Ljusna

[birkebeineren]

Att Ljusna erövrades tror jag framgick av den något luddiga kartan i artikkeln om Imperium Iorpagnum i Sinkadus, men jag kan ha fel?

Nomadisk herdar och barbarer låter helt fint men kan vi inte låta de vara av annan härstammning än nargurisk?

De kan vara ett mirellisk folk i släkt med folken i Mirel och urbefolkningen på Drylo-halvön, dylerna, som omtalas i Magilre-modulen? Mireler och Dy(re)ler. Kanske är befolkningen i/på Ljusna rentutav dyler?

Kanske finns det erdirsk blod i ljusniernas ådror, blodsband som skulle ge dem tillgång till erdirernas förlorade bronsrullar om de visste att utnyttja det...?

[Peter]

*) Ett lapptäcke: förutom de sentida bosättarna av ransardiskt och timoleriskt ursprung finns på ljusna en uppsjö av etniciteter. Den lilla krigarbygden Feon Urud anses allmänt stamma tillbaka till Erdiriska anfäder, medans den lilla toskiska folkspillran snabbt enlevererats och utraderas av klågiriga mystomagiker och logomantiker efter att det antytts att deras unika modersmål, Tosko, innehöll gudomliga och magiska ord. Jakten efter kvarlevande toskasker att paradera igenom de erebiska huvudstäderna tills de dör av smittsjukor och burångest lockar flockar av hagiriga äventyrare och lyckorövare till ljusnas allra avlägsnaste byar och vallmarker. (Inspiration: baltikum)

*) En magisk plats: Där de stora religionerna svept fram i resten av Ereb dyrkas i ljusna fortfarande en uppsjö av obskyra gudar och andar. Vallfartsorter som Muks Beläte, Nanaskrevan och Stora Tjurens Offermyrar är de enda egentliga centralorterna. Varje liten folkspillra är stolt över sina egna riter och guder - men lånar också gärna och ofta av sina grannar. Kvädeskonsten och herdediktningen har spridit sig som en löpeld från ljusna, liksom flera musikaliska konster. Det är något i ljuset, brukar de förklara sig. Esoteriska eremiter och konstnärer flyr ofta till en i exil i ljusna för att inspireras. (Inspiration: Öland och Rügen)

[Spelknepe]

Peter: Kombinera "Ett lapptäcke" och "En magisk plats". Låt folken i Ljusna leva nära Kentaurer och Älvfolk.

Så... i Ljusna skulle det kunna finnas

Toskor (Urinvånare)
Erder (Blandning mellan Toskor och Jorer)
Hednomader (Blanding mellan Dyler och Nargurer)

[Peter]

Peter: Kombinera "Ett lapptäcke" och "En magisk plats". Låt folken i Ljusna leva nära Kentaurer och Älvfolk.

Så... i Ljusna skulle det kunna finnas

Toskor (Urinvånare)
Erder (Blandning mellan Toskor och Jorer)
Hednomader (Blanding mellan Dyler och Nargurer)

Precis vad jag menade. Sedan tror jag inte att vi skall föra register över vilka udda folkslag som bor där, utan bara beskriva en handfull för att ge halvön färg.

[Spelknepe]

Precis vad jag menade. Sedan tror jag inte att vi skall föra register över vilka udda folkslag som bor där, utan bara beskriva en handfull för att ge halvön färg.

Fair enough, men nämner jag en "Ljusnier" så vill jag få någon sorts bild i huvudet hur en sådan skulle kunna se ut...

Tycker iaf att "Tosker", "Erder" samt "Hednomad" skulle kunna beskivas mer översiktligt, medan plats ges för en "uppsjö av etniciteter"

[birkebeineren]

Skulle kanske beteckningen ljusnier ge bilden av just en sammansättning av folk och kulturer?

Kentaurer och människor?

...vilket ger tanken att koppla Ljusna till Sése Hesuóni? Låta sásuiterna vara ljusnier?

[Spelknepe]

Birke: Det där var nästan en bra idé... skulle jag kunna leva med!

[birkebeineren]

Nästan?

[Psipo]

Nästan?

Jag tycker det är toppenidé och även ett sätt att binda ihop lapptäcket. Jag säger kör!!!

[Mikael]

Skulle kanske beteckningen ljusnier ge bilden av just en sammansättning av folk och kulturer?

Kentaurer och människor?

...vilket ger tanken att koppla Ljusna till Sése Hesuóni? Låta sásuiterna vara ljusnier?

Är det stäppfolket? Trodde de fanns på slätterna norr, i och öster om Palinor? Vad säger Mäster Peter om dem i Palinor?

[Psipo]

Är det stäppfolket? Trodde de fanns på slätterna norr, i och öster om Palinor? Vad säger Mäster Peter om dem i Palinor?

Ja, det är stäppfolket. Jag tror att de håller till i och omkring Mirel snarare än Palinor. Det rör sig då rimligtvis av nomadiserade ljusnier.

[birkebeineren]

Det står i artikkeln i Sinkadus att Sése Hesuõni, Det viskande gräsets land, ligger i centrala Ereb, mellan Palinor och Nargurs skogar. Av jorerna (kopparhavsfolk) kallas denna gräsbevuxna högplatå Priglasili som betyder grön slätt.

Slätten kan vara stor och vi kan kanske låta den sträcka sig dit vi vill? Oavsett, om sasuiterna är nomadiserande ljusnier så kan de ju ha vandrat dit från Ljusna-halvön?

[Mikael]

Mellan Ljusna och Palinor finns det slättland (eller tillhör det Mirel?), och mellan Palinor och Nargur finns slättland. Om folket finns på dessa båda ställen borde de finnas även i Palinor, som också har slättland inte sant? Personligen kan de gott hålla sig till Palinors östra delar fram till Nargur. Ett fritt folk som hellre flyttar från sina områden än betalar skatt till fogdar.

För övrigt anser jag att Ljusna skall ha mer skog.

[Grisodlar'n]

Utdrag ur "Ljusnande Resa" av Salmund Krooka y Tryphé
"Den fjärde etappen tog oss till den ljusniska obygden, som mig då oförvetandes skulle bli min resas slut och kulmen. Redan på behörigt avstånd glimmar de ljusniska klipporna rödgula i det klara solskenet, och vattenbrynet pryds av de konstfärdigast krängda tallar och cypresser mitt vytrötta öga skådat. Särskilt väl minnes jag en ensligt lagd dödmannaghög av havsrundade stenar som reste sig som en fyrsten över strandlandskapet."

"Den lille mannen, helt höljd i en till synes enorm mantel, ville härvid intet veta, utan trugade oss på sitt säreget lakoniska sätt att sätta oss ned, låta oss värmas och låta oss smaka av hans hemkokta viltsoppa. I denna ensliga herdekoja unfägnades oss sedan andens spis: skrönor om forna hjältar, gudar och drakar och hopplös kärlek. Trots att versformen var simpel och rimmen billiga, och trots ordens enkelhet förmådde dessa grova strofer röra större djup i min diktarsjäl än någonsin Pendons främsta jambskalder. Men aftonens främsta minne är när herden lät ljuda sin dubbelflöjt: en sällsynt lockande och vacker melodi."

"Jarlen ville intet veta av att vi skulle stanna i landet: men då var redan min själ så rörd av den råa gudomlighet jag anade bakom stubbe och klippblock, bakom ord och visa, att jag intet gick att avstyra i min föresats. Det var på intet sätt ovilja eller missunsamhet som fick den gode herremannen att propsa vår avfart: tvärt om orolig farohåg för vår säkerhet om vintertid. "Enbart Ljusna har ni sett" kvad han högtidligt och styltat "men när Mörkna i sin dysterskap faller över landskapen kommer vinterfasorna att göra kort affär av er: kummelspöken och nattulvar stryker landet när nätterna blir långa och vindarna kalla. Ni kommer höra banegasten tjuta runt knuten, och se griftgångarna klösa sig ur rösena." Jag avfärdade vänligt jarlens varningar: jag hade lärt känna ljusnamarkens gudinna, och mot hennes godhet var min gamla gud en sniken och maktlös streber. För sent skulle jag ångra mitt misstag, långt efter att min själs frälsning badats i myrra och begrovts i ljusnisk mark som ett oåterkalleligt förbund."

Lite out there kanske...

Det är ett sånt Ljusna som jag skulle vilja se. Vild, otämjd terräng, mystik och mörker. Jag tänker osökt på vikingarnas draugr när jag läser din text.
Lite inspiration: http://www.vikinganswerlady.com/ghosts.shtml

[Snibben]

I min värld var alltid Ljusna det tredje alvriket och det yngsta av dem (var det inte gott om alver på kartan som visade icke mänskliga folks utbredning?). Från Ljusna kom Ljusalverna och där byggde de riktiga stenstäder som skilde sig från allt omkringliggande. Det var också det mest öppna av alla riken då ljusalverna gärna handlade med omkringliggande folk. I hamnarna fanns gråalvsskepp som lossades och lastades blandat med mänskliga skepp.

I skogrna fanns skogsalver men de nämndes bara i förbifarten då det var lättare att förklara äventyrar alver från ett öppnare rike.