Inlägg
av Fraxinus » 2007-05-11 10:50
Detta är ett inlägg som jag gjorde under fliken Stormakter men den kanske hör bättre hemma här.
Angående Zorakins och det feodala samhällets politiska dynamik så vill jag göra ett inlägg. För mig påminner Zorakin väldigt mycket om Frankrike och södra Tyskland. Det man ska komma ihåg med dessa länder/områden är att även om landsbygden var ett feodalt samhälle, åtminstone till att börja med, så var sällan hela landet det. Det fanns handelsförbundet Hansan som ofta hade större ekonomisk och militär makt än många länder. Ledarna i Hansan var sällan adliga, de var borgare.
Stadsluft gör en fri var ett begrepp redan tidigt i det feodala medeltida samhället. Kungamakten (och även framsynta feodala grevar och markiser) erkände handelns och städernas ekonomiska vikt , önskade ta del av den (skatter, avkastning av grödor etc) och gynnade den. En bortlupen träl kunde bli fri om han fick tillstånd att stanna i staden och hans förre "ägare" kunde inte säga ett dugg. Oftast hölls det ett förhör/rådslag med mannen eller kvinnan som flytt till staden. Adelsmannen kunde framlägga sin sak om att få tillbaka sin livegne. Men det var inte alltid de ville nedlåta sig eller riskera att orsaken bakom rymningen kom fram i öppen dager i sådana rådslag.
De flesta medelstora och större städer uppnådde sådan status redan under 1000-1100talet i Europa. Borgarklassen var således en snabbt växande icke-adlig fri gruppering människor med snabbt växande ekonomiska medel. Och de blev också alltmer högljudda i politiken.
Zorakin bör ha ett tätt handelsutbud med Kardien och Erebos. Detta bör också avspegla sig i politik och allianser. Erebos bör inspirera Zorakins borgarklass och lägre adelsklass.
Vad gäller handelsvaror kan möjlig ädelstenen Granat ingå i Zorakien med tanke på järnfyndigheterna (oupptäckta ådror), och med tanke på Zorakins skogar och fokuseringen på skepp i Erebaltor bör tjära vara en viktig handelsvara (Tjära var under lång tid en de tre viktigaste exportvarorna från Sverige)
När det gäller bönderna så var de i obygder inte så sällan friägande. Kungamakten gynnade ofta bondebefolkningen med något bidrag mot att de sökte sig till obrutna marker och började odla upp dem. Dessa bönder blev fria män. Enda kravet var att de betalade skatt till kungen.
I England så ses Magna Charta från år 1215 som det första steget mot en konstitutionell demokratisk monarki. Kungen är överhuvud och har vetorätt i flera frågor och högsta ansvar för statens krigsmakt och dess görande och låtande. Ett parlament bestånde svarar för den vardagliga rutinen i regerandet (handel, polis och domstolsväsende, skatteuppbörd, lagar, äganderätt etc). Utrikesärenden och krig beslutas nästan uteslutande av Kung och adel. Urspungligen var det bara de två högsta stånden, adel och präster som ingick, borgarna följde snart efter men det dröjde ett bra tag innan de fria bönderna fick något att säga till om. Man kan säga att Kungen fungerade som Ordförande med begränsad utslagsröst i inrikes och civilärende samt som VD för krigs- och utrikes ärenden.
En annan samhällförändrande faktor är stora krig (100-årskriget mellan England och Frankrike, den Ottomanska invasionen av sydöstra Europa, 30-åriga kriget och varför inte den Nidländska reningen av Erebaltor. Det som förändras är stor folkskaror flyttas runt människor från olika kulturer möts (både allierade och "fiender") samt att många människor dör givetvis. Man behöver nytt folk som fogdar, officerare, riddare. Folk adlas, folk "hittar" en massa pengar osv. Frankrike förändrades efter 100-års kriget. Det stod klart att riddare kan besegras av infanteri förutsatt att infanteriet hade rätt utrustning. Kungarna såg en chans att stärka sin makt på högadelns bekostnad. Infanteri var billigare än riddare så flera kungar skapar en yrkeskår med infanterister som ska bilda kärnan i de framtida arméerna. Ofta väldrillade soldater med bardisaner(pikar), svärd, liten sköld, armborst och hyggliga rustningar.
I Zorarkins fall skulle det kunna innebär kanske en kår på 3600-4800 soldater ( 2400-3600 infanterister och ca 600-1200 armborstskyttar). Dessutom kan en Zorakisk härskare inte vara utan ryttare. Säg 600-900 ryttare varav 400-600 reguljärt kavalleri och 200 tungt kavalleri (riddare). Detta för delat på 4-5 (kungligt kontrollerade) garnisonsorter.
Säg 1200 mindre erfarna soldater, 1200 erfarna soldater, 600 veteraner, 600-800 armborst, 600 - 800 kavallerister.
Detta leder mig för övrigt osökt in på att jag är av uppfattningen att Erebaltors länder är alltför glesbefolkade. I alla fall i högkulturerna.
Senast redigerad av 1
Fraxinus, redigerad totalt 2007 gånger.
