Vit fläck - Jorpur

De vita fläckar som en gång i tiden lämnades på Ereb Altor fylls ut.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Vit fläck - Jorpur

Inlägg av Mikael »

VIT FLÄCK JORPUR

Halvön mellan Zorakin och Jorpagna.
Hittills duiskuterat under Historia och halvlängdsmän.

Förslag:

Terra Oros/Brandika, den mycket glest befokade halvön mellan Zorakin och Jorpagna. Halvöns kust är till 90 % höga vita klippor (tänk Dover) och har därför näst intill ingen fiskande befolkning. På östkusten ligger en hamnstad som en gång var kungariket Brandikas huvudstad. Nu nyttjas staden för att sälja halvöns fåtaliga exportprodukter: vin, fruktsprit, ulltextilier, mattor, rökblad. Inlandet är inte mycket för spannmålsproduktion och domineras av vildmark. Skogar som en gång avverkats under imperiets och senare riket Brandikas dagar har växt igen och gömt bortglömda städer och vallfärdsorter. Där bosättningarna finns idag har dock områden av rullande kullar svedjeredats och betats fram. Kullarna är perfekta för fåruppfödning, frukt och vinodlingar, samt några av Erebs största och bästa rökgrässodlingar (kallat "gräs" av användarna vilket ger en lugnande och milt hallicunerande effekt). Landet har några mindra vattendrag som avvattnar halvön vilket blir till vackra höga vattenfall när vattnet kastar sig ut i havet från de vita klipporna.

Enda civiliserade och organiserade strukturen som finns år 610 är en halvlängdsmanna-"federation" kallad Kullens folk ledda av Gammeldrotzen. Samarbetet/lösa federationen hos halvlängdsmännen existerar som försvar mot rövarbanden och de återkommande svartfolksräder. I övrigt är halvön mycket glest befolkad och det finns ett begränsat antal befästa och muromgärdade små byar av människor. Ingen litar på någon utanför den egna byn. Detta med rätta då stora områden av vildmarken domineras av rövare, rovriddare och flera svartfolksklaner. Jorpagniska lorder från de största västliga länen och den Aidniska Exarken hävdar offciell överhöghet över området, men i realiteten är halvöns befolkning självstyrande.


(Området norr om halvön är ännu vildare och hårdare drabbat av svartfolk samt återkommande sjukdomsepidemier; jfr Jorpagna tråden.)
Senast redigerad av Mikael den 2007-10-24 19:48, redigerad totalt 9 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Felix Falk:
Alldeles vid havets rand i Jorpagna, i det territoriet som fordom hette(eller fortfarande heter)Terro Oros lever Lunnefolket, om dessa verkligen är halvlängdsmän eller inte tvistar de lärde, men mycket talar för att det rör sig om ett broderfolk åtminstone till de halvlängdsmän som bor längre inåt land.

Lunnefolket har attributen, krulligthår, stora fötter, väst men de är mindre och har simhud mellan fossingarnas ludna tossingar. Dessutom har de ett grövre käkparti och tänderna är tillräckligt kraftiga att bryta upp de hårdaste skaldjur, likt ostron, rödmussla och klangklo.
Lunnefolket lever av fågeljakt i alla dess former och skaldjursfiske. Tillskillnad från sina "kusiner" innåt land ägnar sig inte Lunnefolkets medlemmar åt jordbruk.
Säden de bakar sina berömda pannkakor av kommer med stor sannolikhet från det maginnehål som klippsparv, ätesärla, krumnäbb och fröfink lämnar efter sig vid slakt.

Lunnefolket är mycket skickliga klättrare och att ta sig in i ett Lunnefolks bo utan tillåtelse är mer eller mindre omöjligt om du inte är flygkunnig eller måhända uppvuxen bland solunas markattor. Anledningen är att alla ingångarna till gryten återfinns på stupsidan.

Västarna som Lunnefolket bär är nästan alltid sandfärgade, knapparna är dock av den skinaste pärlemor och vill man ha pärlemorknappar görs de bästa och vackraste av Lunnefolkets knappsnidare.

Innåtland i Terro Oros återfinns halvlängdsmän utan simhud. På de kullar täckta av vinrankor och äppelträd lever ett stolt och ödestungt halvlängdsfolk med rötter i den gamla tiden.
Den tredje konfluxen påverkade inte nämvärt kullarnas folk, människorna dog som flugor, men folket under jord var skyddade. Under denna tid föddes de två legionerna,Mörkrets legion och Jordlöparnas legion. Dessa arméer utgör den grund på vilken halvlängdsmännen som blev kvar kunde bygga sin makt. En väldrillad halvlängdsarmé där minörkonsten står högt i kurs och som bevarat hemligheter som Jorpangsk eld, automatarbalest och katapulter som skjuter dubbelt så långt.
Detta har gjort att det vinodlande och fruktälskande halvlängdsmännen i Jorpagnas inre aldrig blivit kuvade av varken människa eller vätte.

Kullarnas folk är inga erövrare men i teorin skulle de kunna lägga sig under en mycket större del av Jorpagna än den dom besitter idag.
Det är den fredsälskande Gammeldrotzen Zeno VX som leder kullens folk, tillsammans med rådet.
Kullens folk har olika sorters västar beroende på vilken roll de spelar i sitt samhälle.
Legionärerna har röda västar, Rådsmedlemmar har vita västar, jordbrukarna och skördarna bär gröna västar, mustarna bär gula västar osv.

Det finns ingen uppgift på hur många kullens folk är, men troligen utgör de en klar majoritet av folket i trakten.
Senast redigerad av Mikael den 2007-09-07 11:40, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

föreslagen historia

Inlägg av Mikael »

757 f.O.
I Imperiet råder fred med nordens barbarer. Senaten bjuder detta år in folken från norr om Imperiet att gå i tjänst upp som legosoldater i Imperiets armé. I utbyte erbjuds de som tar värvning sold i guld vid tjänstgöringens slut, eller joriskt medborgarskap och mark inom Imperiet. Under århundradenas lopp tar tusentals barbarer värvning och ett hundratal av dem bosätter sig i Imperiet. Med bevarande av Narguri traditioner bosätter många av dem som väljer att stanna sig tillsamman. Halvön mellan Jorpagna och Aidne, del av provinsen Jorpagna, får namnet Terro Oros, ”landet av guld”, i minne av den guldsold som krigarna valt bort. Med tiden blandas bosättarna upp med den övriga befolkningen, men många traditioner lever kvar i århundraden.
170-180 f.O
Jorpagna/Terro Oros. På halvön Terro Oros, det som i folkmun idag kallas Halvland eller Lilleland, grundas tre Aerldömen Ertikaia, Bendika och Erbula. De är organiserade med ett likartat system där visa och mäktiga män väljs som representanter för ett antal familjer. Dessa möts på ting där man i sin tur väljer Aerl (hövding), Marsk (ÖB) och Drots (finansminister). Naturligtvis domineras maktkampen av ett fåtal familjer som någon gång under Mörkertiden tagit sin makt med våld eller list. Terro Oros invånare tror på en panteon av gudar både från Aesirdyrkan och från de Unga Gudarna.
44-24 f.O.
Den starke mannen Tarangi Ulvåse har annamat granländernas idéer och kallar sig kung. Han slår därmed ihop ämbetena aerl och marsk. Som drots utnämner han sin svärfar, släkten Grivp’s överhuvud. Tarangis ambitioner är dock större än så, och han inleder militära erövringsexpeditioner från sin rundborg Bendika, väster och söder ut. Under tjugo år strider han för att förena de tre aerldömena med våld och mutor. Mot slutet har han militär dominans över hela området mellan dagens Jorpagna och Zorakin, från havet i söder till bergen i norr, men inte tillräcklig för att lyckas driva in skatt. När han dör under en straffexpedition mot landets centrala delar, svärs en allians mellan de tre aerldömena om gemensamt försvar och handel, med respekt för varandra.
3 e.O.
Terro Oros/Brandika. Ringborgen Bendika krossas av en invaderande svartfolksarmé. Lojal mot sina löften om hjälp rider stridsmän från söder och väster, och tillsammans lyckas de besegra svartfolken. Efter slaget beslutar de tre allierade landskapen att binda än starkare lojalitetsband. Man utser ett centralt ting att utse alliansriket Brandikas aerl, marsk och drots. Landets mäktigaste släkter håller flera bröllop korsvis för att ytterligare stärka alliansen.
10 e.O.
Felicierna kommer till södra Tolan och driver bort de fiskarfolk och herdar som bor där. En del av flyktingarna seglar västerut och når Terro Oros där de tillåts bosätta sig vid ån Almin där deras skicklighet i mattväveri blir en viktig inkomstkälla. I detta område talas sedan dess en svårförståelig grötig dialekt av nyjori.
67-68
Släkten Grivp har genom smarta bröllop och allianser växt till rikets dominanter med ägor runt hela Brandika. År 67 gör man slag i saken och lyckas få tinget att godkänna Adam Grivp som kung, samt hans far Regvid som drots. Familjerna Saga, Ulvåse och Rese motarbetar och bestrider tingets beslut, tills de besegras bland kullarna söder om Bendika vintern 68.
69
Kung Adam kröns som Brandikas kung, Bendika utropas som huvudstad. Ett tiotal frälsesläkter utnämns och får sina bästa män dubbade till riddare. Riket växer från nu ut mot en riktig feodalstat, men med ovanligt fria bönder. Omvärlden kallar från denna tid konungariket för Brandika.
73
När drotsen Regvid Grivp dör, försvinner också ämbetet.
99
Rikslag stiftas av kung Hargardaval att ersätta de tre landslagar som tidigare funnits. Landslagarna och lokala byalagar lever dock vidare på landsbygdens tingsplatser.
118
Kung Uriens äldsta son prins Accolon tas på bar gärning i kungens unga hustrus säng (hustru nummer två). Drottning Niagrom visar sig också vara en häxa, som när hon och Accolon skall brännas på bål för äktenskapsbrottet, undkommer genom att förvandla sig till en råtta. Skandalen och sorgen är för mycket för Uriens som dör av sorg innan året är slut.
144
Kung Lot Loevekrans som ägnat sitt liv åt att finna häxan Niagrom, får se sin son Gorloris straffa häxan innan kungen själv dör av den sjukdom häxan gett honom.
161
Kung Ulvebrede bekänner sin tro på Etin.
169
Ulvebrede den Obändige är kung, och han följer Etins lära. Han är mycket gudfruktig enligt den välmutade Lysande Vägen. Brandikerna erfar dock hans hårda nypor, och adeln splittras mellan de som får gods av kungen och de som ser sina ägor skänkas till den Lysande Vägen. Tillnamnet den Obändige får kungen av allmänheten efter ett beryktat uttalande om hur ”prelater och kväkare må bända sig dubbla både framåt och bakåt, men mig bänder ni icke!”
269
Befolkning börjar bli sjuk. Mindre utbrott av pest och kolera dyker upp.
272-280
Pesten sveper över Brandika som en syndaflod. Grannländerna vägrar handla med Brandika och brandikerna issoleras på sin sjuka halvö. Märkligt nog tycks Brandikas många halvlängdsmän vara immuna mot sjukdomarna. Dett leder i sin tur till att människorna ger halvlängdsmännen skulden för pesten och beskyller dem för samhöre med onda gudar. Halvlängdsmännen tvingas organisera sina små samhällen i en federation för att kunna försvara sig mot de allt mer galna människorna.
276
Hela kungafamiljen dör i en grym böldpest. Rikets råd lägger skulden på halvlängdsmännen och samlar en straffexpedition. Halvlängdsmännne är dock redo och lyckas bita ifrån sig. Innan människohären lyckats samla ihop sig för ett nytt anfall överrumplas de en natt av en invaderande svartfolksklan. Ingen människa lämnas levande. Halvlängdsmännens spejare har sett vad som skett och anar vad som väntar. Snabbt omringar halvlängdsmännens armé svartfolken och sätter eld i en ring kring dem. Lortingarna bränns till knastrigt kol.
279
Svartfolk från nordost gör flera plundringsräder genom det utslagna riket. Till råga på allt inträffar en jordbävning som raserar stora delar av huvudstaden Bendika. Myckna regn skapar också översvämningar vilket leder till ytterligare svält, sjukdom och död. Exarken i Arno förklarar att det är Etins straff för brandikernas syndiga leverna.
281-286
Draken Gorondvivax lämnar Aidnebergen och härjar över hela Brandika. Detta är den sista dödsstöten för alliansriket Brandika. De få överlevande med ambition på att upprätthålla riket förlorar all tro. Brandika försvinner ur historieböckerna. Enda kvarvarande civiliserade samhället på halvön utgörs av halvlängdsmännnens federation. Människorna sprider sig över området mellan Jorpagna och Zorakin och bor i glesa byar skyddade av ringborgar. Ibland enas några byar under en hövding, men mest lever man från dag till dag och försöker överleva de återkommande svartfolk- och rövarräderna.
Draken slår sig tillslut ner i en grotta på södra delen av östkusten. Efter flera års plundrande från Kra i Zorakin, Dakkilo i Erebos till Jorgund i Jorpagna blir draken till sist besegrad av Thor Rödfjäder från Jorpagna. Hjälten dubbas till riddare av kejsaren, men stupar några år senare under äventyr i Erbulasbergen på Tolanhalvön.
286
Caddo och den joriska Helige Odos orden försöker förmå halvlängdsmännen på halvön Terra Oros, det nyss avlidna riket Brandika, att erkänna just deras version av Etins lära. När Caddo besätter södra hälften av halvön, gör Jorpagnerna det samma i norr. Halvlängdsmännen som inte vill ha några storvuxna herrar, eggar de båda sidorna till strid. När Helige Odos orden efter stora förluster besegrar dalkerna, anfaller halvlängdsmännen riddarna. De tillfångatar ordens ledare och säger sig godta Aidniska vägen av Etins lära mot ett fredsavtal på 500 år. Orden accepterar villkoren, och halvlängdsmännen får i Hodryda se Exarken av Ekeborg underteckna den 500 åriga fredsgarantin. Halvlängdsmännens ledare Tango ”Tunnan” Vinfat utropas till Gammeldrotz över vad Exarken i traktatet kallade federationen Terra Oros. För Caddo sved naturligtvis nederlaget, men insikten om att zoraker och jorpagner nu skulle komma småfolket till stöd, avblåser alla hämndaktioner, och dalkerna vänder blickarna mot Morelvidyn sitället. Halvlängdsmännens land kallas bland storfolken för Halvland eller Lilleland. Själv kallar de landet för kullarna och sig själva för kullarnas folk.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

birkebeineren skrev:Jag funderade efter att ha hittat Terro Oros-tråden, mäster Mikael, att den kaske skulle döpas om till Vit flack Jorpur?
Kanske lättare att hitta dit på så vis och även föra diskussionen vidare? Vill även återigen påpeka att jag gillar ideérna du har om området!
Så var det flyttat!
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Mikael: Tycker faktiskt att ditt förslag (första inlägget) är bäst. Gillar inte Felix Falk - "Lunnefolket".

Tycker inte heller att det behöver utvecklas mer än att de "sjukdomar" och "epidemier" som stryker runt biter inte lika hårt på halvlängdsmännen än på människor (om inte alls). Därför skyr människor oftast regionen medan halvlängdsmännen kan leva i frid.

Sen kan man twista till det och låta halvlängdsmännen ha ett finger med i denna epidemi/sjukdom för att bevara sin frihet och sitt land.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Jag tror att bade "Lunnefolket" och "Terro Oro" gar alldeles utmärkt att bade komplettera och invörliva i Ereb. Däremot är det nog värt att ga igenom namn och titlar. Även om kopplingarna till lunnefaglar är jäkligt coola och jäkligt halvlängsman kan det vara värt att ändra själva namnet. Och Terro Oro later lite för latinskt kanske.
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Jag har också lite problem med namnet "Terro Oro", det känns inte som det funkar tillsammans med övriga namn i Ereb på något sätt. Har för mig Mikael hade något namn till på området "Brandika?" och det låter för mig mycket bättre. Kanske skulle det kunna vara ett moderniserat provinsnamn från Imperium Iorpagnas dagar, som härstammar från när hjälten och fältherren Brandikuz la under sig området?

Iaf, när det gäller Mikaels text är det en liten sak som jag stört mig på. Om än en petitess, men iaf, det står att barbariska/narguriska legosoldater fick mark i området som belöning för sina tjänster runt 760 f.O men med tanke på hur gammalt imperiet är vid den tiden och att området ligger granne till Jorpagnas kärnområde, anser jag att det troligtvis vid den tiden är rätt civiliserat och bebott av jorer, och knappast att det finns någon plats för en massa nargurer där. Troligare är väl att dessa skulle fått mark i imperiets mer perifiera områden, där det behövs nybyggare, inte i imperiets centrum.

Vidare när det gäller den vita fläcken skulle jag hellre se ett liknande upplägg som jag presenterade i Jorpagnatråden:
Gillar det jag läst om Jorpagna som skrivits på sistone. Tankarna om svartfolken i trakten låter mycket intressant.
Iaf, enligt EA-kampanjbokens folkslagskarta på sidan 33, så är ju det vita området väster om Jorpagna befolkat av en större förekomst av halvlängdsmän. Vi skulle inte kunna låta detta område, som jag nog gärna ser som en del av Jorpagna, vara halvlängdmännens ursprung, där de levt redan innan Imperium Iorpagnas grundande. Efter den tredje konfluxen kan då svartfolk ha trängt ner på halvön in i halvlängdsmännens lilla erebiska paradis, vilket resulterade i en stor utvandring/flykt av Halvisarna till bl.a. de områden i Kardien, Zorakin och Berendien där de är vanligt förekommande. De halvlängdsmän som stannade kvar lever nu ett svårt liv, med ständig oro för svartfolken. Man har grävt ut massor av gångar och håligheter där de söker skydd i orostider, och av det gröna paradis de en gång hade finns inte mycket kvar... förställer mig här halvlängsmännen som smutsiga, skygga och ständigt på sin vakt osv... deras värsta fiender är de mindre svartfolken, som t.ex. svartalfer, som lättare kan ta sig in i deras labyrintlika tunnlar...

Detta skulle ju kunna vara en förklaring till att området inte lämnat så mycket spår historiskt sett... Samt att vi får lite mer bakgrund till halvlängdsmännen.
Detta kan ju med fördel kombineras med Felix Falks lunnehalvlingar. Halvlängdsmän kan ju ha bosatt sig vid de branta klipporna som skydd mot svartfolket. Jag ser väl iofs helst att de då inte har simhud mellan tårna. :P
I övrigt kan området/provinsen ha varit ett kärnområde i Imperiet tätt befolkat med stora städer osv. Under tredje konfluxen drabbades människorna där hårt, halvlingarna hade ju sina kullar :roll: , iaf området återhämtade sig aldrig. Nu är, sedan ett tag tillbaka (har inte tänkt på några årtal), området invaderat av svartfolk, som bl.a. föreslogs i Jorpagnatråden. Svartfolken har förslavat de människor som levde i området och jagar ständigt de stackars gömda halvlingarna som inte lyckats eller velat fly från provinsen. Tänker mig ett svartfolksrike här, tycker att det behövs :twisted: , Emellanåt svartfolken plundringsräder utanför provinsen, andra gånger verkar de slåss sinsemellan, vilket är tur för de angränsande områdena. Även om sammanhållningen dem emellan inte alltid är den bästa verkar de vara förenade i en gemensam tro (den tro som lett till konflikten med häxmästarens svartfolk), kanske är det tron på någon stark ledare vem det nu kan vara, eller på någon gudom/övernaturligt väsen etc... Iaf fall skulle området vara ett rätt otrevligt ställe för människor att äventyra på.

Den fråga man kan ställa sig är väl iofs varför inte alla männskliga riken förena sig mot dessa svartfolk, men det borde väl inte vara någon omöjlighet att komma på ett svar till... men det får bli en annangång, för nu måste jag laga mat. :wink:
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Mycket visa funderingar - vi maste fa ut svartfolken ur monsterböckerna och ned pa kartan och pa marken i Ereb. Ett störra svartiskt stamomrade, kanske med vissa gemensamma funktioner (kultcentra, rättsystem (t.ex. envigskultur), ekonomisk bas etc) känns rätt. Det kan ju även finnas en viss andel tunnelkrig: speciellt om det finns vätteliknande smasvartfolk i trakten.

Religionen skulle helt enkelt kunna vara Raukhimdyrkan fran Svartfolk. Har inget direkt emot att denna tro inkorporeras i världen - kanske inte Raukarna och hela skapelseberättelsen som "sanning", men i alla fall nagon sorts tro pa en vandrande apokalyptisk gud. Denna tro skulle snarare kunna ha spirat ur de traumatiska minnena av konfluxerna. Dessa kanske även är en av anledningarna till denna svartfolkkulturs aggresivitet (medan t.ex. Grynnerbergens vättar är mer stabila och fredliga) - de lever i en "yxtid och vargtid" a la fimbulvintern, i väntan pa undergangen.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Har faktiskt inget problem med Svartfolk heller. Anser nog att området är stort nog att hysa plats till både svartfolk och halvlängdsmän. Låt Svartfolken ta del av de norra områdena av Vit fläck - Jorpur, och låt halvlängdsmännen besitta de innersta och områdena längst kusterna.

Vad är det egentligen för skog som ligger precis ovanför Vit fläck - Jorpur? Vad finns det för smaskigheter i den skogen?
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Spelknepe skrev:Vad finns det för smaskigheter i den skogen?
KANTARELLER!!!





Okej, f´lat
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Orch-Kantareller... med simhud mellan öronen? :shock:
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Lunnefolket är skitfräcka tycker jag. Mycket särpräglade och unika med glimt i ögat.
Halvön som HLMs ursprung låter inte heller fel.

Terro Oro är menat som fusklatin då det är vad Blixt använt för Imperiet tidigare. Vad gäller att legosoldaterna fick mark så pass nära kärnlandet kan jag hålla med om är annorlunda än hur Tellus imperier agerat. Min ursprungliga idé var att så få in lite nargurisk kultur bland jorerna på halvön.
Att riket Brandika fick namn efter Brandikuz låter toppen. Men vad kallas halvön idag, över 300 år efter Brandikas fall?

Hur befolkad var halvön under Imperiets dagar då? Ligger centralt så förmodligen en hel del folk, men att endast ha en liten kustremsa lämplig för hamn gör den kanske mindre attraktiv för jorerna? (De höga kusterna har jag använt för att förklara att halvön inte erövrats av kringliggande grannländer, en idé som jag sedan sett också dyka upp i flera andra länder på forumet.)

Jag gillar också idén med ett svartfolksrike, men liksom Spelknepe vill jag placera det längre norrut. Jag tycker visserligen att svartfolksriken inte rimmar med deras oförmåga att organisera sig och hålla disciplin under längre tid. Därför fungerar det endast i grottsystem och som mindre riken. Ett utbrett svartfolksrike på slättland tycker jag inte funkar varken för svartfolken eller dess mycket riddarstarka grannar. Men som sagt så har även jag låtit det krylla av svartfolk norr om Kullarnas folk. Dessa kan ju likt pirater ha delat in området i revir där deras klaner regerar? Peter är inne på rätt spår. Brända Jordens klan och Månulvarnas klan bör ingå bland de som gör anspråk. Det kan nyligen ha skett en maktkamp där klanerna börjat enas och hotet mot grannarna ökat fram till år 610?

Jag föreslår därför att den vita fläcken som skall beskrivas även omfattar ingenmanslandet norr om halvön, mellan Zorakin och Jorpagna, samt i norr omringat av bergkedjor. Då kan halvön fortfarande ha oroliga, misstänksamma och väl befästa människor och HLM, medan landen norr om tillhör svartfolken, rövarna och rov-/jakt-riddarna. Skogen tror jag heter Mörka skogen (kan vara mitt namn?) vilken växer i och söder om passet mellan Mörkrets berg, Aidnebergen och Melashebergens högre östra utlöpa.

(I skogen finns en berömd svartkonstakademin: Jorpagna ligger mellan två vidsträckta skogar (Mörkaskogen och Landori) och tre större bergskedjor (Aidnebergen, Mörkretsberg, och Nidabergen). Båda skogarna är djupa och fulla av ”trolltyg” som jorerna ser det. Mörkaskogen domineras av svartfolk och är definitivt farlig. Ingen färdas därigenom om de inte absolut måste. Innan svartfolkens invasion för tusen år sedan hette skogen Vidvindens skog, men det är sedan länge bortglömt. Enligt en gammal legend lär djupt i skogens hjärta ligga en nekromanti-akademi ledd av den legendariske Arwan Hades. Akademin lär dock vara osynlig och kan inte upptäckas om inte Arwan Hades vill det. Landoris skogar är täta, men för det mesta ljusa och här dominerar älvfolken. Skogen vaktas av skogsalvriket med samma namn som skogen. Sedan antiken har alverna tillåtit jorer och andra att färdas via ett antal färdleder öst-väst över Tolanhalvön, och nord-syd mellan Torshem och Berendien. Alverna ser inte blidt på folk som lämnar dessa stigar, och jorerna kan berätta många sagor om folk som försvunnit hos de trollkunniga älvorna. Landori undviks alltså också. Detta är orsaken till att Jorpagnas yttre gränser är osäkra och har fastlagts med ”buffertzoner” mot de farliga skogarna och bergen.)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9003
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Tankar om Vit fläck Jorpur:

Ett villt och hårt land i norr (egentligen norr om det "vita") dominerad av svartfolk och ruiner från det fallna kejsardömet. I söder finns ett flertal halvingkulturer.

Terro Oros var ett namn använd av Det kejserliga Jorpagna om ett område som under under 700-talet fO hade drabbats av en dödlig farsot och avfolkat denna del av kärnlanden, för att sedan fyllas av narguriska legosoldater som kämpat under Imperiets färger. Nargurerna är numera sedan länge borta(?) då halvön drabbades hårt av köttbitarnas härjningar under Tredje konfluxen.

Halvön är känd för alla de sina halvingar och kallas numera endast "Halvland"? :?

Innan namnet "Terro Oros" började användas, och det var huvudsakligen av plebejer och poebel, så var områdets officiella namn Jorpur Inferior. Detta av det faktum att det låg längre bort från kejsärdömets centrum Grivela i Jorpur Superior.

Den tidigare Vidvindens skog, en öppen och både luftig och lummig skog under imperiets dagar där patricierna gärna gjorde utflykter från sina sommarkvarter, är numera mörk i benämningens alla betydelser, endast svartfolk och nekromantiker sökandes efter Hadeska akademin färdas här.

En av Raukhims monoliter tycker jag gärna kan ha rests uppe i norr, och under den samlas utsända från både Brända Jordens Stam och Yllkor-cha-Oggra klanen. Orgierna påstås vara bortom denna värld!
Senast redigerad av birkebeineren den 2007-10-28 12:09, redigerad totalt 2 gång.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1758
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Mikael skrev:Terro Oro är menat som fusklatin då det är vad Blixt använt för Imperiet tidigare.
Jag gillar inte heller riktigt namnet... Terro känns som en felstavning av "terra" som i sin tur ger associationer till en större landmassa (kontinent eller så) och oros associeras lätt till berg, eftersom det är just det som ordet betyder på grekiska... Brandika är mycket bättre.

Jag funderar f.ö. på att helt enkelt skapa ett kejserligt joriskt språk och skrota den latinska kopplingen helt. Problemet är att det innebär en del jobb i.o.m. att ordlistor över alla kända ord och namn på alla joriska språk först måste sammanställas. Sedan måste minsta gemensamma nämnare hittas i dessa ord och en rimlig språkförändring måste utarbetas... Sen ska resultatet gärna låta lika "imperialistiskt" som latin... (Fast det hade varit lite coolt om man kan se vissa likheter mellan jori och t.ex. furgiska...)
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Gillar det mesta här skarpt :)

Ang. nekromantikerakademin: är detta en ny sadan? Jag tycker annars att vi redan har nog med "akademier". Eller rör det sig om den svarfunna akademi jag tror nämns i Monster och Män eller natt. Ser helst att vi inte planterar ÄNNU fler udda akademier. (En akademi borde ju dessutom rimligtsvis ligga vid en centralort, och sponsras av nagon resursstark person).

Kanske man kan göra nagot av monolittanken och svartfolken: en rest flisa till Raukhim (en sa kallad Raukenhir) är en centralpunkt där de olika rövarbanden kan samlas under nagorlunda fredliga former.

Förutom svartfolk kan det ju finnas enklavliknande bosättningar, eller kanske nagon mörk hemlighet eller förlorad stad i skogens djup.
Skriv svar