Dvärgar

[birkebeineren]

Snyggt funnet!

Så det verkar enligt denna text som att Nidedvärgarna har en stad i Tarfatbergen som låg i strid mot vättar runt 350-400 e.O. Kriget avslutades med "Slaget om Madinat," och Nidadvärgarna ökade som resultat handeln med Berendien och etablerade ambassaden i Entika.

Hur orsakade denna seger ett ökad handelsintresse, och en förbättrad lektion med Berendien?

Mycket bra att detta (åter)funnits.

Det skulle kunna vara så att när vättarna besegras blir den karavanväg som går österut från Leipterflodens mynning vid staden Remos och österut mot Cereval mycket säkrare. Denna väg kallas enligt gamla forumsidéer Blåvägen efter det blåa färgämne från Akrogal som hadelshusen i Lindaros har monopol på.

[anders]

Mycket bra! Kan vi spika det i Nidadvärgarnas historia?

[birkebeineren]

Det kan vi gärna göra om ingen har några invändningar?

Jag har en text jag putsat på ett tag, avlett ur min beskrivning av dvärgriket Kihzâr-Khôn i Nargur-tråden och handelskaravanerna från Berendien. Nu fick jag en anledning att färdigställa den.

[Albrekt]

När det gäller dvärgarnas utbredning från det ursprungliga Akrogal, och till lite mer perifera platser som Soluna, så har jag (baserat på lösa konversationer här på forumet) tänkt mig att det i tidernas gryning fanns en "folkvandringstid" för dvärgarna. Denna folkvandring hände djupt djupt i Underjorden som då var öppen för dvärgar och andra grottvarelser av olika slag. Det var så dvärgarna korsade alla hav utan behov av flytetyg.

Dessa passage finns fortfarande. Den framkomliga och av aktivitet sprudlande Underjorden är en altorisk realitet som aldrig skulle kunna existera på Tellus. (I stil med de extremtemperarade polerna och planetens sötvattenkärna.) Passagen har dock blivit oframkomliga på grund av att Kaos bubblat fram där nere på olika sätt. Jag ser Kaos' övertagande av delar av Underjorden som den antagliga anledningen att dvärgarna (och antagligen även svartfolken) rörde på sig så mycket som de gjorde, men även som anledningen att de sökte sig mot ytan överhuvudtaget. De var lyckliga i Underjorden.

Dvärgarna idag minns den djupa Underjorden, men mycket vagt. Diverse tabun har förhindrat alltför djupgående arkeologiska expeditioner hittills, men det finns alltid dvärgar som argumenterar för att återvinna paradiset i Underjorden, en gång för all slå ned hotet från illvättar och demoner, samt (inte minst) återerövra de urgamla skatter av guld och vishet som tros ha lämnats kvar där nere.

En stark och desperat grupp äventyrare skulle kunna besluta sig för att använda den förbjudna Underjorden för att ta sig nästan var som helt på Altor. Ungefär som Moria x 1 000.

[birkebeineren]

När det gäller dvärgarnas utbredning från det ursprungliga Akrogal, och till lite mer perifera platser som Soluna, så har jag (baserat på lösa konversationer här på forumet) tänkt mig att det i tidernas gryning fanns en "folkvandringstid" för dvärgarna. Denna folkvandring hände djupt djupt i Underjorden som då var öppen för dvärgar och andra grottvarelser av olika slag. Det var så dvärgarna korsade alla hav utan behov av flytetyg.

Dessa passage finns fortfarande. Den framkomliga och av aktivitet sprudlande Underjorden är en altorisk realitet som aldrig skulle kunna existera på Tellus. (I stil med de extremtemperarade polerna och planetens sötvattenkärna.) Passagen har dock blivit oframkomliga på grund av att Kaos bubblat fram där nere på olika sätt. Jag ser Kaos' övertagande av delar av Underjorden som den antagliga anledningen att dvärgarna (och antagligen även svartfolken) rörde på sig så mycket som de gjorde, men även som anledningen att de sökte sig mot ytan överhuvudtaget. De var lyckliga i Underjorden.

Dvärgarna idag minns den djupa Underjorden, men mycket vagt. Diverse tabun har förhindrat alltför djupgående arkeologiska expeditioner hittills, men det finns alltid dvärgar som argumenterar för att återvinna paradiset i Underjorden, en gång för all slå ned hotet från illvättar och demoner, samt (inte minst) återerövra de urgamla skatter av guld och vishet som tros ha lämnats kvar där nere.

En stark och desperat grupp äventyrare skulle kunna besluta sig för att använda den förbjudna Underjorden för att ta sig nästan var som helt på Altor. Ungefär som Moria x 1 000.

Gillar det här. Det finns ju en hel del dvärgiska folkvandringar i Altors historia men de flesta av dessa har utspelat sig de senaste tvåtusen åren. Det är också osagt vilka av dessa som gikk i över mark (och is) och vilka som gick genom Underjorden. En arbetsartikel i wikin finns som bekänt här: Dvärgiska vandringar

Att det ännu längre tillbaka i historien fanns andra vandringar i Underjorden låter mycket möjligt. Kul också om vi kan fläta in Kaos och synen på det i beskrivningen av dvärgarna.
För inte att tala om äventyrsmöjligheterna!

[birkebeineren]

Följande brev skickades till den lärde Nelvorik Ceriern vid Lyceet i Argald som svär på en förfrågan om ett redogörande för kunskapssituationen angående Tarfatbergen hos De tolv lärde i Entika:

Tarfatbergen

Dvärgarna delar upp Nidabergen i tre delar: Centrala Nidabergen är den del som de flesta andra folk identifierar som just Nidabergen och dessa berg utgör gräns mellan Nargur i norr och Landori i söder, där även den berendiska kolonin Torshem ligger. Norra Nidabergen är de samma som Cerbergen mellan Nargur och Cereval och vars norra ända når hela vägen upp på Barbias högland. Östra Nidabergen är delen av bergskedjan som går ner mellan Landori och Cereval i riktning Grynnerpasset och Hynsolge.

Denna östra av Nidabergens tre grenar kallas för Tarfatbergen. Etymologin bakom ordet är oklar då endast nidadvärgarna använder navnet och deras språk aviker från gryndur på flera områden. Förfrågningar kring detta vid ambassaden i Entika har inte resulterad i givande svar. Indikationer finns också på att Tarfat kanske endast omfattar den yttersta södra delen av bergskedjan som förövrigt här är uppdelad och sprucken som av någon yttre eller inre kraft. Även om detta är dvärgarna tysta. Vad vi lärde lithantropologer anser som troligt är att Tarfatbergen är heliga på något vis, och det inte bara för dvärgarna utan för alla stenfolk. Ett namn som återkommer i flera av vad som egentligen inte kan kallas annat än fragment av dvärgiska religiösa skrifter är Nidargraven, ett namn som förövrig även hittas på den den beryktade Diamantkartan. Ett annat namn är Ghazils förslutning men om det är en plats eller en händelse är oklart. Den säkraste indikationen på att Tarfat har en helig betydelse är dock att det förekommer i en av avskrift av Tôlvans sång, där dvärgarnas skapelse och gudar skildras.

Tills för ungefär tvåhundra år sedan bodde inga dvärgar, eller andra kända stenfolk, i Tarfatbergen. Åtminstonde inte vad Erebs lärde och lithantropologien vet säkert. Det finns nämligen teorier om att det innan Järnets ålder fanns ett dvärgrike här. En av dessa teorier bygger på att den mytomspunna Dvärgastupan uppe i norra Grynnerpasset var ett resultat av ett försök på återkolonisering av Tarfat. Som känt så stupade tusentals dvärgar på denna plats i ett långvarigt krig mot svartfolken på 300-talet f.O. Det har länge ansetts som troligt att dessa grynnerdvärgar som kom från riket Imiht-da-Khôn i norra Grynnerbergen var ute efter månsilver i Cereval. Det kan istället ha varit den heliga platsen i Tarfatbergen som var deras mål. Svartfolken behöll dock kontrollen över bergen och så fortsatte det under mycket lång tid.

Vad som egentligen hände kring år 400 e.O. och vilka de bakomliggande orsakerna var är okända för andra än dvärgarna och svartfolken själva. Det dvärgrike som bara några århundraden tidigare etablerats i Centrala Nidabergen som Kihzâr-Khôn gick plötsligt till angrepp på vättarna som då hade ett samhälle i Tarfat som kallades Madinat. Två stora krig som omvärlden vet lite om eftersom de huvudsakligen utspelade sig inne i bergen och nere i Underjorden utkämpades. I det mytomspunna Slaget om Madinat 483-485 e.O. besegrades slutligen vättarna och deras kung Rostomir föll för dvärgarnas yxor. Följderna av krigen är desto mera kända eftersom de fick stor betydelse för handeln och politiken i denna del av Ereb.

Kihzâr-Khôn öppnade en ambassad i Berendiens huvudstad Entika 414 e.O. och detta kom att lägga grunden till ett sedan dess mycket välfungerande samarbete de två rikena emellan. 417 e.O. etablerades ett dvärgfäste och handelsstation ovan jord där den urgamla joriska härvägen över norra Tolan passerar Tarfatbergens sydöstra ände. Med vättarna borta från bergen kunde berendiska karavaner med stöd från dvärgarna i Tarfat färdas säkert mot Cereval. Grunden lades nu för den såkallade Blåvägen där exklusiva färgämnen fått ge namn till en mycket lukrativ handelsverksamhet med även andra varor från det fjärran Akrogal.

Om det var handeln eller det att nidadvärgar tagit kontroll över de heliga Tarfatbergen som orsakade nästa händelse kan inte sägas säkert. Många lithantropologer tror att det var en kombination. 419 e.O. mönstrade dvärgarna i Grynnerbergen en stor armé och gick ut i vad som människorna kommit att kalla Dvärgarnas marsch. De cerevalliska stadsstaterna trodde dvärgarna var ute efter månsilver och lyckades genom påtryckningar få hynsolgerna att stoppa dvärgarna. Otroligt nog kom det inte till stridigheter utan grynnerdvärgarna avbröt sin marsch mot Tarfatbergen och lät nidadvärgarna stanna kvar. Hur detta gick till vet vi lithantropologer inte.

Händelsen fick dock flera tragiska följder. Förhållandet mellan dvärgarna i Nidabergen och Grynnerbergen blev mycket dårligt. Hynsolges kung hade beordrad sina vasaller att stoppa dvärgarna vilket kom att skada handeln mellan adeln och dvärgarna. Banden mellan kung och adel i Hynsolge skadades också av detta och försvagade kungamakten. Detta i sin tur gjorde att Hynsolge tappade makt i provinsen Lasutyp som de då ännu kontrollerade. Lasutyp förlorades 468 e.O. till Vicotnik Ärkemagikern som fördrev hynsolgerna och blev ny härskare över Nidland.

Berendiens handelshus och i synnerhet hertigen av Lindaros har dock tjänat mycket på erövringen av Tarfatbergen. För inte att tala om nidadvärgarna i Kihzâr-Khôn.

-Helmuta Palterband
Lithantropolog och medlem av de Tolv Lärde i Entika

[Fafnir]

Forumet sprudlar! Bravo Birke!

[anders]

Yes! Strålande och mycket väl genomtänkt Birke!

[anders]

Kanske är det som så att djupt nere i underjorden finns vidunder och monster av ofattbar natur och ofantliga proportioner. Kanske är dessa varelser från den Första Skapelsen, kanske härstammar de från Kaos dimensioner, inte ens dvärgarna vet. Vad de vet är att man ska akta sig för att gräva för djupt, för de har tillräckligt med historier från samtliga historiska riken om vad som händer då. Kanske har dvärgarna till och med placerats som en “mur” av gudarna mellan underjordens hot och ytans värld - för att försvara den mot mardrömmarna nedan?

Samtidigt finns tanken på Urhemmet, paradiset under berget, vilket tagits över av djupets demoner och illvättar.

[birkebeineren]

Låter intressant det här, särskillt det om illvättarna och deras demongud, Plehmigon kallad.

[Albrekt]

Kanske har dvärgarna till och med placerats som en “mur” av gudarna mellan underjordens hot och ytans värld - för att försvara den mot mardrömmarna nedan?

Samtidigt finns tanken på Urhemmet, paradiset under berget, vilket tagits över av djupets demoner och illvättar.

Ja! Så ser Grynnerdvärgarnas klassiska religion definitivt på det! Stenhårt! (Pun intended.) Så ock Norddvärgarnas mystiker.

Grynnerdvärgarna
Region: Grynnerbergen, Klommellerbergen, Aidnebergen, Kopparbergen (på Palamux) och Mörkrets Berg.
Kännetecken: Fantastiska smeder och hantverkare, religiösa, dvärgisk högkultur, röstmagi, handlar inte ofta med människor, stark hierarki.

Nidadvärgarna (Ursprungligen Grynnerdvärgar)
Region: Nidabergen, Erebos.
Kännetecken: Världsliga, öppna för andra kulturer, mindre religiösa, pragmatiska, mer beresta, handlar gärna med människor, klädsel påverkad av mänskliga traditioner.

Norddvärgarna
Region: Kardbergen, Orghin, Marjura, Rung (på Trinsmyra).
Kännetecken: Nära berget, mer tillbakadragna, fler Bergtagna, skrockfulla, ingen magi (annat än runmagi), något primitivare och vildare, idkar byteshandel.

Kanske Nidadvärgarna tappat lite av allvaret i den där uppgiften "att beskydda ytan från illvättar och Kaos" och ser den och talet om "Urhemmet" som mer mytiska och sagolika. Det är kanske också Nidadvärgarna som nu kallar Karkôr för "Terra" (i alla fall när de talar jori) efter bergsguden i det joriska panteonet. Grynnerdvärgarna ser sådant språkbruk som direkt avfälligt!

[Albrekt]

Fler dvärgnamn: I Svartfolksmodulen (s. 38) nämns Dolin IV vars rike utplånades efter hans fiffiga påhitt att locka orcherna att stjäla värdelösa metallvapen från dvärgarna, vapen som inte skulle fungera i strid. Tyvärr fick mästersmeden Grundyl inte reda på planen och justerade alla vapnen tills de fungerade ypperligt innan orcherna fick tag på dem...

[birkebeineren]

Kanske har dvärgarna till och med placerats som en “mur” av gudarna mellan underjordens hot och ytans värld - för att försvara den mot mardrömmarna nedan?

Samtidigt finns tanken på Urhemmet, paradiset under berget, vilket tagits över av djupets demoner och illvättar.

Ja! Så ser Grynnerdvärgarnas klassiska religion definitivt på det! Stenhårt! (Pun intended.) Så ock Norddvärgarnas mystiker.

Grynnerdvärgarna
Region: Grynnerbergen, Klommellerbergen, Aidnebergen, Kopparbergen (på Palamux) och Mörkrets Berg.
Kännetecken: Fantastiska smeder och hantverkare, religiösa, dvärgisk högkultur, röstmagi, handlar inte ofta med människor, stark hierarki.

Nidadvärgarna (Ursprungligen Grynnerdvärgar)
Region: Nidabergen, Erebos.
Kännetecken: Världsliga, öppna för andra kulturer, mindre religiösa, pragmatiska, mer beresta, handlar gärna med människor, klädsel påverkad av mänskliga traditioner.

Norddvärgarna
Region: Kardbergen, Orghin, Marjura, Rung (på Trinsmyra).
Kännetecken: Nära berget, mer tillbakadragna, fler Bergtagna, skrockfulla, ingen magi (annat än runmagi), något primitivare och vildare, idkar byteshandel.

Kanske Nidadvärgarna tappat lite av allvaret i den där uppgiften "att beskydda ytan från illvättar och Kaos" och ser den och talet om "Urhemmet" som mer mytiska och sagolika. Det är kanske också Nidadvärgarna som nu kallar Karkôr för "Terra" (i alla fall när de talar jori) efter bergsguden i det joriska panteonet. Grynnerdvärgarna ser sådant språkbruk som direkt avfälligt!

Det funkar för mig.

[birkebeineren]

Fler dvärgnamn: I Svartfolksmodulen (s. 38) nämns Dolin IV vars rike utplånades efter hans fiffiga påhitt att locka orcherna att stjäla värdelösa metallvapen från dvärgarna, vapen som inte skulle fungera i strid. Tyvärr fick mästersmeden Grundyl inte reda på planen och justerade alla vapnen tills de fungerade ypperligt innan orcherna fick tag på dem...

Förslag på tid och plats vi kan skriva in detta i historien?

[Albrekt]

Förslag på tid och plats vi kan skriva in detta i historien?

Enligt Anders' tankar om namn, så låter "Dolin" som en Nidadvärg (betyder det att det var efter 103 e.O. eller fanns det nidadvärgiska namn även innan Kihzâr-Khôns grundande?), medan "Grundyl" antagligen skulle kunna vara från vilket dvärgsamhälle som helst?

En annan ledtråd är att denna dvärgutplåning hände efter att dvärgarna redan hade bra och sofistikerade järnvapen (vilket ändå kan vara ganska tidigt i historien), men före svartfolksklanen hade tillgång till smideskonst (vilket ändå kan vara ganska sent i historien)...