Morëlvidyn

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Excellentium
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 89
Blev medlem: 2007-08-05 04:01
Ort: Åkersberga

Inlägg av Excellentium »

Mikael:

Intressant länkläsning!!

Jo, det känns ju naturligt att en viss rädsla infinner sig, när plötsligt grannlandet börjar rusta sitt folk (eller åtminstone skaffar sig militärt kunnande). Fruktan kändes bara som ett så starkt ord, så det stör mig lite. Min spontana tanke, eller idé, är att Morelvidyn råkat ut för någon slags hämndaktion från Sivoas folk. Idén går vidare ut på att Sivoa nästan gör en "re-run" av Morelvidyns bedrift på Melukha. Hur då? Svaret finns år 599 fO, när Köttbitarna tuggar sig igenom nästan 3/4-delar av Morelvidyns befolkning. Återhämtandet efter konfluxen sker snabbare i Sivoa, (som är skickligare i överlevnad, helt enkelt för att de är alver) och deras sorgesånger påminner dem om möjligheten att skapa hjältesånger. Således ger sig en mindre militär styrka ut på ett slags "utrensningskrig", men morelverna klarar sig undan genom sitt sjöfarande, då de flyr ut mot öarna vid kustbandet. Här återhämtar man sig sedemera, medan alverna drar sig tillbaka för att vårda sitt land, men från den tiden finns en fruktan för "vreden från skogen".

Ja, något åt det hållet kanske? Spontant och helt och hållet påhittat, men något kanske kan användas?
"That is not dead which can eternal lie and with strange aeons even death may die".

- Necronomicon by Abdul Alhazrad
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Njä...delvis tror jag inte det ligger för alver att rensa ut människor såvida de inte är nekromantiker eller annars en styggelse i Moder Jords ögon. Jag VET att Psipos alver inte sysslar med sådant.

Jag tror helt enkelt att innan morelvidynernas invasion var Melukher och Sivoer så naiva att invasionen skedde utan nämnvärt motstånd. Det förändrades därefter med råge! (Kanske kom Kane och tränade upp deras unga att bli en beaktansvärd försvarsmakt.) Det i kombination med piraternas splittring och inbördes konkurrens gjort det omöjligt att uppbåda sådana enade krafter igen. Kanske skrock och myter uppstått/spritts som gjort anfall otänkbara? Mer så har jag tänkt, utan att tidigare lägga större djup i frågan. :wink:
Användarens profilbild
Excellentium
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 89
Blev medlem: 2007-08-05 04:01
Ort: Åkersberga

Inlägg av Excellentium »

Okej, okej, jag släpper ämnet! :lol: Vill bara säga att "utrensningskrig" inte var riktigt vad jag heller ville kalla det, men hittade inget bättre ord i skrivande stund. Så! Nu har jag släppt det! :D

Blir ju bara så exalterad, när även närliggande platser utanför Ereb växer fram. Särskilt om det spelat en tydlig roll i det som hänt kring Erebs nationer. Då vi rollspelade - jag var oftast SL - "krävde" mina spelare att få åka utanför Erebs gränser. Som tur var hade jag ju gjort en väldigt stor värld redan innan Ereb Altor-boxen kom (82 nationer), så det var lätt att applicera Ereb i mitt Altor.
"That is not dead which can eternal lie and with strange aeons even death may die".

- Necronomicon by Abdul Alhazrad
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Arkitektur
Typisk morëlvidynsk arkitektur är svår att generalisera kring, främst då de olika städerna och smårikena växt fram parallellt, ovanligt oberoende och oftast utan egentlig planering. Grunden för alla kastell- och piratstäderna kan ändå sägas vara bebyggelse byggd med försvar i åtanke. Husen är fyrkantiga sten- eller terrakottabyggnader i två eller flera våningar beroende på stadens storlek. Oftast har husen platta eller endast lätt sluttande tak, få och små fönster utan glas, men med bastanta träluckor. Gränderna mellan husen är oftast smala och det kan vara lätt att gå bort sig vid ett första besök. Det är mycket ovanligt med målade hus i städerna. Ett arkitektoniskt drag som går igenom bland städernas utsmyckning är morëlvidynernas gillande av geometriska former i kontrasterande färger, främst mörka/ljusa. Något annat som är typiskt är utstickande täkta balkonger av utsirat trä som inte är ovanliga hos rikare husägare i städernas centrum. I de större piratstäderna har influenser från andra sidan haven influerat till viss personlighet för staden medan de vanliga kastellbyarna kan vara svåra att skilja från varandra. Se vidare under Städer.
Inlandets invånare bor inte alla innanför en stadsmur, men ser till att inte ha allt för långt till en. De bor istället i gårdshus (hàka) där husen ligger i en fyrkant runt en innergård. Oftast omgärdas byggnaden av en yttre gård och mur, ibland flera, där djuren hålls. Byggnaden har en eller två våningar och innehåller vanligtvis flera hushåll, släktingar i flera generationer har var sin del av hàkan. Första våningen är alltid i sten och terrakotta, medan övervåningen kan vara i trä eller lera. Fönster och dörrar är inåt gården förutom några strategiska skyttegluggar och ytterdörren. På husets östligaste vägg finns dock alltid tre fönster, ibland endast ditmålade för hand. Detta är en kvarleva från tiden då folket kunde sin historia och blickad tillbaks till sitt förlorade land. Det är inte heller ovanligt att hàkan målas i rött (ockra) eller turkost (utvinns ur den vanliga lavendelns fröolja).

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... ezuela.png
Senast redigerad av Mikael den 2007-12-31 18:19, redigerad totalt 2 gång.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Mikael: Hittade detta i "Vad den bereste sjöfararen säger"
Värst av alla är khuniterna, då de älskar att ta andras liv på grymmast möjliga vis
Vad är en Khunit? Blev lite nyfiken på detta.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Pirat/person från staden Karakh-khun.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Pirat/person från staden Karakh-khun.
Så det var inte svårare än så... misstänkte det också.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Preliminär kronologi:

Historia:
ca. 3500-1500 f.O. Morëlvidyn befolkades sporadiskt av djungelfolk och fiskare. Den kunskap man fick, kom med gråalver från Melukha. Från djungelns skogsalver kom kunskap om naturen och läkekonst. Från Efaro kom så småningom sjöfarare med navigationskonsten och smideskonsten. Med bronsvapen skapades en krigarklass som tog över styret bland Morëlvidyns infödingar. En enkel tro på den starkes rätt, att de dugliga överlever med gudarnas välsignelse medan de odugliga dör, dominerar de olika stammarnas världsbild.
ca. 1499-1100 f.O. Morelvernas ankomst. Från djunglerna i söder kom ett härdat folk vandrande och koloniserar det fortfarande glest befolkade Morëlvidyn. Folket morelverna hade fördrivits från Ormsjöns stränder av efarer och andra soluner pga. sin våldsamma natur. De hade vandrat över Drakryggen, genom Krystalerna och träsken för att slutligen efter 70 år nå Samkarnas nordkust. Det är dessa morelver som ger landet dess namn. De tvingas i huvudsak till att bli fiskare, då bördig mark endast finns sparsamt av i Morëlvidyn och jakt i djunglerna är mycket farligt. Morelverna blandas i stor grad upp med ursprungsbefolkningen, och de två kulturerna smälter samman till en morëlvidynsk. Morelverna kom från en krigarkultur där en persons status i samhället baserades på de egna och förfädernas insatser i krig och plundring. Detta smälter enkelt samman med infödingarnas kultur och man inför sitt eget kastsamhälle med Krigarna i toppen, följt av präster, fiskare och bönder. Den våldsamma morëlvidynska kulturen föder dock män med lite tålamod för fiske och jordbruk. Snart har allt fler fiskare blivit pirater, en yrkesgrupp som inofficiellt räknas snäppet under krigarna. Piratklanerna har snart tagit över och dominerar Morëlvidyn. De konservativa krigarstammar som inte konverterar till pirater, drivs ut i vildmarken eller blir i det närmaste maktlösa i städerna. Kastsystemet lever endast vidare på landsbygden långt från piraternas välden.
1080-950 f.O. Härarnas tid. Piratklanerna i Morëlvidyn hade 1045 f.O. enats under morelven och piratkungen Haieg-hamu och anföll 1038 f.O. med flotta och armé alvernas rike i Sivoa. Man skövlade och drog vidare mot Melukha. De fredliga och dåligt förberedda rikena intogs utan större stridigheter. Nederlaget och den påföljande skövlingen omsjungs ännu i sorgsna sånger bland alver och melukher. Med största sannolikhet hade ett nytt mäktigt rike uppstått efter detta, om det inte hade varit för att den morëlvidynska kungen ramlat i havet under ett rus och dött. Därmed lämnades riket till hans 216 söner att slåss om och stycka upp. Morëlvidynerna lastade sina skepp fulla med rikedomar och sköna alster, innan de for hem igen för att ägna sig åt tronstriden ”den stora nudelhärvan”, som varade till 997 f.O. Nudelhärvan slutade i en slags remi, där ett tjugotal starka söner och sonsöner etablerar sina egna piratriken längs landets långa kust. Än idag dyker det upp morelver som hävdar sin rätt att styra piratriken med släktskap till Haieg-hamu. Efter Morëlvidynernas anfall insåg de fredliga rikena på Melukha och Sivoa krigskonstens nödvändighet.
971-907 f.O. Ankkrigen. Efter den Stora Oförrätten 973, utvandrade majoriteten av de svarta ankorna från Krystalerna. Först som nyfikna skräniga upptäcktsresande, men då de genast blev illa omtyckta och behandlades illa, övergick deras utvandring snart till erövring. Orädda svarta ankor bara hälften så stora som morëlvidynerna tog kustområdena med storm, och under de följande 70 åren gav de tillbaka mycket lite av vad de lyckades erövra. Tillslut slöts fred och ankorna tog upp lokalbefolkningens vana i sjöröveri. Mindre krig och stridigheter har fortsatt ända fram till idag, men de svarta ankorna hade kommit för att stanna.
950-600 f.O. Kejsartiden. Imperium Jorpagnum visade jumt intresse för Morëlvidyn, och endast ett fåtal expeditioner och piratkrossarflottor besökte någonsin området.
722 f.O. Imperiets general Dirivin lyckades undkomma kejsar Domions armé och vandrade ensam iväg in i det barbariska Aidne. Han bytte namn till Casco Cahni, som på losdrivernas språk betyder ”dagen skall komma”. Han reste runt som slavhandlare från Morëlvidyn och började samla ihop ett band av missnöjda joriska soldater. I Morëlvidyn fann han flera skepp med sjömän som förlorat mot Domions styrkor i slaget om Erebosiska öarna. Han samlade dessa på en gömd ö väster om dagens Caddo. Härifrån drev han sedan den mest framgångsrika piratverksamhet som Kopparhavet dittills skådat. Tillslut lyckades kejsaren spåra piraterna till deras ö. Vad som hände i slaget om ön är okänt, men penternas druider och de svarta ankorna skriver i andra sammanhang om att en ö skall ha exploderat i ett vulkanutbrott under just denna tid. Både ön, kejsardömets flotta och pirater försvann.
665 f.O. Kejsar Ergyr av Imperiet grundar en omlastnings, vatten och förråds hamn på ögruppen Kasyr. Inte mycket finns kvar från den tiden, och först 276 e.O. började staden sakta växa från att endast vara fiskeby, till slavstad.
599 f.O. 5e Konfluxen. Morëlvidyn drabbas hårt av Köttbitare. Nästan tre fjärdedelar av befolkningen dör.
598-400 f.O. Arméer av Insektoider kryllar ut över Samkarnas yta från Juronaträsket. Få kunde stå emot Tupagons härar, men efter två hundra år av massakrer, insektsinvasioner och plundring återvänder insektoiderna frivilligt till träsket och lämnar Samkarna förött att börja på ny kula.
266 f.O. En jorduashurisk expedition på 20 skepp hamnar av misstag på stränderna utanför dagens San Anther. De stöter på morelerna som befolkar området och strid uppstår. Jorduakærlarna vinner, och gör ett kortare plundringståg öster ut längs kusten innan de besegras av svarta ankor. Ankorna är dock så imponerade av Jorduakærlarnas skepp och snabba överraskande anfall, att de börjar använda dessa och egna kopior av dem. Ett par decennier senare finns det få piratankor som använder andra skepp.
55 f.O. Klaner av svarta ankor allierar sig med Caddo och anfaller det unga kungariket Zorakin. De besegras men först lyckas de plundra och bränna bland annat Pendon.
ÅR 0
34 e.O. Lysande Vägen förbjuder all slavhandel, och Morëlvidyn förlorar i Aidne sin bästa marknad. Morëlvidyner och sanritraner etablerar ön som ett piratfäste. En viss Haieg-namu utnämner sig som rättmätig arvtagare till hela Morëlvidynska riket. Han blir den förste att använda minotaurer till sjöss. Han är dock en medelmåtta till pirathövding och stupar vid första erövringståget österut. Minotaurerna har dock fått smak för sjöröveri och accepteras som pirater i Tebuku.
Ca 60-130 e.O. Svarta ankor från Morëlvidyn härjar upprepat Zorakin och Caddos kuster.
130 e.O. Piraterna från Morëlvidyn anfaller återigen Pendon, men med list denna gång. Trehundra pirater lyckas ta sig in i staden, plundrar och festar sedan i tre dagar. De blir så druckna att Pendons befolkning enkelt kan kasta ut dem ur staden.
Ca 150 e.O Kardien och Zorakin sänder expeditioner till Morëlvidyn för att se om landet lämpar sig för kolonisering. Man finner ett glest befolkat och föga bördigt landskap och grundar endast mindre hamnar som snart förfaller.
174 e.O. Zorakin grundar Montagor på Hakkai.
Ca 200 e.O. Montagor blir en allt mer namnkunnig hamn och handelsstad. En felicisk expedition konstaterar att Morëlvidyn inte lämpar sig för kolonier, då dess befolkning är ”dåliga hantverkare och allt för ociviliserade”.
204 e.O. En malström uppstår mellan Samkarna och Soluna och stänger Vägen bort. En felicisk flotta fastnar i Ormsjön och grundar Krilloan.
250-295 e.O. Kiorsham och djungelvägen till Krilloan anläggs.
285 e.O. Caddo anfaller Morëlvidyn under soltågsfanor. Borgen Osahiln blir deras bas och brohuvud in i landet.
287 e.O. Kardien inleder ett soltåg mot Piraterna och hedningarna i Morëlvidyn. Caddo håller sig passivt, trots att man tillsammans med Kardien kunde ha besegrat ankorna en gång för alla. Korståget misslyckas redan efter ett par månader, och Kardiens kung Brand Solfararen stupar när han och hans trupper försvarar en karavan av sårade som anfölls av trehundra morelver. Någon kilometer bort står en stor dalkiska styrka passivt och åser blodbadet.
292 e.O. Kardien invaderar och krossar Caddo. Utan underhåll faller Osahiln-borgen i piraternas händer.
353 e.O. Zorakin sänder ett soltåg mot Morëlvidyn som blir ett klart fiasko pga. dålig organisation och inre konflikter.
392-394 e.O. Zorakins flotta, som stödjer Berendien i kriget med Felicien, krossas av den feliciska vid Selim utanför Targero. Felicien tar över Hakkai och Montagor från Zorakin.
403 e.O. Den magilliska kaptenen Femke van Guildt, som seglade på traden med Morëlvidyn, slog vad med dödens demoner om att få evigt liv. Det sägs att kaptenen hade en dåres tur, men sanningen är att han fuskade. När döden upptäckte kaptenens falskspel, förbannades kaptenen att få sin önskan uppfylld, men att alltid vara tvungen att i smärta och sjukdom, utan ro segla haven runt. Kaptenen och hans besättning blev snart stapplande lik och van Guillit kallas sedan dess Kapten Död, och seglar för evigt sitt spökskepp den Döende Hinden.
466-67 e.O. Efter upprepade plundringståg förklarar Zorakin Morëlvidyn krig och lyckas landsätta en stor här understödd av 35 tunga krigsfartyg. Under den morëlvidynska pirathövdingen och magikern Lodekhiz’ befäl slås dock zorakerna tillbaka, och flera av deras stora skepp förgörs av enorma eldklot och brinnande hagelstormar.
498 e.O. Morëlvidynska pirater anfaller Kardien och tar sig ända fram till Arntuna, ivrigt brännande och plundrande. Kardiens kung Vidar III anländer med sin riddararmé och ankorna flyr i panik. Dock inte ankornas hövding Illerest av Dakai-klanen, som utmanar Vidar på envig. Striden blir hård, men tillslut lyckas Vidar slå huggaren ur Illerests händer. I samma ögonblick som Vidar skall ränna sitt bredsvärd genom ankhövdingen faller han död ner, genomborrad av en armborstpil från en dold anka. I skam över sina undersåtars hederslösa agerande spetsar sig Illerest på Vidars svärd. Piratankorna nedgörs till siste anka av de beridna riddarna, men Illerests kropp förs till Ekeborgs Lyceum, där den begravs och får en minnessten.
500-talet Det politiska läget i Kopparhavet skärps då Felicien delar ut kaparbrev till flera pirater i Morëlvidyn.
576 e.O. Montagor förklarar sig självständigt, och allierar sig med piraten Dorovich Rauto.
588-589 e.O. Kapten Fontani gör myteri mot sina erebosiska arbetsgivare och grundar piratflottan ”de Fria bröderna”. Fontani visar sig genast vara en grym ärkeskurk och ett högt pris sätts på hans huvud. De skepp som sänts efter honom har alla misslyckats och besegrats. Den rödskäggige Fontani har redan legender spridda om sig.
592 e.O. Den ambitiösa kalimitern Alekh Kinhit gör sig ett namn genom sina brutala och barbariska massakrer längs Caddos sydkust.
608 e.O. Dodlock Grimbads havsorcher attackerar, föröder och massakrerar tre mindre ankbosättningar väster om Ankorath. Doften av grillad anka ligger kvar länge över nejden. Grimbad är sedan länge berömd för sina segrar mot svarta ankornas långskepp. Sextetten har satt ett pris på 3500 silvermynt till den som kan leverera Grimbads huvud, och lika mycket för att krossa hans kyrakh.
610 e.O. Kung Kuthegil Halvskägg av Felicien skriver ut ett ökat antal nya kaparbrev. Berendien och Erebos som drabbas värst diskuterar en allians och lyckas även få med Caddo. Alliansen är dock svag och har flera inre spänningar.

:?: Komentarer, idéer eller tankar?
Senast redigerad av Mikael den 2007-12-31 18:20, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Morëlvidyns människofolk

Morëlvidyner: Detta är i första hand beteckningen på landområdet Morëlvidyns invånare. Det utgörs av en mycket stor blandning av folk. Man talar ibland om Morëlvidyn som havsguden Mamcoch gryta, där folk från hela världen fallit i. Morëlvidynerna är huvudsakligen arvtagare till en blandning av morelviska fiskarpirater och landets urbefolkning, men ett stadigt inflöde av folk från Sanritra, Morginnerskogen, Ereb och t.o.m. Soluna har skapat en mycket blandad folkgrupp. Typiska morëlvidyner är kortvuxna, har ljust sandfärgad till kopparbrun hy och svart eller bourgognefärgat hår. De klär sig främst som sjömän och pirater, om de nu inte råkar tillhöra landets fåtaliga bönder. Klädstilen är likt folket mycket varierande och även om erebiska storbrättade hattar har gjort sitt inträde bland piraterna dominerar fortfarande igershi (ljust tyg virat kring huvudet men öppen ovanpå) som huvudbonad, furmila (broderad väst) oftast utan skjorta under, tarbak (läderhosor med förstärkningar på knä och bak). Fotbeklädnaderna är högst personliga och barfota är vanligast på skeppets däck eller utanför de stora städerna. Med undantag för västarna så är vitt eller ljusa färger populärast. Man klär sig som man vill och i dessa städer av pirater finns ingen anledning att dölja vad man sysslar med som födkrok. Favoritvapnet är huggare oftast kombinerat med en rund medelstor sköld. En krökt dirk och sköldtypen klyka är inte heller ovanlig beväpning. Hjälmar och metallrustningar är ovanliga. Morëlvidynerna har ingen större respekt för liv. De ägnar sig främst åt grymheter som sjöröveri, plundring och slavhandel. Även de svarta ankorna räknas till morëlvidynerna.

Morelverna: Dessa ättlingar till det härdade folket lever idag endast kvar i vildmarken och på landsbygden. Ibland tar någon morelverklan över styret för en hamnstad med motiveringen att de har släktskap med morelvernas kungahus. Klanerna är sex till antalet och ser sig som ättlingar till kungahusets döttrar och de ädlingar som överlevde den långa marschen. De är mycket noga med sin härkomst och barn från relationer utanför morelvernas klaner förskjuts. Man är mycket bittra över att de ”ofrälse” tagit makten och förnekar de gamla traditionerna. Klanerna träffas vart annat år på någon av klanernas område och gör upp allianser och giftermål. Klanerna lever huvudsakligen som nomader, befolkar öknen och slätterna, jagar slavar och undviker kustens dekadens. Klassiska morelver är något längre än morëlvidynerna är annars, men kortare än ereberna i genomsnitt. De har sandfärgad hy, mörkt hår och bruna ögon. De har långsmala ansikten och långa smala näsor. De bär svarta pipskägg, smäckra kroksablar och fotsida vita särkar eller kåpor. Morelvernas män bär turech (stora vita tygstycken) som huvudbonader. De hålls fast på huvudet av hårt virade ödleskinn. Med enkelhet kan tygstycket viras kring ansiktet som skydd för vind och damm. I strid bär de den traditionella spetsiga konhjälmen utan visir, tunna och smidiga ringbrynjor på kroppen. Kvinnorna klär sig i vackra dräkter av allsköns färger. Oftast bär de tunna pösiga hosor och luftiga blusar. Utanpå bär de en lång fotsid ärmlös mantelrock. På fötterna bär de mjuka sandaler av kattskinn eller vid finare tillfällen utsmyckad sandaler med guld- och silvertråd. Smycken är vanliga på kvinnor och örhängen bärs av både män och kvinnor. Ogifta giftasmogna kvinnor bär långa fjädrar kring halsen eller i öronen. Morelvernas hem, oftast låga vida tält, smyckas med djungeldjurens fällar och paradisfåglars fjädrar.

Djungelfolken: Även dessa består av ett myller av olika folk och stammar med varierat utseende. De man oftast ser i Morëlvidyn, dvs. utanför djungeln, härstammar från områdena närmast Sivoas ädelskogar. (De kallas därför ibland för sivoer.) Typiska drag för djungelfolken och deras ättlingar är att de är kortare än morëlvidynerna. De är oftast brunhåriga med grå eller gröna sneda ögon, har breda ansikten med kraftigt hakparti. De saknar skäggväxt och har små öron. De känns främst igen på sina stora öronprydnader i form av stora diskar eller cylindrar. I städerna bär de färggrann klädsel, korta byxor och de tycks alltid vara barfota. Tatueringar, ärr, näsprydnader, broderier och smycken är populära. Stammarna lever främst som jägare och samlare i skogarna. I skogarna bär de inte mycket mer än höftskynken och smycken av olika slag. Smyckena, näsbenen, örondiskarna, fjäderskrudarna, ärren och tatueringarna visar på status, bragder, släktskap och tro, m.m. Man handlar en del med Morëlvidyn och Krystalia. De är extremt envisa och får oftast sin vilja igenom, vilket gör dem till framgångsrika om än odiplomatiska köpmän. Stammarna strider oftast inbördes och en del stammar gör stora inkomster på att sälja andra stammar som slavar till morelverna. Kannibalism och huvudjakt förekommer hos några stammar.

Sanriter: Sanriterna från minotaurernas ö i väster har kopparbrun till svart, pergamentartad hud, rakt svart hår och kraftigt markerade kindknotor. De saknar helt hårväxt på kropp och ansikte, och medellängden är liksom övriga folk i den här delen av Altor något kortare än normalt. De klär sig traditionellt i färggranna hemvävda särkar och mantlar som skyddar mot öns kärva klimat. På fötterna bär de dock oftast sandaler. Jägarna bär endast höftskynken och fjäderskrudar är en statussymbol för männen. Krigare och pirater använder läderrustning, spjut och sköld. Även bågar, slungor, bola, kastyxor, träklubbor och handyxor är populära vapen. I städerna liknar sanriternas klädsel mer morëlvidynernas.

Krystiller: Är ett ljushyat och blåögt folk som i stort sett vuxit upp i båtar. Anletsdragen är fina och utslätade. De är tystlåtna och ogillar de stora bullriga städerna. De visar sällan känslor, men blir lyckliga om de på något sätt får arbeta vid vattnet och med båtar. De klär sig oftast i praktiska plagg för sjöfart. Deras skicklighet med båtar respekteras men deras tystlåtna karaktär föraktas av morëlvidynerna.
:?: Komentarer, idéer eller tankar?
Senast redigerad av Mikael den 2007-12-31 18:20, redigerad totalt 6 gång.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Mikael skrev:Morëlvidyns folk
Glöm inte Morëlvidyns ankor!! Så vitt jag förstår utgör de en anmärkningsvärd del av befolkningen. :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

anders skrev:Glöm inte Morëlvidyns ankor!! Så vitt jag förstår utgör de en anmärkningsvärd del av befolkningen. :D
De finns med...
Mikael skrev:Morëlvidyns folk

Morëlvidyner: Detta är i första hand beteckningen på landområdet Morëlvidyns invånare. Det utgörs ... främst åt grymheter som sjöröveri, plundring och slavhandel. Även de svarta ankorna räknas till morëlvidynerna.
...men kommer beskrivas helt i sin egen rätt så som påbörjats i deras tråd. De kommer naturligtvis även få ett kapitel i Morëlvidyn. Även älvfolken i Sivoa och minotaurerna på Sanritra skall med. :)
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Mikael: Detta kommer att komma väl till användning då jag har en spelare som spelar Morelvidyner! Kul att det händer grejjor här! Jag ska snart ta uti med kartförändringarna du bad mig göra...
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Berättandekonst.
Morelverna har ett annorlunda sätt att berätta historier om sina hjältar. Säg att någon vill berätta om hjälten Abnu-darim som ensam slog tillbaks numerärt överlägsna dalkiska solriddar i ett pass i Zodvokérbergen. Han kan då börja med att berätta om en pojke som skötte stallen för klanhövdingen femtio år innan hjälten föddes. Han fortsätter med hur stallpojken möter en slavinna som alltid hämtade vatten till hjältens farbror, som handlade med saltslätterna, där en annan känd person... osv. Tillslut kommer man komma fram till hjälten, men det tar allt från timmar till flera dagars berättande. Ju mer ärad en person är destå längre och mer omständigt är berättandet fram till huvudpersonen. Metoden används ibland också för att imponera på sin värd om man vill berätta om denne eller dennes förfäder. Piraterna i städerna räknar inte med att leva länge nog för sådana här traditioner.
Senast redigerad av Mikael den 2007-12-31 18:20, redigerad totalt 2 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Spelknepe skrev:Mikael: Detta kommer att komma väl till användning då jag har en spelare som spelar Morelvidyner! Kul att det händer grejjor här! Jag ska snart ta uti med kartförändringarna du bad mig göra...
Glöm inte heller städernas nya namn:
Khadez
Almaria
San Anther
Senast redigerad av Mikael den 2008-04-30 14:01, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Språk:
Influenserna är många. Urinvånarna och djungelfolkens språk och morelvernas ormsjöspråk utgör dock basen, men influenser från hela Kopparhavet och grannländerna är betydande. I kuststäderna är influenserna från Kopparhavets länder så stora att man kan tala om ”piratmorelvidynska”. Piratmorelvidynska som innehåller så många influenser från Ereb att man med god kunskap i kardiska, zorakinska, erebosiska, feliciska eller efariska kan förstå och tala grundläggande piratmorëlvidynska. Behärskar man sanritska, sivoiska, krystilliska eller zoelahotl (det dominerande djungelspråket) har man god möjlighet att göra sig förstådd i städerna och grundläggande möjlighet i morëlvidynska. Med mycket goda kunskaper i krystilliska eller niferländska kan man klara grundläggande morëlvidynska.

ajta’alwett = stirra ner, stålblick
an = son
alaen = främling
alcha = kunskap om örter, droger; alkemi
agroi =bonde, jordbruk
ara = stor papegoja
arte = konst
artoimcha = berättarkonst
baluna = fest
docha = arm
furmila = broderad väst
gaerdon = vindarnas gud/Drakbergens ande
gjironde = träsködlan/träskguden
ibis = ibis
igershi = ljust tyg virat kring huvudet men öppen ovanpå
klyka = en liten sköld med två utskjutande spetsar
kurach = slöja
laentara = lanterna
la’araj = värdelös
mamcoch = havsgudinnan
miorgaaq = helvete; djungel
nillghal = demon, ond ande, djävul
onacho = blodsugande fladdermus
tarbak = läderhosor med förstärkningar på knä och bak
turech = stora vita tygstycken som huvudbonad
zinn = ormdemonguden som tillbeds av många morëlvidyner
zoelkatla = den stora ormguden som djungelfolken tillber
zoelahotl = det vanligaste djungelspråket


altare = nagaq
alv = sivoi
anka = anqh
ansikte = tag’a
apa = cholib
arm = docha
berg = janim
bitare = mosqetho
björn = chuaraj (läppbjörn)
blind = la’ar ajta
blixt = ba’aqfiz
blod = ona
blodsugare = onaqeth
blomma = sa’ar
blå = akwa
bok = boq
borg/fort = armaro
brons = efariska
brun = azmi
brunn = birzo
bröd = gaba
bukt = efariska
båt = efariska
dadel = belal
dans = ranch
dansare = ranchsa
demon = nillghal/onaghal
djungel = miorgaaq
djungelkatt = miasi
djur = hasschay (domesticerade djur)
drake = nargahl
dvärg = fornjori
död/en = mata
ed = ou
eld = narkan
elfenben = padhulles
fiende = garicha
finger = iadga
fisk = chayk
fjäder = plumár
fladdermus = cho
flod = enja
flodhäst = kaylacha
fot = kamki
frukt = kwecha
frö = dodhul
fullblod = roazmiwill
fågel = imirra
färdkost = gabaro
fönster = caencion
förbanna = luntog
förbannelse = luntai
get = tinch
gift = zim
giftorm = zimjchien
gladiator = gla’diatohr
gorilla = aqtata
gris / svin = rote
grotta = ghal
grå = griss
gråta = dezmira
grön = grahass
gud = ikwa’aj
guld = argien
gård = haka
hammare = mihate
hamn = bortar
hand = iad
handel = chamara
hat = gahria
hav = akwe
hem = hapa
herreman = rabacho
himmel = zmia
hirs = gapa
hjort = alwett
huvud = rag
hus = majtao
hugg = haq
hund = peroq
hår = janro
häst = fizpa
häxa = lunwill (vit)/ tekwema (svart)
hök/falk = ajdhul
idiot = wankara
insekt = pichu
jade = grodo
juvel = janal
jägare = ghalnill
järn = fornjori
kaj = efariska
kamel / dromedar = efariska
karavan = efariska
katt = bazejj
kläder = maghalnill
kniv = halus
ko = vako
konstnär = kwepa
koppar = fornjori
krabba = chakwera
krig = gaar
krigare = gaarar
kristall = krystaal
krokodil = gustëvch
kudde = dahhun
kung/kejsare = maimik
kust = zaeel
kvinna = teimca
köpman = chamaroa
kött = lamacha
land = dün
leopard = chikchimiss
liten = kayzmi
läder = chuaro
ljus = ajcha
levande ljus = djüs
lång = techaqq
magi = mata
malaria = malahr
man = rochu
mantel= arqe
marmor = ma’alra
mat = alkl
metall = iencion
minotaur = ganzo t’air
måne = gakemm
människa = roch
mästare = engakwa
näve = taga
offer (blotning) = naqaq
oliv = zitun
onaquin = onachoq
orm = kien
palm = belalga
papegoja = lurdo
pergament = dokemma
pilbåge = arback
pirat/sjöman = efariska
plats = allal
pojke = chadah
purpur = kayle
präst / helig man = kialk
rakkniv = roharakemm
regn = matr
reptil = khaa
ris = gach
råtta = efariska
riddare = khaaddo
rustning = galepo
ryttare/duktig med hästar = fizpa’alde
röd = alma
salt = carca
segel = efariska
seger = dhulcion
silver = fizla
sjuk = maledad
sjukdom = mala
sjö = podahl
sjöorm = akwien
skepp = efariska
skorpion = adghaqq
skugga = dhul
skalle = dhulkay
skägg = fornjori
sköld = dhulaq
sköldpadda = chuimrale
slag = taga’ada
slav = grata
släkt = adkay
smide = fornjori; iencha
sol = sham
soldat = jankwal
son = an (tex. i namn: Terik-an-Haiek = Terik son till Haiek)
spindel = urdau
spjut = arpün
spöke = qeal
stad = madh
sten = janeso
stjärna = fizing
städ = ienchioq
svag = la’ar (vek, otjänlig)
svart = ayha
svartfolk = kwagadhul
svärd = haqqha
svärds- /yxblad = haqqus
syster = okh
sång = enja
säng = dahhaq
tand = zejj
tapir = waksha
tatuering = imkweto
tempel = caniplo
termit = bwaen
tjur = gabara / outair (i religiösa eller ceremoniella sammanhang)
torg = plasuq
tortyr = arghaqq
trollkarl = lukwema
trummare = mamay
trumma = wanka
träd = sarája
trädgård = cholun
träsk = juron
tyst = zminillha
tår = dezmik
tält = hapa
vacker = chaw
varg (hundbest) = enmay
vatten = aga
verktyg = adzmi
vin = rohà
vind = aerdo
vit = aimhasso
vålnad = wakr
växt = jancha
yxa = fornjori
ål = chaydhul
åska = bafiz
ädelsten = kwajim
äga = mien
älskare = aleba
ära = garrda
ö = janz
ödla = giron
öga = ajta
öken = badyato
öl = ëjill
öra = uzejj
örn = uqasr


en/ett = adha
två = imaj
tre = lundo
fyra = haqa
fem = caun
sex = siess
sju = sietta
åtta = tamancha
nio = noevqün
tio = ashr

Som ni kan se ovan finns vissa lånord från krunska och efariska.
Senast redigerad av Mikael den 2008-08-31 21:46, redigerad totalt 10 gång.
Skriv svar