Okej nu har jag läst in mig på skuggalverna och det låter verkligen jättemysigt. Psipo, underrätta när du kommit på mer om hur de ska vara och om de kommer finnas i sydöstra Ljusna (som jag tänker mig iaf).
Jag tror inte området kommer bli likt Goiana. I Goiana är alverna väldigt tätt bundna till ET och det är silverlindarnas närvaro som gör landet meningsfullt. I Ljusna finns inget sådant mer än att området är relativt lugnt från krigsförande omgivning (av någon anledning) och det därför passar den lugna alviska mentaliteten fint.
Om någon vill skriva ihop en historia som hänger samman med övriga omgivningens skulle jag bli jätteglad. Jag hänger inte riktigt med på det som skrivits ovan.
/j
Ljusna
En sak som jag tänkte på och som vore fint skulle vara jättehöga berg med oerhört branta kanter som (i princip) omöjliggör att man tar sig dit (eller därifrån). Däruppe skulle olika avvikande biotoper kunna finnas. Dessa berg omges av mystisk dimma runt toppen och ses som väldigt suspekta boplatser för gudar eller liknande för vissa av de som bor nedanför.
Inspirationen kommer från liknande platser i sydamerika, men jag vet inte vad de heter.
/j
Inspirationen kommer från liknande platser i sydamerika, men jag vet inte vad de heter.
/j
Mja, vi får nog följa kartan lite. Det finns två mindre bergsområden i ljusna. När man studerar dessa verkar de vara uråldriga sådana, nedslipade av väder och vind. Dessa berg skulle däremot kunna vara så uråldriga att de var gamla redan då den -6 konfluxen inträffade (vi förutsätter att det är 6 konfluxer innan gudarna får för sig att skapa om världen). Dessa berg skulle däremot kunna innehålla glömda gudar och deras tempel, byggnader som är så uråldriga att de var gamla redan då förkonfluxvareslerna beträdde Altors yta. Faror som är dödlig för drakar och titaner, sigil som låser ut världar med monster.
Höga berg är mer Kardbergen, tänk bara på den vise som sitter på kardbergenshögsta topp. Vill man ha riktigt höga berg i Altor frå man bege sig till samkarna och drakryggen. Här finns olika biotoper, krystalerna har fiskar som inte finns någon annanstans osv.
Höga berg är mer Kardbergen, tänk bara på den vise som sitter på kardbergenshögsta topp. Vill man ha riktigt höga berg i Altor frå man bege sig till samkarna och drakryggen. Här finns olika biotoper, krystalerna har fiskar som inte finns någon annanstans osv.
Kännde att det hadde hänt lite lite i denna tråd så jag skrev följande.
Ljusgotherna
Ljusgotherna är den nomadiserande mänskliga befolkningen på ljusnahalvön, främst på ljusnas fingrar men även vid ljusnas häl och ljusnas gördel. Ättlingar till de belgother som inte flydde under klavykernas invasion, har de antagit en ny levnadsstil som skiljer sig stort från den ransardiska.
Ljugotherna är levnadsglada människor som tar dagen som den kommer. Fredligare människor är svårt att finna och vapen och krigare är något som inte finns inom stammarna. Uppdelade i sju klaner, som sönderfaller i ett antal familjer, strövar de fritt inom sina områden och livnär sig främst på att samla mat som finns på halvön.
Samhälle
Ljusgothernas samhälle är ett matriarkat där varje familj styrs av den äldsta kvinnan (kallad mormor). Familjen är en storfamilj bestående av tjugo till trettio vuxna individer som lever tillsammans. Mormor och hennes döttrar och dotterdöttrar, systerdöttrar och systerdotterdöttrar utgör själva stammen därutöver kommer män från andra familjer för att slå sig samman med dem och förhoppningsvis hitta en partner.
Om en kvinna väljer en man som får bo med henne i hennes tält anses de gifta. Manen knyter då ett vacker mångfärgat rep ovanför tältets öppning och bär ett rep med samma färger runt midjan för att visa att han nu tillhör detta tält, kvinnan kan ”ta ut skilsmässa” när hon vill genom att återlämna repet (kärlek är dock mycket fri och otrohet finns inte som begrepp, svartsjuka förekommer men anses inte som något sunt). Det är dock viktigt att bo ihop som man och kvinna då två par händer är bättre än ett par när det gäller att riva tält och bygga upp dem. Även när det gäller att ta hand om barnpassningen i tältet är det en fördel med flera vuxna. En man kan också vara gift med flera kvinnor om de bor i samma tält.
De män som inte hittar någon kvinna att bo med kan antingen söka upp en ny familj eller bo i mormors tält. Mormors tält är det största tältet och används dels för de män som inte har någonstans att bo och dels som samlingstält, mormor har dock ett eget tält precis som alla andra kvinnor.
När en flicka födds börjar familjen att väva tyg till hennes tält. Tyget skall vara färdigt så att när hon får sin första menstruation skall man börja kunna sy tältet. När tältet är färdigt kan hon ta sin första make (hon kan dock ha partners innan). Tältet brukar ta ett antal år att sy och de brukar bli klara när den unga kvinnan är i sexton till sjutonårs ålder. Eftersom det tar tid att väva tältduk och sy tält är det inte ovanligt att det delas av två till tre systrar. Alla tre kan då vara gifta med samma man.
Män får av sin fader repet de bär runt midjan (repet lämnas ibland över av modern om fadern skulle ha lämnat den familjen eller dött). Repet berättar vilken släkt man tillhör och antalet knutar och deras täthet och sort visar hur man är släkt, detta för att motverka inavel.
Ibland föds så kallade frigossar, pojkar som har avlats av främlingar. När frigossarna når puberteten får de ett bälte som den äldsta mannen i stammen (farfar) har tillverkat. Det ny bältet är i en unik färgkombination, som inte använts förut och är knutlöst (då knutar visar generationer och förgreningar).
Dagligt liv
Man livnär sig främst på att samla frukt, nötter och bär, även vilda spannmål samlas och mals till mjöl för brödbak. Olika rötter som vild potatis och morötter förkommer liksom lökar av olika slag. Kött förekommer inte dieten men däremot fisk och fågel. Mjölken från akun används för att göra yoghurt och smör. Man tillverkar den alkoholhaltiga drycken pamu av roten från pamuväxten, vilken bara växer på de öppna slätterna på ljusna.
Även om man inte äter kött så har varje familj en liten hjord med de långhåriga gulvita kameler som bara finns i ljusna, så kallade Aku. Aku klipps och deras hår används för att väva vackra mattor som pryder golv och väggar i de vackra sidentälten. Man mjölkar också kamelerna och använder dem som lastdjur (terrängen på ljusna gör att det inte går att använda vagnar). Även får förs som nyttodjur för mjölk och ull.
Förutom de vackra mattorna som knytts av aku päls, använder sig ljusgotherna av växtfibrer för att få fram det vackra ljusniska tyget kallat ljusniskt siden. Ljusniskt siden finns i över hundra varianter – alltifrån flortunna dansslöjor till tjock vindtät tältduk. Tyget färgas ofta och vävs i olika mönster med skarpa kontraster (besökare till ljusna har jämfört de enklaste fåraherdarnas rockar med dem som bärs vid hovet i Krilloan).
Metall förekommer sparsamt bland de ljusgothiska klanerna, istället använder man sig av stenverktyg tillknackade av obsidian. Dessa blir vassa nog för att använda som rakknivar . Den metall som används är främst smycken och spännen vilka man bytt till sig. Ädelstenar och halvädelstenar används som smycken men varken ben eller läder eller några andra djurdelar används för att smycka sig med ett undantag – fjädrar. Ljusgotherna använder sig av fågelfjädrar som utsmyckning, ju fler, större och färgrikare desto bättre.
Ljusgotherna handlar sparsamt. Detta beror inte på att de inte vill handla utan har dels med den svåra terrängen på halvön, vilket gör att de är svårnådda, och att de bara tillverkar för sitt eget behov. Då och då händer det dock att en och annan matta eller några rullar ljusniskt siden hittar ut från ljusna. När detta händer brukar de gå för mycket höga priser i länderna runt kopparhavet. Även om ljusgotherna inte handlar stort med omvärlden förs det en livlig handel mellan de olika familjerna och även viss handel med kentaurerna och ljusalverna (med mörkalverna förs ingen handel)
Ljusgotherna är mycket skickliga hantverkare och tillverkar förutom sina berömda handknutna mattor och fantastiska tyger en mäng produkter. Man tillverkar vackert snidade träskulpturer, både prydnadsföremål och husgeråd. Stenarbeten för att göra yxor och knivar har utvecklats till en sådan konstfullhet att de nästintill skulle kunna tas för sina motsvarigheter i metall. Plymmakeri anses som en stor konst och de familjer som kan ståta med en plymmakare har ofta betydligt fler fjädrar och plymer än andra vid stora sammankomster.
På ljusnahalvön växer halja. Halja betyder också lina eller rep något man också tillverkar av denna växt liksom tyg. Halja är också lätt narkotiskt och används som berusningsmedel genom rökning vid festliga tillfällen. Halja växer dock inte på gördeln eller hälen där klimatet är skogigare. Här använder man sig mer av akoch, en buske vars blad kan tuggas eller bryggas till te. Både halja och akoch handlas med mellan familjerna.
Religion
Ljusgotherna har ingen gud istället hedrar man förmödrarnas och förfädernas andar. Förmödrarna och förfäderna är både alla föregångarna men det finns också några namngivna. Frömödrarna beskyddar tält och läger.
Toji är den förmoder som beskyddar tältet och förvisar sjukdom.
Akoji beskyddar barnen från att falla i elden och hindra bröd från att brännas.
Pikiji lever även hon vid elden och ser till att inga bränder startar.
Nikoji hjälper till vid förlossningar och beskyddar det ofödda barnet och modern. Dessa fyra förmödrar brukar pryda fyra av tältets stänger.
Det finns också fyra förfäder.
Ajnos beskyddare av friskt vatten och källornas renare.
Hakjos hjälper till att finna bortsprungna akus och får, brukar avbildas med ett aku huvud.
Chikijos beskyddar från att slinta med kniven.
Kentauros, kentaurernas förfader.
Mitten av varje lägerplatts brukar prydas av två totempålar. Den ena med förmödrarna och den andra med förfäderna. Vid vattenkällor brukat man sätta upp en påle eller planka avbildande Ajnos.
Ljusgotherna
Ljusgotherna är den nomadiserande mänskliga befolkningen på ljusnahalvön, främst på ljusnas fingrar men även vid ljusnas häl och ljusnas gördel. Ättlingar till de belgother som inte flydde under klavykernas invasion, har de antagit en ny levnadsstil som skiljer sig stort från den ransardiska.
Ljugotherna är levnadsglada människor som tar dagen som den kommer. Fredligare människor är svårt att finna och vapen och krigare är något som inte finns inom stammarna. Uppdelade i sju klaner, som sönderfaller i ett antal familjer, strövar de fritt inom sina områden och livnär sig främst på att samla mat som finns på halvön.
Samhälle
Ljusgothernas samhälle är ett matriarkat där varje familj styrs av den äldsta kvinnan (kallad mormor). Familjen är en storfamilj bestående av tjugo till trettio vuxna individer som lever tillsammans. Mormor och hennes döttrar och dotterdöttrar, systerdöttrar och systerdotterdöttrar utgör själva stammen därutöver kommer män från andra familjer för att slå sig samman med dem och förhoppningsvis hitta en partner.
Om en kvinna väljer en man som får bo med henne i hennes tält anses de gifta. Manen knyter då ett vacker mångfärgat rep ovanför tältets öppning och bär ett rep med samma färger runt midjan för att visa att han nu tillhör detta tält, kvinnan kan ”ta ut skilsmässa” när hon vill genom att återlämna repet (kärlek är dock mycket fri och otrohet finns inte som begrepp, svartsjuka förekommer men anses inte som något sunt). Det är dock viktigt att bo ihop som man och kvinna då två par händer är bättre än ett par när det gäller att riva tält och bygga upp dem. Även när det gäller att ta hand om barnpassningen i tältet är det en fördel med flera vuxna. En man kan också vara gift med flera kvinnor om de bor i samma tält.
De män som inte hittar någon kvinna att bo med kan antingen söka upp en ny familj eller bo i mormors tält. Mormors tält är det största tältet och används dels för de män som inte har någonstans att bo och dels som samlingstält, mormor har dock ett eget tält precis som alla andra kvinnor.
När en flicka födds börjar familjen att väva tyg till hennes tält. Tyget skall vara färdigt så att när hon får sin första menstruation skall man börja kunna sy tältet. När tältet är färdigt kan hon ta sin första make (hon kan dock ha partners innan). Tältet brukar ta ett antal år att sy och de brukar bli klara när den unga kvinnan är i sexton till sjutonårs ålder. Eftersom det tar tid att väva tältduk och sy tält är det inte ovanligt att det delas av två till tre systrar. Alla tre kan då vara gifta med samma man.
Män får av sin fader repet de bär runt midjan (repet lämnas ibland över av modern om fadern skulle ha lämnat den familjen eller dött). Repet berättar vilken släkt man tillhör och antalet knutar och deras täthet och sort visar hur man är släkt, detta för att motverka inavel.
Ibland föds så kallade frigossar, pojkar som har avlats av främlingar. När frigossarna når puberteten får de ett bälte som den äldsta mannen i stammen (farfar) har tillverkat. Det ny bältet är i en unik färgkombination, som inte använts förut och är knutlöst (då knutar visar generationer och förgreningar).
Dagligt liv
Man livnär sig främst på att samla frukt, nötter och bär, även vilda spannmål samlas och mals till mjöl för brödbak. Olika rötter som vild potatis och morötter förkommer liksom lökar av olika slag. Kött förekommer inte dieten men däremot fisk och fågel. Mjölken från akun används för att göra yoghurt och smör. Man tillverkar den alkoholhaltiga drycken pamu av roten från pamuväxten, vilken bara växer på de öppna slätterna på ljusna.
Även om man inte äter kött så har varje familj en liten hjord med de långhåriga gulvita kameler som bara finns i ljusna, så kallade Aku. Aku klipps och deras hår används för att väva vackra mattor som pryder golv och väggar i de vackra sidentälten. Man mjölkar också kamelerna och använder dem som lastdjur (terrängen på ljusna gör att det inte går att använda vagnar). Även får förs som nyttodjur för mjölk och ull.
Förutom de vackra mattorna som knytts av aku päls, använder sig ljusgotherna av växtfibrer för att få fram det vackra ljusniska tyget kallat ljusniskt siden. Ljusniskt siden finns i över hundra varianter – alltifrån flortunna dansslöjor till tjock vindtät tältduk. Tyget färgas ofta och vävs i olika mönster med skarpa kontraster (besökare till ljusna har jämfört de enklaste fåraherdarnas rockar med dem som bärs vid hovet i Krilloan).
Metall förekommer sparsamt bland de ljusgothiska klanerna, istället använder man sig av stenverktyg tillknackade av obsidian. Dessa blir vassa nog för att använda som rakknivar . Den metall som används är främst smycken och spännen vilka man bytt till sig. Ädelstenar och halvädelstenar används som smycken men varken ben eller läder eller några andra djurdelar används för att smycka sig med ett undantag – fjädrar. Ljusgotherna använder sig av fågelfjädrar som utsmyckning, ju fler, större och färgrikare desto bättre.
Ljusgotherna handlar sparsamt. Detta beror inte på att de inte vill handla utan har dels med den svåra terrängen på halvön, vilket gör att de är svårnådda, och att de bara tillverkar för sitt eget behov. Då och då händer det dock att en och annan matta eller några rullar ljusniskt siden hittar ut från ljusna. När detta händer brukar de gå för mycket höga priser i länderna runt kopparhavet. Även om ljusgotherna inte handlar stort med omvärlden förs det en livlig handel mellan de olika familjerna och även viss handel med kentaurerna och ljusalverna (med mörkalverna förs ingen handel)
Ljusgotherna är mycket skickliga hantverkare och tillverkar förutom sina berömda handknutna mattor och fantastiska tyger en mäng produkter. Man tillverkar vackert snidade träskulpturer, både prydnadsföremål och husgeråd. Stenarbeten för att göra yxor och knivar har utvecklats till en sådan konstfullhet att de nästintill skulle kunna tas för sina motsvarigheter i metall. Plymmakeri anses som en stor konst och de familjer som kan ståta med en plymmakare har ofta betydligt fler fjädrar och plymer än andra vid stora sammankomster.
På ljusnahalvön växer halja. Halja betyder också lina eller rep något man också tillverkar av denna växt liksom tyg. Halja är också lätt narkotiskt och används som berusningsmedel genom rökning vid festliga tillfällen. Halja växer dock inte på gördeln eller hälen där klimatet är skogigare. Här använder man sig mer av akoch, en buske vars blad kan tuggas eller bryggas till te. Både halja och akoch handlas med mellan familjerna.
Religion
Ljusgotherna har ingen gud istället hedrar man förmödrarnas och förfädernas andar. Förmödrarna och förfäderna är både alla föregångarna men det finns också några namngivna. Frömödrarna beskyddar tält och läger.
Toji är den förmoder som beskyddar tältet och förvisar sjukdom.
Akoji beskyddar barnen från att falla i elden och hindra bröd från att brännas.
Pikiji lever även hon vid elden och ser till att inga bränder startar.
Nikoji hjälper till vid förlossningar och beskyddar det ofödda barnet och modern. Dessa fyra förmödrar brukar pryda fyra av tältets stänger.
Det finns också fyra förfäder.
Ajnos beskyddare av friskt vatten och källornas renare.
Hakjos hjälper till att finna bortsprungna akus och får, brukar avbildas med ett aku huvud.
Chikijos beskyddar från att slinta med kniven.
Kentauros, kentaurernas förfader.
Mitten av varje lägerplatts brukar prydas av två totempålar. Den ena med förmödrarna och den andra med förfäderna. Vid vattenkällor brukat man sätta upp en påle eller planka avbildande Ajnos.
Senast redigerad av Snibben den 2008-08-01 22:47, redigerad totalt 1 gånger.
Jättebra! 
perfekt start på ljusna.
Varför handlar de så lite? varför håller de så hårt vid sin stenålderskultur, istället för att byta till sig mer metall? (menar inte att de borde gör detta, undrar bara lite hur de resonerar)
och om jag får kontra med litte rättningar
make, inte maka (om de nu inte är homosexuella relationer du menar, men jag utgår ifrån att det inte var det). I övrigt några mindre stavfel, men upp på Wikin säger jag!
perfekt start på ljusna.
Varför handlar de så lite? varför håller de så hårt vid sin stenålderskultur, istället för att byta till sig mer metall? (menar inte att de borde gör detta, undrar bara lite hur de resonerar)
och om jag får kontra med litte rättningar
make, inte maka (om de nu inte är homosexuella relationer du menar, men jag utgår ifrån att det inte var det). I övrigt några mindre stavfel, men upp på Wikin säger jag!
Att de håller på sin stenålderskultur beror dels på att det är svårt att frakta en hel smedja om man för en nomadisk livsstli..... för att inte tala om en hel masugnRegil skrev: Varför handlar de så lite? varför håller de så hårt vid sin stenålderskultur, istället för att byta till sig mer metall? (menar inte att de borde gör detta, undrar bara lite hur de resonerar)
dels på att det finns ont om metall på ljusna (däremot finns det gott om halvädelstenar).Man köper dock gärna metallföremål men då man har svårt att producera för handel i stor skala har man inte mycket att byta med. Handelsmänn är oftast inte intresserad av råvarorna som ull, akuhår och växtfiber utan vill ha färdiga mattor och tyger.
Ljusna är enligt min tanke en isolerad halvö. Höga kuster med djupa fjordar och den sumpiga mörknaskogen i sydöst (fyll med diverse reptilmänn, mörkalver och andra otrevliheter) gör att handelsmänn har svårt att ta sig hit. Däremot handlar de med varandra, då främst med nyttodjur eller smycken.
Senast redigerad av Snibben den 2008-08-01 23:42, redigerad totalt 1 gånger.
Bra!Snibben skrev:Att de håller på sin stenålderskultur beror dels på att det är svårt att frakta en hel smedja om man för en nomadisk livsstli..... för att inte tala om en hel masugnRegil skrev: Varför handlar de så lite? varför håller de så hårt vid sin stenålderskultur, istället för att byta till sig mer metall? (menar inte att de borde gör detta, undrar bara lite hur de resonerar)
Man köper dock gärna metallföremål men då man har svårt att producera för handel i stor skala har man inte mycket att byta med. Handelsmänn är oftast inte intresserad av råvarorna som ull, akuhår och växtfiber utan vill ha färdiga mattor och tyger.
Ljusna är enligt min tanke en isolerad halvö. Höga kuster med ljupa fjordar och den sumpiga mörknaskogen i sydöst (fyll med diverse reptilmänn, mörkalver och andra otrevliheter) gör att handelsmänn har svårt att ta sig hit. Däremot handlar de med varandra, då främst med nyttodjur eller smycken.
Religion
Ljusgotherna har ingen gud istället, hedrar man förmödrarnas och förfädernas andar. Förmödrarna och förfäderna är både alla föregångarna men det finns också några namngivna. Frömödrarna beskyddar tält och läger.
Några bud eller dogmer har man inte men enligt tradition äter man inget av en moder född, fåglar däremot födds ur ägg och fisk ur rom – alltså är dessa djur inte födda av en moder. Likaså anses mjölk som helig och nyfödda barn brukar tvättas i mjölk.
Förmödrarna
De fyra beskyddarna
Toji är den förmoder som beskyddar tältet och förvisar sjukdom.
Akoji beskyddar barnen från att falla i elden och hindra bröd från att brännas.
Pikiji lever även hon vid elden och ser till att inga bränder startar.
Nikoji hjälper till vid förlossningar och beskyddar det ofödda barnet och modern. Dessa fyra förmödrar brukar pryda fyra av tältets stänger.
Förfäderna
De fyra bevakarna
Ajnos beskyddare av friskt vatten och källornas renare.
Hakjos hjälper till att finna bortsprungna akus och får, brukar avbildas med ett aku huvud.
Chikijos beskyddar från att slinta med kniven.
Kentauros, kentaurernas förfader.
Totempålen
Mitten av varje lägerplatts brukar prydas av två totempålar, den ena med förmödrarna och den andra med förfäderna. Varje familj har sina egna totempålar med flera förmödrar förutom de fyra beskyddarna och de fyra bevakarna. Totempålarna flyttas inte utan markerar var man brukar slå läger, det finns alltså två par totempålar vid varje lägerplats (varje familj har ca 7 - 8 platser man flyttar runt till beroende på årstid). Varje tält har också en totempåle vid tältöppningen på vilka man kan läsa förmödrarna till just detta tält. Likaså pryder en totemstaty oftast varje hörnstolpe med en av de fyra beskyddarna, en i varje hörn. Vid vattenkällor brukat man sätta upp en påle eller planka avbildande Ajnos.
Ceremonier och ritualer
Hedrandet är oftast enkla ritualer där mormor eller farfar utför libationsoffer och de andra titta på.
Lägerceremonin
När man slår läger offrar mormor ett fat med mjölk framför förmödrarnas totempåle. Ritualen utförs när man har rest alla tälten och alla härdar har byggts. Efter detta kommer alla tält som reses räknas som främlingstält.
Uppbrytningsceremonin
När lägret har packats ihop och alla härdar har brutits upp (alla stenar har flyttats till ett litet röse) utför farfar uppbrytningsceremonin. Farfar häller vatten framför förfädernas totempåle och därefter är man klara att resa.
Det nya tältets ceremoni
När en ung flicka skall flytta in i sitt första tält, troligen med en yngre syster, så håller stammen det nya tältets ceremoni. Den unga flickan/flickorna måste slå upp tältet själv/själva. Därefter skall hon/de baka ett bröd och bjuda in alla i familjen samt gäster. Hon/de delar ut brödet och ber sina gäster att deltaga i hennes/deras måltid. Gästerna förväntas föra med sig olika rätter som de delar med sig av.
Efter denna ceremoni har utförts hälls mjölk ut i fyra hörn i tältet. Tältet räknas dock som främlingstält fram till nästa gång man reser läger på en av de specifika lägerplatserna (de med totempålar) varför denna ceremoni oftast utför dagen innan man slår upp lägret.
Tillfälliga lägrets ceremoni
Likadan som läger ceremonin men denna utförs då man slår till fälligt läger. Då man inte har en totempåle att offra vid offrar man direkt på marken.
Begravningsritual
När en någon dör tvättas denna med en blandning av mjölk och honung. Därefter sveps de hårt i ett sidentyg av kvinnorna varpå de under stor klagolåt förs ut ur lägret. Utanför lägret har männen uppfört en plattform där den döde läggs på och surras fast. Plattformen har ofta rikt utsirade hörnpålar med de fyra förmödrarna för kvinnor och förfäder för män. En man surras fast med sitt släktrep och en kvinna har sin totempåle med sig. När man har fäst den döde på plattformen brytts alltid lägret och man vandrar vidare.
Ljusgotherna har ingen gud istället, hedrar man förmödrarnas och förfädernas andar. Förmödrarna och förfäderna är både alla föregångarna men det finns också några namngivna. Frömödrarna beskyddar tält och läger.
Några bud eller dogmer har man inte men enligt tradition äter man inget av en moder född, fåglar däremot födds ur ägg och fisk ur rom – alltså är dessa djur inte födda av en moder. Likaså anses mjölk som helig och nyfödda barn brukar tvättas i mjölk.
Förmödrarna
De fyra beskyddarna
Toji är den förmoder som beskyddar tältet och förvisar sjukdom.
Akoji beskyddar barnen från att falla i elden och hindra bröd från att brännas.
Pikiji lever även hon vid elden och ser till att inga bränder startar.
Nikoji hjälper till vid förlossningar och beskyddar det ofödda barnet och modern. Dessa fyra förmödrar brukar pryda fyra av tältets stänger.
Förfäderna
De fyra bevakarna
Ajnos beskyddare av friskt vatten och källornas renare.
Hakjos hjälper till att finna bortsprungna akus och får, brukar avbildas med ett aku huvud.
Chikijos beskyddar från att slinta med kniven.
Kentauros, kentaurernas förfader.
Totempålen
Mitten av varje lägerplatts brukar prydas av två totempålar, den ena med förmödrarna och den andra med förfäderna. Varje familj har sina egna totempålar med flera förmödrar förutom de fyra beskyddarna och de fyra bevakarna. Totempålarna flyttas inte utan markerar var man brukar slå läger, det finns alltså två par totempålar vid varje lägerplats (varje familj har ca 7 - 8 platser man flyttar runt till beroende på årstid). Varje tält har också en totempåle vid tältöppningen på vilka man kan läsa förmödrarna till just detta tält. Likaså pryder en totemstaty oftast varje hörnstolpe med en av de fyra beskyddarna, en i varje hörn. Vid vattenkällor brukat man sätta upp en påle eller planka avbildande Ajnos.
Ceremonier och ritualer
Hedrandet är oftast enkla ritualer där mormor eller farfar utför libationsoffer och de andra titta på.
Lägerceremonin
När man slår läger offrar mormor ett fat med mjölk framför förmödrarnas totempåle. Ritualen utförs när man har rest alla tälten och alla härdar har byggts. Efter detta kommer alla tält som reses räknas som främlingstält.
Uppbrytningsceremonin
När lägret har packats ihop och alla härdar har brutits upp (alla stenar har flyttats till ett litet röse) utför farfar uppbrytningsceremonin. Farfar häller vatten framför förfädernas totempåle och därefter är man klara att resa.
Det nya tältets ceremoni
När en ung flicka skall flytta in i sitt första tält, troligen med en yngre syster, så håller stammen det nya tältets ceremoni. Den unga flickan/flickorna måste slå upp tältet själv/själva. Därefter skall hon/de baka ett bröd och bjuda in alla i familjen samt gäster. Hon/de delar ut brödet och ber sina gäster att deltaga i hennes/deras måltid. Gästerna förväntas föra med sig olika rätter som de delar med sig av.
Efter denna ceremoni har utförts hälls mjölk ut i fyra hörn i tältet. Tältet räknas dock som främlingstält fram till nästa gång man reser läger på en av de specifika lägerplatserna (de med totempålar) varför denna ceremoni oftast utför dagen innan man slår upp lägret.
Tillfälliga lägrets ceremoni
Likadan som läger ceremonin men denna utförs då man slår till fälligt läger. Då man inte har en totempåle att offra vid offrar man direkt på marken.
Begravningsritual
När en någon dör tvättas denna med en blandning av mjölk och honung. Därefter sveps de hårt i ett sidentyg av kvinnorna varpå de under stor klagolåt förs ut ur lägret. Utanför lägret har männen uppfört en plattform där den döde läggs på och surras fast. Plattformen har ofta rikt utsirade hörnpålar med de fyra förmödrarna för kvinnor och förfäder för män. En man surras fast med sitt släktrep och en kvinna har sin totempåle med sig. När man har fäst den döde på plattformen brytts alltid lägret och man vandrar vidare.
Strålande Snibben att du tar tag i Ljusna.
När du beskriver "Höga kuster med djupa fjordar och den sumpiga mörknaskogen" får jag inspiration. Efter att ha läst igenom allt så för jag tankarna till Pathfinder eller lite 10 000 BC.
Jag tror dock det är lite för mycket stenålder över hela ljusna.
Att de är pacifister är ett spännande drag, men de måste nog kunna försvara sig, annars kan jag se åtskilliga själ till varför inte svartfolk travar rakt in i Ljusna och leker bolibompa med alla Ljusgothierna...
Grejjen med "Mormor" är bra, men det skulle kunna utvecklas. Jag kan inte hjälpa det, men det kändes larvigt när alla singla män måste bo hos mormor. Jag ser en gammal tant som bakar kanelbullar till massa hungriga halvdassiga gubbar och grabbar. Kanske skulle man bytt ut namnet "Mormor" mot något mer lämpligt? Förslagsvis så skulle hon kunna vara en väldigt högt religiös person, byäldste, häxa... kalla henne för "Vittran", "Morgulen" eller något annat.
Kanske är det singla mäns dygt att jobba som jägare - vilket även är de som försvarar Ljusna. (Pilbåge, spjut och nät). När en man visar sig värdig som jägare så brukar en kvinna välja ut honom. (Om inte så brukar han bli en väldigt erfaren och bra Jägare/soldat).
Jag tvivlar även på deras isolation. Ett lämplig idé är att, de du beskriver är Ur-Ljusgother. De lever i isolerade byar. Dock närmare gränserna så stiger teknologi och samhälle högre upp där de blandar sig med sina grannar.
Gillar förmödrar och förfädrar. De gör kvinnan jämställd mannen, om inte högre. Detta kan speglas i deras religion att kvinnan är helig eller högre stående - den enda som kan ge barn (vilket av naturliga själ inte mannen kan).
Detta var allt för nu!
Hoppas du inte tar illa vid dig Snibben av kritiken. Jag ser klart potential i Ljusna!
När du beskriver "Höga kuster med djupa fjordar och den sumpiga mörknaskogen" får jag inspiration. Efter att ha läst igenom allt så för jag tankarna till Pathfinder eller lite 10 000 BC.
Jag tror dock det är lite för mycket stenålder över hela ljusna.
Att de är pacifister är ett spännande drag, men de måste nog kunna försvara sig, annars kan jag se åtskilliga själ till varför inte svartfolk travar rakt in i Ljusna och leker bolibompa med alla Ljusgothierna...
Grejjen med "Mormor" är bra, men det skulle kunna utvecklas. Jag kan inte hjälpa det, men det kändes larvigt när alla singla män måste bo hos mormor. Jag ser en gammal tant som bakar kanelbullar till massa hungriga halvdassiga gubbar och grabbar. Kanske skulle man bytt ut namnet "Mormor" mot något mer lämpligt? Förslagsvis så skulle hon kunna vara en väldigt högt religiös person, byäldste, häxa... kalla henne för "Vittran", "Morgulen" eller något annat.
Kanske är det singla mäns dygt att jobba som jägare - vilket även är de som försvarar Ljusna. (Pilbåge, spjut och nät). När en man visar sig värdig som jägare så brukar en kvinna välja ut honom. (Om inte så brukar han bli en väldigt erfaren och bra Jägare/soldat).
Jag tvivlar även på deras isolation. Ett lämplig idé är att, de du beskriver är Ur-Ljusgother. De lever i isolerade byar. Dock närmare gränserna så stiger teknologi och samhälle högre upp där de blandar sig med sina grannar.
Gillar förmödrar och förfädrar. De gör kvinnan jämställd mannen, om inte högre. Detta kan speglas i deras religion att kvinnan är helig eller högre stående - den enda som kan ge barn (vilket av naturliga själ inte mannen kan).
Detta var allt för nu!
Hoppas du inte tar illa vid dig Snibben av kritiken. Jag ser klart potential i Ljusna!
Jag har faktiskt inte sett någon av dessa filmer.Spelknepe skrev: När du beskriver "Höga kuster med djupa fjordar och den sumpiga mörknaskogen" får jag inspiration. Efter att ha läst igenom allt så för jag tankarna till Pathfinder eller lite 10 000 BC.
Idén är dock att man skall tänka lite sydamerikanska indianer möter hippiekulturen utan att totalt flumma ur.
Tanken är att de står på en nivå med sydamerikas högkulturer när det kommer till att göra stenverktyg samt matematik och historia. Deras förmåga att knyta mattor är i nivå med afghanerna och deras tyfer ligger på en teknologie som kineserna bemästrade innan de lämmnat bronsåldern (en rätt hög nivå alltså).Spelknepe skrev: Jag tror dock det är lite för mycket stenålder över hela ljusna.
Jag har inte skrivit det än men tanken är att det finns ett föredrag mellan människor, alver och kentaurer. Föredraget skrevs efter att man gemensamt drivit ut klavykerna.Spelknepe skrev: Att de är pacifister är ett spännande drag, men de måste nog kunna försvara sig, annars kan jag se åtskilliga själ till varför inte svartfolk travar rakt in i Ljusna och leker bolibompa med alla Ljusgothierna...
Idén är att kentaurerna beskyddar ljusnierna från svartfolk, mörkeralver, reptilmän, ransarder och klavyker (och andra makyhungriga individer). Det har dock blivit så att kentaurerna har blivit lite för nitiska och kört iväg alla som kommer till ljusna.
Dessutom hadde nog svartfolken blivit uppätna av reptilmänen i mörknaskogen.
Dom bor inte hos henne igentligen, utan får bo i det stora samlingstältet.Spelknepe skrev: Grejjen med "Mormor" är bra, men det skulle kunna utvecklas. Jag kan inte hjälpa det, men det kändes larvigt när alla singla män måste bo hos mormor. Jag ser en gammal tant som bakar kanelbullar till massa hungriga halvdassiga gubbar och grabbar. Kanske skulle man bytt ut namnet "Mormor" mot något mer lämpligt? Förslagsvis så skulle hon kunna vara en väldigt högt religiös person, byäldste, häxa... kalla henne för "Vittran", "Morgulen" eller något annat.
Namnet går alltid att ändra. Tanken var att man skulle få en känsla av hur nära dom stod varandra så jag lånade lite från japansk artighet och kinesisk tradition där man kan kalla gamla tanter för farmor som en artighet.
Javisst (men inte däggdjur). De är även vandrande hantverkare som för med sig nya sätt att arbeta på. Man bär också med sig nyheter och arbetar som fåraherdar och kamelskötare.Spelknepe skrev: Kanske är det singla mäns dygt att jobba som jägare - vilket även är de som försvarar Ljusna. (Pilbåge, spjut och nät). När en man visar sig värdig som jägare så brukar en kvinna välja ut honom. (Om inte så brukar han bli en väldigt erfaren och bra Jägare/soldat).
Vad gäller soldat se tidigare svar.
Fast dom är inte så primitiva. De har teknologi som inte används i övriga ereb tex speciella lastsadlar för kameler (aku) Man skulle kunna säga att deras teknologie är en sammansmälltning av inka, azteker, afghaner och beduiner. Deras nomadstil förhindrar dem dock att göra vissa saker som att ha en ässja eller bygga kolmilor.Spelknepe skrev: Jag tvivlar även på deras isolation. Ett lämplig idé är att, de du beskriver är Ur-Ljusgother. De lever i isolerade byar. Dock närmare gränserna så stiger teknologi och samhälle högre upp där de blandar sig med sina grannar.
En sammansmältning av diverse förfädersdyrkan och lite lån från Ayla serien samt lite indiankultur och samisk religion.Spelknepe skrev: Gillar förmödrar och förfädrar. De gör kvinnan jämställd mannen, om inte högre. Detta kan speglas i deras religion att kvinnan är helig eller högre stående - den enda som kan ge barn (vilket av naturliga själ inte mannen kan).
Spelknepe skrev: Detta var allt för nu!
Hoppas du inte tar illa vid dig Snibben av kritiken. Jag ser klart potential i Ljusna!
Nej då.
Ljusnas Historia
Förhistoria
De lärda anser att ljusna en gång i tiden var en ö. Det som idag är Mörknaskogen och karlochträske skall en gång i tiden ha varit en del av ett större träsk, skogen är än idag mycket sank. Detta medförde att ljusnas urbefolkning levde mycket isolerat och hade inga yttre kontakter med världen förrän belgotherna uppförde sina kolonier.
Ljusalvernas invandring
När alverna börjar invandra till ljusnaskogen är okänt, klart är att det finns en bosättning på 800-talet fO. Vad som drog alverna till ljusa är okänt men klart är att de emigrerade i allt snabbare takt efter den tredje konfluxen. Ljusnaskogen blev ett centrum för lärdom bland alver men för övriga var det en stängd värld. Alverna hade ingen kontakt med urbefolkningen och verkar inte heller ha drivit bort dem från skogen. Vad än alverna fann i ljusnaskogen verkar det också ha hållit människor borta.
Mörkeralvernas invandring
Under 500-talet fO började skogsalver bosätta sig i mörknaskogen vilken hade blivit mindre träsklik om än en lika förrädisk sumpmark. Dessa skogsalver kom som flyende rebeller och det verkar som om det som fanns i ljusnaskogen drog dem till sig likt en mal dras till en eldsflamma. Ljusnas alver ville dock inte veta av dessa rebeller och en bitter fiendeskap uppstod mellan alverna i ljusna skogen och alverna i mörknaskogen.
Belgothiska Ljusna
200-talet fO: Belgother börjar utvandra och sätter upp kolonier längs med de skyddade vikar och fjordarna på ljusnas nordsida. Efter ett par år träffar man på ljusnas urbefolkning som är mycket skygga inför de nyanlända.
89 fO: Ljusnahalvöns belgother är i princip självständiga och man väljer en egen jarl bland de sina. Man betala dock en symbolisk tribut till Belgoths kung. De inflyttade belgotherna har också börjat gifta sig med ljusnas urbefolkning och vissa av dem har tagit upp deras sedvänjor med att föra en nomadisk livsföring.
1 fO-10 eO: "Det stora Frihetskriget" utkampas i Belgoth mellan klaner trogna den åldrige ledaren och klaner som ser unionsavtalet som ett berövande av belgothernas självstandighet.
Ljusnas belgother är mycket konservativa och sänder krigare att slåss för unionsupplösning.
12 eO: Belgoth blir en del av Ransard. Ljusna står dock utanför men betalar fortfarande en tribut.
18-24 eO: Krigare från ljusna sänds för att understödja de västra belgothisaka klanerna i deras uppror mot Vortigern. Kriget varar i sex år och de ljusniska krigarna skickas ofta på rena självmordsexpeditioner.
24 eO: Fred sluts, men mer än fyra femtedelar av alla krigare som deltog är döda och av de kvarvarande krigarna är många gamla eller invalider. Det belgothiska Ljusna-riket måste i fredsavtalet gå med på att betala en hög tribut varje år.
Klavykernas ockupation
130 eO: De belgothiska klanerna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Den regerande klanen förlorar kontrollen, riket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut.
174 eO: Efter ett misslyckat rebell försök, lett av ljusgothernas jarl, beordras de klavykiska soldaterna att förstöra och bränna alla gårdar. De bofasta ljusgotherna drivs på flykt eller dödas men de som har antagit urbefolkningens livsstil drabbas inte.
176 eO: Flyktningar från belgothiska Ljusna bildar ett nytt helt självständigt rike i Kards inland; Timolerien.
178 eO: Klavykerna börjar intressera sig för ljusnaskogen och de legender om de fantastiska skatter. Efter ett par skärmytslingar börjar även ljusalverna känna sig hotade. Ljusnaskogens kung samlar alla hövdingar bland de nomadiska familjerna och tillsammans kontaktar man en kentaurhjord levandes vid Mefamirs sjö. Tillsammans lyckas man driva ut klavykrena från ljusna halvön.
Det Ljusniska fördraget.
År 180 eO, då man äntligen har drivit bort klavykerna, görs en överenskommelse mellan alver, människor och kentaurer. Kentaurerna åtar sig att beskydda ljusna från inkräktare och i gengäld förses de med mat av människor och alver. Kentaurerna har också rätten att studera bland alverna samt att de skall stå för deras vapen. Ljusgotherna och alverna återgår till sin stilla levnad med en ny ras att dela halvön med.
NU!
Under de fyrahundra år som har gått har väldigt lite hänt på ljusna halvön. Små försök att sätta små kolonier eller handelsstationer har effektivt körts iväg av kentaurerna. Då och då har tillfälliga handelsstationer tillåtits varpå handeldelegationerna blivit ofantligt rika. Ljusgotherna lever sin stilla nomadiska livsstil och vad alverna gör kan man bara spekulera om.
Förhistoria
De lärda anser att ljusna en gång i tiden var en ö. Det som idag är Mörknaskogen och karlochträske skall en gång i tiden ha varit en del av ett större träsk, skogen är än idag mycket sank. Detta medförde att ljusnas urbefolkning levde mycket isolerat och hade inga yttre kontakter med världen förrän belgotherna uppförde sina kolonier.
Ljusalvernas invandring
När alverna börjar invandra till ljusnaskogen är okänt, klart är att det finns en bosättning på 800-talet fO. Vad som drog alverna till ljusa är okänt men klart är att de emigrerade i allt snabbare takt efter den tredje konfluxen. Ljusnaskogen blev ett centrum för lärdom bland alver men för övriga var det en stängd värld. Alverna hade ingen kontakt med urbefolkningen och verkar inte heller ha drivit bort dem från skogen. Vad än alverna fann i ljusnaskogen verkar det också ha hållit människor borta.
Mörkeralvernas invandring
Under 500-talet fO började skogsalver bosätta sig i mörknaskogen vilken hade blivit mindre träsklik om än en lika förrädisk sumpmark. Dessa skogsalver kom som flyende rebeller och det verkar som om det som fanns i ljusnaskogen drog dem till sig likt en mal dras till en eldsflamma. Ljusnas alver ville dock inte veta av dessa rebeller och en bitter fiendeskap uppstod mellan alverna i ljusna skogen och alverna i mörknaskogen.
Belgothiska Ljusna
200-talet fO: Belgother börjar utvandra och sätter upp kolonier längs med de skyddade vikar och fjordarna på ljusnas nordsida. Efter ett par år träffar man på ljusnas urbefolkning som är mycket skygga inför de nyanlända.
89 fO: Ljusnahalvöns belgother är i princip självständiga och man väljer en egen jarl bland de sina. Man betala dock en symbolisk tribut till Belgoths kung. De inflyttade belgotherna har också börjat gifta sig med ljusnas urbefolkning och vissa av dem har tagit upp deras sedvänjor med att föra en nomadisk livsföring.
1 fO-10 eO: "Det stora Frihetskriget" utkampas i Belgoth mellan klaner trogna den åldrige ledaren och klaner som ser unionsavtalet som ett berövande av belgothernas självstandighet.
Ljusnas belgother är mycket konservativa och sänder krigare att slåss för unionsupplösning.
12 eO: Belgoth blir en del av Ransard. Ljusna står dock utanför men betalar fortfarande en tribut.
18-24 eO: Krigare från ljusna sänds för att understödja de västra belgothisaka klanerna i deras uppror mot Vortigern. Kriget varar i sex år och de ljusniska krigarna skickas ofta på rena självmordsexpeditioner.
24 eO: Fred sluts, men mer än fyra femtedelar av alla krigare som deltog är döda och av de kvarvarande krigarna är många gamla eller invalider. Det belgothiska Ljusna-riket måste i fredsavtalet gå med på att betala en hög tribut varje år.
Klavykernas ockupation
130 eO: De belgothiska klanerna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Den regerande klanen förlorar kontrollen, riket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut.
174 eO: Efter ett misslyckat rebell försök, lett av ljusgothernas jarl, beordras de klavykiska soldaterna att förstöra och bränna alla gårdar. De bofasta ljusgotherna drivs på flykt eller dödas men de som har antagit urbefolkningens livsstil drabbas inte.
176 eO: Flyktningar från belgothiska Ljusna bildar ett nytt helt självständigt rike i Kards inland; Timolerien.
178 eO: Klavykerna börjar intressera sig för ljusnaskogen och de legender om de fantastiska skatter. Efter ett par skärmytslingar börjar även ljusalverna känna sig hotade. Ljusnaskogens kung samlar alla hövdingar bland de nomadiska familjerna och tillsammans kontaktar man en kentaurhjord levandes vid Mefamirs sjö. Tillsammans lyckas man driva ut klavykrena från ljusna halvön.
Det Ljusniska fördraget.
År 180 eO, då man äntligen har drivit bort klavykerna, görs en överenskommelse mellan alver, människor och kentaurer. Kentaurerna åtar sig att beskydda ljusna från inkräktare och i gengäld förses de med mat av människor och alver. Kentaurerna har också rätten att studera bland alverna samt att de skall stå för deras vapen. Ljusgotherna och alverna återgår till sin stilla levnad med en ny ras att dela halvön med.
NU!
Under de fyrahundra år som har gått har väldigt lite hänt på ljusna halvön. Små försök att sätta små kolonier eller handelsstationer har effektivt körts iväg av kentaurerna. Då och då har tillfälliga handelsstationer tillåtits varpå handeldelegationerna blivit ofantligt rika. Ljusgotherna lever sin stilla nomadiska livsstil och vad alverna gör kan man bara spekulera om.
Kan man tänka sig att det vid kusterna finns halvnomadiska stammar som vill återupprätta jarladömet eller kanske tillochmed försöka tiillämpa en centralisering med en drottning i topp, som en symbios mellan belgother och den matriarkala urbefolkningen...
Fast kanske drog precis alla bofasta vidare mot timolerien?
Fast kanske drog precis alla bofasta vidare mot timolerien?