Gishna

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Hur jag blev kär i en orchisk kvinna. En adelsmans berättelse.

Det hade varit tämligen lugnt uppe i Röda bergen i nästan en mansålder. det var omkring trettio år sedan det var något större sammandrabbning mellan oss och bergorcherna. Troligen gav de sig av till andra områden även om en och annan herde eller jägare försvann eller för den delen att någon mindre gård eller torp plundrades. Det var så säkert att den gamla handelsvägen mot söder öppnades fats den användes sällan även i äldre tider. Viktigare var nog att dvärgarna börjat hitta malm och skapat en lite koloni med min länsherres tillåtelse för snart fyra år sedan.

Men förra året började rapporter komma. Bergsorcherna var tillbaka! Handelsvägen slutades användas. Fler och fler byar och bosättningar som kommit till sedan de sista decennierna anfölls och flyktingar kom. Min länsherre baron Gavlin af Mehdar gav mig i uppdrag att bistå dvärgarna. Vi var tjugo man som red ut. Dvärgarna hade motstått en del attacker men slagit tillbaka dem alla. Dock var många skadade och deras förskansningar var inte i gott skick. Samma natt anföll de igen. Vi slog tillbaka men sedan kom de på morgonen. De hade solen i ryggen och för en gångs skull var det vi människor som inte hade nytta av den i strid mot våra fiender.
Jag fällde en av dem, men en av dem rykte av mig hjälmen och en annan gav mig ett slag i huvudet med en klubba. Jag svimmade.

När jag vakande hade de dragit mig iväg till ett av deras läger. Jag förstod att de skonat mig för att jag var adelsman. De hoppades få lösen. Men även en orch inser att en fånge dör om man inte får vård. Jag fick lite vatten att dricka och sedan fick jag vila i en lien grotta. Jag hade huvudvärk och yrsel. Mitt ena öga var helt igenmurat och några tänder satt lösa men jag märkte att jag fick vård.
Först trodde jag att det var en av deras egna fältskärer men de är nästan lika farliga för patienten som ska skötas än att få ingen vård alls. Jag började förstå att det var en av deras kvinnor, eller rättare sagt en av deras slavar. Jag har förstååt att bergsorchernas egna inte vill sköta en sårad fiende och sysslan gick till en förslavad grottorch. Alla vet att bergsorcherna är stora med gigantiska betar och ser väldigt farliga ut. Men deras släktingar grottorcherna ser nästan ut som människor. Inga stora betar i underkäken och huvudena är nästan mer lika våra än sina tös man använda ordet kusiner?

Vi kunde inte tala med varandra men hövdingen för det band som fångat mig sa att hon hette Ghisna och tagits tillfånga för cirka två år sedan. Hon skulle sköta om mig även efter att såret läkts. Tiden gick. Ghisna och jag började nä jag blivit bättre försöka kommunicera. I brist på sysselsättning försökte jag lära henens språk och hon mitt.
Det drog ut på tiden. Den sena våren hade blivit tidig höst. Jag har fått veta att min länsherre medvetet förhalar förhandlingar för att vinna tid så han sedan kunde rekrytera mer folk och dvärgarna kunde smida mer vapen. Men de försatte mig därmed i stor fara.

vi umgicks mycket jag och Ghisna. Ingen bergsorch var intressera av henne. Så händ det. det blev kallare och trots att vi hade en liten eld i min grotta blev det kyligt och vi som bara var klädd i trasor började frysa. Hon var klädd i någon gammal klänning någon kastat åt henne för länge sedan och jag hade bara resterna av mina byxor och en trasig tunika. När hon stod där i fackelskenet i sina trasor som inte dolde allt för mycket sa jag till henne att hon var vacker på mitt språk. Hon sa "Vacker". Ett ord som nog inte finns på svartiska och så blev det som det blev...

Men kallare blev det, förutom i grottan. snöflingorna kom och jag förstod att de började tappa tålamodet. Ghisna sa att de bestämt att om förhandlarna inte gett resultat om två veckor så skulle de döda mig. Och de tänkte inte göra det fort.
Att hoppas på räddning sändes meningslöst. Min älskade, jag kallar hennes så förstod att jag ville fly. Hon började smuggla in saker ti mg. Ett par skor, en påse, en repstump lite torrfoder och till oh med en liten kniv.
Men vad skulle ske med henne om jag gav sig av? Jag frågade men hon rykte på axlarna. Jag förstod att hon nog trodde att hon skulle råka illa ut. Min hederskodex har sagt att man ska vara god mot kvinnor. Det gällde människor, alver ja till och med dvärgarnas skäggprydda damer. Då borde det gälla orcher också!
Hon skulle med. Ungefär vid denna tid hade en större strid ägt rum. många dvärgar hade tagits tillfånga och orcher hatar dessa mer än oss människor. En segerfest skulle hållas och dvärgarna skulle rakas.
Min bevakning hade varit ganska lindrig. Inga bojor eller rep. Vart skulle jag fly? Sedan hade Ghisna sagt att jag nog var mer dålig och svag än vad jag var.
Natten festen hölls var fruktansvärd. Det skreks och gormades och de var berusade allihop. De äter svampar också när det är fest.
De stackars dvärgarna plågades. De skrek och skrek men tortyren slutade inte. Först vd gryningen började festen avta och dvärgana hade slutat med sina skrik.
Solen steg upp och de skulle bli en solig dag. Nysnön gjorde att det gnistade riktigt ordentligt redan på morgonen.
Nu eller aldrig!
Jag tog min älskade i ena handen och påsen i den andra och sprang. Hon följde med men hade sin fria hand för att täcka över sina ögon för grottorcher ogillar starkt solljus mer än andra orcher.
Vi sprang, vi snubblade, vi föll, vi sprang men gudarna var oss nådiga.
I tre dygn ömsom sprang, klättrade eller hoppade vi fram tills vi kom fram till bebyggt område.
Men hade jag varit i fara så var det ingenting emot vad Gishna råkade ut för.
Människor, dvärgar ja till och med två alver i min herrs tjänst försökte dräpa henne.
Det var ren tur att två av mina kusiner som också är i tjänst hos baronen kom till undsättning. De förstod att grottorcher inte är detsamma som bergsorcher. De gav till och med min rädderska kläder och en stor slängkappa med huva som dolde henne.

Allt nog. Efter att lämnat rapport hos Gavlin af Mehdar begav jag mig hem till mitt gods.
Ja Gishna är hos mig. Vi älskar varandra. Gifta oss kan vi inte. En adelsman får inte gifta sig med en ofrälse! Men vi har det bra. Ja de flesta undviker mig. Svårt att få tjänstefolk. Ingen dvärg vill smida eller laga någonting hos mig. De flesta av mina vänner och släktingar är borta. Mina två kusinerna besöker mig någon enstaka gång, De har svårt att stå emot pressen från de andra.
Gishna har fått barn. En pojke och en flicka. Flickan ser nästan ut som en människa och är söt som sin mor. Men pojken. Vad ska det bli av honom? Vad ska det bli av oss? Funderar på att ge mig ut på äventyr men var tar man emot en ädling med orchfamilj.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Svartfolk

Inlägg av Fafnir »

Kul twist :)
Oftast skrivs om halvorcher som resultat av våldtäkter. En frisk fläkt i det hela.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Tackar!

Min lilla kärlekshistoria är nog lite mer intressant än att rollspelare ett övergrepp.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Svartfolk

Inlägg av Grisodlar'n »

Ja, han kanske inte var den förste att falla för en orchkvinnas lite småraggiga ryggslut. :lol:
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Tja om man ska vara lite spelteknisk så är grottorcherna mer lika människor än bergsorcher. Kolla profilbilderna i Svartfolk.
Har hon karisma 15 så kan hon ju inte vara något fult monster.

Att en relation mellan orch och människa sker frivilligt är nog något man inte talar om. I detta fall blir det ju en social kris och skandal inom adeln.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Svartfolk

Inlägg av Grisodlar'n »

skaraborgarn skrev: 2019-05-29 00:10 Tja om man ska vara lite spelteknisk så är grottorcherna mer lika människor än bergsorcher. Kolla profilbilderna i Svartfolk.
Har hon karisma 15 så kan hon ju inte vara något fult monster.

Att en relation mellan orch och människa sker frivilligt är nog något man inte talar om. I detta fall blir det ju en social kris och skandal inom adeln.
Ja, KAR 15 är ju inte något att skämmas för. Bland mina spelare brukar för övrigt just KAR vara något av en dumpstat.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Tja en och annan kvinna har karske fascinerats av tanken att ha en riktig vilde i sänghalmen och någon manlig libertin har nog funderat hur det skulle vara men en grov och primitiv brutta? :lol:

Nu är jag lite fräck men i en värld med olika intelligenta arter borde någon vara lite fetischistisk. Relationen anka människa är nog mer kontroversiell? :mrgreen:
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9004
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Svartfolk

Inlägg av birkebeineren »

En annorlunda kärlekshistoria men ingen omöjlighet tycker jag. :)

Intressant att fråga sig är hur olika länder, kulturer och religioner i Ereb Altor ser på sådana förbindelser?
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Ja det är nog lite över tid och plats.

Samtidigt så är det ju lite oklart hur relation orcher och andra hade det.

Kan en orch överhuvudtaget gå in i en stad?
Får en orch besöka värdshusen där det alltid sitter en herre som ger folk uppdrag?
Blir det alltid strid när orch träffar dvärg, alv eller annat folkslag som inte är svartfolk?
Kan relationen vara neutrala eller kanske rentav fredliga?

Grottalver, dvärgar och vättar kan göra gemensam sak mot illvättar men det är en ganska extrem situation.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Uppdraget

Ett och ett halvt år hade gått sedan vi flytt från bergsorcherna. Kriget fortsatte. Röda bergen hade i princip blivit en enda stor fästning. Bergsorcherna gjorde anfall och räder ner bland människorna men det var nu omöjligt att ta sig upp i bergen. De hade till och med börjat bygga små befästningar och förskansningar. Värre var kanske det att de flesta av dem hade rustningar och bättre vapen än förut. Brynjor, harnesk och annat som varit ganska sällsynt var och varannan orchs egendom.
Jag var mest förvisad till mitt gods. Jag var isolerad de få vänner jag hade var upptagna med kriget. Min gamla mor var förstås upprörd över min relation med Gishna. Hon lär utan min vetskap en magiker spionera på mig för att se om jag var utsatt för en besvärjelse eller var förhäxad.

Gishna tog det hela ganska bra. Hon inredde källarvalen på godset till bostad och jag flyttade ner där jag med. Hon hade lite problem med tjänstefolket särskilt då flickorna men det gick. Grottorcher må vara mer fredliga än människor men de har temperament. Jag har löst problemet med tjänstefolk på så sätt att jag betalar nästan häften så mycket mer i lön och de av mina landbor och andra som betalar avgifter och annat till mig jag låtit minska deras arrenden och annat med en fjärdedel. Detta trots att vi är i krig.

Vi får tiden att gå genom att ära av varandra. Jag har en hel del kunskap om orcher och främst då grottorchers levnadssätt. Lite svartiska kan jag. Gishna är bra på att lära. Hon talar mitt språk ganska bra och kan nu till och med skriva och läsa något. Jag tränar med mina vapen som aldrig förr. De kan behövas nu när vännerna är få och fienderna många. Även Gishna har jag lärt skjuta med pilbåge samt använda svärd.

Men så hände det. Bud kom. Inte från min länsherre utan från konungen. Den som har mest kännedom och kunskap om svartfolken är Mihnas Thrill. Han som en gång vara slav hos en svartfolksklan och som skrivit bok om deras seder och bruk. Den lärde Thrill hade kunskap om att bergsorcherna har fiender bland grottorcherna och vättarna som bor öster om dem. Kanske vi kunde få till någon form av förbund så? Konungen tyckte det var värt att undersöka och så fick de höra talas om mig och min familj.
Mihnas Thrill kom på besök. Han hade hälsning får kungen. Vi talade några dagar och uppdraget jag fick vara att ta mig till grottorcherna och undersöka en kommande allians. Äntligen! Nu var det slut med isolering och förakt.

Vi utrustade oss och så gav vi oss iväg. Thrill kunde inte följa oss men jag Gishna och barnen reste. De är små men tåliga. Ärligt talat vågar jag inte ha lämna kvar dem. Men strax innan vi skulle resa kom jag att tänka på en sak. Om jag blivit behandlad med ringaktning för att jag är ihop med en orchisk kvinna hur ska de då behandla henne?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9004
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Svartfolk

Inlägg av birkebeineren »

Ser du före dig någonstans i Ereb där den här kärlekshistorian kan ha utspelat sig? Kanske vi kan fläta in det i vårat material som en stämningstext i form av brev eller en dagbok?
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Jag tyckte det var så kul så det kommer mer med vårt kärlekspar.
Jag har medvetet varit vag i var och när händelserna äger rum.
Röda bergen var ligger de? Egen bergskedja, namn på delar av en sådan eller numera gammalt namn på område som fått nytt namn?

Mitt bidrag till Drakar och demoner införa vackra orchiska damer som är tvåbarns föräldrar. :lol:
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Alvdråpet

I fjorton dagar färdades vi tillsammans med mina kusiner. Mina anförvanter red medan jag körde en täckt vagn i den fanns min familj. Mihnas Thrill följde oss på denna del av resan. Gishna bar som hon brukade en stor pälsbrämad mantel med stor huva. Resplanen var att vi skulle ta oss söder om bergen och färdas österut för att sedan ta norr ut där vi trodde oss veta att grottorcherna höll hus.
Vare sig mina kusiner eller svartfolkskännaren skulle med på färden. Vid ett av godsen som tillhörde en av mina kusiner stannande vi i två dagar och förebrede den andra etappen på resan. Nya reskläder införskaffades och jag skaffade en mulåsna med en halvmanskorg. Sistnämnda är en slags täckt korg av vide som småväxta folk använde när de inte kan rida och hängs över hästen eller i detta fall mulåsnans rygg. Thrill sa att av egen erfarenhet så anser han att mulåsnor har lite lättare för svartfolk än hästar som ibland kan bli väldigt nervösa om orcher och svartalfer är i närheten. Jag tog med en del utrustning men inte någon rustning frånsett ett gammal förstärk väst av stoppat tyg. Vi ska färdas söder om bergen där floder och mindre vattendrag gör gräns mellan berg och skog. Rustning i denna miljö gör ingen nytta. Gishna tog på sig en resdräkt av skinn. Hon såg väldigt bra ut i skinnbyxorna och jackan i ljust läder men hon tog ändå med en huva för att dölja sig men också som skydd mot solen. Ett kortsvärd fick hon med sig. Jag tog med mitt armborst och mitt svärd. Thrill gav mig en börs med mynt samt brev som kungen undertecknat och satt sigill på.

Alltnog. Vi gav oss ut på resan och till en början gick det bra. Barnen som jag får påpeka var ungefär som människobarn är när de är runt fem. Fast mycket tåligare de tycktes nästan föredra detta liv än sitta hemma på mitt gods. Efter exakt fjorton dagars färd hände det som nu ska berättas.
Vi befanns oss i skogen. Norr om oss kunde om man gick upp på någon höjd se bergen i fjärran. Våra karor var bra men jag gick upp på en kulle i skogen för att se vad som fanns framför oss. De goda kartorna och det utmärkta dvärgkompass jag fått med mig gjorde detta kanske lite onödigt men jag ville ändå bekräfta att vi var på rätt väg. Då hörde jag Gishna skrika till högt. Jag förstod att något hänt. Genast rusade jag ner från kullen och tillbaka. Grishnas röst hördes men också barnens de morrade, ett tecken på att de är arga eller rädda.

Gishna stod på huk. Hon hade dragit svärdet. Jag såg att ett sår hade slitits upp på hennes vänstra lår. Barnen stod vid mulåsnans som dock inte reagerat nämnvärt. De som skadat henne var två alver. Den enes pil hade skadat henne men den hade inte satt sig i benet utan mer snuddat. Alven med bågen hade redan en ny pil bered. Bredvid honom stod en alvkvinna som hötte med ett kortsvärd. Hon skrek något på det språk vi människor talar och frågade vad Gishna gjorde där? Barnen morrade och Gishna svarade inte utan hötte med svärdet. Pojken tog upp en sten och jag såg att bågskytten spände sitt vapen och tänkte lägga an. Då drog jag mitt svärd jag tog och hoppade fram och hög alven vid nacken. Han föll. Kvinnan vände sig om. Jag lyfte mitt svärd till anfall men hon skar träffade min vänstra hands fingrar. Trots detta lyckades jag ge henne ett ordentligt hugg i sidan av bålen. Hon stupade omedelbart.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Helande och stympning

Jag förband såret Gishna fått. Hon uthärdade min ”behandling” utan att röra en min. Orcher är tuffa. Barnen hade blivit skrämda och upprörda men de tystnade fort även om flickan kramade om sin mor. Men här ska det inte finnas några alver sa Gishna. Jag höll med. Ingen bor i dessa trakter. Jag undersökte de döda kropparna för att få någon upplysning. Förutom deras kläder och vapen hade mannen en lite säck som han burit vid höften. Den innehöll förutom några mynt som verkade vara ganska gamla en fisklina några krokar samt något jag inte kunde lista ut vad det var.
Kvinnan hade haft en ryggsäck som hon tagit av sig. Den innehöll rep, filtar och lite proviant. Förutom en liten burk med salva hittade jag ingenting. Jag såg dock att hon på halsen burit en liten tunn tråd av guld. Jag såg att det var en halsband. Jag har alltid trott att alver alltid gjorde vackra och mycket omsorgsfulla dekorationer men här fanns det ingenting sådant. Jag märkte dock att när jag höll i halsbandet så började mitt sår på handen läkas. Troligen är det någon helande magi i bandet som läker sår och skador. Jag rusade bort till Gishna som dock var ordentlig misstänksam mot ett smycke en alv ägt. Men när jag höll smycket på såret läkte det nästan genast.

Jag märkte nu att mitt kompass saknades. Jag letade men så insåg jag att det blivit kvar på kullen. Jag skyddade mig dit men det tog en stund innan jag fann den. När jag kom tillbaka fick jag se en syn som gjorde mig beklämd.
Gishna hade stoppat sitt svärd i munnen på alven som skjutit henne. Svärdet hade gått igenom och ut i nacken och ner i marken. Hon svor och morrade och barnen var med. Pojken slog på den döde med en pinne han hittat medan flickan var mer försiktig. Och höll i hans hår. Gishna spottade på den döde och kallade honom för något som jag inte vare sig kan eller vill översätta. Hon såg på mig men fortsatte att håna liket.

Ett ögonblick tänkte jag ta bort Gishna från den döde och förebrå henne. Men sedan förstod jag att hon liksom alla orcher blir arg och vred när de har med alver att göra. Hatet mellan älvfolk och svartfolk är så starkt att vi människor aldrig riktig kan eller vill förstå. Sedan tänkte jag på att han velat skada mina barn.
Gishna drog ut svärdet och tänkte fortsätta stympa de döda men jag avbröt henne. Jag tror det kan finnas fler alver bäst vi skyndar oss.
Gishna tittade på mig en kort stund men insåg att det kunde vara farligt att stanna. Jag har förstått efteråt att hon tänkt hugg av dem öronen och stick ut ögonen på dem. Det sägs att älvfolk egentligen aldrig dör. Deras själ får en ny kropp medan vi andra hamnar i dödens rike. Många svartfolk tror att de kan hindra älvfolk från att återfödas genom att ta bort deras ögon och öron. De tror att själen då inte kan hitta den nya kroppen. Jag tror det är vidskepelse.
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Svartfolk

Inlägg av Grisodlar'n »

Lite förbjuden kärlek i Altor-tappning. :lol:
Skriv svar