Ankor

[birkebeineren]

Mikael har också placcerat en klan bruna ankor i staden Khadez

[Mikael]

Den här meningen tycker jag är en överdrift:

Sittande Stordrake dyrkas som näst intill en halvgud av ankorna runt Morelwidyn och Ankhrviken, som till nästan 100% följer denna trosuppfattning.

Att vissa klaner och familjer hävdar heligt ursprung är säkert inte ovanligt, men att andra ankor skulle betrakta dessa som halvgudar tycker jag inte. Inom klanen kanske medlemmarna tror på det, men utanför finns alltid en rivalitet som gör att andra menar heligheten är falsk. Deras egna klanledares/familjs genealogi är ju sann, till skillnad från den hopkokta falskhet som framförs av andra. Dessutom bryr sig få ankor om sådant här.

[Dretski]

Vi kanske kan göra honom till en galjonsfigur för en trosuppfattning som de flesta ankor egentligen inte bryr sig så mycket om? Jag vill gärna att slottet och titeln har gått i arv sedan ankornas begynnelse och att Stiernfieder helst inte vill kännas vid det, lite som Elric av Melniboné fast tvärtom på ett kaotiskt ank-vis, han ska liksom vara sinnebilden för hela staden fångad i en helt ointresserad anka. Måhända kan det finnas ett tjugotal kusiner och bryllingar som alla använder Stordrakens namn för att på andra sätt ställa till och få fördelar i staden, till exakt allas stora förtret, men utan att någon av dem har någon egentlig claim på tronen i ögonen på de övriga i skaran?

[gtjorgo]

Jag kan tänka mig att vördnaden inför stordraken är spridd bland vissa klaner i Ank-Castellum och eventuellt i närområdet men att man utanför denna region inte ger så mycket åtanke kring detta. Uppe i Ankhorath anses det mest vara trams och i övriga Morälvidyn så är ankorna mer eller mindre helt ovetande om vad för utfästelser som kommer från Ank-Castellum. De är upptagna med sitt eget. (Morälvidyn får gärna vara väldigt disparat och kaotiskt för min del:))

[Adragoor]

Jag ser å andra sidan att vördnad inför en ankisk stordrake kan vara en rätt kul ankgrej om man är en ankisk RP. Kanske ankor i allmänhet vördar en stordrake, speciellt en som kommer från en riktig ankisk blodslinje, men att detta kanske sällan är ett diskussionsämne mellan ankor och ickeankor. Det öppnar också upp för konflikter mellan ankor som håller på olika stordrakar och därmed äventyrsuppslag...

[Dretski]

Jag ser å andra sidan att vördnad inför en ankisk stordrake kan vara en rätt kul ankgrej om man är en ankisk RP. Kanske ankor i allmänhet vördar en stordrake, speciellt en som kommer från en riktig ankisk blodslinje, men att detta kanske sällan är ett diskussionsämne mellan ankor och ickeankor. Det öppnar också upp för konflikter mellan ankor som håller på olika stordrakar och därmed äventyrsuppslag...

Gillar detta. Kanske Stordrakarna finns lite geografiskt utspridda runt Kopparhavet och alla vördas av "de sina"?

[Snibben]

Vilken religion ankorna tillhör är lite motstridigt i källorna. Ankorna har ett eget gudapanteon bestående av Wal och hans tre brorsöner. Vidare står det på några ställen att ankor oftast tillhör den religion som är den förhärskande i området.
Odo drömvävaren i Krilloan är från Caddo och fick sina ögon utstuckna eftersom han kunde spå i framtiden eftersom man är magifientliga där. För mig låter det som att caddos ankor är DLVare.
Svarta ankor är ofta anhängare av demonkulter i Kopparhavets kapare (har jag för mig).

Det känns som ankornas religion inte är allenarådande men inte heller helt borträknad.

Wal är skaparguden och från hans tre brorsöner härstammar de tre olika anksläktena. Här kan man få in Stordraken som en slags arvtagare till respektive brorson. Naturligtvis kan det förekommit splittringar och arvstvister till titeln och därmed kan det finnas flera som gör anspråk på titeln.

Dyrkan av Wal skkan se olika ut. Vita ankor är inte särskilt religiösa och de konverterar ofta till lokala religioner om de kan få fördel av det.
Svarta ankor är väldigt religiösa och följer alla Wals regler och bud. För många svarta ankor räcker dock inte Wal till. Han ger sällan direkta svar och religionen tillfredsställer inte riktig. Därför vänder sig många svarta ankor till demondyrkan vilket är mer påtaglig närvaro än gudarnas.
Bruna ankor ligger något mittemellan - mer pietistisk än vita men inte fanatiska som de svartas.

I DLV länder är anhängare av den religionen. Zorakin, Kardien och Caddo. Även Magillre och delar av Jorpagna. Men att flera kulturella drag från ankornas egna religion lever kvar och ibland med andra förklaringar om så krävs.

Österns blå ankor hävdar för övrigt att de är ättlingar till Wals partners systerdotter

[gtjorgo]

Jag håller med snibben i stort här. Jag kan även tänka mig att dyrkan av Wal inte nödvändigtvis är en monoteistisk religion för dennes tillbedjare och att ankor kan dyrka flera andra lokala gudar tillsammans med Wal utan att detta är ett problem för dem. Stort undantag är ju såklart det monteistiska/henoteistiska Ljusavägentroende ankorna.

Ankor i trakorien, Morälvidyn och klomellien kan utan problem kombinera sin Wal kult med inslag av olemdyrkan eller den kejserliga/trakoriska panteonen eller lokala morälvidynska gudar/demondyrkan.
Wal och hans tre brorsöner är i alla fall inte lika svartsjuka och avundsjuka gudar som Etin

[Albrekt]

Jag läste en artikel som hette något som "30 spännande fakta om ankor" som förstås inte handlade om Ereb-ankor utan om våra ankor i skogar och parker här på Tellus. Detta fick mig att tänka. Nedan är lite möjliga fakta om Ereb-ankor med våra egna ankors livsvanor och egenheter som inspiration:

Ankors Natur

• Ankor är renliga och tycker om att ha rent och snyggt omkring sig.
• En ankas favoritfärg är oftast blått eller grönt. Detta syns när ankor dekorerar och klär sig.

Fysiologi

• En ankas näbb är inte som en hönas näbb. Den är mjuk som läder och har känsel. En anka kan t.ex. känna om en fluga sätter sig på näbben eller hur många fingrar någon håller mot dess näbb.
• Ankor ser bra och kan röra ögonen separat, alltså titta på två olika saker samtidigt. En ankas hjärna bearbetar de två bilderna separat och samtidigt.
• Ankans ägg är förvånansvärt stort jämfört med dess kroppsstorlek (stackars ankkvinnor!).
• Blodådrorna i ankans fötter är konstruerade för att försvåra förfrysning. Detta, tillsammans med fjäderisoleringen, gör det bekvämt för ankor att simma även i mycket kallt vatten. Det betyder också att an anka kan gå barfota i snö utan mycket problem.

Mat

• Ankor är allätare och äter både växter och djur.

Socialt liv

• Ankor är mycket sociala och gillar att alltid gå eller simma i grupp, även korta sträckor. Till skillnad från människor, som gillar att gå i bredd, gillar ankor att gå i ett led efter varandra. Detta har lett till den sociala regeln att det är artigt för den som går sist att hålla konversationen vid liv och att introducera nya samtalsämnen, och för den som går/simmar först att bestämma takt och "hålla utkik".
• Ankor har starka band med sina syskon, föräldrar (eller föräldrasyskon enligt vad vi sagt tidigare om ankors uppfostran) och ankungar (eller brorsbarn).
• Ankor tycker om att organisera och/eller delta i spontana jättestora möten/festivaler/marknader ibland, med hundratals eller t.o.m. tusentals ankor. Dessa kan hända när som helst och aldrig med någon tydlig regelbundenhet. Hur uppslutningen kan bli så stor med så kort varsel är ett mysterium för utomstående.
• När ankor flyttar till en ny by eller stad eller till ett nytt land flyttar de oftast tillsammans i stora grupper.
• Ankor slåss i grupp och använder sitt antal för att överväldiga fienden.

Kärleksliv

• Snygg fjäderdräkt är viktigt för hitta en partner.
• Ankor använder dans för att imponera på potentiella partners.
• Vita, bruna, svarta och blå ankor kan få ankungar med varandra, men dessa är oftast sterila, men inte alltid.
• En ankkvinna ruvar mer än ett ägg samtidigt. Hon är mor till alla, men äggen har oftast olika fäder. Detta skapar mångfald vilket ses som fördelaktigt för/av anksamhället. Utomäktenskapliga affärer och uppenbar genetisk mångfald i syskonskaror ses således som något att vara stolt över. En ankpappa är också stolt eftersom detta visar att hans fru uppenbarligen är attraktiv.

[Mikael]

Kul förslag!!!
Fast jag skulle skippa det där med ögonen då våra humanoida ankor har ögon riktade framåt istället för på sidan av huvudet som fåglarna. Bra syn ser jag dock inget problem med, och kanske kan de där oberoende kameleontögonen (likt rabdorana) var en specialfärdighet de kan lära sig i vissa krigsskolor eller gillen - väl förborgad hemlighet hur.
Sedan bör familjebiten vävas ihop med redan etablerade idéer.

[skaraborgarn]

"En ankkvinna ruvar mer än ett ägg samtidigt. Hon är mor till alla, men äggen har oftast olika fäder. Detta skapar mångfald vilket ses som fördelaktigt för/av anksamhället. Utomäktenskapliga affärer och uppenbar genetisk mångfald i syskonskaror ses således som något att vara stolt över. En ankpappa är också stolt eftersom detta visar att hans fru uppenbarligen är attraktiv."

Men det komplicerar då det gäller saker som arv och egendom.

[Albrekt]

Fast jag skulle skippa det där med ögonen då våra humanoida ankor har ögon riktade framåt istället för på sidan av huvudet som fåglarna. Bra syn ser jag dock inget problem med, och kanske kan de där oberoende kameleontögonen (likt rabdorana) var en specialfärdighet de kan lära sig i vissa krigsskolor eller gillen - väl förborgad hemlighet hur.

Jag håller med att "ambidextriös" syn verkar för mycket. Det skulle få speltekniska följder som kan innebära för stora förändringar. Men när jag läste det tänkte jag att det var för coolt för att inte ta med här. Att ha det som en sorts specialkunskap som inte alla har är en bra idé. Kanske en stridskonst bland de blå ankorna, som andra ankor kan lära sig genom lång fysisk och mental träning...

...det komplicerar då det gäller saker som arv och egendom.

Inte nödvändigtvis. Ankans perspektiv är absolut inte att haka upp sig på biologiska föräldraskap. En ankpappa ses som laglig pappa till all sin frus avkomma, oavsett om han är biologisk far eller inte. En ankmamma ger genom äktenskap socialt och lagligt faderskap till den anka hon har valt till livskamrat.

Vi har tidigare etablerat (kolla wikin) att ankor har ett annat mycket speciellt förhållande till sina barn: De överlåter barnen tidigt till sina syskon, kusiner eller nästkusiner. Detta skulle också kunna vara en spontan mekanism (alltså inte direkt medvetet) för arten anka att sprida den biologiska mångfalden och minska risken för inavel eftersom exakt faderskap är (och ska vara) svårt att etablera. Syskonskaran skickas till andra sidan staden, till en annan stad, eller till ett annat land – ja, ju längre bort desto högre status – där det finns välbärgade släktingar för dem att växa upp med. Om och när ofrivillig inavel händer, ses det inte heller som den skandal eller katastrof som vi skulle se det som...

De stora mötena kan då också vara ett instinktivt sätt att öka möjligheterna att hitta partners långväga ifrån, både för äktenskap och tillfälliga relationer. Det är alltså alltid gott om dans och flirtande på dessa spontana jättestora möten/festivaler/marknader som nämnts. Men även affärsöverenskommelser, strategiska möten och politiskt skvaller förstås...

[gtjorgo]

Jag gillar idén med olika fäder och vad det kan ha för effekt för deras sociala spel med andra. Bryter också lite härligt mot de i övrigt lite småborgerliga ankorna. Kan tänka mig att LVtroende ankor på caddo eller som verkar i aidne inte får någon acceptens om omgivningen och därmed inte längre har dylika relationer. Däremot ses det kanske som norm i mindre strikta kulturer så som Morälvidyn, Trakorien och klomellien (dvs vissa delar av unionen som Mercana och kanske Hisskov)? Arvsfrågan är inte oviktig och i många kulturer skulle avkommorna ses som bastarder med låg status. Därmed undertrycks dessa relationer i dessa kulturer

Tänker jag:-)

[birkebeineren]

Kanske är det så att arv sköts lite annorlunda bland ankor då de ofta tänker grupp och inte idivid? Ursprungligen skulle det kunna vara så att viss arv går till familjen och viss arv till klanen, senare med tilläggen att arv också kan gå till andra "enhter" så som skeppsbesättning (svarta), kompanier (bruna) eller handelshus (vita). Vissa vita familjer kan ha varit särskilt duktiga på att fördela arvet till sitt handelshus och därmed gjort dessa extra rika. De vita är också tänkt att ha en svagare klantillhörighet än andra ankor vilket då skulle hänga samman med deras fördelning av arv.

Att arv på detta vis delvis går till andra än den egna familjen skulle kunna vara bidragande till både sedvanan att inte uppfostra sina egna barn och att till att frågan om fäderneskap inte är så relevant.

[birkebeineren]

Förvrigt väldigt många goda idéer Albrekt.