Postat: 2013-05-12 14:12
av Albrekt
Jag tror allt det här räknandet på befolkningssiffror varit nödvändigt för att pussla ihop de olika klomelliska staterna och se till att de befolkningar vi skapar i vårt skrivande passar för hur vi täönker oss de olika staterna och Klomellien som helhet.
I wikin (och, senare, vår pdf modul) tycker jag att vi bör presentera befolkningarna som alltid annars: med ungefärlig totalbefolkning och sedan ungefärliga procentandelar olika folkslag. Detta är dock den officiella listan att kika på för mer specifik information.
Framtida påtande med siffrorna (vilket fortfarande är fullt möjligt, men bör göras med måtta) kommer jag helt enkelt göra som redigeringar i nedanstående:
Klomellien
Total befolkning: ca. 500 000
Människor: 310 000 (62%)
Svartfolk: 73 000 (14%)
Halvlängdsmän: 60 000 (12%)
Ankor: 28 000 (6%)
Dvärgar: 24 000 (5%)
Vargmän: 7 000 (1%)
Reptilmän: 700 (<1%)
Råttmän: 400 (<1%)
Mercana
Befolkning: 93 000
Människor: 68 000 (73%)
Ankor: 8 000 (9%)
Svartfolk: 8 000 (9%)
Dvärgar: 5 000 (5%)
Halvlängdsmän: 3 500 (4%)
Vargmän: 300 (<1%)
Svartfolk: 200 (<1%)
Triska
Befolkning: 72 000
Människor: 49 000 (68%)
Svartfolk: 12 000 (17%)
Dvärgar: 5 500 (8%)
Halvlängdsmän: 2 500 (3%)
Vargmän: 2 500 (3%)
Ankor: 500 (<1%)
Råttmän: 400 (<1%)
Hisskov
Befolkning: 54 000
Människor: 38 000 (70%)
Ankor: 13 000 (24%)
Halvlängdsmän: 2 500 (5%)
Sanzas
Befolkning: 53 000
Halvlängdsmän: 40 000 (75%)
Svartfolk: 8 000 (15%)
Dvärgar: 2 000 (4%)
Vargmän: 2 000 (4%)
Människor: 900 (2%)
Ankor: 400 (<1%)
Addiaska
Befolkning: 53 000
Människor: 46 000 (87%)
Halvlängdsmän: 4 500 (9%)
Ankor: 1 500 (3%)
Vargmän: 600 (1%)
Yolev
Befolkning: 44 000
Människor: 38 000 (86%)
Halvlängdsmän: 5 000 (11%)
Ankor: 900 (2%)
Reptilmän: 500 (1%)
Hamur
Befolkning: 38 000
Människor: 13 000 (35%)
Svartfolk: 12 000 (32%)
Dvärgar: 11 000 (29%)
Vargmän: 1 500 (4%)
Brikho
Befolkning: 35 000
Vättar: 18 000 (51%)
Annat svartfolk: 14 000 (40%)
Människor: 3 000 (9%)
Bozsa
Befolkning: 28 000
Människor: 26 000 (93%)
Ankor: 900 (3%)
Halvlängdsmän: 900 (3%)
Dvärgar: 300 (1%)
Melorgh
Befolkning: 17 000
Människor: 16 500 (97%)
Vargmän: 200 (1%)
Svartfolk: 200 (1%)
Dvärgar: 150 (1%)
Nya Arno
Befolkning: 15 000
Människor: 10 000 (67%)
Ankor: 2 500 (16%)
Halvlängdsmän: 1 500 (10%)
Svartfolk: 1 000 (6%)
Reptilmän: 200 (1%)
Postat: 2013-05-13 21:51
av birkebeineren
Torquemada skrev:Men Hamurs människoskaror? 9.000 mot Triskas 50.000. Åsikt, gtjorgo?
(Och stod det inte nåt om Hamur som fjärde största stad?)
Det är kanske lite få människor i Hamur nu...
Det med fjärde största gäller Hamur-stad och inte Hamur-stadsstat. Men hur ser befolkningssiffrorna i de olika stadsstaternas huvudstader ut då?
1. Mercana
2. ?
3. ?
4.Hamur
Triska har en liten huvudstad om jag förstått gtjorgo rätt.
Sanzas har en liten huvudstad, närmast bara en förvuxen by enligt EA.
Nya Arno mest träsk förutom huvudstaden
Brikho bara en stad (knappt det)
Övriga?
Postat: 2013-05-14 00:12
av Albrekt
Torquemada skrev:Tja, jag får väl klassificera mina svartisar i Mercana som illegala flyktingar från Brikho...
Som jag tänker det så består svartfolken i Mercana av de svartfolk som bor i och omkring staden (inte så många); och de (många fler) svartfolksstammar som bor i det enormt stora området inom Mercanas gränser norr om floden Maure. Vissa av dessa stammar har ett gott förhållande till Mercana, de flesta inte - vissa är allierade med Brikho, andra inte.
Torquemada skrev:Men Hamurs människoskaror? 9.000 mot Triskas 50.000.
Jag tänker mig Hamur som ett koncentrerat samhälle där människor och dvärgar tytt sig till varandra i eget försvar och för att försvara gruvorna mot ett stort antal ettriga orcher som aldrig ger upp. Ett våldsamt och hårt liv. Triska däremot är ett utspritt samhälle med ett otal mindre städer, byar och gårdar över en mycket stor areal.
birkebeineren skrev:2. ?
3. ?
Här gissar jag att Addiaska är andra största stad, följt av Hisskov.
Postat: 2013-05-14 01:08
av Torquemada
Nja, jag tänkte mer på att jag inkluderade en massa svartisar i mina beskrivningar av Mercana stad (Vidinas alltså).
Yolev torde vara femte största stad.
Osannolikt nog kan nog Melorgh kvala in som sjätte största - då de bor väldigt tätt och har det ganska klent med landsbygdsbefolkning. Även bönder försöker bo i staden om de kan, och inga murar eller regler hindrar inflyttningen.
Postat: 2013-05-14 19:33
av Torquemada
Lägger igen ut Vidinas utläggning om svartfolk i Klomellien:
Man har frågat mig om svartfolkens roll i Klomellien, och då jag har studerat ämnet ingående skall jag med glädje upplysa er om den saken. Då Brikhos kultur och särart har avhandlats i mina tidigare reseskildringar, skall jag här begränsa mig till de svartfolk som bosatt sig i andra delar av landet.
Den Lysande Vägens Kyrka må reta upp sig på Olems kult och Melorghs vidskepelse, men den enskilt mest provocerande företeelsen i Klomellien är nog Brikhos status som fullvärdig medlem i unionen. Jag tror inte att någon främmande stat har skickat en ambassadör dit, och Kardien använder alltid Brikho som ursäkt när de vill skicka trupper till Addiaska. Brikhos svartfolk har dock civiliserats och integrerats ovanligt fort. I Mercana lever de vid stadens bortre gräns i nordost, i en kåkstad längs med Maures strand. Där stör de inte mercanaborna i onödan, men de har också nära hem om folkmassan plötsligt skulle fatta hat till dem, vilket har hänt mer än en gång. De bor inte bland människorna, men de arbetar mitt ibland dem. Svartfolk av alla de slag är eftertraktade som grovjobbare, gånggrävare, smugglare, legoknektar, livvakter (ankorna föredrar resar framför människor som livvakter), fällgillrare, jägare, pajasar, narrar, prostituerade (be mig inte utveckla detta), gladiatorer och nattvakter. Dessutom har de sin givna plats i Mercanas omfattande skuggvärld av utpressare, falskspelare, ockrare, rånare, förfalskare och ficktjuvar. Jag vill särskilt nämna en svartalf som jag mötte vid hans stånd vid ett av handelstorgen, den mycket framgångsrike fällmakaren Njeff Grubb, som lagligen gör sig en förmögenhet på brottslighet.
När jag närmade mig låg den gode Njeff och dåsade under ett parasoll, med sitt smutsiga röda hår hängande som ett draperi framför ögonen. Jag sträckte fram handen mot de underliga metallrundlar som låg ute till försäljning, men då for han snabbt upp och viftade med händerna.
”Dyraste Mäster Eldsflamma, vänligen dra tillbaka er hand om ni inte vill förlora ett finger.”
”Vad…”
”Ah, jag ber om ursäkt, ni är inte bekant med Njeff Grubbs patenterade pungbitare? Utan tvekan har en mäktig besvärjare som ni aldrig ansatts av ficktjuvar?”
”Vad antyder ni? Jag kommer från en stad där man inte gräver i andras fickor, och om jag inte vaktade som en hök över min börs när jag först kom hit, så berodde det på…!!”
”Förlåt mig, det kan hända den bäste. De feta krämarna i den här staden vågar knappt bära pengar på sig. Men för en billig penning kan ni få säkerhet, och vad mer är…hämnd. Titta här! Ni ser hur pungbitaren är utformad som en liten rävsax. En dvärg hade inte kunna göra det bättre, men det här är mitt eget hantverk, jag går i god för varenda en av de här små skönheterna. Om ni vill ta den här pinnen och sticka ner den så här…Ni ser! Avbiten vid minsta beröring. Den tjuv som försökte ge sig på er pung skulle inte göra om det, och han skulle vara lätt att hitta efteråt, fingerlös och blödande. Inte mindre än de förtjänar! Lätt att ladda, rostar inte och håller i flera år. Kan jag intressera er för…”
”Men jag kan inte gå runt med en sådan där i fickan!”
”Mycket klarsynt av er, man kan inte dölja något för en mästermagiker! Den här speciella pungen håller pungbitaren säker och på plats tills någon tjuvunge sticker sin hand i den. Komplett med några mässingsmynt för trovärdighetens skull, finns i femtio olika utformningar, titta här på väggen, ingen tjuv vet hur just din ser ut, ingen anar oråd. Er verkliga börs bär ni förstås dold. Har ni en stor säck eller ränsel, montera lätt denna falska öppning ovanpå, på, av, på, av, mycket enkelt, utöser inte bitaren, denna större modell kapar med lätthet av en hand.”
”Mycket, öh, genomtänkt. Guld är dock inte ett problem för mig…”
(Detta sade jag för att jag åt och sov på ambassaden)
Vid dessa ord vidgades Njeffs smala, illgröna ögon, han började andas väsande, och han grep en käpp och började slå på vad som vid första anblicken verkade vara en säck med sopor som låg vid sidan av hans stånd.
”Tugg Tugg! Tugg Tugg! Upp med dig, ditt lata fä! Få fart på maskineriet! Fram med ritningarna!”
En väldig rese höjde sig över oss båda, sträckte på sig och gäspade, bländades av solen och krockade med ståndet, grep en vev och började vrida runt en märklig mekanism som skiftade ut träplattan med börsar mot en med komplicerade ritningar och en annan med kugghjul och sågar anslutna till resens vev. Det var en förunderlig syn att se de små kugghjulen vrida sig runt på den upphängda plattan.
”Se hit, se hit! Min kollega Tugg Tugg Nafsaren (JAG ÄR TUGG TUGG! HEJ TROLLIS!) tyst Tugg Tugg, min kollega visar er nu glimtar av visioner som säkert hemsökt era drömmar. Ett torn! Ett alldeles eget torn, hur annars kan en magiker bli lycklig? Ett torn så väl försvarat av fällor att ingen någonsin kommer att hota era planer, trotsa er vilja eller störa edra lärda mödor. Ni kan visa dem, visa dem alla! Tänk er era rivaler nermalda i den här billiga kvarnen…”
”DU kan bygga ett torn åt mig??”
”Åh, oroa er inte, jag har underleverantörer och kontrakterade arbetare, vissa orcher arbetar för mat i sina svultna magar, och material finns alltid att få tag i på svarta marknaden. Det är inte så dyrt som ni tror, och jag är lika skicklig som en dvärg – om man kan hålla till godo med ett torn som håller en mänsklig livslängd vill säga! Det finns sätt, det finns alltid sätt här i Mercana! Har ni inte alltid drömt om att grunda den tolfte stadsstaten?”
Lätt omtumlad försäkrade jag Njeff Grubb att om jag ville bygga ett torn och ta över Klomellien skulle han vara den förste jag vände mig till. Sedan gick jag därifrån och undrade om svartalfer kan få solsting… Senare berättades det för mig att Njeff har sålt sina fantasifulla fällor både till Mercanas borgare och till Bozsas torn. Han har lyckats utveckla någon sorts mycket fruktat torn för stridsklomullerna, som tydligen skall kunna spruta pilar samtidigt som det är helt ointagligt, och detta skall bara ha varit en förstudie för ett vansinnigt projekt som kallas ”Den Mekaniska Klomullen”, för vilket han ännu inte hittat finansiärer. Hans mest ambitiösa projekt hittills har varit någon sorts tävlingslabyrint för äventyrare i Hisskov. Tydligen söker han bli Klomelliens motsvarighet till den legendariske Grymkäft! Vodelheim lät förstå att han även har utfört uppdrag åt mer ljusskygga klienter; nekromantiker och kultister, men att Mercanas Handelsråd osannolikt nog har valt att skydda honom från magisk utfrågning – säkerligen för att inte sätta ett för dem själva farligt prejudikat. Antingen det, eller så gillar de bara hans varor. Njeff behåller trots sin stora omsättning sitt lilla stånd, för ingen vettig och rättskaffens människa vill söka upp en fällbyggande svartalf i hans underjordiska verkstad, och Njeff är mån om att hålla kontakten med sina kunder.
I Sanzas är bara ett yrke öppet för svartfolk, men det är desto bättre betalt. Sanzas ledning har satt upp en ”Svart Legion” helt bestående av svartfolk, med halvlängdsmän som befäl och människor och diverse halvblod som underbefäl. Den Svarta Legionen är en av de mest disciplinerade legotrupperna i landet, och lever strikt kasernliv inom avgränsade områden. I gengäld äter de bättre än några andra svartfolk, har egna nöjesinrättningar, och får bonusar och belöningar vid minsta stridigheter. Utan legoknektar av många raser skulle Sanzas ha svårt att försvara sig, landets kuperade terräng, underjordiska gångar och många skickliga bågskyttar till trots. Den Svarta Legionen har gjort sitt till för att åtminstone delvis hålla Triskas plundrare på avstånd, liksom Addiaskas xenofoba och expansionistiska riddare och sina egna vilda bröder i Brikho. Andra svartfolks hån möter de med överlägsna vapen och rustningar. Utan att vara en elitenhet har de vid flera tillfällen utmanövrerat Brikhos orcher, men det ryktas att fem orcher som fått sin militära skolning i Sanzas numera ingår i Brikhos ledning, så dessa dagar kanske går mot sitt slut.
Triska och Hamur plågas av orcher utan anknytning till Brikho. Bägge städerna ser med öppen fientlighet på Brikho, särskilt då Hamurs dvärgar, men då de inte delar några gränser befinner de sig inte i öppet krig. I Hisskov har ett litet fåtal orcher, resar och svartalfer gjort sig namn som atleter och gladiatorer. Svartfolk tolereras även som sjåare och grävare, men de dröjer sig sällan kvar i Tävlingarnas Stad. I Yolev bor endast en orch, ambassadören Grindelverk, en gammal före detta klanledare. Han är fet, slug och sävlig och sägs förstå sig på yoleviternas lynne. I Nya Arno fylls den rollen av den stackars svartalfen Mjepp Holk som skickats dit som bestraffning för sin exceptionella mjäkighet och belästhet. Jag träffade honom då han hälsade på Bozsas fåtaliga svartfolksstudenter, till största delen svartalfer som vill lära sig att kasta eldbollar vid min akademi, samt några vid mentalistskolorna, och fick intrycket att han trots sin beklagansvärda ensamhet inte längtade hem till Brikhos hugg och slag. På grund av sin mycket svaga läggning för magi så har som ni förstår Bozsa mycket få svartfolksmedborgare.
Desto framgångsrikare har den svartalfiska Det Avbrutna Kortspjutets Hämnande Klan varit. Klanen utmärkte sig i Brikho för feghet i strid kombinerat med meningslösa självmordsdåd mot övermäktiga fiender, för sina enfaldiga och uppblåsta ledare, samt för en nästan komisk skräck för allt magiskt och okänt. Utan tvekan hade den utplånats om inte alla hade tyckt att det var så roligt att trakassera dem. Under något oklara omständigheter utvandrade klanen för mindre än hundra år sedan till Melorgh, där de sedan dess bitit sig fast vid bergets rötter och i de oräkneliga krypgångar och grottor som genomborrar stadsplatån. Klanen och dess ledare, den sjukligt paranoide storhövdingen Grushack (numera efterträdd av Grushack III), tillägnade sig snabbt stadens seder och bruk. Melorghiernas tal om oräkneliga gudar och hotfulla makter som måste blidkas bekräftade svartalfernas egen syn på världen. Detta räddade dem förmodligen från utplåning, för även om melorghierna betraktade dem som ondskefull ohyra så vågade de inte angripa exempelvis en svartalf som ivrigt dunkade huvudet i gatan och bad Puki om nåd för sin ynklighet. Svartalferna lade sig till med det lokala modet med heltäckande kåpor, och de många gudarnas krav på rituella bad fick dem till och med att sluta lukta. Särskilt hängiven är klanen de förbjudna kulterna, som de dock fruktar lika starkt, så deras lojalitet är inte att lita på, även det ett mycket melorghiskt drag de lagt sig till med. De visar stark iver i sin tillbedjan av Dunderugglan, och i skymningen kan man skåda svartalfer som inrullade i vita fjädrar kastar sig ut från stadsplatån glidande på hemmagjorda vingar, skrikande ”Jag är Dunderugglans lilla duniga unge!”
Inför en sådan uppenbar integration har melorghierna haft svårt för att helhjärtat gå in för att utplåna dem. Svartalferna har också visat sig mycket skickliga på att gömma sig när sådana stämningar råder. Visserligen kallar Ogims överstepräst dem för ”svarta, otursbringande, slemmiga, små demoner, som måste krossas om vår stad inte skall gå under”, men han sade å andra sidan nästan exakt samma sak om Pukis tillbedjare. Under dessa goda omständigheter har en liten rännil av andra svartalfer och svartnissar börjat söka sig till Melorgh.
Addiaska, slutligen, har svurit att rensa landet från svartfolk, och det bästa en orch på deras territorium kan hoppas på är ett varningsskott. Tyvärr anser de sig ofta ha rätt att ge sig på orcher var de än träffar på dem, vilket har lett till en del problem. Herr Haliban Nusemang misstänks ha sett till att en framträdande riddare från Addiaska, den till Mercana nyligen anlände riddar Rittel, med nära band till kungahuset, stötte ihop med de orchiska livvakter som huset Buacka avdelat till sin framträdande gäst från huset Mogger. Rittel, upprörd över att se orcher bland fint folk, kämpade med svårighet ner orcherna under högljutt svärande, vilket av ankorna tolkades som ett angrepp på huset Mogger, och sannolikt var detta den avgörande faktorn när ett handelsavtal mellan Mogger och Addiaska, utan Mercana som mellanhand, gick i stöpet. Rittel själv slapp undan med böter, som den hårt prövade kardiske ambassadören i Mercana, herr Mervald Knape, betalade i tysthet för att förhindra att Rittels vägran i förlängningen skulle leda till ännu ett för handeln med Kardien ödesdigert krig.
Kardiska riddare som har blivit vanärade, som saknar framtidsutsikter, eller som har lyssnat för mycket på kerisgassen Ozymandias encyklikor, anländer hela tiden till Addiaska, ibland med personliga trupper i släptåg. Dessa saknar helt den känslighet för klomelliska förhållanden som addiaskaborna kan ha tillägnat sig. Turligt nog så bryr de sig sällan om att angripa Triska, Melorgh eller Mercana, oavsett vad kungen av Addiaska eller kerisgassen Ozymandias säger till dem, utan ansluter sig istället omedelbart till den ädla Drakjägarnas Orden, avlägger högtidliga eder, och rider eller tågar sedan iväg mot bergen. Tyvärr tar de via diverse omvägar gärna vägen över Brikhos marker. Vad Brikho tycker om dessa ständiga intrång vet vi inte. Två hotbilder finns dock.
Det sägs att Brikho har vant sig vid de kardiska riddarna, och att de är ett välkommet avbrott i den förklenande fred med människorna som vissa orcher anser suger stridsviljan ur dem. Orchiska ledare som anklagats för att stå i mänsklig sold har kunnat klamra sig fast vid makten genom tapperhet i strid mot kardiska riddare. Vidare utgör inte riddarna något egentligt hot – de känner inte terrängen och de är dåligt organiserade. Det sägs att orcherna till och med avstår från att gillra fällor och från att använda skjutvapen mot dem. Detta kommer sig inte av någon sorts känsla för rent spel, utan för att föga stridsära vinns genom att skjuta ner en fiende på håll med arbalestskäktor, medan ett långsamt hamrande med en morgonstjärna visar orchens styrka. Så kan orchen komma hem med en riddarhjälm eller riddaren med en orchhjälm, och ibland behöver inte någon dö. Vissa riddare träffar på kalydoner eller andra sällsynta bestar, dock blott sällan de eftertraktade drakarna.
Vissa hävdar dock att angreppen är välorganiserade och regelbundet nöter på Brikhos försvar. Enligt denna andra hotbild är Brikho trött på angreppen, och förbereder sig på ett överraskningskrig mot Mercana, Sanzas, Melorgh och framför allt mot Addiaska. Understödda av orcher som väntar på en signal i de tre förstnämnda kommer de att med vilda krigsbestar och mörka magiker att störta fram vid ett tillfälle då Addiaska och Mercana är uttröttade av sitt krig för att upprätta ett orchervälde över Klomellien. Jag bör tillägga att denna hotbild ivrigt målas upp av kerisgass Ozymandias.
Addiaskas regelrätta här är nu för tiden mest upptagen med att kriga med Mercana, och bara mindre enheter sänds ut mot Brikho. Själv hoppas jag att kungen av Addiaska skall inse att orcherna är här för att stanna. Inget mindre än ett fullskaligt soltåg skulle kunna driva bort dem från Klomellien, och ett sådant vansinnigt krigsföretag skulle ödelägga den handel som Klomelliens makt och välstånd ytterst bygger på.
Vidina Ingaldiron
Postat: 2013-05-14 22:42
av gtjorgo
Triska-stad är större delen av året snarare en by än en stad. Ett sätt att likna den är vid roskildefestivalen... fast i April. Ute på ett fält finns ett antal större långhus i trä samt ett och annat stentorn utplacerat. Det enda klustret av hus som går att skönja under denna tid är placerat invid "Stora porten". En under större delen av året, tillsynes meningslös träport, placerat mot väst. Här finns ett antal, för att ligga i stadsstaten, prydliga stenhus, av vilka de flesta är stängda under huvuddelen av året.
Triska-stad är en slumrande märklig bondby för det mesta med kanske 5-600 innevånare. Oligarken över området, Ion av ätten Brygdbäljare, har låg status och är vassal under triskeroligarkätten Cudda. Hans huskarlar inger föga respekt och han äger lite mark utanför området kring byn.
Detta ändras dock radikalt efter skörden bärgats, på sensommaren. Då anländer oligarkerna för att hålla stormöte och dryfta viktiga frågor. Finns nog med mat innanför gränserna? Vilka skall vi handla med? Behöver vi plundra? Hur går det för de magikunniga adepterna som farit till Bosza? När rensar vi Melashebergen? Borde Lofernies autonomi inskränkas?
Oftast är diskussionerna heta, långa och i sak helt obetydliga då oligarkerna efter stormötena oftast åker hem och gör precis som de själva, eller överliggande oligark vill. Det som främst drar folk till Triska är det som händer kring själva det politiska. För med oligarkerna kommer deras följen. Huskarlar, familjemedlemmar, tjänstefolk och slavar. Handelsmän från hela unionen anländer också de till staden. Så även danssällskap, musiker och glädjeflickor/pojkar. Runt ikring i tältlägret sups det i kopiösa mängder och pakter sluts och bryts från kväll till kväll. Huskarlar hittar nya arbetsgivare, vänner och sängkamrater om vart annat.
"Byn" är nu ett hem mellan 8-15.000 beroende på den skörd som bärgats och ifall vissa är annorstädes på härtåg. Mellan de tidigare så ensamma byggnaderna reses tält och träskjul. De förut så allena långhusen ägs oftast av mäktiga oligarker och deras underlydande flockas kring dessa.
Efter något par månader har folk tröttnat, maten sinat och handelsmännen fyllt sina kistor och Trsika-stads innevånarantal sipprar tämligen raskt neråt. När hösten etablerat sig på allvar är befolkningen åter under de tusen.
