Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-09 17:59

Ja det blir säkert lika episkt som gamle J R R.
Men berätta nu vilka de där två gynnarna är. :o

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-09 23:26

Värdshusvärden

Vem jag är, vad mitt namn är? Ja det har jag nästan glömt. Men alla kallar mig värdshusvärden. Det är hos mig det händer, det här hos mig planerna smids, byten blir till klingande mynt det är hos mig alla stora och små äventyr börjar.
Affärerna går mycket bra. Alla vill dricka det goda vinet och äta den goda måltiden.
Kunderna är alla välkomna om de har pengar eller annat smått och gott från någon drakskatt.
Man ser och hör det mesta i mitt yrke. Jag vet alltid allt först. Har någon dödat ett monster i Barbia så vet jag det fort som blixten. Bränner någon ner Kandra så nog vet jag det innan det slutat ryka i ruinerna. Jag får höra allt från drakar till demoner.
Bråkiga gäster har jag träffat. När ett gäng så kallade äventyrare varit ute och roat sig ska de komma till mig och slå sönder allt. Men de ger mig sedan två tre säckar med guldmynt så allt byggs upp igen.
Om jag själv vill ge mig ut på äventyr? Nej tack. Jag upplever dem på första parkett och jag får betalt för det.

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1203
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Grisodlar'n » 2019-06-10 17:26

Jeb skrev:
2019-06-09 17:49
Jag har en känsla av att den Ferd-Nad skulle behöva träffa Grim och Grum från Döda Skogen. :lol:
Vilken trio! :D Tillsammans kan det fara till Krilloan för att behandla Macorog Hjärnätaren och hans problem med aggressioner.
Ja, jag hade ju helt glömt bort honom! :lol: Nya fantastiska fyran?

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1203
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Grisodlar'n » 2019-06-10 17:29

skaraborgarn skrev:
2019-06-09 17:59
Ja det blir säkert lika episkt som gamle J R R.
Men berätta nu vilka de där två gynnarna är. :o
De där minotaurbröderna är huliganer från äventyret Döda skogen. De skrek "Vi skaffa ära!" när de anföll vandrare.

Om du inte redan har fått länken så finns det mesta (utom Konfluxsviten) till Drakar och Demoner frisläppt och gratis på nätet. Jag är lite halvsenil så jag kommer inte ihåg om jag gett dig länken tidigare:

http://www.dubbekarl.dk/dod/riot.html

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-11 10:02

Ja jag lista ut vad det var för filurer.
Men man kommer inte igång allt och jag spelade aldrig det äventyret.

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-11 19:18

Gollo den störste

Har ni hört berättelsen om Gollo den störste? Nå, då ska jag berätta den. Värdhusvärd, ta fram eett krus av det där vinet som kommer från andra sidan Kopparhavet som är lika gott som det är omöjligt att uttala.
Nåväl, Gollo var en brun anka och var en krigare av rang. Han deltog i många strider och krig. Han räddade väna damer i nöd och ett och annat monster nedlade han. För dessa och många andra bedrifter blev han av kungen adlad. Men det är inte lätt för en anka att ha vunnit gyllene sporrar.

Det var någon glop som ogillade att en anka blivit riddare och han pratade bakom ryggen på Gollo. De var fula nog att kalla honom Riddare Kvack eller prins Ägg. Till slut blev Gollo arg och ställde typen som bråkade med honom mot väggen. Denne blev förnärmad och utmanade krigarankan på envig. Så var lagen i detta land att en riddare inte fick neka en utmaning men han hade rätt att välja plats och tid. Vidare så var det sagt att striden skulle utkämpas med järnrustning lans sköld och till häst. Var man fortfarande oense skulle striden utkämpas med svärd och sköld till fots.
Gollo var dock inte bara tapper utan slug. Ja han var fiffigare än 11 illvättar tillsammans. Hna valde at striden skulle stå om tre månader. Gollo hade vänner bland dvärgarna, de kom och gjorde en rustning åt honom samt svärd och lans. Sedan hade Gollo många vänner hos de där som brukar magi. De kom också.

Tre månader senare kom dagen för striden. Kungen själv skulle närvara och hela hovet. Alla väntade sig nog få ett gott skratt. Ja de flesta gillade nog Gollo men å andra sidan en anka ska veta sin plats. Gollors motståndare var redan på plats. Han hade vapen och häst och han trodde nog at Gollo som knappast kunde sitta på en häst inte skulle komma. Men det gjorde han.
För med sina vänner hjälp var nu Gollo så fylld av magi att han var tre meter stor. Dvärgarna hade gjort en rustning och vapen passande denne titan i fjädrar. Någon ädel springare hade de inte hottat. Gollo kom på ett gamlat arbetsök, undrar om de inte fyllt kusen med magi den med? Alla blev ju förstås häpna av Gollos uppenbarelse. Hans fiende blev förstås rädd, men kunde inte dra sig ur.

Striden började. Gollos häst skrittade fram och med lansen som väl var tre gånger så stor som en vanlig puttade han ner sig fiende på marken. Sedan tog han sitt svärd som var nog i alla falla två meter lång och började bearbeta sin antagonist. Denne låg sedan inklämd i sitt harnesk så de fick nog skära ut honom med en sådan där manick dvärgar använder ibland.
Kungen utsåg Gollo till vinnare. Men sedan gjorde man om reglerna för envig. Den som är utmanad får välja vapen och magi får inte brukas. Men ingen kan förneka att Gollo som vi ankor med alla rätt kallar den störste gav sin fiende vad han förtjänade!

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-13 13:50

Min syn på vättar

I min glada med oerfarna ungdom trodde jag alla svartfolk var samma sort, bara storleken skilde dem åt. Svartnisse eller rese, ja olika kärl men samma sura vin.
Och mycket stämmer, De är lika i sätt och tänk.
Men några av dessa folk skiljer sig rejält rån de andra. Troll vet jag ärligt talat inte så mycket om. Men vättar, de är om du frågar mig nästan ett eget släkte.

Faktum är att jag tror många vättar skäms för de andra. Ja de skäms nog inte på grund av deras våld och härjningar utan för att de själva kan drabbas av folks åsikter. Vättar är smarta men inga muskelberg. De vill tjäna pengar och de vill gärna kunna bedriva handel med folk. Då är det inte merit att ha ett gäng ettriga svartnissar eller dräglande orcher med kroksabel i högsta hugg i närheten. Många vättar kan konsten att lära sig magi. Men ofta blir lärare i denna kunskap betänksamma när en vätte kommer. Ska den lille hjälpa orcher att plundra?
Nu finns det ju en hel del vättar som är ganska vidriga men de är ändå oftast bättre än de andra, mycket bättre.

Ska man vara lite ärlig så påminner dvärgar och vättar om varandra så jag nästan, men bara nästan att de kommer från samma bergshåla i tidernas begynnelse. Giriga, fast dvärgar ofta förklarar att de är driftiga och ekonomiska. En vätte kan göra mycket för ett kopparslant och får de vittring på en ny guldåder i något berg ja då arbetar de som besatta. De förstår att man måste samarbeta där nere i bergen. Man kan inte som orcher slåss i blodsgång i tid och otid eller som resar bara slår första bästa med en klubba i skalle.
De är så pass förståndiga så de kan samarbeta med dvärgar och grottalver när det är kris. Alla de tre folken ogillar varandra, men illvättar det hatar de. Tänk vilken syn det är när de gör gemensam sak mot illvättarna. Fast efterfesten är något ansträngd.

Hade vättarna varit med mänskliga mått något vackrare hade nog de flesta folk inte haft något emot dem. De gör bra produkter, ja form och konstnärligt är de inte så avancerade men de saknar sinne för sånt. De är inte alver som anser estetik bör vara lika viktig som det praktiska.

Skulle det bli krig mellan oss människor och orcherna så tror jag inte att vättarna automatiskt ställer sig på orchernas sida.
Fast det har hänt att vättar de facto tagit över andra svartfolksklaner och stammar och varit de som styr i bakgrunden medan någon stor krigsbuse vrålat att han är hövding.
Låt oss försöka hitta en fungerande relation med vättarna.

Utdrag ur brev till kung X från Erfinos Jabald, köpman

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-13 14:06

Den orchiska kocken

Människa smakar bra. Kan äts rå eller tillagas. Med lite fantasi och kryddor kan det bli en god rätt.

Anka smakar fågel. Men de tar tid att plocka och det är inte så mycket mat på dem. Näbben kan användas som tallrik. Vill man ha något att knapra på kan man rosta deras fötter och ben.

Alver tycker många är lite tufft att äta. Vet inte hur många gånger krigare kommit med en alv som de vill jag ska tillaga. Jag säger så här, de smakar illa. Ja man kan ta både sotfibbla och gråmåkra men de smakar illa. Magknip och konstiga drömmar men rent kulinariskt är de värdelösa. Typiskt alver va? Även som döda är de bara till besvär.

Dvärgar är inte min favorit. De är lie svårsmälta, men kan man få tag i mjölk så kan man koka dem i detta. Dvärgar blir bra som långkok men vem vill koka dvärg i tre dygn?

Kentaur är bra om ni är många. Smakar inte så dåligt men är lite segt. Bästa delen är "människokroppen". Levern smakar utmärkt. Med sås gärna med orcherdrank i kan det bli en lyckad fest.

Svartnisse är reservproviant. Men ingen kock kan göra något lyxigt att ett gäng svartnissar. Jag brukar fylla nissen med gräs och det ger lite finare smak.

Groback storslev,kock hos orcherstammen Benkrossarna

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-14 22:26

Resen Bloggh

En intervju gjord med världens störste (och korkaste rese?)

Jag heter Bloggh va. Gillar att slåss va.
När jag är glad, jag slå någon.
När jag är hungrig jag slå någon och äta någon.
När jag är ledsen jag slår någon.
Varför jag slåss jämnt? Ja, jag vet inte Bloggh är bara en enkel rese i det stora Ereb Altor. Jag är en liten och oviktig person i den multiversum som styrs av oräkneliga gudamakter. Bloggh vara en enkel varelse i denna stora skapelse.
Ni säga Bloggh vara intellektuell? Jag vet inte vad det betyder, vill ni ha stryk?

skaraborgarn
Erebosisk Köpman
Inlägg: 355
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn » 2019-07-03 10:22

Hörde ni om halvlängdsmannen som förälskade sig i en människokvinna?
Hon tyckte han var för liten men han viste på råd.
Han blev trollkarl.
Varje dag lägger han en öka på sig själv minst 15 gånger per dag.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6787
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2019-07-09 19:58

Gammal stämningstext från Vije:
”Vad tror du kommer att hända med honom?”
”Svartblodet?” Gardok fortsatte gräva utan att titta upp mot Dar. ”Det vet jag inte, men jag vet att om du skulle sluta grubbla och hjälpa mig istället, så skulle vi få den här kanalen färdig innan mörkret faller”
Dar tog ingen notis om den gamla tempelträlens svar.
”Jag menar, Fader vill säkert inte besmutsa vigjorden med kroppen, och ingen annan vill väl heller ha en vätte nedgrävd på sina marker. Och om vi låter kroppen ligga lockar vi vilddjur från skogen.”
”Vad får dig att tro att han är död?”
Dar tittade förvånat ner på Gardoks svettvåta ryggtavla, nerböjd och kraftigt hävande av monotona spadtag.
”Vad då? Han hade ju morbror Brothards skäkta rätt genom magen och Vinghand sade att de släpat honom efter hästen ända från Fyrstene vad. Och ... du såg ju själv hur han blödde från skallen”
Dar hade bara sett vätten en kort stund, men han skulle aldrig glömma det. Visst hade han sett svartfolk förut, men aldrig så nära, och aldrig någon så stor. Små krumma skuggvarelser och illskrymt brukade ibland göra räder och boskapsstölder in i nybrytarlägret på nätterna, men de var skygga och man skymtade sällan mycket av dem. Ibland hade Dar hört dem tassa över taken och när männen jagade bort dem över hagarna med facklor och högafflar kunde man höra deras kacklande skrän eka över dalen.
Ingenting av detta kunde dock jämföras med åsynen av den massiva varelse som släpat efter Vinghands häst. Fastsurrad med grova rep och slappt guppande mot stenar och tovor, men ändå så närvarande av uråldrig illvilja att det isade i Dars mage. Ångande svart blod, en väldig kloförsedd fot och tjockt sprucket skinn som leran i forsfåran om sensomrarna. Ett hisnande grin av krokiga gaddar och huggtänder skymtade bakom rostiga axelplåtar och en svärtad ringbrynja som glidit upp och snärjt sig runt halsen under färden. Värst av allt var kanske dock stanken som slog Dar i ansiktet likt Faders örfilar efter mjödjäsningen. Flugor surrade i sjok efter ett gapande hack i skallen och klättrade runt morbror Brothards armborstlod.

Gardok högg ner spaden i marken och slog sig ner bredvid pojken.
”Du vet visst inte mycket om världen, du vasker. Svartfolket är inte som vi. Smärta bekommer dem inte på samma sätt som oss. En del vildar verkar rentav leva efter smärtan, det ligger liksom i deras själ och väsen. Du förstår, de är sega och i sanning verkliga överlevare.
Deras blod är en trögflytande smet av smittohärdar och röt. Sjukdomar och sårbrand berör dem knappt, de lever i det och av det. Att försöka förgifta en vätte är som att försöka få ett leende ur Fader innan morgongröten.”
Skymningen hade redan fallit över nybrytarbyn och försommardimma samlades sakta i små sjok över ängen.
”Det här var inte någon vanlig vätte, vasker. Det var en orch. En krigare ute på nidastråt med blod och död i sinnet. Det bådar inte gott att se sådana här...”
Dar kände sig plötsligt väldigt liten, skogen och kvällen kändes främmande och hotfull. Han tittade ner på sina händer. I går hade han tyckt att han var smutsig och valkig, men nu kände han sig ren och mjuk, och oändligt sårbar. Han harklade sig.
”Hur kan du veta så mycket om svartfolk? Mötte du dem i kriget?”
Gardok svarade inte utan vände bort blicken, mot skogsbrynet och det tätnande mörkret.

Plötsligt bröts tystnaden av ett fasligt vrål från lägret, röster skar genom kvällen, skrik och varningsrop skallade. Dar var uppe på direkten och rusade iväg mot ljuden.
Vid smedjan satt Vinghand på marken med blodet forsande från näsan och halva lägret ikring sig.
Hundskötaren fick syn på Dar och formligen kastade sig över honom med ett hysteriskt babbel som ibland sprack upp i falsett av ren upphetsning.
”Det var vätten han kom loss kan du fatta jag trodde han var död Vinghand tittade bort för ett ögonblick och vips så var han fri och slog ner Vinghand och försvann till skogs jag tror Vinghand har brutit näsan Armholt säger att det var ett troll och vi måste förskansra oss ikväll jag måste koppla hundarna för kanske Brothard lägger upp en jakt tänk han hade ett lod genom buken...”
Dar slutade lyssna och märkte att Gardok slutit upp vid hans sida.
”Kom, vasker, vi tar in svinen i stenfållan ikväll, och jag tror visst vi får skynda på”.

Skriv svar