Ransard

[birkebeineren]

Under perioden 50-191 eO hade Ransard en koloni på den trakoriska on Saphyna. Den kom forst i kontakt med Klavykiska riket 180 eO så jag funderar lite på hur detta kan ha gått till? Och staller mig också fragan vad ransarderna gjorde har; hade de någon att vara elaka mot eller bara åt de?

Någon med tankar?

[gtjorgo]

kan tänka mig att de ville åt frimolinerslättens spannmål och då saphynierna där inte gärna tar till våld torde denna ö vara minst sagt lockande för ranserna då deras livsmedelsförsörjning kanske inte kanske är lika frodig...

[birkebeineren]

Saphynsk spannmål var mojligtvis starkt bidragande till att det tidiga Ransard vaxte sig starkt?

Annars så ville ransarderna åt sjalva frimbolinerslatten, rent fysisk?
De karga småtapporna hemma i Kard dar lite annat en stenrova och sand trivs fylldes på med mullig och fruktbar frimbolinsk jord som skeppades over från Saphyna. An i dag kan man hitta små nedsankningar ute på Frimbolinerslatten dar jord engång gravts bort; såkallade "ransarderhål".

[Mikael]

Jag funderade i går kväll på Jorderna och Trakorien. Min tanke med Saphyna var att de besökte den ön sist av alla (Trinsmyra och Palamux visade sig oattraktiva). Detta skedde innan man börjat utvandra och skaffa sig kolonier. Sapyna blev en kornbod där man vissa år tog tribut i livsmedel och vid dåliga skördar i Jorduashur plundrade för samma sak. Några bofasta jorder blev det dock aldrig (jorderna vill helst bo inom en dags seglats från sina fränder).

När ransarderna växer i styrka och jorderna samtidigt dragit sig tillbaks utforskar vortigern "NXZNZNZ" de jordiska kvädena om det rika Safna i väster, ca år 50 eO.

[Sopodlare]

Saphynsk spannmål var mojligtvis starkt bidragande till att det tidiga Ransard vaxte sig starkt?

Annars så ville ransarderna åt sjalva frimbolinerslatten, rent fysisk?
De karga småtapporna hemma i Kard dar lite annat en stenrova och sand trivs fylldes på med mullig och fruktbar frimbolinsk jord som skeppades over från Saphyna. An i dag kan man hitta små nedsankningar ute på Frimbolinerslatten dar jord engång gravts bort; såkallade "ransarderhål".

Vilka väldiga mängder jord de måste ha forslat ut om det fortfarande syns!!!

Förövrigt ville de väl åt det välstånd som matöverkompligheten ger? Mat är alltid mat?

[birkebeineren]

Vilka väldiga mängder jord de måste ha forslat ut om det fortfarande syns!!!

Nja, inte nodvandigtvis, bak ladan på min hemgård finns ett hål gravt for en liten jordkallare någongång på 1600-talet, fyrahundra år sedan och det syns fortfarande eftersom ingen fyllt igen det.
Om "ransarderhålen" ar lite storre an de efter en jordkallare, och de kanske av vidskepliga anledningar inte gravts igen, så borde de kunna synas ganska tydligt (och de som inte syns kan både kor och aventyrare ramla ner i).

Detta ar dock inget jag kannar att ar valdigt viktigt att få med utan mest tankt som en rolig detalj och en lite annorlunda handelsvara.

[Mikael]

Jorduashurs storhetstid.
800-500fO
Västerhavskusten utforskas ner till Magilre. Visst plundrar jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Belgother och Raner. Efter Konfluxen inleds plundringen av Magilre som är ett betydligt lättare offer än Ransard. Att länderna söder om Kard drabbats hårt av Konfluxen och har svårt att återhämta sig är Ransards smala lycka under de kommande århundraden.

500-400
Trakorien utforskas av skrivs med undantag av Saphyna av. Ransard, Ljusna, Drylo och Magillre utsätts för plundring och stora rikedomar börjar samlas i Jorduashur.

400-300
Magillre och Klomellien koloniseras, liksom hela Kards nordkust och östkust. Hela västerhavskusten ner till Kopparhavet utsätts för plundring. Mot slutet av denna period koloniseras även Nordmark i dagens Kardien.

200-100
Storhetstidens höjdpunkt. Jorduakaerlar plundrar och handlar ända till Efaro och Krun. Motståndet ökar dock i Västerhavet.

100fO-300eO
Jorderna får allt hårdare att plundra, förlorar Magilre och kontakten med kolonierna i Nordmark bryts. Jorduakaerlarnas plats i Västerhavet tas över av Ransarder och Klavyker. Östra och norra Jorduashur förloras till barbarer och svartfolk.

300-600 eO
Ny storhetstid där höjdpunkten är Harald Krokig. Hur detta påverkade Ransard vet jag inte?

[Otvin Käkslite]

Satt och knåpade lite med Sopodlare häromkvällen,
drack te och diskuterade Ransard som alla normala
killar i runt-25-års-åldern gör på vardagkvällar.

Vill ha er input på konceptet "Den sista striden".
Vårt arbetsnamn på företeelsen kanske inte är det
bästa men vi tyckte att det var nice.

'Nuf rambling, here goes.

Nånstans i Ransard ligger ett högt berg. Runt berget
på båda sidor rinner en flod. Raner som överlever till
dödagar är naturligtvis missnöjda. De har inte mött på
tillräckligt motstånd för att stupa i strid.

Dessa Raner som känner att "nu är det dags" samlas en
gång per år när natten är som mörkast och vallfärdar
till berget. Deras familj och vänner följer med och
vid bergets fot tar de avsked av varandra. Familjen
och vännerna återgår till sina hem och De Gamla samlar
sig och sätter av upp på berget.

Väl uppe på den platå som är deras mål går den äldste
av dem fram till det urgamla hornet som stått där sen
urminnes tider. Den äldsta Ranen blåser i hornet och
kliver sen ut på platån. Obeväpnad och orustad står
han där att möta sitt öde i den sista striden och med
ett öronbedövande skri dyker den stora vita gripen ner
för att bringa honom vidare till nästa liv i
festhallarna i efterlivet.


//M

[Krille]

Mycket snygg text käkslite .

[Regil]

Mycket episkt och mycket ranskt!

[birkebeineren]

Käkslite & Sopodlare: Ni låter helt normala, vem diskuterar inte sådana vasentligheter?

"Den sista striden" kanns helt ratt for Ransard och kan sakert kunna vavas in i ranernas variant av Aesirdyrkan. Den vita Gripen ar kanske en maktig existens som stallt sig vid guden Thôrms sida och den som gav gripen till ranerna att strida brevid?

Fortsatt absolut de vardagliga diskussionerna!

[Sopodlare]

Tackar tackar. Måste säga att jag är mäkta nöjd med denna lilla del i det ranska kulturarvet. Otvin spelar ransard i den svavelvinterkampanj vi spelar och vi har båda blivit lite FÖR förtjusta i de hedervärda slaktarna.

Faktum är att för VARJE spelomgång så lutar jag mer och mer över till ransardernas sida i den konflikt de har.

Ett otroligt intressant folk, med galna tendenser och grogrund för mycket intressant fanatism.

Någon som har funderingar kring VEM som faktiskt får bli gripryttare?

[Otvin Käkslite]

Skulle väl kunna vara ett nedärvt "yrke" som grundar sig i att den som lyckas tämja gripen från början får äran att rida den? Sen om gripen överlever sin ryttare så går den i arv.


//M

[birkebeineren]

Kanske det hela borjar med att den ranske krigaren måste hitta ett gripagg och vara den forsta "kycklingen" ( ) ser nar den hackar sig ut?

[Otvin Käkslite]

Ja griparna kanske präglas på "mamman" på samma sätt som kycklingar.