. De har bara en lojalitet och det är mot kungen. Deras förebild är det gamla jorpagniska kejsardömets legioner. De är ursprungligen skapade för att kunna slå mot Svarta tornet och dess svartfolk (strid i berg och belägring). Men de ska också kunna stå emot anfall från riddare (inbördeskrig). Och de ska också kunna strida mot annat tungt infanteri (läs Felicier). De är kungamaktens, än så länge, tämligen diffusa hammare. Mycket få vet faktiskt exakt hur många soldater det rör sig om. De tjänstgör regelbundet i bl.a. Fristaden och i Ickevad. Folket i Slättebo ser enbart positivt att det finns soldater i området. Ju fler desto bättre. Just i Slättebo finns inga stående förband. Däremot deltid tjänstgörande. Stående trupper tillhörande det första gardet finns Dreverike, Pendon, Pharynx och i Amtefjärd.
Tackar!
F) Kungamakten kommer aldrig övervarda frimarker/kungsmarker till någon. Markerna är för värdefulla för kungamaktens strategi att bygga upp en starkare armé. Och för att förbättra statskassan. En markis är dessutom skyldig att årligen redovisa trupplängder dvs hur mycket ryttare de kan bistå kungamakten med vid en kris. Det är inte osannolikt att om kungen får kännedom hur saker står till i Lunds kullar börjar fundera på om det inte är dags att överlåta frimarken/kungsmarken åt någon fogde eller ny markis. Lysande vägen vinner således på att markisinnan får behålla stället så länge som möjligt eller alternativt att man senare får kungens tillstånd att behålla klostret (inkl en del av marken) när markisatet övergår i ny ägo. Men osannolikt att det gillas.
Nu ändrade jag lite för att slingra mig runt markisskapet. Markisinnan är även baronessa och baronatet är det hon styckat av till klostret. Det skulle vara ett tjänstefel bland flera instanser om inte kungen känner till detta. Baronatet är tekniskt vasall under markistatet och i förlängningen kungen. Kungen har således ett kloster som vasall. Carna Lund lever farligt och är samtidigt väl beskyddad av flera politiska håll. Hon själv bara ber till Etin och har inte en aning om situationen. Kyrkan vill behålla marken. Kungen vill ha kontroll, soldater och skatt. Kan han kontrollera en del av Lysande vägen samtidigt är det väl angenämnt? Tills parterna vet hur man ska hantera det hela är det lättast om Carna Lund sitter där hon sitter.
I) Hertigen av Slättebo är inte någon direkt lätting. Han må tycka om baler (eller snarare tornerspel) men han skulle inte låte det gå ut (allt för mycket) över folkets skattesats. Han tillhör den falang bland adeln som står kungen och en starkare kungamakt nära. Finns beskrivet sedan tidigare.
Jag vet inte varför det ska vara så svårt för mig att få ord på hertigen. I mina ögon: Han är ingen lätting, absolut, men heller inte folklig. Karln är hertig. Rik som ett troll och förnäm. Gillar baler och tornerspel, men inte Gustav III-gillar utan mer som en skicklig spelare av det politiska spelet. Han har insyn i hertigdömmet och är administrativt kunnig. Dock har han bra folk under sig som sköter det. Pengarna rullar in och det behövs för att sköta maskineriet. Han är praktisk. En del av gillandet av baler och tornerspel är att om han håller dem själv får folk komma till honom. Han besparar sig då omaket att resa runt för att träffa folk. Jag har letat tidigare efter info om hertigen, men inte hittat så mycket. Jag ändrar gärna min bild av honom så det passar in på det Zorakin ni arbetat fram.