Dvärgar

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Dvärgar

Inlägg av Fafnir »


Ansvarig:

/Spelknepe
Jag har två saker som jag skulle vilja reda ut/ändra redan från start gällande dvärgar.

1. Skäggväxt på kvinnor. (Snälla, nej...)

2. Dvärgarnas främsta gud enligt "Monster och män" heter..."Terra"
Lite väl fantasilöst kan tyckas. Jag kan köpa det som en felöversättning och språklig förbistring som dvärgarnas gud på kejserlig jori, men inte som dvärgarnas namn på densamme. Själva lånade vi in Vontar som jag tycker har en mycket bra klang från EON, men jag har full förståelse för om ni misstycker till detta.



Förövrigt så låter vi dvärgarnas språk" Gryndur/gryndor(?)" vara en väl bevarad hemlighet som inte "långbeningar eller spetsöringar får lära sig.
Broder Ebodae kunde stoltsera med att han kunde en enkel hälsningsfras på Dvärgarnas modersmål. Dvärgarna i sällskapet lyssnade oroat när han sedan rapade fram ett "- Mig tåla öl dåligt men kul skägglösing".

Vi har också i likhet med många andra spel lagt stor vikt vid skägguppsättningar. Smeder har exempelvis allt skägg samlat i en lång fläta som lätt kan knytas undan vid bältet och skyddas under ett förkläde vid ässjans hätta.
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

1. Håller med. Detta är en svår fråga, som jag tycker bör lösas för att inte lämna ett stort svart hål i deras kultur m.m. Kanske har dvärgarna så få kvinnor att man håller dom under jord för att skydda dom?

2. Terra är väl lite tråkigt kanske, ja. Jag tycker vi helt enkelt hittar på ett nytt namn i samma stil i enlighet med Gryndur. Vad säger språksnubbarna?
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Hmmm... När det gäller dvärgiska, har jag inte kommit igång med det än... Men det kommer om ett tag. Annars är det väl bara att hitta på ett namn som låter dvärgiskt.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Det officiella materialet som jag kan komma på att utgå ifrån är framförallt;

"monster och män i ereb altor" (allmän kulturbeskrivning)
"Djupets fasor" (bra om arkitektur, geometri etc.
"Helvetesfortet" ( Någolunda beskrivning om grynnerbergens dvärgar och bostäder, namngivna dessutom vill jag minnas).
"Svavelvinter" (om smide, bergtagna etc)
"Ereb Altor boxen" (Ganska tunnsått vad jag kan minnas annat än namngivning av språket.

samt monsterboken och monster boxen med relativt sparsam information.

Utöver det har vi disharmonismen/röstmagin, lite ölsorter från en sinkadus och för all del chronopias dvärgar som kanske inte bör räknas som officiell, men som åtminstone innehåller lite inspiration.

Snyft, jag saknar mina regelböcker och moduler :(
Kaonashi
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 20
Blev medlem: 2007-02-26 00:24
Ort: Malmö

Funderingar kring dvärgar

Inlägg av Kaonashi »

Jag satt och funderade. En mycket besvärlig känsla om jag må säga så :P

Det är nämligen så att jag funderade över hur man skall kunna beskriva och utveckla dvärgarnas sociala struktur, både på samhällelig, familje/klansmässig nivå eftersom en mycket data inte publicerades av Äventyrsspel/Target Games (nu bortser jag från boken "Dvärgar i Chronopia" eftersom den inte är av relevans för kontinenten Ereb). Jag har dock inte läst alla de böcker du valt att utgå från Fafnir men jag är intresserad att kontribuera till en utveckling och kartläggning av dvärgarna i Ereb.

Mvh

Erik
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

Ville bara påpeka att man kan finna ett par sidor om dvärgisk byggnadskonst i Sinkadus 19 också. Men det kanske ni stött på under arbetet med Berendien? Dvärgiska ambassaden i Entika finns ju beskriven...
Användarens profilbild
Rickard
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 480
Blev medlem: 2007-02-06 00:42
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Rickard »

Jag vet inte hur vettig den är rent kulturmässigt, men det finns en dvärgmodul på Rollspel.nu som är i samma anda som Handböckerna. De plockade dock bort bilderna av upphovsrättsliga skäl. :)

Klicka på Dvargar2.pdf

(Länk till pdf: https://www.erebaltor.se/other/dvargar.pdf /Admin.)
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem?
Matiné (läs reglerna)
Hans
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 400
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Dvärgmodul

Inlägg av Hans »

Jag snabb bläddrade igenom den och fann Havsdvärg, hmm känns lite tveksamt
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

Jag håller med. Skulle personligen inte använda den. Tror jag har den i någon gammal mapp någonstans...
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Ögnade igenom den snabbt och om man bortser från släktena, kanske det finns lite som kan ge lite inspiration åtminstone.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Gunther skrev:Ville bara påpeka att man kan finna ett par sidor om dvärgisk byggnadskonst i Sinkadus 19 också. Men det kanske ni stött på under arbetet med Berendien? Dvärgiska ambassaden i Entika finns ju beskriven...
Ah, det kanske var där jag minns dom bitarna ifrån. Trodde att det var djupets fasor :oops: .
Men däremot vill jag minnas att det som stod om dvärgabygget i djupets fasor var ovannämnda artikel troget. Och således näst intill "officiellt" :wink:

Har som sagt inga tillbehör hemman fn, men det är en lösning på g...
Kaonashi
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 20
Blev medlem: 2007-02-26 00:24
Ort: Malmö

Mitt material och mina teorier kring dvärgar del 1

Inlägg av Kaonashi »

Hej, det här är vad jag sammanställt om dvärgar hittills rent materialmässigt. Jag kommer i del 2 lägga ut mina tolkningar av materialet. Tyvärr har jag inte haft tillgång till alla supplement inom DoD, bland annat saknar jag sinkadus och jag orkade verkligen inte skriva om arkitektur just nu.


Tillhör per definition stenfolken tillsammans med jättar, titaner och troglodyter Dvärgar är arbetsamma, disciplinerade och lojala. De känner en stark tillhörighet till andra dvärgar, till skillnad från olika etniska grupper av människor. Dvärgen, som individs, största olycka är att vara utstött från familjen/klanen eller att helt enkelt vara ensam. Att vara sysslolös är dvärgens största mardröm. De vanligaste sysslorna inom ett dvärgsamhälle är antingen hantverk, i första hand smideskonsten eller antingen gruvdrift. Dvärgar är extremt envisa, och är beredda att gå genom stort varsel för att nå sitt mål, de är målmedvetna, disciplinerad och har ett stabilt psyke. Det är ytterst ovanligt att se en dvärg stressad, skrämd, upphetsad och de är sällan oberäkneliga. Många andra raser avundas dem eftersom de är välutrustade, rika, tuffa affärsförhandlare, självsäkra och deras sökande efter ädelmetaller har lett till att de anses vara lätt giriga. Dvärgar är ett stolt folk, vilket har lett till konflikter med andra raser. De glömmer sällan en oförrätt. Dvärgar är i regel korta, medellängden är ca 125 cm, och de är även robusta och bredbyggda varelser. Skägget är en statussymbol inom samhället. De vanligaste hårfärgerna är rött eller brunt och de har alla mörkerseende. Den klassiska bilden folk har om dvärgar är den välbeväpnade krigaren med en mycket välgjord ringbrynja, en öppen hjälm och beväpnad med eller tvåhandsyxa eller en stridshammare. Denna antagelse och stereotyp är långt ifrån sanningen eftersom dvärgen oftast är klädd i lätta kläder när denne är i dvärgriket. Vanligast är naturfärgade och slitstyrka tyger som utgör deras klädsel. (De Humanoida Raserna, Monster II).

2500 dvärgar är bosatta i Krilloan, de utgör ca 3 % av stadsbefolkningen (Krilloan, inledningshäftet)

Dvärgklanen Kvizur: Klan Kvizur bedriver gruvdrift i Nidabergen. Området är väl utnyttjat eftersom brytandet av malm pågått under lång tid och man söker fortfarande efter fler och rikare malmfyndigheter i berget. Klanen utvandrade från Grynnerbergen och slog sig ned i Nidabergen och etablerade sig i bosättningen Kvizur Kan (numera har staden ca 200 innevånare) år 177 eO. De drev undan de lokala svartblodsstammarna för att kunna etablera sig i området. Man idkade byteshandel med de lokala människostammarna i området för att få förnödenheter som inte var tillgängliga i berget, dvs mat, tyget och dyl. År 213 eO pågick konflikter i området mellan Jorerna och Howatherna (den ”infödda stammen) och dvärgarna lyckas pressa båda parter att signera ett fredsavtal efter hot att avsluta handelsavtalen med dem vintern 212-13 eO. År 335 invaderade Korsakkerna området och dvärgklanen beslöt sig för att gå under ytan, bokstavligen, och vänta ut kriget i säkerhet. De kom till sans senare och anföll Korsakkerna i ryggen medan dessa belägrade byn Torsborg, dvärgarnas viktigaste handelsplats. Ett politiskt bröllop avslutade kriget mellan Howatherna och Korsakkerna 339 e O. Mellan åren 187-88 invaderar svartbloden området, och klanen faller tillbaka på sin taktik att gå under jorden för att senare assistera människorna i en blodig guerillakrigsföring mot svartbloden (Torshem, 16ff).

Smide: endast dvärgar kan hantera ädelmetallen mithril, och det krävs att smeden har FV B5 i färdigheten. Kunskapen är inte känd utanför dvärgkretsar vilket automatiskt gör samtliga föremål gjorda i mithril till dvärghantverk (DoD -91, Spelarboken).

Dvärgarnas ursprung och maktens portar: När den nya tiden grydde och alver, dvärgar, halvlängdsmän och jättar såg de första människorna ta sina stapplande steg ut i världen. Tillsammans bevittnade de hur världen vittnade de hur världen förändrades där människan drog fram. I sin iver att överrösta varandra blev människorna blinda för vad de i sin framfart trampade ned, bröt sönder, skövlade och lade i ruiner. De gamla raserna samlades för att hålla ett sista rådslag där man beslutade att bryta upp och bege sig hem till sina forna riken. Några såg dock den nya tiden an med tillförsikt och stannade för att bilda sig ett hem i den nya civilisationen. Dvärgarnas konung mottog de finaste gåvorna från alver, halvlängdsmän och jättar som han i sin tur gav åt sitt folk som beslutat att stanna i bergens inre som avskedspresenter.
[…] Dvärgarna i bergens inre var nu utlämnade på gott och ont och upptäckte detta i tid och började bygga hemliga gångar och nya underjordiska riken. Men de första salarna stod tomma och övergivna, beseglade med låset som har tre nycklar, fortfarande rymmandes stora rikedommar (utdrag ur äventyret Döda Skogen s 36).

Grynnerbergens dvärgar: I Grynnerbergens naturliga grottsystem väste ett stort dvärgrike fram sedan man lärt sig att odla klipptryffel, en organisk, näringsrik svamp som växer spontant under jord i närvaro av vissa mineraler och gaser. Då matförsörjningen väl säkrats, kunde arbetskraft riktas till livets väsentligheter, nämligen metallurgi och gruvdrift. Dvärgar lärde sig gjuta föremål av koppar runt år 3700 fO, och bronsföremål ca 3500 fO. Man sökte hålla dessa kunskaper hemliga eftersom de var lönsamma, men vättarna stal kunskapen och sålde den snart till människorna vid Golwyndahavet. Den starka fiendeskapen mellan dvärgar och vättar härstammar bl a från denna tid. Järnföremål lärde sig dvärgarna smida runt år 1700 fO, men hemligheten bevarades bättre än bronsgjuteriets konst. Den nya metallen kom successivt till omvärldens kännedom eftersom dvärghövdingarna använde järnvapen i strider mot både vättar och människor. Store ansträngningar gjordes av både nordliga barbarer och svarblodsarméer att inta en dvärgstad med smedjor och allt, men dvärgarna var bergens folk och ett mäktigt folk.
Det var först när krigarfursten Targald Karskfot vann makten i Grynnerbergen redan vid en ålder av sextio år och i ungdomligt övermod tågade ned på slätten mot landet Krun för att driva människorna i havet, tvingades man ge upp sitt monopol. Vid detta fälttåg togs nämligen Targald till fånga tillsammans med många andra dvärgädlingar och man tvingades avslöja järnkonsten som lösen. Det är dock säkert att dvärgarna inte avslöjade allt eftersom de fortfarande är överlägsna smeder. Deras legeringskonst har aldrig helt avslöjats (Ereb Altor, Kampanjbok s 4f).

Annan historia: Under 600-talet fO (Sanithsids upphöjelse) vandrade dvärgarna över isen från norra Akrogal och försåg isbarbarerna med metallföremål (Ereb Altor, kampanjboken s 7).

Diplomati: Denna lista är en generell beteckning på de olika dvärgstädernas kontakt med andra länder. Alver: dålig kontakt, ansträngda relationer. Barbia: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Berendien: Goda kontakter, i en konflikt är det möjligt att länderna stöder varandra. Caddo: Goda kontakter, i en konflikt är det möjligt att länderna stöder varandra. Cereval: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Erebos: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Felicien: Dålig kontakt, ansträngda relationer. Hynsolge: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Jorduashur: Ingen kontakt alls mellan länderna. Kardien: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Klomellien: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Krun: Mycket goda kontakter, länderna har en livskraftig allians och stöder varandra i vått och torrt. Magilre: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Nidland: Viss fiendskap råder, inga handelsförbindelser men krig är inte aktuellt ännu. Ransard: Dålig kontakt, ansträngda relationer. Trakorien: sporadiska kontaker, handeln med området är inte så viktigt att landet skulle riskera något i en konflikt. Zorakin: Goda kontakter, i en konflikt är det möjligt att länderna stöder varandra (Ereb Altor, Kampanjbok).

Samhälle: 7% av den dvärgiska befolkningen är ädlingar, 8 % köpmän, 44 % hantverkare och 61 % är egendomslösa (Ereb Altor, Kampanjbok s 29).

Religion: Karkor, jordens gud och han skapade dvärgarna ur stenklippor och avsåg att de skulle vara hans förkämpar i världen. Karkors symbol är en gyllene kvadrat (Maktens Portar s 30).

Bergtagna: Bland dvärgar händer det att små barn försvinner spårlöst i berget för att lika mystiskt dyka upp långt senare som vuxna. Ingen vet var de har varit, men dessa bergtanga står i mystisk förbindelse med malm och sten och hålls för heliga bland dvärgarna. De bergtagna har automatiskt färdigheter motsvarande perfekta slag i följande färdigheter: geologi, grottorientering och överlevnad (berg). Vidare kan de när som helst frammana 1-4 gnomer E3 och passera som med besvärjelsen JORDVÄG genom sten och metall. Vapen gjorda av mineral eller sten passerar deras kroppar utan att göra någon skada. Egenskaperna beror inte på magi, utan på ett samförstånd med själva materien. Smidjekonsten motsvarar FV B5+, en nästan övernaturlig förmåga att forma metaller till praktiska och sköna ting. Istället saknar de bergtagna andra egenskaper. De lever i sin egen tillvaro utan att förstå eller bry sig om andra varelser, vilket kunde tolkas som en sinnessjukdom av de ovetande. En bergtagen dvärg går inte att hota eller övertala, han känner ingen smärta eller kärlek utan går sin och bergets väg. Möjligen kan han kommunicera hjälpligt på teckenspråk med sina närmaste (Svavelvinter s 19)..

Olika bosättningar: Nidabergen, Grynnerbergen, Nord dvärgarna (Kardbergen och i Jorduashur). Marjura: Dvärgarna etablerade sig på ön ca 90 fO, tillsammans med isjättarna, långt innan människorna anlände till ön i staden Bethra Zur. 510 eO hjälpte dvärgarna bygga Shaguls torn. 606 eO draken Blatifagus tar över dvärgarnas kvicksilvergruva på ön.

Språk: Dvärgiska språk är relativt lätta för människor att förstå sig på; de två raserna är tämligen likartade till sinnet. Dvärgspråket är dock mer anpassat till konkreta ting, snarare än abstrakta företeelser, vilket är en spegling av dvärgarnas dragning till hantverk snarare än filosofi.
Dvärgarna talar många vitt skilda tungomål. En del är lika skilda åt som ryska och svenska. För att överbygga den barriär som skapas av detta har dvärgarna under tidens lopp fått ett av sina språk upphöjt till allmänt umgängesspråk: gryndur, ursprungligen talat av folket i Grynnerbergen. När de fördrevs från sitt hem spreds de över hela Ereb, ofta som resande handelsmän och förde sitt språk med sig.
Alla dvärgspråk skrivs med likartade runor, den dvärgiska runraden. Varje sporåk har dock modifierat den för att passa sina speciella behov. Ibland skriver man med den joriska runraden (Ereb Altor, Kampanjbok s 45).
Kaonashi
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 20
Blev medlem: 2007-02-26 00:24
Ort: Malmö

Mina tankar och teorier kring dvärgar del 2

Inlägg av Kaonashi »

Här följer lite kort (ja, det är väldigt kort för min del) vad jag kommit fram till genom att läsa några drakar och demoner moduler och äventyr. Skulle gärna få feedback och kunna diskutera det hela. Hjälp till att bygga ut och utveckla det här materialet är ni snälla =) Det känns som om jag missat en del saker.

Sammanställning av dvärgarnas historia: Dvärgarna skapades samtidigt som människor och alver ca 9000 fO och deras urhem ter sig vara i de naturliga grottsystemen i Grynnerbergen (bergskedjan som markerar gränsen mellan Hynsolge och Nidland). När rasen väl blivit självförsörjande, bland annat genom att lära sig odla klipptryffel, kan dem utveckla sina passioner dvs gruvdriften och hantverk, framförallt smideskonsten. Vänskapsrelationer existerade mellan de äldsta raserna vilka var förutom dvärgarna: alverna, halvlängdsmännen och jättarna. Människan visade sig vara som ett barn som ovetande stapplade runt i världen och de förblindades av deras egna egoistiska och giriga natur. Människan skövlade och lade landet i ruiner, det ledde till att de fyra raserna samlade ett sista rådslag där de bestämde att bryta upp och gå skilda vägar och återvända till sina forna hem. Några medlemmar ur de fyra raserna valde att stanna kvar i världen för att vara en del i de nya civilisationernas tidsåldrar. Dvärgarnas kung mottog de vackraste gåvorna av alverna, halvlängdsmännen och jättarna som han lät ge som en gåva åt sina fränder som valt att stanna kvar i Erebs berg.
Rasen gjorde stora framsteg i sin forskning inom det metallurgiska området, vilket resulterat i att dvärgarna alltid legat före i den teknologiska utvecklingen jämfört med övriga raser i Ereb. När hemligheten bakom att gjuta koppar ca 3700 fO initierar en kortvarig kopparkultur inom dvärgsamhället som snabbt övergår i en bronsålder ca 3500, vilket är något århundrade före övriga raser. Dvärgarna sporrades att vidare vara överlägsna andra kulturer inom metallurgin eftersom det gav dem ett starkt övertag i både krigsföring som i handelsrelationer. Dock stals kunskaperna av vättar, som lyckats infiltrera samhället, och dem sålde kunskapen vidare till människostammarna vid Golwyndahavet. Därefter spreds kunskapen om bronset över Ereb. Dvärgarna glömde inte detta brott som vättarna begått, det är orsaken till varför det finns en sådan stark konflikt mellan dvärgar och vättar än idag.
Runt 1700 fO lärde sig dvärgarna hemligheten bakom järnsmidet och hemligheten bevarades bättre än bronsets hemlighet. Nyheten om den nya metallen som brukades av dvärgarna nådde snart omvärlden eftersom järnvapen brukades vid krigsföring med andra raser som människor och vättar. Detta ledde till att de övriga raserna febrilt försökte inta en dvärgstad med smedjor för att själva lära sig den hemlighet bakom den nya metallen som dvärgarna skyddade som girigt.
Järnets hemlighet förblev väl bevarad till dess att fursten Targald Karskfot kom till makten över dvärgarna i Grynnerbergen i en ung ålder av sextio år. Denne lät sig själv tillfångatas på grund av sitt eget övermod då han ledde ett krig på slätterna mot landet Krun. Targald tillfångatogs tillsammans med ett stort antal dvärgiska ädlingar och det enda sättet att köpa dem fria från fångenskapen var att utbyta järnets hemlighet mot deras frihet. Lösen var dyr för dvärgarna eftersom de tvingades avslöja många av sina hemligheter för människorna, men de avslöjande troligtvis inte allt eftersom de fortfarande är överlägsna de andra raserna i smides- och legeringskonsten.
Under 600-talet fO (under den tid som kallas Sanithids upphöjelse) vandrade dvärgar över isen från norra Akrogal och försåg de lokala isbarbarerna med metallföremål. Dvärgar kom till ön Marjura och etablerade staden Bethra Zur ca 90 fO och de delade ön med isjättarna och urinnevånarna, crurerna. Detta var långt innan andra människor nått ön. På kontinenten slog sig dvärgarna ur klan Kvizur, som utvandrat från Grynnerbergen, sig ned i sin nya stad Kvizur Kan i Nidabergen, nära Torshem, efter att ha drivit iväg de lokala svartblodsstammarna år 177 eO. I konflikten mellan jorerna och de lokala howatherna pressade dvärgarna båda parterna att sluta fred efter hot om att avsluta sina handelsavtal under vintern 212-13 eO. Friden i området varade tyvärr inte särskilt länge för år 335 eO invaderade korsakkerna området och dvärgarna förblev passiva gömda inne i Nidabergen. När invasionen hotade klanens lokala handelsparter Torsborg ingrep de. Klanens krigare anföll korsakkerna i ryggen under belägringen av staden. Belägringen bröts och fred slöts mellan de båda stammarna genom ett politiskt bröllop 339 eO. 487 utbröt det så kallade resekriget och dvärgarna assisterade alver och människorna i gerillakrigsföring mot svartbloden, kriget slutade året därpå, 488 eO. På Marjura hjälpte de lokala dvärgarna nekormantikern Shagul att bygga sitt torn 510 eO och år 606 inträffade en stor katastrof för dvärgarna på Marjura då draken Blatifagus gjorde deras kvicksilvergruva till sitt nya hem. Dvärgarna i Grynnerbergen bryter sina handelskontakter med Nidland under början av 600-talet.

Det dvärgiska språket: Det dvärgiska språket är ett väldigt spritt språk. Det är inte alltid att dvärgar från två olika samhällen förstår varandra. På grund av denna besvärliga verklighet har dvärgarna gemensamt löst detta problem genom att göra en dialekt till ett sorts umgängesspråk. Dialekten är gryndur och härstammar från en av de äldre bosättningarna, nämligen dvärgstaden i Grynnerbergen. Språket i sig är av mer praktisk art, det beskriver konkreta ting medan ordförrådet är tunt vad gäller filosofiska termer. Själva språket är lätt att lära sig om man är människa, men det är inte till någon större hjälp eftersom den vanligaste dialekten som lärs ut till utomstående raser är gryndur. Det gör att även om varelsen kan göra sig förstådd på dvärgspråket innebär det inte att dvärgarna kan föra en privat konversation i dennes närhet på deras egen dialekt. Kontentan av det hela är att varelsen inte kan tjuvlyssna på en konversation som förs mellan två eller flera dvärgar.
Skriftspråket består av en specifik runrad, den dvärgiska runraden men det är inte ovanligt att dvärgar nyttjar den joriska runraden när de skriver. Detta gör det inte lättare för en person att dechiffrera texten eftersom meddelandet med största sannolikhet är skrivet på deras egen dialekt och om det är ett brev av större vikt är det dessutom kodat. Då spelar det ingen roll om personen som försöker dechiffrera koden kan gryndur eftersom dvärgarna är mycket duktiga på att koda sina meddelanden.

Bosättningar som förekommer i DoD: Det största samhället som förekommer i DoDs källor är bosättningen i Grynnerbergen, vilken troligen även är den första bosättningen. En av de mer kända bosättningarna är klan Kvizurs stad Kvizur Kan i Nidabergen. Andra bosättningar som inte är så väl kända är av den grupp som kallas för norddvärgarna vilka har samhällen i Karbergen och i Jorduashur. Troligtvis finns/fanns det ett flera dvärgsamhällen i Akrogal eftersom en folkvandring skedde under 600-talet fO från det området. Det har funnits flertalet bosättningar runt om i Ereb, ett lysande exempel på en sådan är det sedan länge övergivna samhället enbart nämnt som Maktens Portar (troligen härstammar den från tidens gryning). Dvärgar finns bosatta i flera människors samhällen, närmare 2500 är bosatta i staden Krilloan och de utgör 3% av stadens multikulturella befolkning.

Religion: Den dvärgiska religionen är sannolikast polyteistisk, vilket nämns i Ereb Altor modulerna i Dlurings memoarer om sitt besök i Kvizur Kans gruvor. Skapelseguden kallas för Karkor, namnet förekommer i äventyret Maktens Portar vilket stryker den senare benämningen ”Terra” som förekommer i Ereb Altor modulerna, och han/hon är jordens gud och skapade dvärgarna ur stenklippor och avsåg att de skulle vara hans förkämpar i världen. Karkors symbol är en gyllene kvadrat. Det finns säkerligen fler gudar och demoner för de olika elementen och hantverken. Sannolikt är att det finns en gud eller ett skyddshelgon för smideskonsten medan det är troligt att elementet vatten behärskas av en demon, det kan vara en anledning till dvärgars ogillande för vatten.
Dvärgarna uppvisar en stark förfäderskult, där man vördar tidigare föregångare. Begravning till exempel är något som är mycket viktigt i dvärgsamhället. På ön Marjura lät man begrava arbetarna på arbetsplatsen för att deras andar skall dela med sig av sina kunskaper och det är inte alls ovanligt att kremera de döda. Frågan är om det är vanligt förekommande inom andra dvärgsamhällen. Det är sannolikt eftersom dvärgar har ett ganska homogent samhälle.
Bergtagna: Bland dvärgar händer det att små barn försvinner spårlöst i berget för att lika mystiskt dyka upp långt senare som vuxna. Ingen vet var de har varit, men dessa bergtanga står i mystisk förbindelse med malm och sten och hålls för heliga bland dvärgarna. De bergtagna har automatiskt färdigheter motsvarande perfekta slag i följande färdigheter: geologi, grottorientering och överlevnad (berg). Vidare kan de när som helst frammana 1-4 gnomer E3 och passera som med besvärjelsen JORDVÄG genom sten och metall. Vapen gjorda av mineral eller sten passerar deras kroppar utan att göra någon skada. Egenskaperna beror inte på magi, utan på ett samförstånd med själva materien. Smidjekonsten motsvarar FV B5+, en nästan övernaturlig förmåga att forma metaller till praktiska och sköna ting. Istället saknar de bergtagna andra egenskaper. De lever i sin egen tillvaro utan att förstå eller bry sig om andra varelser, vilket kunde tolkas som en sinnessjukdom av de ovetande. En bergtagen dvärg går inte att hota eller övertala, han känner ingen smärta eller kärlek utan går sin och bergets väg. Möjligen kan han kommunicera hjälpligt på teckenspråk med sina närmaste (citerat ur Svavelvinter s 19).

Dvärgarnas samhälle: Dvärgar är en mycket stolt ras och tillhör stenfolken. Rasen känner en stark kulturell tillhörighet till andra dvärgar, vilket gör att de oftast ser varandra som fränder, självfallet finns det sällsynta avvikelser. Några egenskaper som kan definiera en dvärg är att de är arbetsamma, disciplinerade och lojala mot klanen, familjen, samhället, riket och rasen. Det som gör en dvärg lycklig är att arbeta, att ha sysslor och att vara en produktiv del av samhället. Den största skymf och olycka som kan ske en dvärg är att förskjutas av sin familj och klan och vandra ensam genom världen.
Varje dvärgisk stad styrs av en klan, en klan består av flertalet familjer som lever tillsammans men som oftast delar någon sorts släktband långt tillbaka i tiden, detta är inte alltid en regel. I centrum av klanen står kärnfamiljen, den styrande gruppen och de högst rankade. De utgör mer eller mindre samtliga ädlingarna i bosättningen. Underordnad kärnfamiljen är underfamiljerna. Varje överhuvud för varje underfamilj i klanen är en ädling och titeln ärvs till det äldsta barnet inom familjen, det förekommer även val av vem som skall bli näste familjepatriark/matriark. Förutom den naturliga börden är även skägget en stor statussymbol.
Det dvärgiska samhället är en strikt hierarki där generellt sett 7 % av befolkningen är av ädel börd, 8 % är köpmän, 44 % är hantverkare och 61 % är egendomslösa. De dvärgiska ädlingarna tillhör toppskiktet i samhället och fungerar både som generaler, rådgivare, experter och ledare inom olika grenar av samhället. Det kan även hända att prästerskapet räknas till denna exklusiva samhällsgrupp. Köpmännen är den grupp som antagligen lever det mer intressanta livet eftersom de reser utanför bosättningen, men de driver även handel inom samhället. De har troligen en gedigen utbildning inom metaller och föremåls värden och de kan säkert flera språk, administrativa och diplomatiska kunskaper. Det är sannolikt att även denna grupp fungerar som diplomatiska assistenter till ädlingarna då de förhandlar med utomstående raser eftersom de har både kunskapen om folken och kunskapen om förhandling. Hantverkarna är den näst största gruppen av dvärgar, det är förståeligt eftersom hantverk, i detta fall smide, är mycket populärt. Eftersom dvärgen lever väldigt länge så har han/hon väldigt lång tid på sig att öva sina kunskaper och uppnå perfektion inom sitt område. Det är nog inte ovanligt att andra raser låter hyra in dvärgiska hantverkare för att bygga borgar, tunnlar och smiden. De är även excellenta och mycket diaboliska när det kommer till att designa fällor och försåtsmineringar i sina konstruktioner. Det påvisar att samhället hyser ett antal mycket kompetenta ingenjörer.
Den sista gruppen är de egendomslösa och även den största gruppen inom samhället. Dessa utgör stommen inom dvärgsamhället. Det rör sig om grovarbetare i gruvorna, springare, krigare, mellan och lägre byråkrater inom administrationen, tryffel odlare etc. Yrkena inom gruppen är oändligt många.
Förmodligen kan alla dvärgar hantera vapen, eftersom samhället alltid lider stor möjlighet att invaderas av svartblod, avundsjuka grannar och vem vet vad mer för otyg som döljer sig djupt i bergens inre.
Manligt och kvinnligt är något som inte belysts särskilt inom dvärgsamhället, antagligen finns det ingen större skillnad eller diskrimination mellan könen.
Varför skulle då en dvärg ge sig ut på äventyr utanför den dvärgiska gemenskapen? Det finns många olika anledningar. Till exempel: Dvärgen kan ha förskjutits av familjen, eller valt att lämna den på grund av inbördes brytningar med familjemedlemmar. Dvärgen kan vara född i en människoinfluerad miljö som en stad eller annat liknande samhälle. Dvärgens hemstad i bergen har invaderats av svartblod eller andra varelser så klanen har tvingats fly från bosättningen.
Ett förslag/teori från min sida är att varje klans hövding/furste/prins/kung är underställd en överkung i Grynnerbergen, där den centrala administrationen av dvärgrasen sker.

Dvärgar och magi: Magiutövande dvärgar är extremt ovanligt men de förekommer. Magi är en essentiell del av det dvärgiska hantverket. Utövandet at magi sträcker sig från alla magiska vapen av både järn och mithril till lås och fällor. Magiker inom samhället är troligt för det vore högst osannolikt att dvärgarna skulle hyra in en utomstående varelse att utföra sådana delikata uppgifter. Det är inte troligt att de skulle lita på att en människa eller ett långöra (alv) skulle få utföra dessa hemliga ritualer.

Dvärgens fysik: Den dvärgiska rasen är mycket fascinerande. De är korta men välbyggda och hyser en otrolig styrka inom både det fysiska och psykiska området. Den dvärgiska medellängden ligger mellan 125-150 cm och medelvikten är ca 65-70 kg. Dvärgiska kvinnor har mycket gemensamt med mannen vad gäller utseendet förutom det faktum att de har en imponerande stor byst och ingen skäggväxt. Fördelarna de har är ett långt liv, vilket kan sträcka sig mellan 250-400 år i vissa fall även ända upp till 500 år. De har även perfekt mörkerseende, något som kommer naturligt eftersom rasen spenderat årtusenden under marken.
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

Är du intresserad av att vara ansvarig för dvärgar Kaonashi?
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Hoppas att ngn kan fixa ovannämnda sinkadus till dig också, för jag minns att den var mkt intressant med olika former etc. femhörningar, åttahörningar etc som har olika betydelser för dem.

Sedan har vi deras hantverk. Dom är ju de enda som kan smida mithril och i övrigt oöverträffade smeder. Så, hur kommer det sig att dvärgar strider i öppen hjälm och brynja medans karder strider i heltäckande fullplåtsrustning med visirförsedda hjälmar?
Jag har två alternativ. Det ena är att dvärgar också har suveränt smidda helrustningar. Själv är jag inte så förtjust i den idén, då det inte överensstämmer med min världsbild.
Alternativet är att dom mycket väl kan smida fullplåtar, men väljer att inte göra det. Detta skulle då bero på en extrem traditionsvana. Om farfar smidde en brynja, tänkt att hålla i strid för ett millenium, varför överge den vägen? Jag tror jag skrev om detta ämne i en annan tråd också.
Skriv svar