Soltåg

Information om religionerna och dess utbredning
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Hur blev det nu med soltåget mot Furgia? När ägde det rum? Och hur gick det till?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Bergdahl skrev:
Soltåget mot Furgia

Soltåget mot Furgia, en förlängning av det första soltåget, hade sin upprinnelse i det relativa lugn som infann sig i norra Soluna efter etableringen av Solstaten 212 e.O. I norra Soluna kom solfararna i kontakt med handelsmän från det fjärran Furgia, och en och annan solfarare lyssnade nyfiket på berättelser om magnifika, men sedan hundratals år övergivna helgedomar tillägnade en gudom, av furgierna benämnd Eladain. Bland många solfarare ansågs denne Eladain vara den samme som Etin, och att det nu var varje god troendes plikt att fortsätta soltåget mot Furgia för att återta helgedomarna i Etins namn. Särskilt framträdande om denna åsikt var den berendiske greven Gilbertus av ? (Gilbertus Silvervåg av Laterna /Admin.), uppbackad av en sammanslutning jorpagniska riddare, Den helige Odos brödraskap, med Lociuz Nica Aurelo a Claravalz i spetsen. I solstaten fanns vid tiden gott om solfarare som anslutit det första soltåget i slutskedet och inte hunnit få sin religiösa iver eller äventyrslystnad stillad. Bland dessa föll tanken om att fortsätta soltåget österut i god jord. Många anslöt sig till Gilbertuz och antalet som krävde ett soltåg mot Furgia växte med tiden till en formidabel skara. Ett formellt godkännande av exarken Arcival I erhölls aldrig trots påtryckningar, men soltåget välsignades emellertid av ett flertal aidniska bontisâler.

Furgierna var vid tidpunken involverade i ett av de otaliga krig som förts med ärkefienderna i norr - kalmurrierna, samtidigt som man ansattes av krigiska nomadstammar i de nordöstra gränstrakterna. När rykten om solfararnas förehavanden nådde de styrande slog dessa dövörat till i hopp om att de bara var illasinnade rykten spridda av kalmurrierier, vilket det mesta talade för då de underrättelser som nått furgierna från Solstaten tydde på att solfararna inte hade skepp nog för att sätta upp en tillräckligt stor invasionsflotta vid den solunska golwyndakusten för att utgöra ett hot. När solfararflottan, via slusstrappan vid Raas Narram, avseglade mot Furgia 214 e.O, var furgierna således oförberedda. Att solfararna skulle ta vägen förbi Raas Narram hade inte slagit furgiernas storkonung och dennes ministrar, då förbindelser med jorerna i det Krunska förbundet vid den aktuella tidpunkten var mycket goda. När jorerna vände furgierna ryggen genom att tillåta solfararna att passera Raas Narram, var det som att huggas i ryggen av en broder.

Jorerna i det Krunska förbundet övergav sina gamla bundsförvanter i kampen mot de akrogaliska nomadern, till vilka de och furgierna räknade de mulekhtrogna i Krun, i tron om att furgierna gick mot ett oundvikligt nederlag i kriget mot kalmurrierna, och att solfararna därav var ett säkrare kort i kampen mot de mulekhtrogna. Efter att solfararna förhandlat sig till tillgång till slusstrappan mot löften om att stöda sin joriska bröder i det Krunska förbundet i deras kamp mot de mulekhtrogna, avseglade således en ansenlig flotta mot Furgia, via Garhuea - nuvarande Stabul. Seglatsen mot Furgia var av Etin välsignad med gynsamma värdeförhållande och var förhållandevis händelselös.

När de styrande i Furgia nåddes av underrättelser om den hastigt annalkande invasionsflottan lamslogs man av tvivel. Stora delar av rikets armé var uppbunden i kriget mot Kalmurrierna och i nordost av strider mot nomader. Att de skulle tvingas till strid mot Solfararna tog andan ur Storkonung och dennes ministrar, men man skickade ut sin eftersatta golwyndaflott i hopp om att denna skulle kunna skrämma iväg solfararna. Furgiernas flotta nedkämpades förhållandevis lätt av solfararna med understöd av krigsskepp från det Krunska förbundet. Nu stod endast furgiernas hopp till en hastigt ihopsatt armé betående av gamla veteraner och unga pojkar, samt kuststädernas stadsvakt.

Efter att solfararflottan nedkämpat furgiernas flotta seglade solfararna söderut utmed kusten förbi gränsfloden Harytis utlopp där de hade furgias huvudstad Ketoriam inom synhåll. Målet som hägrade för solfararna, Etins bergshelgedomar vid Faoriam, som låg några dagsseglatser söder om Ketoriam.
Innan jag fortsätter med texten skulle jag behöva ha lite feedback på, förutom allmänna tankar och tyckande, om detta fungerar med t.ex. Snibbens tankar/texter kring Furgia.

Jag behöver ju ha en anledning till hur en liten solfararinvasion initialt kan nå en viss framgång men efter ett tag kastas ut i havet igen. Har även tänkt mig att händelserna skall vara en anledning till att de mulekhtrogna i Krun och Furgierna närmar sig varandra. Tänkte mig t.ex. att furgierna framöver stöder de mulekhtrognas erövring av Solfararfästet Garhuea - det som senare blir Stabul. Men nu blir det väl lite väl OT från texten om "Soltåget mot Furgia".
Det här vad Bergdahl skrivit och något mera tror jag inte vi kommit fram till. Förutom att soltåget möjligtvis skulle kallas för Det furgiska äventyret.

Det hela utspelar sig alltså efter Första soltåget 196-199 och striderna i Efaro som pågick fram till Solstatens upprättande 212 eO.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Angående Tredje soltåget 353 eO har jag börjat redigera (och utveckla något) det förslag Mikael kommit med tidigare. Skall försöka få in politiken och personerna som är involverade i Upptakten och mera om Efterspelen som följde soltåget.

De mest kända personerna:

Dalkisk exarker
278-285 eO Carsanius II den Styvnackade
286-298 eO Eddo I den Rättrådige

Aidniska exarker
281-291 eO Pergon I den Helige

Kardiens kungar
251-274-287 eO Brand III Solfararen
275-287-306 eO Brand IV den Store

Zorakins kungar
265-281-296 eO Borodrik II
269-296-308 eO Iberiko Bastarden
270-308-330 eO Valien IV den Store

Och den som lyckades hålla de aidniska solriddarna från den nu splittrade Solens Orden utanför stridigheterna:

Stormästare av Solorden
226-278-304 eO Nikodamer Borvix av Slättebo
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Det furgiska äventyret har legat på is som så mycket annat. Texten ser ut som följande i dagsläget:
Det furgiska äventyret


Det furgiska soltåget, en förlängning av det första soltåget, hade sin upprinnelse i det relativa lugn som infann sig i norra Soluna efter etableringen av Solstaten 212 e.O. I norra Soluna kom solfararna i kontakt med handelsmän från det fjärran Furgia, och en och annan solfarare lyssnade nyfiket på berättelser om magnifika, men sedan hundratals år övergivna helgedomar tillägnade en gudom, av furgierna benämnd Eladain. Bland många solfarare ansågs denne Eladain vara den samme som Etin, och att det nu var varje god troendes plikt att fortsätta soltåget mot Furgia för att återta helgedomarna i Etins namn. Särskilt framträdande om denna åsikt var den berendiske greven Gilbertuz av XXX, uppbackad av en sammanslutning jorpagniska riddare, Den helige Odos brödraskap, med Lociuz Nica Aurelo a Claravalz i spetsen. I solstaten fanns vid tiden gott om solfarare som anslutit det första soltåget i slutskedet och inte hunnit få sin religiösa iver eller äventyrslystnad stillad. Bland dessa föll tanken om att fortsätta soltåget österut i god jord. Många anslöt sig till Gilbertuz och antalet som krävde ett soltåg mot Furgia växte med tiden till en formidabel skara. Ett formellt godkännande av exarken Arcival I erhölls aldrig trots påtryckningar, men soltåget välsignades emellertid av ett flertal aidniska bontisâler.


Furgierna var vid tidpunken involverade i ett av de otaliga krig som förts med ärkefienden i norr - Kalmurri, samtidigt som man ansattes av krigiska nomadstammar i de nordöstra gränstrakterna. När rykten om solfararnas förehavanden nådde de styrande slog dessa dövörat till i hopp om att det bara var illasinnade rykten spridda av kalmurriska spioner.När solfararflottan avseglade mot Furgia 214 e.O, var furgierna således oförberedda. Att solfararna skulle ta vägen förbi Raas Narram hade inte slagit furgiernas storkonung och dennes ministrar, då förbindelser med jorerna i det Krunska förbundet fram tills sveket varit mycket goda.


Jorerna i det Krunska förbundet övergav sin bundsförvant i kampen mot de mulekhtrogna i Krun, i tron om att furgien gick mot ett nederlag i kriget mot Kalmurri, och att solfararna var en bättre bundsförvant i kampen mot de mulekhtrogna. Efter att solfararna förhandlat sig till tillgång till slusstrappan mot löften om stöd, avseglade således en ansenlig flotta mot Furgia, via Garhuea - nuvarande Stabul.


När de styrande i Furgia nåddes av underrättelser om den hastigt analkande invasionsflottan lamslogs man av tvivel. Stora delar av rikets armé var uppbunden i det svåra kriget mot Kalmurri och i de oroliga nordöstra gränstrakterna. Att de skulle tvingas till strid mot Solfararna tog andan ur Storkonungen och dennes ministrar, men man skickade ut sin eftersatta golwyndaflotta i hopp om att denna skulle kunna driva iväg solfararna. Furgiernas flotta nedkämpades förhållandevis lätt av solfararna med understöd av krigsskepp från det Krunska förbundet. Nu stod furgiernas hopp till en hastigt ihopsatt armé betående av gamla veteraner och unga pojkar, samt kuststädernas stadsvakt.
Du är välkommen att komma med förslag till ändringar Snibben, så att det passar med ditt Furgia. Vidare, om du känner för det, får du gärna bidra med händelseförloppet i Furgia. Jag har tänkt mig att Solfararna retirerade till Garhuea år 217 e.O. För att sedan ta makten där och bilda en kortlivad solfararstat i sydvästra Krun. Vidare har jag tänkt mig att solfaranas anfall ligger till grund för det goda förhållande som idag råder mellan Krun och Furgia.
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Bergdahl skrev: Du är välkommen att komma med förslag till ändringar Snibben, så att det passar med ditt Furgia. Vidare, om du känner för det, får du gärna bidra med händelseförloppet i Furgia. Jag har tänkt mig att Solfararna retirerade till Garhuea år 217 e.O. För att sedan ta makten där och bilda en kortlivad solfararstat i sydvästra Krun. Vidare har jag tänkt mig att solfaranas anfall ligger till grund för det goda förhållande som idag råder mellan Krun och Furgia.
Glöm inte den lilla texten jag författade :)
viewtopic.php?t=643,

Kanske de bildade det Heliga Grevskapet till S:t Mundes ära.

Hur som helst fick de antagligen storpisk av Furgias armé. Och golwyndaflottan var ändå inte speciellt stark. Men hur fick de upp skeppen till sötvattenhavet?
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Hmm, de tog sina skepp genom slussen vid Raas Narram. Har tänkt mig att den förstörs vid ett senare skede.

Antagligen hade de fått storpisk med engång om inte furgia vid tillfället var upptagna med kalmurrierna. Nu kunde solfararna bita sig kvar ett tag tills furgierna lyckats frigöra tillräckligt med trupper från striderna med kalmurri.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Under arbetet med LVs soltåg har jag i wikin gjort två korta artiklar om dessa, egentligen mest ordförklaringar för att underlätta arbetet men även för den upplysningssökande att läsa:

Soltåg: http://www.erebaltor.se/wiki/Solt%C3%A5g

Soltågen: http://www.erebaltor.se/wiki/Solt%C3%A5gen

Dessa artiklar bör kanske utökas något, ev även skrivas samman? Tanken iallafall att det skall gå att skilja på fenomenet soltåg och vad som i dagligt tal oftast menas med soltågen...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Hur ser detta ut? En mer detaljerad version kommer finnas under Historia men nedanstående är avsedd för LV-wikin.

Tredje soltåget ur Lysande Vägens perspektiv

Under senare delen av 100-talet eO hade Lysande Vägen spridit sig bland piratfolken längs Samkarnas norra kust. Särskilt solvandrare var lyckosamma i upplysningen men även flera upprättade kloster var av stor betydelse. Tyvärr så avstannade framgångarna utöver på 200-talet eO och Morëlvidyn blev inget annat än ett hopp för exarken och det högre prästerskapet - Hemaquiels mörker var för tät bland pirater och svartankor. Dock kom det hela tiden att finnas en liten men stark grupp etinstrogna morëlvidyner som lyssnade till Odos budskap och följde den Lysande Vägen. När den Stora Schismen 278-281 eO splittrade Lysande Vägen i två grenar blev både den dalkiska och den aidniska måna om att farsegels sina egna kärnområden på Caddo och i Aidne leda de trogna åt rätt håll. Morëlvidyn var inte det viktigaste området ur andlig synvinkel men för maktpolitiken i sydvästra Kopparhavet desto större. 285 eO skickade flera caddiska handelshus med stöd av landets Riksråd ut en militär styrka för att säkra ett brohuvud på Samkarna och borgen Osalihn i östra Morëlvidyn intogs. Propagandamynt som uppmanade till soltåg hade präglats på Caddo och då solriddarna ur S:t Justins Orden följde med i expeditionen hade företaket stort stöd hos dalkerna. I Aidnes länder sågs det dalkiska soltåget som ett stort hot, särskilt i Kardien, och efter att exark Pergon I i Ekeborg hade gett sitt samtycke utlystes 287 eO vad som blivit känt som Tredje soltåget. En flotta seglade ut mot Morëlvidyn för att förhindra spridandet av den dalkiska caddismen och vinna de etinstrogna för den aidniska grenen av Lysande Vägen. Militärt sätt blev soltåget ett stort misslyckande, den kardiske kungen Brand III som själv ledde expeditionen stupade tillsammans med sina riddare och inga intagna piratfästen kunde i längden hållas, soltåget var över innan året var slut. Det är en allmän syn i Aidne att dalkerna faktisk samarbetade med piraterna för att hindra det sanna soltåget att vinna framgång, en sanning som senare tiders lärde har kunnat nyansera något men som fortfarande ses som typisk exempel på caddisternas feltolkningar av Odos lära.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Ser mycket bra ut, från ett "LV-teologiskt" perspektiv. Inga invändningar. :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Palinors Första Soltåg (Tåget mot Timolerien) 210 e.O
Inspirerade av söderns Första Soltåg, och minskande handelsintäkter begav sig en styrka Palinriddare och lycksökare in i Timolerien med syftet att omvända hedningarna och öppna handelsrutterna. Flera veckors framgångsrik plundring och mordbränning (av Aesirtempel) förvandlades till panik när en övermäktig timolerisk här isolerade de spridda plundrarna i västra timolerien, samtidigt som en stor timolerisk-ransardisk styrka bröt in i Palinor från norr. Palinorden mötte ransarderna framför Khartotums murar efter att landet härjats i grund och lyckades slå tillbaka straffexpeditionen genom att återuppväcka sina fallna döda. Därefter började S:t Palins orden dyrka sina fallna hjältar, och stundtals uppväcka dem från de döda.

Palinors Andra Soltåg (Jubeltåget) 310 e.O
Uppeldade av hjältesägnerna om slaget vid Khartotum samlas solfarare och lycksökare från Erebs alla hörn under Palinoriska baner på hundraårsjubiléet av dess första soltåg. Många soltågsivrare, som vid denna tid kämpade för att driva igenom ett fjärde soltåg i södra Ereb, lånade sin hjälp till Palinors Jubeltåg. Trots pomp och ståt blev soltåget ett praktfullt misslyckande, eftersom man misslyckades i att bryta sig igenom de Timoleriska befästningarna i Kardbergen. Palinor upplevde dock en viss återhämtning genom den stora folktillströmning soltåget innebar.

Palinors Tredje Soltåg 411 e.O
”Tredje Gång Gilles!” var detta soltågs devis. Tredje soltåget är första gången de varma handelsrelationerna mellan Palinor och dvärgarna i Kuldkres övergår i öppen allians. Trots sammarbetssvårigheter mellan de fanatiska palinorierna och de pragmatiska dvärgarna vinns ett par klara segrar i Timorien, som brandskattas i sin helhet. Ransarderna rustar hela sin härsmakt, och lyckas besegra den palinoriska hären vid det blodiga slaget vid Herikols vad. Palinorierna lämnar Ransard i god ordning.


Palinors Fjärde Soltåg 510 e.O
Det fjärde soltåget utropas traditionsenligt. På grund av dålig uppslutning från den kontinentala soltågsrörelsen används stora kontingenter av legosoldater. Palinordens inre cirkel är vid det här laget ett mäktigt ockult samfund, och den relativt lilla hären förlitar sig på svartkonst och krigsmagi. Hären angrips fortlöpande av Ransards nya vapen: stridsgripen. En demoraliserad här besegras i grund, och stormästaren själv faller på slagfältet mitt under en ovanligt fasansfull invokation.

Palinors Femte Soltåg 610 e.O
Det femte soltåget planeras till midsommardagen år 610 e.O. Palinorden har i upploppet till soltåget genomfört en massiv rekryteringskampanj över hela Ereb för att samla så många förkämpar och solfarare som möjligt. Samtidigt försöker Ransard genom sina påvra diplomatiska beskickningar sprida bilden av Palinor som ett ondskans näste. Lysande Vägens kyrka är ambivalent: helt på det klara på att något inte står helt rätt till i Palinor, men samtidigt obenägna att tro på det hedniska Ransards ”svartmålning”.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Ser väldigt bra ut!
Kanske att man skulle kunna skriva in att (fyr)Korsets brödraskap grundas i Alerien som ett desperat svar på de framgångar Palinorerna hade under tredje soltåget?
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Bra! Mycket bra! Rödmarkera. :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bra Peter! :D
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gillar, kortfattat och bra med möjlighet att brodera ut för den som vill det. :)

Midsommardagen som nämns i det femte kommande soltåget kan omtalas som Soldagen (så som den görs enligt exark Arcivals kalendersystem).
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Ny version av Palinors andra soltåg:

Palinors Andra Soltåg (Jubeltåget) 310 e.O
Uppeldade av hjältesägnerna om slaget vid Khartotum samlas solfarare, nykonvertiter och lycksökare från Erebs alla hörn under Palinoriska baner på hundraårsjubiléet av dess första soltåg. Många soltågsivrare, som vid denna tid kämpade för att driva igenom ett fjärde soltåg i södra Ereb, lånade sin hjälp till Palinors Jubeltåg. Trots pomp och ståt blev soltåget ett praktfullt misslyckande, eftersom man misslyckades i att bryta sig igenom de Timoleriska befästningarna i Kardbergen. Detta trots upprepade chockanfall i uppförsbacke av irreguljära barbartrupper från Trasimo. Palinor upplevde dock en viss återhämtning genom den stora folktillströmning soltåget innebar.
Skriv svar