Ransard

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9056
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Fafnir skrev:Jag har dock lite smått på g liggande på annan plats som jag ska försöka kasta upp i dagarna...
Ser fram emot det. :)
Mikael skrev:Jag tycker skogsalvriket i Kard skall vara ett och det samma, men sedan kan det ha två huvudsakliga områden med befolkning. Ditt bruna område tycker jag ser bra ut för efter de förlorat skog till orcher och ransarder, dvs år 610. Innan dess tycker jag det skall ha sträckts sig över bergen till skogarna just på andra sidan.
Vi kan gora det till ett tvådelat rike. Det brunmarkerade som en del men vart tanker du det andra? I det som ar centrala Ransard på kartan eller langre norrut inne i Jorduashur? Eller osterut i sodra Krakelid?

Vad tycker Fafnir, funkar det med alver i Ransards indre? Ganska mycket av denna skog borde ha tillhort det i riket inforlivade Gauland och det nyligen erovrade Alerien och forst nyligen blivit delar av ranernas stora rike.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Passar på att lufta lite tankar/besvara frågor från föregående tre sidor om ransard, gripar, krigsmakt etc...

Gripar: Min tanke är att griparna främst haft en symbolisk och/eller religös betydelse innan Argald tämjde den första gripen (med viss alerisk inblandning...)
De har varit de obetvingade stolta bestarna. Få kämpar kan möta sig med en grip och deras närvaro har varit en högts påtaglig vardag.
De röner en hel del utrymme i Aesirmyterna och förebådar om onda eller goda tider, om kommande slag och segrar... eller förluster. De är som Örnens, lejonets och korpens symboliker stöpta i en solid form.
Först sedan tämjandet är de en del i den ranska stridsmaskinen och är framförallt extremt betydande i moralsynpunkt. Aesir har givit ranerna griparna som ett tecken på en begynnande storhetsperiod. Det är nu Trakorien ska näpsas och palinorena kväsas... tecknen är otvetydiga ;)

Militärt är de naturligtvis en fördel även taktiskt. På samma sätt som den ingjuter mod och moral i ranerna så är dess närvaro förkrossande för fiende styrkor. Hästar skenar i dess närhet. När stockarna dråsar in i fiendeleden från himmelen flyr fler soldater än de som faller. Griparnas skrän kan jaga kalla kårar i de flesta.

Den stora styrka som ranerna tidigare uppvisat är som bekant fotfolkens diciplin och formationer. Den har varit tillräckligt för att hålla fiender borta i århundraden, men inte stor nog för några längre erövringståg och landvinningar.

Intressant är att man enligt källorna kan se att alla landvinningar som skett under åren främst är genom försvarskrig... Jag tolkar det som att ranerna älskar och lever för striden men egentligen inte är särdeles expansiva.

Trakorien och Palinor är dock styggelser och måste utplånas. Om det skulle lyckas är frågan om de skulle införliva staterna eller helt sonika bränna allt till grunden och riva sten från sten till endast slättmark och aska ligger kvar? Inte den mest logiska av tankar kanske, men ranerna tänker åandra isdan inte som folk gör mest ;)
(tur att det finns sarder med i spelet som kan placera mer långsiktiga tankar av icke militär natur hos Worthigern...)

Gällande alvskogen kan jag varesig säga bu eller bä, då jag saknar materialet, men utgår från att Birke som alltid kan sin läxa :)

En av de texter jag har liggande som jag ska försöka få upp efter helgen är ett försök att knyta gripen till aesirmyten medelst den första Worthigen och Otvins trevliga text...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

birkebeineren skrev:
Mikael skrev:Jag tycker skogsalvriket i Kard skall vara ett och det samma, men sedan kan det ha två huvudsakliga områden med befolkning. Ditt bruna område tycker jag ser bra ut för efter de förlorat skog till orcher och ransarder, dvs år 610. Innan dess tycker jag det skall ha sträckts sig över bergen till skogarna just på andra sidan.
Vi kan gora det till ett tvådelat rike. Det brunmarkerade som en del men vart tanker du det andra? I det som ar centrala Ransard på kartan eller langre norrut inne i Jorduashur? Eller osterut i sodra Krakelid?
Enligt EAK borde rikets huvudsakliga centrum ligga i Jorduashur söder om källorna till de bägge öster ut flytande floderna. Du hade en karta i Jorduashur häromdagen jag kommenterade var rikets "gränser" skulle ligga...
Min röst blir grön+gul+de norra delarna av skogen i Gauland (Ransard). Skogarna i Ransard räknas som jag förstått det också till Kardskogen.
Jag menar att riket dock kan vara glest befolkat i skogens midja på Spelis karta och därigenom blir det två centra. Alternativt ligger centrum i norr och i Ransard finns endast ett fåtal bosättningar?
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

Fafnir skrev:Militärt är de naturligtvis en fördel även taktiskt. På samma sätt som den ingjuter mod och moral i ranerna så är dess närvaro förkrossande för fiende styrkor. Hästar skenar i dess närhet. När stockarna dråsar in i fiendeleden från himmelen flyr fler soldater än de som faller. Griparnas skrän kan jaga kalla kårar i de flesta.
Jag håller med. Det är som när Amerikas indianer såg hästar och skjutvapen för första gången :shock: . Små band conquistadorer tog över två stora och lokalt starka riken därför att försvararnas moral föll samman.

Kanonen var också ett vapen som skördade förhållandevis få offer till ganska nyligen. Trots detta var det ett otroligt populärt vapen för alla militära makter. Ljudet kanonerna åstadkom och synen av briserande bomber fördärvade motståndarnas moral.

Även en liten division grip-ryttare skulle helt säkert skrämma s***en ur t.o.m. stora arméer.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Har också hakat på trenden och wikifierat litegrann, inspererad av den renäsans av skaparglöd som tycks på väg att ånyo ta forumet i besittning.
(undantaget Birke och Regil som ihärdigt forsatt att skapa inlägg oberoende av övriga medlemmars besöksfrekvens... :D )


Det rör sig om lite fakta som varit på tapeten tidigare i tråden som klistrats in. Tack Fraxinus, för den :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Fafnir! Trevligt att se dig aktiv här på nätet igen.

En fråga. Kommer du ihåg vårt samtal om Ransardernas möte med den Jorpagniske legoknekten, kommendanten och taktikern Marius och hans trupper utanför någon stadsstat i Klomellien eller om det var i en Magilersk stad?

Marius Zavoa av Chor

Marius var en oäkta son till en "furste" av Jorpagna. Fadern var en sadistisk maktgirig herre som gjorde livet svårt för alla inklusive sina barn (äkta såväl som oäkta). Marius fick till sist nog och flydde sin faders borg. Han tog sig till ett Mandelordenkonvent. På något sätt fick han en plats på tre år hos Mandelorden.

Under sin tid där studerade han särskilt gamla skrifter om de Kejserliga generalernas taktiker och strategi. På fritiden fick han lektioner av en gammal soldat i konsten att bruka svärd, sköld, dolk och att slåss obeväpnad (Slagsmål). Efter tre år lämnade han Mandelorden och blev soldat. Han steg snabbt i rang bland de Jorpagniska legosoldaterna och visade sig vara en skicklig befähavare. Vid ca 30 års ålder kallades han Kapten och hade en egen styrka om ca 300-400 man. Hans krona på verket i Jorpagna var när han lät belägra sin faders borg, intog den och dödade sin far. En av hans bröder tog över som Furste.

Som tack eller av rädsla lät brodern förse Marius med ett par skepp så att Marius kunde föra sin män till mer nordliga länder. Han landade i Klomellien och deltog i flera strider mellan stadsstaterna där han och hans män utmärkte sig. Slutligen mötte han sitt öde i form av Ransarder...liksom dessa Ransarder mötte sitt öde i form av en klassiskt skolad Jorpagnier.

Marius sändes ut av den stadsstat han då arbetade för med order att sätta stopp för Ransarderna plundring av landsbygden. Inga andra soldater ville gå ut och möta Ransarderna.

Marius genomskådade den Ransardiska offensiva taktiken och såg att den hade rötter från Jorpagnisk kejsartid. Han lät således tillämpa ett defensivt taktiskt motsvar från kejsartiden vilket beseglade den ransardiska styrkans öde. Ransarderna, som vägrade ge upp striden trots att de var på väg mot nederlag och trots att de fick erbjudande om att lägga ner vapnen, lyckades dock dödligt såra Marius innan de förintades av de jorpagniska legosoldaterna.

Marius upptäckt om den ransardiska taktiken och dess svaghet blir därför aldrig förd vidare. I Magilre och Klomellien försöker man fortfarande rekonstruera striden för att förstå hur det hela gick till. Men slaget var oerhört blodigt och nästan alla av de Jorpagiska befälhavarna stupade. Och de som var kvar kunde inte ge fullt besked om vilken taktik Marius tillämpade.

De kunde berätta om utgångspositioner och grovt hur Jorpagnierna hade rört sig och vilka stödvapen man använt. Men inte tillräckligt för att ge en fullständig bild. Vad som verkar klarlagt är att Marius center verkar ha retirerat eller fallit bakåt när Ransarderna anföll den. Tyvärr överlevde inte någon av befälen i centern så man har inte kunnat fråga ut dem om deras taktiska ordrar som Marius gav dem i slaget.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

tackar, mäster Fraxinus, för historien om Marius. :)

Här kommer ett nytt parti onödigt vetande om ransard. Funkar?

---------------------
Musik i ransard


Musiken spelar en stor roll i Ransard. Tidigt upptäcktes hur militär träning och exercis kunde effektiviseras om den utfördes till musik. Trummornas taktfasta dån hjälpte formationerna att avancera i rätt tempo och i total samstämmighet.

Musiken skänktes enligt traditionen till ranerna från Æsíren Sthôrm. Dess syfte var att påminna ranerna om deras gudomliga ursprung och om deras upptagande i Æsírs led den dag de ärofullt stupat i strid.
Musiken nyttjas nästan uteslutande i krigiska och religösa sammanhang. Få pipares toner höres klinga från ölstugor och värdshus. Men desto oftare och ljudligare höres trumslagen och de belgothiska bälgpipornas tondön från exercisplanerna.
I unga år tränas de ranska gossarna i bruket av sthôrmhorn, trumma och bälgpipa. Dels då takten och känslan för densamma är en viktig del i stridsföringen och dels då ihärdigt horn och pipblåsande ökar gossarnas lungkapacitet, en av grundstenarna i deras framtida stridsduglighet. När ranerna drar i härnad är det vanligt att ett antal gossebarn utrustade med sthôrmhorn och seax medföljer styrkorna för att mucisera under avancemangen och dra lärdom av de strider de får bevittna.
...Då de ranska barbarerna tycktes föga bekanta med vårat rytteri beslutade jag mig för att med min styrka om fem lansar göra en vid kringgående manöver och rikta ett angrepp mot trossen.. En mindre styrka orustade musikanter tycktes vara det enda motståndet i vår väg, och då jag såg den moraliska vinsten i att tillintetgöra densamma, beordrade jag en chock emot dem. Våra springare stördes något av det myckna larmandet och vi fick mana dem med stor kraft.
Nu insåg vi plötsligt att det inte var ransardiska krigsmän vi stod inför, utan blott en skock gossebarn som på sin höjd hunnit uppleva sju vintrar! Vår plötsliga tveksamhet inför att med sänkta lansar dundra in bland dessa piltar visade sig ödesdiger.
I det att jag och mina närmaste förbluffat höll in våra springare, kastade de sina instrument åt sidan och drog sina svärd, blott tillstymmelsen längre än dolkar, och kastade sig med ett gällt härskri emot oss. Samtidigt brakade de av våra fränder som inte hunnit reagera på vårat plötsliga halt, in i oss och kaoset var ett faktum. Överrumplade av piltarnas blodtörst och frenesi slog jag till reträtt. Det var en omöjlighet att återupprätta ordningen i gruppen och jag kunde inte förmå mig att nedgöra dessa barn. I tumultet och förvirringen förlorade jag två mannar till dessa yngel.
Det som än idag gör mig olustig till sinnes är deras ansiktsutryck som jag aldrig kommer att glömma. Deras anleten uttryckte ingen rädsla, ingen vrede eller hat. Det var ren skär glädje som syntes...

Vittnesbörd från Riddar ???? -Magillre
Han agiterade under resten av sin livstid mot det ransardiska demonfolket och var en av de främste i leden under det tredje palinorska soltåget, i vilket han också bragtes om livet.
Varje ransk stridsman kan således till fullo nyttja instrument. I härnad sköts dock majoriteten av musicerandet utav veteraner. Då ranernas formeringar kräver fullt stridsdugliga män är det många som måst lämna formationsstrid efter sårskador som lämnat bestående men. Den försämrade precision som förlusten av ett öga länner till eller den försämrade prestation som förlusten av en hand eller viktig muskel resulterar i, pensionerar en rad från sin formation. Att dra i härnad med en belgothisk bälgpipa är då ett sätt att fortsätta fylla en funktion och möjliggör alltjämt ett ärorikt slut på slagfälten.

Vidare är det ett föga känt faktum att en av ransards främsta exportprodukter är musik. Man kan nog våga påstå att ransarderna själva intet vet därom. De musiker som ingår i de ransardiska härarna hörs långväga med de högljudda belgothiska bälgpiporna och de taktfasta trummorna och det har således sannolikt hänt att vittnen till stridigheter och överlevande soldater lärt sig framföra de stycken till vilka dess vänner och fränder taktfast slaktats av ranska stridsmän. Dessa melodier har sedan modifierats beroende på musiker och instrument, men har färdats vida omkring såsom musik tenderar göra. Den ofta rytmiska och taktfasta grunden har visat sig utmärkt att utgå ifrån till olika danser, och föga vet de Zorakiska hovmännen att de lustfulla danslekar de utför på Pendons slott är baserade på samma musik till vilken flera av deras fäder gick sitt öde till möte under det Palinorska soltåget 100 år tidigare...

• Belgothisk bälgpipa - För att lära sig strida i och förflytta sig enhetligt, så tränar man ofta till musik. Den belgothiska bälgpipans ljud hörs vida och nyttjas både vid träning och i strid samman med stor dubbelsidig trumma.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

Löv it! 8)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9056
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Låter mycket stämningsfullt Fafnir, tycker ditt Ransard börjar binda ihop EA-boxens tolkning mycket bra med den den något annorlunda Granströmska som här och där ibland anas! :)

Vittnesbördet kanske härstammar från riddar Bazak Ry`natog av Nedre-Obrika?

Kan det vara en ide att koppla ihop den ranska krigsmusiken med Harmonism och/eller Krigsmagi?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

:D Toppen Mäster Fafnir!

Wikifiera genast tycker jag!
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Fafnir, jag har saknat dina stämningsmålande texter!! Ljuvligt! Blir nästan lite sugen på att rita igen....
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Åhå.. Tackar

Birke: Namnet taget rätt av. Tack för hjälpen
Mikael: Will do. Lägger upp det i kväll/natt..
Anders: :D Please, pretty please with barbisk honung on the top...please do

Den kändes inte rörig med stämningstexten mitt i avsnittet och så då?

ska försöka slänga upp en text om ranska kvinnor under kvällen/natten här också. Den utlovade texten om Gripen, inspererad av Käkslite fanns tyvärr inte bland övrigt material, så den får vänta lite eller omförfattas...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Here goes:

Kvinnor:

Den ranska kvinnan innehar en viktig position i det ransardiska samhället. Endast en ransk kvinna kan föda en ransk krigare. Hon vördas således för sin roll som upprätthållare av det ranska blodet.
Kvinnan förväntas foga sig efter sin man, då han är familjens överhuvud, på samma sätt som en soldat fogar sig efter sitt befäl, men besitter den egentliga makten inom familjen. En ransk man är en krigare och en strateg, men däri ligger också lejonparten av hans kunnande. Allt därutöver sköts och styrs i praktiken av kvinnan. Hon får inte tillnärmelsevis den krigsutbildning som hennes man får, men förväntas ändå kunna försvara sitt hem med vapen i hand under ofärdstider. De ingår dock aldrig, till skillnad från exempelsevis jordernas sköldmöer, i stridande förband.
Betänk dock att samtliga ranska män kan kallas ut samtidigt i krig och att kvarvarande sardiska män ej kan överlåtas heliga krigssysslor. Det innebär att försvar mot invaderande fiender i nödfall ålägges de ranska kvinnorna.

Kvinnan väljer själv sin make och kan , med laga rätt förskjuta honom om han misshagar henne. Den vanligaste anledningen om detta händer är tveklöst om han inte kan göra henne havande. Det ranska blodet är allt för värdefullt för att inte avla på, och varje kvinna ser det med stolthet som en plikt att framföda så många blivande stridsmän som möjligt.
Ranernas liv är hårt och många är de män som vandrar æsir till mötes redan i unga år. Det är därför vanligt att ranska kvinnor tar sig flera män under sin livstid förr att försäkra sig om stammens tillväxt.

Indirekt är det kvinnorna som försörjer männen. Det är hon som ser till att gården ger tillräcklig avkastning, att förråden är fulla och att eventuellt överflöd omsätts. En order till en sard är lika mycket värd, given från en ransk kvinna eller ransk man. Faktum är att det är vanligare att ordern kommer från just en kvinna, då merparten av kommunikation mellan sarder och raner sker därigenom. I de fall en sard måste avlivas är det lika ofta mannen som kvinnan som utför sysslan i de fall det inte sker inom den sardiska gemenskapen.

Att misshandla eller skända en ransk kvinna är tabu, ett övergrepp mot hela det ranska samhället och straffas obönhörligen med döden. I de fåtaliga fall något sådant skulle inträffa så väger kvinnans röst betydligt tyngre en mannens i händelse av ting.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

Det finns en kultur på Sumatra i Indonesien där kvinnan står i centrum på ett sätt liknande det du beskriver. Kolla in ’Culture’ på den här sidan: http://en.wikipedia.org/wiki/Minangkabau.

Det hela bygger på att den äldsta dottern, inte sonen, ärver familjens land och ägodelar. Vid giftermål betalar brudens familj hemgift för brudgummen, så söner ses som en resurs, ju bättre de är som jorbrukare, krigare eller ju mer utbildade de är, desto mer pengar får föräldrarna när en annan familj väljer ut sonen för sin dotter. Detta har också lett till att män från den kulturen reser bort i unga år och arbetar hårt, speciellt som köpmän. På detta sätt kan de bevisa sin duglighet och bli bortgifta till rika familjer när de kommer hem.

Kanske något som du kan använda, Fafnir?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9056
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Mycket ransardisk! :)

Är Albrekt kanske inne på en anledning till att vi hittar raner ute på äventyr - de vill vinna ära för att kunna bli bortgifta hemma i Ransard?

anders: Snälla!!
Skriv svar