Mina tankar tycks lika enkla som dina, då jag hade kommit fram till ungefär samma svar som du
Jag tänker också att Kashim- och Zeerisdyrkarna gör motstånd, först i försvar av deras fästen och tempel, sedan som egna grupperingar bland motståndsrörelser. Ett Ereb behärskat av kuzherismens Nidland skulle göra det mycket svårt för dem att nå sina respektive mål, och då nidlänningarna inte är nämnvärt intresserade av samarbete med lokala förmågor så har man egentligen inget annat val än att slåss. Kashim- och Zeerisdyrkare är emellanåt i strid med motståndsrörelser av annan tro och värderingar, men tvingas ibland av nödvändighet att samarbeta även med sina traditionella fiender (liksom kommunistiska vs. nationalistiska motståndsrörelser under 2vk).
Instämmer också i att älvfolk av olika slag kommer att avmarschera till Landoris försvar och senare befrielse, särskilt när anfallet blivit känt. Vad jag inte ännu lyckats reda ut är hur de skulle organisera sig: om de ankommer krigsskådeplatsen som små separata grupper och infiltrerar fiendens territorium liksom moderna jägarförband, eller om de samlar ihop större styrkor för att genomföra regelrätta anfall i syfte att återta förlorad terräng. Det första låter mer alviskt, men det senare är nödvändigt för att faktiskt lyckas befria Landori.
Vi är överens om att Torshem blir mål för en här avdelad från huvudarmén som just intagit Landori. Howatherna har fördelen av att inte ha några centrala stödjepunkter som kan erövras, vilket gör dem svårknäckta. Staden Torshem torde dock falla efter en kortare belägring, men då har redan en del av dess invånare satt sig i säkerhet hos howatherna. Andra har blivit evakuerade sjövägen där bara nidlänningarnas luftburna trupper skulle kunna nå dem, och dessa är förmodligen mer behövda på viktigare fronter.
Jag hade faktiskt missat att skogarnas cerevaltroll är nämnda i de officiella källarna, så där finns inga frågetecken längre.
Den zorakisk-kardisk-magilliska riddarhären i Jorpagna borde som du skriver också samla såväl lokala feodalhärar som riddare från andra håll. Denna här behöver en lite närmare beskrivning när det gäller varför den överhuvudtaget existerar. Både Zorakin, Kardien och Magilre har fiender på betydligt närmare håll, för att inte tala om de sedvanliga inrikes spänningarna mellan olika maktintressen inom en feodalstat. Särskilt den magilliska kontingenten är anmärkningsvärd då dessa verkligen färdats långväga för att delta. Och vem har egentligen högsta befälet över riddarhären? Finns någon monark närvarande?
Som jag ser det är religionen den enda rimliga förklaringen till riddarhärens existens: Deus vult! Det är alltså ett korståg... förlåt, soltåg. Gemensamt för Zorakin, Kardien och Magilre är att de alla tillhör fastlandsgrenen av den Lysande Vägen, och därför förmodar jag att det är exarken själv som tagit initiativet till denna operation, och att den åtminstone formellt leds av någon kyrklig dignitär på mycket hög nivå. Detta vore också den enda rimliga förklaringen till varför den Lysande Vägen införs som officiell religion i det ockuperade Nidland efter Vicotniks fall, då ingen av de fyra ockupationsmakterna tillhör den Lysande Vägen till 100%.
Glad att höra att Kandra klarade sig från skövling, åtminstone hos dig! Förhoppningsvis överlevde också dess mest notabla invånare som vid detta lag känns som gamla vänner