Lysande Vägen
Aj då, innebär det att mina stackars kätterska palinoriska riddare är helt utan formell sanktion? Kanske de lyckats utverka en stående soltågsbulla (delvis i efterhand?) genom påtryckningar. I de nordliga korstågen kunde ju korstågsbefogenhet ligga i träda i åtm. ett par år eller decennium.anders skrev:Mikael: Då utgår vi från att endast exarken kan utlysa soltåg, inte kerisgasser eller bontisâler i andra delar av Ereb.
Min tanke är att exarken inte har så stor koll på vad som händer uppe i norr (speciellt inte svartkonsten och nekromantin), så han kanske utfärdar en bulla vart hundrade år på slentrian eftersom han ändå vet att han inte kan kontrollera ordensbröderna. Lite som den ottomanske sultanen i efterhand ratiferade de algeriska beyerna som en ren formalitet...
P.s. roligast är det förstås om det råder någon typ av osäkerhet och oklarhet runt de palinoriska soltågens status...
Fast var inte första soltåget 285 eO? Det är ju i så fall direkt efter schismen. I så fall skulle det vara lätt att se den Kardiske nyligen självutnämnde exarken utlysa soltåget. Flera dalker, som inte är insatta i vare sig teologi eller kyrkopolitik väljer att haka på soltåget. Exarken i Arno blir ursinnig och proklamerar den kardiska kyrkan avfällig och heretisk. År 292 eO förklarar kungen av Kardien (under påtryckning från den kardiske exarken) krig mot Caddo. Brytningen är total...Mikael skrev:Tja, eftersom detta var innan schismen så borde det rimligen varit exarken i Arno som skickade ut soltåget. I alla fall när det gäller dalkerna.
Hmm... Jag grundade det jag skrev på Lukas text på första sidan i denna tråd. Jag får väl gå tillbaka till källorna istället...Bergdahl skrev:Första soltåget var 196 eO, andra soltåget 275 eO och den stora schismen 278 eO. 281 eO fördömmer Exarkerna i Arno och Ekeborg varandra och splittringen är ett faktum, allt enligt EA-Aidneboken sidan 53-54.
Jag tycker det skulle vara kul om slitningen mellan Caddo och fastlandet tog tid, kanske ett par hundra år. Soltågen var en av de saker som påfrestade relationen. En annan sak var naturligtvis synen på magi. Kul om schismen var lite mer komplicerad än bara magifrågan. Dessutom kan språkförbistringen (dalkiska/jori) spelat in. Kanske omtolkades Odos budskap på fastlanded på grund av att jori inte riktigt kunde uttrycka de koncept som Odo förespråkade? I alla fall är det kanske dalkernas syn på schismen.
Det behöver inte vara huvudorsaken, men någonstans vore det roligt om helt skilda ekonomiska och politiska intressen spelade in. Här kan pacifismen även spela in: Caddo var intresserade av en tolkning av Lysande Vägen som var strängare mot anfallskrig eftersom de var beroende av ett stabilt handelsklimat. Den kontinental/zorakiska-grenen var däremot ute efter ett stadigare fotfäste runt kopparhavet, och nya territorier. Eller något sådant.
Anstiftarna till brytningen och soltågen kan ju t.ex. vara en samfällighet av kontinentala adelsfamiljer med gamla anor som är mer intresserade av att föröka sina ägor än att göra profit på handel, eller som hur som helst kände sig begränsade i sina hemländer.
Anstiftarna till brytningen och soltågen kan ju t.ex. vara en samfällighet av kontinentala adelsfamiljer med gamla anor som är mer intresserade av att föröka sina ägor än att göra profit på handel, eller som hur som helst kände sig begränsade i sina hemländer.
Jo det var nog jag som snurrade till det...Bergdahl skrev:Hehe, då har du nog snurrat till det lite, för jag tycker det verkar somom Lukas fått till årtalen korrekt.
Varken första eller sista gången är jag rädd. Men jag gillar ändå iden med att soltågen var ett fastlandsinitiativ som vissa dalker (men inte exarken i Arno) stödde, även om Caddo som land faktiskt tjänade på det första soltåget.
Senast redigerad av anders den 2007-08-02 03:12, redigerad totalt 2 gång.
Solandar natuligtvis! (se Sinkadus #3)Mikael skrev:Änglarna= borde kunna finnas ett bättre ord som ändå lätt assopcierar med begreppet. Att de finns står det väl om i Krilloan? förmodligen i den Aidniska skolan.
Och detta har fått mig att fundera. Solandar är väl inte bara ett caddiskt fenomen, utan genomgående i Lysande Vägen? Eller?
Angående det första soltåget: Det står faktiskt uttryckligen i Aidneboken sid. 53 att det var kardiska exarker (plural!?) som eggade upp krigarklassen att ge sig av på soltåg 196 eO. Officiella syftet var att sprida tron i Efaro, men det var lika mycket girighet och äventyrslusta som låg bakom. Dalkerna nämns inte som deltagare i Aidne, men det står att Caddo drog nytta av den nya marknaden genom soltågen.
Jag vidhåller alltså att exarken i Arno såg ogillande på soltågen redan från början, vilket bidrog till schismen år 278.
285 anfaller dalkerna Morëlvidyn för att upprätthålla ett brohuvud. Trots att detta kallas ett "korståg" på sid. 54 (Aidne) räknas det inte som ett av soltågen. I dess rätta bemärkelse var det inte ett soltåg, utan hade framförallt ekonomiska orsaker - handelsförbindelsen med söder måste upprätthållas då handeln med Kardien och Zorakin blivit lidande p.g.a. schismen. 287 utropar Kardien det tredje soltåget, denna gång mot Morëlvidyn. Dalkerna hjälper inte till! De är där, men förblir passiva. Detta gör att KArdien förlorar, och fem år senare förklarar krig mot Caddo.
Här är en tidslinje om schismen mellan Fastlandskyrka och den dalkiska kyrka. Det hela är inte så enkelt som gillande och ogillande av soltåg.
150
Lysande vägen. Lysande vägen börjar få ordentligt fäste i Zorakin och Kardien.
196
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Det första soltåget avgår från Skapen, Kardien, med Efaro som mål. Det officiella syftet är att sprida den lysande vägen men även ekonomiska intressen spelar in.
199
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Soltåget når nyckelpunkten Kwoske och erövrar staden efter sju månaders belägring.
200
• Caddo, Zorakin. Caddo börjar på allvar bygga upp ett handelsimperium mycket tack vare Zorakin som man handlar mycket med.
212
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Hela norra Efaro under solfararnas kontroll. Caddo och Felicien drar nytta av den nya marknaden och börjar handla med bland annat Sombatze.
275
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Det andra soltåget avgår från Pendon och Ekeborg. Man riktar in sig på att återta de landområden man förlorat till Efarerna men når bara dödlägen. En tvist uppstår om huruvida man skall begagna sig av magi eller inte. Detta bäddar för den stora schismen.
• Den Lysande vägen, Kardien, Zorakin, Caddo. Solfararordern bildas och deltar i soltåget. Solfararordern hade en rent militär organisation och syfte.
• Caddo, den Lysande Vägen. St: Justins Order grundas. Nuförtiden är ordern den största dalkiska solriddarordern. Orderns syfte är att försvara Caddo och kyrkan.
278
• Den Lysande Vägen. Den stora schismen, brytningen mellan den caddiska och fastländska kyrkan. Dispyten handlar om huruvida magi skall vara tillåtet eller inte. Dalkerna förbjuder all magi men fastlandsgrenen av kyrkan tillåter den. Även all handel rikena emellan blir lidande.
• Den Lysande Vägen, Zorakin, Kardien, Caddo. Solfararordern och Ekirs order splittras upp på grund av att riddarna tar olika sidor i schismen. Solfararordern blir på fastlandet Solriddarordern och på Caddo tar man först namnet Dalkiska Solfararordern men splittras upp i en mängd olika små ordnar som så småningom kommer att gå under samlingsnamnet Dalkiska Solriddarordern. Efterhand börjar riddare från den Lysande Vägen att kort och gott kalla sig Solriddare. Av Ekirs Order bildas tre ordnar; Harias Order, Wilekhs Order och Heliga Raals Order.
281
• Den Lysande Vägen. Exarkerna i Arno och Ekeborg (Caddo och Kardien) fördömer varandra till följd av den stora schismen.
285
• Caddo, Morelvidyn. Dalkerna anfaller under förevändning av soltåg Morelvidyn och lyckas etablera ett brohuvud vid borgen Osahiln.
287
• Kardien, Caddo, Morelvidyn. Kardien inleder ett tredje soltåg, den här gången mot Morelvidyn. Efter några månader blir man tillbakadriven. Dalkerna håller sig hela tiden passiva trots att man tillsammans skulle kunna besegra morelvidynerna. Konung Brand solfararen och hans trupper stupar i strid med morelvidyner samtidigt som en stor dalkisk styrka befinner sig ett par kilometer därifrån och bevittnar blodbadet utan att ingripa.
292
• Kardien, Caddo. På sin myndighetsdag förklar kung Brand IV av Kardien Caddo krig. Efter några små skärmytslingar till sjöss lyckas Kardien med magi förstör den dalkiska flottan. Kardierna lyckas sedan inta Sinto och Casso. Många dalker flyr till Zorakin.
300
• Caddo, den Lysande Vägen. Eftersom missioneringen försvårats av schismen grundas Odos Ords Ordern för att med svärd i hand understödja dalkiska missionärer på fastlandet.
353
• Kardien, Zorakin, Caddo, Morelvidyn, Den Lysande Vägen. Det fjärde soltåget går mot Morelvidyn och blir ett fiasko, främst på grund av dålig organisation och inre konflikter.
Zorakin, Kardien, Caddo, den Lysande Vägen. Munken Mellin av St: Andamis ordern dör 54 år gammal. Han var en framstående helare och sades ha gudomliga krafter. Han brändes dock på bål på Caddo men kanoniserades av fastlandets kyrka. Ordern ägnar sig åt helandets konst.
Notera att den religösa konflikten främst verkar röra Kardien och Caddo. Zorakin deltar inte aktivt i striderna. Tvärt om! Under den närmsta 100 årsperioden (mellan 278-370 e.o) håller sig Zorakin väldigt lugnt med undantag för någon enstaka strider med svartfolk.
Det är till och med så att när Kardien angriper Caddo och intar Sinto och Casso så fly många Caddiska medborgare till Zorakin!
Det verkar som om Zorakin inte delar Kardiens nitälska i den religösa striden. Kanske är det rent av så att Zorakinerna vid denna tidpunkt inte var helt eniga om vilken väg i schismen man skulle välja. Kanske finns det fortfarande en stor grupp människor i Zorakin som bekänner sig åtminstonde i tysthet till den dalkiska trosuppfattningen. Lite som situationen med hugenotterna i Frankrike. Det i sin tur gör att både Caddo och fastlandskyrkan håller ett extra öga på situationen i Zorakin.
Dessutom kan sannolikt handeln med Caddo spelat en stor roll för Zorakins passivitet. Man har inte velat störa den mycket goda handeln med Caddo genom krigshandlingar.
Notera också att det inte verkar finnas någon klar redogörelse för hur schismen genomdrevs praktiskt. Hur det blev två exarker. Kan det ha varit som när Frankrike med vapenhot flyttade Påvestolen till Avignon under 1300-talet.
Påven försökte hävda världslig överhöghet över kungarna och den franske kungen tappade tålamodet och "kidnappade" påvestolen för att kunna kontrollera påven bättre. Sedan flyttades påvestolen tillbaka till Rom men fransmännen påstod att den rätta påvedömet fanns i Frankrike. Vilket fick till följd att det ett tag fanns både två och tre påvar samtidigt som alla bannlyste varandra.
Var det den kardiske kungen som tröttnade på den dalkiske exarken och som förmådde prästerskapet i Kardien att öppna en egen filial i Ekeborg? Eller har det alltid funnits två exarker? Det verkar inte särskilt sannolikt att kyrkan skulle dela på sitt högsta ämbete till två när kyrkan var en enhet och inte delad av någon schism.
[/i]
150
Lysande vägen. Lysande vägen börjar få ordentligt fäste i Zorakin och Kardien.
196
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Det första soltåget avgår från Skapen, Kardien, med Efaro som mål. Det officiella syftet är att sprida den lysande vägen men även ekonomiska intressen spelar in.
199
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Soltåget når nyckelpunkten Kwoske och erövrar staden efter sju månaders belägring.
200
• Caddo, Zorakin. Caddo börjar på allvar bygga upp ett handelsimperium mycket tack vare Zorakin som man handlar mycket med.
212
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Hela norra Efaro under solfararnas kontroll. Caddo och Felicien drar nytta av den nya marknaden och börjar handla med bland annat Sombatze.
275
• Den Lysande Vägen, Kardien, Zorakin, Caddo, Efaro. Det andra soltåget avgår från Pendon och Ekeborg. Man riktar in sig på att återta de landområden man förlorat till Efarerna men når bara dödlägen. En tvist uppstår om huruvida man skall begagna sig av magi eller inte. Detta bäddar för den stora schismen.
• Den Lysande vägen, Kardien, Zorakin, Caddo. Solfararordern bildas och deltar i soltåget. Solfararordern hade en rent militär organisation och syfte.
• Caddo, den Lysande Vägen. St: Justins Order grundas. Nuförtiden är ordern den största dalkiska solriddarordern. Orderns syfte är att försvara Caddo och kyrkan.
278
• Den Lysande Vägen. Den stora schismen, brytningen mellan den caddiska och fastländska kyrkan. Dispyten handlar om huruvida magi skall vara tillåtet eller inte. Dalkerna förbjuder all magi men fastlandsgrenen av kyrkan tillåter den. Även all handel rikena emellan blir lidande.
• Den Lysande Vägen, Zorakin, Kardien, Caddo. Solfararordern och Ekirs order splittras upp på grund av att riddarna tar olika sidor i schismen. Solfararordern blir på fastlandet Solriddarordern och på Caddo tar man först namnet Dalkiska Solfararordern men splittras upp i en mängd olika små ordnar som så småningom kommer att gå under samlingsnamnet Dalkiska Solriddarordern. Efterhand börjar riddare från den Lysande Vägen att kort och gott kalla sig Solriddare. Av Ekirs Order bildas tre ordnar; Harias Order, Wilekhs Order och Heliga Raals Order.
281
• Den Lysande Vägen. Exarkerna i Arno och Ekeborg (Caddo och Kardien) fördömer varandra till följd av den stora schismen.
285
• Caddo, Morelvidyn. Dalkerna anfaller under förevändning av soltåg Morelvidyn och lyckas etablera ett brohuvud vid borgen Osahiln.
287
• Kardien, Caddo, Morelvidyn. Kardien inleder ett tredje soltåg, den här gången mot Morelvidyn. Efter några månader blir man tillbakadriven. Dalkerna håller sig hela tiden passiva trots att man tillsammans skulle kunna besegra morelvidynerna. Konung Brand solfararen och hans trupper stupar i strid med morelvidyner samtidigt som en stor dalkisk styrka befinner sig ett par kilometer därifrån och bevittnar blodbadet utan att ingripa.
292
• Kardien, Caddo. På sin myndighetsdag förklar kung Brand IV av Kardien Caddo krig. Efter några små skärmytslingar till sjöss lyckas Kardien med magi förstör den dalkiska flottan. Kardierna lyckas sedan inta Sinto och Casso. Många dalker flyr till Zorakin.
300
• Caddo, den Lysande Vägen. Eftersom missioneringen försvårats av schismen grundas Odos Ords Ordern för att med svärd i hand understödja dalkiska missionärer på fastlandet.
353
• Kardien, Zorakin, Caddo, Morelvidyn, Den Lysande Vägen. Det fjärde soltåget går mot Morelvidyn och blir ett fiasko, främst på grund av dålig organisation och inre konflikter.
Zorakin, Kardien, Caddo, den Lysande Vägen. Munken Mellin av St: Andamis ordern dör 54 år gammal. Han var en framstående helare och sades ha gudomliga krafter. Han brändes dock på bål på Caddo men kanoniserades av fastlandets kyrka. Ordern ägnar sig åt helandets konst.
Notera att den religösa konflikten främst verkar röra Kardien och Caddo. Zorakin deltar inte aktivt i striderna. Tvärt om! Under den närmsta 100 årsperioden (mellan 278-370 e.o) håller sig Zorakin väldigt lugnt med undantag för någon enstaka strider med svartfolk.
Det är till och med så att när Kardien angriper Caddo och intar Sinto och Casso så fly många Caddiska medborgare till Zorakin!
Det verkar som om Zorakin inte delar Kardiens nitälska i den religösa striden. Kanske är det rent av så att Zorakinerna vid denna tidpunkt inte var helt eniga om vilken väg i schismen man skulle välja. Kanske finns det fortfarande en stor grupp människor i Zorakin som bekänner sig åtminstonde i tysthet till den dalkiska trosuppfattningen. Lite som situationen med hugenotterna i Frankrike. Det i sin tur gör att både Caddo och fastlandskyrkan håller ett extra öga på situationen i Zorakin.
Dessutom kan sannolikt handeln med Caddo spelat en stor roll för Zorakins passivitet. Man har inte velat störa den mycket goda handeln med Caddo genom krigshandlingar.
Notera också att det inte verkar finnas någon klar redogörelse för hur schismen genomdrevs praktiskt. Hur det blev två exarker. Kan det ha varit som när Frankrike med vapenhot flyttade Påvestolen till Avignon under 1300-talet.
Påven försökte hävda världslig överhöghet över kungarna och den franske kungen tappade tålamodet och "kidnappade" påvestolen för att kunna kontrollera påven bättre. Sedan flyttades påvestolen tillbaka till Rom men fransmännen påstod att den rätta påvedömet fanns i Frankrike. Vilket fick till följd att det ett tag fanns både två och tre påvar samtidigt som alla bannlyste varandra.
Var det den kardiske kungen som tröttnade på den dalkiske exarken och som förmådde prästerskapet i Kardien att öppna en egen filial i Ekeborg? Eller har det alltid funnits två exarker? Det verkar inte särskilt sannolikt att kyrkan skulle dela på sitt högsta ämbete till två när kyrkan var en enhet och inte delad av någon schism.
[/i]
Nej det är vi helt överens om. Men skulle helst vilja se att schismen inte heller är så enkel som gillande och ogillande av magi! Min poäng är att det skulle borde finnas flera orsaker till schismen, där synen på magi definitvt var det slutgiltiga, avgörande och största anledningen. Andra anledningar kan som sagt ha varit (och detta är inte nödvändigtvis taget från officiellt material):Fraxinus skrev: Det hela är inte så enkelt som gillande och ogillande av soltåg.
* Caddos och Kardiens inställning till soltåg. Det verkar alltid som att det var Kardien som ivrade för soltågen, och trots att vissa dalker ställde upp i ett par av soltågen ogillades det av exarken i Arno.
* Teologiska skillnader. Ganska snart började fastlandskyrkan tona ner Odos undervisning om själavandring, och istället började domen och "himmel/helvete" överskugga den caddiska tolkningen av efterlivet.
* Kulturella och språkliga skillnader, vilka påverkade ländernas relationer.
Att Zorakin och Caddo inte alls hade lika tuffa relationsproblem som Kardien och Caddo verkar också tydligt. Så frågan är nu hur det blev flera exarker. Enligt Aidne-boken (sid 53, längst upp, andra kolumnen) var det sydkardiska exarker (plural) som eggade folk till soltågen. Det får det att låta som om det faktiskt inte bara finns två - utan flera exarker. Och det var t.o.m. före schismen! Hur löser vi detta?
Ett förslag är att kyrkan innan schismen leddes av ett råd av exarker, där exarken i Arno hade huvudplasten runt bordet. Olika jurisdiktioner av kyrkan hade därför egna exarker, med ansvar över sin del av kyrkan. I större frågor var däremot kyrkomöten med samtliga exarker tvugna att tillkallas. Det var just i sådana kyrkomöten som skillnaden mellan den caddiska och fastländska kyrkan blev mer och mer uppenbara tills schismen år 278.