Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXVI

Striden blev kort. Orcherna var skickliga krigare med många års erfarenhet. Ändå högg Kevhaat ned dem som gräs. - Kom ut mina vänner kom ut ropade Kevhaat till sina två färdkamrater. - Kom ut nu. Jag vill att ni ska träffa min vän. Min fina vän som jag håller i handen. Kom hälsa snällt på herr svärd mina barn!
Groferlin vände sig mot Mentalisten. Innan han fick något svar gick den rödhåriga ut och sa lugnt till den gamle.- Se så nu Kevhaat det är bra nu. Ta lite rast! Ett skratt som inte lät vacker och än mindre vänligt mötte henne.
- Fröken Joseferlina sa han och bugade sig lätt. - Dotter till en sketen värdhusvärd som sänt iväg sin lilla dotter till magiker för att han ska slippa henne medan han roar sig med sin nya vackra fru.
Groferlin blev förvånad, för Mentalisten hade alltid varit lite förtegen om sin backgrund.
- Joseferlina som har mer hel och halvsyskon än hon kan hålla reda på och som inte vill bli kallad vid sitt fina namn kraxade Kevhaat. Han skrattade till. Det kan jag nästa förstå Joseferlina, bra namn på en gammal tant. Du kanske är en gammal tant men dricker blod och bevara din ungdom. För det är väl vad din lille pojkvän tror. Eller hur Groferlin?

Groferlin steg fram men Mentalisten gjorde tecken att han skulle stanna. - Nu skulle Odo se dig din lille skrutt., sa den äldre krigaren och flinade sedan fortsatte han: -Vid demonernas skägg, du är en puttefnask och borde stannat hemma och lyssnat på prästernas mässande om att magi är farligt. Kevhaat högg i luften med svärdet. Han stannade upp ett ögonblick och sedan började han med försmädlig röst ropa - Joseferlina, jose, jose värdshusfnask kom hit ska du få dask. Han riktig dansade runt och vände sig om hugg i luften och fortsatte med sitt jose jose.
Mentalisten var helt oberörd. Inombords var hon inte lika oberörd och kunde inte låta bli att ge svar på tal.
- Så du säger gamling. Är du inte rädd att din odöda flickvän blir ledsen när hon sitter i dödsriket och ser dig dansa som en liten tönt. Slåss med svartnissar vid din ålder. Men det är klart, hon tog en paus och spottade. - Är man så feg att man lämnar sin käresta så är svartnissar det ända man kan slåss med. De och så myror.
Kevhaat blev röd i ansiktet men fortsatte ändå sin nidsång jose jose värdshusfnask. Den rödhåriga som nu även blev rödare på kinderna fortsatte. Hur var det nu? Du blev så rädd att du kissade i byxorna och då lämnade du Ilsma. Om man skulle föra poäng på hjältar så skulle du inte ha många sådana i din ägo.
Kevhaat sa inget, log bara men sedan gav han till ett högt skri och sprang fram mot magikern. Groferlin sprang instinktivt fram han med för att skydda henne. Den gamle han inte ta många steg, han snubblade på den kroksabel Agrak använt och som nu låg på marken. Kevhaat som höll svärdet i båda händerna höjt över huvudet föll handlöst rakt ner i marken.
- Gamle gubbe, vid din ålder. Mentalisten skakad på huvudet. - Narr!
Groferlin sprang förbi henne mot den fallne. Kevhaat hade inte släppt taget om svärdet när han föll, men nu var han tvungen att släppa vänsterhanden fri för att ta sig upp. Då kom den yngre krigaren framrusande och sparkade till svärdets flatsida. Sparken gjorde att den liggande krigaren tappade greppet. Snabbt tog Groferlin svärdet, bara för att kasta iväg det.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXVII

Kevhaat försökte resa sig men han fick en rejäl spark av Groferlin i huvudet. Den unge mannen från Caddo blev förskräckt. Kevhaat låg helt utslagen och Groferlin trodde en kort sekund att han var död. - Låt honom ligga sa Mentalisten som kom fram till dem. Gammal knekt, han tål det ena och det andra. Men ta sabel han föll på. Strunt i svärdet. Vad ska vi göra nu frågade Groferlin? Vad ska vi göra nu hörde de lärligen säga, vad ska vi göra. Ni värdelösa blekskinn ska bara göra en sak, dö.

Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh hade gett sig ut ur huset. På baksidan hade han nu frammanat en gnom, en elementarande och då vätten hade stora kunskaper i magi lät han en stor, nästan två meter stor varelse stänga fram ur marken. Han beordrade den att anfall människorna. -En gnom sa Mentalisten lugnt när varelsen kom fram följde av magikern. Vi stred ju mot en för en tid sedan. Måste vara samma magiker som frammanat denna. Lärlingen hörde vad kvinnan sa och skrattade till. - Så ni har redan träffat min herres skapelser förut? Ja den store Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh är världens, ja kanske multiversums främste då det gäller jordandar och det som kallas gnomer är något av denne mäktige magikers specialitet. Han har utvecklat nya besvärjelser som gör gnomer och andra liknade varelser starkare som mer varaktiga. Den här gnomen kommer inte dra sig tillbaka till sitt element efter en stund. Nej den kommer vara kvar så länge Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh önskar.
Varelsen gråbrun i färgen och mest liknade en enorm lerklump som hjälpligt modellerats till en humanoidskepnad kom sakta framskridande. Groferlin tittade på Mentalisten som gjorde en besvärjelse och hördes säga Skydd!

- Må Odo vara med mig mumlade Groferlin för gnomen var inte så långsam som han trott utan gjorde ett blixtsnabbt utfall mot honom. Gnomen missade med en hårsmån. Den slogs med sina nävar. Groferlin som inte var någon mästare på sabel hugg till men motståndaren undgick att träffas. Lärlingen gapade och skrek på sitt språk medan hans mästare stod orubblig och tittade på.

Mentalisten följde kampen men drog sig sakta bort mot svärdet som Kevhaat svingat. Varelsen var stark men trög. Den fick inte in någon riktig träff. Ett slag strök krigarens huvud men gjorde ingen skada, besvärjelsen som skyddade gjorde sitt. Groferlin fick etter några hugg in en träff i bålen på motståndaren men sabelns spets bröts av. Distraherad av att vapnet skadats passade gnomen på att slå till och slaget träffade axeln på den arm som inte höll vapnet. Groferlin svor till. Han tog ett steg bakåt för att få svängrum för ett nytt hugg då Mentalisten kom framrusande och högg till med svärdet. Hon högg med båda händerna och gnomen rasade ihop och blev en hög med jord.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXVIII

- Rasande elegant sa Mentalisten triumfatoriskt. Hon log ett ganska belåtet leende och sa till Groferlin. - Det verkar bli en vana att jag hoppar in och har ihjäl monster. Krigaren nickade, axel kändes lite bättre men kampen var inte över. Lärlingen skrek till och la en besvärjelse. Ett eldklot slog ut från hans högra hand men klotet missade Mentalisten med en hårsmån lite bränd blev hon på vänsterhandens ovansida det var allt. Som svar på den handlingen tog hon svärdet och rusade fram mot vätten. Den mäktigare av de två svartfolken smet iväg bakom huset. Groferlin struntade i sin ömma axel och sprang med kroksabeln efter.

Lärlingen ropade till och en eldslåga kom fram ur hans högra tumme. Lågan omvandlades till ett blåskimrande svärd som han sedan grep tag i. I nästa ögonblick var Mentalisten över honom. Den mäktigare av de två vättarna försökte åter frammana en gnom. Om det var att han var stressad eller något som störde honom, eller en kombination av båda så lyckades han inte. Han svor till och försökte igen. Det lyckades men det blev en mindre gnom denna gång. Groferlin kom just bakom husknuten då han såg gnomen som var något mindre än han själv. Utan att stamma upp tog han och högg varelsen i huvudet. Gnomen försvann, kvar blev bara lite grus och sten. Men sabeln splittrades. Groferlin stannade inte utan släppte hjaltet, det enda som var kar av vapnet och hoppade på den lilaklädde som väste till och sköt ut en blixt som träffade anfallaren som föll ihop. Vättemagikern stannade inte upp för att se om Groferlin var död eller inte. Istället tänkte han bistå sin lärling. Men då han hörde denne skrika till förstod han att det var människan som segrat i den striden.

Striden var över. Vare sig Mentalisten eller hennes motståndare var några goda svärdskämpar. De hade huggit och slagits. Vätten försökte komma sin motståndare nära så att hon inte skulle kunna svinga svärdet. Mentalisten försökte hålla den lille motståndaren på avstånd då han var svår att träffa. Han lyckades träffa hennes vänstra ben men såret var marginellt. Han försökte med ett nytt hugg men råkade snubbla och då fick hon tid att svinga svärdet och med full kraft drämde hon till så att svärdet fastnade i vättens huvud.

Groferlin svårt medtagen av den elektriska stöt han fått försökte resa sig. Men ont gjorde det och han tuppade nästan av. Han såg den lille magikern springa sin kos och det hade nog sett ganska lustigt ut om han inte haft sådana smärtor.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXIX

Kevhaat vaknade till sans. Sparken hade tagit hårt. Ont gjorde det och försöket att resa sig, som lyckades efter en del fruktlösa försök ökade smärtan. Den gamle mumlade för sig själv att de gamla gudarna de yngre samt Sbintor samt alvernas moder jord eller vad hon mu hette borde förenas och utrota såväl alla som trodde på Odo i allmänhet och de som bodde på Caddor i synnerhet. Borta var all vänskap och samhörighetsbad. Svärdet var hans och det skulle han ha. Kevhaat hade aldrig varit överdrivet misstänksam e egenskap sim annars var till fördel om man var krigare. Men nu började paranoida tankar dyka upp i den smärtfyllda hjärnan. De tänkte ta hans svärd. Groferlin skulle bära det och den rödhåriga besvärjerskan skulle styra och ställa. De skulle erövra världen och styra den. Detta måste förhindras!

Mentalisten hade funnit sin yngre kamrat. Hon såg över hans sår och förstod att någon form av blixt, som många menade var elementarmagikernas favoritbesvärjelse träffat honom. Som att blivit träffad av åska eller hur? sa hon leende men också med lite medlidande i rösten.
Groferlin nickade, han var för matt för att tala. Magikern vakade med svärdet i hand. men hon förstod att de var ensamma. Inga svartfolk var i närheten fick hon reda på med sin magi.
-Etin var med mig viskade Groferlin efter en stund. Magikern muttrade något om Odo men nickade. - Ja eller så hade du bara ren tur. Hon hjälpte honom upp. Kläderna var trasiga och sotiga men han var ung och stark och skulle nog återhämta sig. Svärdet hade Mentalisten ställt ifrån sig. Det stod lutat mot husväggen.

Kevhaat hörde deras röster och kom fram. Svärdet. -Var är svärdet.? Hit med det! - Men det står ju där sa Groferlin och insåg genast att han begått en dumhet. Det insåg hans väninna också. Hon gav honom en förebrående blick för att i nästa ögonblick ,vig som en panter kasta sig mot vapnet. Kevhaat reagerade trots värken snabbt han med och försökte hoppa fram och greppa det. Mentalisten var först framme och tog tag i det och sprang iväg. Kevhaat svor till, tittade på Groferlin som fick en sur blick av den gamle sedan sprang han efter kvinnan.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXX

Kevhaat var besatt men inte dum. Han ropade inte han skrek inte heller hotade den han förföljde. Istället lade ha alla kraft på att springa och lyckades ignorera smärtan. Mentalisten som var den mest begåvade i sällskapet å huvudets vägnar insåg att det kunde vara farligt att ge sig ut i terrängen med svartnissar och vättar så hon sprang runt gården. Hon hoppades trötta ut sin förföljare. Att skada den gamle ville hon inte. Han hade blivit galen av svärdets makt men hon hoppades att man skulle kunna hitta någon åtgärd som gjorde den gamle sansad igen. Groferlin var skadad och hon ville inte att han skulle bli inblandad. I det tillstånd han var har han ingen match mot Kevhaat om det skulle bli strid mellan dem.

Planen lyckades. Delvis. Efter att ha jagar runt i nästan en kvart så fick den gamle kämpen nog. Han gick tillbaka till Groferlin på vägen hämtade han en av de döda orchernas kroksablar, den som låg kvar där de stupat. Groferlin låg matt och nästan i dvala då den gamle tog tag i honom och reste honom upp. Groferlin försökte protestera men Kevhaat hotade med att vrida nacken om han gjorde motstånd. Ömsom buren ömsom ledd tog den gamle krigaren med den yngre och ställde sig på gårdsplanen. Mentalisten hade under tiden försökt gömma sig i stallet.

- Joseferlina röt Kevhaat. Han ropade hennes namn tre gånger. - Kom hit nu satmara. Jag bryter ryggen av din lille älskare om du inte kommer fram. Kom hit nu Joseferlina. Ge mig svärdet så kan ni sticka till Caddo eller var ni nu vill dra. Men låt det gå fort. Mentalisten lämnade stallet och gick ut. Hon sa inget. Nickade bara och tog svärdet och tänkte svinga i väg det. - Bra sa Kevhaat, duktig flicka. Hit med det. Mentalisten kastade iväg svärdet. Inte mot krigaren utan så att det hamnade fem meter ifrån honom. Kevhaat släppte Groferlin som ramlade ihop. Magikern hade hoppats att den skadade hade kunnat resa sig och springa sin väg eller kanske anfallit Kevhhat när denne skulle hämta svärdet. Att Groferlin skulle säcka i hop som en säck med rovor hade hon inte räknat med. Kevhaat tog svärdet i sina båda händer. Han log triumferat och tänkte att nu ska den rödhåriga få se men magikern stod bara och stirrade tillbaks på honom oberörd. Om det var den trotsiga blicken eller för gammal vänskap skull kunde han inte riktig göra klart för sig. Men Kevhaat tog svärdet nickade som ett slags farväl och gick sin väg.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXI

Hon fick in honom i stallet. Själva huset ändes otryggt, stallet gav en om än så liten förnimmelse av trygghet. Kevhaat hade blivit galen. Om vättar och svartnissar skulle komma tillbaka eller inte visste hon inte, men att släpa med den sårade skulle aldrig gå. Mentalisten suckade men insåg att det bara var att göra det bästa av en urusel situation.

Groferlin var något generad utöver värk och sår. Han, krigaren var nu tvungen att omhändertas av en magiker. Även om Groferlin som inte alltid var så förtjust i att byta åsikter eller synpunkter så hade han mer eller mindre motvilligt accepterat att all magi inte var ond. Men han höll ändå på att magi inte var av godo. Vätten som kastat sin besvärjelse över honom var ett tydligt exempel på magin inneboende illvilja.

Kevhaat var helt i svärdets makt. Den kraft som fanns i svärdet hade honom helt under kontroll. Ömsom stannade han till för att beundra det, ömsom hugg han med det i luften som om han stred mot osynliga fiender eller svingade han det triumfatorisk över sitt huvud. Framför sig såg Kevhaat hur han samlade en här segrade i otaliga strider, erövrade städer och riken och slutligen satt på en tron och krönte sig själv till världens härskare. Kung, kejsare, gud.

Han märkte inte att en liten skepnad klädd i lila följde efter honom på avstånd.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXII

Mentalisten tog sabeln Groferlin bar. Tog sig in i huset och letade efter något att äta. Men vad äter svartfolk? De äter allt hade någon sagt, från daggmask till ädlaste hjort. Hon log för sig själv,låt gå för hjort. Torra skorpor hittades, en kagge med vad hon misstänkte vara orcherdrank. Den fick stå kvar. Några avgnagda benknotor och en liten bytta med härsket smör. Även detta fick stå där det stod. Klädtrasor hittades, de hade använts som någon form av bädd. I ett hörn hittade hon något som fick nyfikenheten att öka. I ett schatull för flaskor hittade hon några drycker samt en lapp skriven på jori med dålig handstil. Flaskorna var i tenn, nio till antalet.. Hon läste på lappen och det stod:
Flaskor 1,2,3,4 helande troligen alviskt.
5,6 dricks de kan man tala med fåglar. Alviskt.
Jaja, det är nog bra men vilken flaska var vilken och de tre flaskor innehöll något annat vad var det? Men det fick undersökas senare. Nöjd med sitt fynd vände hon åter till stallet.

- Skorpor smakar bra men ändå inte. Groferlin åt de torra skorporna som fast de blöttes i vatten ändå var en blandning mellan sand och damm.
- Skorpor smakar aldrig bra men allt som är nyttigt smakar illa sa min gamla mor sa Mentalisten och fortsatte undersöka flaskorna.
Groferlin harklade sig lite. - Din mor? Ja du, vad var det han sa.
- Äsch sa Mentalisten och log. - Han var bara elak. Så här är det om nu nu måste vara nyfiken. Ja min mor dog för nästan sju år sedan. Far gifte om sig. Hon är sju år äldre än jag men vi har respekt för varandra. De har två barn en är fyra och den andra är två. Tror jag, ska tusan hålla redan på alla barn här i världen. Hon tog en paus och fortsatte. Jag har tre bröder alla utom en är äldre än mig. Sedan hade min mor innan hon gifte sig en dotter som dog ung. Det finns magiker i min släkt på fars sida. Hans farfar var magiker och dennes farfar var det också. Var någon om kunde magi på min fars mor sida men jag vet inte så mycket mer. Jag hade förmågan att lära mig och far var vänlig att bekosta en del av utbildningen för det är dyrt. Värdshusvärdar är ganska förmögna men det finns inte obegränsat med mynt. Jag hade förresten ingen fallenhet för att laga mat och servera så det var lika bra att pyssla med magi. Du själv då krigarn, vad är din historia?
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXIII

Lite omtumlad av frågan tänkte Groferlin efter. Ja, jag vet inte riktig vad jag ska säga. Är född och uppvuxen på Caddo. Ja ja sa Mentalisten. Du har berättat det. Men jag kanske borde ha frågat varför du som är så troende på Etin och Odo följde med oss. Du visste ju att jag var magiker?
Ja vad skulle han säga? Groferlin hade både skrämts och fascinerats av den rödhåriga magikern med grå ögon. Men hur skulle han säga det?

Kanske förstod magikern men sa ingenting eller så anande hon inget. Men Mentalisten ropade till av glädje. -Nu vet jag vad som är vad! Hon log och fortsatte: - Den som söker dolda ,ting finner dolda ting. Hon höll upp en flaska. Se det är en liten reva i botten. Samma reva finns på alla flaskor. Hon tog och ordnade flaskorna i nummer. Helande drycker och drycker om man gillar fåglar. Men vad är de sistnämnda? Hon funderade ett slag innan hon gav en flaska märk med 1 till den sårade.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXIV

Frisk och stark var Groferlin efter drycken. Med huggaren i beredskap och med Mentalisten strax bakom sig sökte man igenom gårdens byggnader. Men man hittade ingenting mer av värde förutom en ryggsäck som sett sina bästa dagar samt två gamla kopparmynt. Bra att det var två sa magikern då får vi en var och slipper slåss om resten. Groferlin muttrade något till svar. Han var orolig och ville inte skämta även om han förstod att den rödhårigas skämtande var hennes sätt att hålla humöret uppe. Groferlin sökte sig i sin tur till religionen. -Vart sa vi ta vägen frågade han? - Ja säg det? Kevhaat har vi nog sett för sista gången och det kanske är lika så gott. Han blev tokig av svärdet och galningar är svårt att handskas med. Mentalisten suckade och skakade på huvudet.
-Men varför blev inte du besatt eller vad man nu ska kalla det. Groferlin tittade lite misstänksamt på sin kamrat.
-Jag är starkare sa flickan och tittade på honom med en myndig min och de grå ögonen blev, tyckte Groferlin nästan vita. Något försökte ta kontroll över mig men lyckades inte eller insåg att det skulle bli en hård nöt att knäcka. Hon knackade sig lite lätt med pekfingret på tinningen. Man blir ingen bra magiker om man inte är stark här inne. Hon vände sig om och gick. Han följde efter.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXV

Kevhaat var nöjd. För en stund. De små svartnissarna låg runt omkring honom fullständigt sönderhackade. De hade varit en lätt match för den erfarne kämpen och med svärdet han hade i sin ägo hade det strängt tagit inte varit någon strid alls. Det gick så fort och lätt att han när striden var avslutad hade sargat och huggit de små kropparna bara för att på så sätt få ut det bästa av stridens sötma.

Vätten, klädd i lila kom fram och bugade. Kevhaat tog det som bevis att den lille varelsen visade sin underlägsenhet och lydnad. Vätten tänkte i sin tur, dumbom. En försmak för kommande strider Sire, sa vätten och bugade sig åter. En munsbit nu, en aptitretare inför den stund då världen darrar för Kejsar Kevhaats makt och bugar för hans ära!
Kejsar Kevhaat, allitterationen lät bra och helt förnuftig. Han skulle inte bli någon vanlig simpel kung eller furste, nej finare än så det var självklart.

Vätten som han först hade tänk slå ihjäl visade sig vara riktig bra att ha att göra med. Denne hade lockat till sig sina svartnissar som nu låg dräpta. En bra liten rådgivare till en kejsare. Sedan om han blev för ettrig ty små svartfolk är ju ofta ettriga kan man klyva den lille strunten i två bitar, eller fyra.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXVI

Attacken kon plötsligt. Magikern hade förvisso stannat upp, använt sin magi och sagt att fara hotar. De såg sig omkring bereda att dra sabel eller använda magi men de såg inte uppåt. Örnen som kom ovanifrån hade ett nät i sina klor och de båda fastnade i det när det släpptes över dem. - Odo skrek Groferlin när han föll när de fick nätet över sig. Mentalisten sa ingenting utan föll hon med. Olyckligtvis så började de kana nedför en liten backe och trasslade in sig mer på grund av detta. De märkte att de blev omringade av varelser och någon kastade någon behållare som gick i krass och någon form av gas började spridas. Varelserna försvann men såväl krigaren som magikern märkte att de sövdes. - Odo viskade Groferlin matt, innan han bokstavligen och bildligt gick in i dimman.

De vaknade till sans. Men höll på att tappa andan båda två. De märkte att de befann sig i luften högt över marken och något höll dem i nätet. Groferlin låg så han hade huvudet i riktning mot marken så han såg inte vad eller vem som lyfte dem som musslor i ett nät. Mentalisten hade det värre för nätet låg i synen på henne så hon knappt kunde se alls. Tänk positivt hörde han Mentalisten ropa. - Hade de velat döda oss så hade de redan gjort det.
Men denna tröst var lite väl klen tyckte krigaren.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXVII

Trivs du inte? sa Mentalisten och såg frågade på sin gamle äventyrskamrat.
Jodå, för all del. Groferlin log ett litet leende. Ja han hade ingenting att klaga på. Men det var lite ensamt och deras värdar var mer intresserade av den rödhåriga magikern än en medlem av lysande vägen som misstrodde magi. Tre veckor hade passerat sedan de tillfångatagits. Magikern försökte pigga upp sin kamrat. Hon skrattade lite och sa, ja detta trodde vi inte för tre veckor sedan, eller hur? Hon såg på honom och han kunde inte låta bli att skratta lite han med. Nej sannerligen. Trodde att nu är det vår sista stund. Flyga flera tusen meter upp i luften i nät, det vill jag inte göra om. Hon satte sig bredvid honom och de satt där och pratade och mindes.

Silveralver hade på sina bevingade springare för dem till en flygö. En örn hade flugit med dem,, samma örn som kastat nätet. Mentalisten som hade hört något om Carador men Groferlin hade dålig kunskap om dessa besynnerliga öar som svävar över Altor. De hade släppts ur nätet och örnen hade antagit en humanoidskepnad. Groferlin hade föröskt trösta sig med att älvfolk rimligen borde behandla sina fångar lite bättre än svartfolk. Däri hade han rätt. Örnmannen hade hållit upp vad som såg ut som en röd äldsten och uttalat ord som Groferlin inte förstod.

Stenen hade magi i sig och med magin hade örnmannen läst Groferlins tankar och förmått honom att avslöja vad han visste. Ja inte bara det den hade läst allt om honom och det var skrämmande att ett annat sinne tagit sig in i hans. Högröd i ansiktet av både vrede som förlägenhet hade metamorphen börjat med Mentalisten. Hon hade lyckats göra motstånd ty förhöraren svor till och gjorde ett försök till och ännu ett innan han log och sa på jori att de skulle vara gäster och inte fångar.

Örnmannnen och silveralverna på den lilla flygön var vänner med Ahrn. De hade förstått att han mist livet och letat efter honom. Med magis hjälp hade de förstått att de två människorna varit i kontakt med den avlidne och trodde de varit iblandade i mordet. Med magins hjälp hade de sett att de var vänner, i alla falla den rödhåriga magikern och de hade samma fiender. Fest hade anordnats till deras ära men det visade sig snart att alverna åtta män och sju kvinnor, örnmannen, samt ett antal älvor som förvirrade och ömsom roade ömsom retade människorna främst Groferlin var de som bebodde ön som var en och en halv kvadratkilometer stor. Örnmannen som sa att han var mentalist han med hade fångat den rödhårigas intresse. Groferlin blev lite stött och svartsjuk men Mentalisten hade ursäktat med att hon inte kunde hjälpa att satyrer, örnmän och andra älvfolk av hankön tyckte hon var tjusig. Groferlin fick nöja sig med att var gäst och inte hedersgäst.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXIX

Örnmannen som sade sig hetta Aquil var skicklig ja mer än skicklig i den skola som kallas mentalism. Ganska tjusig var han också. Kortvuxen, men ändå något längre än Groferlin. Inte lika stark som denne men mer proportionerligt bygd. Aquil var den ende av älvfolken som var magiker och en kollega i yrket tillika en mentalist var ju en angenäm bekantskap särskilt som denne hade rött hår och gråa ögon. Tyckte och intresse var från båda håll ömsesidigt.

Mentalisten var inte dum och förstod mycket väl att krigaren från Caddo var intresserad av henne. Men han var kortväxt och det var inte till hans fördel. Vidare gjorde hans erbarmliga religion honom omöjlig. Caddo verkar vara ett tillhåll för inskränkta dumbommar med fel på såväl färgseendet som förståndet. Kevhaat hade hon längesedan slutat tänka på. Han var i händerna eller skulle man säga i klorna på något farligt.

Älvfolken ville hämnas på vätten som låg bakom mordet på deras vän. Aquil var den som ville hämnas mest, vilket inte var förvånande. De ville ha med de två människorna för att hämnas på Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh, de hade ju goda skäl att vilja vara med och silveralver och örnmän hade rent fysiska problem med att jaga en varelse som helst lever i underjorden. Flygön började sväva mot det håll man trodde Ahrns fiende befann sig.

Mentalisten lyckades via Aquil förmå silveralverna att visa intresse för Groferlin. Som kommen från Caddo hade han en del kunskaper om bågskytte som dessa måhända kunde ha nytta av, och de i sin tur kanske ge honom några nya erfarenheter och synpunkter. Det gick några dagar, nästan en vecka att hålla alver och människa upptagna med att tala och diskutera bågsträngar, styrfjädrar på pilar samt målskjutning. Älvorna tyckte det var intressant ungefär en halv dag innan de började sura runt och roa sig på annat håll. Örnmannen tog den rödhåriga unga kvinnan som sin lärling och och började försöka lära henne nya besvärjelser. Men Groferlin började sura och bli allt med irriterad.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXX

Som man sa på Caddo när någons tålamod nåt sin gräns: ”Bågen spändes för högt.” Groferlin allt mer sur och irriterad hade fått tag i en flaska av det vin, för han antog att det var vin och drack. Han blev rusig men också argare. Det var kallt också på flygön. Mentalisten hade han inte sett till alls de senaste tre dygnen. Hon sov hos den där örnfiguren. Han satt där och surade och muttrade. Några älvor blev lite nyfikna och började surra som flugor runt honom. Efter en kort stund blev Groferlin förbannad grep tag i en älva och kastade denne till marken. Älvorna försvann med ens. Men det dröjde knappat någon minit förrän alverna hade skyndat dit och Groferlin som var såväl full som arg tänkte slåss. Han var obeväpnad som tur var men stark och någon skalle skulle han nog kunna slå in eller sparka någon alv så denne inte kommer att resa sig mer. Mentalisten och Aquil kom också springande. Örnmannen sa något till alverna och dessa som där några tagit fram vapen medan andra spänt sina bågar avvaktade. Älvan som Groferlin burit hand på kom farande höll sig för huvudet och pekade med vänsterhanden pekfinger på Groferlin. Älvan flög i luften och var nog inte skadad alls men mycket förnärmad.

Aquil gick fram mot Groferlin och sa lugnt: - Det är lika bra vi gör upp på en gång. -Precis min åsikt skrek krigaren och anföll med ett tjut. Örnmannen knäppte med fingrarna samtidigt som han pekade och Groferlin snubblade och föll framlänges, men lyckades ha fram händerna som skydd så han damp inte i marken med huvudet före. Han försökte ta sig upp men åter kastade hans motståndare en besvärjelse och mannen från Caddo märkte till sin förvåning hur han lyftes upp i luften.Odo skrek Groferlin till, han tänkte ropa till Aquil att den skulle slåss utan magi men han aldrig uttala orden för när han var nästan tre meter över marken sa damp han i backen igen.

Groferlin blev liggande med huvudet i marken. Mentalisten suckade och skakade på huvudet. - Arme lille dåre sa hon. Hon gick fram till den avsvimmade. Inga allvarlig skador. Hon tittade på örnmannen som tänkte säga något. Hon höjde handen och avbröt honom. Ja, jag vet att du inte ville skada honom. Men det är kanske bäst vi gör oss av med honom innan det blir mer bråk. Örnmannen log ett litet lättat leende. Han hade någon sekund trott att hon skulle förebrå honom men så blev det inte. Han nickade och sa: - Du har rätt vi måste göra oss av med honom.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Den arge, den gamle och Mentalisten XXXXI

Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh satte sig på den lilla tronen, ja kanske var det ett något missvisande namn men de tre stenarna som bildade en stolliknade enhet var stammens viktigaste plats. Där satt de nya hövdingarna i de stora sal som kallades blodets sal ty såväl konkurrenter om makten som många offrades där, ofta i samband med att en ny härskare tillträtt.

Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh hade återkommit och det med ära. Hans mångårige fiende var nu borta och förintade, det enda som fanns som bevis för att Aharn över huvud taget funnits. Mäktigare och farligare än förut hade han valt efter att ha firats i tre dygn att utmana den gamle hövdingen om makten. Denne som med vättarnas mått var en skicklig krigare att sagt att han gärna gick med på det men han kunde inte magi och hans utmanare kunde väl som så många magiker inte hantera ett riktigt vapen så man beslöt med huvudet som insats att en kämpe skulle strida istället. Förberedelser gjordes och man skulle låta striden ske om fyra dygn.
Hövdingen sände bud efter Glub, en rese som delvis var tillhörig stammen. Glub var pigg på strid och den lön han skulle få. Tre tunnor orcherdrank samt en kagge kött. Magikern som låtit Kevhhat vänta en bit utanför vättarnas boning kom för han skulle strida.

Striden blev kort. Glub som var först på plats stod där med sin järnbeslagna träklubba och väntade. In i rummet kom en skepnad utan några som helst drag av någon känd varelse som skulle kunna kallas intelligent. Nej det var en blåsvart humanoid, som istället för en högerhand hade en arm som slutade i ett svärd. Ingen mun, inga öron, och vad värre var inga ögon. Glub stirrade bara på varelsen och sedan på hövdingen och sedan på varelsen igen som snabbt som en besvärjelse utkastad av en ärkemagiker skar Glub i bitar. Hövdingen försökte fly, men vättarna främst då hans anhängare som blev besvikna på hans fega sätt lynchade honom. Hövdingens favorithona samt son som väl var tänkt att efterträda honom miste livet de med.

Atshal Roskalgh Etreet Yrlokh fick när han satt ner stammens heligaste relik en kopparkrona med benbitar som prydnader i. Ben som sades komma från en drake. Därefter började festen och under denna vände sig magikern och hövdingen till sin nye lärjungen och sa. Han är bra Kevhaat. Jag vet inte vad för makter som styr honom. Men jag vet att jag kan styra honom. Lärlingen tittade på det som kallades Kevhaat och log ett blekt leende, ett rädslans leende.
Skriv svar