Khuner och Bametoth den åttarmade

[Merowald Ghripkloo]

I Kopparhavents Kapare finns staden Karakh-Khun beskriven, finns även en liten beskrivning av den Khunitiska kulturen samt gudinnan Bametoth.

Är det någon som skrivit mer om detta?

[gtjorgo]

Från morälvidyn tråden:

Karakh-khun föreställer jag mig som en stad på ca 200 år, religionen kanske 1000 år, men khuniternas övertagande av staden endast ca 40 år. Ett nytt blodtörstigt hot i västra Kopparhavet.

innan kanske staden styrdes av olika lokala, mer eller mindre sekulära, krigsherrar? Lite som Somalia efter Said Barre. När de olika piratklanerna/krigsherrarna/handelshusen försvagats av interna srtider fannas kanske bara Bathomets prästerskap kvar någorlunda intakt?

[Merowald Ghripkloo]

Låter bra. Ur vakuumet efter de gamla härskarna uppstår en ännu mer förvriden variant av Bemetoth?
Typ prästerskapet ser sin chans till att gripa makten och genomför ett koncilie i Karakh-Khun där alla andra religoner förbjuds och mer genomgripande reformer antas. Ur hetsen att framstå som den bästa och mest framstående kalimiten kommer aggressionen och blodtörsten i religionen.
När jag föreställer mig khunerna tänker jag på vildsinta, sjöfarande nomader. Klädseln på minner om saraceernas och vapen är ofta huggare, långspjut, och sammansatta bågar, men även hillebarder. Man kan ju tänka sig att Khunerna pga karga landskap i hemtrakterna blev tvunga att söka sig ut på haven?

[Merowald Ghripkloo]

[/img][/url]

Khunitisk Kalimit, rakar sina huvuden och klär sig i svart/rött.

[Mikael]

Låter bra. Ur vakuumet efter de gamla härskarna uppstår en ännu mer förvriden variant av Bemetoth?
Typ prästerskapet ser sin chans till att gripa makten och genomför ett koncilie i Karakh-Khun där alla andra religoner förbjuds och mer genomgripande reformer antas. Ur hetsen att framstå som den bästa och mest framstående kalimiten kommer aggressionen och blodtörsten i religionen.
När jag föreställer mig khunerna tänker jag på vildsinta, sjöfarande nomader. Klädseln på minner om saraceernas och vapen är ofta huggare, långspjut, och sammansatta bågar, men även hillebarder. Man kan ju tänka sig att Khunerna pga karga landskap i hemtrakterna blev tvunga att söka sig ut på haven?

Jättebra Merowald att du tar tag i detta! Skriv gärna om religionen, staden osv. Läs vad jag skrivit om Morëlvidyn så här långt och om du har Kopparhavets Kapare vad som finns i källorna om staden.
Det enda jag är tveksam till är din sista mening. Khunerna är en stadsbefolkning som liksom övriga piratstäder längs kusten består av en mix av folk, främst då morelver och ursprunglig fiskarbefolkning. Med khuniterna menas kanske inte hela stadens befolkning men åtminstone de som uttryckligen säger sig tillhöra dödsguden. Det som skiljer dess pirater från övriga pirater är just deras fanatism och blodtörst sporrad av en blodtörstig gud och dess prästerksap. Morëlvidyn är torrt och det är därför befolkningen är koncentrerad till kusten. Snygg bild!

Ska man skilja på karkh-khuner (stadens befolkning) och khuniterna (de religiöst aktiva)?

Den här tråden skulle jag dock vilja flytta, men jag vet inte om Länder/Platser eller Religion passar bättre?

[Merowald Ghripkloo]

Japp, flytta tråden till länder/platser, så ska jag göra ett försök att ge Khunerna lite profil
Blev lite osäker på om det är skillnad mellan Khuner och Khuniter. Jag tänkte mig dom som en och samma, dvs en piratstam bland andra på Mörelvidyns norkust.
Jag kollar i KK och vad som skrivits sen tidigare här på forumen, så återkommer jag.

[Merowald Ghripkloo]

Khunerna är ett piratfolk som lever på Mörelvidyns nordkust, de talar sin egen dialekt av morväldynskan. Talar man mörveldynska, så har man inga problem att förstå Khunernas språk.

För c:a 100 år sen omkastades mycket i Khunernas samhälle genom en rad blodiga maktstrider. I efterdyningarna vände sig khunerna till sin urgamla åttaarmade gudinna – Bametoth. Hon gav folket svaret på varför det gått fel – man hade visat sig för svag och korrumperad inför makthavarna och nu krävde Bametoth en ändring. Genom ett koncilium år 499 e.O tar man makten och genomför en rad genomgripande reformer i Bametoths kyrka, allt genom en gudomlig vision som khunernas dåvarande ledare, Raz An Narghal, förkunnade.
Bametoth sade sig stå på ”folkets” sida och ville se styrka, oräddhet och rättvisa. Bametoths präster – kalimiterna stod nu inför ett gyllene tillfälle att äntligen få makten och i sin iver att visa sig mer dulig än sin nästa blev handlingarna mer och mer blodiga och grymma. ”Rättvisan” fann till slut inga gränser och blodiga, summariska rättegångar mot f.d. makthavare avlöste varandra i en vansinnig kavalkad tills ingen gammal makthavare fanns kvar att avrätta. Man hade nu intagit Karakh-Khun och byggt ut Bametoths tempel till en jättelik koloss. All framgång sågs som goda tecken och Khunerna vill fortsätta sin framgångssaga. Inom Khunerna bildades en religiös gruppering – Khuniterna, som såg sig själva som de rättrogna. Ledarna inom Khuniterna kallades för Kalimiter. Kalimiterna är ett slags stridande präster, motsvarighet till Aidnes paladiner, som är skolade i både nekromanti och stridfärdigheter. Filosofin inom religionen ligger i att genom aggressionen finna vägen till lycka och balans i sinnet. Aggressionen och vrede måste ligga lättillgängligt i sinnet för att man ska kunna vinna genom ett snabbt och överraskande anfall, precis som man gjort år 499 e.O. Detta sinnelag genomsyrar hela filosofin och genom att ta varje tillfälle till att härda sitt sinne genom avrättningar, vandaliseringar och spridande av kaos hos fienden vinner man både mer härdat sinne och uppmärksamhet hos Bametoth. Den som gudinnan uppmärksammar förlänas med gudagåvor, sägs det.

Fler och fler Khuner låter sig omvändas till Khuniter i Karakh-Khun och även andra piratstammar ser Khuniternas framgångar och överväger att förena sina hela stammar till Khuniternas.
På senare tid har en framgångsrik Khunitisk kalimit, Raz An Uqasr, funnit framgångar med strid på land och har nu sökt sig sydöst ut med en armé, mot de nomadiska mörelvidynska bosättningarna och handelsplatserna i Saqasha öknen. Här finns många rastplatser och oaser som är strategiska för exporten av exotiska kryddor och tillbehör till Aidne. Detta skulle kunna vara en utgångspunkt för en korstågskampanj, för det femte korståget?

[gtjorgo]

Bra jobbat Merowald!

En sak. skulle man kunna byta ut Bamotoths devis aggression mot ett mer neutralt begrepp som handling. Alltså att man tar bort direkt "onda" delar och byter ut mot mindre värdeladdade ord.

Detta kanske bara är jag, men jag känner generellt att vi i ereb behöver mindre fokus på svart/vitt.

Väl mött!
Thomas

[Merowald Ghripkloo]

Håller med om att det är mycket fokus på ont/gott & svart/vitt i Ereb, men jag vet inte hur man annars ska kunna förklara hur kalimiternas grymma handlingar.
Om man t.ex. läser i KK s. 58 om Kalimiten Kinhit så står det att han hellre skövlar och avrättar än plundrar och tar fångar. Om han endast var fokuserad på handlingar istället för aggression, så skulle han ju tjäna mer på att plundra skeppen och ta fångar som sedan skulle kunna lösas in mot lösensummor eller bli slavar. Jag tycker att aggressionen förklarar varför dom inte agerar som "vanliga" pirater, utan har en livsfilosofi som bygger på att hedra sin gudinna med aggression?
Håller dock med om att det blir väl klassiskt svart/vitt, men jag är inne på att försöka bygga ut filosofin bakom, så det inte blir för platt och svart/vitt
Man får försöka tänka sig att khuniterna själva inte ser sig som "onda", utan att de lever enligt en strikt kodex som de måste hålla sig till. Kodexen och filosofin har gett dem framgång att bryta mot detta vore att riskera hela den lycka de upplevt det sista halvseklet. De är fast i en filosofi/kodex vare sig de vill eller inte. Gudinnan har Khuniterna i ett järngrepp.
Skulle det funka om man byggde ut det mer typ som ovan? eller är det fortfarande för svart/vitt? Kom gärna med förslag

[Rubicon]

Har inte så jättemycket att inflika, men det ser definitivt spännande ut det du präntat ner.

Angående ambiguiteten i Bamethoths lära är det nog ingen dum idé att åtminstone läga in någon form av tolkningssituation i skrifterna så vi kan ha faktioner inom exempelvis prästerskapet. Nu behöver man inte göra dessa faktioner till goda/onda utan kanske till onda/onda. Så om spelarna råkar i kontakt med en faktion och hjälper den mot en annan så blir det inte bättre för Kopparhavsländerna.

[Merowald Ghripkloo]

Livsstil och kultur:
Hela den khuniska civilisationen är centrerad runt stadsstaten Karakh-Khun med omnejd. I nejderna runt staden finns små lantbrukssamhällen som är direkt beroende av centralorten Karakh-Khun med handel socialt- och kulturellt utbyte. Man har på haft ett kulturellt uppsving de senaste decennierna, då man öppnat teatern i Karakh-Khun igen. Föreställningarna handlar dock enbart om hur man år 499 e.O. tog makten och förenade Khunerna under gudinnan Bametoth. Samma föreställning går om och om igen, det enda som byts ut är skådespelarna och lite dekor som lagats.

Den nuvarande Khuniska kungen heter Boudir Kherdah An Enmay och är 59 år och f.d. Khunisk piratkapten. Han har inte omvänt sig till Khunit ännu, men överväger att göra det. Inners inne känner han att den senaste utvecklingen inte kan vara förenlig med vad gott och hederligt är (han har en grundläggande uppfattning om vad gott och ont är, trots han är Khun). Men allt eftersom tiden gått har han börjat bli övertygad om att det är honom det är fel på, att hans sinne inte är tillräckligt starkt för att acceptera framgång och lycka, precis som Kalimiterna förklarat det för honom.

Khunernas historia var kantad av misslyckanden och motgångar innan Bametoth antogs på allvar. Man bedrev en lågintensiv piratverksamhet i västra Kopparhavet som endast till viss del var lyckosam. Om någon piratkapten hade lyckan med sig spred sig ryktet om hans framgång snabbt, vilket förde med sig en rad ränker och intriger mot honom. Resultatet blev oftast att piratkaptenen mördades och bytet delades upp bland ämbetsmän och kaptenens besättning. Framgångarna ledde inte till lycka för stadsstaten, utan endast för ett litet fåtal. Korruptionen frodades och ledde i sin tur till att samhället stod stilla under förödande maktkamper som böljade fram och tillbaka. Av en slump trillar ödets tärningar så att en khunisk präst vid namn Khatra Azmiajta plötsligt står som siste man på täppan. Det går till så att Khatra är rådgivare åt sin herre köpmannen Tabelrar Jidja som smidit ränker mot piratkaptenen Hadreem DuhlGaarar, genom att skicka lönnmördare på honom när han anländer med sitt byte från havet. Hadreem lyckas mot förmodan att nedkämpa lönnmördarna och får även reda på att Tabelrar ligger bakom. Hadreem vet att Tabelrar ska ställa upp i kommande ämbetsvalet i Karakh-Khun och det är officiellt förbjudet, enligt Khunisk lagtradition, att skicka lönnmördare på piratkaptener ”ifall dessa är lyckosamma från havet på väg hem till hemmets härd för att avnjuta plundergodset i enskildhet”. Det var såklart en mycket svårbevisad lagregel, men en av rättsföljderna var att man inte anses lämplig att ställa upp i ämbetsvalen ifall man lagfördes för ”planerat lönnmord på lyckosam piratkapten”. Hadreem, som var en bildad man, mutade den överlevande lönnmördaren till att vittna mot Tabelrar i det kommande ämbetsmannavalet. Följden blev att Karakh-Khuns ledare blev av nöden tvingade att förklara Tabelrar som ”wankara la’araj” (dvs. värdelös idiot) och Tabelrar omkommer i den av tradition följande lynchmobben. Under tiden har lönnmördaren åter blivit anlitad av Tabelrar’s familj, för att ta livet av Hadreem, och denna gång lyckas lönnmördaren. Hadreem hittas strypt nere i hamnen vid soluppgången. Vid det laget har redan hans besättning delat på plundergodset och givit sig av till sina hemtrakter för att ligga lågt ett tag. Kvar står prästen Khatra som ende valbare ämbetsman till Karakh-Khuns ledning. Han blir tillsatt av en enig ledning och prästerskapet i hans församling ser sin chans till att gripa makten. De vänder sig till gudinnan Bametoth för vägledning som pekar ut vägen till framgång för dem i en gudomlig vision – döda Khatra och ledningen och proklamera att Bametoths vilja nu är förkunnad. Man gör en snar och blodig kupp där Khatra och resterande i stadens ledning avrättas inför khunernas chockartade jubel. Därefter följer en mordisk kavalkad på övriga ämbetsmän som nämns som ”Mosqetho Naqaq” (svärmarnas blot), där ämbetsman efter ämbetsman släpas ur sina hus och upp i det gamla Bametoth templet för att offras till gudinnan. Allt sker under folkhopens skräckblandade jubel, - nu var de korrupta ämbetsmännens tid inne! Alla skulle offras så snabbt som möjligt så de inte kunde få till stånd att mobilisera stadsmilisen. När vaktchefen för stadsmilis blir varse om vad som pågår väljer han att byta sida, vilket var lyckosamt för honom. När näsa dag gryr är vattnet i Karakh-Khuns hamnbassäng rödfärgat av blodet från nattens blot. Den närmast följande tiden som kommer fortsätter man att jaga ämbetsmännens familjer, för att försäkra sig om att ingen kommer att vidta hämndaktioner.

Den nya tiden som följer räknas från år 0 i Khuniternas tidräkning, ”Dagen grydde med att stadens vatten var lika rött som soluppgången” står det i 3:e kapitelet 1:a versen Bametoths uppenbarelsebok. Raz An Narghal och utropar sig till Bametoth Garrda Enja (Bametoths högst ärade sångare) och varje natt och gryning kan man höra hans kvalfyllda, utdragna sång eka ut från Bametoth templets högsta torn. Sångerna han förkunnar är att man ska tillvända sig till Bametoth och föra ut hennes budskap genom att öppna sitt sinne för aggressionen. De fiender som påträffas med den högsta ”garrda” (äran) ska föras till gudinnan för ”rättegång”.

Att leva enligt Khunitisk tradition har blivit en ny livsstil för många khuner. Det innebär att inte leva jämte gamla korrupta regler, man ska ge allt åt Bametoth. ”Avvänj dig det gamla och låt Bametoth leda dig!” heter det i Bametoths heliga skrift ”Boq Sa’ar Alma” (den röda blommans bok). Man förkunnas att aggression och snabb tillfredsställelse av drifterna är den enda sanna vägen för en ren krigare (kallas Kalimat) i den heliga skriften. Man ska inte ha något begär efter rikedom eller annan kunskap än den enda sanna kunskapen – Boq Sa’ar Alma. Genom att härda sitt sinne kan kalimiten uppnå en renare tillvaro där samvete, medlidande, tvivlan och rädsla ersätts med närvaro, passion, övertygelse och mod. Man ska ”vattna sitt sinne med fiendens blod och likt en röd blomma ska den frodas och giva Dig nya egenskaper” står det i Boq Sa’ar Alma 5 kap 3 vers och detta har antytts med att Bametoth ska belöna sina mest framstående undersåtar med gudagåvor. Det är inte bara av skräck man omvänder sig till Bametoth, utan även av längtan till att bli en av de ”mest bloammande” och bli belönad av Bametoth. Därav kommer att khuniterna tar varje chans till att avrätta, bränna och förstöra allt i sin väg. Det har skett som en kollektiv hjärntvätt av khunerna som plötsligt ser dagens ljus i en ny framtid, i blod och kaos. Många av Khuner tvekar inför att omvända sig till Khunit, men ser inte någon annan framtid än att kasta sig ut och försöka i alla fall. Det gamla, traditionella sättet att leva gav ju inget när de ser tillbaka. Men moraliskt tar det emot för de flesta att omvända sig. Idag är ca 70% av Khunerna omvända till khuniter och ca 20% av khuniterna är Kalimater. I takt med att man fokuserar så mycket på Bametoth, så glöms det gamla samhället bort. Man har även börjat acceptera andra, morelvska piratstammar utanför Karakh-khun, som godkända för att omvändas till Khuniter.


***Spoiler***
(Man glömmer de gamla traditionerna med handel, arkitektur och konst/poesi, allt fokuseras på krigar- och piratyrket. Samt nekromantistudier för kalimaterna. På lång sikt kommer detta samhälle att vittra sönder i sina fogar och stanna av allteftersom och nya interna stridigheter kommer att blossa upp som i slutänden leder till att Khuniternas samhälle imploderar igen. Men, man hinner nog ställa till med ett och annat till dess.)

Teknologi: Man har goda teknologiska färdigheter från det fjärran Morelvidyn avseende nya militära uppfinningar. Man har tillgång till stridselefanter, mumier och kalimaternas stridskonster. Dessa kommer att komma väl till pass ifall trupper från Aidne skulle dyka upp för att försvåra Bametoths planer. Man har även fördel av att slåss i ökenlandskap pga. ökenvana och rätt utrustning. Man använder oftast huggare, kroksabel, långspjut, hillebarder och sammansatta bågar i strid. Rustningarna är oftast ringbrynjor av mycket god kvalité eller en sorts läderlamellrustningar som innehåller ben samt skinnet från den morelvidynska syröldan, vilket gör pansaret mycket tåligt och lätt. Vissa khuniter använder även klyka-skölden och har även för vana att klä skölden med fina djurhudar, tex. från ökenjaguaren som är mycket populärt.

Språk: Språket är nästintill detsamma som morelvskan.

Relationer: Man har mycket dåliga relationer till länderna i Aidne. Man har ett antal utsända kalimater för att lära sig mer om andra länders teknologi, alkemi och magi. Rättsväsende och kultur är man skeptiskt inställda till. Kalimaterna utomlands håller en artig och lågmäld profil, då de inser att de inte ”passar in” i samhällena i Aidne, utan måste anpassa sig för att överleva. Detta kan de göra ifall de varje natt gör bot genom smärtsamma övningar och tar varje ofarligt tillfälle till att utagera sina aggressioner och därigenom ”få sin inre blomma vattnad med blod”. Förhållandet till Zinn, ormgudinnan, är närmast föraktfullt. Man anser att Zinn’s tjänare lever i en förgången tid präglad av svaghet och korruption.

Just nu hyser man goda förhoppningar om att tillgodogöra sig nya resurser genom att kapa ett par handelsområden i Saqasha öknen och därigenom tillgodogöra sig mycket av varorna som passerar där. Man börjar tillämpa pirattaktiker på land alltså och den främste härföraren är Raz An Uqasr, även kallad kort och gott Rashiid. Han har kapat ett par byar, vilket har lett till att en akut brist på lyxvaror, såsom kryddor, parfym, texilfärger och rökelse uppstått i Aidne. Och det var inte så länge sedan det kom en skeppslast från Krilloan, så nästa last lär dröja. Ryktet från fjärran Morälvidyn talar om Khuniter till land som kapat handelsplasterna. Maktens- och Lysnade Vägens företrädare mullrar och ställer sig frågan ifall inte saker och ting gått för långt i fjärran Morelvidyn? Är det inte dags för ett femte korståg? Var det inte så att Odo en gång sa att….? Och bör inte det vara ett tecken på att vi bör samla trupp för att göra vad som rätt är?

Den khuniska Konungen, Boudir Kherdah An Enmay, har som tidigare nämnts inte omvänt sig till khunit och han har en liten, men trogen skara av det gamla prästerskapet runt sig. Det prästerskapet erkände Bametoth som gudinna, men bara en gudinna bland andra. Zinn var även omtyckt i Karakh-Khun sedan tidigare och även hon en erkänd gudinna. Bametoths prästerskap håller Konungen under uppsikt, men är förhållandevis övertygade om att han kommer att omvända sig till khunit inom den närmsta tiden. Konungen själv är tveksam och söker tecken i omgivningarna om att khuniternas väg är fel. Ett gott tecken för honom vore ifall trupp från Aidne anlände och kunde sätta stopp för khuniternas framfart. Han skulle tolka det som ett tecken från Zinn och avstå att omvända sig. Kanske skickar någon av Zinnprästerna, i hemlighet, ett bud till makthavare i Aidne om erbjudande om bistånd vid ev. korståg i Morelvidyn?


Religion: Khuniterna hålls i ett järngrepp av gudinnan Bametoth och hon har belönat khuniterna med framgång på bekostnad av blodsutgjutelse. Bametoth är en verklig gudinna, en förhållandevis svag sådan dock. Hon har avbildats på en rad olika sätt, allt ifrån en svart dominant kvinna med en snärjd alvkvinna vid sina fötter, till att vara en åtta-armad blodig gudinna till att vara ett slags halv- spindel, halv- kvinna. Ingen vet med säkerhet hur hon egentligen ser ut, men alla avbildningarna av henne är accepterade hos Khuniterna, alla vet vem man menar när man nämner eller avbildar henne.
Huruvida hon verkligen håller på att materialisera sig i Karakh-Khun får vara upp till varje enskild spelledare samt hur hennes avatar i den världsliga världen ska te sig.
Khuniternas största tillgång är Kalimiterna och deras kunskaper i både stridskonster och nekromati. Här får det vara upp till varje enskild SL att avgöra vad och hur deras kunskaper ska vara anpassade. Kalimiternas yrkesfärdigheter är motsvarande Paladinen, fast med nekromanti istället för mentalism. Kalimiterna har även tillgång till ett par enheter med mumier som kommer från blodsoffren i Karakh-Khun samt ett par enheter med stridselefanter (tupilaker kanske till och med?).




Zinnprästinna

[/img]
Bametoth?


Bametoth?


Bametoth?

[Merowald Ghripkloo]

Nu har jag jobbat ut idén med khuniterna lite. Kom med nya påhitta, dra ifrån, lägg till m.m.

[gtjorgo]

Jag tycker detta är strålande arbetat! Gillar möjligheten för intrig som öppnar upp Kara-Khun som äventyrsplats.

Hur ställer sig de övriga morälviska städerna och piratförbunden sig till Khuniterna?

Hur ser man på handel? Försvann stadens handelshus till stor del år 0?

[Rubicon]

En sak: Hillebard nej. Det har sagts på forumet att stångvapen ska begränsas till teknologiskt framstående nationer, såsom exempelvis Zorakin och Magilre där det finns en logisk utvekling mot stångvapen.


En utkastad tanke, kanske staden skulle vara ett matriarkat. Dvs att arv sker på mödernets sida och kanske att vissa specifika yrken är begränsade till att endast kvinnor är tillåtna inom det, exempelvis prästerskapet. Vore också lite småkul om staden styrdes av en drottning istället för en kung.

För övrigt anser jag att den bild av Karakh-Khun som du målar upp är väldigt intrigerande.

[Merowald Ghripkloo]

Tack för feedbacken! Kul att ni gillade idén!

Ni tog upp ett par riktigt bra saker som bäddar för ytterligare ett lager intriger i stadsstaten Karakh-Khun.

Dels tycker jag det är en lysande idé att vi ska ha en drottning på plats i Karakh-Khun! Drottning Penesketkhemhor var med i bilden sedan tidigare, fast som en Morelvsk stamdrottning, men jag tycker hon gör sig bättre som den Khunernas drottning som hålls "gisslan" av de extrema khuniterna i väntan på att hon ska omvända sig till khunit.
Matriakratet ska vara en gammal tradition som Khuniterna gärna ser fortsätter, man ser gärna att Drottningen kommer att vara den som närmar sig Bametoth och leder folket i framtiden.

Sedan är det klart att de 30% av befolkningen som är icke-khuniter ska vara förvisade att syssla med den numera föraktade konsten att bedriva handel. De högt uppsatta kalimiterna inser att de kommer av nöden vara tvunga att ha viss handel för att stadsstaten ska gå runt, men för att vara Boq Sa'ar Alma trogna har man förvisat uppgiften till den icke-khunitiska delen av befolkningen. Ett par av kalimaterna kan dock vara lockade av girighet och bedriva viss verksamhet vid sidan om. Det skulle vara förenligt med dödsstraff ifall det upptäcktes att en högt uppsatt kalimat var involverad i något så lågt stående som handel. Här finns alltså möjlighet för den sluge att intrigera eller utpressa en enskild kalimat ifall det uptäcktes...



Drottning Peneskhemhor i all sin prakt (avbildning i Marmegold Fjärrfarnes bok "Samlade Skrönor och Bragder från Kopparhavet")