Klomellien

[gtjorgo]

Dubbel post

[gtjorgo]

Enligt vad som skrivits tidigare så dök jorderna upp på 470-talet fO och härjade både längs kusten och upp längs floderna. Dels rör det sig om Maure (och dess bifloder, samt Jaggarack) men också om en flod som tidigare utgjorde träskområdet Baxars utlopp i havet. Baxar är en forumsskapelse från när Klomelliens geografi diskuterades och var först en slingrande flod med ett stort delta som sen blev till ett träsk.

Kanske måste vi ta reda på när ungefär den tidigare floden går från en att vara just detta, en flod med många meandrar och ett stort delta, till att ”välla ut” ännu mer och bli ett stort träsk/våtmarksområde? Lär ha skett gradvis men kanske kring åren 100-0.f.O?

Sen skrevs Gimdisfloden in i historien och hur den på 330-talet eO skapades genom att Bozsa med magiska krafter grävde sig genom Hisskoviska åsen och gav Baxar ett utlopp i Jaggaracksjön. Den tidigare Baxarfloden och floden Maure är alltså de två vägar jorderna använde för at ta sig in i Klomellien under den första perioden, det såkallade Jorderväldet, de kom till området.

Fråga. Byggdes Kastel Bax av Kontinentaljoriska riket (klorosodium) intill Baxarfloden innan den slammade igen och blev till deltat? Sedan återanvändes delar av flodens sträckning av Bosza då de grävde fram/ut Gimdis? Detta låter ju rimligt i mina öron..

Mikael skrev så här för länge sen:

Det kontinentaljoriska riket och övriga Drylo hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras då regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot inte bara under sommaren utan större delen av året.
Dessa mer permanenta läger blir mot slutet av 400-t brohuvuden för de invasioner och kolonisationer som sker i Drylo.

I Klomellien börjar det redan på 470-t när kuststäderna Yolev, Atevina och Catonave plundras. Atevina bränns ner efter att jorderna hängt glödande lavar på duvor och småfåglar som flyger in dem till stadens torvtak. Ståthållaren i Catonave tvingas köpa sig fri från Jarl Storblotes plundring i några år, men snart ser konkurrenten från det joriska rikets östra halva till att betala Storblotes son att återuppta plundringen. Jorderna seglar upp för områdets två floder och övervintrar i reden som kring år 400 har växt till regelrätta kolonier. Hela södra Klomellien betalar tribut till jarlarna från norr och jorderna har kontroll över floderna. Vid några tillfällen försöker och lyckas Catonaves och Yolevs befolkningar hålla stånd på någon befäst bro, men jorderna återvänder snart och straffar stadsbefolkningen hårt. Även hamurer och trisker lyckas göra uppror någon gång. Terror och fruktansvärd brutalitet blir framgångsrika verktyg för jorderna att kontrollera sina kolonier med.

Det här är grunden nu kan man vem som helst förgylla jordernas tid med mer specifika berättelser.

Yolevs plundring har satts till år 473 f.O

Korrekt. Jorderna dominerar sedan Yolev i huvudsak hela tiden fram till att jorderna lämnar Yolev år 93.e.O om jag skrivit rätt.

Atevina är en påhittad stad men jag föreslår att den bränns ner 472 f.O. och att den låg där den tidigare Baxarfloden hade sitt utlopp precis där gränsen mellan dagens stadsstater Yolev och Nya Arno nu finns. Ruinerna av denna stad kan vara något att fylla ut Nya Arnos beskrivning med.

Det fungerar för mig. var staden en del av Klorosodiums intressesfär? Denna stad hade ju varit öde i många hundra år innan dalkerna anländer. Idag finns bara ruinerna kvar. Kanske finns inte någon källa till direkt tjänligt dricksvatten i området sedan floden baxar blev ett träsk? Något som gjort att dalkerna inte befolkat platsen för Atevina i någon större utsträckning? Bör läggas in i Nya Arnos historia. Vad hände med Atevinas befolkning? Flydde de till Yolev? Såldes de som slavar? Dog de? Kombination?

Catonave, alltså dagens Mercana, betalar sig först fri från vad som kan synas vara en första våg av räder från jorderna och undgår på så vis att plundras. Catonave var vid denna tiden fortfarande en del av det löst sammanhållna Kontinentaljoriska riket och även om staden troligtvis redan börjat tänka egna tankar tillhörde den maktsfären i väst som utgick från staden Amazunga (dagens Munzga i Magilre). Huvudmotståndare till denna sfär var den som utgick från staden Klorsodium i öst.

Låter bra tycker jag:) förstärker känslan i motsättningen Nord-Syd.


Jag funder på om det kan ha varit så att Amazunga börjar förlora greppet om makten i den västra maktsfären efter denna första våg av jordiska plundringar och att Catonave visar tydliga tecken på att vilja överta den ledande rollen. Detta ser ledarna i Klorsodium och för att försöka hejda utvecklingen betalar de jordena för att rikta nya attacker mot specifikt Catonave. Detta visar sig som en katastrof då jorderna tar sig förbi Catonova och uppför Maure där de kan plundra Klorsodiums kärnområde kring östra Jaggarack.
Är lite osäker på om Catonave faller och plundras i denna andra våg av plundringar eller om staden undkommer genom att släppa jorderna förbi. Tänker iallafall att Catonave använder samma taktik under hela den tid Jorderväldet* består i Klomellien och även om staden inte blir någon maktfaktor så klarar den sig mycket bättre än de flesta andra kring Gryppas vik. Minnet av detta är förövrigt något som hänger igen i dagens Klomellien, att catonaveborna/mercanierna inte modigt kämpade emot jorderna med vapen i hand utan köpte sig fria från ansvar och hjälp. En sanning med visst innehåll även om Klorsodiums tidiga agerande heller inte var särskilt ädelt. Den staden ligger dock nu i ruiner.


Jag gillar denna lösning:-)
Kanske intogs Catonave men i huvudsak så betalade man av nordborna med brandskattning. Jag misstänker att Garrikerna i deras historieskrivning glömmer av (om de alls känner till detta) denna för Klorosodium, mindre ärofyllda episod.
Jag kan också tro att en av anledningarna till att Mercana först kommer igång och får inflytande uppströms Maure på senare tid har just att göra med att jorderna hållit sig borta och att mutpengarna nu kan behållas inom stadsstaten.


* Jorderväldet är det område i västra Ereb som under delar av Mörkertiden, på olika vis, lyder under jordenas och betalar skatt till dessa. Jorderväldet består olika långe på olika platser, både i Klomellien och på övriga platser i Ereb. Som mäktigats var det kring år 100 f.O. men efter det förlorar jordena sin dominans till klavyker och ransarder. Den sista rest av Jorderväldet var den som bestod i Yolev fram till 93 e.O.


Når jorderna återvänder till Klomellien 403 e.O. efter Magikernas krig härjar de först i söder med angrepp mot Yolev och Nya Arno. Yolev kommer erövras men inte Nya Arno, utöver det är detaljerna lite oklara förutom att jorderna eftervart dyker upp inne i Klomellien och på Jaggarack. Min tanke är att två omständigheter gör detta möjligt, dels tar de sig genom Baxar och hittar vägen bokstavligen genom Hisskoviska åsen där Bozsa grävt en lämplig kanal för sin nyskapade flod Gimdis, dels gör de det uppför Maurefloden då mercanierna här läst historia och sett möjligheterna med att betala jorder att segla förbi deras stad och heller plundra någon annan. Klomellien är försvagad av Magikernas krig och både jorder och mercanier utnyttjar detta. Mercana skulle ha kunnat agera annorlunda och hindrat jorderna att ta sig in landet men de valde att ta tillfället i akt att ytterligare försvaga södra Klomellien och tänka på de möjlighetert som skulle kunna komma efteråt. Jorderna drog sig eftervart bort från södra Klomellien, och ersattes av mercanier. Resten är ny historia.

Tros om detta?

Kanske ska det benämnas att Baxar nu blivit ett stort delta/träsk men att jorderna likväl tar sig fram på sina små och smidiga skepp? Sedan lär de ta sig förbi Mercana på något vis, gärna via brandskattningen du föreslår. När jorderna väl drar sig bort så är södra klomellien helt omdanat och förött medan Mercanierna mest tagit smällarna i pengapungen. De har möjligheten att fylla ut de tomrum som nu uppstått i och med Garrikas fall, slusstrappan i Poanes förstörelse och framförallt cirkantens omintetgörande.
Norra klomellien har bara drabbats ekonomiskt medan södra gjorts om i grunden. Hur ser förövrigt jordernas plundring ut i Magilre under denna tid?

[Mikael]

https://www.erebaltor.se/forum/viewtopi ... 914#p26914

[Torquemada]

Jag ser nog helst att Baxar var åtminstone litet träskigt redan under forntiden.
Var annars ska mina reptilmän bo? Även innan K'Trssh så gömde de sig ju där.

[gtjorgo]

Tack Mikael!

Bra poäng där Torqemada:-) någon typ av träsk lär alltid funnits. Detta (tillsammans med träskets innevånare) har ju även hållit större mängder bosättare borta.

[birkebeineren]

Baxar är absolut träsk hela tiden, bara en del av dagens Bozsa som torkar upp lite när Gimdis skapas och delar av Yolev/Nya Arno när den tidigare Baxarfloden övergår i flera mindre lopp. Tänker att Baxar ständigt är i viss naturlig ändring likt träsk och deltaområden i vår värld kan vara. Gimdis var ett ”onaturligt” undantag när den ändrade delar av träsket.

På några av de äldre kartorna i trådens början syns floden Baxar innan Spelknepe ritade in Hisskoviska åsen och Gimdis nya lopp.

[birkebeineren]

https://www.erebaltor.se/forum/viewtopi ... 914#p26914

Hade missat detta gamla inlägg om jordernas plundringar när jag samlat historien i wikin. Åtgärdar det.

[birkebeineren]

Kanske måste vi ta reda på när ungefär den tidigare floden går från en att vara just detta, en flod med många meandrar och ett stort delta, till att ”välla ut” ännu mer och bli ett stort träsk/våtmarksområde? Lär ha skett gradvis men kanske kring åren 100-0.f.O?

Som jag lite snabbt skrev i går kväll (för att inte oroa Torquemadas reptilmän ) så är Baxar tänkt att alltid ha varit ett träsk/våtmarksområde med naturliga förändringar av hur vattnet rör sig genom landskapet. Det fanns en större vattenfåra som kallades Baxarfloden eftersom den rann genom Baxar men hela landskapet var i viss ständig förändring likt ett stort delta.

Bozsas utdikning av en del av norra Baxar och grävandet av Gimdis genom Hisskoviska åsen gjorde att en del vatten nu rann inåt land och ut i Jaggarack istället för utåt i havet. Magikerna gjorde detta på 330-talet eO i vad som kan kallas en onaturlig förändring. Men det kan ha varit andra naturliga förändringar av vattenflödena vid andra tillfällen som också haft stor betydelse och påverkan på historien. Om du tänker dig något särskilt 100-0 fO kan det bara läggas till.

Fråga. Byggdes Kastel Bax av Kontinentaljoriska riket (klorosodium) intill Baxarfloden innan den slammade igen och blev till deltat? Sedan återanvändes delar av flodens sträckning av Bosza då de grävde fram/ut Gimdis? Detta låter ju rimligt i mina öron..

Låter rimligt.

Korrekt. Jorderna dominerar sedan Yolev i huvudsak hela tiden fram till att jorderna lämnar Yolev år 93.e.O om jag skrivit rätt.

Vilket också lär ha bidragit till Yolevs lite isolerade förhållande till övriga Klomellien.

Det fungerar för mig. var staden en del av Klorosodiums intressesfär? Denna stad hade ju varit öde i många hundra år innan dalkerna anländer. Idag finns bara ruinerna kvar. Kanske finns inte någon källa till direkt tjänligt dricksvatten i området sedan floden baxar blev ett träsk? Något som gjort att dalkerna inte befolkat platsen för Atevina i någon större utsträckning? Bör läggas in i Nya Arnos historia. Vad hände med Atevinas befolkning? Flydde de till Yolev? Såldes de som slavar? Dog de? Kombination?

Staden kan gärna få ha varit en del Klorsodiums intressesfär. Kanske de här försökte skaffa sig tillgång till havet för att kunna hävda sig där gentemot Amazunga och Catonave? Gärna en kombination av hur befolkningen försvann, några flydde till Yolev medan andra togs som trälar av jorderna.

Låter bra tycker jag:) förstärker känslan i motsättningen Nord-Syd.

Precis denna motsättning jag vill framhäva.

Jag gillar denna lösning:-)
Kanske intogs Catonave men i huvudsak så betalade man av nordborna med brandskattning. Jag misstänker att Garrikerna i deras historieskrivning glömmer av (om de alls känner till detta) denna för Klorosodium, mindre ärofyllda episod.
Jag kan också tro att en av anledningarna till att Mercana först kommer igång och får inflytande uppströms Maure på senare tid har just att göra med att jorderna hållit sig borta och att mutpengarna nu kan behållas inom stadsstaten.

Vissa historiska källor kan tänkas vara bortglömda/gjömda ja. Mercanierna praktiserar också denna metod.

Och även ja när det gäller hur Mercana tjänade på både att först betalade till jorderna och sen att inte länger göra det.

Kanske ska det benämnas att Baxar nu blivit ett stort delta/träsk men att jorderna likväl tar sig fram på sina små och smidiga skepp? Sedan lär de ta sig förbi Mercana på något vis, gärna via brandskattningen du föreslår. När jorderna väl drar sig bort så är södra klomellien helt omdanat och förött medan Mercanierna mest tagit smällarna i pengapungen. De har möjligheten att fylla ut de tomrum som nu uppstått i och med Garrikas fall, slusstrappan i Poanes förstörelse och framförallt cirkantens omintetgörande.
Norra klomellien har bara drabbats ekonomiskt medan södra gjorts om i grunden. Hur ser förövrigt jordernas plundring ut i Magilre under denna tid?

Precis, och här har vi mycket av den historiska bakgrunden till varför dagens Klomellien ser ut som det gör.

Om Magilre och jordernas härjningar under Mörkertiden vet vi det Mikael skrivit. En ganska kraftig påverkan även om detaljerna är få. Mörkertiden verkar ha varit rätt mörk i Magilre.

Om Magilre under Harald Krokigs tid på början av 400-talet eO vet vi inte mycket utöver det lilla som står i wikin. Här finns utrymme att utveckla men jorderna hade janske inte så stor påverkan på ett stort enat kungadöme som det hade på det splittrade Klomellien?

[Torquemada]

Föreställer mig att Magilre inte hade samma trevliga vattenvägar att plundra längs med...

Påminn mig, varför lade Bozsa ner energi på att få floder att flyta i fel riktning?

[birkebeineren]

Tog lite tid men här får du de sista kommentarerna på texten om isthumfolket gtjorgo. Gillar hur vi här snöar in på obskyra detaljer, gamla årtal och historiska sammanhang.

Tretorningen är en snårbeklädd och ganska svårtillgänglig ö belägen i Jaggaracksjön. Ön är svårtillgänglig, stundtals ödslig och karg, men samtidigt sällsamt vacker med flacka sandstränder där landets jättar, klomuller leker och trivs. Dessa enorma sköldpaddor gör även att många av stränderna är helt obeboeliga och undviks av lokalbefolkningen. Dessa, som kallas för tretorningarna, finner man istället i regel på öns inland. Eftersom öns stränder består av flygsand är den väldigt kuperad. I dynsänkor, så kallade morar, finns det lövskog på flera håll. Här kan man också se vandrande sanddyner. Om sandlevande växter lyckas täcka dynen avstannar dynbildningen och då kan även träd slå rot. Dessa blir dock ofta snabbt upprivna av klomuller som drar fram över sanden. Att komma iland med djupgående fartyg är omöjligt och även mindre båtar med flat botten kan stöta på patrull av uppretade klomuller. Särskilt under parningstiden. Tretorningen är även känd för sitt fågelliv. Vid fågelflytten passerar mängder med arter förbi på sin resa söderut eller norrut. Tretorningen har endast ett fåtal platser som man kan gå iland på med båt och den enda egentliga hamnen är i byn Slånbärsvik på nordsidan. Tretorningens växtlighet består till stor del av frost-och vindpinade och små snårskogar som täcker större delen av ön. Ön har fått sitt namn från de tre befästningsverk som ligger på öns inland. Var och ett tillhör Sanzas, Hisskov och Triska. Det sistnämnda är dock endast nominellt och de egentliga herrarna över tornet är Anovaniterriddarna. Hisskov har en liten garnison i sitt torn men dessa skulle svårligen kunna motstå en attack ens från lokalbefolkningen. Sanzas har i regel knappt någon besättning på befästningen men underhåller bålverken om situationen skulle ändras.

Ser fint ut, kommer fram att klomullerna präglar ön vilket är en viktig detalj. Kanske lägga till att det växer gott om slån särskilt på norra delen av ön?

Hur det kommer sig att en del av Tretorningen kontrolleras av Sanzas är något jag skulle vilja reda ut. Aguzmor blev en del av Sanzas 268 eO enligt din historia och om jag tolkar det rätt har isthumfolket i Söderlandet och på Tretorningen nära band. Men hur etablerade sig Sanzas halvlängdsmän på ön där de drygt hundra år senare 374 eO var med om att bilda Klomelliska unionen? Kan det tänkas vara så att halvlängdsmännen i sammanhang med avtalet med Aguzmor 268 eO då etablerade Slånbärsvik på nordspetsen av ön? En fast punkt och en säker hamn att ha i ryggen då när både Poane och svartfolk från bergen gjorde sig bemärkta? Platsen blev den där Kejsardömet Jorpagna etablerat en liten hamn som användes när jorerna först byggde sina försvarsverk på ön 602 fO enligt din historia? Slånbärsvik blev på så vis halvlängdsmännens även om den låg på isthumfolkets mark?

Sen tänkte jag ursprungligen att de tre tornen skulle stå där gränserna mellan de tre stadsstaterna möts på öns norra del, att det är därför gränserna möts just där. Nu är det inte säkert det passar helt med din vidareutveckling av ön, och det var väl heller ingen jätteviktig detalj, men om det funkar kan kanske en mening om detta läggas till? Skulle också kunna vara en ganska intressant plats att beskriva där tre stater delar på samma byggnadskomplex med var sina garnisoner och kanske en neutral handels- och mötesplats i mitten?

Angående Anovaniterriddarna så behöver de en hamn och antingen har de en egen liten sådan på Triskas del av ön (som tidigare då var en del av Garrika) eller de tillåts använda hamnen i Slånbärsvik. Vad kan passa bäst?

Poanes landsbygd är ganska sparsamt befolkad. Byarna är utspridda där de finns god odlingsmark och ligger i regel i närheten av ett gods tillhörande den feodala herremannen. Ofta drabbas byarna närmast floden Maure av översvämningar. Det är dock även här som slammet berikar jorden och gör den annars salta jorden odlingsbar. Byarna är generellt små och ligger i mindre kluster.

Större bosättningar

Poane är efter Mercana den största staden längs Maures sträckning. Den är byggdes för att underlätta försändelser på kejsardömets tid. Detta mellan Drylo Mercana och de två andra provinserna , Drylo Iolevetika samt Drylo Meridionalis.
Poane var från början alltså en omlastningshamn och ett mindre befästningsverk på en klippa förlagd på flodens västra strand. Detta eftersom denna plats är en av få geografiska punkter längs Maure där sträckningen inte ändrar sig i tid och otid. Här kan större pråmar lasta av varor till mindre skepp. Detta är något som underlättar skeppningen uppströms floden. Detta även om klomullernas senare domesticerades och kan forcera floden lättare. När slusstrappan ännu var hel kunde denna klara av att hantera större fraktpråmar även under de stridaste vårmånaderna något endast lättlastade klomuller klarar idag. Att åter bygga upp slusstrappan vore en stor inkomst för den som klarar av ett sådant projekt… men det tar tid och är förenat med en stor risk. Addiaska som erövrat staden leker med tanken men har inte gjort något för att materialisera denna.
Stadens hjärta är hamnen och här är det alltid liv och rörelse. Runt om och i närheten av denna finns ett par marknadstorg belagda. Här finner man också ståtliga hus tillhörande aristokratin eller framgångsrika handelsmän. Några har fallit i händerna på echtiska riddare efter erövringen. Vid hamnen finns också stadens främsta befästningsverk. Ju längre från hamnen ju mindre påkostade blir bostäderna. Väl vid den lilla muren mot det omkringliggande landsbygden är nästan inga hus två våningar eller högre. Den enda betydande truppansamling i området är just förlagd i staden Poane. Denna spelar i huvudsak en passiv roll som garnison för att skydda hamnen från Mercanas märkbart starkare flodstyrka.

Bra. Poane får mer kött på benen. Finns det förresten några hantverk som är framträdande för staden?

Aguzmohr
(Birke?)

Putsar på en liten text där isthumfolkets roll i staden finns med, bredvid andra folk.

Garramil
Staden är en av klomelliens mindre städer och ligger belägen ute på en ö som i huvudsak består av slam som dragits ner från melashebergens älvar och nått Jaggaracksjöns utlöpa, Maure. Denna slam har där Garramil nu ligger packats mot en klipphäll och byggts ut till en ganska tilltagen ö.
De flesta husen i Garramil är små och byggda i trä. Bostadshusen hålls låga och hålls ofta upp på pålar som hjälper vid de återkommande översvämningarna. Många av husen håller sig med ett eget hus för fjäderfän (vilket ger en kacklande ljudbild) samt verkstäder och för köpmän och hantverkare även en salubod ut mot gatan. En del av de boende i Garramil har små odlingsplättar men då öns yta är begrepp så är dessa ganska ovanliga. Getter kan dock beta på de gräsbevuxna taken.
De enda sten- eller tegelhusen är dels det gamla rådhuset för stadens styre samt det nybyggda och det förhållandevis sällan besökts Olemtemplet. Den gamla träbyggnad som utgör stadens Enkitemplet är ännu den mest välbesökta helgedomen i Garramil.
Det luktar illa i hela staden, dels för att avfall kastas direkt ut från husen och dels för att saltning av insjöfisk är en av stadens största verksamheter. I sörjan runt om i staden bökar grisar och utslagna innevånare. Endast de finaste stråken i Garramil är belagda med plankor. På övriga stråk tar man sig fram på stångar eller så far man vada i dyn.

Bör kanske läggas till att isthumfolket i Garramil tidigare låg under Poanes styre men sedan 561 eO under Mercana?

Sen har jag en idé om Garramil som jag är lite osäker på om jag nämt tidigare men oavsett handlar om att Mercana har en militärstyrka förlagt i staden som kallas Södra styrkan. Den skyddar Mercanas intressen längs södra Maure och på Jaggarack. Lite osäker på om det passar bäst med legosoldater eller egna soldater men tänker att den förfogar över ett antal stridstornförsedda klomuller (som den i EA-boxen). Tänkt finnas bredvid Norra styrkan som skyddar norra Maure. Vad tycks om det?

Slånbärsvik
Denna, ön tretorningens största ort är egentligen ingen stad och har inga stadsrättigheter. Man är förvaltningsort för ön å Sanzas sida men guvernören, vars residens är förlagt i byn, försöker i regel hålla sig på lokalbefolkningens sida vid eventuella konflikter. Slånbärsvik är den egentligen enda hamnen på ön som kan ta emot mer djupgående fartyg och föredras därför av handelsmän som har handelskontakt med tretorningarna. Hamnen ligger i en skyddad vik och byn kryper fram och omsluter denna vik. Något befästningsverk finns knappt att tala om. Endast en mindre pallisad utgör en barriär mot omvärlden. Historiskt har plundrare dragit förbi ett flertal gånger men sedan byn anlades så har Slånbärsvik aldrig förstörts. Tretorningens enda egentliga halvlängdsmannabefolkning bor i utkanten av Slånbärsvik och de har här gjort en trevlig ”trädgårdsstad” som möter de som anländer från inlandet.

Som jag skrev tidigare vill jag gärna klargöra halvlängdsmännens närvaro på Tretorningen. Att de huvudsakligen finns i Slånbärsvik passar helt fint. Sanzas har här sin administration och trädgårdslanden runt bär tydlig prägel av vem som bor där. Hamnen är inte stor men den mycket bra. Kan vara därför jorerna byggde just där så som jag föreslog tidigare? Befästningsverken enkla. Kanske bistår Anovaniterriddarna med sina skepp om hamnen måste försvaras? Guvernören bör vara halvlängdsman men är osäker på titeln. Har nämligen funderat på om Slånbärsvik styrs på samma sätt som Barbuna och Aguzmu, två andra platser där halvlingar administrerar områden huvudsakligen bebott av andra folkslag, men om detta är städer är jag osäker på om en "guvernör" är rätt för alla?

Sen var det funderingen på om Anovaniterorden eventuellt använder hamnen i Slånbärsvik eller har en egen? Lutar åt det senara och att riddarorden har en egen liten militärhamn som de ärvde av Garrika och som Triska aldrig lyckats ta över. Vad tycks bäst?

Kultur och samhälle

Styrelseskick

Poanerna
Poanerna samlade sig som en adelsrepublik redan 438.f.O. De behåll denna samhällsform under stadsstatens livstid. Poanes aristokrati var dels en jordadel, dels en ämbetsmannaadel, ofta sprungen ur ledarna för den kejserliga legionens garnison…eller så hävdade de flesta familjerna i vart fall. Ursprungligen var titlarna personliga och beroende på ståthållaren i Catonaves val men de blev så småningom ärftliga. Det var i huvudsak bördsprincipen som blev avgörande för vilka som skulle ha högsta makten i den Poanska adelsrepubliken. De samlades i stadsstatens råd, kallat Primorati Conselgio, eller, de förnämstas rådsförsamling. Denna presiderades av en ordförande kallad Preases, eller ordförande/Fursten. Denne/denna satt i inte sällan på livstid även om detta krävde omval i rådsförsamlingen. Furstens makt var tämligen kringskuren och de var församlingsmajoriteten som fällde avgörandet. Ofta var det en mindre grupp släkter som växlade sinsemellan att bära Preasestiteln.
Poanska aristokratin, som inte utgjorde en särskilt stor andel av befolkning, ägde och äger ännu merparten av all mark. Detta gällde och gäller både för de historiska Poane samt i Loigerlandet. Adeln fick landområden av rådet mot att de ställer upp som ryttare och låter sitt manskap gå upp i den Poanska hären i händelse av konflikt eller på annat sätt tjänar de styrande inom förvaltningen.
Aristokratin är befriade från att betala skatt till rådet och kan i regel själva driva in skatt från folk som bor i deras landområden. Jordbruket i det historiska Poane är därför ofta organiserat med stora gods i centrum. Där huserar aristokratin som herrar över godset och egendomarna i närheten. En del av jorden brukas av adelns eget manskap och resten utarrenderas till bönder i byarna runtomkring. Bönderna är dessutom ofta tvungna att göra dagsverken (arbetspass) och överlämna en del av sin skörd till sin herre. Adeln har även juridiska rättigheter att avgöra alla rättstvister på sina gods. I det historiska Poane har en del echtiska riddare tagit över gods från de Poanska men styret är densamma.

Den Addiaskiska Ockupationen av Poane
Detta styre lever även delvis kvar i det historiska Poane och loigerlandet som idag hör till Hisskov. I den del som idag styrs av Addiaska har dock det praktiska styret hamnat i klorna på konungen och dennes i huvudsak echtiska vasaller.
Sedan Addiaskas övertagande av området utsattes den poanska och loigerländska befolkningen för en påtvingad underdånighet. Många ur aristokratin tvingades till att byta sina namn till namn utan konnotationer till den kejserliga panteonen och användning av poanska förbjöds i utbildning, juridiska sammanhang och i vardagssituationer. Till och med gamla katakomber och gravplatser skändades och namn på gravmonument byttes för att sopa bort spåren av hedniska arv.
Den tidigare Poanska adeln tvingades att antingen byta sin lojalitet (och till stor del identitet) eller ibland även försvinna från området. Få Poaner har idag en ledande ställning inom styre eller förvaltningen i denna region (och de som har det ses i regel som förrädare av övriga poaner). De kvarvarande Poanska aristokraterna håller sig på sina gods och beblandar sig inte i onödan med Addiaskas styresmän. En inte obetydlig del av dessa är med i en dold rörelse med målet att återupprätta adelsrepubliken. De har dock självinsikten att ett uppror idag är omöjligt ur militär synpunkt. Detta skulle kväsas i sin linda. Istället bidar man sin tid samt bygger kontaktnät i hemlighet. Vidare har de utfört en del lönnmord. Offren har i huvudsak utgjorts av Poanska överlöpare…

Mycket bra. Finns massor av potentiella konflikter här att göra äventyr ut av.

Tretorningarna har delvis ett platt hierarkiskt system. Detta kommer sig i huvudsak av att det aldrig tillkommit något större överflöd på ön som gjort en större skiktning möjlig. Genom historien har de även endast vid ett fåtal tillfällen utsatts för större utsugning utifrån. När detta skett, som under hisskovitiska inbördeskriget, har man svarat med starkt motstånd. Den Jaggerska Republikens förman, Maur Sedljung, benämnde ”Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men i verkligheten är de inte så starka. På lång sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket som är de verkligt starka.”
Till det yttre framstår tretorningarnas styre som tämligen egalitärt. Detta är inte nödvändigtvis en sanning. De är mångt och mycket byäldsten som styr i samförstånd och om någon misstycker mot huvudlinjen så blir denne i regel utfryst. En majoritetens diktatur råder. I Sanzas del av ön försöker guvernören i slånbärsvik i regel hålla sig på god fot med befolkningen i övrigt. I konflikter med handelsmän utifrån tar guvernören så ofta som möjligt tretorningarnas parti. På den ”Triskiska” delen av ön utgörs den lilla befolkningen av personer som i huvudsak har sydklomellisk bakgrund. De har dock bra relationer med tretorningar och ingifte är vanligt. Deras herrar är Antovaniterriddarna och en de är ganska stor markägare. Detta är dock främst på nybruten mark och i samförstånd med lokalbefolkningen. Bägge grupperna undviker i regel konflikt. Denna försiktighet från riddarnas sida är delvis internet ifrågasatt. En framtida utveckling där ordern försöker tillskansa sig mark, kan innebära en större risk för oroligheter. I en sådan konflikt är det sannolikt att tretorningarna stöder den garriska befolkningen.

Gillar det här. Sanzas försöker hålla sig neutral och på god fötter med alla om det går.

Men vad med triskerna, var vi inte inne på tidigare att de hade en särskild omsorg om klomullerna på Tretorningen och inte gillar att "jorerna" stör dessa? Eller så är detta bara en gammal idé i mitt huvud...

Garramil
Staden Garramil styr på lokalt plan av ett råd där de främsta borgarna utgör representanter. Rådet bestämmer om skatter, om vilka som ska få bli nya borgare och om brott och straff. Rådet beslutar om vilka som har rätt att bo i staden, hur höga skatterna ska vara, vilka som kan anställas som stadsvakter med mera. Rådet är även Garramils domstol. Nya medlemmar i rådet väljs endast när någon rådman dött eller avsagt sig sitt uppdrag. Det är rådsmedlemmarna själva som väljer nya rådsmän.
Detta råd är både idag och har historiskt nästan alltid varit underställd andra stadsstaters ledning. Deras roll har i huvudsak varit lokaladministrativ men ofta även samlande institution för missnöjesyttringar och även uppror. Ankan Crimblock Salthare är idag rådets åldrade ledare. Under det Poanska styret ledde han en revolt. Denna misslyckades dock och han fick fly till Mercana. När Poane därefter föll i kriget mot Addiaska kom han tillbaka med Mercanerna vars sak han länge förespråkat i sin exil. Idag är borgmästaren tämligen missnöjd med riktningen som Mercanas överhöghet skapat. Handelsmännens inflytande ökade visserligen… men detta var inte de inhemska lokala småhandlarna utan de rika handelshusen från Mercana. Crimblock är för stolt för att erkänna att sina fel i bedömningen kring sina bundsförvanter från norr. Mercanas militära närvaro är alldeles för mäktig för lilla Garramil att utmana. ..men om situationen kring Maure ändras kommer han eventuellt agera för någon typ utav nyordning.

Massor med möjligheter för äventyr.

Angående det mercanska styret så tycker jag Torqemadas förslag 2) med att någon köper sig uppgiften att styra staden lät intressant. Lite trakorisk vilket ju borde passa de mercanska krämarna bra.

Sen var det det med min föreslagna vaktstyrka från Mercana, Södra styrkan? Men om en sådan läggs till så är det kanske bäst om ledaren för denna inteärsamma person som sköter det civila?

Söderlänningarna kom från början att styras av lokala stormän. De var sällan särskilt centralt organiserade efter det att Kontinentaljoriska riket kollapsat. Stormännen utgjorde i regel de lokala herremännen/aristokratin även som samarbetade och konkurrerade sinsemellan. Fästningen/Staden Aguzmohr var ett viktigt centrum men utövade minimal påverkarn utanför närmaste omgivningen. Vid enstaka tillfällen samlade sig Söderlänningarna för att möta yttre hot eller skriva handelsavtal med omvärlden, men denna sammanhållning varade sällan länge. När man på slutet av 260 talet anslöt sig till Sanzas gjorde man inte detta som en centralt styrd enhet utan som ett löst förbund av landägande stormän. Efter anslutningen…
(Birke?)

Ser ut som en bra början. Men måste fundera lite till på fortsättningen, behöver bla passa in hur det hänger ihop att Folkräkningskontoret i Hisskov räknar Söderlandet som tät befolkat av vargmän...

Seder och bruk

Religion
Den kejserliga panteonen är alltjämt den viktigaste religiösa kulten i Poane, Garramil och på ön Tretorningen. Enki är den gud som oftast tillbeds. Detta både i sin egenskap av gud för odling samt sin roll som sötvattnets herre. Det senare har ju en särskild betydelse för de boende kring den viktiga floden Maure.
I Poane finns även en ganska stor kult knuten till Enkis hustru och skyarnas härskarinna Ezgala.
På ön tretorningen finns, utöver den vanliga dyrkan av den kejserliga panteonen, även en särskild kult som upphöjer Auros, smedguden Mingars get. Hos tretorningarna sägs Auros inte bara vara metallernas skapare utan även den som ursprungligen gav mjölken åt världen. Flera festdagar tillägnas geten på ön.

Den ljusa vägens aidniska gren spreds till folket vid Maures mynning i Jaggaracksjön redan på 190 talet e.O. Den har bland Isthumfolken sitt starkaste fäste i söderlandet i Sanzas. Här finns även den Bontisal som har Sanzas som sitt område (de flesta halvlängdsmän är inte särskilt religiösa men en del ljusa vägen troende finns).

Olemkulten har vuxit något de senaste århundradet även om den ännu inte konkurrerar med den kejserliga panteonen eller den ljusa vägens kult. Det ännu marginella uppsvinget har framförallt skett i Garramil sedan Mercana tagit plats i stadens styre. Inte sällan är det även nyinflyttade från Norr som står för medlemskap i kulten.

Bra. Stort beröm för att du flätar in detaljer som Auros och Mingar!

Relationer
Poanernas relation till loigerlänningarna är komplicerad. Poanerna anses ofta av loigerlänningarna för att vara lite stela, stingsliga och opportunistiska. De upplevs som lätt snobbiga och har även sedan adelsrepublikens fall lagt sig till med en ocharmigt deppig framtoning som inte uppskattas av de ofta oförgätligt muntra loigerlänningarna.
Under de närmare 300 år som loigerlandet styrdes av adelsrepubliken så fick loigerlänningarna tydligt rollen som underklass. Poanernas styre var dock i formen av en tämligen avlägsen herreklass och utöver beskattning så fick loigerlänningarna sköta sig själva efter förmåga. De lokala Poanska adelsmännen höll sig främst på sina gods och lät folk för det mesta sköta sig själva. Detta är ännu den standard som råder i sydröna Loigerlandet med skillnaden att loigerlänningarna nu även kan vända sig till Hisskovs landståd om adelsmännen misskött sig. I nordröna loigerlandet saknar många i det tysta den gamla tiden under Poanes överhöghet.

Poanernas relationer med Addiaska

Poanernas relationer med Garramilerna

Poanernas relationer med Hisskoviterna

Poanernas relationer med söderlänningarna

Tretorningarnas relationer med Hisskoviterna.

Tretorningarnas relationer med antovaniterriddarna

Tretorningarnas relationer med sanzas

Tretorningarnas relationer med Söderlänningarna

Söderlänningarnas relationer med Sanzas

Söderlänningarnas relation med Lofernierna

Södelänningarnad relation med dvärgarna

Garramilernas relation med Mercanierna är

Garramilernas relationer med Sanzas är i regel bra. Stadsstaten Sanzas har goda handelsförbindelser med Garramil trots att man sedan de senaste åren är en del av Mercana.

Isthumfolkens relation med ankorna

Diplomatiska förbindelser

Att reda ut alla dessa förbindelser lär bli komplicerat...

Språk
Isthumfolken talar Isthumtal. Det är en nordklomellisk (eller Maurisk) variant av det joriska språket klomelliska.
Dialekten Isthumtal, kallas ibland även för mynningamål och används av befolkningen i Söderlandet, Poane, Garramil och på ön Tretorningen. Den är nära besläktad med andra nordklomelliska dialekter, som Mercanska. Kännetecknande för Itsthumtal är att man i regel talar ”på utandning”. Detta gör ofta att den som pratar uppfattas som lite negativ, ettrig eller ibland gnällig.

Börjar mistänka att språkstudier är något Yolevs lärde är särskilt skickliga på.

Teknologi
Isthumfolken har generellt uppnått en hög teknolisk nivå. Dessa exemplifierades framförallt genom byggandet av den Poanska slusstrappan i Maure. Även halvlängdsmännens framgångsrika jordbruk har satt avtryck hos söderlänningarna.
Precis som för övriga klomellien så har gillana drivit utvecklingen framåt och är på många vis jämförbar med kopparhavsländerna.
Isthumfolken är dock, likt stora delar av södra klomellien något ekonomiskt svagare än exempelvis Mercana så tillgången till dessa landvinningar är inte lika stor. Därtill är de inte självstyrande och rår inte själva längre för att prioritera sina resurser för vidare utveckling.

Bra. Kan ett framstående hantverk bland isthumfolketn vara båtbyggeri? Inte som yoleviterna och deras skepp eller som triskerna och deras klomulltorn(?) men mindra farkoster för färdsel längs Maure, Jaggarackusten och Söderlandets kanaler?

Kropp och själ

Fysiologi
Isthumfolken härstammar i huvudsak från inflyttade från det joriska kejsardömet. Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant.
Precis som andra nordklomelliska folk (med melorghierna och brikombarerna som uppenbara undantag) gillar Isthumfolken i regel att klä upp sig till fest och de sportar gärna någon tjusig klädesdetalj eller liknande. Den klassikt klomelliska trekantiga hatten är ganska vanlig precis som olika varianter av flata hattar och baskrar. Kvinnorna knyter gärna band i håret, även till vardags även om fattigt folk prioriterar praktik före estetik.

Den Poanska aristokratin klär sig ofta ganska pråligt, till och med i silke och siden. Oftast är dock dessa klädedräkter av lite äldre snitt och med sorgsen ton än andra överklassdjurs. Vanligt hos aristokratins män är även att bära en pagefrisyr samt att vara renrakad. Adelskvinnorna har gärna avancerade uppsättningar av håret i gammal jorisk kejserlig stil. Inte sällan prydd med ett band av pärlor från Addiaska.
I Garramil brukar framgångsrika köpmän anamma en mer ”nyrik” eller modern stil. Ofta med puffärmar och skrikiga kontrasterande färger. Mindre bemedlade borgare saknar resurserna för att göra dyrare klädinköp men tenderar likväl till att dras mot bjärta färger. Gesäller och lägre klasser i Garramil har få möjligheter att pynta sig men gör vad de kan.
I söderlandet finns en något mer tillbakalutad och dämpad stil än hos grannarna längs med Maure. En sedvänja som blivit allt vanligare är att vissa söderlänningar, framförallt i staden Aguzmohr, har börjat anamma det sanziska västbärandet. Dessa vävs ofta i Garrikas manufakturer och anländer över Jaggaracksjön. De är välgjorda, varma och vackert färgade. Då de vanligtvis inte bärs direkt mot huden så gör inte heller den stickiga ullen från det nordklomelliska mufflonfåret något. De är också ganska vanligt att folket i söderlandet drar på sig loferniska stövlar stoppade med abzuralsk manräv när vintern breder ut sig. Efter Kontinentaljoriska rikets fal förekom en inflyttning av nordbor från Jordashaur i söderlandet. Blodsblandningen mellan de bägge folkgrupperna innebär att rågblonda söderlänningar är vanligare bland dessa jorer än bland andra i klomellien.

Hos Tretorningarna på ön i Jaggaracksjön är det ovanligt populärt med kortklippt hår och då ofta i pottfrisyr. Klädedräkten är generellt praktiskt inriktad och en tjock ullmantel för att hålla värmen är allmänt förekommande, särskilt hos herdarna.

Mycket bra.

Mentalitet
Isthumfolken kännetecknas i regel av sin jäktade karaktär och sin något påstridiga natur. Det är ett sinnelag som de delar med övriga nordklomelliska grupper (som Mercaner, Melorghier, Brikombarer etc). Denna påstridighet visar sig på lite olika vis hos de olika grupperna. Poanerna är ofta opportunistiska och har historiskt tagit varje chans de haft till att sätta sig i en maktposition, även om resultatet är kortsiktigt. Tretorningarna försöker bli så självständiga som möjligt samt odlar sin särart mot övriga. De kan uppfattas som mer intresserade av att hitta konfliktytor än att söka samförstånd. Garramilerna gör också de hellre en snabb hacka än etablerar långtgående handelskontakter. Även Söderlandets innevånare var tidigare ofta i konflikt med varandra kring de ofta skrala resurserna. Detta har dock förändrats under 300 år av samarbete med Sanzas. De har sakta lärt sig av sina grannar att långsiktigt och tålmodigt arbete ger mer frukt (i detta fall bokstavligen!).
De flesta av Isthumfolken delar öven en vurm för det joriska imperiet. Denna är dock mer framåtblickande (och lite mindre noggrann med historisk sanningshalt) än de mer dystert nostalgiska sydklomellierna i exempelvis Garrika. Nordklomellerna plockar russinen ur ”kejsardömets-kaka” och oavsett infallsvinkel så kan en åsikt motiveras med historisk praxis även om detta sällan stämmer om källor nagelfars.

Sinsemellan finns det andra drag som särskiljer de olika Isthumfolken.

Poanerna anses ofta vara lite stela, stingsliga och opportunistiska. De upplevs som lätt snobbiga och har även sedan adelsrepublikens fall lagt sig till med en ocharmigt deppig framtoning. Poaner har något av en översittarstil trots att de till vis del idag förlorat sin framstående position.
Under de närmare 300 år som Poanerna styrde över delar av södra Maure med omnejd så bar poanerna och särskilt deras aristokrati en tydligt ledande roll. Poanernas styre var dock i formen av en tämligen avlägsen herreklass och utöver beskattning så fick ofta Garramiler och loigerlänningarna sköta sig själva efter förmåga.
De lokala Poanska adelsmännen i loigerlandet samt Garramil höll sig främst på sina gods och lät folk för det mesta sköta sig själva. Detta är ännu den standard som råder i sydröna Loigerlandet med skillnaden att loigerlänningarna nu även kan vända sig till Hisskovs landståd om adelsmännen misskött sig. I nordröna loigerlandet samt delar av Garramils borgerskap saknar vissa i det tysta den gamla tiden under Poanes överhöghet.

Tretorningar är inte särskilt nära de andra Isthumfolken trots att de till stor del upplever samma utmaningar. De har ett egalt samhälle utan inhemska översittare.
Tretorningarna uppfattas av andra ofta som griniga, småaktiga, långsura och lite bråkiga. Samtidigt uppfattas de som uppriktiga, ärliga samt, i viss övermåttan, rättvisa
De när en stolthet för minnet av både det joriska kejsardömet och deras egna kortlivade ”jaggerska republik”.
Tretorningarna när ännu deras devis ”det är rätt att göra uppror”, myntat av rebelledaren för jaggerska republiken, Maur Sedljung.

Garramiler är den till antalet absolut minsta gruppen inom Isthumfolken. Deras verklighet är extremt knuten till livet i liten men likväl urban miljö. Vardagen kretsar kring en liten men livsviktig handel med omvärlden. Garramilerna upplevs ibland som hetsiga och resultatstyrda samt föredrar kortsiktiga och snabba lösningar.

Söderlänningarna är i regel mer tålmodiga än sina bröder även om vissa drag om stingslig hederskultur finns kvar. (Birke?)

Väldigt bra. Söderlänningarna lär precis som du skriver har påverkats av halvlängdsmännen i det egentliga Sanzas och på så vis blivit både gladare och lugnare. Detta dämpas dock något då det i Aguzmor bor både dvärgar och ankor som kan tänkas bidra något till att bibehålla en viss kvarstående mistänksamhet och hetsighet.

Kända personer

Crimblock Salthare

Mummlaren

Maur Sedljung

Colonna da Morakiati

Ser väldigt gärna beskrivningar av dessa.

Här skulle vi även kunna föra upp den addiska militärguvernören(?) i Poane och den mercanska kontraktsinehavaren i Garramil.

En sanzabo som administrerar i Slånbärsvik kan jag beskriva.

Typisk bosättning
Förslag?:)

Kan inte det du skrev om bostäderna i staden Garramil vara typiska för alla isthumfolk? Låga och ofta pålade där det är extra blött? Gärna byggda nära sjöar, floder och kanaler då isthumfolk ofta använder dessa till färdsel och transport? Många bryggor och båthus?

Adeln bygger även den lågt men inte på pålar utan på solida fundament av importerad sten? En särdrag hos lite äldre sådana hus är sättningsskador och att de ofta börjat sjunka ner i den mjuka marken?

[birkebeineren]

Föreställer mig att Magilre inte hade samma trevliga vattenvägar att plundra längs med...

Finns några vattenvägar på följande karta: http://www.erebaltor.se/forum/download/ ... &mode=view

Det lär dock vara endast de på sydkusten som är enkla att segla uppför då nordkusten av Magilre är hög och hela landet är platt som en skiva med lutning söderut. Vet inte hur Spelknepe tänkt sig floderna som rinner ut på nordkusten men de skär sig kanske djupt ner i marken och är inte alls särskilt enkla att färdas på?

Påminn mig, varför lade Bozsa ner energi på att få floder att flyta i fel riktning?

Står så här i wikin:

332-336 e.O.
Baxardeltats östra delar dikas ut och floden Gimdis leds på magisk väg genom Hisskoviska åsen och ut i Jaggarack. Avsikten är att skapa odlingsbar mark som kan tjäna som magikernas försörjning, men även som en skyddande vallgrav ut mot träsket. Arbetskraften är animerade skelett och bundna elementarer. Utsända från Hisskov och Garrika som oroar sig för fisket i Jaggarack och sina vattenveteodlingar lugnas med skicklig diplomati.

[Torquemada]

Jag har ett svagt minne av att magikernas dragning av Gimdis var en efterkonstruktion av de lätt konstiga flodernas snirklar i Klomellien...

Södra Styrkan är formellt förpliktigade att beskydda Förpaktaren (en plikt de huvudsakligen ignorerar om de inte blir mutade, vilket de sällan blir), men står absolut inte under dennes befäl. Handelsrådet är inga idioter, och skulle aldrig lägga ut militärbefäl på entreprenad. En paranoid/försiktig Förpaktare kan dock välja att sova i Södra Styrkans lätt rustika förläggning... men kontoret flyttas hela tiden ut, hur ofta Förpaktaren än försöker upprätta det på säkert skyddad mark (förslag förstås).

Magilre verkar mest inbjuda till strandhugg.

Jag läser och läser men måste missa något. Vad är Garramils huvudnäring, utöver handel ? Något med fjäderfän?

[Mikael]

Magilre bedömdes tidigt i projektet som ett platt lätt sluttande land med få floder, men med några flera farbara åar. Nu kräver inte jordarna vattenvägar för att erövra land, ibland är fienden mindre motståndskraftig och splittrad. Jag har föreställt mig jordernas dominans av Magilre mer som vikingarnas periodvisa dominans av delar av de brittiska öarna. Från Magilres historia vet vi att det var ett lapptäck av olika småstater. Jorderna dödade de mäktigaste ledarna och ersatte dem med sina egna landsmän, men förlitade sig i övrigt på hotet av upprepade grymheter för att få tribut från resterande delar. Säkert spelade man också ut olika småfurstar mot varandra.

Men detta kanske mer är en diskussion för Magilretråden.

[birkebeineren]

Jag har ett svagt minne av att magikernas dragning av Gimdis var en efterkonstruktion av de lätt konstiga flodernas snirklar i Klomellien...

Både konstiga floder och annat bakades in i denna förklaring som inte var helt enkel att få till utifrån motstridiga källor och forumsidéer.

Södra Styrkan är formellt förpliktigade att beskydda Förpaktaren (en plikt de huvudsakligen ignorerar om de inte blir mutade, vilket de sällan blir), men står absolut inte under dennes befäl. Handelsrådet är inga idioter, och skulle aldrig lägga ut militärbefäl på entreprenad. En paranoid/försiktig Förpaktare kan dock välja att sova i Södra Styrkans lätt rustika förläggning... men kontoret flyttas hela tiden ut, hur ofta Förpaktaren än försöker upprätta det på säkert skyddad mark (förslag förstås).

Låter bra i mina öron. Vad kan Förpaktaren tänkas heta, om nu gtjorgo också är med på idén?

Jag läser och läser men måste missa något. Vad är Garramils huvudnäring, utöver handel ? Något med fjäderfän?

Garramil är väl inte helt färdigbeskriven men handelsplats och omlastningshamn är tänkt som centralt. En fråga vi inte utrett än är om klomuller används som dragkraft ute på själva Jaggaracksjön eller om dessa mest används längs floder och nära sjökanten? Jag ser före mig att ute på Jaggarack används större båtar och att dessa lastas om där sjön mynnar ut i Maure (och där Wemer mynner ut i Jaggarack). Garramil ligger då väldigt lägligt till för denna omlastning vid Maure (likt Garrika gör vid Wemer). Stadens huvudnäring skulle kunna vara just det denna omlastning och vad det medför.

Lite oklart i historien än så länge men jag ser före mig att Garramil gärna kan ha bosatts främst från Söderlandet som var lite lösare sammanhållet vid tiden för grundande 304 eO än från Poane som ser ut till att ha haft ett starkare centralstyre. Poane tog över Garramil först 345 eO så inledningsvis kan det se ut som att de inte brydde sig om den nya staden utan var upptagna med sina planer och eftervart byggandet av sin slusstrappa. Att de sen valde att ta över Garramil hänger troligen ihop med deras ambition om att expandera söderut längs västkusten av Jaggarack. Kanske var det även då att de såg Garramil som en möjlig konkurrent och därför ville stävja framväxten av en potentiell sådan. Möjligtvis var handel söderut från Sanzas garramilernas ambition från början, en som dock Poane hejdade. Sanzas lär istället ha skött sin handel söderut via någon mindre hamn längst söderut i Söderlandet och via Slånbärsvik på Tretorningen.

I dagens Klomellien har jag tänkt att Sanzas skeppar ut södergående varor från Garramil, genom Söderlandet och via Aguzmor. Exakt när de började med detta står jag öppen för förslag till men ett alternativ är att detta först blev viktigt efter att Mercana tog över Garramil.

[Torquemada]

Klomullerna finns ju på Tretorningen, och om inte triskerna använder dem för att ta sig över Jaggarack vet jag inte vad de har dem till - handel står ju inte högt i kurs där.