Lite tankar om vargmännens samhällsstruktur:
- Flocken är grundstommen i samhället, tätt sammanhållen utåt, inåt ofta ett stort trassel (åtm. i en pälslösings ögon) av ranger, pimsning, tjuvnyp, morranden, korsparning och testande av auktoriteter.
Leds av en drott som kan vara både hane eller hona.
- Flocken är indelad i ett antal mindre grupper (rotar?) som sköter spaning, jakt, bevakning och samlande. Grupperna leds av ledarhanar och -honor.
- Ofta är flockens kärngrupp (med dräktiga honor, välpingar, shamaner och drotten) inte särskilt mobil utan använder sig av tex 2-3 lägerplatser per år. Lägerplatserna kan dock ligga långt ifrån varandra. Spanings- och jaktgrupperna rör sig däremot väldiga sträckor efter villebrådet och för att få tillräckligt med bytesdjur. Större byten (rov) grävs ner i sk rovhålor där köttet håller sig tills flocken rör sig över det området. Det sägs att man i Nargurs skogar påträffat skickligt dolda rovhålor med upp till ett halvdussin sammansnörda mammutar, urtagna, flådda och utomordentligt möra.
- Flockarna kan tillhöra olika stammar. Stammarnas samhörighet baserar sig på vissa genetiska drag, kulturella egenarter el.dyl. Oftast är gemenskapen inte större än att risken för blodiga uppgörelser olika flockar emellen är lite mindre om de kommer från samma stam.
Om området hyser många vargmän blir dock stamsamhörigheten viktigare.
Angående vargmännens förhållande till alver mm så kunde man ju tänka sig att det varierar väldigt från flock till flock. Vissa flockar kanske endast ser mänskor och andra opälsingar som ett bytesdjur bland många (dvärgar är säkert lite sega och sura, men alver smakar säkert utmärkt
) medan andra flockar idkar försiktig handel och ser andra folk mera som jämlikar (eller åtminstone snäppet över åkersorkar och pälslöss...). Alla vargmän är dock av naturen misstänksamt inställda mot främlingar och pälslösingar, skygga och på sin vakt.