Aesir

Information om religionerna och dess utbredning
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Aesir

Inlägg av anders »

Strålande! Jag söker fortfarande efter den praktiska folktron och hur gemene man lever sina vardagsliv med sin tro.

Också, hur avbildas vanligtvis de främsta bland Æsìr? (D.v.s. Wòdur, Elokìr, Thôrm, Frajìr och Grabìr.) Vilka vapen bär de?
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Aesir

Inlägg av birkebeineren »

Den Æsírtrogne

-skrockfull och ser tecken från gudarna i olika naturfenomen, ibland kan det gå till överdrift
-försöker själv tolka tecknen men frågar gärna en präst, helst tillhörande Æsír men i brist på sådana kan andra "heliga personer" tillfrågas
-blotar inför viktiga beslut, stora som små, utan blot kan det bli farligt...
-ofrar till relevant gud om en viktig handling varit framgångsrik, lite av skatten måste kastas över bord till Elokír för säker färd hemåt
-undviker heliga platser som tillhör andra gudar, bäst att inte riskera något
-fruktar drakar då dessa hanteras bäst av gudarna
-håller sig alltid vaken under den natt i månaden när månen är mörk och inte lyser, då gäller det att vara på sin vakt mot onda krafter

Kanske? :?:
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Aesir

Inlägg av anders »

Det här är suveränt - precis vad jag letar efter! Kan man kanske lägga till:

-lägger alltid en liten blotstock längs ner i ryggsäcken, för man ska inte vandra utan gudarnas beskydd, och man vet aldrig när man nödgas blota.
-i Ransard brännmärker man sig ibland med en gudens runa när man påbörjar en yrkesbana (Thormrunan för en krigare, Grabirsrunan för en hantverkare, Wodursrunan för en Ruth, osv.)
-på gårdar ställer man ut mat innan läggdags för att blidka små-Vænír, såsom småfolk och annat oknytt.
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Aesir

Inlägg av Fafnir »

  • Hur ser helgedomar och blotplatser ut i Ransard?
Som du själv beskrev platserna lirar väldigt bra med min idé av dem. Det är väldigt likt i Jorduashur och Ransard
  • Hur praktiserar gemene man sin tro i det dagliga livet? Småblot? Seder och små vidskepligheter? Hur ser det ut?
Precis så. Religionen är väldigt väl integrerad i det mundana samhället I Ransard. Eftersom Raner bär gudomligt blod är vardagen en del av prövningen inför efterlivet. Majoriteten tänker knappt på att de utövar religon. Varje droppe svett under vapenträning är en religiös plikt. Men eftersom vapenövningar sker varje dag från ung ålder är det inget som läggs tanke på. Solen går upp varje morgon och handen greppar fast askträt i spjutskaftet varje morgon. Att hålla knivens egg vass är en religös plikt, men det är också praktiskt.
Rådare ses som kunniga i gudarnas vilja, men deras visdom efterfrågas ändå i allt.
Gudarna hålls vanligtvis levande i dagligt tal. Utryck som Vorthigs vilja, Wòdurs vilja etc kan användas både som hälsningsfras, för att understryka ett säkert påstående eller som kraftuttryck.
Lœgviskare är ett nedsättande ord för lögnare som också ifrågasätter en rans värdighet. Typ lögnare, kättare och oduglig i samma ord. En extremt grov förolämpning.
Ghærîls guld är ett kraftuttryck i allmänhet men kan också användas för att understryka att något som är frestande inte är värt det, eller att något är dömt att misslyckas och kommer ha ödesdigra konsekvenser.
Raner gör en sak av att uttrycka sig kort och kärnfullt.
  • Bär man runor, tatueringar, amuletter, brännmärkningar för att ära sina gudar och visa tillhörighet?
Här skiljer sig sedvanorna något mellan klanerna. Den gängse inställningen är att smycken och prål är fåfänga. Fåfänga är en egenskap som raner ogillar. Tatueringar förekommer mer i vissa klaner än andra. Det kan lika gärna ses som ett tecken på religös nit och härdande av kroppen som ett uttryck för fåfänga och skryt. Se exempelvis den väldigt sparsmakade texten om klanen Graeme på wikin

plûtpîn -de ransardiska bältesprydnaderna som visar kämpens duglighet. Nu hittar jag inte i texten var det skrivits om dem. Detta är små käppar som hängs i bältet och markeras med skåror för dräpta fiender. Flera ristade käppar visar på en mäktig kämpe. Seden tros komma från en äldre Nagurisk tradition med att skära ut slagna fienders tungor för att knyta dem till sig som tjänare i efterlivet, Dessa korta käppar eller stavar kan vara väldigt anspråkslösa eller vackert ornaterade och välsnidade. En vanlig sysselsättning under vila i fält är att snida på sådana. De anses därför oftast inte som pråliga.

Symboler eller runor till gudarnas ära förkommer men är vanligare bland sarder än raner. Främst för att en rans religösa nit förväntas skötas medelst handling mer än smyckning eller omanligt orerande.

  • Finns det bärbara beläten eller gudafigurer man tar med sig när man reser?
Detta håller jag för troligt. Åtminstone i större härförflyttningar då en rådare medföljer.


I övrigt kan nämnas att vid större blot används som tidigare sagt ofta blod för att bestryka gudastoderna. Det är rådarens jobb att göra detta och det är sed att använda vingpennan från en grip. En tempelgrip om sådan finns, annars från vilket griphägn som helst.

Många verser som tar upp legender, gudasagor, skapelse eller allmänt sedelärande används memorerade, dagligen av ranerna. Versmåtten är väl anpassade som ett verktyg i krigskonsten och används för att repetera stridsmönster under de dagliga träningspassen. Med eller utan hjälp av taktfasta trummor, Belgotiska bälgpipor, skalmejor och flöjter.

Samtliga raner har lärt sig takt genom sin dagliga träning. Ge en ran en trumma på ett värdshus och han kommer kunna följa takten i all musik som spelas. Ett intränat totalt gehör som en bieffekt av sin träning.

(Om dina ranska spelare hör taktfast musik på ett värdhus kan du tala om för dem att de översköljs av en stor glädje och ivrighet som de har svårt att tygla. De har sedan barnsben lärt sig slåss till musik och påmints om sin ärorika framtid och död. Musiken gavs ranerna av Sthôrm för att lära dem bli de främsta kämparna och det är svårt att inte börja fantisera om blodsverk och stålstormer när musiken omfamnar dem.)

(En ran kan utföra majoriteten av sina religösa plikter utan att det väcker misstankar då de är en tydlig del av hans vardag, vilket skulle hjälpa dina ranska spelare som döljer sina härkomster.)


Jag börjar så här och hoppas att det inte blev för spretigt.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Aesir

Inlägg av Fafnir »

Mycket han fyllas på medans jag skrev detta, inklusive lite om plutpin Tackar

Gällande drakar; Drakar bär elden i sig och är därför skapande, men sannolikt är det genom Loeges försorg från när Loege stal elden så drakar fruktas och hatas. Framför allt litar man aldrig på dem. Drakars tal snärjer på samma sätt som Loeges så släktskapet är tydligt.

Raner har väldigt svårt att förstå Jordashurs fascination för drakar. Sannolikt försöker de blidka drakarna genom att låta sina skepp dela både namn och utseende med dem. Det är ett tydligt tecken på att jordukaerlarna är vilseledda, veka eller klena till förståndet. Men de tyr sig överlag ändå till Aesir så de är inte helt förlorade. Det får helt enkelt vara upp till Aesir om de är värdiga efterlivet vid Wodurs och Vorthigs sida.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Aesir

Inlägg av Fafnir »

Mer vardag, En ran dricker sällan särskilt mycket rusdrycker. Det stora undantaget är festerna vid gravbålen.

När en ran dricker slår han ut två skvättar på marken innan han själv smakar. Den första är till gudarna. Den andra är en skål till de fallna bröderna.
Oftast säger han då just "Aesir", som en hyllning/åkallan innan han slår den första skvätten. Och "Bröder" innan den andra. Det sker vid varje glas rusdryck som någonsin dricks och knappt utan att tänka på det. Att dricka utan att först "blota" två klunkar är otänkbart och en skymf mot både gudar och fallna.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Aesir

Inlägg av anders »

Fafnir, det här är enormt bra - och ger färg och dimension till Kard-kulturerna. Strålande!
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Re: Aesir

Inlägg av Albrekt »

Medhåll. Medhåll. 8) :!:
"Så framt han vill älska vår nåd och vår vrede fly."
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Aesir

Inlägg av Fafnir »

Ytterligare kort om smycken/skrock.

Smyckesprål är som sagt ovanligt bland raner. Det är dock relativt vanligt att nyttja ädelmetaller för enklare smycken i det välvårdade håret och/eller skäggen. De får inte vara så pråliga att de anses skrytsamma, ej heller vara i vägen vid marsch eller vapenlek.
De är egentligen ett sätt att medföra betalmedel utan behov av börs. Om ranen kommer på avväga, överlever skeppsbrott eller tas till fånga skall han ej helt stå utan medel att lösa sin kropp eller hemresa.

Vanligt är också att bära gudinnans kropp, Subardas stoft med sig. En liten påse av tyg eller läder i en rem runt halsen. Påsen är fylld med jord från födslogården, ofta skänkt av modern, brodern, fadern, klanhövdingen eller rådaren vid manbarhetsriten. Eftersom Subarda är det fysiska Ransard är jorden under fötterna helig och gudinnans kropp. Genom att medföra mull på sina resor för ranen med sig sin fysiskt tryggaste plats. Den agerar också som påminnelse till varför en ran kämpar och tros öka chansen för ranen att finna sin väg till Aesgar om han faller i strid i främmande land.

Det är vanligt att raner räcker ut tungan åt varandra innan de svär trohet, går ed eller försäkrar något. Detta sägs komma av att visa att de inte delar Loeges kluvna tunga och inte står under hans inflytande. Vanligt är att spotta på marken framför sig i samband med detta för att visa att inget etter finns i munnen. Det anses över lag vara ett tecken på trovärdighet och pålitlighet.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Aesir

Inlägg av Mikael »

Här sprudlar det. Här mina 2-cents.
Avs Æsírtempel - jag har föreställt mig att Ransard snarare har stentempel än Jorduashur som ännu insisterar på stavkyrkor i trä. Åtminstone i större städer och bosättningar i Ransard är de i sten.

Avs blot - finns i Jorduashur de särskilda Outardagarna, vilket är de Rakades viktigaste offerhögtid i Halle, och med tanke på hur Minotauroffer sägs vara synnerligen goda att spå i brukar stadens minotaurer lämna Halle veckan innan och efter Outardagarna. De Rakade får nöja sig med offer av pälstjur, som även minotaurerna skänker ett par av. från Halles wiki-artikel.

Avs tatueringar. Jag vill minnas en bild på en jorduakaerl som innehöll tatueringar, men om de var religiösa till sin natur vet jag inte.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Aesir

Inlägg av Mikael »

Några av de här inläggen bör nog flyttas till Ransard då de inte är generella för Aesir.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Aesir

Inlägg av anders »

Två andra frågor jag har berör begravningsseder och högtidsdagar.

Ransard: Som jag förstår det bränner man döda raner, så deras själ finner vägen med röken till Aesgar. Sarder begravs i marken (ges åter till Subarda).Ges någon kropp till föda till griparna? I så fall vem? Är det nesligt (för trälar och eraner), eller ärorikt (för vortigern och klanhövdingar)?

Jorduashur: Begravningar är vanliga för jarlar. Mäktiga krigare sänds ibland ut på skeppsbål. Men hur är det med gemene man? Begravning? Bål?

Vad gäller högtidsdagar har jag:
Midvinterblotet
Tödagen (vårdagjämningen)
Outardagarna
Midsommar
Frajirgal (höstdagjämningen, skördefest)
Molvæn (dårarnas dag, var god mot de utstötta, annars kommer vaenir och straffar dig)

Låter det rimligt? Kan de fyllas på, eller ges mer smak? Kom ihåg att jag bara beskriver högtidsdagar som har att göra med Aersir-tron här, inte övriga kulturella högtider.
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Aesir

Inlägg av birkebeineren »

Väldigt mycket bra här, särskilt den ransardiska tolkningen men även den jorduashurska. :D

Kan kopierar aktuella inlägg och posta i relevant tråd men låter de även finnas kvar här. Kultur och religion går väldigt in i varandra så det är svårt att sortera.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Aesir

Inlägg av Mikael »

anders skrev: 2022-01-19 16:00 Två andra frågor jag har berör begravningsseder och högtidsdagar.

Ransard: Som jag förstår det bränner man döda raner, så deras själ finner vägen med röken till Aesgar. Sarder begravs i marken (ges åter till Subarda).Ges någon kropp till föda till griparna? I så fall vem? Är det nesligt (för trälar och eraner), eller ärorikt (för vortigern och klanhövdingar)?

Jorduashur: Begravningar är vanliga för jarlar. Mäktiga krigare sänds ibland ut på skeppsbål. Men hur är det med gemene man? Begravning? Bål?
Jag vill minnas att ges till griparna är en ära. Då talar vi om de vilda griparna i Kardbergen. Särskilda offerplatåer där kropparna läggs av lång tradition. Finns mer om detta någonstans...
Att slängas till de tama griparna som föda gör man nog bara med värsta fienden. Att i de läget också bli ratad av griparna är den värsta skammen. Sådan personer märks i pannan och sparkas ut naken att dö en skamlig sotdöd. Fast nu kanske jag fantiserade iväg...

I Jorduashur kan bara den som har ett skepp (eller mindre knarr) över råd att begravas i skeppsbål. Steget under kan vara en grav i jorden med skeppssättning, men vanligast är nog grav i mindre högar på traditionellt gravfält. Är du bemedlad, men inte har råd att bränna ett skepp vid din död, kn en påkostad hög eller skeppssättning förekomma - men det lär vara ovanligt.

Det tycks inom nargurisk tradition vara helt dominerande att återbördas till jorden. Gripar och skepp är avvikelser.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Aesir

Inlägg av Mikael »

Från wikin avs Raner:
Döden är ständigt närvarande i det karga Ransard. Bland de raner som överlevt den hårda träningen kommer den oftast med svärd eller spjut. Efter slag och skärsmytslingar försöker man i möjligaste mån hemföra sina stupade kamraters kroppar. Sköldbädd är ett begrepp för döden som åsyftar hur ranernas sköld nyttjas till att frakta hem kroppen och sedan som bädd under cermonin. Oftast bränns kroppen, för att inte væniren Ghærîl skall lura krigaren på sin väg till Æsgar, och binda honom till sig som skraeting. Likbålen placeras nära varandra i de fall det rör sig om flera hädangågna. Hela klanen försöker att samlas. Den döde placeras liggandes på sin sköld och i full härdräkt i bålets mitt. Det är sed att de som kände honom bäst yttrar några få väl valda ord om hans bedrifter. Kämpens hustru brukar därefter skilja sig från sin döde make och är därefter åter ogift. Slutligen brukar den främste råden läsa ett kväde och antända bålet, varefter man fortsätter till nästa. Varje cermoni är ganska snabbt avklarad. När alla bål är antända blotas vanligen för att uppmärksamma Æsìr de nalkande kämparnas ankomst och för att visa uppskattning för deras mottagande. Därefter dricker man med de döda. Eftersom man vet att de dödas ankomst till Æsgar firas med fest gör man dem sällskap i Ereb. Raner dricker väldigt sällan rusdrycker* då de menar att det försämrar deras skärpa. Ett rosmarinsmjöd bryggs över hela Ransard, men detta dricker ranerna oftast rejät utspätt och blaskigt. Likgillena är dock ett stort undantag. Då firar man sina bröders ankomst i Æsgar och närmar sig dem genom inmundigande av rikliga mängder mjöd. Gillet brukar pågå hela natten och ofta i mer än ett dygn. Eller närmare bestämt tills all mjöd är urdrucken. Ovanligt är inte heller att änkan eller änkorna, som nu är åter är ogifta, tar sig en ny man under gillet. Det händer att hon prövar flera innan hon slutgiltigt bestämmer sig för vem som är värdig. Kämpar som särskilt har utmärkt sig och bringat stor ära genom sin död kan förunnas en särskild ära. Att istället för bålbränning "ge griparna föda". Krigaren förs då på sköldbädd till klanens förnämsta Æsìrtempel, där hans kropp blotstänkes innan det ges till den svarta tempelgripen att förtäras. Denna särskilda hedersbetygelse garanterar kämpen en särställning i Æsgar som Worthigs hirdman. De raner som inte dör i strid bålbrännes också, men endast de närmaste brukar närvara och likgillet uteblir. Endast Æsir kan avgöra om ranen i livet befunnit sig värdig att upptas i deras led.
Skriv svar