Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Klomellien

Inlägg av birkebeineren »

Tack! Fixat skrivfelen. Inte helt nöjd med alla meningar men avvaktar lite med att ändra ifall det tillkommer något som absolut måste med för att karakterisera en typisk klomellier. Överväger att lägga in namnen på befolkningen i alla ellva stadssaterna under Allmänt men det ser kanske lite konstigt ut? En balansgång mellan bra språk och nödvändig information (som även gärna får vara klickbar och leda vidare i wikin).
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

Tycker det ser bra ut!
Utmärkande är just klomelliernas olikheter:-)
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

Jag har jobbat lite på dalkerna i klomelliens historia. (Tjuvkika gärna på sida 210) Ska posta om det hela imorgon om det går som planerat:-)
Sedan ska jag kommentera Reptilmännen :)
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

gtjorgo skrev: 2022-11-25 14:26 Första utkast för dalker i Nya Arno.
Mycket stöld från Caddo Pdfen i denna:-)

Dalker i Klomellien

Folkslagets historia

340 e.O.
Stadsstaten har sitt ursprung i en grupp skepp från Caddo som skeppsbröts utanför dagens Nya Arno. Medan de är iland för att försöka reparera skeppen upptäckte de att här fanns tillgångar att bygga en framtid på.

341e.O
De skeppsbrutna har under året fått hjälp av fiskare från Yolev. Dessa tycker visserligen att dalkerna är lite underliga men likväl umgås de. Ett flertal giftermål äger rum och snart dyker telningar upp. Bland familjerna som växer upp i Yolev försvinner dessa snart i mängden men för barnen som växer upp i byn Nya Arno så utgör dessa ungar en betydande del av den första generationen i samhället som från nu tar form. Blandäktenskap med Yoleviterna fortsätter under århundradet men blir färre och färre. Dels för att fler dalker söker sig till Nya Arno från Caddo och dels för att schismen mellan aidniska och dalkiska grenen av den Ljusa Vägen nu på allvar nått Klomellien. På grund av det sistnämnda är färre ynglingar från Yolev intresserade av de strandsatta blondinerna från Caddo.

345 e.O.
Kontakter tas mellan Bosza och Nya Arno. Från början är dalkerna misstänksamt inställda då de av sina grannar i Yolev fått reda på för dem problematiska detaljer kring Boszas styre. Garden sänks efter hand då Bosza är villiga att stödja Nya Arno med deras försörjning utan någon vidare kompensation. Magokratin vill vidare ha samt ge stöd i kampen mot de reptilmän samt andra odjur som hemsöker Baxardeltat. Dalkerna är fortsatt misstänksamma fram tills att Bosza, utan knussel, går med på de gränser Nya Arno föreslår mellan stadsstaterna. Förhandlarna från dalkerna hade tagit i rejält, fram till Gimdis för att ha stort förhandlingsutrymme att backa från. Ett vanligt förfarande kring kopparhavet där seden att pruta frodas. Magokratin gick sonika med på detta mot att de fick rätt att sätta upp en observationspost i träsken (ktrssh) och att de kunde skicka sändebud till Nya Arno utan risk för deras hälsa. Dessa erbjudanden kunde dalkerna inte neka då de dels var nya i området och befolkningsmässigt underlägsna sina grannar.

346.e.O
De första saltgruvorna kommer igång i södra Melashebergen. Dalkerna har en godmarknad mot moderön att förse så näringen bär sig från start. Snart följer även boskapsskötare i form av får- och getbönder med upp i bergen. Dessa bildar samhällen som blir till byar på hedarna och fjällängarna.

363.e.O
En sammanslutning av religiösa fritänkare från Caddo anländer Nya Arno. Dessa vill, utan inblandning från moderkyrkan, sätta upp ett egen klosterliknande samhälle. Denna grupp, av sig själva benämnda Den gyllene gryningens syskonskara, kännetecknas av levnadsregler, rituell renlighet samt inte minst en övertygelse om att Etin snart kommer att straffa syndare i en kommande apokalyps. De sätter upp sin boning i mötet mellan Melashebergen och bergskedjan Monstinerna.
Framöver kommer fler liknande men religiöst/filosofiskt avvikande grupperingar att anlända till Nya Arno och skapa motsvarande sammanslutningar, oftast i bergstrakterna. Nya Arno får inom den dalkiska världen lite av ett rykte som tillflyktsort för åsiktsskillnader inom den dalkiska grenen av den ljusa vägen.

370-380 talet e.O
En ny maktgruppering, cirkanten, tar makten i Bosza. Denna börjar sprida sitt inflytande till sina grannar och Nya Arno utgör inget undantag. Bland dalkerna är magikerna väldigt diskreta i sin maktutövning och endast ett fåtal vet om att detta sker. Dessa dalker låter sig dock förföras av maktanspråk, mutor och blåögd godtrohet. Ofta använder cirkanten sig av bulvaner som inte är lätta att koppla till magokratins utsända. När 70 talet går över i 80talet är huvudparten av de framträdande personerna i stadsstaten på ett eller annat vis i cirkantens ledband. Detta är de dock sällan själva medvetna om.

393 e.O.
Nya Arno sluter sig till Klomelliska Unionen. Eventuellt sker detta under inflytande från cirkantens lakejer i stadsstaten. Detta då de tror att de skulle snart kommer ha sådant inflytande i Nya Arno att de via dalkerna kommer kunna använda deras medlemskap som motvikt till de motsträviga unionsmedlemmarna, framförallt Sandzas och Garrika.

400.e.O
Under magikernas krig besparas Nya Arno från härslag och passerande arméer. Inte heller drabbas man av de katastrofala konsekvenser av förlupen magi som sker i Melorgh när för många besvärjare släppte lös sina krafter. Däremot har de olika fraktionerna inom cirkanten infiltrerat medlemmar ur folkförsamlingen samt deras supportrar. En våg av mindre sammandrabbningar och lönnmord sker och folket har svårt att veta vad eller varför detta sker. Få av aktörerna från Nya Arno är medvetna om vilka det är som drar i trådarna.

403-404 e.O
Ju längre kriget pågår och ju mer desperata cirkantens fraktioner blir desto mindre diskreta är deras företrädare i Nya Arno. Folket i stadsstaten börjar få nog av trollkarlarna och deras anhängare. När de olika fraktionerna bland cirkantens företrädare i Nya Arno försvagat varandra av tre års kamp så vågar de dalker, som inte gått i magikernas sold, kasta av sig oket från magokratin. Magiker som återfinns i stadsstaten lynchas och de personer som misstänks ha haft samröre med trollkarlarna jagas ned och har ingen nåd att vänta sig. Hade det inte varit för att jorderna återkommer till klomellien vid denna tid så hade nog dalkerna tågat mot Bozsa.

403-427
Nya Arno plundras upprepade gånger av jorder under krigsherren Harald Krokig. Staden intas aldrig men sjöfarten och landsbygden vid kusten drabbas hårt. Sannolikt anses Nya Arno vara för fattigt för att vara värt den manspillan som en stormning skulle kosta jorderna. Endast skepp från Caddo, som anlöper i konvoj, törs gå i hamn i Nya Arno.



417.e.O
Niel Stålhacka finner silver i gniestervathna, en biflod till hamervathna. Detta sätter igång en mindre folkvandring av folket från övriga unionen där oftast sämre bemedlade önskar finna lyckan. Dalkerna utgör här inget undantag.
De har även viss erfarenhet av gruvdrift från salt- och koppargruvorna i Nya Arno. Silver är dock mer lockande för många våghalsiga dalker som ger sig av. Att Nya Arno även till stora delar är i blockad av jorderna gör även försörjningen svårare i stadsstaten. I Hamur kommer dalkerna i sinom tid utgöra en liten men distinkt del av Yohrleiderbefolkningen i Hamur. Dels som guldgrävare och silversökare och dels som hantverkare i det hantverkskvarter som växer fram i Hamur stad.

427 e.O
Grannen Yolev faller för jordernas anfall där även konungen stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev. Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över tre hundra år!). Härifrån terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i gryppas vik. Från träsket leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida.

431 e.O
En konvoj från Caddo tillhörande handelshuset Doller anfalls av jordernas havsvargar under Harald Krokig själv. På ett av skeppen finns även talaren i Nya Arnos riksråd, Isemal Paustino. Enh ård strid ges men dalkerna är underlägsna i både mantal och till strid på sjön. Hela konvojen, med undantag för ett skepp, sänks eller övertas av jorderna. Besättningen återses aldrig men ryktet säger att dalkiska slavar sålts i hamnarna i Morälvidyn och i Sanritanien vid denna tid. För Nya Arno har en röst som stått för trygghet i en tid av kris nu tystnat. Med en än större rädsla möter man sin morgondag.

433e.O
Hisskoviter i märkliga dräkter påträffas vid ett flertal tillfällen långt in i Nya Arnos del av Baxardeltat. När man för frågan på tal med Hisskovs styrande så visar sig de suspekta personerna tillhöra Jhoulsekten, en grupp som bland annat anklagats för att vara demondyrkare. Själva säger de ingenting, ett faktum som förstärks av att de vanligtvis har munnen igensydd. Det är dock tydligt att de letar efter något i träsket.

438.e.O
Dalker från Nya Arnos flotta försöker motstå en landstigning med tillhörande plundring av jorderna söder om huvudstaden. Målet är byn Ossin och är stadsstatens då näst största samhälle. Regnet öser dock ner strax före slaget börjar, vilket jorderna utnyttjar då de vet att dalkernas taktik ofta lutar sig på deras skicklighet med bågarna. Snabbt tar plundrarna, med hjälp av rodd, sig fram till stranden och dalkernas flotta kan bara hjälplöst se på när stadsstatens näst största samhälle plundras och sedan bränns ned. Ossins överlevande lämnar området som än idag är sparsamt befolkat. Vissa hävdar att platsen är hemsökt av spöken från de som övergavs.

440.e.O
Dalker bosatta inne i Baxardeltat börjar en försiktig handel med den största reptilmannastammen, ”de osynliga”. Då ödlefolket främst är intresserade av järn till vapen förbjuds handeln snart av Nya Arnos ledning. Nya Arnos ledning får dock snart egna interna problem att ta itu med…

442.e.O
Kvarlevorna av Voedet Linbädd, det Garrikska vävargillets mästare i exil, återfinns i träsken i Nya Arno. Intill benen finner man även ett par varpstenar märkta med Garrikas sigill samt en liten stengroda…

450.e.O
Många fattiga dalker söker sig till kusten i dagens Addiaska och börjar här arbetet med att fiska pärlor i havet. De Melorghier som annars bor närmast skyr havet som pesten så trots att man inte är så många finns inte så stor konkurrens förutom några Yoleviter och en och annan före detta Mercanier. Dalkerna håller god kontakt med sina släktingar i Nya Arno. Fisket är ännu i sin linda men många inser att här finns en potential.

456.e.O
Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.

476.e.O
En pojke vid namn Valio anser sig få uppenbarelser från serafer om att de lagar som templet satt upp i själva verket ofta är falska. Valios anser att Etin vid världens tillkomst försökte att skydda sina barn från de hemligheter om tillvaron, meningen med medvetandet och själens inneboende odödlighet. Etin visste att de skapade folken inte var andligt mogna att möta dessa sanningar. Därför lät Etin den riktiga lagen/förbundet vara dolt för humanoiderna tills att de hade tillräcklig kunskap. Etin gav sina serafer i uppdrag att skydda Altors folk genom ett yttre skal bud, levnadsregler och ritualer som kunde agera som skynke för den yttersta sanningen innan de skapade folken var tiden redo. Seraferna kunde dock inte heller greppa Etins spännvidd. Seraferna lade i sin iver att skydda de skapade folken (från sanningen) fåfängt till flera egna förhållningssätt och levnadsregler. Dessa tillägg korrumperade i sin tur sakta men säkert världsalltet, tron, den lysande vägens kyrka och dess ritualer och dogmer. Enligt Valio så kom kyrkan att lägga vikt vid falska sakrament och inkorrekta, till och med ibland korrumperade doktriner.
Han samlar snart ett litet följa som senare kommer att bli benämnt ”Det sanna medvetandets förbund”.

488-491.e.O
Profeten Valio hävdade att han fått en del av Etins medvetande och med hjälp av dessa insikter skulle han leda och rena Altor från villfarelser och skadliga dogmer.
Frälsaren (Valio) måste stiga ned i den fallna världen för att återlösa den inifrån, och en ny tidsålder ansågs ha börjat då runorna i den heliga skriften kastas om för att ge en ny innebörd och ritualerna och de falska och orättfärdiga buden måste brytas. Detta kan inte göras hur som helst utan i en viss ordning och endast av de med rätt kunskap. Annars riskerar man att bryta mot Etins äkta lag. Valio förkunnade att seraferna sagt att Etin anser att ”hans folk nu är redo för att låta de utvalda ta del av hans medvetande.”
Vad Valio inte berättade för andra än den innersta kärnan var att han förberedde sig för nästa steg. När följarna var redo så skulle de upptas i medvetandet och lämna Altor medan Etin tar bort de falska lagarna och den synd dessa åsamkat skapelsen. ”Därefter återställer Etin en renare värld”. Valio gjorde sig alltså redo för en apokalyps. För att skynda på undergången och visa att man förstod i alla fall delvis Etins syfte med världsalltet så började kulten att bryta de falska påbuden allt öppnare. Valio praktiserade månggifte med redan vigda kvinnor, lät ovigda av alla kön och åldrar läsa ur de heliga skrifterna, tog in djur i templen för att låta dem ta del av sakramenten och bytte vigvatten mot vin för att ’med fest i sinne möta en gladare framtid’.
Valios anhängare började ifrågasätta vissa av den lysande vägens firanden eller rituella skyldigheter. Dessa var ju falska påhitt av serafer som inte visste bättre eller från en missledd moderkyrka. Många av ceremonierna och de offer moderkyrkan genomförde ansågs av Valios anhängare vara primitiva ritualer seraferna lurat på samfundet för att hålla borta avgudadyrkan. Enligt kultens företrädare så skulle dessa förlegade traditioner och skyldigheter försvinna efter det sanna förbundets tillkomst. Detta ifrågasättande, oacceptabel för många dalker, ökade ytterligare splittringarna inom samhällena där Valios lära fick spridning. Han lät påbud gå ut att ”alla som lyssnar är lika inför Etins ljus” och började förkunna att kyrkans tillgångar tillhör alla som hörsammar Etins ord.
Detta motsatte sig givetvis templet själva (samt de moderata dalkerna) men med stöd från en ivrig skara anhängare tog rörelsen sig in i templen och fördelade tillgångarna till främst de fattiga. De som motsatte sig angreps och fördrevs av den euforiska folksamlingen. Därefter var de få som vågade gå emot samfundet. Snart hade man skapat en stat i staten där ett teokratiskt pöbelvälde tagit över det faktiska styret från folkförsamlingen som antingen var påverkade av Valios väckelserörelse eller för rädda för att göra motstånd. Profeten höll närmast dagligen långa anföranden från en oxkärra som dragits in på Nya Arnos störta torg. Härifrån angrep han de falska kyrkofäderna och förklarade att uppbrottet från de falska påbuden och bedrägliga riterna måste ske nu. De fattiga och ekonomiskt utsatta ansluter sig i skaror till rörelsen som även får spridning till andra dalkiska samhällen runt om i Ereb. Då de rika dalkiska handelshusen såg vad som höll på att ske drog de sig tillbaka och många lämnade helt stadsstaten.
Caddo började undersöka skeendena i Nya Arno och agerar för att stoppa väckelserörelsen. Detta misslyckades dock och antalet följeslagare till Valios kult bara växer när representanter från moderön kom och började kräva rättning i ledet tillsammans med den lokala religiösa eliten. Snart kontrollerar Valio även folkförsamlingen helt och Caddos representanter körs på porten tillsammans med de ”korrupta” kyrkoledarna från före väckelsen. De utsparkade rörde sig istället mot Yolev(som inte ville bli inblandade) och Mercana. Här får man gensvar...

491 e.O.
En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana på uppdrag av en Targos Friman. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm, så pengar och legosoldater utlånas villigt och en armé vandrar söderut. Många av pärlfiskarna kommer från Yolev och Nya Arno. Några områden där dalkiska pärlfiskare verkar ockuperas av legosoldater under Targos Friman.

492.e.O
Valio hamnar i konflikt med olika Mercanska handelshus intressen kring pärlfisket (på den sparsamt befolkade kusten i dagens Addiaska). Då han via syner trodde sig stå nära sitt medvetandes totala uppgång i Etin tolkade han etta som varande det sista hindret och lät Nya Arno gå i krig mot Mercana. Inledningsvis går kampen bra och bland annat Pärlstaden, benämnd ”Addiaska” i folkmun, tas tillbaka av fanatiska trupper från Nya Arno.

492 e.O.
En officiell budbärare anländer i Mercana från Caddo. Efter ett kort möte med Mercanas Handelsråd meddelas att i kampen mellan Mercana och det kätterska Nya Arno stöder önationen Caddo Mercana.

494 e.O.
Kriget går bra för dalkerna från Nya Arno de första åren. Tyvärr vänder krigslyckan då fiendens legostyrkor försörjs från både Mercana och Caddo. År 494 krossas Nya Arnos styrkor av en legoknektshär utanför Pärlstaden (Addiaska). Alla inser att kriget nu är över. Efter slaget tar Valio sitt liv för att slutligen uppgå i Etins medvetande (alternativt för att undvika repressalier från segrarna…)
Nya Arnos riksråd går med på fredsförhandlingar med Mercana om Caddo medlar. Fredsfördraget förbjuder Valios heresi samt stadsstaten Nya Arno att delta i handel i nittionio år. Alla existerande handelsrutter delas upp mellan mercanska och dalkiska handelshus. Alla religiösa ämbetsmän måste också importeras direkt från Caddo under denna tid. Väktarrådet sätts upp som en institution som ska skydda stadsstaten från farliga religiösa avarter men får även det inofficiella uppdraget att säkra Caddos intressen i stadsstaten.
Valios anhängare förföljs och går under jorden. De betydande skaror som befann sig vid fronten söker sig istället ofta till Melorgh och kommer här utgöra en väsentlig del av Gyllene Ogims kult som även denna för en tid dominerar den Klomelliska dagordningen.

593.e.O
Fredsavtalet med Mercana löper ut. Nya Arno får åter rätt att sköta sin egen handel men då de lokala handlarna underminerats under nästan hundra år kan de föga konkurrera med handelshusen från Caddo och Mercana. Röster höjs för att även Väktarrådet borde avvecklas men detta var inget krav i avtalet. Många anser att väktarrådet är en inskränkning på dalkernas folkstyre medan andra hävdar att avsaknaden av ett sådant säkerhetsinstrument riskerar urarta i pöbelvälde och fanatiska kättare.


Folkslagets utbredning
Dalkerna i Klomellien återfinns främst i stadsstaten Nya Arno. Detta är en koloni grundad av skeppsbrutna från Caddo som insåg att det fanns en chans att förbättra sina liv i denna del av västerhavet. Några dalker har därefter rört sig vidare till andra stadsstater men det utgör oftast ett ringa antal. Ett undantag är den ganska stora grupp dalker som tagit sig till Hamur, där det antingen söker förvärva hantverkarkunskap från stadens mästare eller söker sig till gruvsamhällena i hopp om att hitta guld. Dessa dalker räknas även som hörande till gruppen Yohrleider.
En annan grupp är så klart de caddoska handelsmän som tillfälligt besöker klomelliens olika städer, främst Mercan. Dessa beskrivs dock inte närmare här.

Större bosättningar
Nya Arno
Nya Arno är byggd som en liten kopia av huvudstaden på Caddo. Stadsplaneringen är ett försök till att anamma stadsbilden i Arno men då stadsstaten är märkbart ekonomiskt svagare än moderön så har detta satt sina spår.

Husen är i huvudsak fyrkantiga med en eller två våningar. Nästan samtliga byggnader är vitkalkade om med effekten att kalken i stadsstaten är av märkbart gråare nyans. Till skillnad från på Caddo så saknar man glas i sina fönstergluggar och istället har man luckor i trä. På de platta taken torkas frukter, nötter och tvätt. Då nästan varje kvarter har åtminstone ett litet soltempel ser man också blåmålade kupoler sticka upp här och var i staden.

Staden är uppdelad i 8 kvarter men gränserna mellan dessa är lite otydliga även om hamnkvarteret och området kring rådhuset är varandras motpoler i staden. Den förra är ruffigare (med dalkiska mått) medan stadens rikaste, handelshusens mästare samt religiösa företrädare av högre rang, bor kring rådhuset. Generellt kan man dock säga att de är relativt egalitära förhållanden som råder i stadsstaten även om det finns både en liten beskärd del misär som lyx att skönja.

Varje kvarter har, vid sidan av sina egna helgedomar och riarker, också en egen avdelning stadsvakter. De patrullerar gatorna och bemödar sig om att hålla ordning.
Varje kvarterspatrull har sin egen óto, befälhavare, som i sin tur lyder under dottiosso (kaptenen) för stadsvakten. Stadsvaktens huvudsäte ligger i nära anknytning till rådsförsamlingen.
Väktarrådet håller sina egna möten i en lokal som tidigare var tillägnad Nya Arnos gosskör (denna upplöstes efter Valios död då dessa gossar var särskilt lättrekryterade och villiga följeslagare till profetens rörelse). Akustiken är fenomenal och minska viskning hörs. Det gör att hemlighållanden och fiffel mellan väktarrådets medlemmar försvåras i alla fall i teorin.
Staden är omgärdad av en låg men välbehållen mur med tre större portar där den största vätter mot hamnen. Placeringen är talande för den betydelse som sjöfarten och fisket har för Nya Arno.

Beskrivning av huvudtemplet
Beskrivning av rådshuset
Beskrivning av de olika köpmannakvarteren.

Byarna i bergen
Det har från stadsstatens början funnits en insikt om att det är möjligt att bryta salt ,tenn och koppar i Melashebergen och Monstinerna (den utlöpa av Melshebergen som utgör gräns mellan Hamur jämte Nya Arno och Bosza). Detta var en av insikterna som kom redan under skeppsbrottet under 340 talet e.O. då besättningen undersökte sin omgivning. När stadsstaten började växa till sig så började man snart även prospektera bergen och snart anlades gruvsamhällen. När dessa väl växt till sig började byar med inriktning på boskapsskötsel (får och getter) dyka upp och snart därpå kom de första religiösa personligheterna. De var inledningsvis vanliga bypräster, eller riarker, men då fler och fler fritänkande dalker kom började detta påverka inriktningen. Bland några av dessa bildades olika sammanslutningar. Dessa kunde ibland ta sig klosterliknande uttryck där man levde ihop efter gemensamma levnadsregler och andliga filosofi. Denna utveckling finns än idag bland byarna i bergen och en stor del av folket vill att dessa lämnas ifred. Denna autonoma inställning gäller även i mångt och mycket övriga frågor för folket i bergen som är skeptiska till både rådsförsamlingens makt men framförallt väktarrådet (detta har ju även religiösa anledningar). Det stora undantaget är gruvsamhällena. Dessas beroende till de caddiska handelshusen (som köper deras salt, tenn och koppar) har gjort att deras representanter oftast allierar sig med de stora handelshusen och inte med de lokala handelsmännen vid olika konflikter.

Byarna i Baxardeltat
Folket i träsket är strävsamma och uppfinningsrika och har med envetenhet delvis lyckats besätta Baxardeltat. Levnadsvillkoren här är svåra men med flit och nyfikenhet kan man få ett gott liv. Bland annat har man börjat plantera vattenvete (efter inspiration från ankorna i Hisskov) vilket utgör en betydande försörjning för Nya Arnos befolkning.
Den klassiska motsättningen mellan stad och land finns även här. Detta då Baxardeltats representanter gärna ser höga importtullar på framförallt livsmedel. En åsikt som såklart ogillas av representanter från Nya Arno (staden) eftersom deras väljarkår hellre ser billig tillgång till mat. Folket från Baxardeltat är inte heller så värst pigga på att rusta upp flottan. Istället föredrar de att resurserna läggs på ett skydd mot träskets faror som Reptilmännen och andra obehagligheter.

Stadsstaten är uppdelad i tre kantoner. Dessa benämns ofta Kusten (Gaddei), Högländerna (Erreteirro) och Baxar (Baxeaseacus). Gaddei, som ofta också sonika kallas "Nya Arno" då huvudstaden ligger här, är den till ytan klart minsta kantonen. Däremot är Gaddei, med liten marginal, den befolkningsmässigt största. Generellt kan man säga att var kanton har ungefär en tredjedel var av befolkningen inom sina gränser.

Kultur och samhälle

Den dalkiska stadsstaten i Klomellien är inte speciellt involverad i handel, utan livnär sig främst på fiske och jordbruk. Detta kommer från det fredsavtal man tvingades att skriva med Mercana där all handel sjövägen skulle övertas av handelshus från Mercana och Caddo. Fredsavtalet är sedan ganska nyligen utgånget men de lokala handelsmännen har inte ekonomiska muskler för att kunna konkurrera med de starkare internationella intressena.

Styrelseskick
Nya Arno har inget starkt utpräglat klassystem som så många av Erebs övriga statsbildningar. Stadsstaten präglas av ett egalitärt samhälle med liten skillnad mellan stånden. Visst finns det en överklass men den är ofta inte ärvd, i alla fall inte som enda egenskap.

Ämbete och uppträdande betyder mer för en dalk än arv eller social status. Enligt S:t Dericus, som varit formgivande inte bara för klosterrörelsen utan för caddisk mentalitet, är det viktigt att följa traditionella förordningar för relationen mellan över- och underordnade. Men den respekt som skall visas måste vara förtjänad. Nya Arno delar Caddos unika styrelseskick som mest kan liknas vid ett slags folkstyre (med undantag för väktarrådet) Jämlikheten är stor mellan medborgarna och systemet har visat sig vara både stabilt och populärt om än utsatt för viss populism.

Det finns ett lokalt och demokratiskt valt Riksråd i Nya Arno. Valmanskåren består av alla skattebetalande medborgare, både män och kvinnor. Gossar blir medlemmar i församlingen först när de fyllt fjorton år, och flickor efter sin första blödning. Skattebetalare är alla självägande bönder och fiskare och de flesta handelsmän i städerna. Dessa utgör totalt ungefär en tredjedel av befolkningen.
Sedan händelsen med profeten Valio har Lysande Vägens dalkiska gren sett sig tvungna att upprätta ett tillfälligt ”Väktarråd”. Väktarrådet har en central kontrollerande roll och godkänner kandidater till de folkvalda Riksrådet och andra viktiga institutioner. Vidare har väktarrådet till uppgift att värna mot lagstiftning och andra reformer som kan uppfattas som 'riskfyllda' för statsskicket/kulten. I huvudsak är det dock riksrådet som sköter ruljansen. Nya Arnos styre består av riksrådet, som utgörs av företrädare för stadsstatens tre kantoner (dalkiska éki).Dessa kantoner utgörs av; Kusten (Gaddei), Högländerna (Erreteirro) och Baxar (Baxeaseacus). Riksrådet beslutar i de flesta frågor som rör inrikespolitik, militärmakt (bortsett från solriddarna, som lyder under kyrkan) och större byggnadsprojekt likt vägbyggen. Rådet är också ansvarigt för kurirväsendet och för att medla då kantoner hamnat i osämja. Riksrådet skriver också lagar som gäller i stadsstaten men dessa måste först godkännas av väktarrådet innan de tas i bruk. Dessa lagar måste vidare godkännas av två tredjedelar av kantonförsamlingarnas ledamöter för att gå igenom. När det gäller lokala frågor beslutar alltid kantonförsamlingarna själva. Idag finns officiellt en god kontakt med riksrådet i Arno på Caddo, där en representant från Nya Arno också är välkommen som ”observatör”.

Utöver väktarrådet och rådsförsamlingen så agerar även dalkiska handelshus från moderön som tungt vägande lobbyister.

NYA ARNOS VÄKTARRÅD
För att hindra att Valios kätteri levde vidare i Nya Arno inrättade Caddo med stöd av Mercana ett Väktarråd som överrock över stadens eget styre. Väktarrådet består av sex medlemmar, likt Etins sex bud, och de har ganska varierande bakgrund, alla har dock lyckats övertyga Caddo om sin renlärighet. Väktarrådet var länge extremt impopulärt, men är 610 är de bara ogillade. Man väntar bara på att de ska avskaffa sig själva. En del av förklaringen till den ökade acceptansen är att just nu är tre av medlemmarna infödda från stadsstaten. (tre av rådets medlemmar är kyrkligt tillsatta och tre är världsliga företrädare.)

För närvarande lägger Väktarrådet normalt sett sig inte i det lokala styret, även man om alltid håller sig väl informerade. En av de få saker som kan få dem att agera är om Nya Arnos utrikespolitik anses kunna skada Caddo, även om detta inte är en officiell hållning. Sådana veton möts alltid med förtrytelse. Istället lägger Väktarrådet sin energi på att, med hjälp av egna trupper, (bestående av en egen del av stadsvakten) jaga rätt på underjordiska kättarceller ute på den träskiga landsbygden. Man går diskret och tolerant till väga, då man helst vill föra avfällingarna tillbaka till den rätta läran. Innan man tar till storsläggan vill man också vara säker på att man kartlagt hela kätteriets omfattning. (Det finns en hel del sammanslutningar i Nya Arno som delvis utmanar delar av den dalkiska kyrkan. De flesta långt ifrån så utmanande som Valios anhängare. Dessa noteras snarare än förföljs).
(Väktarrådets vapen är en sol med janusansikte mot schackrutig bakgrund.)

En viktig konflikt i Nya Arno i dag handlar om en önskan om att upplösa Väktarrådet. Det instiftades som en följd av Valios heresi och kriget mot Mercana som Nya Arno förlorade 494 eO. Samtidigt ingicks ett fredsfördrag mellan Nya Arno och Mercana där mercanierna tillsammans med flera stora handelshus på Caddo gavs kontroll över stadsstatens handelsrutter i nittionio år. Detta fredsfördrag har löpt ut ganska nyligen, år 593 eO. Då Nya Arnos lokala handelshus försökter idag återta en del av stadsstatens egna handel men de har ännu inte helt lyckats få den kontroll de anser sig ha rätt till. Det finns flera anledningar till detta men de lokala handelshusen anklagar Väktarrådet för att lägga sig i den ekonomiska politiken och vara Caddos förlängda arm. De lokala handelshusen anser att Väktarrådet borde ha upplösts samtidigt som det nittionio år långa avtalet med Mercana och Caddo utlöpte. Detta har ännu inte hänt men nu har även många inom den lokala kyrkan i Nya Arno börjat stödja de små handelshusen gentemot stadsstatens Riksråd och de mäktiga internationella handelshusen från Caddo. Kyrkan och exarken i Arno vet inte helt hur de skall ställa sig i konflikten. Och nyligen har rykten nått Caddo om att Valios heresi har fått nya anhängare ute bland församlingarna i Nya Arnos träskmarker.

Nya Arno blev ju påtvingade en variant av förmyndarregering vilket få så klart är nöjda med. Folkförsamlingen vill ju nu efter att avtalet löpt ut få slippa fortsatt påtvingade funktioner som nog ses som en bestraffning trots att de nu ska ha sonat sina ”brott”. Exarken i Arno och folkförsamlingen på Caddo har ganska liten insikt i vad som sker uppe i klomellien vilket gör att mellanhänder i form av dalkiska handelshus och kyrkliga ämbetsmän tar vid och utnyttjar situationen. Detta väcker givetvis missnöje hos lokalbefolkningen i Nya Arno samt den del av de lokala templet som sympatiserar med stora delar av folkförsamlingen i stadsstaten.

OBS nedan är endast för SL

Zemniterna har med hjälp av mentalistbesvärjelser lyckats smuggla in en medlem i Väktarrådet. Valios lärjungar strävar efter att systematiskt bryta mot Etins bud, och ett bud är särskilt svårt att bryta – det att inte utöva magi. I praktiken finns det alltså människor som är bra på att hålla hemligheter, som känner sig utstötta och som utövar magi i hemlighet och av ideologiska skäl. Dessa omständigheter utgjorde en alltför svår frestelse för zemniterna, som nu gör vad de kan för att dölja valierna om de upptäcker dem. Zemniternas man i Väktarrådet har redan värvat ett halvdussin valier till sin sak, och dessa är nu fullvärdiga magiker som helt lämnat sina gamla liv bakom sig.

Själva ursprunget till Valios rörelse var ju en motreaktion mot infiltrationen från cirkanten under den andra magokratin. Nu använder en liten fraktion av Valios anhängare (under Zemnitiskt inflytande) magi för att bryta mot de ”falska” buden. Sannolikt är detta fel hos huvudparten av Valios anhängare (de är ju noga med i vilken ordning och på vilket vis påbuden kan brytas samt inte minst vilka som är falska och inte!). Det är alltså ett kätteri mot även mot heresin vilket gör att dessa zemnitiska valier bränt alla broar.


Religion

Dalkerna följer i övervägande majoritet den lysande vägens dalkiska gren. (länk) Generellt kan man säga att den dalkiska grenen är mindre hierarkisk, riarkerna är mer som herdar för folket än kyrkliga regenter. Den uppfattas som mer folklig och jordnära. Hos Dalkerna är det särskilt vanligt med eremiter och solvandrare. Även munkväsendet är vanligt förekommande. Detta har även spillt över till Nya Arno dit många religiösa sammanslutningar sökt sig. Detta gäller framförallt bergskantonen Erreteirro där flera klosterliknande samhällen växt fram.
Man likställer även ofta Etin, skaparen, med skapelsen. Detta är något som av vissa inom den aidniska grenen ibland uppfattar som hednisk animism. Vidare anser man att all magi är farlig och destruktiv. Trollkonster oavsett magiskola anses vara förvrängningar av Etins skapelse och är förbjudna.
Templet i Nya Arno har tvingats till att tolerera grannarnas magi (vilket alltså är förbjudet i moderlandet), och trollkarlar från Bosza som kommit över gränsen motas vänligt men bestämt på porten. Även svartkonstnärer som demonologer och nekromatiker förs hellre bort än hamnar på bålet.
Dalker som inte delar moderkyrkans syn på olika frågor ser Nya Arno som en bra plats att utvandra till. Detta är något de styrande i den lilla stadsstaten inte tackar nej till, dock med bieffekten att det av och till ”drabbas av religiösa avarter”.

Nya Arno drabbades för ungefär hundrafemtio år sedan av en väckelserörelse som svepte över stadsstaten under ledning av profeten Valio. Denna slutade dock i katastrof och nederlag men kulten finns kvar under ytan.

Länk hit (alltså till texten nedan)

Valios Heresi
Det sanna medvetandets förbund” (Idemússin údois ossá på NyArnisk dalkiska)


Valios följeslagare anser att Etin vid världens tillkomst försökte att skydda sina barn från de hemligheter om tillvaron, meningen med medvetandet och själens inneboende odödlighet. Etin visste att de skapade folken ännu inte var andligt mogna att möta dessa sanningar. Därför lät Etin den riktiga lagen/förbundet vara dolt för humanoiderna tills att de hade tillräcklig kunskap för att kunna vara beredda nog att förstå hur moral/etik och mystik i världsalltet är uppbyggda. Vad meningen med alltet är och hur man når samklang med Etins medvetande.

Innan Altors folk är mogna för detta riskerar den som ser in i medvetandet att drabbas av en andlig och sensorisk överbelastning ”på samma vis som personer som hör det höga språket fast tusenfalt värre!”. Därför gav Etin sina serafer i uppdrag att skydda Altors folk. Detta genom ett yttre skal bud, levnadsregler och ritualer som kunde agera som skynke för den yttersta sanningen innan de skapade folken var tiden redo.

Seraferna kunde dock inte heller greppa Etins spännvidd. Seraferna lade i sin iver att skydda de skapade folken (från sanningen) fåfängt till flera egna feltolkningar och onödiga förhållningssätt och levnadsregler för Altors folk. Dessa tillägg korrumperade i sin tur sakta men säkert världsalltet, tron, den lysande vägens kyrka och dess ritualer och dogmer. Enligt Valio så kom kyrkan att lägga vikt vid falska sakrament och inkorrekta, till och med ibland korrumperade doktriner.

Profeten Valio började i senare tonåren få uppenbarelser som han hävdade kom från Etin (via ombud i form av ångerfulla Serafer). Valio ansåg sig få insikter via ett flertal emmanueringar från dessa ångerfulla solserafer om hur korruptionen via de inkorrekta förkunnandena skulle stoppas och vilka påbud som var falska. Profeten hävdade att han fått en del av Etins medvetande och med hjälp av dessa insikter skulle han leda och rena Altor från villfarelser och skadliga dogmer.
Frälsaren (Valio) måste stiga ned i den fallna världen för att återlösa den inifrån, och en ny tidsålder ansågs ha börjat då runorna i den heliga skriften kastas om för att ge en ny innebörd och ritualerna och de falska och orättfärdiga buden måste brytas. Valios lärjungar hävdar att det förekommer en lag eller en tolkning av lagen, dold och hemlig men som kan nås genom mystiska insikter. Att denna dolda lag och inte buden i skriften är det viktigaste då dessa är misstolkningar eller rent falska.
De anser att Valios lära och kunskap är nyckeln till dessa riktiga insikter om Etin och skapelsen och för att nå dit måste man bryta mot de falska lagarnas påbud. Detta kan inte göras hur som helst utan i en viss ordning och endast med rätt kunskap. Annars riskerar man att bryta mot den äkta lagen. Valio förkunnade att seraferna sagt att Etin nu tror att hans folk är redo och att nu var tiden för att låta de utvalda ta del av hans medvetande.
Vad Valio inte berättade för andra än den innersta kärnan var atg han förberedde sig för nästa steg. När följarna var redo så skulle de upptas i medvetandet och lämna Altor medan Etin tar bort de falska lagarna och återställer en renare värld. Man gjorde sig alltså redo för en apokalyps. För att skynda på undergången och visa att man förstod i alla fall delvis Etins syfte med världsalltet så började kulten att bryta de falska påbuden allt öppnare. Valio praktiserade månggifte med redan vigda kvinnor, lät ovigda av alla kön och åldrar läsa ur de heliga skrifterna, tog in djur i templen för att låta dem ta del av sakramenten och bytte vigvatten mot vin för att ’med fest i sinne möta en gladare framtid’.

Valios anhängare började också ifrågasätta vissa av den lysande vägens firanden eller rituella skyldigheter. Dessa var ju falska påhitt av serafer som inte visste bättre eller från en missledd moderkyrka. Många av ceremonierna och de offer moderkyrkan genomförde ansågs av Valios anhängare vara primitiva ritualer seraferna lurat på samfundet för att hålla borta avgudadyrkan. Enligt kultens företrädare så skulle dessa förlegade traditioner och skyldigheter försvinna efter det sanna förbundets tillkomst. Detta ifrågasättande, oacceptabel för många dalker, ökade ytterligare splittringarna inom samhällena där Valios lära fick spridning.

Han lät påbud gå ut att ”alla som lyssnar är lika inför Etins ljus” och började förkunna att kyrkans tillgångar tillhör alla som hörsammar Etins ord. Detta motsatte sig givetvis templet själva (samt de moderata dalkerna) men med stöd från en ivrig skara anhängare tog rörelsen sig in i templen och fördelade tillgångarna till främst de fattiga. De som motsatte sig angreps och fördrevs av den euforiska folksamlingen. Därefter var de få som vågade gå emot samfundet. Snart hade man skapat en stat i staten där ett teokratiskt pöbelvälde tagit över det faktiska styret från folkförsamlingen som antingen var påverkade av Valios väckelserörelse eller för rädda för att göra motstånd. Profeten höll närmast dagligen långa anföranden från en oxkärra som dragits in på Nya Arnos störta torg. Härifrån angrep han de falska kyrkofäderna och förklarade att uppbrottet från de falska påbuden och bedrägliga riterna måste ske nu. Organiserade ämbeten och titlar kopplade till kyrkan tog ur bruk. Istället förkunnade Valio eller hans närmaste anhängare den nya sanningen man sade sig uppnått via Etins medvetande.
Då de rika dalkiska handelshusen såg vad som höll på att ske drog de sig tillbaka och många lämnade helt stadsstaten. När de lämnade lät Valio sina lojala följeslagare ta sig in i lagerlokalerna och beslagtog deras kvarlämnade varor i rörelsens namn.

Religiös upphöjelse nådde sin topp bland de ofta eländiga och utsatta massorna, oftast i de fattiga kvarteren i Nya Arno, bland utsatta pärlfiskare vid kusten ända upp mot Melorgh eller arbetarna vid gruvorterna i inlandet som drömde om andlig befrielse och ett förvandlat liv. Omvänt förblev huvudparten av den dalkiska religiösa och ekonomiska eliten i allmänhet ovilliga eller fientliga till kulten även on det förekom att medlemmar även ur denna grupp blev ivriga anhängare.

I dalkiska samhällen runt om i Ereb spreds en bild av Valio med otrolig entusiasm som profeten Odos sanna arvtagare, avsedd att föra dem tillbaka till den sanna vägen att leva och att återuppliva Etins äkta lagar och det slutgiltiga förbundet med sina troende. Hela samhällen förberedde sig för uppvaknandet genom att sälja sina varor och röra sig mot Klomellien. Detta, samt oroande rapporter från de dalkiska handelshusen, fick de styrande på moderön, Caddo, att vakna.

Caddo började undersöka skeendena i Nya Arno och sedermera agera för att stoppa väckelserörelsen. Detta misslyckades dock och antalet följeslagare till Valios rörelse bara växte när representanter från moderön kom och började kräva rättning i ledet tillsammans med den lokala religiösa eliten. Snart kontrollerade Valios även folkförsamlingen helt och Caddos representanter kördes på porten tillsammans med de ”korrupta” kyrkoledarna från före väckelsen. Opponenter till Valios rörelse fick klart för sig att det var bäst att vara tyst. De utsparkade rörde sig istället mot Yolev(som inte ville bli inblandade) och Mercana. Här väcktes som vi vet gehör.

År 492 hamnar Valio i konflikt med delar av Mercanas handelshus intressen kring pärlfisket på den sparsamt befolkade kusten i dagens Addiaska. Då han via syner trodde sig stå nära sitt medvetandes totala uppgång i Etin trodde han att detta var det sista hindret och lät Nya Arno gå i krig mot Mercana. Kriget går ganska bra de första åren men år 494 krossas Nya Arnos styrkor av en legoknekthär utanför pärlstaden (dagens Addiaska stad). Efter slaget tar Valio sitt liv för att slutligen uppgå i Etins medvetande (alternativt för att undvika repressalier från segrarna…)

Enligt följeslagarna ska Valio ha dolt kunskaper i texter, sånger och mantran som ska leda till insikter om de äkta lagarna. Detta ska ha gjorts innan han uppsteg (tog sitt liv).

Relationer

Förhållandet till Hamur är för dalkerna lite speciellt. Detta då den minoritet av Yohrleiderna som har bakgrund i stadsstaten i Nya Arno ofta fortfarande utgör en ”grupp inom gruppen”. Den dalkiska kulturen har inte smält samman på samma vis som Yohrleiderna från övriga stadsstater gjort. Sannolikt just för att de i Hamur boende dalkerna inte är jorisktalande. Dalkerna i Nya Arno har ingen direkt utarbetad kontakt med Hamur utöver kontakten med landsmännen som bor i den ostliga stadsstaten. Trots att de är grannar så är det är lättare för Hamur att föra varor nedför hamervathna och sedan Jaggaracksjön och Maure än över bergen till Nya Arno.

Förhållandet till Yolev är generellt gott. Det var Yolev som hjälpte de överlevande från skeppsbrottet år 340 e.O. och det var med kvinnor från Yolev som de skeppsbrutna bildade familjer från begynnelsen av stadsstatens grundande. Det finns vissa kulturella skillnader som kan orsaka friktion, framförallt skillnaden mellan aidnisk och dalkisk rit men även kring dikotomin feodalism contra folkförsamlingen i Nya Arno. Samtidigt har man liknande livsstil, problem och försörjningssätt vilket gör att Nya Arno och Yolev likväl är på god fot.

Relationen mellan Mercana och Nya Arno är komplicerad. Detta följer framförallt av pärlkriget och efterdyningarna av Valios heresi. Mercana angrep ju Nya Arnos pärlfiskare och drev dem från deras områden (innan de själva blev av med dessa i och med Targos Frimans kupp). Därefter blev Nya Arno påtvingade ett kännbart fredsfördrag där handeln togs över av Mercana samt Caddiska handelshus.

Förhållandet till Addiaska är även det problematiskt. Dels bygger missämjan på att Addiaska idag har tagit över området där dalkiska pärlfiskare tidigare verkade. Sedan så är dalkerna upprörda över över den religiösa intoleransen som Addiaska visar sina medborgare av vilka många är ättlingar till dalkiska pärlfiskare. Huvudparten lämnade området eller konverterade till den aidniska kulten men några håller kvar vid dalkisk rit. Dessa har nu fått gå under jorden för att inte trakasseras.

Hisskov och Nya Arno har bra relationer och de bägge stadsstaternas flexibla inställning gör att de ofta söker samstämmighet och inte problem.

Bosza och Nya Arno när ingen kärlek till varandra även om man i stadsstaten är mindre rigida i sin aversion mot magi än på moderön. Man tolererar varandra men inte mycket mer. Valios heresi var som bekant en reaktion på cirkantens infiltration och denna rädsla finns kvar idag även hos andra än Valios följeslagare.

Triska och Nya Arno har egentligen inga djupgående relationer utöver att vissa triskiska ätter (framförallt ätten vitsippa) har reden i Nya Arnos del av Baxardeltat. Triskerna använder redena som baser vid attacker i Gryppas vik.

Reptilmännen i Baxardeltat har funnits på platsen långt före dalkernas ankomst. Ödlefolket är en av anledningarna till att träsken inte dikats ut mer och till att vissa personer försvinner spårlöst i närheten av våtmarkerna. Reptilmännen och dalkerna har endast fientliga relationer.

Det finns en hel del ankor i Nya Arno och dessa lever precis som på hemön ett ganska integrerat liv med dalkerna även om de ibland har egna kvarter, som i stadsstatens huvudort. Det finns etablissemang som endast vänt sig till ankor som klientel där allt är extra prydligt och i en höjd anpassad för dem. I övrigt lever ankorna sida vid sida med dalkerna i Nya Arno och är fullt ut accepterade som en del av samhället. Det bör nämnas att ankorna i Nya Arno, likt de på Caddo, främst består av de med vit fjäderdräkt.

Sandzas - Nya Arnos förhållande till Sanzas är mycket bra även om handeln av geografiska skäl är lite begränsad. Dalkerna är skickliga parfymmakare och halvlingarna kan tänkas förse dessa med en hel del intressanta växtingredienser. Vidare har de båda stadsstaterna ett liknane statssckick med folkstyre. Dalkernas religiösa syn på sig själva som särskilt utvalda av Etin ogillas dock av Sandzas som kan uppatta dem som självgoda. Även bland frälsta halvlängdsmän så är dessa av aidniska grenen vilka av och till betecknar "caddism" som heresi.


Diplomatiska förbindelser

Caddo - Nya Arno är en plats ditt många dalker som är mer frisinnade än vad som anses sunt på Caddo beger sig till för att de här kan ”tänka friare”. En hel del sådana grupper finns i stadsstaten då man här är mindre stränga i sin teologiska tolkning än i ”moderlandet” Ofta är dessa grupper belägna uppe i bergstrakterna. Nya Arno har möjlighet att ha en representant vid Stora rådet i Arno. Detta utnyttjas inte alltid men ibland. De flesta större dalkiska handelshusen har representation i Nya Arno. Nya Arno har gjort bot från profeten Valios tid vilket gör att de allra flesta riarkerna härstammar från den lokala församlingen. Det är dock möjligt att det ibland tillsätts någon med inflytande från moderkyrkan på Caddo. Det händer att Nya Arno ”headhuntat” riskerar då det sannolikt inte finns ett överflöd av skolade präster av dalkisk rit i västerhavet. När de så dök upp några utbildade präster i (det huvudsakligen ”aidniska”) Magillre var dalkerna i Nya Arno snabba ur blocken och hämtade dit denna (?)

Förhållandet till Zorakin var litet men gott fram till dess att Fristaden besattes. Denna ockupation innebar att eventuella idéer kring ett gemensamt projekt rörande handelsintressen i Kasenu sattes på is.

Kardien och dalkerna i Nya Arno har dåliga relationer. Detta är ett arv från moderöns relation med echterna. De sistnämnda ser med avsmak på de kätterska dalkerna som har avfallit från den rätta tron, mördat sin kung (en vanlig missuppfattning) och stulit den Lysande Vägens mest heliga platser. Även relationen med Addiaska har ytterligare påverkat denna inställning.

Trakorien
Nya Arno har både stor respekt och avsky för det trakoriska öriket. Man beundrar dess långt gångna handelsverksamhet och ingenjörskonst, men ser med vämjelse på den dekadens och avgudadyrkan som pågår. De dalkiska handelsmän som är vana vid andra kulturer störs inte mycket av detta, men många präktiga och självgoda dalker förfasar sig över Trakoriens livsföring. Dalkerna i Klomellien har dock inte lika stor kontakt med trakorierna som de på Caddo eftersom en så stor del av örikets handel går mot Mercana.

Språk

Dialekten av Dalkiska som talas i Nya Arno kallas helt simpelt Nyarnoiska. Denna variant av dalkiska utmärker sig genom att den förlorat tonerna som finns i de andra dialekterna och ersatt dessa med tryckaccenter.

Teknologi
Som ättlingar till Caddo är dalkerna i klomellien på en hög teknologisk nivå med mängder av landvinningar inom bland annat sjöfart, mätinstrument och liknande att tillgodoräkna sig. De är dock något ekonomiskt svagare än moderön så tillgången till dessa är inte lika spridd som på Caddo. För de dalker som lever i Hamur som Yohrleider saknas dock få tekniska underverk. Precisionsinstrument och metallerna från bergen byggs av dalkerna i både Nya Arno och i Hamur. Dessa köps dock ofta upp av antingen handelshus från moderön respektive Mercana. Det blir alltså hit de stora vinsterna hamnar.


Producerar

Fisk, jordbruksprodukter från vattengårdar ute i träsken, stengods, koppar och salt.

Vin, parfym, kläde, livsmedel, kryddor, vissa lyxprodukter importeras.

Kropp och själ

Fysiologi

Den typiska dalken i klomellien är precis som på moderön högvuxen och blond, med grå eller ljusblå ögon. Avsaknaden av kopparhavsklimatet och de blandäktenskap med folk Yolev, som skedde i början av stadsstatens historia, har gjort att dalkernas solbrända hy i klomellien är märkbart blekare. Alla fullblodiga dalker är totalt färgblinda, med ett märkligt undantag de kan se blått. Denna färgblindhet är mindre påtaglig i Nya Arno där ungefär hälften av befolkningen har fullt eller nästan fullt färgseende. Många har, trots blodsblandningen, svårt med skillnaden på grönt och rött. Dalkerna i klomelliens klädsel är likväl ofta är färglös och blek på grund av det kulturella arvet från Caddo. På grund av att folket i Nya Arno inte är så fasligt välbemedlade är importerad klädedräkt ovanligt men de som har råd har ofta gälla och skrikiga färgkombinationer som gifter sig dåligt. Även de dalker som har färgseende klär sig ibland i skrikiga färger då dalkisk stamtavla ibland har mer status. Det dalkerna förlorat i färgseende har de dock med råge kompenserat med skarpsynthet och gott luktsinne. Detta har satt en prägel i yrkeslivet där ovanligt många dalker arbetar med precisionsinstrument (urmakare i Hamur är ovanligt ofta dalker) eller är parfymmakare. Även här märks dock blodsbandningen i Nya Arno då färgseende dalker ofta istället saknar dessa egenskaper.
Dalker har i klomellien ett fått rykte av att inte bara klä sig underligt utan även dofta egendomligt på grund av det utspridda användandet av parfym.

Mentalitet
På jori kallas Caddos urbefolkning för dalker, vilket är en förvanskning av deras namn på sig själva, dalcoi, vilket helt enkelt betyder ”ö-folk”. Var dalkerna ursprungligen kommer ifrån är höljt i dunkel. Dalkernas egna legender talar om hur de kom på skepp över havet efter att deras gamla hem i nordväst ödelagts av ett barbariskt nordfolk.

Dalkerna i klomellien är precis som på Caddo ett mycket stolt folk men till skillnad från släktingarna på moderön så har de tvingats anpassa sig till sin omgivning. Bland annat är det inte så ovanligt att man lär sig främmande språk och sätter sig in i närområdets olika kulturer.

Dalkerna är generellt sett oerhört strävsamma och ambitiösa, vilket har lett till en oerhörd effektivitet hos bland annat handelsmän och hantverkare. De anser sig leva mycket friare och mer självstyrande än Erebs övriga folk även om man insett att halvlängdsmännen i Sandzas har ett liknande styre.

Till skillnad från Caddo har dalkerna i Nya Arno större ett beroende till sin omvärld. Den självrådiga inställning som finns på moderön finns det inte befolkningsunderlag till i Klomellien. Likväl är man stolta över sitt arv och dalkernas effektivitet och uppfinningsrikedom är en tillgång för unionen.
Många dalker har en tendens att se sig som det utvalda folket som står närmare ljuset och med en länk till Etin. Detta gäller särskilt i Nya Arno där bristen på effektivt centralstyre ytterligare inneburit att fritänkare kunnat verka. Framförallt byarna i Melashebergen och Monstinerna är en fristad för dessa. Här finns klosterliknande samhällen som nominellt tillhör moderkyrkan men de facto avviker från denna. Vissa är till och med under påverkan av profeten Valios kätterska läror.

Kända personer
Valio
Någon person som motstod Valio?
Kerigassen?



Typisk bosättning

Oklart
Uppdaterad från sida 210
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

Nya Arnos tre kantoner
Bilagor
B02699F2-5DC2-44CC-B232-348F8888A9C8.jpeg
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Re: Klomellien

Inlägg av Torquemada »

Antyder "us"-ändelsen att det finns en anknytning till det gamla Jorpagna?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Klomellien

Inlägg av birkebeineren »

Hinner inte med ordentliga kommentarer men tycker det ser bra ut, både text och karta.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Re: Klomellien

Inlägg av Torquemada »

Läste dalkerna på 210 tidigare, är det här samma?
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

Ja, det stämmer. Skillnaden nu är att jag har lagt in ändringar efter kommentarer samt utökat historieavsnittet.

-us ändelsen är från CaddoPdfen. Där betyder ”Seucus” helt enkelt ”Vatten”:-)
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Re: Klomellien

Inlägg av Adragoor »

Torquemada skrev: 2022-12-07 21:02 Antyder "us"-ändelsen att det finns en anknytning till det gamla Jorpagna?
Substantiv på -us utgör den tredje deklinationen på dalkiska.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Re: Klomellien

Inlägg av Adragoor »

När det gäller Baxeaseacus behöver det korrigeras. X finns inte i dalkiska. Eftersom x egentligen är ks och detta konsonantkluster är otillåtet, bör det bli Bakeseaseacus. Detta är dock lite krångligt att uttala, så jag föreslår att namnet har slipats av till Baceaseacus. Man bör nog också tänka sig att detta ord står i plural, (även om sing. och plur. är identiska i den tredje deklinationen).
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Klomellien

Inlägg av birkebeineren »

Ger en väldigt autentisk känsla med grammatisk korrekt dalkiska (och nyarnoiska?) för dessa tre kantoner. :)

Två andra relevanta namn på dalkiska för företeelser i Nya Arno skulle vara jättesköldpadda/klomull och reptilmän. Om du känner dig inspirerad Adragoor?
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Re: Klomellien

Inlägg av Adragoor »

birkebeineren skrev: 2022-12-08 11:58 Ger en väldigt autentisk känsla med grammatisk korrekt dalkiska (och nyarnoiska?) för dessa tre kantoner. :)

Två andra relevanta namn på dalkiska för företeelser i Nya Arno skulle vara jättesköldpadda/klomull och reptilmän. Om du känner dig inspirerad Adragoor?
Ordet för reptilman är íloideippo (ordagrant ”kallblod” i analogi med ordet för svartblod - lunadeippo).
Sköldpadda är évionosíbo, jättesköldpadda är évionosíbo tallei. För klomull föreslår jag ett inlånat celómulõ.
Senast redigerad av Adragoor den 2022-12-08 20:36, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Re: Klomellien

Inlägg av gtjorgo »

Adragoor skrev: 2022-12-08 11:47 När det gäller Baxeaseacus behöver det korrigeras. X finns inte i dalkiska. Eftersom x egentligen är ks och detta konsonantkluster är otillåtet, bör det bli Bakeseaseacus. Detta är dock lite krångligt att uttala, så jag föreslår att namnet har slipats av till Baceaseacus. Man bör nog också tänka sig att detta ord står i plural, (även om sing. och plur. är identiska i den tredje deklinationen).
Strålande Adrogoor!:-) det är bara att tacka ☺️
Jag byter till Baceaseacus. Att det är i plural fungerar det med tänker jag då Baxardeltat egentligen är en mängd olika myrar, träsk och vattendrag.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Re: Klomellien

Inlägg av Torquemada »

Ser bra ut.

Tre frågor:

1. Förekommer vigvatten och sakrament alltså i LV?
2. Jhoulsekten, vilka var det nu igen?
3. Bozsa får av Nya Arno lov att anlägga det blivande K’Trssh på sin mark, men på kantonkartan ligger K’Trssh på Yolevs territorium.
Skriv svar