Äventyr: De sju ankorna

Har du något äventyr som ligger och dammar? Dela gärna med dig!
Användarens profilbild
skaraborgarn
Nidländsk Domare
Inlägg: 2262
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Äventyr: De sju ankorna

Inlägg av skaraborgarn »

De sju ankorna

Förord
Detta är ett äventyr till Expert/Gigant men boken Svartfolk behövs också då de svartalfer och svartnissar som är med kommer från denna. Man kan ju om man så vill använda senare upplagan av DoD också om man nu vill det. Det finns två färdigheter som är väldigt lika Gömma sig och Kamouflage. Här heter det det sistnämnda.
Rollpersonerna är alla bruna krigarankor och de är krigare fast någon av dem kan tänkas vara en ”pang och bom” magiker.
Taktik är en färdighet som är mycket bra att kunna. FV 15 i vapen eller mer är inte att förakta då folk ska lära sig slåss och att RP måste slåss. RP måste i princip vara tappra hjältar som strider för det rätta och inga surmulna antihjältar som hyr ut sina vapen för pengar.

Äventyret är förstås väldigt inspirerat av filmen De sju samurajerna och SL bör se denna eller Sju vågade livet som har i princip samma handling.

Bakgrund
Den lilla byn trakasseras av svartalfer som lite då och då kommer för att kräva mat och pengar, sista är det svårt att få tag i för de fattiga. Ofta ofta kommer de på våren och på hösten då skörd och slakt är avklarat.
Förra året var det bedrövligt för missväxten och boskapspesten gjorde att det inte fanns så mycket att ge plågoandarna. Svartalferna hängde byäldsten som straff och åt upp hans dotter. Döttrar stekta på en bädd av ulvspillning smakar smaskens....

Snart kommer de igen. Några i byn har insett att det går inte längre och hämtar hjälp trots att en del är emot. De sistnämnda tror det blir värre om man gör motstånd.
Men de som gett sig av för att hitta hjälp har inte funnit någon som vill strida för en handfull mat och tre kopparmynt.
Läget är hopplöst men då kommer sju tappra bruna ankor vaggandes på vägen och dessa är förstås rollpersonerna som accepterar utmaningen!

Byn
Spelledaren för förlägga äventyret var denne anser det vara lämpligt. Tänk på att byn är ganska isolerad och ingen kung/feodalherre/makthavare bryr sig så mycket om den. Ingen byäldste finns sedan den förre hängdes.

Folket
I byn lever 68 personer. 35 män, 21 kvinnor och 12 barn. Livet är hårt och det är få gamla i byn. 5% av de vuxna är över 50 dessa kan inte räknas som stridande om det behövs. 4 kvinnor är gravida och de kan heller inte delta i strid. 8 av barnen är mellan 1-10 och de kan knappast göra så mycket. 3 av männen har funktionshinder, en är lam, en är gravt synskadad och den tredje har så svår reumatism att han inte kan göra så mycket. Totalt är det 19 icke-kombattanter. En person är inte människa utan halvlängdsman.

En bybo, Monse har varit soldat men dragit sig tillbaka och tagit över faderns gård.
Hans fru är skicklig på att laga till helande örter och det är hon som tar hand om de skadade och sjuka i byn.

Byn har en trumma och en vällingklocka som kan användas för att ge signaler eller larma om någon kommer.

Topografiskt
Byn ligger i en dalgång i ett bergigt område. Dalen ligger vid det så kallade Hästskoberget och ligger vid bergen (SL får bestämma) Dalen är som längst 65 meter och bredden är som mest 42 meter. Berget är inte direkt högt, det är cirka 7 meter upp till krönet. Där uppe är det dock bara en meter brett och det är svårt att från utsidan av berget klättra upp. Det är lättare från insidan. 7 bostadshus finns och där bor folk tillsamman med en del tamdjur. 9 små byggnader som skjul , förråd och hönshus finns likaså. Höns, det finns 36 hönor och 2 tuppar och grisar 8 till antalet går runt lite hur de vill. Boskapen strök med förra året men det finns sju kor och tre oxar. Två hästar finns men de är ganska gamla och utslitna. Halvlängdsmannen äger två getter som ger lite mjölk. Djuren kan föras i säkerhet men de är ju också en resurs för mat om det blir belägring. Det finns tre hundar i byn, två ägs typiskt nog av defaitisternas ledare. Hundar se vildhundar i Monsterboken I.

Lite utanför byn men ändå i dalen på dess östra sida finns en smedja som används gemensamt av männen i byn. Runt den finns några lövträd som ska skydda vid eventuell eldsvåda från smedjan. Två stall, och två ladugårdar finns som brukas och underhålls gemensamt. Ett brygghus finns på västra sidan av den lilla ån som rinner från norr genom dalen. Ån fortsätter in i en grotta i berget. Det finns två brunnar. En nära smedjan och en på andra sidan ån. Brunnarnas vatten anses ha bättre kvalité än flodens. Svartfolken kanske roar sig med att träcka i ån och då vill inte ens grisarna dricka. Ån ger sällan några större fiskar.
Ån är som mest en hal meter djup och två meter bred. Det finns tre spångar totalt över ån.
Ankor gillar vatten så varför inte ta sig ett dopp?

Bostadshusen är ganska långsmala. De är mellan fem och sju meter långa och mellan fyra och sex meter breda. Husen är från det platta taket ner till marken 2 meter höga. Det växer gräs på taken som används som foder till djuren men ibland tar man upp djuren som kan beta där. Det finns inga fönster men däremot fönsterluckor som stängs då det är kallt och på vintern. Såväl människor som djur lever i husen då djurkroppar avger värme. Alla bostadshusen har en eldstad. De har två rum, kök och ett större rum. Vid behov samlas alla i köket där eldstaden finns. Det är ganska lågt i tak cirka 160 centimeter från golv till tak inomhus. Men folk är ofta småväxta och såväl ankor som svartfolk har inga problem om det blir strid inomhus.

Det finns odlad mark i Hästskobergets sydöstra del och det är vad som kan kallas byns köksträdgård. Det finns lite stängsel och annat så djuren inte bökar där och många barn har som uppgift att schasa bort dessa om så sker.

Värdshuset som ligger längst in i dalen tarvar en förklaring. En bonde gjorde om sitt bostadshus när stenbrottet som ligger tre kilometer från byn när brytningen började. Det blev ingen större succé och efter 12 år lades det ner. Några år senare trodde man att silver hittas men det blev inte så mycket av det heller. Värdshuset hankade sig fram som extra inkomst tills grundarens barnbarn flyttade och dennes son i sin tur lurade en viss halvlängdsman att köpa det hela. Värdshuset är 9.5 meter långt och 6 meter brett. Det är det högsta huset med sina tre meter upp till taket. Det finns två eldstäder, ett i köket och ett i rummet som är husets publika del. Där äter man vid ett långbord och det finns 14 pallar. Man sover på bäddar som läggs ut på golvet. Rollpersonerna kommer att bo här. Inga djur får komma in här och det är det renaste huset. Värdshusvärden har ju inga gäster som smutsar ner och har gott om tid att städa.

Det är minst en veckas färd till närmaste mänskliga boplats från byn.

Träning och förberedelser
Träning av byborna kan gott ske enligt Expert regler för träning. Tänk på att rollpersonerna som ska träna folket är ankor och det ger modifikation vidare måste man ha minst 13 i INT och FV15 i det man ska lära ut. Man har exakt tre månader på sig från och med att ankorna kommer att öva.
Männen i byn tyckte nog det räckte med att de lär sig strida men sedan byäldstens dotters tragiska öde anser sig nog kvinnorna ha än mer anledning att ta till vapen.
Bäst är nog att man lär ut att slåss med spjut. Primitiva spjut kan byborna vässa till men de kan förstås inte tillverka några tunga vapen. ”Monse” har tre kortbågar och tre kortsvärd som han gärna lånar ut och några kan lära sig använda dessa vapen.

Att öva tar sin tid så folk får verkligen ligga i. Äta, sova arbeta och öva. Barn och åldringar får dra ett tungt lass med sysslor som de vuxna brukar sköta.

Det finns en del verktyg som kan användas som vapen men RP har knappast någon erfarenhet av dessa som exempelvis vedyxor, slagor och liar.
De rollpersoner som inte kan träna folk får vara med och angöra försvarsanläggningar samt hålla vakt. Lite exercis kan också göras, det är mest för att få folk att kunna agera i grupp men också stärka bybornas motståndsvilja för de är lite håglösa.

”Monse” som varit soldat kan hjälpa till med hur dessa ska utföras. Har RP höga färdighetsvärden i taktik kan SL ge dem lite tips och råd istället för att slå med tärning.
”Halvis” som kan lite om kulturkännedom vet något lite hur svartfolk tänker om inte RP har någon erfarenhet av dessa. Han är ganska självskriven som förrådsansvarig och Bitinna gör i ordning läkande örter, förband och annat som kan vara bra inför striden.

Kvinnorna kan sy om en del kläder och göra primitiva harnesk av tyger som ger ABS 1 de kan få fram cirka fem sådana. Männen kan göra några enkla sköldar men de ger -1 på ABS och väger 1 BEP mer än en riktig sköld. De kan få fram 8 sådana sköldar.

Hinder som vagnar, brädor, huggkubbar, tunnor kan lätt ordnas fram. Man kan tillverka ”spanska ryttare” och vässa trädstammar som fäst i marken.

Tid och väder
Äventyret är tänkt att vara under sommaren och tidiga hösten. För enkelhets skull kan RP sägas anlända den första dagen i den sjunde månaden (den vi kallar juli) och svartfolken har sagt att de kommer den första dagen i den tionde månaden (oktober). De brukar komma då när skörden är bärgad och djuren slaktade för att ta ungefär hälften som de sedan lever av under vintern.
Väder och vind kan påverka äventyret och det är vare sig sol varje dag eller regn heller för den delen. Regnar det blir det svårt att skjuta med pil och båge. Bränder försvåras också om det är blött. Vidare så tar ingen ulvryttare och ger sig ut i ruskväder. Rollpersonerna är ju ankor och de tål väta bra, ja kanske bäst av de intelligenta livsformerna som finn i DoD underbara världs?

Vill SL vara snäll kan ju vädret vara till RP fördel och det börjar regna om svartfolken är för mäktiga eller vara elak och låta det blåsa upp och fienden anfaller när ankorna har näbben fylld med grus.

Svartfolken
40 stycken är de som terroriserar byn. Alla elaka och ingen förutom deras hövding kan något annat språk än deras eget. Alla svartalfer har var sin ulv att rida på. Svartnissarna har vildhundar dholer att rida på och alla har var sitt riddjur, det finns nio dholer till. Dessa mindre vargliknande djur håller sig dock på avstånd från ulvarna som inte ser dem som mycket mer än mat. Såväl svartalfer som svartnissar är lite tuffare än genomsnittet särskilt de sistnämnda, de svagare har redan strukit med. Svartnissarnas är förstås längst ner i hierarkin och ingen svartalf offrar sig för en sådan.
Börkebokk är hövding men näst i rang är hans standardbärare. Det är stor chans att RP hört talas om hövdingen som är en grym och farlig person. Vanrykte/härjarykte FV10. Någon av ankorna borde ha hört talas om denne mycket onde och elake svartfolkshövding.

Svartalfer
1 hövding
20 ulvryttare Läderskydd på hela kroppen.
1 standardbärare Öppen hjälm nitläderharnesk och läderskydd på armar och ben.
4 spejare inga rustningar.
1 fältskär/torterare Ingen rustning.

Svartnissar
8 krigare Inga rustningar. Beväpnade med stridsgafflar
5 spejare Inga rustningar. Lätt båge, liten kniv.

Ulvryttarna är svartalfernas elittrupper, de kan liknas vid feodala riddare. Stolta och självmedvetna. Det är bra trupper och de mästare på att rida.
Ett minus är dock att de inte gör sysslor som de anser vara under deras värdighet. De kommer inte att smyga in och göra sabotage eller delta i något anfall till fots. Är inte ulven med så är inte de med. Är ulven sårad så väntar dess ryttare på att den ska bli frisk. De är hyfsat disciplinerade och slåss bra i mindre grupper men de är också individualister och de kan göra lite som de vill när striden väl brakar lös.

Spejare är bland de bättre krigarna hos de flesta folkslag så och hos svartalferna. De är inte lika fästa vid sina riddjur som ulvryttarna men de är ändå mycket självmedvetna. ”Vi är ulvens nos, ögon och öron, inte dess tänder men heller inte dess svans” säger de. Dessa kan lite motvilligt försöka ta sig in i byn på något sätt.

Svartnissarna är inte mycket att ha. De kan vara av värde på slagfältet om de är många, men stamkrigarna är bara 8 stycken. Få är de och de förväntas göra grovjobbet. De svartnissar som är spejare är mycket bra på att klättra och gömma sig. Men de är fega och riskerar inte skinnet i onödan. Impulsiva som de är kan de nog ta sig in men kan de utföra något i byn? Svartnissarna är överlag något smutsigare än svartalferna så djuren i byn lär reagera. Inga komplicerade saker som tända eld på förråd, förgifta brunnar eller lönnmörda någon lär dessa klara av.

Att klättra upp på Hästskoberget från utsidan är svårt. Ulvarna klarar det inte och ulvryttarna gör ingenting utan sina djur. Spejare av båda sorterna kan kanske förmås klättra upp men det är riskabelt. Minst två slag för klättra krävs. Står någon på krönet så kan de i princip med en kvast sopa ner klättrarna. Man kan klättra upp från insidan på en brant trästege. Försvararna kan använda denna plats som utkik. Efter som svartfolken mest företar sig något på natten är det lite si och så med denna utkiksplats användbarhet. Regnar det eller har regnat är det i princip omöjligt att klättra upp från utsidan.

Man har proviant för fem dagar. Man kommer inte ge sig på något långvarig belägring. Man vill slåss och tålamod är det ont om.

Eventuellt tillfångatagna svartfolk om det inte är hövdingen själv har inte mycket att komma med. De talar bara sitt eget språk och de utgår från att de ska bli ihjälslagna. Svartnissarna lär helt tappa fattningen och ömsom lipa och ömsom skrika.
Svartfolket ger ingen pardon och de förväntar sig det inte heller av sina fiender. De resonerar som så här att om vi äter människor så äter människorna oss.

Till SL
Svartfolken ger upp om:
Alla dör. Inte så mycket mer att tillägga.
Börkebokk och minst åtta ulvryttare dör. Men de andra kommer tillbaks för hämnd.
Börkebokk och standardbäraren stupar först. Lär troligen inte ske. De andra flyr i panik.
Alla ulvryttare dör. De övriga tappar modet och de ger sig av.

Om hövdingen dör tidigt så kommer standardbäraren övertala alla de andra att hämnas. De slåss tills de vinner eller nio eller fler av svartalferna stupar.
Det är dock mycket stor risk att de överlevande återkommer inom en snar framtid. Om alla svartalfer styrker med sticker överlevande svartnissar och de kommer aldrig mer att visa sig. Om standardbäraren stupar och fälttecknet han bär på hamnar i ankors och människors händer kommer hövdingen bli galen och framtvinga ett massanfall. Svartfolken har i flera år tvingat till sig mat på hösten som de sedan lever på under vintern. Det är fråga om liv och död för såväl svartfolk som människor. Det är förstås också en fråga om prestige, man kan inte låta någon så föraktlig livsform som människor som lever som bönder vinna över stolta ulvryttare.
Om svartalferna stupar och det blir många ulvar kvar kommer de vara kvar i trakten och försöka hämnas sina tvåbenta bröder.

Svartfolken är inte alls förbereda på att människorna gjort förberedelser och förberett sig på strid. De sänder först in en liten styrka fem ulvryttare samt två svartnissar men märker de att de blir anfallna så ger de sig av på en gång.
Ett tips som SL kan ge RP om de lyckas med taktik är att låta den lilla gruppen komma in i byn och sedan stänga barrikaden bakom dem för att sedan ta dem av daga.
Svartalferna kan använda svartnissarna som ”levande sköldar” och låta dem vid exempelvis massanfall få anfalla först. Dholer, de som inte har ryttare får också göra sådana anfall.
Svartfolken kommer göra ett försök till medling. Boso kommer ivra för att man ska ha ett förhandlingsmöte. Möte kan ske men det handlar mest om att byborna ska ge upp eller dö samt försöka att muta rollpersonerna. Det kommer förstås inte att lyckas eller?

Svartalferna är inte fullt så kaxiga om deras ulvar stupar. Att försöka oskadliggöra deras riddjur kan vara en bra idé. Skjut gärna med pilar mot ulvarna. Men ulvryttarna blir väldigt arga om så sker. De slåss mer och hårdare om de måste hämnas sina fyrbenta bröder. Ulvarna är att betrakta som intelligenta varelser och inte några riddjur som inte tar sig något för om inte ryttaren är med. De är på sätt och vis farligare än sina ryttare.

Svartfolken är inte alls intresserade att slåss i fullt dagsljus. De gör heller inte några självmordsattacker, möjligtvis kan svartalferna tvinga svartnissarna till detta. Man kan försöka lura några av dem till exempel låta någon öppning i förskansningen se ut att vara obevakad men samma list lär inte fungera två gånger.

Byborna kan vinna på att tända eldar som brinner på natten. Låt RP komma på detta själva. Men de måste vaktas och bränsle bör man inte slösa med hur som helst.

Husen i byn har platta tak. Dessa är beväxta med gräs och andra växter som byborna ger som mat till sina djur och ibland lyfter de upp dem så de kan beta där i fred. Taken kan vara bra att stå på när svartfolken kommer de har svårt att ta sig upp och är lätta att försvara. Men det får RP komma på själva det med.
Svartfolken kan låta en mindre grupp spejare försöka ta sig in på natten för att ställa till problem. Dessa kommer inte använda sina riddjur för tamdjuren blir oroliga om dessa är i närheten. SL får avgör hur och vad som kan hända.

Ulvarna är stora djur och kan hoppa upp på hustaken. Ulvarna strider de också och de lämnar inte en svartalf i sticket, svartalferna lämnar heller inte en ulv.

Att försöka sänd ut någon eller några att speja eller sabotera hos svartfolken blir svårt, då deras riddjur har bra luktsinne.

Det kan vara en fördel att man bara försöker försvara en sida byn del västra eller östra. Värdshuset är dock på den västra sidan och bebyggelsen är något tätare där så den kanske är den mest lämpliga om man vill använda denna taktik. Boso bor dock på andra sidan och lär bli sur...

Svartfolken kommer inte få förstärkning för de har inga fränder i trakten. Men det vet ju inte RP. Kanske försöker de bluffa att de ska hämta resar och troll? SL avgör.
Svartfolken kan försöka sänd eldpilar mot husen. Men tillgång till vatten och närheten till floden borde göra att elden får svårt att ta sig. Svartalferna har inte hur mycket pilar som helst heller. Pilar som fienden skjutit kan användas om de inte blivit skadade. Det finns 20% chans att en avskjuten pil som träffat hus eller levande mål inte kan användas och hälften av dessa kan inte lagas. Beräkna att svartfolk som har bågar har 20 pilar var. Att använda en vanlig pil som eldpil gör att pilen förstörs och man får minus på CL. Svartfolk är inte så glada i eld alls och att sikta med en eldpil ger -8 på CL.

Rollpersonerna vet inte att inga större anfall eller inga anfall alls kommer ske över berget. Lår dem hålla utkik där och våndas. Låt dem tro att fienden kommer från alla håll när de i princip bara kommer från ett.
Låt kreativiteten flöda. Man kan tillverka primitiva fotanglar, man kan göra enkla fällor som övertäckta gropar och en spann vatten över en svartnisse kan slå ut denne i fem spelronder. Det klassiska att lägga ut ett rep som sedan spänns när svartfolken kommer stormande kan användas men ulvarna kommer troligen bita de som ligger bakom detta...

Belöning
Byborna har ju inte mer än enkel mat och tacksamhet att bjuda på. Men lyckas man verkligen dräpa alla svartalfer och svartnissar så hittar man en del byte som fältskären har ansvaret för. Kommer denne undan ja då blir det inte någon lön för mödan och RP får stå där med lång näbb.

3T10+ 5 guldmynt
5T10+ 10 silvermynt
2T20+ 10 kopparmynt

Vapnen får RP behålla om de hittar något annars tar byborna det som finns. Om halvlängdsmannen överlevt kanske han slår följe med RP eller kanske har han ändrat sig när det gäller byn? De överlevande byborna låter sätta upp skallar av svartfolk och deras riddjur runt byn som varning. De som överlevt beslutar sig för att bygga upp byn och aldrig tillåta några översittare.

Den eller de som dräper hövdingen förtjänar några hjältepoäng. 1 poäng för varje FV i vanrykte/härjarykte borde vara lämpligt. SL får avgöra.

Spelledarpersoner
Om inte det finns sju spelare så kan SL eller några av RP sköta mer än en anka.

Monselgert ”Monse”
Före detta knekt, lockades av äventyr och rymde 16 år gammal. Slogs och marscherade i 20 år. Kom hem då han hörde att hans två bröder och syster dött i en epidemi. Tog över gården för två år sedan då fadern Gertmonse blev lam, denne lever fortfarande. Ses lite med ogillande då han varit knekt och är ganska hetsig av sig. Sedan nio månader tillbaka gravt synskadad då en häst sparkade honom i ansiktet. Han förlorade en del tänder också. Hetsigt temperament. Ivrar att man ska slåss.
Ålder 38
Livsmål Makt, stridsära
Utseende Ingen vacker syn efter olyckan. Blont hår som glesnat och mörkblå ögon som mist något av sin glans. Talar något sluddrigt.

STY 13 SMI 8 KAR 9 (14 före olyckan)
STO 13 INT 14 KP 12
FYS 11 PSY 8 SB -

Geografi 8
Läsa och skriva B1 (efter olyckan)
Kortbåge 3 (efter olyckan)
Kortsvärd 4 (efter olyckan)
Långspjut 4 (efter olyckan)
Slagsmål 7 (efter olyckan)
Taktik 4
Tala allmänspråk B3 (efter olyckan)
Tala annat språk B2
Rida 5 (efter olyckan)

Har en gammal hjälm ABS 4 samt läderharnesk samt vapen. Han har tre kortsvärd och tre bågar som han kan låna ut. Han har till sin frus förtret några doser gift från sin krigstid. Han har sparat dem mest för att han ska kunna göra slut på sin och kanske faderns lidande om det blir för svårt. Men nu ger han dem till RP.

3 doser svartblod giftstyrka 17.

Bitinna
11 år yngre än sin make men mer mogen och sansad. Så länge man kan minnas har kvinnorna i hennes familj sysslat med läkekonst och örter. Kommer inte från byn men bott här i 15 år då hennes far och mor flyttade hit. Varit gift en kort tid tidigare men såväl man som dotter dött i en olycka. Får nu ta hand om såväl blind make som dennes lame far men klagar inte.
Ålder 27
Livsmål Barmhärtighet
Utseende. Vacker dam som dock sällan ler och är ganska melankolisk. Brunt långt hår, grågröna ögon.

STY 11 SMI 14 KAR 17
STO 12 INT 16 KP 12
FYS 14 PSY 15 SB -

Botanik 15
Första hjälpen 15
Drogkunskap 13
Läkekonst 14
Läsa och skriva B4
Matlagning hantverk B4
Vävning hantverk B3
Zoologi 7
Köpslå 8
Övertala 10
Upptäcka fara 7
Köra vagn 6

I lager har hon 18 doser celli 4 doser duragos , 2 doser iran 4 doser kungsliljeextrakt 6 doser donuros, Se Expert och Gigant.

Halvis
Efbron gjorde sin livs dummaste misstag då han övertalades efter några flaskor vin att köpa det gamla värdshuset i byn. Glad i hågen for han dit för 11 år sedan men det var gått trögt med affärerna. Folket är fattigt och har sällan råd att slösa ett endaste kopparmynt. Få besöker takten och sedan svartalferna började göra livet surt för folket har det blivit katastrof. Han kallas av uppenbara skäl för ”Halvis”. Han är den bäste kocken och får ofta vara med och laga mat. Han och paret krigare/läkekonst är de enda som kan läsa och skriva så han anlitas de få gånger någon behöver hjälp med detta. Han är omtyckt och ses som en av byborna även om han haft en förmåga att låna saker då och då. Om du saknar något besök Halvis säger man i byn.
Ålder 46
Livsmål Åka hem och glömma denna dumma idé att bli värdshusvärd.
Utseende En ganska vanlig halvlängdsman, dock något större 105 cm lång och kraftigare. Nötbrunt hår och ögon i nästan samma färg.

STY 10 SMI 14 KAR 11
STO 4 INT 14 KP 10
FYS 16 PSY 17 SB -

Botanik 10
Första hjälpen 4
Geografi 10
Hantverk matlagning B5
Kulturkännedom generell 4
Läsa och skriva B4
Liten träklubba 5
Slagsmål 6
Slunga 7
Tala allmänspråk B4
Provsmaka 10
Upptäcka fara 10
Klättra 6
Smyga 15
Kamouflage 17

Har beväpnat sig med en gammal dolk och en liten träklubba samt sin slunga. ”Farfars äkta vinterpäls” används som ett slags harnesk och har då ABS1.

Halvis har några mynt. Om han dör lämnar han dessa till ankorna som tack för att de hjälpt byn.
7 guldmynt. 5 silvermynt, 3 kopparmynt samt ett bärnstenshalsband värt 30 silvermynt. Allt står i en kruka med en lapp i.

Boso
Defaitisternas ledare. Han är i grund och botten en feg och självisk människa och tror därför att alla är likadana som han innerst inne. Han har ingen fru eller barn så han har inte så mycket att kämpa för. Han är någorlunda rik och är rädd att han kommer förlora hus och djur om man sätter hårt mot hårt. Han är svartsjuk på den ”gamle knekten” och hans fru som han åtrår. Boso protesterar då ankorna kommer, han protesterar när man börjar träna och han lägger inte två fingrar i kors för att något ska lyckas. De andra skäller på honom och med möda deltar han i någonting allas. Han samlar en del personer hos sig och de försöker han övertala. Det ser dock illa ut om RP tar honom av daga. Om SL så önskar kan han försöka fly en solig dag när striderna börjat bara för att sluta på Sågs matsedel.
Ålder 51
Livsmål Egoism
Utseende Fetlagd trots att de flesta i byn är ganska tunna. Mörka ögon och grånat halv långt hår som går ner till nacken. Stönar mycket.

STY 10 SMI 8 KAR 9
STO 10 INT 13 KP 10
FYS 9 PSY 10 SB -

Tala allmänspråk B4
Slagsmål 4
Övertala 12
Rida 10

Byborna
Byns befolkning är fattiga men strävsamma. De är något kortväxta men uthålliga och starka. Männen är runt 155 cm långa endast något större än de flesta motståndarna. Det är verkligen ”knattarnas kamp” som ska utspelas!

Vanlig bybo
Man
.
STY 12 SMI 10 KAR 11
STO 9 INT 11 KP 11
FYS 12 PSY 11 SB -

Fem av männen har kunskaper i snickeri mellan B1- B3. Tre män har enklare kunskap i smide B2.
Slagsmål 4.

Vanlig bybo
Kvinna

STY 11 SMI 11 KAR 12
STO 8 INT 11 KP 10
FYS 12 PSY 11 SB -

Alla kvinnor har kunskaper i hantverksfärdigheterna matlagning och sömnad mellan B1-B4. Slagsmål 4

Vill SL göra några bybor som sticker ut från mängden så varsågod. Men inga krigare eller stridsmän, man har ju hyrt in ankor som ska sköta detta.

Börkebokk
Svartalfernas ledare är en mycket tuff ulvryttare. En elak och brutal typ. Stor och stark, många människor är svag jämfört med honom och intelligent. Mördat, bränt och gjort tusen illdåd. Övertog positionen som hövding för några år sedan och sedan dess har svartalferna blivit tuffare och farligare. Man åt inte människor innan han blev hövding.
Han har rakat dvärgar, torterat fagra alvmör och till och med satt eld på ett urträd. En tuff elak sak, påminner mer om en galen orch än svartalf. Hans män följer honom, inte av fruktan utan för att de vill bli som han.
Ålder 25
Livsmål Makt, egoism, rikedom
Utseende För att vara svartalf en storväxt och stark person, klädd i rustning.

STY 14 SMI 14 KAR 9
STO 9 INT 14 KP 12
FYS 14 PSY 15 SB -

Huggare 17
Liten sköld 17
Långspjut 15
Sammansatt båge 15
Slagsmål 9
Taktik 8
Tala svartiska B4
Tala människospråk språk B3
Övertala 9
Lyssna 10
Upptäcka fara 13
Klättra 9
Smyga 12
Kamouflage 14
Rida 18
Överlevnad generell 8
Härjarrykte/vanrykte 10

Ringbrynja som täcker armar och bål, ”romersk” hjälm.

Ulvkungen
Största ulven och den elakaste. Lyder bara sin herre. Är de andra ulvarna och dholernas ledare.

STY 20 SMI 17 KAR -
STO 16 INT 8 KP 17
FYS 18 PSY 15 SB 1T4

Bett 18 skada
Upptäcka fara 18
Smyga 18
Kamouflage 17
Spåra 18
2 poäng skinn som skydd

Amburr
Standardbäraren och näst i rang. Nästan lika stor och stark som hövdingen. Fulaste av alla svartalferna.
Utseende en stor och stark svartalf som ser hiskelig ut.
Ålder 19
Livsmål Rikedom

STY 14 SMI 11 KAR 4
STO 8 INT 12 KP 11
FYS 14 PSY 11 SB -
Heraldik 15
Läsa och skriva svartiska B2
Kortbåge 10
Kroksabel 15
Slagsmål 8
Tala svartiska B4
Upptäcka fara 15
Klättra 8
Smyga 12
Kamouflage 13
Rida 15
Överlevnad generell 8

Öppen hjälm nitläderharnesk och läderskydd på armar och ben.
Bär en slags fana, skaftet av ett långspjut som målats svart har fem uppträdda skallar från människor, svartnissar och en råttman. Samt resterna av ett kavalleristandard fastspikad under dessa.

Såg
Latare och fegare än de flesta av sina fränder valde han att bli fältskär. Som många fega är han elak och han är bra på att få folk att ”tala”. Han är ännu bättre på att få folk att skrika...
Svartalferna ser honom lite över axeln men svartnissarna är livrädda för honom. Då Såg sälla deltar i striderna brukar han få äran att vakta värdesaker och annat. Han är enligt svartfolken en bra kock också.
Utseende en något korpulent svartalf som kär sig i gult, smärtans färg.
Ålder 33
Livsmål Rikedom

STY 8 SMI 9 KAR 6
STO 6 INT 13 KP 9
FYS 12 PSY 10 SB -

Botanik 7
Drogkunskap 11
Första hjälpen 15
Läkekonst 12
Läsa och skriva svartiska B2
Matlagning B3
Dolk 12
Slagsmål 12
Såg 15
Förhöra 12
Tala svartiska B4
Lyssna 10
Upptäcka fara 10
Klättra 6
Smyga 6
Rida 8
Överlevnad generell 3

En dolk samt såg som vapen. Sågen gör 1T4 i skada men sågar man i någon gör den 1T4 per spelrond.
Har i sitt ”apotek” en del verkningslösa salvor 3 doser celli, 1 dos duragos och 1 dos stjärnedryck som väl aldrig kommer att användas.

Ulvryttarna 20 stycken

STY 11 SMI 13 KAR 7
STO 7 INT 9 KP 11
FYS 13 PSY 9 SB -

Närstridsvapen 13 (5 använder kortsvärd, 5 handyxa, 5 kroksabel, 5 kortspjut)
Kort båge 13
Liten sköld 6
Slagsmål 8
Tala svartiska B4
Upptäcka fara 11
Klättra 7
Smyga 10
Kamouflage 7
Rida 17
Spåra 12
Överlevnad generell 1

Spejare svartalfer 4 stycken


STY 10 SMI 12 KAR 6
STO 8 INT 10 KP 11
FYS 14 PSY 11 SB -
Geografi 10
Kortbåge 8
Kortsvärd 12
Liten sköld 6
Slagsmål 7
Tala svartiska B4
Lyssna 13
Upptäcka fara 13,
Klättra 7
Kamouflage 10
Orientering 10
Spåra 10
Rida 14
Överlevnad generell 8

Svartnisse krigare 8 stycken

STY 6 SMI 12 KAR 7
STO 4 INT 8 KP 11
FYS 8 PSY 10 SB -

Liten båge 7
Liten sköld 6
Slagsmål 6
Stridsgaffel 6
Tala svartiska B3
Upptäcka fara 8
Klättra 18
Smyga 15
Kamouflage 18
Spåra 16
Rida 7
Överlevnad generell 1

Svartnissar spejare 5 stycken

STY 6 SMI 13 KAR 6
STO 4 INT 9 KP 11
FYS 9 PSY 11 SB -

Geografi 8
Liten båge 7
Liten sköld 5
Slagsmål 8
Stridsgaffel 10
Tala svartiska B4
Lyssna 10
Upptäcka fara 15
Klättra 18
Smyga 16
Kamouflage 16
Orientering 8
Spåra 16
Rida 10
Överlevnad generell 8

Stridsgafflarna är inte överdrivet farliga vapen men de små gynnarna roar sig med att sticka dem i avföring och annat äckligt innan strid. Det finns 5% chans att den som träffas får en infektion.
Skada 1T4+1 BV6

Ulvar 26 stycken

STY 15 SMI 16 KP 13
STO 11 INT 8 SB -
FYS 14 PSY 11

1 bett 11 skada 1T8
Spåra 15
Smyga 7
Kamouflage 8
Upptäcka fara 17

2 poängs skinn.

Dholer 21 stycken

STY 9 SMI 16 KP 8
STO 5 INT 5 SB -
FYS 11 PSY 11

1 bett 10 skada 1T8
Spåra 16
Smyga 9
Kamouflage 11
Upptäcka fara 17

1 poängs skinn.