Gabriel skrev: ↑2013-04-18 07:25
Vidare,
skillnader mellan de två folkslagen Kalmurrer och Ashatârer.
Ashatârer är i grunden nomadiska med familjeband och klaner som de starkaste sociala länkarna. Runt städer och längs floder så tar jordbruket över de traditionella boskapshjordarna, men dessa är fortfarande dominerande.
Kalmurrer är en jordbrukande kultur med en mer feodal struktur som bas. Vesäntliga arealer är nästan övernaturligt bördiga och inställningen finns att bruka och förvalta jorden är ett näst intill heligt arbete. Vissa delar av södra Kalmurri har en mycket ovanligt hög befolkningstäthet.
"Som en Kalmurrisk milis" (betydande väldigt, väldigt många)
Militär
Ashatârer har hästen med lätt kavalleri och beridna bågskyttar som en central del av både arme och kultur.
Kalmurrer har en yrkesarme som till stor del består av bågskyttar som även fungerar som lätt infanteri, men har en tidig tradition av en folkarme där man i mycket folktäta områden kan bringa fram en hyfsat tränad milis med spjut och pikar i mycket stora mängder.
Politik och Maktstruktur
Även om det har förekommit inbördeskrig mellan Ashatârer och Kalmurrer så har risken för detta mildrats under de senaste hundra åren då de så typiska syd-kalmurriska hemliga och halv-hemliga politiska sällskapen börjat spridas på allvar även i norr och börjat ersätta den traditionella lojaliteten till familj och klan.
En nordkalamurrisk krigshövding av Ashatârers ätt kan nu tillhöra en familj, en klan men även ett antal sällskap som ger denne möjlighet att bedriva politik inom olika särintressen..
Ex: Han vill att prästerskapet ska vara mer välvilligt till högt uppsatta medlemmar som är Ashatârer, därför är han med i 'den gyllene vågen'.
Ex: Han investerar mycket tid och myndighet att stödja 'den trefaldiga vägen' då han tror på ett trefrontskrig mot Furgia.
Kalmurrer i den södra delen av riket styrs i praktiken av den kejserliga administrationen som inte har någon distinkt seperation från prästerskapet, de flesta präster har i själva verket någon eller ett flertal titlar, sigill och funktioner inom den Kejserliga administrationen. Man skulle kunna säga att södra kalmurri är en form at Teokratiskt tjänstemannavälde.
Liksom i Furgia kan det vara en insats som resulterar i galenskap att få något gjort när man behöver stämplar av olika ämbetsmän med de mest vitt skilda säten och förvirrande titlar för att ens få lämna in en ansökan av en viss typ. Har man rätt vänner i rätt politiska sällskap kan det dock lösas över en måltid och lite utbyte av gåvor.
Ashatârer i den norra delen av riket styrs officiellt av klan och familjeöverhuvuden för olika områden, dessa områden kan vara delvis mobila baserat på månen och årstiderna samt delvis överlappande. Städer och jordbruksområden i norr omfattas dock nu för tiden av den kejserliga administrationen. Gamla krigare klagar runt elden om kvällarna att "man ej längre kan släppa gas utan ett pergament med fem stämplar på". Skillnaden mellan söder och norr är dock stor genom att många klaner och familjer i praktiken börjat agera i form av hemliga sällskap och mycket makt sitter i händerna på några få individer.
Tiden för en karismatisk ledare som samlade Ashatârerna som ett folk till krig under en sommar av styrkeuppvisningar, dueller och frikostiga gåvor är dock förbi.
Religion
De religösa skillnaderna ligger huvudsakligen i att Ashatârer anser att många av de äldsta riterna skall upprätthållas och utföras av familjeöverhuvudet eller klanledaren (inte präster), Kalmurrer anser att man ska anta de nyare och mer civilicerade ceremonier och hymner som getts dem av Kejsaren (och då i sin tur av Mångudinnan).
Detta handlar i stort om makt, om religionen ska ligga i hövdingarnas eller i prästernas händer.
I söder anser man att det är hädiskt att följa vissa religösa seder skapade av de sju förbannade kejsarna, medan man i norr inte accepterar sydlänska äktenskap och kallar deras hustrur 'konkubiner'.
Naturligtvis är det konstant dispyt om den förste kejsaren var Ashatâr eller Kalmurr.