Fogden, ett äventyr i Kardien

Har du något äventyr som ligger och dammar? Dela gärna med dig!
Valien
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 3
Blev medlem: 2014-09-01 11:13
Ort: Göteborg

Fogden, ett äventyr i Kardien

Inlägg av Valien »

Här är det jag har omformulerat hittills. Namnet Fogden är inte direkt fantasifullt men det finns kanske någon med ett bättre förslag. Ursprungligen skrevs detta till EDD, men jag har inte knackat ner några värden än och en del personbeskrivningar i ursprungsversionen ska jag inte plåga eventuella läsare med så ni får vänta tills jag skrivit om dem.

Är det någon som känner vibbar från Ivanhoe-äventyret Triangeldrama i Edelfara så misstänker jag att det stämmer, själv får jag sådana vibbar när skriver nu. Ärligt talat så minns jag inte vad jag tänkte när jag skrev ursprungsversionen runt 1990 men Ivanhoe kom väl typ -88 så tidsmässigt stämmer det.

Stämningstext: Solen låter sina skira strålar strila ner I bladverket och ger upphov till ett rörligt mönster på marken. Fjolårslöven prasslar under fötterna och det luktar sommar. Långt där framme kan ett slut på skogen skönjas, en skata skrattar bakom er någonstans och får huvuden att vändas men uppmärksamheten riktas snart framåt då tonerna av en trumpet ljuder följt av ljudet av trä som splittras mot metall, skriande hästar och en folkmassas ljubel.

Detta äventyr utspelar sig i Kardien och förutsättningarna är som följer. Den kardiske fogden och riddersmannen Kneipf Dunderfot har hittat kärleken i form av den sköna Grimelda, enda barnet till greve Stålhammre. Till hans stora lycka anordnade den tilltänkte svärfadern en tornering där Kneipf kan briljera med sina stridsfärdigheter och därigenom vinna både grevens och Grimeldas gillande. Det är i alla fall vad han i förälskad förvirrelse har lyckats intala sig. I verkligheten kanske Grimelda, en flicka på 15 år bli, kan bli imponerad men hennes far har helt andra planer för sitt enda barn och i dessa ingår absolut inte en enkel landlös riddare. Eftersom den som gifter sig med Grimelda den sköna kommer att bli ny greve vad det lider har hon möjligheter på äktenskapsmarknaden som vanliga adelsfröknar helt saknar. Greve Stålhamre har inga planer på att sänka sig lägre än till sonen till en hertig. Men, för det finns alltid ett men, han är också plågsamt medveten om att ätten Stålhamre ligger dåligt till. Nu är det så väl ordnat att greven har en bror, vaktkapten till yrket, som har en son. Denne är den sköna Grimeldas kusin och skulle en sådan mesallians kunna ordnas så skulle ätten Stålhamre sitta kvar som grevlig ätt. Denna tanke finner greven mer och mer aptitlig ju längre tiden lider. Kusinen, som lystrar till namnet Herdikol Stålhamre, är dock en allvarlig ung man som har lyckats bli antagen som väpnare hos den unge baron under vilken hans far tjänar. Det är en syssla som han har liten håg till ty hans dröm är att inträda i den heliga solriddarorden. Hans far tjat om äktenskap med kusinen söker han så gott han kan hålla ifrån sig.

För att fira Grimeldas födelsedag har så greven anordnat en tornering, till platsen anländer ett antal riddare, baroner och andra vilka väldigt gärna vill se den sköna Grimelda och om möjligt bevisa att de inte vansläktats utan tvärtom tillhör det ypperligaste den kardiska adeln har att erbjuda genom att medelst lans stöta varandra av hästar till den församlade menighetens ljubel.

Kneipf vet om att han inte är den bäste riddaren i landet och i ett anfall av akut kärleksångest beslöt han att besöka traktens trollgumma. Denna kunde inte ge honom något kärlekselexir, vilket för övrigt skulle vara verkningslöst eftersom Grimeldas känslor inte är någon faktor så länge hennes far bestämmer. Följaktligen måste fadern imponeras. Trollpackan hade som tur var en idé, hon kunde förse honom med en kristallklar och osmakande brygd vilken skulle få hans motståndare att känna sig tunga i huvud och lemmar. Det effektivaste sättet att få i motståndarna giftet skulle vara i vin påstod häxan. Kneipf påpekade att det skulle verka misstänkt om han skänkte vin ur två olika karaffer, en till sig själv och en till sin motståndare, på vilket häxan svarade att hon visst hade en brygd som motverkade giftets verkan. Hon förevisade sedan en vätska som såg ut som något ett barn hämtat ur diket. Häxan påstod att han bara skulle dricka en munfull av den grumliga och trögflytande vätskan för att han skulle bli immun mot giftet. Sedan skulle han med lätthet kunna besegra sina rivaler. Det tyckte Kneipf lät bra, så han betalade gumman, stuvade undan gift och motgift och begav sig sedan iväg för att vinna sitt hjärtas dam.

Allt syntes nu vara frid och fröjd för den tappre riddaren Kneipf om det inte vore för en liten bieffekt som häxan underlåtit att nämna. Brukarens tarmaktivitet ökar betänkligt. Resultatet av sagda aktivitet blir dessutom en sörja som stinker något förfärligt. Det är inte frågan om någon diarré men Kneipf måste, så länge han imundigar motgiftet, uppsöka avträdet ungefär fyra gånger om dagen för tarmtömning varvid varelser med normalt luktsinne får kväljningar om de befinner sig inom en radie om fem meter från den byxlöse riddaren. Varelser med känsligare luktsinne drabbas naturligtvis på längre avstånd, spelledaren uppmanas att avgöra exakt hur, en riktlinje skulle kunna vara 10 meter.

Spelarnas entré: Vilken roll spelar nu rollpersonerna? frågar sig vän av ordning. Ursprunligen var det här skrivet för en riddare, hans väpnare och en dräng. Den som vill spela och inte har denna uppsättning roller får helt enkelt ta fram skohornet och försöka pressa ner det hela i sin egen kampanj. Man kan tänka sig att rollpersonerna är inhyrda för att eskortera den nydubbade sonen till en gruvlig greve, eller att det under torneringens gång börjar gå rykten om förvirrade adelsmän och Stålhamre anställer några utomstående för att så diskret som möjligt undersöka källan till det inträffade. En annan variant är att någon spelar Kneipf och de andra hans tjänare och väpnare. I sådana fall handlar det hela om att dölja Kneipfs fuskande snarare än att avslöja det. Man kan också tänka sig att spelarnas rollpersoner helt enkelt passerar förbi när turneringen håller på och beslutar sig för att stanna och titta. De kan sedan, om de är nyfikna, dras in i händelserna.

Hur det hela utvecklar sig: Torneringen är rätt liten och utspelar sig under en dag, Kneipf kommer att bjuda alla han ska gå en dust mot på en bägare vin vilket naturligtvis innehåller giftet. Effekten är sådan att de drabbade inte omedelbart kommer att märka av sitt tillstånd, men när effekten känns det känns som om man är berusad men samtidigt bakfull, en väldigt speciell känsla, vilket får de påverkade adelsmännen att förvirrat strirra framför sig. Spelmässigt får den drabbade - 5 smi och färdigheter som kräver att man aktivt använder kroppen. Effekten är snabbt övergående. Det är mycket möjligt att Kneipf lyckas vinna torneringen, tvärtemot vad han tror så gör det inte honom till en seriös kandidat till Grimeldas hand i greve Stålhamres ögon. Grimelda själv tycker att hela spektaklet är roande men hon är på intet sätt intresserad av Kneipf.

Ofrälse personer kan satsa pengar på vilken riddare som kommer att gå vinnande ur dusterna. Någon som är uppmärksam kan lägga märke till att Kneipf bjuder alla sina motståndare på vin innan dusten för att som han säger: "Visa för alla och envar att det inte finns någon fiendeskap mellan oss". En annan detalj är att han med några timmars mellanrum smyger iväg ut i skogen för att förätta sitt tarv. Någon med kunskap i heraldik vet att Kneipf ingalunda tillhör favoriterna utan snarare är en slagpåse vilken någon av favoriterna borde expediera utan problem. När han vinner en sådan dust går det ett sus genom den adliga delen av publiken, eller snarare genom den delen av den adliga publiken som håller reda på vilka riddare som anses skickliga.

Rollpersonernas dag: Om de är riddare kommer förmodligen mycket av energin gå åt till att spela tornejandet. Om de inte är adliga och alltså inte har på rännarbanan att göra så finns det en uppsjö andra aktiviteter att deltaga i. Drickande och vadslagning torde vara de mest socialt accepterade bland den icke adliga delen av publiken. Framåt kvällen när torneringen går mot sitt slut drar sig adel och de tjänare som behövs tillbaks till grevens borg för gästabud. Om Kneipf har vunnit, vilket han borde göra om inte rp:na ställer till det för honom, kan närvararnde rollpersoner se hur han flörtar med Grimelda och hur hon klädsamt rodnar och skrattar åt hans skämtsamheter. Rollpersoner utan anledning att befinna sig där får istället rumla runt nere i byn där festligheterna hålls i och utanför värdshuset, en stor baladkin har spännts upp för detta syfte.

Under natten inser Kneipf att greven inte kommer att ge sitt samtycke och vanvettig av kärlek smyger han sig in i Grimeldas rum i akt och mening att få denne att rymma med honom men det vill sig inte bättre än att hon vaknar och när hon ser en mörk figur skriker hon rakt ut vilket får slottets övriga invånare att vakna till liv. Kneip ger sig till känna men Grimelda gör det tydligt att hon inte är intresserad av någon rymning. Kneip flyr fältet vanärad och med krossat hjärta. Alla goda krafter ställer nu upp för att spåra upp nidingen, här bör rollpersonerna få en ledande roll, lyckas de infånga riddaren kommer han få sitt rättmätiga straff, han kommer inte att göra motstånd utan släppa svärdet och titta på sina förföljare med rödgråtna ögon. Undkommer han flyr han till Berendien dit han hoppas att ryktet om hans tilltag inte ska nå.

Grimelda den sköna

Är inte skön, snarare alldaglig, namnet fick hon av den trakoriske taskspelaren och trubaduren Ridon Snaskspene som inte förstod varför de unga adelsmännen flockades runt henne som yra bin kring en syltkruka när hennes bristande skönhet i hans tycke knappast borde ge upphov till slika apekonster. Ironin gick dock över huvudet på adelsmännen och nu sitter namnet där det sitter. Och vad värre är, Grimelda har själv börjat tro på myten om sin egen skönhet. Hon är inte intresserad av Kneipf eller någon annan man heller för den delen, hon hoppas att hennes far ska ordna ett giftermål som är värdigt hennes status som blivande grevinna. Hon har ärvt sin mors halvslutna ögon något som ger ett något däst intryck.

Greve Jolomak Stålhamre

Greven är en lätt överviktig, tunnhårig aristokrat. Han är också en snåljåp av stora mått som inte låter mynten rinna iväg om det inte finns något att tjäna på det. Därav den ganska lilla torneringen.

Kneipf Dunderfot

Kneipf tillhör skiktet knapadel, han har dock lyckats tillskansa sig positionen som fogde vilket ger honom en viss status. Hans stora olycka är oförmågan att tolka sociala situationer något som kommer att få katastrofala konsekvenser för hans liv.

Svartulv Stålhamre

Greve Stålhamres yngre bror lyckades själv aldrig nå riddarståndet men han har en stabil syssla som vaktkapten och hans äldste son är väpnare åt baronen han tjänar. Om han bara kunde övertala sin bror att hans förstfödda ska gifta sig med broderns enda barn så skulle hans liv ha nått sin fulländning och han skulle kunna dö med ett leende på sina köttiga läppar.

Jessup Stålhamre

Jessup är Svartulvs äldste son och en allvarlig ung man med blekt ansikte. Hans största dröm är att bli solriddare och han har ingen större lust att gifta sig med sin kusin. Hans intressen är vapen och att träna med dessa, dessutom tillbringar han mycken tid med att läsa den gyllene boken. Eftersom han är mycket pliktmedveten, något som han föräldrar drillat honom i sedan koltåldern, kan han dock övertygas om att släktens ära förutsätter att han gifter sig med Grimelda.
Valien
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 3
Blev medlem: 2014-09-01 11:13
Ort: Göteborg

Re: Fogden, ett äventyr i Kardien

Inlägg av Valien »

Okej, så här är det. Jag har överskattat hur mycket ledig tid jag har och underskattat hur mycket arbete som krävs för att färdigställa den ofärdiga texten som ligger i tråden. Men, jag har satt en högst personlig deadline till måndag morgon då jag tänker ha en färdig text. Enda problemet är att jag likt Douglas Adams gillar deadlines och speciellt då det svoschande ljud de ger upphov till när de far förbi. Vi får se hur det går.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fogden, ett äventyr i Kardien

Inlägg av birkebeineren »

Om du placera äventyret geografiskt så finns ju denna delvis ifyllda översikt och beskrivning av Kardiens län: http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... d.C3.B6men

Välj ett av de redan beskrivna hertigdömena och lägg greve Stålhamres grevskap där, gärna iflätad informationen som då finns, eller ta ett obeskrivet hertigdöme och med ditt äventyr bidra med information som kan läggas till. Även ett namn på grevskapet vore bra och varför inte en enkel karta eller kartbeskrivning inspirerad av kartan i "Triangeldrama i Edelfara"?
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fogden, ett äventyr i Kardien

Inlägg av skaraborgarn »

Vi väntar på den spännande fortsättningen...
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Fogden, ett äventyr i Kardien

Inlägg av Grisodlar'n »

Jag tror Valiens äventyr hamnade i samma gamla låda som min version av Mörkrets hjärta.
Skriv svar