Trakorien

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

gtjorgo skrev:Vill ge dig rätt i att den femte konfluxen bör ha visst källmässigt företräde över svavelvinter då jag ögnar igenom dem.
Vi säger så här: Om hela äventyrssviten skulle ges ut igen (exempelvis till ett dedikerat Trakorien-rollspel) så skulle Svavelvinter behöva skrivas om i grunden. Inte bara för att det är gammalt och för att Trakorien inte ens fanns ännu, utan för att äventyret innehåller direkt motstridiga uppgifter samt saknar mycket som visar sig vara högst väsentligt senare i serien (så som hur Jordblodskällan och Landakennings Lagoband fungerar, eller Ebharings och Blatifagus roll senare i kampanjen), liksom bilden av inte minst Shagul har utvecklats väsentligt i romanen (Shaguls tal i slutet behöver skrivas om, inte minst delen som återfinns i Cruri-kapitlet).

Det enda som Svavelvinter egentligen är auktoritet på är nog just kvurerna, vilket jag noterade när jag gick igenom källorna. Fast där sägs heller ingenting om kvurernas ursprung, bara att de var ett tjänarfolk. Se i övrigt tråden jag startade på Folkslag-forumet.

/Baldyr

edit: Ovanstående innehåller ett rent faktafel vilket har noterats i kvurer-tråden
Senast redigerad av Baldyr den 2009-08-24 21:54, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Baldyr skrev:
gtjorgo skrev:När det gäller Kargoms folk så tror jag inte att man där hade några nog starka eller stora riken vid cruriernas ankommande. Man kunde inte kalla sig ett distinkt folk med specifikt urskiljningsbara seder etc.(snarare ett hundratal stammar eller familjer vars ända likhet med sina grannar var kampen om de skrala resurserna).
Man var kanske i kargom avlägsna släktingar till barbarerna/Kannibalerna på lemura, mangovia och chrachz? När man började gifta in sig hos cruriera skapades en distinkt blandkultur, där krau-kis sofistikerade, semifeodala, översittarkultur blandades med 'kannibalernas' mer djuriska, kortsiktiga livsstil där kampen för överlevnad varje dag var den viktigaste beståndsdelen...så upplever jag kargoms fosterstadium...men vad säger Brior?
Det sammanfattar väldigt bra min egen bild, som alltså är ett resultat av Mikaels efterforskningar i urbefolkningarnas vara och icke-vara. Kan projektet slutligen enas om någonting sådant? (Jag har nämligen tänkt utgå ifrån någonting liknande själv i kommande arbete. Det verkade förresten att även Brior håller med, vilket känns bra för egen del, tycker jag.)
Tycker det i huvudsak ser ok ut. Återkommer därför till mitt förslag om att Kargomfolk och de "onda" öarna därom västerut har sina värderingar som de nu är kända för sedan mixen med crurerna, men att de i forntiden kommer från familjer som inte var värdiga att bebo slätten med väktarfolket huelerna.
Mikael skrev:
Baldyr skrev:Vi är dock överens om huelerna, och jag förstår inte varför inte denna urbefolkning skulle kunna ha samma ursprung som en (infödd) kargomitisk sådan.
För att Huelerna var först. Jag är dock öppen för spännande legender om avfällingsbröder, om utstötta älskarinnor och barn (Abraham och Rakel), förrädare osv som fått lämna Huelernas gemenskap och tvingats upp i begren i Kargom.
En kompromiss, i brist på klar och tydlig källa, skulle kunna vara att nordliga Palamux inte var helt obebott vid tiden för tredje konfluxen, utan spridda bosättare av urbefolkning hukade sig längst Kargoms kuster undan svartfolken inåt land. Kolonisatörerna från Krau-Ki lade sedermera under sig Stormbältet och förslavade de lokala stammarna.

När Krau-Ki slutligen föll sammanblandades det cruriska blodet med trälarnas och hela regionen förföll i barbari. De bosättningar och den gnutta crurisk kultur som överlevde bildade med tiden de olika folk som av nyanlända folk på den södra delen av ön slarvigt kom att kallas "kargomiter" (från Ferrofagerna i väster, till Nastrôl i öster).
Bra förslag. Hitte på ett par två-tre händelser för Kargom med omnejd (dvs öar, Nastrol och ner till Klagga). Gärna får händelserna beskrivas av olika skribenter på forumet i smaskig legend/myt-stil.
Ett alternativ kan vara att huelerstammar bebodde Moskoriens kuster (kanske ända ner till Ziddisbar), och att crurerna hämtade sina trälar (se ovan) därifrån. Vid de joriska nybyggarnas ankomst hade huelerna redan (i stort sett) dragit sig undan till Fokale, dit slavjägarnas expeditioner inte nådde.
Också ett bra alternativ. Jag har tolkat Trakorien som att det fanns huelerstammar även i Moskorien.
viewtopic.php?p=25213#25213
Baldyr skrev:
gtjorgo skrev:Själv älskar jag ankorna!

Upplever att de etablerade sig i området kring ruhl och även delvis i bralorge åren närmast följande Kasykiska omvälvelsen. Känner personligen att denna kult har stark attraktionskraft på ankorna i förhållande till andra folk (även om man tar väl hand om varandra inom storfamiljerna)
Jag känner mig också nostalgisk inför de små rackarna! :D Sedan syftar du säkert på "Kastykiska omvändelsen" ;) men förklara gärna hur du menar angående Kastyke-kulten bland ankorna.

Själv tycker jag nog inte nödvändigtvis att realism och konsekvens är första prioritet när det gäller comic relief-inslag som ankorna. Varför inte låta Ruhl vara äldre än de klavykiska kolonierna? (Hur det hela går ihop med urbefolkningar och liknande kan man säkert förklara på något sätt. Huvudsaken är att förklaringen är underhållande! :lol:).
Jag hoppas att ankorna är något mycket mer än ett comic relief inslag. Jag gillar gtjorgos förslag men visst kan bosättningen vara ännu äldre om man så vill. (men inte för gammal)
Baldyr skrev:Apropå wikin så har jag hela tiden känt att dispositionen för Trakorien (som väl är högst preliminär eller en standard-disposition?) inte är helt ändamålsenlig för projektet. Jag har en del idéer för en anpassad mall men frågan är var detta ämne bäst behandlas? (I den här tråden, på Arbetsbordet eller kanske i privata samtal med någon ansvarig.).
Presentera dina tankar i ämnet under Wiki på forumet.
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Baldyr skrev:Om hela äventyrssviten skulle ges ut igen (exempelvis till ett dedikerat Trakorien-rollspel) så skulle Svavelvinter behöva skrivas om i grunden. Inte bara för att det är gammalt och för att Trakorien inte ens fanns ännu, utan för att äventyret innehåller direkt motstridiga uppgifter samt saknar mycket som visar sig vara högst väsentligt senare i serien (...).
Det tål nog att, i ärlighetens namn, påpekas att jag fortfarande finner Svavelvinter, trots äventyrets ålder, väldigt välskrivet och välgjort i övrigt. Visst skulle en del saker kunnat vara överskådligare, men när man tittar i äventyret idag känns det som att ingenting annat som gavs ut till DoD någonsin kom upp i samma nivå. Möjligen Trakorien-modulen då, men denna kan samtidigt kännas mindre tillgänglig och även mera tungrodd än Svavelvinter. Det är helt enkelt en fröjd att läsa ett språk som samtidigt känns fräscht som det är kort och koncist. Informationstätheten är emellanåt makalös utan att gå ut över läsbarheten!

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Mikael skrev:Tycker det i huvudsak ser ok ut. Återkommer därför till mitt förslag om att Kargomfolk och de "onda" öarna därom västerut har sina värderingar som de nu är kända för sedan mixen med crurerna, men att de i forntiden kommer från familjer som inte var värdiga att bebo slätten med väktarfolket huelerna.
Då är åtminstone vi överens. Kan andra närvarande instämma också?
Mikael skrev:Jag hoppas att ankorna är något mycket mer än ett comic relief inslag. Jag gillar gtjorgos förslag men visst kan bosättningen vara ännu äldre om man så vill. (men inte för gammal)
Jag tycker också om hans lösning/förklaring. Vad jag menar är snarare att jag känner mig lika likgiltig inför ankornas ursprung och spridningsmönster som inför svartfolkens dito. Sedan kan andra ta saken på ett större allvar än så, och jag har all respekt för detta. Risken finns bara att lösningarna kan bli aningen långsökta, och i fallet med ankorna tycker jag att det gör mindre så länge det samtidigt kan göras underhållande.
Mikael skrev:Presentera dina tankar i ämnet under Wiki på forumet.
Aha, tack för rådet. Då blir det en egen tråd så småningom. Mitt förlag går hur som helst i korthet ut på att man delar beskrivningen av Trakorien i en översiktsdel ("Trakorien"), en geografisk del ("Trakoriska öarna") samt en politisk del ("Trakoriska riket", plus kolonier och grannar). Men jag återkommer som sagt med ett konkret förslag vid tillfälle.

/Baldyr
Senast redigerad av Baldyr den 2009-08-24 20:40, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Baldyr skrev:Jag kompletterar förmodligen med ett par subjektiva berättelser också (ungefär som Mikaels saga alltså), om jag får tid. Det torde åtminstone finnas utrymme för flera mytiska versioner.
Nedan följer ett första förslag.
Lyssna noga nu tjejer för farbror Gtjorgo ska berätta om forna dagar. När min storfarfar fortfarande var en yngling här i just denna trakt, fanns i dess plats en härlig lustgård. Jordmodern hade sannerligen välsignat detta paradis till ö, där en ung bock kunde rumla runt med fagra nymfer dagarna i ända, medan de äldre satyrerna hade all tid i världen att ägna sig åt att tillverka vin av vilda bär och frukter, liksom att rulla lustiga rökverk av bladen till hemliga buskar.

Så fortlöpte livet i denna trakt som ännu inte bar det anskrämliga namnet Korjulme. Men allting gott har som bekant ett slut, och den ondska som dväljes i underjorden pressade sig alltjämt uppåt mot ytan. Den bördiga mylla som livnär såväl saphynierna som många andra folk med sin gröda, anlades nämligen ursprungligen här av Jordmodern för att täcka över ett otäckt sår i Altors själva kropp. Svart och illvillig sökte den ursprungliga jorden hämnd på den livgivande solen, och bidade sin tid. Tills en dag, då den skulle få tillfälle att agera.

Det sägs att gudabröderna Valliman och Drigel, som sedan tidernas begynnelse tillsammans dragit solen över himlavalvet, blev osams och hamnade i luven på varandra. Den ena brodern, Valliman, tillbringade nätterna i sin fagra skog på den västra änden av Saphyna. Där kom han utan att veta om det under inflytande av den svärta som kommit i dagen där gudasonen plöjt djupa fåror i marken under sina ständiga vandringar. Valliman drabbades av missnöje och avundsjuka på sin broder, och Valliman anklagade Drigel för att ha förpassat honom till denna eländiga skogsmark, fjärran från skapelsens puls och stök.

Drigel var först oförstående inför anlagelserna men förvirringen förbyttes snart i vrede över broderns otacksamhet. Skogen var nämligen en gåva från Drigel och förolämpningen var mera än vad solguden var beredd att tåla. Som straff för sin uppstudsighet spärrade Drigel in Valliman i underjorden, i själva marken där Vallimans skog hade funnits. Denna trakt är numera känd som Krindenland, och Vallimans klagan kan fortfarande höras där det tränger upp från underjorden tillsammans allt ljus och alla skogens ljud vilka begravdes med guden.

Resultatet av de underjordiska krafternas förräderi var att solen inte längre steg i öster om morgonen. Den sista solnedgången, där en blodröd solskiva begravdes i det västanhav som fortfarande kallas Vallimangraven, var ett fruktansvärt omen om det som komma skulle. Vintern anlände nämligen snabbare än någon kunnat förvänta sig och vägrade därefter släppa sitt grepp innan Valliman och Drigel avgjort sin kamp, vilket lär ha tagit åratal. Det rika djurliv som behagat Jordmodern dukade i stora drag under i den till synes eviga vinterskrud som svept in över dessa Västerhavets öar.

Vad tiden led skulle djur från närbelägna öar vandra ned för att delvis ersätta de som gått om intet, men då något bete inte heller fanns här blev det ett fåtaligt tillskott. Även rovdjur, så som de fruktade mustelonerna, följde i bytesdjurens kölvatten - liksom orcher! Dessa kräk av svartfolksstam etablerade sig efter en första konfrontation i bergen söder om oss och ingen har än idag kunna avhysa dem från sina gömmohålor.

Slutligen återvände solen och den segerrusige Drigel fortsatte ensam att dra sitt lass över himlen. Skadan var dock redan skedd och lustgården ett minne blott. Därefter började människorna, alltså ert eget folk, anlända till ön i ständigt ökande antal för att bruka dess jord. Olika riken kolliderade med varandra i sina anspråk på den bördiga jorden, vilket ledde till krig och annat elände, så som era egna plågoandar slavdrivarna. Vi Satyrer höll oss vist nog undan era gräl och drog oss tillbara i den trakt som idag kallas Abrolunerskogen. Där återfinns än idag mina fränder och det är också där jag själv blev avlad av en dryad som min rara far lurat en kagge vin i.

Om någon smiter iväg och hämtar mera av baronens päroncider så ska jag berätta om den gången då jag ombads avgöra en tvist mellan en najad och en oread som kivades om vem som var vackrast. Ni andra får hemskt gärna smeka mina ludna ben medan vi väntar på drickat.


- Satyren Gtjorgo, i tjänst hos baron da Pripp (som gärna titulerar sig "Korjulmes Päronbaron", men som fått öknamnet "Baron Päronpung" av initierade slavinnor) som drevkarl och skogsvaktare, på ljugarbänken i kvinnornas slavbaracker i byn Kjoppe i mellersta Korjulme
Visst märks det att jag haft alltför mycket tid över till drömmerier på sistone? :roll:

/Baldyr
Senast redigerad av Baldyr den 2009-08-24 21:42, redigerad totalt 5 gång.
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

...och en till hann jag med:
Ett utdrag ur föredragningen "Migrationer och rörelsemönster hos folken i Västerhavet", en del i en serie föreläsningar inför tomma läktare vid Tricilves akademi, av Simenard Froim:

I forna tider då dessa Västerhavets öar fortfarande var tomma på mänskliga högkulturer fanns på ön Saphyna flera samhällen vilka alla diade från Tevatenus barm. Själv växte jag faktiskt upp i ett litet alvsamhälle på den plats där Gudienerslätten idag breder ut sig, även om det då fortfarande var en naturskön och orörd dalgång med lummiga lundar och porlande bäckar. I väster, i den trakt som numera är känd som Korjulme, återfanns åtskilliga medlemmar av satyrernas stam, medan ädla kentaurer strövade på det forna havsbotten som numera bär namnet Frimbolinerslätten. Det var en tid före såväl människors som orchers ankomst, en tid av fred och harmoni.

Under en kortare istid för närmare ett millennium sedan, då jag fortfarande inte själv var avlad ur Tevatenus kärlek, drabbades öarna av stora omvälvningar. Bytesdjuren dog ut i stora antal och de som överlevde började migrera söderut i jakt på bete i den ständiga kylan. Efter följde orcher och annat svartfolk, ty det var så dessa folk ursprungligen spred sig från sin ursprungliga utpost på ön Trinsmyra, dit man anlänt åtskilliga århundraden tidigare.

För Saphynas del innebar istiden alltså både att djurlivet decimerades kraftigt och att orcher etablerade sig i Matagdebergen. Den verkliga påfrestningen skulle dock fortfarande dröja åtskilliga sekel, då de första människorna landsteg på ön. Det imperium som fram tills nyligen förhärskat stora delar av kontinenten Ereb hade siktat Saphyna och det dröjde inte länge innan kolonister anlände till Frimbolinerslätten. Kentaurerna skickade bud till oss alver och det bestämdes att vi skulle etablera kontakt med de nyanlända.

I ungdomlig naivitet, ty jag var fortfarande inne på mitt andra levnadssekel, föreslog jag att man skulle välkomna nybyggarna och bjuda dem att stanna. Villkoret skulle vara att man bröt alla band med sitt ursprung på fastlandet, på det att allt fler inte skulle lockas till den fortfarande jungfruliga ön. Sådana massmigrationer och deras följder har vi alver dessvärre beskådat alltför många gånger, men hoppades ännu att vårt eget paradis skulle komma att skonas.

Då nybyggarna talade den kejserliga joriska tungan uppstod dock kommunikationssvårigheter, vilka dock underlättades av en skriftlärd bland människorna som förstod enstaka ord på Satenu, om än inte kunde tala det alviska språket. Man gjorde hur som helst klart man inte hade nog med proviant för att kunna dela med sig till sina gäster, och förundrades stort när vi svarade genom att koka en närande och välsmakande soppa av en ört som jag först senare förstod klassades som ett ogräs. Sakta men säkert insåg kolonisterna att man funnit ett förlovat land, och för att kunna behålla det för sig själva var man tvungna att hålla det hemligt.

Till min och mina fränders stora förvåning utbröt häftiga gräl mellan människornas ledare, där expeditionsmedlemmar anslöt sig till båda läger. Vi alver drog oss undan innan något blod hann utgjutas, men förstod senare att många fått sätta livet till. Återstående kolonister vandrade uppför floden Rubakin och etablerade den första mänskliga kolonin, som idag är mera känd som Frimbole Olvi.

Nästa invandringsvåg skulle komma österifrån, från det barbariska riket Ransard. Efter ett par trevande strandhugg hade man lokaliserat min egen hemby och hade siktet inställt på att tappa så mycket alvblod som möjligt i ett fåfängt försökt att vinna odödlighet genom att åderlåta självaste Jordmodern. Sådana företag är givetvis lika befängda som de är dåraktiga, men byn blev hur som helst nedbrännd och mitt folk fick efter betydande manfall fly till den skog som kallas Tocme.

Därefter följde klavyker från nordväst, vilka etablerade sig på västra Saphyna. Våra fränder satyrerna hamnade givetvis mellan de konkurrerande härarna, och fick fly undan striderna. Striderna mellan klavyker och ransarder härjade på öns nordsida tills ransarderna fördrevs från sina bosättningar i nuvarande Gudienerslätten, till öns sydsida. Där mötte man dock inget av motstånd från de tidigare mänskliga kolonisterna, men däremot av deras grannar kentaurerna. Dessa stolta springare anslöt sig sedermera till de klavykiska härarna men trängdes efter krigets slut till Tocmeskogens dunkel, där man till slut dukade under i ständiga umbäranden.

Mitt eget folk beslöt sig att flytta tillbaks till vår stams urhem i Ljusna på kontinenten, men jag själv följde med en båt till den mänskliga utposten Maravelda på ön Palamux. Det är från denna period i mitt fortfarande unga liv som mitt intresse för och önskan att förstå och bistå människovarelsen härstammar ifrån. Det blev kort och gott mitt kall, även om jag idag snarare iakttar än försöker handleda ert kortlivade folk.
De två berättelserna innehåller som synes en del upprepningar och behöver också bearbetas vidare. De kommer givetvis att anpassas till det som blir det formellt vedertagna bilden av Saphynas äldre historia - om de nu alls passar in i sammanhanget.

Kom gärna med kommentarer, frågor och kritik. Det finns säkert plats för andras idéer också innan vi knyter ihop den här säcken.

Slutligen en stor eloge till Mikael som tog initiativ till denna fantasieggande hörna av Trakoriens historiska bakgrund. Jag hoppas bara kunna bidra med eget stoff så att korvstuvningen blir om möjligt ännu kryddigare. Eftersom jag är litet sen med mina bidrag så hoppas jag att initiativtagaren inte misstycker utan istället ser det som en utmaning att försöka välja välsmakande korvbitar dit de synes passa. Alternativet att lansera två motstridiga versioner känns däremot inte så lockande, om än möjligt.

/Baldyr
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2441
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Satyren Gtjorgo ( :D ) har förståss berättat den officiellt korrekta versionen av myten. En sak misstar sig dock den charmante, skäggige stofilen sig på, mustelonen skulle jag vilja se anlända från akrogal långt senare, kanske under klavykernas mest expansiva fas.

annars vill jag bara säga: bra skrivet! Bifall!
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

gtjorgo skrev:En sak misstar sig dock den charmante, skäggige stofilen sig på, mustelonen skulle jag vilja se anlända från akrogal långt senare, kanske under klavykernas mest expansiva fas.
Jag har själv aldrig blivit klok på vad mustelonen gör på Paratorna över huvudtaget, men någon annan (du?) kanske vet?

Jag noterade dock att musteloner återfinns i Tocmeskogen (Oraklets fyra ögon, sid 47) och försökte använda mig av detta som stöd för min mini-istids-teori. (Sådana lär förresten ha ägt rum i verkligheten. Exempelvis efter massiva vulkanutbrott som mörklagt himlen i åratal. Eller så är jag ute och cyklar igen... :roll:)

/Baldyr
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2441
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Baldyr skrev:
gtjorgo skrev:En sak misstar sig dock den charmante, skäggige stofilen sig på, mustelonen skulle jag vilja se anlända från akrogal långt senare, kanske under klavykernas mest expansiva fas.
Jag har själv aldrig blivit klok på vad mustelonen gör på Paratorna över huvudtaget, men någon annan (du?) kanske vet?

Jag noterade dock att musteloner återfinns i Tocmeskogen (Oraklets fyra ögon, sid 47) och försökte använda mig av detta som stöd för min mini-istids-teori. (Sådana lär förresten ha ägt rum i verkligheten. Exempelvis efter massiva vulkanutbrott som mörklagt himlen i åratal. Eller så är jag ute och cyklar igen... :roll:)

/Baldyr
Jag lägger fram förslaget att mustelonen kommit till trakorien (Paratorna och Saphyna) under Klavykernas "kontinentala fas" åren ca 130 eO- 150e-O. Möjligen hade en Klavykisk officer, stationerad på paratorna, kommit i kontakt med handelsmän med trad på akrogall (varifrån Mustelonen anses komma), under etablerandet av kolonin Torillia? Dessa köpmän sålde dessa monster, vilka imponerade på officeren som tog hem djuret till sin garnisonsstad. Svårkontrollerade som de små bestarna är så slet de sig naturligtvist kvickt, och deras fysik och lynne passade utmärkt i kryffermårans snårskog.
voala, 450 år senare har den etablerat sig i paratornas biotop och även spridit sig i små grupper till saphyna (troligtvis förvildade vaktmusteloner i armens tjänst).
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

gtjorgo skrev:Jag lägger fram förslaget att mustelonen kommit till trakorien (Paratorna och Saphyna) under Klavykernas "kontinentala fas" åren ca 130 eO- 150e-O. Möjligen hade en Klavykisk officer, stationerad på paratorna, kommit i kontakt med handelsmän med trad på akrogall (varifrån Mustelonen anses komma), under etablerandet av kolonin Torillia? Dessa köpmän sålde dessa monster, vilka imponerade på officeren som tog hem djuret till sin garnisonsstad. Svårkontrollerade som de små bestarna är så slet de sig naturligtvist kvickt, och deras fysik och lynne passade utmärkt i kryffermårans snårskog.
voala, 450 år senare har den etablerat sig i paratornas biotop och även spridit sig i små grupper till saphyna (troligtvis förvildade vaktmusteloner i armens tjänst).
Jag ser egentligen inga luckor i dina resonemang (men då har jag inte heller koll på allt relevant material) men min egen förvirring lär hur som helst härröra från bilden av skeckern och mustelonen på sid 42 i Trakorien-modulen. Det har liksom präntats in i min skalle att mustelonen är en lika inhemsk best som hundmannen, förlåt skeckern. Men samtidigt känner jag igen det där med Akrogal (källa?) och får inte riktigt ihop det. Förmodligen är jag bara förvirrad...

/Baldyr
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2441
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Baldyr skrev:
gtjorgo skrev:Jag lägger fram förslaget att mustelonen kommit till trakorien (Paratorna och Saphyna) under Klavykernas "kontinentala fas" åren ca 130 eO- 150e-O. Möjligen hade en Klavykisk officer, stationerad på paratorna, kommit i kontakt med handelsmän med trad på akrogall (varifrån Mustelonen anses komma), under etablerandet av kolonin Torillia? Dessa köpmän sålde dessa monster, vilka imponerade på officeren som tog hem djuret till sin garnisonsstad. Svårkontrollerade som de små bestarna är så slet de sig naturligtvist kvickt, och deras fysik och lynne passade utmärkt i kryffermårans snårskog.
voala, 450 år senare har den etablerat sig i paratornas biotop och även spridit sig i små grupper till saphyna (troligtvis förvildade vaktmusteloner i armens tjänst).
Jag ser egentligen inga luckor i dina resonemang (men då har jag inte heller koll på allt relevant material) men min egen förvirring lär hur som helst härröra från bilden av skeckern och mustelonen på sid 42 i Trakorien-modulen. Det har liksom präntats in i min skalle att mustelonen är en lika inhemsk best som hundmannen, förlåt skeckern. Men samtidigt känner jag igen det där med Akrogal (källa?) och får inte riktigt ihop det. Förmodligen är jag bara förvirrad...

/Baldyr

Jag bygger mest (egentligen enbart) mitt resonemang på att de på sidan 42 i trakorienboken (samma som bilden) står att mustelonens härkomst är "akrogallien". Att skeckerna skulle vetat vad akrogal var för något så långt bak i tiden förefaller mig svårsmält. Det är dock endast min egen ignorans som stoppar detta, även om jag tror att det är nära på omöjligt att via muntlig trad samt dålig områdeskännedom (utanför öarna) låta skeckerna veta varifrån mustelonen kom om dess invandring ligger så långt bak i tiden att den kan räknas som inhemsk.

Vad tror ni?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Mustelonen är en sk vargiller enligt Trakorien vilka är just Akrogaliska i ursprung. Får jag föreslå att gtjorgos förslag istället placeras långt i öster på den sk Demontraden som går ifrån Trakorien till Akrogal. Tidpunkten flyttas då lämpligen till 400-t eftersom handel med Akrogal sannolikt inte existerade innan (kardiska handelshus bröt med jorders hjälp igenom till Barbia på mitten av 300-t). Tar inte lång tid för djur att etablera sig om de saknar naturliga fiender.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2441
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Annars kan ju klavykisk trad med kopparhavet och i sin tur kopparhavets handelsmäns kontakter med Furgia kunnat etablera mustelonen tidigare om man så önskar.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Baldyr skrev:Jag vill dock inte riktigt släppa mina egna idéer utan vidare diskussion (egna barn och andras ungar, eller vad man nu säger) så här följer mera detaljerat vad jag föreställer mig. Konceptet skulle väl kunna heta "Det förlorade paradiset".

Här levde en stam av primitiva kentaurer som jägare-samlare. En alvisk bosättningen (eventuellt en by befolkad med ljusalver) återfanns i det som då var ett övernaturligt vackert, ljust skogsområde på det plats där Gudiena-slätten numera återfinns. Hippogrifer jagade bland Matagdebergens toppar samt konkurrerade med kentaurerna om bytet på slätten.
Vad gäller kentaurerna tror jag det finns en idé i kentaurertråden eller wikin om deras ankomst till Trakorien. Ljusalver är strukna ur erebaltor.se (börja in det igen). Hippogrifferna får för min del gärna vara nyligen förvärvade importer till den Trakoriska militären från det avlägsna Kalmurri.
Svartfolken hade inte anlänt ännu utan ofärden började med en fimbulvinter (årtalet oklart) där solen inte visade sig under flera årstider eller rent av år. Delar av den rikliga faunan dog ut samtidigt som arter från främst Paratorna vandrade över isen i jakt på bete. I bytesdjurens spår följde inte bara rovdjur utan även orcher. I första hand drabbade man samman med alverna i Gudiena men etablerade sig så småningom i Matagdebergen. Orcherna har aldrig varit vare sig mångtaliga eller välorganiserade, utan har fått kämpa för sin överlevnad. Ingen har å andra sidan heller kunnat fördriva dem.
Lite omformulering och så borde detta passa med vad jag föreslagit tror jag.
Hur som helst utgjorde svartfolken inget större problem... ...Saphynas inhemska mänskliga befolkning, men detta faktum är känt av få och på Saphyna plågas man knappast av någon rotlöshet.
Detta är inte en tillräcklig grund för att saphynska är kontinentaljori.
Efter ett par år skickade imperiet en räddningsexpedition ..., en annan historia.
Så kan det också ha gått till kanske.
Nästa invandringsvåg kom som bekant från Ransard, och de blodtörstiga (bokstavligen vad gäller alvblod) barbarerna plundrade och brände ned alvernas by. På dess ställe uppförde man istället det som numera utgör Gudiena, och i processen högg man ned alvernas skog. Överlevande alver flydde in i Tocmeskogen men så stark var ransardernas önskan att vinna odödlighet att man jagades allt längre in i skogens djup. I ett försök att freda sig spred alverna mispelfrön runt sina gömställen, vilka senare spridit sig över skogen.
Dessa blostörstiga ransarder gillade jag inte men det kan ha varit så. Kanske inte skall överdriva deras lust att dricka alvblod...eller skall vi?

Skall se vad vi kan göra med korvstuvningen.. 8)
Senast redigerad av Mikael den 2009-08-24 23:09, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

gtjorgo skrev:Annars kan ju klavykisk trad med kopparhavet och i sin tur kopparhavets handelsmäns kontakter med Furgia kunnat etablera mustelonen tidigare om man så önskar.
visst
Skriv svar