Psipo skrev:Jag sätter mig emot ett utvecklande att NYA KONCEPT som inte gör annat än inför begränsingar i det enda koncept som finns idag.
Allvarligt talat; det är du som ser begränsningarna. Vi ser snarare möjligheterna. Ska vi ta fransmän från vår tid, så har de stora näsor, basker, svart- och vitrandig tröja, dricker vin och äter bagetter. Det är stereotypen för fransmannen, men jag skulle banne mig inte bli förvånad om det fanns en fransman som undgick det konceptet. Vi beskriver det generella och låter individen vara personlig.
Nu till dina argument.
1. Alverna slog vi ihop för de var från början (i princip) endast en enda ras. Se svarta boken och se Monsterboken 1. Orcherna har alltid varit indelade - först svartalf, orch och grottroll i svarta grundboken (DoD2) och sedan en utökning i Monsterboken 1.
2. Vi har ju redan kommit överens om att skriva om geografiskt belagda svartfolkssamhällen, så varför fortsätter du bjäbba?
Jag kan nu tilll sist förstå din poäng (alla svartfolk är likadana)... men jag håller helt enkelt inte med om den. Ett värdshus inrett av olika svartfolk skulle se olika ut.
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem? Matiné (läs reglerna)
Fast Spelknepe nu har vi ju en gång sagt att hur olika SL väljer att använda sina husregler får SL bestämma. Du kan säkert finna ett sätt att kombinera.
Okaj... innan du läser detta, ha i åtanke att detta är ett försök till en Neutral post.
Så här tolkar jag er:
Ni vill inte vara begränsade till de typiska arketyperna av orch, vätte, svartalf, rese, svartnisse. Ni vill kalla de alla för samlingsnamnet "Svartfolk". Ni tycker kontrasterna mellan svartfolken är för små för att vi ska utveckla var och en av "raserna". Ni vill ha möjlighet att sätta stora svartfolk på ulvar. Att de mindre svartfolken med gula ögon är jättestarka, eller att de medelstora kan vara svaga och fega.
Så här vill jag ha det:
Jag vill skapa kontraster mellan svartfolken, så att man ser skillnad på dem. Jag vill att en orch ska skilja sig från en vätte. Jag vill att en spelare efter lite erfarenhet ska kunna säga "Ha, det är en vätte, han har en typisk vättering i näsan!". Eller "Akta er för svartalferna, de kommer oftasr med ulvar". I min tolkning av svartfolken begränsar jag inte mig med att det finns undantag. Jag ser gärna orcher som rider på ulvar, eller svartnissar som har vätteringar i näsan.
Så...
I stort sätt pratar vi om precis samma sak, fast vägen dit skiljer sig.
Berätta nu gärna om jag har tolkat eller skrivit någoit fel.
Rickard skrev:
Allvarligt talat; det är du som ser begränsningarna. Vi ser snarare möjligheterna. Ska vi ta fransmän från vår tid, så har de stora näsor, basker, svart- och vitrandig tröja, dricker vin och äter bagetter. Det är stereotypen för fransmannen, men jag skulle banne mig inte bli förvånad om det fanns en fransman som undgick det konceptet. Vi beskriver det generella och låter individen vara personlig.
Visst, men vi har tydligen inte samma uppfattning om vad som eftersträvades från början. Och vad fransmän har med det här att göra förstår jag inte. Jag pratar inte om subjektiva fördomar utan hur svartfolk faktiskt är. Och där ser jag fortfarande ingen skillnad. Men överbevisa mig.
Rickard skrev:
Nu till dina argument.
1. Alverna slog vi ihop för de var från början (i princip) endast en enda ras. Se svarta boken och se Monsterboken 1. Orcherna har alltid varit indelade - först svartalf, orch och grottroll i svarta grundboken (DoD2) och sedan en utökning i Monsterboken 1.
2. Vi har ju redan kommit överens om att skriva om geografiskt belagda svartfolkssamhällen, så varför fortsätter du bjäbba?
Det är inte mina argument alls. Hur menar du?
Rickard skrev:Jag kan nu tilll sist förstå din poäng (alla svartfolk är likadana)... men jag håller helt enkelt inte med om den. Ett värdshus inrett av olika svartfolk skulle se olika ut.
Det glädjer mig, både att du ser min poäng och att du tror att problemet (som jag ser det) går att lösa. Nu var det väl iofs inte främst deras inredningintressa jag syftade på. Som sagt, jag ser fortfarande bara ett koncept, oavsett färgen på deras tapeter.
Spelis skrev:Den är inte felaktig. Du har sagt dessa saker. Svara istället på argumenten istället för att säga vad det är som är felaktigt. Vad är det som du tycker är felaktigt?
Den är felaktig för att du använder den felaktigt.
Spelis skrev:Kallar du inte detta en förändring av något som faktiskt redan fungerar? Du besvarar faktiskt inte mina frågor ovan, du hittar bara en genväg runt.
Lägg av. Att du inte förstår är en sak men jag försöker inte slinga mig. Så skarp är inte din argumentation. Ja, jag tycker att rasindelningen är skev och hade helst luckrat upp den helt men försöker kompromissa.
Spelis skrev:
Jag UNDRAR faktiskt Psipo hur jag ska göra.
Det är möjligt, men jag vet ändå inte vad en resenisse är eller vilka regler du tänker använda. Du kan väl ge dom hög Forte, dålig Speed och grym Power?
Okaj... innan du läser detta, ha i åtanke att detta är ett försök till en Neutral post.
Så här tolkar jag er:
Ni vill inte vara begränsade till de typiska arketyperna av orch, vätte, svartalf, rese, svartnisse. Ni vill kalla de alla för samlingsnamnet "Svartfolk". Ni tycker kontrasterna mellan svartfolken är för små för att vi ska utveckla var och en av "raserna". Ni vill ha möjlighet att sätta stora svartfolk på ulvar. Att de mindre svartfolken med gula ögon är jättestarka, eller att de medelstora kan vara svaga och fega.
Så här vill jag ha det:
Jag vill skapa kontraster mellan svartfolken, så att man ser skillnad på dem, både kosmetiskt, kulturellt och beteende. Jag vill att en orch ska skilja sig från en vätte. Jag vill att en spelare efter lite erfarenhet ska kunna säga "Ha, det är en vätte, han har en typisk vättering i näsan!". Eller "Akta er för svartalferna, de kommer oftast med ulvar", eller "Svartnissar är riktigt fega, såtillvida de inte kommer i hundratal".
I min tolkning av svartfolken begränsar jag inte mig med att det inte finns undantag. Jag ser gärna orcher som rider på ulvar, eller svartnissar som har vätteringar i näsan. Eller vättar som inte är så sluga, eller svaga resar.
Så...
I stort sätt pratar vi om precis samma sak, fast vägen dit skiljer sig.
Berätta nu gärna om jag har tolkat eller skrivit något fel.
Spelknepe skrev:
I stort sätt pratar vi om precis samma sak, fast vägen dit skiljer sig.
Berätta nu gärna om jag har tolkat eller skrivit något fel.
Vi pratar inte om samma sak, men du har inte tolkat något fel. Men, om inget nytt dyker upp (men det gör det väl alltid?) så lämnar jag den här tråden till de som vill skriva om de olika raserna och fokuserar på annat.
Jag skrev lite snabbt en berättelse som illusterar min bild utav svartfolk (liksom fler andras här på forumet). Den handlar om familjen Buse...
Familjen Buse
Endast gamle mor Sydoine kommer idag ihåg hur det först kom sig när den första Busen anlände till byn Klodvigs vad. Det var den mest frånstötande besten som någon i socknen hade sett, smutsigt blå i skinnet, en långsmal spetsig näsa som nästan vidrörde den utstickande hakan och hans kinder hängde och slängde som på baronens jakthundar. Baronens mannar visade upp den besegrade fienden i en bur på torget under folkets hurrarop och hånfulla tillmälen. Det var först ett år senare som det kom fram att det inte var de fruktansvärda svartalferna i Skuleskogen som våldtagit och mördat mjölnarens dotter utan Skarp, en roteknekt från grannsocknen. När baron Leopold da Zirondi stormade in i den arma varelsens håla hade Buse helt enkelt slängt sig ned i den smutsiga halmen och givit upp utan strid, så sade åtminstone ryktet.
I ett anfall av dåligt samvete (eller alldeles för mycket tetroderkarp) beordrade baronen att Buse skulle släppas fri men denne, som blivit frestad av alla de läckerheter som stod att finnas i människornas by, valde att stanna kvar i Klodvigs vad. Buse utnämndes till byns och garnisonens latrintömmare och har så förblivit under hela min levnadstid. Efter några år så dök det upp ännu en alf på byns tröskel, en kortvuxen, knubbig hona med ett platt ansikte, krumma ben och benvitt hår. Hon var så fruktansvärd ful att kvinnor och barn började gråta vid blotta åsynen av henne, dessutom var hon så olik Buse till storlek, hudfärg och anletsdrag att det var svårt att ens föreställa sig att de kunde finna något tilltalande hos varandra. Baronen, liksom byns äldste, var tveksamma till att låta ännu en svartalf stanna i byn men det visade sig att honan (som snart fick namnet Lill Buse) kunde var till stor nytta för innevånarna i garnisonen. Få utav våra visa gummor kunde mäta sig med hennes kunskaper inom örtlära och särskilt en svamp fall baronen i smaken. Exakt vilka helande egenskaper den hade vet jag ännu inte till denna dag men hela Klodvigs vad kunde höra hur baronen ylade mot stjärnhimlen flera nätter i rad. Så hon fick också stanna.
Strax innan min födelse födde då Lill Buse trillingar vilket var en stor händelse i byn som fäst sig vid deras märkliga grannar. Inga namn gavs till ynglen, enligt deras föräldrars sed, utan sådant fick vänta tills de överlevt spädbarnsåldern. Ett vist beslut kanhända då en utav de små blev tagen utav Luvenas förbannelse redan efter sex månader. Lill Buse grävde under ett stoiskt lugn ned henne vid lunden bortom ån men gjorde ingen större sak av frånfället. De andra två i kullen kom dock att växa upp och nå mogen ålder, som barn var de närmast identiskt lika med varandra trots att den ena var en hona och den andra en hane men vid sexårsåldern upphörde likheterna.
Dottern växte upp (om man nu kan kalla det ”upp”) till att bli en märklig liten gynnare, helt skallig var hon, mörk i huden såsom sin mor men täckt med små vårtor. Hennes var små och skarpa såsom en hundvalps liksom naglarna, ögonen var ständigt rödsprängda, näsa tillbakabildad till ett tryne. Någon tillstymmelse till öronsnäckor hade hon inte utan endast två hål i hennes alldeles för stora huvud. Det mest märkliga var att hon inte växte en tum från den dagen hon fyllde sex och inte heller tycktes hon bli mer mogen i sitt uppträdande. Vi kallade hennes Snor Buse eftersom det ständigt rann snor ur hennes tryne, föräldrarna tycktes inte ta illa vid sig och inte Snor heller för den delen. Ibland avundas jag henne, det finns värre öden än en livslång barndom.
Sonen däremot växte sig lång och kraftig, både längre och bredare över axlarna än sin far. I huden hade han en fläckig blåaktig ton men annars var den mest som vanligt folks. Huvudet var kantigt och utan någon symmetri, käken sköt ut som en byrålåda och snålvatten fläckades hans kläder. Håret var som en väldig, svart man och växte kraftigt nedför ryggraden, händerna och fötterna stora och klumpiga. Till sinnet var bjässen oregerlig och våldsam, fler än en gång hamnade han i skampålen eller fick piskrapp för någon överträdelse, till sin fars stora förskräckelse. Han fick därför namnet Råbarkad Buse.
Baronen Alphonse, baron Leopolds son, insåg att han blott hade två valmöjligheter, antingen fördriva Råbarkad från byn (och då skapa ett framtida problem) eller anställa honom i sin hird vilket han också gjorde. Vid tolv års ålder var Råbarkad den största och starkaste knekten i hela Lasemos, fyra år senare gjorde han sin baron berömd genom att vinna Maravelda-spelen i brottning. Ingen skulle nog någonsin anat att allt detta skulle komma ifrån den där sjabbiga, vedervärdiga alfen som fördes in i Klodvigs vad så länge sedan.
The End
Det finns en del saker att notera, jag är en RASist i den här frågan dvs jag önskar att se svartfolk som en mångsidig ras inte flera. I berättelsen så förekommer det flera "arketyper" sprungna ur en och samma familj. Pappan, Stor Buse, skulle kunna få etiketten "vätte" (dvs civiliserat svartfolk) eller "svartalf" kanske skulle vara bättre (eftersom de verkar vara knutna till skogen snarare än till bergen och underjorden samt inte besitter några specifika färdigheter inom hantverk). Dottern, Snor, däremot är arketypen "svartnisse" (dvs ett svartfolk som stannat i växten/utvecklingen), notera att alla går igenom yngelfasen (där de liknar svartnissar) endast de som stannar upp blir "svartnissar". Sonen, Råbarkad, skulle bäst kunna beskrivas som arketypen "svartalf" eller kanske "orch" pga. sin storlek, sin våldsamma personlighet och yrke. Poängen är också att illustrera hur svartfolk skulle kunna fungera i människosamhällen, kanske kan man inspirera lite folk.
Jag är medveten om att den här diskussionen nått någon form utav dödläge men hoppas att flera kanske kan tända på RASisternas idéer. Angående grundegenskaper som verkar bekymra vissa så är det rätt enkelt fixat, det är bara att skriva upp en grundegenskapslista till varje "arketyp", vill du ha en fredlig handelsman använder du "vätten", vill du ha en farlig krigare använder du "orchen"
Jag antar att det hela får avgöras genom omröstning även om jag misstänker att RASisterna kommer att få nobben. Trist, tycker jag. Jag har verkligen omvärderat svartfolk under den här diskussionen, de har så att säga fasats ut mer och mer under mitt spelledarskap. Skall nog göra så att de får en renässans i min värld, här är det uppenbart att det inte kommer att ske...
rust skrev:Trist, tycker jag. Jag har verkligen omvärderat svartfolk under den här diskussionen, de har så att säga fasats ut mer och mer under mitt spelledarskap.
Din version av svartfolket låter en hel del som trollen i DoD6 eller Cereval. Kika in dem för mer inspiration.
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem? Matiné (läs reglerna)
Jo, det finns nog en hel del att hämta från Trudvang samtidigt som de trudvangska trollen har stor sagoprägel på sig vilket passar bra i Trudvang men inte Ereb. Trollen i Cereval har jag smått problem, har föreställt mig dem som vanliga svartfolk som påverkats utav månsilvret (vilket tagits upp tidigare i andra trådar). Ni som förespråkar olika raser inom svartfolket hur föreställer ni er troll (samt Cer-trollen)?. Är Cer-trollen ursprungstrollen? Vill gärna höra mer?
Som sagt, jag ser fortfarande bara ett koncept, oavsett färgen på deras tapeter.