Gishna

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Ett erbjudande och ett bekymmer

Grottocherna var nöjda. Så nöjda att de ställde till med fest i fem dygn. Anledningen var att de hade anfallit bergsorcherna och tagit många av deras kvinnor tillfånga. De hade dödat de få krigare som vaktat dem sedan hade de tagit och dräpt alla de orchbarn som var av manligt kön. Grottorcherna hade i det närmaste utplånats som stam men nu ser de åter framåt. Jag befarar att det inom något årtionde eller så kommer dessa bli ett problem här uppe i Röda bergen. Vättarna är inbjudna på festen men magikerna håller sig borta. Då bevakningen av våra linjer är lite svag nu så faller det på oss att vakta mot arga bergsorcher.

Jag har aldrig insett hur mäktig Zäejbelf är förrän nu. Mäktig det förstod jag innan men efter denna händelse. Det var på kvällen och himlen var mörk. Det regnade lite. Vi hade han, jag och Gishna gått upp på en höjd och såg ner mot fiendelinjerna. Magikern sa ingenting med sträckte sedan upp handen i luften och gjorde en gest. Ett stort dån hördes och en blixt med fem svansar slog ner. Alla blixtarna hade träffat fem fiendekrigare. De skrek till och jag såg att två andra orcher sprang iväg. Jag hade inte ens sett dem gömma sig. Gishna var mycket tagen av denna händelse. Magikern sa ingenting men när vi började gå därifrån sa han utan att titta på någon av oss att han trodde våra barn hade förmågan att kunna lära sig magi.

Vi diskuterade sedan jag och Gishna denna sak. Hon var positiv till att barnen lärde sig magi. Vilken stor krigare skulle inte pojken bli om han kunde göra som Zäejbelf. Ja hon tolkade allt detta med magi i våldsamma termer. Jag hade en något annan syn på det hela. Hos människorna är halvorcher sälla väl sedda. Orcher är inte alltid så vänliga de heller och i deras samhälle är det våld och strider. Livet här får man räkna med blir kort och fullt med skador och sår. Flickans chanser i detta samhälle är mest att som de andra kvinnorna förpassat till kök och föda nya krigare. Enda invändning jag har ä att mina barn inte får bli sådana där magiker som sysslar med odöda. Det anser jag vara skamligt och farligt.

Eldsmärta tittade till oss och han hade också märkt, ja det var ju förstås enligt honom själv han som märkt att pojken hade gåvan att lära sig detta hantverk. Han vill när pojken växt till sig lite bli hans lärare. Men det anser jag vara en inte helt lyckad tanke.

Värre bekymmer har vi för tillfället. Den bergsorchkvinna som hölls som slav hos oss men som vi befriade och Gishna lurade i de andra att hon var död är bland fångarna. Det dröjer nog ett tag innan de märker bluffen, ja med lite tur kanske de inte märker den alla för de kommer inte ha grottochkvinnorna på samma ställe som de andra men risken finns. Nu måste man räkna med en dolk i ryggen av någon uppretade grottorch.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Kulvurs död

Den orchiska festen tog slut. Men de slagna hjältarna gjorde ingenting på två dygn. Tre av bergsorchkvinnorna lyckades fly. Ja vare sig jag eller magikerna stoppade dem fast vi kunde. Gishna hade varit ute och flugit länge den senaste tiden. Det är dock inte alltid bra väder för det har kommit snö men den försvinner ofta när solen kommer tillbaka. Fjärde dagen efter festen kom hon och tog mig enskilt. Hon trodde hon hittat Kuvurs läger. En mindre grupp på runt femtio bergsorcher hade slagit läger vid några klippor. De verkade ha varit på flykt men stannat någon dag eller två för vila. Jag sa att vi borde informera de andra och våra allierade men Gishna sa att det har vi inte tid med. Hon skulle ta sig till bergsorcherna där skulle hon osynlig ta sig in i lägret och se efter. Hon drack och åt lite och sa att hon skulle iväg igen. Vi har inte tid. Jag har inte tid. Hon pekade på sin mage och sa jag är gravid igen. Snart kan jag inte flyga runt i bergen. Ska det ske ska det ske nu.
Vad som sedan hände vet jag inte riktigt. Tvillingarna hade sett mig vackla omkring och trodde jag var sjuk. Min gravida kvinna ska ut och mörda orcher, naken. Jag sa ingenting om vad som hänt förutom till Zäejbelf som inte sa så mycket men ändå lugnade mig något.

Gishna flög tillbaks till bergsorchlägret. Hon bevakade dem på avstånd en tid innan hon gjorde sig redo att osynlig gå in i lägret. Det var Kulvurs läger. De hade fått stryk och nu när de flesta av deras kvinnor var fångna hade många av dem tappat modet. Några hade försökt göra uppror med det slogs ner. Kriget gick inte bra för dem. Människorna hade slagit tillbaka och en hel del dvärgar hade tagit anställning hos dem. Nu var kriget i det närmaste slut. Gishna hörde att de skulle göra sig av med allt som sinkade deras färd. Utrustning och en del proviant. Fyra kvinnor samt två barn var med i gruppen men de skulle lämnas, de sinkade de andra. Även de sårade och svagaste av krigarna skulle Kulvur lämna. De hade dock två stora krus med orcherdrank som de tänkte dricka som en slags bizzar avskedsfest. Gishna bevakade festen som slutade med att två orcher slogs samt att den ena kvinnan som när hon fick redan på att hon skulle lämnas kvar och blivit rasande. Hon hade varit Kulvurs favorit men nu knuffade han till henne och sa åt de andra att de fick göra vad de ville. Ingen gjorde henne någonting men hon blev tyst och vad Gishna trodde lämnade lägret.

Festen avslutades när solen steg upp och dagen skulle bli väldigt solig. Kulvur drog sig tillbaka till det vindskydd som gjorts i ordning för honom. Bergsorch hövdingen somnade och låg där på sin bädd. Gishna som var osynlig tog sig in hos honom. Hon hittade en gammal benkniv en sådan som deras benmännen, deras präster använder. Kulvur mannen bakom kriget, mitt eget tillfångatagande och indirekt mannen som gjort att jag blivit ihop med en orchiska samt far till två halvorcher fick i sömnen halsen avskuren. Det enda Gishna gjorde innan hon flög iväg var att hon skar av den döde hans öron som ett slags makabert bevis.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Kriget avslutas

Först var det ingen av grottorcherna som trodde på Gishna att hon dödat Kulvur. Men då hon visade hans öron för de tillfångatagna orchkvinnorna så kände några av dem igen öronen. De flesta orchstammar har som sed att krigarna har olika öronmärkningar. Bergsorcherna har här två hål i högerörat och i det översta hålet träder man en liten ring. Att Kulvurs ring var av guld gjorde det förstås lätt att identifiera. Gishna hyllades men det var nog lite blandade känslor. En kvinna hade dödat deras främste fiende. Det blev dock fest på nytt. Men alla orcher och vättar var inte med. Nej nu tog de flesta chansen att jaga bergsorcher.

Våra allierade skickad spejare och äntligen kunde vi träffa deras här. De flesta var människor men det var en ganska stor styrka med kraftig beväpnade dvärgar bland dem. Deras ledare kungens halvbrors son hertig Vulmar hade befälet och denne tog emot oss. Magikerna Eldsmärta och jag företrädde ”vår” sida. Grottorcherna var inte med alls och vättarna är så misstänksamma att de inte ville eller rättare sagt vågade skicka någon annan en deras mäktigaste magiker.
Allt nog. Människor och vättar skulle förhandla om att ha bättre kontakt med varandra och man skulle sända sändebud tillvarandra. Magikerna skulle medla om det behövdes fast de verkade ganska ointresserade av denna konflikt. Vättarna skulle försöka skaffa makt över grottorcherna. Det hade de redan börjat med. I deras planer finns att grottorcherna ska bli deras hantlangare.

Hertigen hälsade på mig men jag förstod att han ogillade mig, mannen som levde med en orch. Han tackade mig dock för min insats och trohet till hans farbroder kungen. Han lovade mig en belöning och jag svarade att jag för min del önskade ingenting förutom att få lämna mina gods och egendomar till konungen. Allt lösöre skulle tillfalla mina kusiner. Men jag skulle gärna se att Gishna som ju vunnit kriget åt oss skulle för sina tjänster bli adlad. Jag såg hertigen bli röd om kinderna men jag låtsades inte se detta.

Eldsmärta frågade sedan varför jag framfört detta önskemål. Jag sa skrattande att nu skulle alla som ogillat att jag och Gishna var tillsammans fä sig en läxa. Att en orch skulle bli adlad var nog extremt ovanligt och en kvinna var nog än mer anmärkningsvärt. Detta skulle reta många, fiender lär jag få, men jag har ingen tanke på att flytta tillbaks igen. Samtidigt kan nog adelskapet vara ett skydd för mina barn. Man kan inte behandla en halvorch hur som helst om denne har ett sköldebrev. Min mor skulle nog kvävas av ilska men det kunde hon gott ha. Men Gishna ville hon bli adlig?
Vi var tillbaka hos vättarna. Förbindelser med människorna skulle göras vid våren. Då hade alla förmodligen intrigerat färdigt, för vättarna vill inte ha några dvärgar i Röda bergen.

Jag avslutade kriget med att följa med några grottocherspejare. Gishna var med.
Vi stötte på några av dem i ett bergspass. Jag sköt en med armborstet, För sent insåg vi att de ville ge sig. De hade insett att deras chans att överleva berodde på om grottorcherna ville ta emot dem. Nu tog grottorcherna istället hämnd på dem. Däremot så har de låtit förstå att bergsorchernas kvinnor kan få leva hos dem. Några av dessa kvinnor har anlänt i små grupper till dem.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn »

Slut

Vi dröjde kvar en tid i bergen. Vi var mest hos vättarna. Några av magikerna hade rest men Zäejbelf var kvar. När alla våra affärer var avklarade skulle vi följa honom. Gishna besökte några gånger sina fränder men hon hade slutat intressera sig för dem och deras maktintriger. Hon gav en av grottorcherna kvinnor en som jag misstänker är någon slags syster till henne makten över de andra kvinnorna. Grottorcherna kvinnor har lite högre status. De är få men de andra kvinnorna är slavar. Det verkar som de inte fort nog kan försöka para sig med dem så att de kan bli en stor stark orchstam igen i röda bergen. Jag befarar att det åter om tjugo till trettio år är krig i bergen. Vättarna tror de kan bestämma över orcherna, men är detta bra eller dåligt? Eldsmärta tänker ta över. Jag fruktar att han kommer bli värre än någon primitiv bergsorch som Kulvur någonsin kan bli.

Trots att det blev vinter och snön började yra så kom en liten ambassad från min kung till vättarna. De hade med dokument som bekräftade mina önskemål samt ett till Gishna där hon erkändes som adlig! Detta hade lett till en ganska hätsk diskussion vid hovet men kungen hade ändå satt sitt sigill under utfästelsen. Man hade inte skrikit ut denna utmärkelse för allt och alla.
Vi firade ambassadens ankomst och vättarna höll sig i skinnet. De hade trott människorna skulle komma först till våren men Mihnas Thrill hade sagt att det var bäst att så fort som möjligt få dit folk innan vättarna började med sina intriger. Thrill hade med ett litet brev till mig där han önskade mig lycka till samt att han gratulerade Gishna den första orchiska kvinna som blivit adlad.
Sista dagen på festligheterna hade vi en liten ceremoni där vi gifte oss sedan tog jag, Gishna, våra barn och Zäejbelf och lämnade Röda bergen.

Här slutar nu min berättelse om Gishna och våra äventyr i Röda bergen. Men våra liv fortsatte vara fyllda med äventyr och de ska berättas i framtiden.
Minna tankar och åsikter om svartfolk och då främst orcher är att de inte är vad vi skulle kalla onda i egentlig mening. De ser inte tillvaron i något ont eller gott och där de väljer ont bara för att vara elaka eller grymma. Nej de lever som de är skapta. Jag tror att alver och orcher på något vis finns för att de ska kunna balansera ljus och mörker i tillvaron och vi människor är där emellan. Det finns någon mening med att svartfolk finns. Men till skillnad från människor så tänker orcher inte i begrepp god-ond utan i makt-svag. Har du makt är du bra och har du inte makt så dör du. Den starke är den bäste för denne har makt. Våld är inte något nödvändigt ont som hos människan utan nödvändigt gott. Jag blir ännu förbluffad hur mycket styrkedemonstration och rent våld som präglar deras liv. Sedan finns det alltid undantag. Gishna är undantaget. Jag ångar inte att jag blev bergsorchernas fånge, tack vare dem har jag hittat världen mest intressanta kvinna, en orchisk kvinna.
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Gishna

Inlägg av skaraborgarn »

Gishna

Bakgrund
Gishna föddes och växte upp som en vanlig grottorchkvinna tills hon blev med några andra kvinnor tillfångatagna av bergsorcher. I två år framlevde Gishna som slav men undkom slaveriets värsta förhållanden. Med orchiska mått mätt så är Gishna en intelligent och mentalt stark person och hon lärde sig att hålla sig undan att vara sysselsatt men också att göra sig behövd. Gishna lärde sig ganska snart enklare läkekonst. Bergsorcherna visade heller igen större intresse för sina slavar då de var i en mycket expansiv fas under sin målmedvetne hövding Kulvur. En dag fick Gishna order att ta hand och sköta en tillfångatagen människa, en adelsman som bergsorcherna hoppades få lösensumma för.

Fången var dock svårt sårad och Gishna fick vara hans sköterska. Fångenskapen och närheten till varandra gjorde att Gishna och riddaren utvecklade en relation som sedan fullbordades fysiskt. Tillsammans flydde de men Gishna trakasserades och avskyddes av de flesta människorna. Bland annat tog riddarens familj och i princip försköt honom. Inte blev det bättre av att hon födde två barn, en pojke och en flicka.

Paret fick i uppdrag att försöka få tillstånd en allians med vättar och andra svartfolk som ogillade bergsorcherna. Detta lyckades och Gishna tog med magisk hjälp död på Kulvur. Barnen Gishna är mor till visade sig kunna lära sig magi och hon och riddaren följde med till den akademi barnen skulle studera vid. Gishna gav sedan liv till två tvillingdöttrar. Även dessa har visat sig kunna lära sig magi. Med sin make lever Gishna vid akademin och anlitas ibland av magikerna för olika uppdrag. Hennes kunskap om svartfolk boende under jorden grottorcher och vättar har fyllt en och annan kunskapslucka.

Karaktär
Gishna är en mycket ovanlig orch. Hon har lärt sig den svåra och hårda vägen som slav att uthärda solens ljus och har på grund av sin tid som slav utvecklat ett mycket stort behov av frihet. Bäst trivs nog Gishna när hon med magisk hjälp får göra sig osynlig och flyga ut i på himlen någon mörk kväll. Hennes relation med sin mänsklige make har gjort att hon utvecklat den egenskap som väl bäst kan kallas kärlek. Hon är fäst vid sina barn men låter på orchiskt vis barnen få ganska stor självständighet. De flesta orchmödrar låter sönerna växa upp och har med mänskliga mått ingen större kontakt med dessa. Döttrarna har hon närmare kontakt med. Hon anser att detta är naturligt och maken låter henne sköta familjelivet på orchiskt sätt. Sonen har utvecklat den butterhet och vildhet som utmärker halvorcher medan döttarna brås på sin mor, sagt med beröm de är nästan lika vackra som hon.

Sin make är hon stolt över. Fast innerstinne skulle hon nog vilja att han var lika hård som en svartfolkskrigare. Men han har dräpt alver och segrat i blodsgång så han är en riktig krigare i hennes ögon.
Gishna gillar frihet men det är främst hennes egen Bland andra svartfolk börjar hon alltid försöka få makt eller en framskjuten position. Som alla svartfolk avskyr hon alver, några av dessa har skadat och försökt döda henne. Hon ogillar dvärgar och de flesta människor men även bergsorcher. Hon föredrar magikerna som accepterar henne och maken men också grottorcher och vättar. Älvfolk skulle hon aldrig samarbeta med. Magi fruktar hon inte men är som alla svartfolk något vidskeplig. Gishna vet dock att man bäst lever med människor genom att anamma deras seder. Hon talar människornas tungomål med en stark brytning. Hon har lärt sig läsa och skriva något. Tänka i nya banor har alltid hjälpt Gishna. Gör det oväntade så vinner du menar hon på.

Utseende
För att vara orch är Gishna mycket vacker, grottocherna är de mest människoliknande orcherna och även folk som ogillar svartfolk har sagt att hon är vacker. Hon skulle nog kunna tas för en människa om det inte vore för de spetsiga små öronen, de stora tänderna i underkäken samt att hon liksom flesta orcher inte har något hår. Hennes sotsvarta hud och röda ögonen delar hon med alla orcher. Sitt utseende har gjort att hon lyckats bli en självklar medelpunkt då hon träffar andra orcher men också låtit de värsta fördomarna om svartfolk komma av sig. För att vara orch ler hon ofta. Om det är medfödd egenskap eller för att hon inser att människor gillar personer som ler må vara osagt.

Gishna föredrar att gå klädda i skinnbyxor en stor tunika och stövlar. Är hon i kontakt med människor brukar hon ofta ha på sig en stor mantel med huva. Hon kan klä upp sig om hon vill men parfym och smink begriper hon sig inte på.

Föremål
Gishna har ett magiskt bälte som gör att hon kan vara såväl osynlig som flyga. Hon måste dock vara naken för att när hon ska vara osynlig.


Äventyrsförslag

RP träffar orchkvinnan och hennes make när de är på äventyr. Nu ställs deras fördomar om orcher på prov.

RP har kontakter med den magikerakademin Gishna lever vid. De får i uppdrag att arbeta tillsammans.
Skriv svar