Klomellien

[Torquemada]

Tack för de orden!

Precis, typisk melorghisk bosättning, fast bara ett rum.

[birkebeineren]

Beskrivande rum Torqemada. Frågan är vilket som låter värst, det i Brikho eller det i Melorgh?

[Torquemada]

Åh, det i Brikho. Det är rena brandfällan. Inget som helst ljus heller, och bara smala flyktvägar.

MERCANA

En känsla av lugn vilar över det mercanska vardagsrummet, trots att stadens larm kan höras som ett svagt surr på håll. Två slöa flugor angriper det massiva träbordet. En råtta festar på matrester som glömts kvar på golvets stenplattor. Mercana är rikt, och husets ägare, som bara är en nybliven hantverksmästare i tygfärgargillet, har redan råd med ett tomt rum som inte används till något särskilt. Fönstren är gjorda i buteljglas, och erbjuder ljus, men inte mycket till utsikt. På en vägg har ägarens farfars porträtt målats rakt på brädorna. På den motsatta väggen hänger ägarens stolta vapensköld, gjord i mässing och bjärt målad. Stående i ett torn sprutar en klomull en flod av guldmynt ur sin mun. Klomullen har drakvingar och huggtänder. När man tittar efter noggrant ser det ut som om någon har angripit klomullens huvud. Tidigare har det suttit en krona på djurets huvud, men den har hantverkarens gelikar tvingat honom att ta bort, ty monarkism står i denna tid inte högt i kurs i Mercana. Nära huvudingången ligger två balar med dubbelfärgat kläde. Adresslappen lyder: Palamux.

[birkebeineren]

Jag har inte heller skrivit särskilt mycket om Dvärgsten i sektionen Dvärgar i Drylo. Men tanken är att Dvärgsten kraftigt fylls på med dvärgar från Mirin Khon efter att man besegrats av svartfolk från Klomellerbergen 167.e.O.
Jag tänker att Yolev från början kan ha varit vänligt inställda men möjligen avvaktande. En annan möjlighet är att samarbetet var gott men att just Kishatets angrepp bidragit till Yolevs isolationistiska tendenser?

Jag håller med i beskrivningen här. Jag tänker dock att dvärgarna rätt snart lyckats utvinna det mesta ur berget och de sista åren främst använde Dvärgsten som utskeppningshamn? Kanske med varor från Hamur? (Detta antagande bygger jag på att varken Addiaska eller Yolev nämnvärt engagerat sig i att utvinna metall ur dvärgsten efter det heliga Kishatets angrepp)

Min första tanke med Dvärgsten var att platsen grundades av en grupp flyktningar från Mirin-Khôn efter rikets fall 167 eO, att dvärgarna var ute på vandring och sökte en tillflyktsort som de sen hittade i bergsklippan vid havet. Men den kan även ha varit en liten koloni som redan fanns när flyktingarna kom dit. Kanske grundad på order av Mirin-Khôns kung som sökte en plats vid havet att handla genom men inte ville göra det i varken Magilre eller någon av de existernade städerna i Klomellien? En liknande tanke som låg bakom det att dvärgarna köpte Cvyrdo av piraten Gryppa Gultand 127 eO. Dvärgsten var hursomhelst inte stor nog att sysselsätta och försörja alla dvärgarna som kom att bo där och då kan kontakten med Yolev ha varit avgörnade för deras överlevnad. Dvärgarna i Dvärgsten lär även ha haft kontakt med dvärgarna som bosatt sig i Hamur. Gissningsvis fanns det en hel del dvärgar på vandring runt om i Klomellien (och Magilre) i åren efter Mirin-Khôns fall.

Inte alls omöjligt. Jag tror att jag stödjer denna teori. Kanske var järnbristen i Yolev efter kishatets angrepp en av anledningen till att det gick så illa för stadsstaten under slutet av 300 talet och början av 400 talet?

Utöver den begränsade mängd järn som dvärgarna i Dvärgsten kan ha solgt till Yolev så kan hantverket ha varit den viktigaste anledningen. Kanske gick fler yolevitiska handelshus omkull när dvärgarna försvann och det kan då ha bidragit till stadsstatens nedgång under den här perioden?

Kanske var det den ännu inte utvecklade idén om att yoleviterna sökt sig ner till Kasenu och kusten av Snoarskogarna för att handla som fick Yolev upp på fötterna igen lite senare?

Precis! (Även om jag gärna skiljer på trakorier (hos mig blir det bralgernas rike efter kastykiska omvändelsen) och kishatet (från palamux)

Precis. Trakorier använde jag som generaliserande term. Hade nog varken palamoxier eller trinsmyrier gillat. Saphynierna lär inte bry sig.

[Torquemada]

"Kanske var det den ännu inte utvecklade idén om att yoleviterna sökt sig ner till Kasenu och kusten av Snoarskogarna för att handla som fick Yolev upp på fötterna igen lite senare?"

Det kanske bara är jag, men den här meningen är lite förvirrande.

[birkebeineren]

Det där var nog en av mina mindre bra meningar.

Jag försöker hänvisa till en gammal idé som har diskuterats tidigare. Nämligen att Yolev handlar med barbarfolken i Kasenu söder om Gryppas vik: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 671#p21671

Tänkte att detta kunde vara något Yolev började med efter att kontakter med dvärgarna i Dvärgsten bröts 380 eO. Yolev hämtar timmer från Kasenu men även andra varor barbarerna kan tänkas erbjuda. Barbarerna får fisk och och salt i byte.

[Torquemada]

OK, min tröghjärna fattar.

BOZSA

Solen skiner in genom en mirakulös fönsterruta som inte ens verkar vara där – magikernas eller bergsbornas konster måste ha låtit dem tillverka den i ett ensamt slätt stycke. Utsikten över akademierna är hänförande här uppe från fjärde våningen. Stenväggarna är fyllda med ritningar och diagram, på golvet ligger högar av pergament och böcker. I bakgrunden skymtar en obäddad säng. I magikerns hand vilar en fjäderpenna över den oskrivna bokens blad, vid sidan om ligger en bleknad pergamentsrulle; att skriva rent gamla rullor är en syssla få undanslipper. Vid första anblicken verkar magikern vara klädd i en praktfull mantel med snirkliga broderier, med vid en andra granskning visar den sig vara mycket tjock och stoppad. Hon bär morgonrock, ty solen till trots är rummet kallt. Magikern slumrar lätt. Nära till hands har hon en stånka med öl från Sanzas.



De återstående 7 vardagsrummen ger jag mig inte på. Birke, du har ju hand om Sanzas, och Addiaska skiljer inte ut sig så mycket, och i Hisskov är det väl mest ljudet av rullande tärningar som är udda. Hamur, Yolev och Nya Arno är jag osäker om, och Triska är ju gtjorgos marker.

[birkebeineren]

Flera hemtrevliga rum. Kan användas som stämningstexter i respektive wikiartikel. Så som den kända klomelliska folkslivskildraren Torkel av Mada betraktar det?

I eget huvud börjar vardagsrummet i en sanzsisk hushåla framträda. Tiden vill visa om den kan manifesteras sig i text eftervart.

[Torquemada]

Låter bra.

[birkebeineren]

Håller på at wikifiera diverse klomelliana och undrar, finns det något färdigt skrivet om Melorghs Fördärv?

[Torquemada]

Bara korta sektioner, det är tänkt att ha varit en kaotisk tid och att man vet inte riktigt vad som hände. Om det är till någon hjälp:

Där fann reptilmän på flykt från Melorghs glödande blå fält dem (pyramiderna), ännu fullt fungerande.

Självlärda magiker är sällsynta, och reptilmannamagiker helt okända, och S’sglks bragd kan nog bara förstås om man antar att en del av Melorghs fördärv ännu flöt i hans kalla blod.

Puki: Herre över de ändlösa djupen, tektoniska bergmassor och inte människor. Fanns där vid Melorghs fördärv och skyddade.

Under Melorghs Fördärv fick de (melorghierna) högst påtagligt lära sig att det fanns andra naturlagar, andra verkligheter, andra världar och andra dimensioner.

Melorghs Fördärv, alltså de magiska experiment och krig som fördes under de misslyckade försöken att återuppliva den magiska högkulturen, resulterade i att Melorgh har en massa små maginoder, magiska fält och halvöppna portaler till andra världar (det här totade Ahnion och jag ihop för något år sedan). De här omständigheterna gör att Remuntraviruset inte alls trivs i Melorgh. När viruset inte trivs, trivs inte heller Remuntradyrkaren, och vill ge sig av. Kan han inte det tynar han bort. Viruset dör alltså inte, och inte heller blir någon botad.

Sluggen är en lågrankande demon som slank in i Altor under den magiska katastrof som kallas Melorghs Fördärv.

Första gången Ögats mystiker syntes i Melorgh var några år efter den förödande magiska katastrof vid den Andra Magokratins fall som kallas Melorghs Fördärv. Då hade elementarer, magiska skapelser och odöda förhärjat staden, och magiska stormar och dimensionsportar hade knådat om verkligheten. Alla dimensionsportarna slöt sig dock inte helt, och Boszas vise tror att de som skulle bli Ögats mystiker upptäckte några av dessa portaler och ur dem utvann okänd kunskap som möjliggjorde för dem att lära sig magi utan kontakt med Boszas akademier.

NARKATHOTH. Narkathoth är den främste och farligaste av de demoner som i hemlighet tillbeds i Melorgh. Han härskar över en egen dimension och har horder av olika sorters tjänardemoner. Han kom i kontakt med Altor på allvar under Melorghs Fördärv.

[Torquemada]

Om du tror det är någon poäng så kan jag förstås redigera ihop ovanstående till en sammanhängande text.

[birkebeineren]

Du får gärna redigera samman en text. Tänkt som ett uppslagsord i wikin som åtminstonde på ett ungefär anger vad det handlade om och när i tid det utspelade sig. För att låta det vara lite oklart och inte någon exakt förklaring kan hela eller delar av texten ges som en (eller fler) lärd teori. Yolevs lärde, Bozsas vise, Mandelorden eller någon annan.

Har sen en fundering om denna händelse kan ha orsakat en slags sjukdom/åkomma/förbannelse kallad Fördärvelse. För att botas måste den drabbade uppsäka Melorgh och där hitta hjälp hos xxx. Fördärvelse är mycket fruktad då konsekvensen av att inte få hjälp är hemska men kan å andra sidan ge ett tillfälle att besöka och uppleva äventyr i Klomelliens mest udda stad.

[Torquemada]

Bozsa är nog mer udda, men de har bättre diplomater och marknadsförare, och inte så många ser insidan på akademierna.

Fördärvelse skulle kunna orsakas av någon sorts kritter (överdimensionerad flygande fästing) som flyger ut från Melorgh och biter utsocknes (melorghier plågas också, men drabbas inte av Fördärvelse). RP är tröga - effekten bör vara något i stil med att man blir blå- och rosaprickig och löper 50 % risk att förlora 1T4 av slumpvis grundegenskap varje dag - det borde få fart på dem. Boten som återställer poängen är en taggig blomma som växer någonstans i Melorgh - osäkert var.

[Torquemada]

Ett dopp i den kalla fjärden satte fart på tankarna...

MELORGHS FÖRDÄRV

Under den andra och tredje månaden av år 403 utspelade sig det avgörande slaget i Magikernas Krig, en av de största katastrofer som drabbat Klomellien. Magokraterna hade under tidigare år lagt under sig alla delar av Klomellien som intresserade dem, och nått aldrig tidigare nivåer av mästerskap i sina konster. På oklara grunder splittrades den styrande Cirkanten, och olika fraktioner av magiker skildes från varandra, lämnade Bozsa och etablerade sig i olika delar av landet. Till slut stod städerna Mercana, Melorgh, Sanzas och Bozsa mot varandra.

Magikerna i Melorgh var svagast, men de hade en stor fördel: den kraftiga nekromantiska maginoden under Nerxims tempel utanför Melorghs Stadsklippa. Redan år 374 anföll horder av skelett, bevingade kimerabestar och diverse odöda oväntat templet. Nerxims präster, vars försvar var svagare än idag, väckte snabbt upp sina egna odöda trupper och skickade upp ljussignaler för att staden Melorgh skulle skicka hjälp, men de vidskepliga melorghierna sade att de döda slogs med de döda, och att domedagen var inne, och vågade inte göra något. Till slut övermannades templets styrkor, och prästerna flydde, dödades eller kapitulerade. Tre dagar senare lät Pukis överstepräst, Melorghs mäktigaste man, förstå att han skulle göra en viktig kungörelse nästa dag. Alla räknade med han skulle utlysa krig och att Nerxims tempel skulle befrias av en samlad insats av hela staden. På morgonen hittades översteprästen och hans närmaste män slitna i stycken i hjärtat av Melorgh och i djupet av sitt eget tempel. Magikernas övermakt var ett faktum. Utan vidare förklaringar eller presentationer deklarerade några lågrankande nekromantiker som avdelats till uppgiften att melorghierna nu kunde betrakta sig som slavar. Deras första uppgift blev att släpa sten till de torn som började skjuta upp på den omgivande slätten, och att gräva ut de kryptor där vissa magiker ville gömma sig. Det är ett pinsamt och bortglömt faktum att magikerväldet innebar en lättnad mot det tidigare prästväldet, och att magikerna, trots sin ganska likgiltiga inställning till sina trälars väl och ve, lyckades förse sina slavar med bättre föda och allmänt bättre levnadsvillkor. Tyvärr berusade sig magikerna snart på sin nya makt, och efter ett år började man kräva gravplundring av gamla förfäder, och efter två år människooffer (huvudsakligen i form av tömning av offrens psykiska kraft för att användas i produktionen av magiska föremål).

Konflikten mellan de fyra akademierna drevs efter några år av ren paranoia; alla som inte var på den egna sidan sågs som fiender som måste stoppas innan deras magiska makt blev för stor och de skulle bli oövervinnerliga. Melorgh blev spelplats för det största slaget eftersom akademin med rätta sågs som svagast och enklast att lägga under sig. Dessutom låg den mellan de tre andra och samtidigt tillräckligt långt bort för att man skulle våga släppa loss sina krafter helt hänsynslöst. Magikernas underrättelsetjänst var undermålig, och först när slaget inletts förstod man att alla städer deltog. Från Mercana tågade himlahöga stenelementarer och flög skriande eldfåglar. Från Sanzas krälade animisternas framavlade vidunder, kimeraliknande skapelser, jättelika, bepansrade och drypande av gift. Bozsa gjorde dödligt bruk av sin portalmagi och åstadkom jordbävningar under sina fiender, eller lät himlen regna sten, lava eller demoner, eller så sögs deras fiender helt enkelt ut i limbos vakuum. Melorgh försvarades av odöda vidrigheter som aldrig setts tidigare. Till detta lades magi av alla de skolor man kunde uppbåda, samt de trupper man kunde skrapa ihop. Målet var formellt att erövra Melorghs maginod, men i praktiken var målet att döda så många fiendemagiker som möjligt, och mången mentalist skattade sig i dessa dagar lyckliga för sina osynlighetsbesvärjelser, som bara en minoritet icke-mentalister varit förutseende nog att utrusta sig med. I den allmänna ödeläggelse som nu inleddes gick dock inte ens de säkra.

På håll kunde Mercanas skräckslagna borgare se regnbågens alla färger pryda himlen både dag och natt. När slaget var slut var Melorgh en rykande ruin och hundratals, om inte tusentals, magiker låg döda. Den Andra Magokratins makt var bruten, även om ingen förstod det ännu. Kriget fortsatte under resten av året, tills Klomelliens vanliga dödliga insåg hur få de överlevande magikerna var och lynchade alla de fick tag på. Akademierna i Mercana och Sanzas revs, och de sista överlevande magikerna flydde till Bozsa, stängde skräckslagna staden och lyssnade darrande på pöbelns hamrande mot portarna. Även i Bozsa dinglade magiker från träden.

De enda som höll huvudet kallt under Melorghs Fördärv var jordernas spejare. Efter slaget rapporterade de till sin herre Harald Krokig: ”Magikerna har blivit galna och slå ihjäl varandra. Om ett år kommer hela landet att vara moget för erövring.”

Från Sanzas hade nekromantikern Zemnus tidigt givit sig in i striderna. Just som han stod i begrepp att släppa lös två maniplar skelett träffade dock en träffsäker luftelementar honom rakt i huvudet med en sten släppt från hög höjd. Zemnus släpades undan av sin personliga adjutant, en mörkergast, och överlevde därför Melorghs Fördärv för att under kommande år plåga Klomellien med sin nya magikersekt zemniterna.

Konsekvenserna av Melorghs Fördärv var oöverskådliga, men de var förstås värst för melorghierna själva. Alla tendenser till ett mer normalt leverne dog ut, och prästerna stärkte sitt grepp om staden. Antalet mål mat om dagen sjönk åter från två tillbaka till ett (under magikerväldet stundvis tre). En fjärdedel av befolkningen dog, och utplåningen hade sannolikt varit fullständig om det inte varit för att en stor del av befolkningen lytt järtecken och flytt staden innan slaget. När slaget var som värst reagerade även stadens skyddsgud bergsanden Puki på de oroande magiska energierna från ytan. Från djupet utsträckte han sin makt och skyddade Stadsklippan från att smälta, skaka sönder eller träffas av demonregn.

Melorghs Fördärv blev även namnet på alla de konsekvenser som levde vidare i Melorgh. Små maginoder åstadkom konstiga effekter, monster och odöda strök runt, och utomvärldsliga växter blommade. En hel del magiska artefakter fanns också kvar på slagfältet och i ruinerna av Melorghs magikers torn och kryptor, och i fel händer spred de kaos. Vissa portaler stängdes aldrig helt, och än idag slinker otyg igenom. Melorghierna gör det bästa av situationen, och tvåhundra år efter katastrofen kränger de monster, magiska kristaller, unika blomster och andra konstigheter till Bozsa och Mercana, en lönsam men farlig syssla för att dryga ut inkomsterna från saltbrytningen.

En liten koloni reptilmän som bott undangömda utanför Melorgh flydde under Fördärvet, men inte innan de smittats – vissa kunde nu lära sig magi, och i framtiden skulle reptilmagikern S’sglk ta makten över dem och leda deras nu stora kullar i strid mot en gudlös omvärld.

Vampyrön utanför Melorgh drabbades inte direkt av kriget, men var ohjälpligt förlorad till nekromantins krafter och styrdes nu av vampyrer.

En lågrankande demon med smak för skoläder smet under Fördärvet in i Altor. Där kom den med tiden att tillbes under namnet Sluggen. En släkting till Sluggen krälade ner till Bozsas stad Kragenspitz där den något oväntat blev en symbol för staden.

Demonfursten Narkathoth utnyttjade Fördärvet till att stärka sin kult på Altor. Genom portaler som öppnats av slarviga magiker kunde han rädda flera tjog skräckslagna melorghier från eldregnen, och sedan i lugn och ro nere i sin demondimension övertyga dem om vilken god och mäktig herre han var. Majoriteten av de ”räddade” godtog Narkathoth som herre (de andra behöll han för experiment) och återvände när lavan svalnat för att på allvar etablera sin nystärkta kult i det olyckliga Melorgh.

Första gången Ögats mystiker syntes i Melorgh var några år efter Melorghs Fördärv. Bozsas vise tror att de som skulle bli Ögats mystiker upptäckte några av de öppna portalerna och ur dem utvann okänd kunskap som möjliggjorde för dem att lära sig magi utan kontakt med Boszas akademier. Ögats mål är ännu okända, men de är inte demondyrkare.

En sorts mycket otrevliga och stora magiska flygande fästingar, turligt nog inte särskilt fruktsamma, byggde bo i Melorghs utkanter. Ibland flyger de utanför Melorgh, där deras bett orsakar en sjuka kallad Fördärvelse (melorghierna är på grund av sitt forna ursprung i djupen immuna, även om de också lider av betten). Offren fläckas av blå och rosa prickar, och förlorar snabbt sin styrka (50 % risk att förlora 1T4 av slumpvis grundegenskap varje dag). Botemedlet som återställer de förlorade poängen är en taggig blomma som växer någonstans i Melorgh – tyvärr är det för närvarande inte känt exakt var.

Under Fördärvet anlände en jättelik blå sfinx till Melorgh, antingen från Sanzas avelshålor eller genom en portal. Efter slaget återfanns den vaktande över ingången till en underjordisk krypta i östra delen av Melorghs territorium, och där har den förblivit (med avbrott för att sträcka på vingarna). Numera dyrkar melorghierna den som en av sina många gudar, och hon tjänstgör också som stadens tredje mest aktade orakel. Sfinxen är också Klomelliens tredje största monster.

Bozsas vise tror även att Dunderugglan, en jättelik vit uggla som även den dyrkas av melorghierna, skapades eller anlände under Fördärvet, men där tar de miste, ty även om dunderugglorna är magiska skapelser så är de av äldre datum.

Denna förteckning över konsekvenserna av Fördärvet är inte fullständig.